31999D0705

Endast den nederländska texten är giltig

Titel: 1999/705/EG: Kommissionens beslut av den 20 juli 1999 om statligt stöd från Nederländerna till förmån för 633 nederländska bensinstationer utefter den tyska gränsen [delgivet med nr K(1999) 2539] (Text av betydelse för EES) (Endast den nederländska texten är giltig)
CELEX: 31999D0705
Datum: 1999-07-20
Källa: eur-lex.europa.eu

Avis juridique important

1999/705/EG: Kommissionens beslut av den 20 juli 1999 om statligt stöd från Nederländerna till förmån för 633 nederländska bensinstationer utefter den tyska gränsen [delgivet med nr K(1999) 2539] (Text av betydelse för EES) (Endast den nederländska texten är giltig) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 280 , 30/10/1999 s. 0087 - 0121

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 20 juli 1999

om statligt stöd från Nederländerna till förmån för 633 nederländska bensinstationer utefter den tyska gränsen

[delgivet med nr K(1999) 2539]

(Endast den nederländska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(1999/705/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar(1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

(1) FÖRFARANDE

1. Genom en skrivelse av den 14 augusti 1997, registrerad den 18 augusti 1997, anmälde de nederländska myndigheterna till kommissionen sin avsikt att bevilja stöd till förmån för de 633 nederländska bensinstationer som är belägna i närheten av gränsen till Tyskland. Genom en skrivelse av den 22 september 1997 begärde kommissionen ytterligare upplysningar, vilka lämnades av de nederländska myndigheterna i en skrivelse av den 30 oktober 1997, registrerad den 31 oktober 1997. Genom en skrivelse av den 17 december 1997 begärde kommissionen åter information om frågor som ännu inte var fullständigt besvarade. Den 15 januari 1998 begärde de nederländska myndigheterna uppskov, vilket beviljades den 22 januari 1998 fram till den 10 februari 1998. Den 16 februari 1998 skickade kommissionen en påminnelse till de nederländska myndigheterna. Den 17 februari 1998 skickade de nederländska myndigheterna in en del av den efterfrågade informationen.

(2) Eftersom svaren från de nederländska myndigheterna efter långa dröjsmål ändå var motstridiga och ofullständiga, övervägde kommissionen den 2 april 1998 att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2. På begäran av de nederländska myndigheterna uppsköts detta emellertid. Vid ett möte den 13 maj 1998 upprepade de nederländska myndigheterna sin begäran om uppskov och utfäste sig att leverera erforderliga upplysningar om uppskovet beviljades. Denna begäran avvisades dock med anledning av den långa tidsrymd som förflutit sedan anmälan.

(3) Den 3 juni 1998 beslöt kommissionen att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2. Detta beslut meddelades till den nederländska regeringen i skrivelse SG(98) D/6545 av den 29 juli 1998. De nederländska myndigheterna anmodas samtidigt att inkomma med synpunkter inom en månad, dvs. före den 29 augusti 1998.

(4) I en skrivelse av den 2 september 1998, som inkom den 4 september 1998, begärde de nederländska myndigheterna ytterligare uppskov med en månad, dvs. till den 29 september 1998 för att kunna lämna svar. Denna begäran godkändes av kommissionen den 9 september 1998. I en skrivelse av den 25 september 1998, som inkom den 29 september 1998, begärde de nederländska myndigheterna ytterligare två månaders uppskov fr.o.m. datumet för kommissionens skrivelse, dvs. till den 29 november 1998. I en skrivelse av den 9 oktober 1998 godtog kommissionen ett uppskov på en månad, dvs. till den 29 oktober 1998. De nederländska myndigheterna meddelades härvid att om information inte lämnats före detta datum skulle kommissionen kunna se sig nödsakad att fatta ett negativt beslut enbart på grundval av de tillgängliga uppgifterna. I en skrivelse av den 29 oktober, som inkom den 4 november 1998, meddelade de nederländska myndigheterna sina synpunkter.

(5) Offentliggörandet av kommissionens anmodan till tredje part att inkomma med synpunkter i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 7 oktober 1998(2). Den 9 november 1998 då tidsfristen för detta enligt offentliggörandet löpte ut hade tio synpunkter inkommit från tredje part. I en skrivelse av den 21 december 1998 meddelades dessa synpunkter till de nederländska myndigheterna, som fick tillfälle att uttala sig över dem.

(6) Den 17 februari 1999 anmodade kommissionen de nederländska myndigheterna att sända in erforderlig information, eftersom de inte hade visat att det inte var fråga om någon kumulering av stöd. Detta beslut meddelades till de nederländska myndigheterna genom skrivelse SG(99) D/1411 av den 25 februari 1999, där de nederländska myndigheterna anmodas att lämna in sina synpunkter inom 15 arbetsdagar fr.o.m. offentliggörandet av detta beslut, dvs. före den 18 mars 1999.

(7) I skrivelser av den 17 mars 1999 och den 6 april 1999, registrerade den 17 mars 1999 och den 7 april 1999, sände de nederländska myndigheterna 1) en förteckning över alla stödmottagarna, dvs. 633 bensinstationer, 2) texten till rättsgrunden: beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland av den 21 juli 1997 respektive den 15 december 1997, 3) en kopia av den mellan finansministeriet och Senter uppgjorda verkställighetsöverenskommelsen om beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland(3) samt 4) 574 exklusiva inköpsavtal och frågeformulär som utarbetats av Senter gällande bensinstationerna.

(8) Sedan kommissionen granskat avtalen begärdes kompletterande upplysningar i en skrivelse av den 5 maj 1999. I en skrivelse av den 20 maj 1999, registrerad den 21 maj 1999, hörsammade de nederländska myndigheterna delvis denna begäran.

2. DETALJERAD BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

(9) Stödet är avsett för 633 nederländska bensinstationer som ligger intill den tyska gränsen. Fysiska eller juridiska personer, handelsbolag eller privata aktiebolag för vilkas räkning en eller flera bensinstationer drivs samt dessas efterträdare är stödberättigade. I bilagan till föreliggande beslut återfinns en förteckning över alla stödmottagarna.

(10) Syftet med stödet är att kompensera en förment nedgång i omsättningen till följd av en höjning av punktskatten på lätt råolja, som trädde i kraft i Nederländerna den 1 juli 1997. De nederländska myndigheterna befarar att de nederländska konsumenterna till följd av höjningen skulle vara benägna att tanka på tyska bensinstationer nära den nederländska gränsen.

(11) Stödet beräknas på basis av mängden levererad lätt råolja. Stödets omfattning avtar med avståndet till den tyska gränsen, dvs. bensinstationer som ligger högst 10 kilometer från gränsen får 100 gulden (45 euro) per 1000 liter levererad lätt råolja, medan stationer som ligger mellan 10 och 20 kilometer från gränsen får 50 gulden (23 euro) per 1000 liter levererad(4) lätt råolja. Dessa belopp fördubblas därefter.

(12) Skulle den tyska punktskatten på lätt råolja höjas, kommer stödbeloppet att sänkas med 10/11 respektive 5/11 av det belopp som den tyska punktskatten på lätt råolja per 1000 liter har höjts med(5). De totala stödet torde komma att uppgå till omkring 126 miljoner gulden (52,7 miljoner euro(6)), beroende på bensinstationernas bokförda omsättning samt eventuella höjningar av punktskatten i Tyskland. Stödordningen skall gälla maximalt i tre år, fram till den 1 juli 2000.

(13) I sin anmälan(7) angav de nederländska myndigheterna att åtgärden torde omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse eftersom varje bensinstation maximalt får 100000 euro under stödåtgärdsperioden. De menar att varje bensinstation kan betraktas som ett separat företag och att kommissionen bör kunna godkänna dessa åtgärder utan invändningar.

(14) Enligt de nederländska myndigheterna finns det i Nederländerna tre typer av bensinstationer:

(15) I den första kategorin, dealer-owned/dealer-operated - Do/Do, är återförsäljaren ägare till bensinstationen. Han driver den på egen risk och är knuten till sin leverantör genom femåriga exklusiva inköpsavtal, med option på ytterligare fem år i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83(8).

(16) I den andra kategorin, company-owned/dealer-operated - Co/Do, hyr återförsäljaren bensinstationen. Han driver den på egen risk och är så länge han hyr bensinstationen bunden till oljebolaget genom ett exklusivt inköpsavtal i enlighet med förordning (EEG) nr 1984/83.

(17) I den tredje och sista kategorin, company-owned/company-operated - Co/Co, drivs bensinstationen av oljebolagets anställda eller dotterföretag. De anställda/dotterföretagen handlar inte på egen risk och väljer inte fritt sina leverantörer, varför förordning (EEG) nr 1984/83 således inte är tillämplig.

(18) Det nederländska finansministeriet uppdrog åt Senter, en verkställande instans under Ekonomiministeriet för teknik, energi och miljö, att genomföra stödet(9).

(19) För att kunna besvara kommissionens begäran om upplysningar sände Senter ett frågeformulär till de aktuella bensinstationerna. Följande frågor ställdes: a) namn på bensinstationen, b) namn på ägaren till bensinstationen, c) företagets rättsliga status, d) typ av bensinstation (Do/Do, Co/Do eller Co/Co), e) försålt märke av lätt råolja, f) har kopia av de exklusiva inköpsavtalen sänts till Senter, g) mängden lätt råolja som säljs per år, h) finns ett prisstyrningssystem, i) har oljebolaget bestämmanderätt över den aktuella återförsäljaren samt j) drivs den aktuella bensinstationen på egen risk.

3. SKÄLEN TILL ATT FÖRFARANDET INLETTS

(20) Kommissionens beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 bygger på två skäl:

(21) För det första gjorde kommissionen bedömningen att regeln om stöd av mindre betydelse kan vara tillämplig om varje bensinstation kan betraktas som ett separat företag. Enligt kommissionen kan en bensinstation inte ses som ett separat företag då en ägare innehar flera bensinstationer (vilket kan vara fallet med company-owned/company-operated bensinstationer) eller när "oberoende" näringsidkares frihet inskränks av kombinerade exklusiva hyres- och inköpsavtal på sådant sätt att de stora oljebolagen i realiteten kontrollerar dem (vilket kan vara fallet för bensinstationer som är company-owned/dealer-operated).

(22) För det andra och under beaktande av de särskilda omständigheterna i ärendet gjorde kommissionen bedömningen att regeln om stöd av mindre betydelse grundas på en presumtion som kan vederläggas, dvs. även om det aktuella stödbeloppet är ringa och således understiger taket för regeln om stöd av mindre betydelse, är denna regel dock inte tillämplig om stödet påverkar handelsutbytet och konkurrensen mellan medlemsstaterna.

(23) Kommissionen bad i sitt beslut slutligen om svar på tre frågor för att förtydliga bilden av de berörda bensinstationernas ägarstruktur och för att kunna bedöma om de "oberoende" näringsidkarnas handlingsfrihet är inskränkt på sådant sätt att det aktuella oljebolaget i realiteten har bestämmanderätt över dem: "1) En förteckning över ägarna till de 624(10) bensinstationerna, en fördelning av de 624 bensinstationerna mellan de tre bensinstationskategorierna och uppdaterad information om marknadsandelarna för de 624 bensinstationerna uppdelade efter ägarskap.

2) Jämförbara uppgifter om ägarstrukturen för bensinstationerna i hela Nederländerna samt i det planerade stödområdet. Om den allmänna ägarstrukturen för Nederländerna inte gäller för det berörda området uppmanas den nederländska regeringen att förklara varför det är så.

3) Kopior av alla kombinerade inköps- och hyresavtal per oljebolag, i syfte att möjliggöra en bedömning av huruvida de 'oberoende' återförsäljarnas handlingsfrihet är så begränsad att de i praktiken kontrolleras av de berörda oljebolagen."

4. SKÄLEN TILL KOMMISSIONENS FÖRELÄGGANDE OM UPPGIFTSINLÄMNING

24. Eftersom de nederländska myndigheterna inte lämnat tillfredsställande svar på de frågor som ställdes i beslutet om att inleda förfarandet ålade kommissionen Nederländerna att tillhandahålla de efterfrågade upplysningarna. Frågorna var i det närmaste identiska med dem i kommissionens skrivelse av den 22 september 1997 till de nederländska myndigheterna, som upprepades i skrivelsen av den 17 december 1997. Kommissionen ansåg att det nederländska svaret var otillräckligt av följande skäl:

25. Vad beträffar den första frågan hade de nederländska myndigheterna framför allt underlåtit att sända en med motiveringar försedd förteckning över de 633 bensinstationerna och deras ägare. De hade heller inte angivit hur bensinstationerna fördelade sig mellan de tre kategorierna. Vidare hade de nederländska myndigheterna inte förtydligat de till synes motstridiga uppgifterna om indelningen, något som även noterades i kommissionens beslut om att inleda förfarandet.

26. Den andra frågan besvarade de nederländska myndigheterna inte specifikt, utan hävdade bara att de inte kunde ge några adekvata svar på frågorna 2 och 3. Detta synes strida mot branschorganisationernas ståndpunkt om att det inte finns några skäl att anta att ägarstrukturen för bensinstationerna i gränsområdet i någon större utsträckning avviker från strukturen i de övriga delarna av Nederländerna.

27. Vad den tredje frågan anbelangar, dvs. begäran om kopior av alla kombinerade exklusiva inköps- och hyresavtal för varje oljebolag, kunde kommissionen inte godta de nederländska myndigheternas argumentation om att branschorganisationerna inte har tillgång till denna information.

28. Med anledning av de synpunkter från tredje part som inkom efter inledandet av förfarandet ålade kommissionen slutligen de nederländska myndigheterna att lämna information om i vilken utsträckning prisstyrningssystem ingick i Q8:s avtal med bensinstationsinnehavare i stödområdet. Kommissionen begärde vidare att de nederländska myndigheterna skulle bekräfta om övriga oljebolag tillämpar likartade system i stödområdet.

5. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

29. Efter offentliggörandet av kommissionens beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget mottog kommissionen synpunkter från tio berörda parter. Av dessa var a) tre från enskilda bensinstationsinnehavare (BP, BP och De Fakkel), b) fyra från oljebolag (Q8, Texaco, Shell och Total) och c) tre från branschorganisationer (NOVE, Bovag och BETA). Den 12 mars 1999 mottog kommissionen även en skrivelse från en bensinstationsinnehavare som samtidigt är ordförande för VEB. (Vereniging Exploitanten Benzinestations). Kommissionen kan dock inte beakta den sistnämnda skrivelsen eftersom den inkom efter utgången av den tidsfrist som angavs vid offentliggörandet av beslutet om att inleda ett förfarande, dvs. efter den 9 november 1998.

30. a) I de tre breven från enskilda bensinstationsinnehavare upprepas informationen från Senters frågeformulär(11). I allmänhet uttrycker breven oro över att stödet skall dras in och eventuellt måste återbetalas. Det betonas att stödet behövs eftersom bensinstationsinnehavarnas tidigare kunder åker till Tyskland för att tanka sedan punktskatten på lätt råolja höjts i Nederländerna. De Fakkel BV underrättade kommissionen i sin skrivelse om att man för att få stöd för var och en av sina bensinstationer vid den tyska gränsen (av 18 bensinstationer totalt) har uppdelat företaget i skilda juridiska enheter.

31. b) De fyra berörda oljebolagen (Q8, Texaco, Shell och Total) anser att de nederländska myndigheterna inte kunde sända in de efterfrågade exklusiva inköpsavtalen, eftersom myndigheterna inte hade några kopior av dem och heller inte har laglig möjlighet att erhålla sådana kopior. Oljebolagen kunde själva inte sända in avtalen utan att i varje enskilt fall få tillstånd från var och en av de avtalsslutande parterna. Total menar att det inte var relevant att sända in kopior av avtalen. Både Texaco och Total understryker att ett oljebolags nederländska marknadsandelar uttryckt i mängden försåld lätt råolja inte ger någon rättvisande bild av ägarstrukturen för de enskilda bensinstationerna, eftersom omsättningen kan skilja sig enormt från station till station. Enligt Texaco, Shell och Q8 arbetar återförsäljare ur Co/Do-kategorin oberoende och på egen risk. Som belägg för detta sände Q8 en kopia på ett standardformulär för exklusiva inköpsavtal för Co/Do-bensinstationer. Texaco menar att varje bensinstation genom regeln om stöd av mindre betydelse måste ses som ett separat företag. Slutligen hävdar oljebolaget Total att stödet inte kan ses som konkurrenssnedvridande eftersom det endast delvis kompenserar de aktuella bensinstationerna för deras förluster.

32. c) Tre branschorganisationer har sänt in synpunkter med anledning av förfarandet, nämligen NOVE, BETA och Bovag.

33. NOVE (Nederlandse Organisatie voor de Energiebranche) företräder 1000 bensinstationer och 500 oljeleverantörer i Nederländerna. NOVE håller inte med om det ömsesidiga samband som kommissionen förmodar finns mellan försäljningen av ett märke och ägarstrukturen. Dessutom förstår organisationen inte hur förekomsten av ett hyresavtal kan vara en indikation på extern kontroll. Vad beträffar den fullständiga ägarförteckningen och ägandebevisen har varken de nederländska myndigheterna eller NOVE tillgång till dylika uppgifter. Endast parterna i fråga kan sända in dessa.

34. BETA (Belangenvereniging Tankstations) företräder 850 medlemmar som driver ungefär 1400 bensinstationer. Endast oberoende bensinstationsinnehavare kan bli medlemmar i BETA, eftersom en av organisationens viktigare uppgifter är att bistå sina medlemmar i deras förhandlingar med oljebolagen. Ungefär hälften av BETA:s medlemmar hör till kategorin Do/Do och den andra hälften till kategorin Co/Do. Båda kategorierna av bensinstationer drivs för egen räkning och stödet kommer således endast dessa bensinstationer till godo och inte någon annan. Enligt BETA driver 90 % av stödmottagarna endast en station, varför dessa personer borde kunna få behålla stödet. Vad beträffar de distributionsavtal som efterfrågas, menar BETA att en kopia av ett standardformulär bör vara tillräckligt. Slutligen anser BETA att åtgärden inte snedvrider konkurrensen, eftersom bränsleomsättningen i stödområdet efter den aktuella punktskattehöjningen sjunkit med mellan 15 och 25 %.

35. Bovag (förening för person- och lastbilsförsäljare; allmänna företag som sysslar med bilar, tvåhjuliga fordon, husvagnar, släpvagnar, reparationer och biltvätt, trafikskolor, biluthyrnings- eller leasingföretag samt bensinstationer) menar att det beviljade stödet till följd av regeln om stöd av mindre betydelse endast delvis kompenserar bensinstationerna för deras förluster efter punktskattehöjningen. Bovag understryker att också i Co/Do-bensinstationer arbetar försäljaren för egen räkning och på egen risk. Dessutom menar föreningen att stödet bör utgå per bensinstation även då en återförsäljare äger flera stationer. Enligt Bovag bekräftar resultatet från en intern undersökning, som gjordes i mars 1998 och med deltagande av 3300 bensinstationer, de siffror som de nederländska myndigheterna sänt in. En förteckning över de aktuella bensinstationerna finns tillgänglig hos Senter. De kombinerade hyres- och distributionsavtalen måste begäras in direkt från de berörda bensinstationerna.

6. KOMMENTARER FRÅN NEDERLÄNDERNA

36. De nederländska myndigheterna har i fyra skrivelser besvarat kommissionens beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget samt föreläggandet om uppgiftsinlämning. Dessa skrivelser, (dvs.) a) en skrivelse av den 29 oktober 1998, b) en skrivelse av den 17 mars 1999, c) en skrivelse av den 6 april 1999 och d) en skrivelse av den 20 maj 1999) sammanfattas nedan:

37. a) I sitt svar av den 29 oktober 1998 avseende att förfarandet skall inledas påpekar de nederländska myndigheterna att den första frågan i kommissionens skrivelse av den 29 juli 1998 redan delvis är besvarad. Eftersom de uppgifter som behövs för att besvara frågorna 2 och 3 måste lämnas av branschorganisationerna konsulterades dessa. Enligt de nederländska myndigheterna har dessa organisationer uppgivit att de inte kan lämna de efterfrågade uppgifterna eftersom i) de inte förfogar över denna information och ii) eftersom de inte inser varför den efterfrågade informationen är nödvändig.

38. Slutligen framhåller de nederländska myndigheterna att den "flagga" som används vid en bensinstation (det bränslemärke som säljs) inte ger någon indikation om bensinstationens ägarstruktur. De avslutar sin skrivelse med att förklara sig alltid vara redo till samråd med kommissionen för att utröna om informationen kan skaffas fram på annat sätt.

39. Till sitt svar fogade den nederländska regeringen även den ståndpunkt som insänts av advokatkontoret De Brauw, Blackstone en Westbroek å de berörda branschorganisationernas vägnar. Till att börja med analyserar advokatkontoret i detalj begreppet "företag" i EG:s konkurrenslagstiftning, framför allt i koncentrationsförordningen och i artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget.

40. För det andra framförs synpunkter om kommissionens frågor. I ståndpunkten hävdas att en del av informationen i den första frågan kan erhållas från Senter och från handelskamrarna eller via utdrag ur fastighetsregistret.

41. På den andra frågan svarar advokatkontoret att man inte ser någon anledning till att anta att ägarstrukturen för bensinstationer i gränsområdet avsevärt skulle avvika från strukturen i resten av Nederländerna.

42. Slutligen hävdar advokatkontoret att alla avtal från hela Nederländerna inte behöver sändas in, eftersom stödet endast berör gränsområdet. Innehållet i dessa avtal kan hur som helst inte vara relevant eftersom finansministeriet betraktar bensinstationerna som separata företag. I sin slutsats påpekar De Brauw likställighetsprincipens betydelse i EG-rätten.

43. b) I sitt första svar till kommissionens föreläggande om uppgiftsinlämning, daterat den 17 mars 1999, underrättade de nederländska myndigheterna kommissionen om att de hos stödmottagarna efterfrågat i) namnet på ägaren till bensinstationen, ii) information om tillämpningen av prisstyrningssystem samt iii) en kopia av exklusiva inköpsavtal som eventuellt inskränker på innehavarens oberoende. De flesta stödmottagarna har besvarat frågorna. Svaren har sänts till kommissionen. Svaret från de nederländska myndigheterna åtföljdes av en förteckning över namnen på alla stödmottagare (inklusive deras rättsliga status). De nederländska myndigheterna hävdar att de i enlighet med kommissionens föreläggande om uppgiftsinlämning åter har vänt sig till bensinstationerna med en begäran om information. Denna nya information kommer att översändas till kommissionen så snart den kommit dem till handa.

44. c) I sitt andra svar på kommissionens föreläggande om uppgiftsinlämning, daterat den 6 april 1999, översände de nederländska myndigheterna övriga reaktioner från stödmottagarna. Denna skrivelse åtföljdes av i) en kopia av verkställande-överenskommelserna mellan finansministeriet och Senter rörande beslutet Tijdelijke subsidie tankstations grensstreek Duitsland(12) och ii) en kopia av den rättsgrund som ändrades den 15 december 1997(13). Kommissionen fick in totalt 574 exklusiva inköpsavtal och frågeformulär som utarbetats av Senter.

45. d) Genom en skrivelse av den 5 maj 1999 begärde kommissionen att de nederländska myndigheterna brådskande skulle besvara i) de obesvarade frågorna i föreläggandet om uppgiftsinlämning samt ii) ett antal frågor med anledning av den ändrade rättsgrunden från den 15 december 1997 med retroaktiv verkan till den 1 juli 1997, som inte anmälts till kommissionen. Slutligen begärde kommissionen att de nederländska myndigheterna iii) skulle ange vilka åtgärder Nederländerna avser att vidta till följd av den tyska punktskattehöjningen på lätt råolja med 0,06 tyska mark (0,03 euro) per liter fr.o.m. den 1 april 1999.

46. Till svar på den sista begäran, framför allt på fråga 1, lämnade de nederländska myndigheterna en översiktstabell. I denna tabell upptogs: det registreringsnummer som stödet beviljats under, namnet på den berörda bensinstationen, rättslig status för bensinstationen, bensinstationskategori (Do/Do, Co/Do eller Co/Co), om den sökande från den berörda bensinstationen lämnat svar på begäran om information, märket på det bränsle och besläktade artiklar som försäljs i den berörda bensinstationen och vilket slag och vilken typ av avtal som de nederländska myndigheterna mottagit från den sökande och översänt till kommissionen. Kategorin (Do/Do, Co/Do eller Co/Co) återger uppgifter som de sökande uppgivit. Tillämpas denna indelning på alla stödsökande, visar det sig på basis av de uppgifter som de nederländska myndigheterna förfogar över, att ungefär 43 % av dem klassas som Do/Do-bensinstationer och 17 % som Co/Do-bensinstationer. Totalt 13 % klassar sig som ägare, ägare/bensinstationsinnehavare eller näringsidkare för egen räkning och på egen risk. En sökande (0,2 %) ansåg sig ha en Co/Co-bensinstation.

47. Enligt de nederländska myndigheterna är även angivelserna om märken på bränsle och besläktade artiklar baserat på de sökandes uppgifter. Ett antal sökande har lämnat denna fråga obesvarad (ungefär 23 %). Detta innebär att de av kommissionen efterfrågade marknadsandelarna måste baseras på svaren från 77 % av bensinstationerna. Noteras bör att dessa bensinstationer, enligt de nederländska myndigheterna, står för ungefär 81 % av försäljningen av lätt råolja i gränsområdet. De på grundval av tillgängliga uppgifter beräknade marknadsandelarna baseras på en referensperiod som sträcker sig från juli 1996 t.o.m. juni 1997. Dessa marknadsandelar - som alltså uteslutande avser det holländsk-tyska gränsområdet - är endast ungefärliga:

>Plats för tabell>

48. I sitt svar påpekar de nederländska myndigheterna att dessa marknadsandelar inte kan ge någon antydan om bensinstationernas ägarstruktur. Att en bensinstation "flaggar" för ett visst oljebolag, hindrar inte att denna bensinstation helt drivs för egen räkning och på egen risk och således utan vidare kan klassas som Do/Do eller åtminstone som Co/Do.

49. De nederländska myndigheterna vidarebefordrade frågan om prisstyrningssystem inom andra oljebolagen än Q8 till oljebolagen och de berörda bensinstationernas näringsidkare. De nederländska myndigheterna förbinder sig att vidarebefordra uppgifterna till kommissionen så snart de kommer in.

50. Enligt de nederländska myndigheterna ingår prisstyrningssystem, med ett undantag, i avtalen mellan Q8 och återförsäljarna i stödområdet. Inom ramen för Q8:s avtal med sina återförsäljare fastslås att återförsäljaren själv bestämmer sitt försäljningspris på motorbränsle. Mot bakgrund av detta kan återförsäljaren förhandla med Q8 om att låta prisstyrningssystemet ingå i grundavtalet. Inom prisstyrningssystemet kan Q8 enligt avtalsvillkoren stå för en del rabatter som återförsäljaren erbjuder på det rekommenderade priset. I fastlagda tabeller, som ingår i grundavtalet, anges för varje bränsle vilken andel för varje cent/liter extra pumprabatt som Q8 respektive återförsäljaren står för. Vissa återförsäljare föredrar att ta hela risken för extra pumprabatt i utbyte mot en högre rabatt i grundavtalet.

51. Vad gäller fråga 2, om ändrad rättsgrund lämnar de nederländska myndigheterna följande klargörande. Redan fr.o.m. den 1 juli 1997 beviljades stöd endast med maximalt 100000 euro per företag, dvs. den fysiska eller juridiska person för vars räkning och på vilkens risk en eller flera bensinstationer drivs. Ändringen från i december 1997, som kommissionen hänvisar till, innebar på denna punkt inte någon förändring av syftet. Den (villkorliga) anmälan jämlikt artikel 88.3 i EG-fördraget avser inte nuvarande ordning utan den nederländska regeringens avsikt att utvidga tillämpningsområdet för denna ordning, vilket ännu dock inte genomförts. Denna planerade utvidgning av ordningen avsåg tillämpningen per bensinstation. Detta sistnämnda föranledde den nederländska regeringen att vända sig till kommissionen med frågan om stödutbetalningar per bensinstation skulle vara tillåtna enligt regeln om stöd av mindre betydelse, och ifall denna regel inte skulle tillåta en dylik utvidgning, och om utvidgningen skulle anmälas såsom planerad stödåtgärd. De nederländska myndigheterna betonar att planerna inte skulle ha verkställts innan kommissionen uttalat sig i saken.

52. På fråga 3 om konsekvenserna för stödordningen som den nederländska regeringen ser efter den nyliga punktskattehöjningen i Tyskland, svarade de nederländska myndigheterna slutligen som följer. Med början den 1 april 1999 höjdes den tyska punktskatten på lätt råolja med 0,06 tyska mark (0,03 euro)/liter. I nederländska gulden motsvarar detta en höjning på 0,068 gulden/liter, eller 68 gulden (31 euro)/1000 liter. I enlighet med artikel 5.1 i beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland sänks beloppet på 100 gulden (45 euro) till bensinstationer inom en zon på 10 kilometer från den tyska gränsen (första kategorin) fr.o.m. den 1 maj 1999 med 10/11 av 68 gulden, dvs. 62 gulden (28 euro). Beloppet på 50 gulden till bensinstationer som ligger mellan 10 och 20 kilometer från den tyska gränsen (andra kategorin) sänks med 5/11 av 68 gulden, dvs. med 31 gulden (14 euro). De nya beloppen har tillämpats fr.o.m. den 1 maj 1999 och uppgår således till 38 gulden (17 euro) per 1000 liter för bensinstationer i första kategorin och 19 gulden (9 euro) per 1000 liter för bensinstationer i andra kategorin.

7. BEDÖMNING AV STÖDET

7.1 Rättslig grund för bedömningen

53. De nederländska myndigheterna har anmält sin avsikt att bevilja stöd till 633 bensinstationer som ligger intill den tyska gränsen. Enligt punkt 6 i anmälan är stödtaket för hela stödåtgärdsperioden (maximibelopp) (till den 1 juli 2000) 100000 euro per bensinstation. I anmälan åberopas inte någon rättsgrund.

54. De nederländska myndigheterna har dock, som bilaga till anmälan fogat ministerbeslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland(14). I denna ordnings artikel 4 anges att stödet per sökande högst kan motsvara 100000 euro i nederländska gulden för perioden från den 1 juli till den 30 juni 2000.

55. De nederländska myndigheterna menar, liksom klargjordes i den skrivelse de bifogade till sin anmälan, att den sistnämnda åtgärden är ett stöd av mindre betydelse som införts den 1 juli 1997 i avvaktan på resultaten från kommissionens förfarande. Enligt de nederländska myndigheterna är sistnämnda åtgärd i det närmaste identisk med den planerade, dock med undantag för att den inte skall tillämpas på bensinstationer som sådana utan på företagare, dvs. fysiska eller juridiska personer för vars räkning och på vilkas risk en eller flera bensinstationer drivs, samt på dessas efterträdare. De nederländska myndigheterna hävdar att stödåtgärden, som inte helt och hållet uppfyller kompensationsmålet, helt klart överensstämmer med regeln om stöd av mindre betydelse.

56. I sin skrivelse av den 20 maj 1999 förklarar de nederländska myndigheterna att syftet med anmälan var att utvidga tillämpningsområdet för den redan befintliga ordningen. Utvidgningen av ordningen avsåg ansökan per bensinstation och inte per sökande. Med anledning av detta frågade de nederländska myndigheterna kommissionen om stödutbetalningar per bensinstation är tillåtna enligt regeln om stöd av mindre betydelse. Enligt de nederländska myndigheterna har dessa planer inte genomförts.

57. I en situation där de nederländska myndigheterna har anmält ett planerat stöd utan rättsgrund, men samtidigt genomfört en likartad stödåtgärd, visserligen med rättsgrund, men utan att anmäla den, väcks frågan om valet av maximistödbelopp per bensinstation eller per sökande förändrar kommissionens bedömning.

58. Påminnas bör i detta sammanhang att finansministeriet har uppdragit åt Senter att genomföra det tillfälliga stödet till bensinstationer vid den tyska gränsen i enlighet med beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland. Efter kommissionens föreläggande om uppgiftsinlämning sände Senter via de nederländska myndigheterna in en förteckning till kommissionen över de 633 sökande som utnyttjat denna möjlighet.

59. Genom att fastställa stödtaket i den redan genomförda åtgärden till 100000 euro per sökande i stället för per bensinstation, verkar risken för stödkumulering vid första anblicken ha eliminerats i fall då samma bensinstationsinnehavare driver flera bensinstationer. Efter att ha undersökt de 574 exklusiva inköpsavtalen och frågeformulären från Senter som motsvarar Senters förteckning över sökande verkar det dock enligt kommissionen som om kumuleringsaspekten inte uppmärksammats ens när maximibeloppet fastställs per sökande, och detta av tre skäl: För det första förekommer samma sökande flera gånger i förteckningen. För det andra förhindras inte sökande att flera gånger komma i åtnjutande av stödet genom att, liksom De Fakkel BV, dela upp företaget i skilda juridiska enheter(15). För det tredje, när stödtaket fastställts per sökande beaktas inte vem som till följd av prisstyrningssystemet(16) faktiskt tar emot stödet.

60. Kommissionens bedömning av stödåtgärden, mot bakgrund av regeln om stöd av mindre betydelse såsom den beskrivs nedan, är således tillämplig både på den anmälda stödåtgärden och den genomförda stödåtgärd som bygger på beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland.

61. Eftersom tvivel föreligger huruvida både den ursprungliga stödåtgärden, som bygger på beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland och den anmälda utvidgningsstödåtgärden omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse, borde både den ursprungliga stödåtgärden och utvidgningsstödåtgärden ha anmälts till kommissionen. De nederländska myndigheternas argument att anmälningsskyldigheten endast avser utvidgningen av åtgärdens tillämpningsområde övertyger därför inte. Likaledes borde de nederländska myndigheterna ha anmält att rättsgrunden till beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland av 21 juli 1997, ändrades genom ministerbeslut av den 15 december 1997 med retroaktiv verkan till den 1 juli 1997(17).

62. De nederländska myndigheterna har således inte uppfyllt sin skyldighet enligt artikel 88.3 i EG-fördraget att inte bevilja stöd innan kommissionen meddelat sin ståndpunkt.

7.2 Bedömning av åtgärden mot bakgrund av det preliminära beslutet om uppgiftsinlämning

63. Trots att kommissionen uppdragit åt de nederländska myndigheterna att skaffa fram efterfrågad information saknas ännu uppgifter om 250 bensinstationer, dvs. ungefär 40 % av de 633 stödberättigade bensinstationerna. Inom kategorin "ingen information" har de nederländska myndigheterna inte lämnat någon information alls (59 bensinstationer) eller ofullständig information (191 bensinstationer).

64. Kommissionen anser att informationen är otillräcklig när en bensinstation endast fyllt i frågeformuläret från Senter utan att sända någon kopia på sitt exklusiva inköpsavtal. Skälet är att svaren i frågeformuläret är obestyrkta. Bensinstationerna delar t.ex. in sig själva i en av de tre kategorierna Do/Do, Co/Do eller Co/Co utan att lämna några belägg för detta. På samma sätt hävdar bensinstationerna att de är oberoende, utan att heller styrka detta påstående.

a) De nederländska myndigheterna har inte lämnat någon information alls om följande 59 bensinstationer(18):

7, 11, 13, 46, 175, 201, 202, 222, 234, 249, 252, 258, 280, 291, 297, 298, 314, 323, 350, 364, 372, 373, 382, 393, 405, 407, 411, 416, 420, 476, 491, 510, 512, 531, 533, 535, 539, 551, 552, 553, 557, 568, 580, 588, 590, 599, 604, 610, 613, 620, 621, 625, 642, 644, 658, 663, 764, 765 och 766.

b) De nederländska myndigheterna har lämnat otillräcklig information om de 191 nedanstående bensinstationerna:

2, 8, 9, 20, 27, 31, 41, 42, 59, 60, 61, 66, 68, 73, 76, 78, 82, 84, 94, 101, 102, 103, 105, 106, 107, 108, 115, 116, 120, 121, 122, 124, 126, 130, 131, 134, 145, 149, 152, 154, 156, 158, 162, 164, 167, 182, 183, 184, 187, 196, 200, 205, 210, 212, 214, 216, 220, 225, 226, 227, 233, 237, 238, 240, 245, 250, 257, 267, 269, 270, 282, 286, 288, 295, 300, 307, 309, 310, 321, 327, 328, 331, 334, 340, 345, 349, 351, 353, 365, 369, 374, 375, 376, 378, 379, 380, 385, 389, 394, 399, 401, 402, 404, 418, 423, 434, 444, 447, 449, 450, 451, 455, 456, 460, 467, 471, 477, 478, 480, 481, 489, 498, 499, 500, 501, 502, 503, 504, 505, 507, 508, 509, 511, 513, 515, 516, 517, 520, 522, 526, 529, 530, 532, 534, 538, 542, 543, 546, 549, 554, 555, 556, 565, 566, 567, 571, 577, 579, 581, 585, 589, 591, 596, 602, 605, 609, 611, 612, 615, 616, 617, 618, 623, 624, 626, 629, 632, 637, 638, 639, 641, 643, 645, 646, 649, 653, 659, 662, 665, 666 och 769.

65. Kommissionen kan i avsaknad av delar av den efterfrågade informationen inte utesluta att stödet har något märkbart inflytande på handelsutbytet och konkurrensen mellan medlemsstaterna, i den mening som avses i kommissionens meddelande om försumbart stöd och i enlighet med det preliminära beslutet. Därför måste kommissionen fatta ett slutgiltigt beslut om ovannämnda bensinstationer.

7.3 Bedömning av åtgärden mot bakgrund av regeln för stöd av mindre betydelse

7.3.1 Bedömning mot bakgrund av det andra skälet till att förfarandet inleddes

66. I kommissionens meddelande om försumbart stöd(19) stadgas att i och med regeln om stöd av mindre betydelse införs "en gräns för stöd i ett absolut belopp. Om den underskrids kan artikel 92.1 betraktas som icke tillämpbar och stödet behöver inte längre anmälas i förväg till kommissionen i enlighet med artikel 93.3."

67. På basis av denna ordalydelse hävdar kommissionen i sitt beslut om inledande av ett förfarande att regeln om stöd av mindre betydelse, med beaktande av de särskilda omständigheterna i ärendet, kan ses som en presumtion som kan vederläggas, dvs. även om det aktuella stödbeloppet är ringa och understiger den tröskel som anges i regeln, gäller denna inte om stödet påverkar konkurrensen och handelsutbytet mellan medlemsstaterna.

68. Efter att ha studerat frågan ytterligare har kommissionen dock kommit fram till att en sådan "presumtion som kan vederläggas" skulle undergräva regelns absoluta karaktär. Det bakomliggande resonemanget till regeln är att om stödtaket respekteras anses stödet inte ha något märkbart inflytande på handelsutbytet och konkurrensen mellan medlemsstaterna och således inte omfattas av artikel 87.1. En avvikelse från denna princip p.g.a. de särskilda omständigheterna i detta ärende skulle leda till rättsosäkerhet vad avser räckvidd och generell tillämpning av regeln om stöd av mindre betydelse.

69. Kommissionen kan därför inte grunda sin bedömning på ett eventuellt missbruk av regeln om stöd av mindre betydelse. Bedömningen måste ske mot bakgrund av det första skälet till att inleda ett förfarande, nämligen: Riskerna för en kumulering av stöd via regeln om stöd av mindre betydelse, antingen genom att en ägare äger flera bensinstationer, eller att leverantören genom villkoren i ett exklusivt inköpsavtal de facto har bestämmanderätt över bensinstationsinnehavaren.

7.3.2 Bedömning mot bakgrund av de första skälen för att inleda förfarandet

70. I enlighet med den ändrade regeln om stöd av mindre betydelse(20) uppgår det högsta totalbeloppet "100000 ecu under en period på tre år som börjar löpa när det första försumbara stödet betalas ut". I meddelandet fastställs vidare: "Kommissionen är skyldig att förvissa sig om att medlemsstaterna inte beviljar sina företag stöd som inte är förenliga med den gemensamma marknaden. Medlemsstaterna skall underlätta genomförandet av denna uppgift genom att inrätta en kontrollmekanism som säkerställer att sammanslagning av olika stöd som beviljats samma stödmottagare som försumbart stöd, inte leder till att det totala beloppet för denna typ av stöd uppgår till mer än 100000 ecu över en period på tre år. Beviljandet av ett försumbart stöd eller bestämmelserna för ett system som föreskriver den typen av stöd skall innefatta ett uttryckligt villkor om att ett tilläggsstöd som beviljats samma företag i form av försumbart stöd inte skall leda till att totalbeloppet för försumbart stöd som företaget får, överstiger gränsen på 100000 ecu över en period på tre år."

71. I sitt beslut om att inleda ett förfarande gjorde kommissionen bedömningen att regeln om stöd av mindre betydelse endast kan tillämpas om varje bensinstation ses som ett separat företag. En bensinstation kan inte ses som ett separat företag när en ägare äger flera olika bensinstationer, vilket kan vara fallet då bensinstationer ägs och drivs av oljebolagen (Co/Co-bensinstationer), eller när "oberoende" näringsidkares frihet inskränks genom exklusiva inköps- och hyresavtal på sådant sätt att de stora oljebolagen i realiteten har bestämmanderätt över dem. Detta kan vara fallet för oljebolagsägda bensinstationer som drivs av återförsäljaren (Co/Do-bensinstationer).

72. På grundval av ordalydelsen i ovanstående meddelande om att regeln ("inte skall leda till att totalbeloppet för försumbart stöd som företaget får, överstiger gränsen på 100000 ecu över en period på tre år") och av texten i kommissionens ovannämnda första skäl till att inleda förfarandet(21) koncentrerades synpunkterna från berörda parter (Texaco, Shell, Q8, BETA, Bovag) och de nederländska myndigheterna på frågan om näringsidkare i Do/Do- eller Co/Do-strukturer kan anses vara oberoende och driva sina bensinstationer på egen risk.

73. Av de berörda parternas synpunkter, framför allt de från advokatkontoret De Brauw, Blackstone en Westbroek, inlämnat å de berörda branschorganisationernas vägnar samt som bilaga till svaret från de nederländska myndigheterna på inledandet av ett förfarande, framgår att de baserar sitt resonemang på gemenskapens konkurrensrätt, framför allt på begreppet "företag" i koncentrationsförordningen och i artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget(22).

74. Begreppet "företag" i den mening som avses i konkurrensrätten lämpar sig dock inte för att klargöra regeln om stöd av mindre betydelse gällande statligt stöd. Skälet härtill är att de principer som ligger till grund för de olika reglerna skiljer sig åt. På konkurrensrättsområdet betecknar begreppet "företag" framför allt konkurrenshämmande faktiskt samarbete mellan företag. Här är "företag" följaktligen ett vitt begrepp, där graden av bestämmanderätt är en avgörande faktor. När det gäller regeln om stöd av mindre betydelse gäller det ytterst att fastställa vem som i realiteten tillgodogör sig stödet och om tröskeln för stöd av mindre betydelse iakttas för var och en av stödmottagarna, oberoende om oljebolagen har bestämmanderätt över näringsidkarna eller ej.

75. Efter att närmare ha studerat de av de nederländska myndigheterna överlämnade 574 exklusiva inköpsavtalen och frågeformulären har kommissionen funnit element som visar på kumulering av stöd via regeln om stöd av mindre betydelse, t.o.m. då någon bestämmanderätt över bensinstationsinnehavaren ej föreligger i den mening som avses i konkurrensrätten(23).

7.3.2.1 Indelning av de 633 bensinstationerna efter granskningen av de exklusiva inköpsavtalen och Senters frågeformulär

76. Eftersom kommissionen har undersökt de 383 exklusiva inköps- och hyresavtalen var för sig och således kan dra slutsatser som direkt bygger på dem är vissa av de uppgifter kommissionen tidigare begärt inte längre nödvändiga.

77. Så är det t.ex. inte längre nödvändigt att jämföra bensinstationernas ägarstruktur i stödområdet med hela Nederländerna. Kommissionen noterar dock att de nederländska myndigheterna avstått från att lämna det sammanhängande förtydligande över skillnaderna som efterfrågades. Vidare behövs heller inte någon kontroll av om oljebolagens marknadsandel återspeglar ägarstrukturen. I stället för att bestämma ägarstruktur på grundval av ett visst oljebolags marknadsandel har kommissionen valt att, i enlighet med de nederländska myndigheternas åsikt och större delen av de behöriga parternas synpunkter, fastställa "flaggandelen" för ett visst oljebolag. Ett oljebolags "flaggandel" anger hur många bensinstationer som säljer deras märke.

78. Genom en skrivelse av den 20 maj 1999 överlämnade de nederländska myndigheterna en förteckning över "flaggandelen" för bensinstationerna i gränsområdet. Enligt de nederländska myndigheterna baseras denna märkesförteckning på uppgifter från de sökande (77 % av bensinstationerna, som står för 81 % av försäljningen i gränsområdet, har svarat).

>Plats för tabell>

79. På basis av den individuella analysen av de 383 kombinerade exklusiva inköps- och hyresavtal som sänts in av de nederländska myndigheterna kom kommissionen fram till en fördelning av "flaggandelarna" enligt följande:

>PIC FILE= "L_1999280SV.009701.EPS">

80. Några remarkabla skillnader finns mellan de nederländska myndigheternas och kommissionens siffror för några av märkena, t.ex. BP, Esso och Avia. Dessa skillnader kan förklaras genom informationskällan. Eftersom kommissionen har granskat de aktuella avtalen var för sig, medan de nederländska myndigheterna baserade sin förteckning på uppgifter från de sökande, utan några verifikationer, kommer kommissionen att basera sin vidare bedömning av de aktuella åtgärderna på sina egna statistiska uppgifter.

81. På grundval av 574 exklusiva inköpsavtal och frågeformulär från Senter (191 innehöll dock inte tillräckliga uppgifter för att tillåta någon klassning) och till följd av att ingen information alls sändes från 59 av bensinstationerna har kommissionen gjort följande indelning av de 633 bensinstationerna:

>PIC FILE= "L_1999280SV.009702.EPS">

I ovanstående figur är kategori I lika med Do/Do, kategori II lika med Co/Do och kategori III lika med Co/Co. (PSS = prisstyrningssystem)

7.3.2.2 Bensinstationer som ägs och drivs av oljebolagen (Co/Co-bensinstationer)

82. På grundval av dessa 574 exklusiva inköpsavtal och frågeformulär drog kommissionen slutsatsen att stödkumulering föreligger när det gäller Co/Co-kategorin (company-owned/company-operated), eftersom samma företag äger och driver flera bensinstationer (rena Co/Co). Utan att i strikt bemärkelse vara Co/Co-bensinstationer, men p.g.a. de likartade kumuleringseffekterna, inkluderas i denna kategori även bensinstationsinnehavare som fler än en gång ansökt om stöd och därför förekommer flera gånger i stödmottagarförteckningen (de facto Co/Co). 49 (8 %) av de 633 aktuella bensinstationerna hör till kategorin rena Co/Co och de facto Co/Co-bensinstationer. Kumuleringen av stöd äger antingen rum hos oljebolagen (rena Co/Co) eller hos bensinstationsinnehavaren (de facto Co/Co).

a) Kommissionen anser följande bensinstationer vara "rena Co/Co":

39, 147, 217, 218, 221, 276, 281, 287, 301, 319, 409, 414, 433, 457, 469, 486, 488, 541, 564, 575, 593, 614, 648, 655, 752, 760, 763 och 768.

b) Kommissionen anser följande Do/Do- och Co/Do-bensinstationer vara de facto Co/Co-bensinstationer eftersom kumuleringseffekten i det närmaste är identisk med den som beskrivs ovan:

111, 112, 170, 174, 272, 273, 274, 333, 339, 347, 348, 359, 360, 362, 363, 395, 396, 432, 586, 587 och 754.

7.3.2.3 Do/Do- och Co/Do-bensinstationer vars exklusiva inköpsavtal innehåller en klausul om prisstyrningssystem

7.3.2.3.1 Bensinstationer som ägs och drivs av återförsäljaren (Do/Do-bensinstationer)

83. Efter granskning av Co/Co-kategorin tog kommissionen upp bensinstationer i Do/Do-kategorin. På grundval av deras exklusiva inköpsavtal fann kommissionen risker för stödkumulering hos oljebolagen vad gäller vissa bensinstationer till följd av förekomsten av en klausul om prisstyrningssystem. Av 179 Do/Do-avtal har 71 (eller 11 %) bland de 633 stödberättigade bensinstationerna en klausul om prisstyrningssystem.

84. Syftet med en klausul om prisstyrningssystem är att skydda bensinstationsinnehavarens omsättning mot konkurrerande försäljning i bensinstationens direkta grannskap. I klausulen om prisstyrningssystem anges oftast att oljebolaget kan ta på sig en del av kostnaderna för prisrabatter som erbjuds av bensinstationsinnehavaren, under förutsättning att villkoren på den inhemska och/eller internationella marknaden medför att en temporär eller bestående justering av dessa rabatter är önskvärd eller nödvändig. Förhandlingar mellan parterna är ofta nödvändiga före en dylik prissänkning. Omfattningen på leverantörens understöd fastställs i överensstämmelse med en fördelningstabell eller ett schema som beskriver respektive parts medverkan. Understödsbeloppet klaras i regel upp direkt på fakturan.

85. Klausulen om prisstyrningssystem förpliktar leverantören att åtminstone delvis kompensera bensinstationsinnehavaren för förluster som denne drabbas av till följd av extraordinära marknadsförhållanden, bl.a. marknadsbetingelser som förorsakas av lagfästa skyldigheter, t.ex. punktskattehöjningar. Genom att till bensinstationsinnehavarna ge stöd som skall kompensera inkomstbortfallet till följd av den nederländska höjningen av punktskatten på lätt råolja, kan den nederländska regeringen i realiteten anses kompensera leverantören helt eller delvis för dennes skyldigheter enligt klausulen om prisstyrningssystem. Utan detta stöd skulle leverantören vara tvungen att kompensera bensinstationsinnehavarna. I de fall där leverantören slutit inköpsavtal med flera bensinstationsinnehavare kommer den förstnämnde att kunna dra fördel av detta flera gånger.

a) Kommissionen anser följande bensinstationer vara Do/Do-bensinstationer utan klausul om prisstyrningssystem:

3, 4, 10, 14, 17, 19, 21, 23, 24, 29, 32, 33, 47, 51, 52, 53, 62, 65, 69, 70, 75, 80, 83, 85, 92, 93, 95, 118, 119, 128, 129, 137, 138, 148, 151, 157, 173, 177, 181, 188, 191, 194, 204, 209, 213, 223, 229, 231, 232, 235, 239, 243, 247, 253, 260, 261, 262, 264, 275, 277, 285, 289, 303, 306, 311, 316, 322, 324, 335, 342, 354, 370, 381, 391, 397, 398, 406, 415, 421, 424, 425, 426, 458, 466, 470, 472, 487, 518, 521, 524, 525, 528, 558, 570, 582, 594, 597, 607, 619, 627, 628, 636, 650, 652, 656, 657, 660 och 750.

b) Kommissionen anser följande bensinstationer vara Do/Do-bensinstationer med en klausul om prisstyrningssystem:

1, 26, 34, 40, 54, 56, 63, 79, 81, 86, 97, 113, 114, 135, 142, 155, 159, 160, 165, 166, 168, 172, 176, 179, 185, 206, 207, 208, 224, 241, 242, 244, 259, 263, 283, 284, 299, 308, 318, 320, 329, 337, 344, 352, 357, 368, 377, 383, 417, 419, 422, 429, 438, 440, 442, 454, 459, 461, 463, 473, 474, 483, 485, 497, 514, 606, 640, 661, 751, 753 och 755.

7.3.2.3.2 Bensinstationer ägda av oljebolag som drivs av återförsäljaren (Co/Do-bensinstationer)

86. Slutligen har kommissionen granskat de resterande bensinstationerna, som hamnar under kategorin Co/Do-bensinstationer. Liksom när det gäller Do/Do-kategorin fann kommissionen risk för stödkumulering hos oljebolagen vad gäller ett antal bensinstationer till följd av förekomsten av en klausul om prisstyrningssystem. Av de 155 Co/Do-avtalen omfattas 80 (eller 13 %) av de 633 bensinstationerna av en klausul om prisstyrningssystem. Slutsatsen är här densamma som för Do/Do-bensinstationerna. I denna siffra ingår de avtal som innehåller en klausul om prisstyrningssystem liksom klausuler där bensinstationsinnehavaren garanteras en minimiinkomst, eftersom de sistnämnda klausulerna har samma effekt som klausulen om prisstyrningssystem.

a) Kommissionen anser följande bensinstationer vara Co/Do-bensinstationer utan klausul om prisstyrningssystem:

15, 36, 43, 44, 48, 50, 67, 77, 87, 88, 89, 90, 91, 110, 132, 133, 139, 140, 141, 144, 146, 163, 186, 189, 192, 193, 197, 199, 215, 219, 251, 278, 290, 292, 294, 302, 304, 305, 312, 313, 317, 326, 330, 336, 338, 341, 343, 358, 361, 384, 388, 400, 413, 430, 437, 439, 445, 448, 453, 462, 482, 492, 493, 496, 537, 559, 562, 563, 574, 603, 622, 647, 756, 757 och 767.

b) Kommissionen anser följande bensinstationer som Co/Do-bensinstationer med en klausul om prisstyrningssystem:

5, 6, 12, 16, 18, 22, 25, 28, 30, 35, 37, 38, 45, 49, 55, 58, 64, 71, 72, 74, 96, 99, 100, 104, 117, 123, 125, 127, 136, 143, 150, 153, 161, 169, 171, 178, 180, 190, 195, 198, 203, 211, 228, 230, 236, 246, 248, 254, 255, 265, 266, 268, 271, 279, 296, 315, 325, 332, 355, 367, 371, 387, 427, 428, 436, 441, 443, 446, 452, 464, 484, 494, 506, 519, 523, 536, 578, 584, 608 och 762.

7.3.2.4 Do/Do- och Co/Do-bensinstationer som varken har effekter liknande Co/Co-bensinstationernas, eller har slutit exklusiva distributionsavtal med en klausul om prisstyrningssystem

87. Av ovanstående framgår följaktligen att stödkumulering ej föreligger då Do/Do- eller Co/Do-bensinstationer inte uppvisar effekter som liknar Co/Co-bensinstationernas, och att kumulering lika lite kan påvisas hos oljebolagen utan en klausul om prisstyrningssystem. Dessa stödbelopp omfattas alltså också av regeln om stöd av mindre betydelse och således är artikel 87.1 inte tillämplig.

a) Kommissionen anser följande bensinstationer vara Do/Do-bensinstationer, som saknar effekter liknande Co/Co-bensinstationernas och som inte slutit exklusivt distributionsavtal med en klausul om prisstyrningssystem:

b) Kommissionen anser följande bensinstationer vara Co/Do-bensinstationer, som saknar effekter liknande Co/Co-bensinstationernas och som inte slutit exklusivt distributionsavtal med en klausul om prisstyrningssystem:

7.4 Bedömning av huruvida de åtgärder som utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 är förenliga med den gemensamma marknaden

7.4.1 Stöd i den mening som avses i artikel 87.1

88. Kommissionen har i ljuset av artikel 87.1 i EG-fördraget granskat stöd som beviljats till a) äkta Co/Co-bensinstationer, b) de facto Co/Co-bensinstationer och c) Co/Do- och Do/Do-bensinstationer med en klausul om prisstyrningssystem i sitt exklusiva inköpsavtal. I artikeln definieras stödåtgärder såsom varande varje stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion i den utsträckning den påverkar handelsutbytet mellan medlemsstaterna negativt.

89. De berörda stödåtgärderna utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 av följande skäl:

90. För det första bekostas stödet med statsmedel eftersom det nederländska finansministeriet har uppdragit åt Senter, en organisation under Ekonomiministeriet för teknik, energi och miljö, att verkställa stödordningen.

91. För det andra gynnar stödet bensinstationer som ligger vid gränsen till Tyskland i förhållande till andra bensinstationer i Nederländerna och angränsande medlemsstater, såsom Tyskland och Belgien.

92. För det tredje lockas de nederländska konsumenterna att tanka i Nederländerna i stället för i Tyskland, genom att dessa bensinstationer kompenseras för skillnaden i punktskatten på lätt råolja i Tyskland och Nederländerna, vilket snedvrider konkurrensen på marknaden för lätt råolja i gränsområdet.

93. Slutligen är det av tre skäl troligt att åtgärden negativt påverkar handelsutbytet mellan medlemsstaterna. För det första ligger de stödberättigade bensinstationerna nära gränsen till Tyskland. För det andra är syftet med åtgärden just att bevilja kompensation till ägarna för dessa bensinstationer för en förment nedgång i omsättningen till följd av att de nederländska konsumenterna åker till tyska bensinstationer på grund av den nederländska punktskattehöjningen på lätt råolja. Slutligen är stödet beroende av den tyska punktskattehöjningen.

7.4.2 Stödåtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden

94. Det aktuella stödet utgör ett driftsstöd eftersom det syftar till att skydda bensinstationerna mot förluster som de normalt måste bära i sin dagliga drift. Det enda målet är att kompensera dessa bensinstationsägare för den förmenta nedgången i omsättningen till följd av att nederländska konsumenter tankar på tyska bensinstationer efter det att punktskattehöjningen på lätt råolja trädde i kraft i Nederländerna den 1 juli 1997. Kommissionen erinrar dock om att stödreglerna inte är en lämplig väg att harmonisera punktskatteskillnader mellan medlemsstaterna. I samband härmed noterar kommissionen även stödåtgärdens artificiella karaktär, eftersom den tyska regering har höjt punktskatten på lätt råolja i Tyskland fr.o.m. den 1 april 1999 med 6 pfennig (0,03 euro)/liter.

95. Dessutom kan behovet av stödet starkt betvivlas, framför allt för bensinstationer som slutit ett exklusivt inköpsavtal med en klausul om prisstyrningssystem. Utan statligt stöd skulle dessa bensinstationer med stöd av klausulen om prisstyrningssystem vänt sig till sin respektive leverantör för att åtminstone få partiell kompensation för sina förluster. Som beskrivs ovan(24) har de nederländska myndigheterna genom att bevilja det aktuella stödet betalat ut det indirekt till leverantörerna, eftersom de betalat kostnader som normalt skulle ha bestridits av leverantörerna. Det är svårligen godtagbart att multinationella oljebolag skulle vara i behov av statligt stöd för att klara av en punktskattehöjning på lätt råolja i Nederländerna.

96. Mot bakgrund av det ovan anförda och frånvaron av positiva effekter, omfattas denna typ av driftsstöd endast av ett av undantagen i artikel 87 i EG-fördraget eller artikel 61 i EES-avtalet.

97. Undantaget i artikel 87.2 i EG-fördraget är i detta fall inte tillämpligt med tanke på stödets karaktär och att man inte sökt uppfylla villkoren för en tillämpning av detta undantag.

98. Driftsstöd kan undantagsvis och temporärt beviljas för att kompensera driftskostnader i områden enligt artikel 87.3 a. Undantaget i artikel 87.3 a är i detta fall dock inte tillämpligt eftersom det aktuella området, dvs. nederländskt territorium inom 20 kilometer från den tyska gränsen, inte finns medtaget på regionalkartan över områden där levnadsstandarden är onormalt låg i jämförelse med EG-genomsnittet eller som har en allvarlig eftersläpning i utvecklingen.

99. Inte heller kan stödet anses som förenligt med den gemensamma marknaden på grundval av undantaget i artikel 87.3 c i EG-fördraget för att det skulle syfta till att underlätta utvecklingen av vissa regionala näringsverksamheter som inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

100. Stödet är helt uppenbart inte avsett att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse i den mening som avses i artikel 87.3 b.

101. Slutligen främjar stödåtgärden inte heller kultur och bevarandet av kulturarvet i den mening som avses i artikel 87.3 d.

102. Stödet till a) äkta Co/Co-bensinstationer, b) de facto Co/Co-bensinstationer och c) Co/Do- och Do/Do-bensinstationer med en klausul om prisstyrningssystem i sitt exklusiva inköpsavtal uppfyller således inte de villkor som krävs för att kunna omfattas av undantagen i artikel 87.3 i EG-fördraget.

8. SLUTSATSER

103. Mot bakgrund av det ovan anförda och framför allt i beaktande av

a) att de nederländska myndigheterna trots föreläggandet om uppgiftsinlämning om 250 bensinstationer inte lämnat in de efterfrågade uppgifterna,

b) att kumulering av stöd föreligger när det gäller äkta Co/Co-bensinstationer, eftersom samma företag äger och driver flera bensinstationer, och när det gäller de facto Co/Co-bensinstationer, eftersom samma återförsäljare ansökt om stöd mer än en gång och därför förekommer flera gånger i förteckningen över stödmottagare (49 bensinstationer),

c) att den nederländska regeringen genom att bevilja stödet i realiteten kan anses kompensera leverantören helt eller delvis för hans skyldigheter i enlighet med klausulen om prisstyrningssystem gällande Do/Do-bensinstationer, vilket leder till en kumulering av stöd hos leverantörerna (nio leverantörer: Shell, BP (inklusive Aral, Mobil, OK och Bim), Elf, Esso, Texaco, Total, Fina, Q8 och Avia) för 151 bensinstationer),

104. fattar kommissionen ett negativt beslut angående stödet till dessa bensinstationer (totalt 450 av de 633 bensinstationerna i fråga) eftersom dessa åtgärder inte är förenliga med den gemensamma marknaden och med EES-avtalet.

105. Vad gäller övriga bensinstationer som inte är de facto Co/Co-bensinstationer eller äkta Co/Co-bensinstationer och heller inte har slutit exklusiva inköpsavtal med en klausul om prisstyrningssystem, dvs. 183 av de 633 bensinstationerna, drar kommissionen slutsatsen att stödet till dessa bensinstationer omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse och därför inte är stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

106. Eftersom de nederländska myndigheterna delvis har utdelat stödet till de i punkt 103 under a, b och c, uppräknade kategorierna innan kommissionen fattat definitivt beslut i enlighet med förfarandet av artikel 88.2 i EG-fördraget måste detta stöd återbetalas. Vad gäller kategorierna "ingen information", äkta Co/Co-bensinstationer och de facto Co/Co-bensinstationer måste stödet återbetalas av de berörda bensinstationerna. Vad gäller Do/Do- och Co/Do-bensinstationer med en klausul om prisstyrningssystem i det exklusiva inköpsavtalet måste stödet återbetalas av den faktiska mottagaren, dvs. de åtta oljebolagen i fråga. Dessa oljebolag räknas upp i en bifogad förteckning över de berörda 633 bensinstationerna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det stöd som Nederländerna har beviljat till 183 bensinstationer vid den tyska gränsen till ett belopp på 100000 euro per bensinstation omfattas av regeln om stöd av mindre betydelse och utgör därför inte något stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. De berörda bensinstationerna räknas upp nedan. Siffrorna överensstämmer med förteckningen över sökande i skrivelsen från den nederländska regeringen av den 7 april 1999. Förteckningen återfinns i bilagan till detta beslut.

a) Bensinstationer som ägs och drivs av återförsäljaren (Do/Do-bensinstationer):

b) Bensinstationer ägda av oljebolag och som drivs av återförsäljaren (Co/Do-bensinstationer):

Artikel 2

Det statliga stöd som Nederländerna har beviljat till 450 bensinstationer vid den tyska gränsen till ett belopp av mer än 100000 euro per stödmottagare under en period på tre år är icke förenligt med den gemensamma marknaden och EES-avtalet. De berörda bensinstationerna räknas upp nedan. Siffrorna överensstämmer med förteckningen över sökande i skrivelsen från den nederländska regeringen av den 7 april 1999. Förteckningen återfinns i bilagan till detta beslut.

a) Bensinstationer som de nederländska myndigheterna inte givit någon eller endast partiell information om:

"inget svar": 7, 11, 13, 46, 175, 201, 202, 222, 234, 249, 252, 258, 280, 291, 297, 298, 314, 323, 350, 364, 372, 373, 382, 393, 405, 407, 411, 416, 420, 476, 491, 510, 512, 531, 533, 535, 539, 551, 552, 553, 557, 568, 580, 588, 590, 599, 604, 610, 613, 620, 621, 625, 642, 644, 658, 663, 764, 765 och 766.

"otillräcklig information": 2, 8, 9, 20, 27, 31, 41, 42, 59, 60, 61, 66, 68, 73, 76, 78, 82, 84, 94, 101, 102, 103, 105, 106, 107, 108, 115, 116, 120, 121, 122, 124, 126, 130, 131, 134, 145, 149, 152, 154, 156, 158, 162, 164, 167, 182, 183, 184, 187, 196, 200, 205, 210, 212, 214, 216, 220, 225, 226, 227, 233, 237, 238, 240, 245, 250, 257, 267, 269, 270, 282, 286, 288, 295, 300, 307, 309, 310, 321, 327, 328, 331, 334, 340, 345, 349, 351, 353, 365, 369, 374, 375, 376, 378, 379, 380, 385, 389, 394, 399, 401, 402, 404, 418, 423, 434, 444, 447, 449, 450, 451, 455, 456, 460, 467, 471, 477, 478, 480, 481, 489, 498, 499, 500, 501, 502, 503, 504, 505, 507, 508, 509, 511, 513, 515, 516, 517, 520, 522, 526, 529, 530, 532, 534, 538, 542, 543, 546, 549, 554, 555, 556, 565, 566, 567, 571, 577, 579, 581, 585, 589, 591, 596, 602, 605, 609, 611, 612, 615, 616, 617, 618, 623, 624, 626, 629, 632, 637, 638, 639, 641, 643, 645, 646, 649, 653, 659, 662, 665, 666 och 769.

b) Bensinstationer som ägs och drivs av oljebolag (Co/Co-bensinstationer):

"äkta": 39, 147, 217, 218, 221, 276, 281, 287, 301, 319, 409, 414, 433, 457, 469, 486, 488, 541, 564, 575, 593, 614, 648, 655, 752, 760, 763 och 768.

"de facto": 111, 112, 170, 174, 272, 273, 274, 333, 339, 347, 348, 359, 360, 362, 363, 395, 396, 432, 586, 587 och 754.

c) Bensinstationer som ägs och drivs av återförsäljaren (Do/Do-bensinstationer) med prisstyrningssystem:

d) Bensinstationer ägda av oljebolaget och som drivs av återförsäljaren (Co/Do-bensinstationer) med prisstyrningssystem:

För kategorier i c, och d är de faktiska mottagarna det respektive oljebolag som bensinstationen har slutit exklusiva inköpsavtal med. Av förteckningen i bilagan framgår det vilket oljebolag det gäller i vart och ett av fallen.

Artikel 3

1. Nederländerna skall vidta alla erforderliga åtgärder för att från stödmottagarna återkräva det olagliga stöd som avses i artikel 2 och som olagligen ställts till deras förfogande.

2. Återkravet skall ske i enlighet med förfarandena i nederländsk lagstiftning. Återkravsbeloppet löper med ränta från och med den dag då stödet betalades ut till dess att det faktiskt återbetalas. Räntan skall beräknas enligt den referensräntesats som används vid beräkningen av nettobidragsekvivalenten för regionalstöd.

Artikel 4

Nederländerna skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till Konungariket Nederländerna.

Utfärdat i Bryssel den 20 juli 1999.

På kommissionens vägnar

Monika WULF-MATHIES

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 307, 7.10.1998, s. 10.

(2) EGT C 307, 7.10.1998, s. 10.

(3) Se skäl 18.

(4) Enligt den rättsgrund som ändrades genom ministerbeslut av den 15 december 1997, Staatscourant nr 241. Enligt ursprungsanmälan skulle bensinstationer som ligger högst 10 kilometer från gränsen få 80 gulden (36 euro) per 1000 liter levererad lätt råolja, medan de som ligger mellan 10 och 20 kilometer från gränsen skulle få 40 gulden (18 euro) per 1000 liter levererad lätt råolja. I det ursprungliga beslutet nämndes inte någon fördubbling av stödbeloppet.

(5) Artikel 5 i beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland av den 21 juli 1997, ändrat genom ministerbeslut av den 15 december 1997.

(6) I enlighet med de fr.o.m. den 1 januari 1999 oåterkalleligen fastställda omräkningskursen mellan euron och EMU-staternas valutor.

(7) De nederländska myndigheternas anmälan överensstämmer inte med rättsgrunden för beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland. Enligt punkt 6 i anmälan uppgår stödet för "stödåtgärdens totala löptid (t.o.m. den 30 juni 2000) till 100000 ecu per bensinstation", medan det i artikel 4 i beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland (såsom det offentliggjordes i Staatscourant nr 138 av den 23 juli 1997) anges att stödet utgår per sökande med maximalt 100000 ecu uttryckt i gulden för perioden från 1 juli 1997 t.o.m. den 30 juni 2000.

(8) Kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 av den 22 juni 1983 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal (EGT L 173, 30.6.1983, s. 5).

(9) Verkställighetsöverenskommelse mellan finansministeriet och Senter gällande beslutet Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland av den 17 juni 1998 (ref.nr. ZTD850161.MIM).

(10) Ursprungligen anmälde de nederländska myndigheterna stöd till 624 bensinstationer. Den förteckning över stödmottagande företag som de nederländska myndigheterna insänt, omfattar dock 633 bensinstationer. Detta beslut gäller således 633 och inte 624 bensinstationer.

(11) Se skäl 19.

(12) Se fotnot 9.

(13) Se fotnot 4.

(14) Se fotnot 7.

(15) Se skäl 30.

(16) Se skälen 83-86.

(17) Se fotnot 4.

(18) Sifferbeteckningarna är de som används av den nederländska regeringen.

(19) EGT C 68, 6.3.1996, s. 9.

(20) Se fotnot 19.

(21) Se skäl 21.

(22) Se skäl 39.

(23) Kommissionen anser inte (Pressmeddelande IP/86/631 från den 19 december 1986) att en indirekt bruttoprissättning impliceras av ett rabattsystem till stöd för vinstmarginalen för bensinstationsinnehavare som måste sänka sina pumppriser i konkurrensen på den lokala marknaden.

(24) Se skälen 84 och 85.

BILAGA

Lista över stödmottagare på grundval av Tijdelijke regeling subsidie tankstations grensstreek Duitsland. Numren överensstämmer med listan över stödmottagare från den nederländska regeringen av den 7 april 1999

>Plats för tabell>