Införande av en preliminär antidumpningstull på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina, Indien, Mexiko, Sydafrika och Ukraina och om godtagande av åtaganden som gjorts av vissa exportörer i Ungern och Polen

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 362/1999 av den 18 februari 1999 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina, Indien, Mexiko, Sydafrika och Ukraina och om godtagande av åtaganden som gjorts av vissa exportörer i Ungern och Polen Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 045 , 19/02/1999 s. 0008 - 0025

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 362/1999 av den 18 februari 1999 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av linor och kablar av stål med ursprung i Kina, Indien, Mexiko, Sydafrika och Ukraina och om godtagande av åtaganden som gjorts av vissa exportörer i Ungern och Polen

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 905/98 (2), särskilt artiklarna 7 och 8 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) Kommissionen meddelade den 20 maj 1998 genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (3) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av linor och kablar av stål med ursprung i Kina, Indien, Sydkorea, Sydafrika och Ukraina.

Den 30 juli 1998 meddelade kommissionen på motsvarande sätt att det skulle inledas ett antidumpningsförfarande beträffande import av samma produkt med ursprung i Ungern, Mexiko och Polen (4).

(2) Förfarandena inleddes till följd av två klagomål som i april och juni 1998 ingivits av Liaison Committee of European Union Wire Rope Industries (EWRIS) som företrädare för tillverkare i gemenskapen vilka står för en betydande del av gemenskapens tillverkning av linor och kablar av stål. Klagomålen innehöll bevisning för dumpning av produkten i fråga och för väsentlig skada till följd därav, och bevisningen ansågs efter samråd tillräckliga för att motivera inledandet av ett förfarande.

Både när det gäller analysen av dumpning och analysen av skada bedömdes det som lämpligt att slå samman de två förfarandena (se skäl 6).

(3) Kommissionen underrättade officiellt de klagande tillverkarna i gemenskapen, de exporterande tillverkare, importörer, leverantörer och användare som man visste berördes, liksom berörda sammanslutningar och företrädare för de exporterande länderna. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandena om inledande av förfarandena skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla parter som begärde det gavs möjlighet att bli hörda.

(4) Kommissionen sände frågeformulär till alla kända berörda parter. Med hänsyn till det stora antalet klagande tillverkare i gemenskapen och de tidsfrister som fastställs i artikel 6.9 i förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen) beslöt kommissionen att i enlighet med artikel 17 i grundförordningen grunda undersökningen av skada på ett stickprov av de klagande gemenskapstillverkarna. Kommissionen mottog svar från 21 exporterande tillverkare i de berörda länderna, från tre importörer och från tre leverantörer i tidigare led i produktionskedjan. Från användarindustrin inkom inga svar.

(5) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, skada och gemenskapens intresse och genomförde kontrollbesök på plats hos följande företag:

A. Klagande tillverkare i gemenskapen

a) Danmark

Randers Rebslageri

b) Frankrike

Trefileurope

c) Tyskland

BTS Drahtseile GmbH

d) Italien

Redaelli Tecnacordati SpA

e) Spanien

Trenzas y Cables SL

f) Förenade kungariket

Bridon International Limited

B. Exporterande tillverkare

a) Ungern

Drótáru és Drótkötél Ipari és Kereskedelmi Rt, Miskolc

b) Indien

Usha Martin Industries & Usha Beltron Ltd, Calcutta

Mohatta & Heckel, Mumbai

c) Sydkorea

Kiswire Ltd, Seoul och Pusan

Maho Rope & Wire Ltd, Pusan

Chung Woo Rope Co., Ltd, Pusan

Chun Kee Steel and Wire Rope Co., Ltd, Suncheon

d) Mexiko

Aceros Camesa SA de CV, Mexiko

Cablesa SA de CV, Queretaro

Det sistnämnda företaget undersöktes, men det konstaterades att det inte hade exporterat den berörda produkten under undersökningsperioden, och följaktligen berörs företaget inte av antidumpningsförfarandet.

e) Polen

Drumet SA, Wloclawek

"Linodrut" -koncernen (5)

f) Sydafrika

Haggie Rand Limited, Cleveland

C. Närstående importörer i gemenskapen

a) >Plats för tabell>

b) >Plats för tabell>

c) >Plats för tabell>

(6) Undersökningen av dumpning omfattade i bägge förfarandena perioden från och med den 1 januari 1997 till och med den 31 mars 1998 (nedan kallad undersökningsperioden).

Undersökningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1994 till och med den 31 mars 1998 (nedan kallad den undersökta perioden).

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1. Berörd produkt

(7) Den produkt som berörs är linor och kablar av stål, inbegripet slutet tågvirke, med undantag av linor och kablar av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar (nedan, enligt branschens terminologi, kallade stållinor). Produkterna klassificeras enligt KN-nummer 7312 10 82, 7312 10 84, 7312 10 86, 7312 10 88 och 7312 10 99.

En stållina består av tre huvudsakliga delar: den ståltråd som bildar kardelen, kardelerna som är lindade kring en kärna och själva kärnan. Dessa beståndsdelar har olika utformning beroende på de fysiska krav som ställs i den tilltänkta användningen av stållinan. En enda kardel kan i vissa fall användas som stållina.

Det förekommer olika kvaliteter av ståltråd med olika draghållfasthet och diameter. Ståltråden kan vara galvaniserad (t.ex. överdragen med zink) eller blank.

Kardelen erhålles genom nära sammanslagning av flera trådar lagda i olika geometriska mönster eller konstruktioner (t.ex. standard, seal, filler och warrington). Mängden ståltråd och dess storlek och kvalitet är avgörande för egenskaperna hos den enskilda typen av stållina.

Kardelerna sätts vanligen samman och lindas runt en kärna som kan vara av fibermaterial (naturligt eller syntetiskt), stål eller en kombination av bägge.

Det finns också andra specifikationer för stållinor, t.ex. slagningsriktning, om de är förformade eller inte eller har andra särskilda egenskaper (kompakta, kabelslagning, graden av rotationsfrihet). De har i regel runt tvärsnitt, men kan också vara rektangulära. Stållinor kan vara tillkapade i längder eller vara utrustade med anslutningar (krokar, ringar) och kan vara plastöverdragna.

Stållinor används i en mängd olika tillämpningar, inbegripet för allmänna ändamål, fiskeri, sjöfart/skeppsfart, olje- och gasindustri, gruvdrift, skogsbruk, linbanetransport, väg- och vattenbyggnadsarbeten, byggnadsverksamhet samt hissar. Trots de olika tillämpningarna och smärre skillnader när det gäller fysiska egenskaper betraktas dessa produkter som en och samma produkt.

2. Likadan produkt

(8) Även om vissa exporterande tillverkare gjorde gällande att de berörda produkterna från olika exporterande länder inte alla var likadana, konstaterade kommissionen att det inte fanns några större skillnader i fråga om grundläggande fysiska och tekniska egenskaper mellan de olika typerna av stållinor (se beskrivningen ovan). När det gäller användning och bruk av stållinor konstaterades att alla stållinor, även om det fanns en rad olika användarindustrier, i allt väsentligt hade samma användning.

Stållinor som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Ungern, Indien, Sydkorea, Mexiko, Polen och Sydafrika och stållinor som tillverkades och såldes av gemenskapsindustrin befanns ha samma fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden som de stållinor som exporterades till gemenskapen från de berörda länderna. Det konstaterades vidare när det gällde de enskilda produkttyperna att stållinor som importerades till gemenskapen från de berörda länderna var utbytbara med stållinor som tillverkades i gemenskapen. Därför drogs slutsatsen att alla stållinor var sådana likadana produkter som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

C. DUMPNING

1. Normalvärde

a) Generell metod (Kina, Ungern, Indien, Sydkorea, Mexiko, Polen, Sydafrika och Ukraina)

(9) För att kunna fastställa normalvärdet fastställdes först för var och en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de länder som berördes av förfarandet om deras inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om denna försäljning motsvarade minst 5 % av volymen av deras exportförsäljning till gemenskapen av produkten i fråga.

Kommissionen undersökte därefter om volymen av den sammanlagda inhemska försäljningen av de enskilda produkttyperna motsvarade minst 5 % av exportförsäljningen av samma produkttyp till gemenskapen.

För de produkter som uppfyllde minimikravet på 5 % undersökte kommissionen om försäljningen hade skett vid normal handel i tillräckliga mängder, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

I de fall där, för de enskilda produkttyperna, försäljningsvolymen på den inhemska marknaden till priser över kostnaderna per enhet utgjorde minst 80 % av försäljningen, fastställdes normalvärdet på grundval av de vägda genomsnittliga priser som faktiskt betalats för all inhemsk försäljning. I de fall där, för de enskilda produkttyperna, volymen lönsamma transaktioner var lägre än 80 % men minst 10 %, fastställdes normalvärdet på grundval av de vägda genomsnittliga priser som faktiskt betalats för den resterande delen av den lönsamma inhemska försäljningen.

(10) För de produkttyper för vilka den inhemska försäljningsvolymen motsvarade mindre än 5 % av exportvolymen till gemenskapen eller för vilka volymen lönsam inhemsk försäljning utgjorde mindre än 10 %, ansågs den inhemska försäljningen av dessa produkttyper inte ha skett i tillräckliga mängder enligt artikel 2.2 och 2.4 i grundförordningen och beaktades därför inte. I enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen grundades i dessa fall normalvärdet på ett vägt genomsnitt av de priser som andra tillverkare i det berörda landet tog ut vid representativ inhemsk försäljning av motsvarande produkttyp vid normal handel.

(11) I de fall där, för de enskilda produkttyperna, de andra tillverkarna i det berörda landet inte hade någon försäljning i tillräckliga mängder eller inte hade någon representativ inhemsk försäljning konstruerades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, på grundval av den berörda exporterande tillverkarens tillverkningskostnader för den berörda produkttypen plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader grundades på representativ inhemsk försäljning, och vinstmarginalen grundades på representativ försäljning vid normal handel.

b) Användning av tillgängliga uppgifter (Indien och Polen)

(12) En indisk och en polsk exporterande tillverkare tillhandahöll inte tillräckliga uppgifter beträffande normalvärdet. Framför allt var deras uppgifter beträffande tillverkningskostnaderna otillräckliga. Under dessa omständigheter blev det nödvändigt att i enlighet med artikel 18.1 och 18.5 i grundförordningen fastställa normalvärdet för dessa företag på grundval av tillgängliga uppgifter. Det beslöts preliminärt att uppgifterna beträffande normalvärdet för den andra samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i landet i fråga utgjorde den mest lämpliga grundvalen.

c) Jämförelseland för länder som inte har marknadsekonomi (Kina och Ukraina)

(13) Eftersom Kina och Ukraina inte betraktas som länder med marknadsekonomi måste, i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen, ett normalvärde fastställas med ett tredje land med marknadsekonomi som jämförelseland. Norge föreslogs av den klagande och nämndes i meddelandet om att antidumpningsförfarandet skulle inledas. Inom den tid som angavs i meddelandet framförde en kinesisk exporterande tillverkare invändningar mot detta förslag och föreslog i stället Indien. En ukrainsk tillverkare invände också mot förslaget och föreslog för sin del Turkiet.

Sedan frågan undersökts närmare visade det sig att Norge inte var ett lämpligt jämförbart land, eftersom det bara fanns en tillverkare i landet och endast begränsad import. Konkurrensen på denna marknad var därför mycket liten. Dessutom var den inhemska marknaden mycket liten.

Det undersöktes om det skulle vara möjligt att använda normalvärdet i Förenta staterna, där det förekommer en rad olika produkttyper på en konkurrensutsatt marknad. Endast ett av de företag som kontaktades i Förenta staterna var villigt att samarbeta. Det visade sig emellertid i samband med undersökningen att denna tillverkare inte samarbetade i tillräckligt hög grad för att kommissionen på ett tillfredsställande sätt skulle kunna kontrollera vilka priser som betalades för de enskilda produkttyperna på den amerikanska marknaden eller hur höga tillverkningskostnaderna var.

Parallellt härmed undersökte kommissionen om Thailand eller Turkiet kunde vara ett lämpligt val. Flera företag kontaktades men, trots väsentliga ansträngningar från kommissionens sida, vägrade de att samarbeta i förfarandet.

Under dessa omständigheter beslöt kommissionen att använda ett av de länder med marknadsekonomi som omfattades av förfarandet. Indien ansågs vara det mest lämpliga jämförbara landet i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen. För det första är den indiska inhemska marknaden den största, och den utmärks av att det finns ett stort antal konkurrerande lokala tillverkare. För det andra är den indiska försäljningen av den berörda produkten på hemmamarknaden den mest representativa i jämförelse med den kinesiska och ukrainska exporten till gemenskapen.

Normalvärdet för den kinesiska och ukrainska exporten till gemenskapen fastställdes därför på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på den indiska marknaden.

2. Exportpris

a) Generell metod

(14) I de fall där exportförsäljningen till gemenskapen skedde direkt till oberoende kunder fastställdes exportpriserna, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av dessa kunder.

(15) Exportpriserna i Indien, Sydkorea och Sydafrika konstruerades, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, på grundval av de priser till vilka de importerade produkterna första gången såldes vidare till oberoende köpare i gemenskapen. Justeringar gjordes för alla kostnader som tillkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Vinstnivån fastställdes, i de fall uppgifterna ansågs tillförlitliga och representativa, på grundval av de uppgifter beträffande vinst som överlämnats av de samarbetsvilliga importörer i gemenskapen av den berörda produkten som inte var någon tillverkare närstående.

b) Individuell behandling (Kina)

(16) Fyra exporterande kinesiska tillverkare begärde individuell behandling, dvs. att det skulle fastställas separata exportpriser för dem och att det skulle beräknas en dumpningsmarginal för var och en av dem.

Kommissionen kontrollerade om de fyra företagen, faktiskt och rättsligt, åtnjöt ett oberoende från den kinesiska staten som var jämförbart med det som skulle råda i ett land med marknadsekonomi. I detta syfte ställdes detaljerade frågor till företagen angående ägarförhållanden, ledning och kontroll samt fastställande av kommersiella strategier och företagsstrategi.

Inget av de fyra företagen kunde till kommissionens belåtenhet visa att det var tillräckligt självständigt i förhållande till de kinesiska myndigheterna. I synnerhet innehas kapitalet i dessa företagen av staten, som också äger produktionsutrustningen.

Med undantag för ett företag, för vilket det av verksamhetsföreskrifterna klart framgick att beslutanderätten i alla väsentliga frågor rörande driften låg hos staten, var det inget av företagen som överlämnade något exemplar av företagets "bolagsordning".

Det var därför inte möjligt att fastställa huruvida dessa företag utövade sin verksamhet oberoende av de kinesiska myndigheterna och om de fritt kunde besluta om löner, produktionsnivå och prispolitik och särskilt om de kunde fatta beslut om vilka kvantiteter som skulle säljas på den inhemska marknaden respektive på exportmarknaden.

Det beslöts därför att det inte var lämpligt att bevilja dessa fyra företag individuell behandling.

3. Jämförelse

(17) För att jämförelsen skulle bli rättvis togs hänsyn i form av justeringar för påstådda olikheter i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vad gäller indirekta skatter, kostnader för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackning, kredit, kostnader efter försäljning och provisioner.

(18) Tre företag i Sydkorea, det ungerska företaget och ett företag i Indien begärde att det skulle göras en justering för importavgifter. Detta godtogs när det gäller det ungerska företaget och de sydkoreanska företagen, med undantag för ett företag som inte kunde visa att det fanns ett direkt samband mellan importerade råvaror som användes för att tillverka den berörda produkten för försäljning på hemmamarknaden och den begärda justeringen för importavgifter. Justeringen beviljades inte heller för det indiska företaget, som inte kunde styrka att vissa importerade råvaror, i huvudsak zink, för vilka tull betalades vid importen, fysiskt ingick i sådana berörda produkter som såldes på den inhemska marknaden.

(19) Det sydafrikanska företaget och ett polskt företag begärde en justering för skillnader i handelsled. Det sydafrikanska företaget grundade sitt krav på att dess försäljning på den inhemska marknaden gjordes direkt till oberoende kunder eller via filialer, medan exportförsäljningen gjordes till stora distributörer som sedan sålde produkten vidare. Vad beträffade försäljningen via filialer hävdade företaget att de funktioner som filialerna utövade var mera omfattande och att de priser som de tog ut högre än vad som var fallet när försäljningen skedde direkt från fabriken. Denna begäran godtogs inte, eftersom företaget inte kunde visa att det fanns konsekventa skillnader i de priser som tillämpades på den inhemska marknaden vid försäljning till oberoende kunder respektive vid försäljning via filialer.

(20) Ett av de polska företagen hävdade att dess exportförsäljning till gemenskapen skedde till distributörer och grossister, vilka köpte stora kvantiteter, medan försäljningen på hemmamarknaden gjordes till distributörer och slutliga användare, vilka köpte små kvantiteter. Företaget kunde emellertid inte visa att det fanns olikheter i de funktioner som de påstått olika kategorierna kunder utövade, inte heller att det fanns några konsekventa och tydliga skillnader i pris i de olika handelsleden på den inhemska marknaden i exportlandet. Justeringen ansågs därför inte motiverad.

(21) Ett av de indiska företagen hävdade att kommissionen vid beräkningen av kreditkostnader borde använda den faktiska betalningsdagen i stället för de betalningsvillkor som angavs på fakturan. Denna begäran avvisades, eftersom den faktiska betalningsdagen inte ansågs vara en faktor som beaktades vid fastställandet av de priser som togs ut, utan i stället de betalningsvillkor som angavs på fakturan.

(22) Det sydafrikanska företaget begärde en justering för valutaomräkning enligt artikel 2.10 j i grundförordningen, med motivering att den sydafrikanska randen hade ökat i värde i förhållande till de europeiska valutorna under undersökningsperioden och att exportpriserna därför borde justeras. Denna begäran avvisades, eftersom växelkursfluktuationerna inte uppvisade några varaktiga förändringar.

(23) Det ovannämnda polska företaget begärde en justering av sitt normalvärde med hänsyn till att företagets inhemska försäljning huvudsakligen skedde från lager, vilket medförde kostnader för lagerfinansiering, medan företaget när det gällde exportmarknaden producerade på beställning. Justeringen begärdes i enlighet med artikel 2.10 k. Eftersom företaget inte visade att skillnaden i finansieringskostnader påverkade prisernas jämförbarhet och i avsaknad av bevis för att kunderna till följd härav konsekvent betalade olika priser på den inhemska marknaden, kunde denna begäran inte tillmötesgås.

4. Dumpingsmarginaler

a) Metod

(24) Det vägda genomsnittliga normalvärdet per produkttyp jämfördes, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen, med det vägda genomsnittliga exportpriset från fabrik i samma handelsled. För alla de berörda länderna, med undantag av Sydkorea, visade jämförelsen att dumpning förekom.

(25) För de icke samarbetsvilliga företag som berördes av förfarandet och som inte besvarade kommissionens frågeformulär, inte gav sig till känna eller inte tillhandahöll de nödvändiga uppgifterna under undersökningen fastställdes dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter.

För att bedöma graden av samarbete i undersökningen jämfördes Eurostats uppgifter med de siffror beträffande exportvolymen till gemenskapen som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna hade lämnat. Det kunde därvid konstateras att samarbetsgraden var hög för alla de länder som omfattades av undersökningen. Kommissionen ansåg det därför lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen för de icke samarbetsvilliga företagen till den högsta eller enda dumpningsmarginal som fastställts för ett samarbetsvilligt företag i det berörda landet, eftersom det inte fanns någon anledning att anta att en icke samarbetsvillig exporterande tillverkare skulle ha dumpat på en lägre nivå än den högsta nivå som konstaterats.

Detta tillvägagångssätt ansågs också nödvändigt för att undvika att premiera bristande samarbetsvilja och för att inte skapa möjlighet till kringgående.

b) Dumpningsmarginalernas nivå

(26) De preliminärt fastställda dumpningsmarginalerna, utryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, är följande:

>Plats för tabell>

(27) Ungern:

>Plats för tabell>

(28) Indien:

>Plats för tabell>

(29) Sydkorea:

>Plats för tabell>

Dessa marginaler ligger under miniminivån.

(30) Mexiko:

>Plats för tabell>

(31) Polen:

>Plats för tabell>

(32) Sydafrika:

>Plats för tabell>

(33) >Plats för tabell>

D. GEMENSKAPSINDUSTRIN

1. Produktion i gemenskapen

(34) Ett antal exporterande tillverkare hävdade att en av de klagande tillverkarna i gemenskapen i enlighet med artikel 4.1a och 4.2 i grundförordningen borde uteslutas vid definitionen av gemenskapsindustrin, eftersom företaget var en importör och en kedja av distributionsföretag/handelsföretag närstående, vilka hade importerat den berörda produkten till gemenskapen under den undersökta perioden från de länder som omfattades av undersökningen.

Det bör observeras att den klagande gemenskapstillverkaren i fråga inte själv importerade produkten under den undersökta perioden.

Vad beträffar den import som genomfördes av handelsföretagen i koncernen konstaterade kommissionen att den klagande gemenskapstillverkaren i fråga mycket riktigt ingick i en företagsgrupp som bland annat innefattade en importör och ett antal distributionsföretag, och att dessa företag hade importerat stållinor från de berörda länderna under undersökningsperioden. Det konstaterades också att koncernens struktur hade förändrats mellan 1994 och undersökningsperioden. Den klagande gemenskapstillverkaren i fråga, importören och distributionsföretagen hade emellertid under hela den undersökta perioden haft gemensamma ägarförhållanden och ansågs därför vara närstående företag.

Kommissionen undersökte arten av koncernstruktur och fann att det inte kunde uteslutas att det förekom viss kontroll mellan de närstående företagen, antingen direkt eller via det gemensamma holdingbolaget. Kommissionen fastställde att den volym dumpad produkt som de närstående företagen hade importerat under undersökningsperioden motsvarade 2 % av förbrukningen i gemenskapen, 6 % av den totala importen från tredje land och endast 11 % av den klagande gemenskapstillverkarens tillverkningsvolym. Den klagande gemenskapstillverkarens huvudsakliga verksamhet utgjordes därför av tillverkning av stållinor.

Vad beträffar den klagande gemenskapstillverkarens kommersiella beteende på gemenskapsmarknaden konstaterade kommissionen att denna tillverkare, trots den eventuella förekomsten av kontroll av det slag som avses ovan, var underkastad samma skadevållande verkningar av den dumpade importen som de andra klagande gemenskapstillverkare som undersöktes i samband med förfarandet. Det bör i detta avseende påpekas att företagets kommersiella beteende på gemenskapsmarknaden som en följd av importen i fråga inte skilde sig väsentligt från de andra klagande gemenskapstillverkarnas. Kommissionen konstaterade att priserna på importen under undersökningsperioden med ursprung i de berörda länderna hade underskridit den berörda klagande gemenskapstillverkarens konsekvent och i betydande mån (ett vägt genomsnittligt underskridande på 75,8 % konstaterades). Det ansågs därför att den klagande gemenskapstillverkaren i fråga inte otillbörligt gynnades av den berörda importen och att han inte hade skyddats från dumpningens skadevållande verkningar.

Kommissionen ansåg därför att det inte fanns något skäl för att inte beakta denna klagande gemenskapstillverkares tillverkning vid beräkningen av den totala produktionen i gemenskapen.

(35) Kommissionen konstaterade att vissa klagande tillverkare i gemenskapen hade köpt stållinor under undersökningsperioden från olika källor utanför gemenskapen, bland annat från de berörda länderna. Importvolymerna i fråga motsvarade emellertid en försumbar del av den totala produktionen (mindre än 1 % av de klagande gemenskapstillverkarnas totala tillverkning av stållinor). Kommissionen ansåg därför att dessa inköp låg i linje med normalt handelsbruk hos tillverkare som måste komplettera sitt eget produktsortiment med en mindre andel import. Denna import var nödvändig för att kunna erbjuda ett fullt produktsortiment och för att kunna konkurrera på gemenskapsmarknaden.

(36) På grundval av ovanstående ansåg kommissionen att produktionen i gemenskapen utgjordes av produktionen i alla företag som tillverkade stållinor i gemenskapen vid tidpunkten för undersökningen. Dessa företag kallas nedan "gemenskapstillverkare".

2. Gemenskapsindustrin

(37) Ett antal mindre tillverkare som stödde klagomålet besvarade inte kommissionens frågeformulär. I enlighet med artikel 4.1 definierades gemenskapsindustrin som de återstående samarbetsvilliga tillverkarna.

(38) På denna grundval utgjorde följande tjugo klagande gemenskapstillverkare "gemenskapsindustrin", nämligen Bremer Drahtseilerei Lüling GmbH (Tyskland), Bridon International Limited (Förenade kungariket), BTS Drahtseile GmbH (Tyskland), Cables Y Alambres Especiales Sa. (Spanien), Casar Drahtseilwerk Saar GmbH (Tyskland), Cordoaria Oliveira SA (Portugal), Drahtseilerei Gustav Kocks GmbH (Tyskland), Holding Ficadi (Frankrike), Iscar Funi Metalliche (Italien), D. Koronakis SA (Grekland), Metalcalvi Wire Ropes (Italien), Midland Wire Cordage Co., Ltd (Förenade kungariket), Randers Rebslageri (Danmark), Redaelli Tecnacordati SpA (Italien), Trefileurope (Frankrike), Trenzas Y Cables S.L. (Spanien), Vereinigte Drahtseilwerke GmbH (Tyskland), Voest-Alpine Austria Draht GmbH (Österrike), Vornbäumen-Stahlseile GmbH och Wadra GmbH (bägge Tyskland).

(39) Gemenskapsindustrin svarade för 97 % av den uppskattade totala produktionen i gemenskapen, och dess produktion utgjorde sålunda en betydande del av produktionen i gemenskapen i den mening som avses i artikel 5.4 i grundförordningen.

E. SKADA

1. Inledande anmärkningar

(40) För att fastställa skada i detta förfarande analyserade kommissionen, som framhölls ovan, uppgifter avseende den undersökta perioden. När det gällde utvecklingen av skadeindikatorerna under den undersökta perioden bör emellertid noteras att kommissionen, för att kunna göra en jämförelse från år till år, använde uppgifterna för hela den femtonmånadersperiod som undersökningsperioden omfattade (1997 och tre månader under 1998) som grund för att extrapolera siffrorna till att avse en undersökningsperiod om tolv månader.

2. Inhämtande av uppgifter beträffande skada

(41) Kommissionen begärde in och erhöll uppgifter från gemenskapsindustrin beträffande produktion, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljning, lager och sysselsättning (globala uppgifter). Med hänsyn till det stora antalet tillverkare som gemenskapsindustrin omfattade grundade kommissionen, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen, sina avgöranden beträffande övriga skadeindikatorer, dvs. priser, lönsamhet, produktionskostnader och investeringar på ett urval företag i gemenskapsindustrin (stickprovsbaserade uppgifter).

(42) Stickprovet valdes ut efter geografisk belägenhet och företagens storlek med hänsyn till tillverkningsvolym. Det innebar i detta fall att såväl stora som små företag ingick i stickprovet. Det bör också observeras att kommissionen tog med sex tillverkare från sex medlemsstater i stickprovet.

Företagen i stickprovet svarade för 61 % av gemenskapsindustrins tillverkning av den berörda produkten under undersökningsperioden.

3. Förbrukning i gemenskapen

(43) Förbrukningen i gemenskapen grundades på svaren på frågeformuläret (gemenskapsindustrins försäljning), uppgifter från Eurostat (import) och klagomålet (icke-klagande gemenskapstillverkares försäljning).

På grundval av ovanstående ökade förbrukningen i gemenskapen något under perioden, från 141 000 ton 1994 till 147 500 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning med totalt 5 %. Det bör observeras att förbrukningen ökade mellan 1994 och 1995 (7 %), medan den minskade mellan 1995 och 1996 (7 %). Under 1997 ökade förbrukningen något jämfört med 1996.

4. Import till gemenskapen från de berörda länderna

a) Import från Sydkorea

(44) Eftersom dumpingsmarginalerna för importen av stållinor från Sydkorea befanns ligga under miniminivån, innefattar analysen av skada i det följande ingen bedömning verkningarna av importen från detta land.

b) Import från Mexiko

(45) De klagande gjorde gällande att Eurostats statistik beträffande importen från Mexiko visade väsentligt lägre siffror än de faktiska siffrorna för importen under den undersökta perioden. Det skäl som uppgavs var att stållinorna importerades som ståltråd och hänfördes till två KN-nummer som inte var de rätta.

Kommissionen kontaktade tulltjänstemän i de berörda medlemsstaterna, vilka efter undersökning bekräftade att stållinor importerades enligt de KN-nummer som de klagande hade uppgivit. Kommissionen beslöt därför att i sina beräkningar ta med tillgängliga uppgifter från Eurostat för de två KN-nummer som hade använts för importen av stållinor från Mexiko.

c) Sammanslagen bedömning

(46) Kommissionen undersökte om verkan av importen av stållinor med ursprung i Kina, Ungern, Indien, Mexiko, Polen, Sydafrika och Ukraina borde slås samman vid bedömningen, i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(47) En av de exporterande tillverkarna invände mot att verkan av importen med ursprung i Ungern skulle slås samman vid bedömningen och gjorde gällande att utvecklingen av importen från Ungern volymmässigt inte kunde jämföras med utvecklingen av importen med ursprung i de andra berörda länderna.

Kommissionen undersökte dessa argument, men konstaterade att importen från Ungern hela tiden varit betydande och att den ökat från 1 407 ton 1994 till 2 121 ton under undersökningsperioden. Det bör påpekas att utvecklingen av importen från enskilda länder inte i sig är ett skäl för att inte göra en sammanslagen bedömning. Det konstaterades i alla händelser att utvecklingen av importen från Ungern motsvarade tendensen för importen från de berörda länderna sammantaget. Kommissionen drog därför slutsatsen att verkan av importen från Ungern borde tas med i den sammanslagna bedömningen.

(48) En annan exporterande tillverkare hävdade att importen från Mexiko var minimal och att Mexiko därför inte borde omfattas av undersökningen, och att i alla händelser verkan av importen med ursprung i Mexiko inte skulle slås samman med verkan av importen av produkten från de andra berörda länderna.

Vad beträffar importen från Mexiko drog kommissionen slutsatsen att importen inte var minimal (jfr uppgifterna ovan om importen från Mexiko), eftersom den motsvarade 3 % av förbrukningen i gemenskapen under undersökningsperioden.

(49) Såsom anges ovan varierade de dumpningsmarginaler som konstaterats för alla de berörda länderna mellan 34 % och 132 %, vilket gör att de var högre än miniminivån. Importvolymerna från de berörda länderna var jämförbara både i absoluta och relativa termer. Dessutom var importvolymen från de sju berörda länderna inte att anse som försumbar.

(50) När det gäller konkurrensvillkoren framkom det av undersökningen att stållinor importerade från de berörda länderna, jämförda produktslag för produktslag, hade samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper. Dessutom var dessa slag av stållinor utbytbara med andra produktslag som importerades från de berörda länderna och de som tillverkades i gemenskapen, och de salufördes i gemenskapen under samma period genom jämförbara försäljningskanaler under liknande marknadsvillkor. De importerade stållinorna kunde därför anses konkurrera sinsemellan och med de stållinor som tillverkades i gemenskapen.

(51) Mot denna bakgrund ansåg kommissionen att alla kriterier i artikel 3.4 i grundförordningen var uppfyllda, dvs. dumpningsmarginalen för varje exportland var högre än miniminivån, importvolymen från varje land var inte försumbar och konkurrensvillkoren var jämförbara mellan de importerade produkterna samt mellan de importerade produkterna och de likadana gemenskapsprodukterna. Därför undersöktes den sammanslagna importen från de sju berörda länderna.

d) Den dumpade importens volym och marknadsandel

(52) Den dumpade importen till gemenskapen med ursprung i de berörda länderna ökade från 17 429 ton år 1994 till 33 668 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en total ökning på 93 %.

(53) Dessa länders marknadsandel ökade från 12 % år 1994 till 23 % under undersökningsperioden, vilket innebär en ökning med 11 procentenheter under den undersökta perioden. Under undersökningsperioden varierade marknadsandelen för vart och ett av de berörda länderna mellan 1,4 % och 7,8 %.

e) Priser för den dumpade importen

(54) Analysen av prisunderskridandet gjordes för varje slag av stållina. För var och en av dessa produktslag jämförde kommissionen de exporterande tillverkarnas och den klagande gemenskapstillverkarens vägda genomsnittliga försäljningspriser, utan avdrag och skatter, beräknade på grundval av försäljning till första oberoende kund. De klagande gemenskapstillverkarnas genomsnittliga försäljningspris viktades i förhållande till försäljningsvolymen för varje slag av stållina. Dessa priser jämfördes sedan med motsvarande priser för varje berörd exporterande tillverkare på grundval av deras återförsäljningspriser i gemenskapen, vägda i förhållande till försäljningsvolym.

(55) För att nå fram till ett handelsled som är jämförbart med de klagande gemenskapstillverkarnas försäljning justerades importpriserna från de berörda länderna för att ta hänsyn till hanteringskostnader och den tull som skall betalas. Justeringen skedde på grundval av uppgifter som lämnats av importörerna.

(56) Till följd av denna jämförelse konstaterades följande vägda genomsnittliga prisunderskridande, uttryckt i procent av gemenskapstillverkarnas priser:

- Kina: 60,1 %

- Ungern: 47,3 %

- Indien: Från 40,1 % till 41,2 %

- Mexiko: 31,9 %

- Polen: Från 38,7 % till 43,7 %

- Sydafrika: 21,6 %

- Ukraina: 54,0 %

(57) Det är att märka att priserna på importen från de berörda länderna genomgående låg väsentligt under gemenskapsindustrins priser under perioden 1994 till undersökningsperioden.

5. Gemenskapsindustrins situation

a) Tillverkning, kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(58) Gemenskapsindustrins tillverkningsvolym av den berörda produkten var konstant under den undersökta perioden och ökade från 144 484 ton år 1994 till 145 192 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en total ökning på mindre än 1 %.

(59) Gemenskapsindustrins kapacitet ökade med 11 %. När det gäller kapacitetsökningen är det att märka att maskiner för tillverkning av tågvirke har en lång faktisk livslängd (mer än 20 år i vissa fall) och följaktligen konstaterades att det oundvikligen uppstår en kapacitetsökning när gamla maskiner ersätts med nya eftersom moderna maskiner är effektivare. De betydande investeringarna under 1995 hänför sig till största delen till en gemenskapstillverkare som bytte ut föråldrade maskiner. Under samma period minskade kapacitetsutnyttjandet, från 64 % år 1994 till 58 % under undersökningsperioden.

b) Lager

(60) Gemenskapsindustrins lager ökade väsentligt under perioden, från 30 607 ton år 1994 till 39 780 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning på 30 %. Lagren ökade särskilt mellan 1994 och 1995 (24 %).

c) Försäljningsvolym och marknadsandel

(61) Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden minskade från 106 042 ton år 1994 till 96 776 ton under undersökningsperioden, vilket innebär en minskning på 9 266 ton (9 %).

(62) En jämförelse mellan försäljningsvolymens och konsumtionens utveckling visar att gemenskapsindustrins marknadsandel minskade under den undersökta perioden. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 75 % år 1994 till 66 % under undersökningsperioden, vilket motsvarar en förlust på nio procentenheter under den undersökta perioden.

d) Priser

(63) Det vägda genomsnittliga försäljningspriset för stållinor som såldes av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden uppvisade en liten sammanlagd ökning mellan 1994 och undersökningsperioden (från 1,34 till 1,46 ecu per kilogram).

Det är att märka att priserna på den berörda importen hela tiden låg väsentligt under gemenskapsindustrins priser.

e) Lönsamhet

(64) Det är att märka att uppgifter rörande lönsamheten för stållinor inte fanns tillgängliga för alla de företag som ingick i stickprovet (i vissa företags kostnadsredovisning särredovisades inte stållinor). Följaktligen använde kommissionen i enlighet med artikel 3.8 i grundförordningen uppgifter om lönsamheten i närmast tillgängliga sektor för att bedöma gemenskapsindustrins situation. Företagens totala lönsamhet ansågs vara representativ för stållinor eftersom stållinor svarar för en väsentlig andel av alla de berörda företagens totala omsättning.

Den genomsnittliga lönsamheten för de klagande gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet minskade från +1,3 % år 1994 till -0,6 % år 1997. Av undersökningen framgick det att trots en smärre ökning av de genomsnittliga försäljningspriserna och tillverkningsvolymen hade gemenskapsindustrins försäljning, och därmed även dess marknadsandel, minskat (med 9 % respektive 9 procentenheter).

f) Investeringar

(65) Investeringarna ökade sammanlagt med 24 %, från 7 094 000 ecu år 1994 till 8 826 000 ecu under undersökningsperioden. Investeringarna avsåg i allmänhet utbyte av maskiner.

g) Sysselsättning

(66) Antalet sysselsatta i gemenskapsindustrin minskade under den undersökta perioden, från 2 710 anställda år 1994 till 2 559 anställda under undersökningsperioden (motsvarande en minskning med 6 %).

h) Produktivitet

(67) Produktiviteten (tillverkningsvolym per anställd) i gemenskapsindustrin ökade under den undersökta perioden (mellan 1994 och undersökningsperioden konstaterades en ökning på 6 %).

6. Slutsats om skada

(68) Kommissionen drog slutsatsen att importen med ursprung i de berörda länderna medfört ett betydande pristryck för gemenskapsindustrin under den undersökta perioden. Det konstaterades att denna import, som infördes i allt större mängder till gemenskapsmarknaden, väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade väsentligt vid en tidpunkt när konsumtionen på marknaden hade ökat något ( en ökning på 5 %). Det är att märka att även om tillverkningen var stabil så minskade försäljningen under hela perioden och lagren ökade fortlöpande i väsentlig omfattning.

Dessutom försämrades gemenskapsindustrins ekonomiska situation under perioden, från en vinst på 1,3 % år 1994 till en förlust år 1997 (-0,6 %).

Till följd av dessa upplysningar drog kommissionen den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin vållats väsentlig skada i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen.

F. ORSAKSSAMBAND

(69) Kommissionen undersökte om den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin hade orsakats av den dumpade importen från Indien, Kina, Mexiko, Polen, Sydafrika, Ukraina och Ungern och den undersökte även andra faktorer i syfte att säkerställa att den skada som vållats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen i enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen.

a) Den dumpade importens verkningar

(70) Det finns ett klart samband mellan det väsentliga prisunderskridandet och den ökade volym och marknadsandel för den dumpade importen som konstaterats för den undersökta perioden å ena sidan, och den försämrade situationen för gemenskapsindustrin å andra sidan. Detta framgår särskilt av den minskade marknadsandelen och lönsamheten för gemenskapsindustrin under den undersökta perioden.

När det gäller marknadsandelar är det att märka att från 1994 till undersökningsperioden ökade importen från de berörda länderna i snabbare takt än konsumtionen (en sammanlagd ökning på 93 %). Detta motsvarar en sammanlagd ökning av dessa länders marknadsandelar med 11 procentenheter, under det att gemenskapstillverkarnas marknadsandelar minskade med 9 procentenheter. Den betydande importökningen mellan 1994 och 1995 (en ökning på 73 %) sammanföll med en minskning av gemenskapsindustrins marknadsandelar (10 procentenheter) under samma period.

Kommissionen drar följaktligen slutsatsen att minskningen av gemenskapsindustrins marknadsandelar sammanfaller med ökningen av de berörda ländernas marknadsandelar.

(71) Dessutom försämrades gemenskapsindustrins ekonomiska situation betydligt under den undersökta perioden, från vinst till en förlustsituation, samtidigt som efterfrågan på marknaden ökade under hela den undersökta perioden. Gemenskapsindustrins ekonomiska situation försämrades särskilt mellan 1994 och 1995 (från +1,3 % till -0,3 %), vilket var en period då den förlorade en stor marknadsandel (10 procentenheter).

(72) När det gäller försäljningspriser är det att märka att gemenskapsindustrin ökade sina priser under perioden 1994 - 1995. Denna ökning sammanföll med en ökning av råvarupriserna. På grund av det pristryck som orsakats av en betydande ökning av lågprisimporten 1995 (+73 %), vilken skedde till priser som väsentligt underskred gemenskapsindustrins priser, kunde inte gemenskapsindustrin täcka sina kostnader trots prisökningen.

I ett försök att återta sin marknadsställning under 1996 sänkte gemenskapsindustrin sina priser och den återtog på så sätt en del av sin förlorade marknadsandel. Lönsamheten försämrades emellertid ytterligare. Gemenskapsindustrin kunde hålla sin ställning på marknaden 1997 genom att öka produktiviteten och att höja priserna, men dess ekonomiska ställning förblev emellertid negativ (-0,6 %).

b) Verkningar av andra faktorer

(73) Kommissionen undersökte om den skada som vållats gemenskapsindustrin kunde ha orsakats av andra faktorer än den dumpade importen. Kommissionen såg särskilt till hur konsumtionen hade utvecklats, hur importen från andra tredje länder hade utvecklats och vilken inverkan den hade haft, vilka verkningar de ökade råvarupriserna hade haft och om den skada som vållats kunde ha berott på import av gemenskapsindustrin.

i) Konsumtion

(74) Kommissionen prövade om konsumtionsutvecklingen hade någon inverkan på gemenskapsindustrins situation. Det är att märka att även om konsumtionen minskade mellan 1995 och 1996 (8 %) så ökade den sammanlagda konsumtionen under den undersökta perioden med 5 %. Det är därför inte troligt att skadan kan tillskrivas konsumtionsutvecklingen.

ii) Import från andra tredje länder

(75) När det gäller importen från andra tredje länder som inte berörs av förfarandet, konstaterade kommissionen att även om denna import utgjorde en väsentlig del av gemenskapsmarknaden (9 % under undersökningsperioden), minskade den under den undersökta perioden, från 10 % år 1994 till 9 % under undersökningsperioden.

I detta sammanhang undersökte kommissionen på grundval av Eurostats statistik särskilt utvecklingen av volymer och priser för importen från Sydkorea och utvecklingen av importen från Rumänien, Ryssland, Tjeckien och Turkiet.

Sydkorea

(76) Importen från Sydkorea undersöktes i samband med denna undersökning och minimala dumpningsmarginaler konstaterades. Kommissionen undersökte importvolymen under den undersökta perioden och konstaterade att den hade varit stabil. Priserna på importen från Sydkorea konstaterades vara jämförbara med gemenskapsindustrins priser och följaktligen kunde den skada som vållats gemenskapsindustrin inte tillskrivas importen med ursprung i Sydkorea.

Tjeckien

(77) Trots att enhetspriset för importen med ursprung i Tjeckien var lägre än för gemenskapsindustrin under undersökningsperioden minskade i volym importen från Tjeckien under perioden.

Rumänien

(78) Även om importen från Rumänien ökade väsentligt låg den i början av den undersökta perioden på en extremt låg nivå (endast 217 ton år 1994) och den låg fortfarande på en mycket låg nivå i slutet av perioden (0,9 % under undersökningsperioden).

Ryssland

(79) Trots att importen från Ryssland varierade under den undersökta perioden hade Ryssland endast en marknadsandel på 0,3 % under undersökningsperioden.

Turkiet

(80) Det framgick av undersökningen att trots att importen från Turkiet hade ökat under perioden, vilket hade medfört en ökad marknadsandel (1,7 % under undersökningsperioden), var enhetspriserna väsentligt högre än för de länder som berördes av undersökningen, för vilka dumpnings- och skademarginaler har fastställts.

Slutsats

(81) Kommissionen ansåg att importen från dessa tredje länder, vilka inte omfattades av förfarandet, kan ha bidragit till den skada som vållats, särskilt importen från Tjeckien och Turkiet. Det konstaterades emellertid att detta taget för sig inte var tillräckligt för att bryta det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin, särskilt med hänsyn till dessa tredje länders marknadsandel och utvecklingen av denna marknadsandel under den undersökta perioden (från 5,9 % år 1994 till 6,7 % under undersökningsperioden).

Andra tredje länder

(82) Kommissionen konstaterade att den totala marknadsandelen för andra tredje länder minskade under den undersökta perioden (från 4 % år 1994 till 2,7 % under undersökningsperioden) och att priserna för denna import var markant högre än för den dumpade importen.

iii) Råvaror

(83) Kommissionen övervägde även om den skada som vållats gemenskapsindustrin kunde ha orsakats av ökade råvarukostnader under den undersökta perioden.

Kommissionen ansåg att med hänsyn till att stållinor endast i begränsad utsträckning är utbytbara mot andra produkter, borde det ha varit möjligt för gemenskapsindustrin att föra vidare ökningar av råvarukostnaderna. I detta hänseende konstaterade kommissionen att gemenskapsindustrins prisökningar år 1994/1995 till följd av ökningen av lågprisimport var otillräckliga för att täcka de ökade råvarukostnaderna.

iv) Skada som vållats av gemenskapsindustrins egen import

(84) Ett antal exportörer hävdade att gemenskapsindustrin hade vållat skada genom sin egen import under den undersökta perioden av den berörda produkten från de länder som omfattades av undersökningen.

Såsom förklarats i avsnittet om definition av produktion i gemenskapen konstaterade kommissionen att dessa inköp i allmänhet motsvarade normalt handelsbruk för tillverkare som måste komplettera sitt eget sortiment med en liten andel import. Denna import var nödvändig för att kunna erbjuda ett fullständigt sortiment och konkurrera på gemenskapsmarknaden. När det gäller en klagande gemenskapstillverkares förhållande till en importör och vissa distributörer, vilket undersöktes särskilt, drogs slutsatsen att detta företag inte hade betett sig annorlunda än några andra undersökta gemenskapstillverkare. Följaktligen kan verkningarna av dessa företags import inte tillskrivas gemenskapstillverkaren.

Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att gemenskapsindustrins egen import av stållinor inte hade vållat skada.

c) Slutsatser om orsakssamband

(85) Även om det inte kan uteslutas att en del av importen från andra tredje länder kan ha bidragit till den skada som vållats gemenskapsindustrin, framgick det av undersökningen att dessa faktorer i sig inte hade brutit orsakssambandet mellan den import som omfattades av undersökningen och den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin.

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att den sammanslagna importen från de sju berörda länderna hade vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inledande anmärkningar

(86) Kommissionen undersökte inledningsvis på grundval av de upplysningar som lämnats om det trots slutsatserna om dumpning och skada fanns tvingande omständigheter som skulle leda till slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta fall.

I detta syfte har kommissionen beaktat verkningarna för alla parter som berörs av förfarandet av att införa eller inte införa åtgärder.

2. Inhämtande av uppgifter rörande gemenskapens intresse

(87) För att kunna bedöma verkningarna av att införa åtgärder begärde kommissionen upplysningar från alla kända berörda parter, inbegripet parter i tidigare led i produktionskedjan, de klagande gemenskapstillverkarna, importörer/grossister och användare. Det bör noteras att inga svar inkom från användarindustrin. På grundval av upplysningarna från de samarbetsvilliga parterna drog kommissionen följande slutsatser.

3. Verkningarna för företag i tidigare led i produktionskedjan

(88) Den främsta råvaran i tillverkningen av stållinor är ståltråd för industriellt bruk, särskilt ståltråd med hög kolhalt, som kan vara galvaniserad eller på annat sätt överdragen. Det bör noteras att andra viktiga råvaror används vid tillverkningen av stållinor, bland annat syntetiska fibrer, fett samt trummor och spolar. Den ståltråd som används av gemenskapstillverkarna är till största delen tillverkad av de största ståltillverkarna i Europa. Det finns ett flertal olika slags ståltråd av skiftande kvalitet och diameter som kan användas i denna typ av produktion, och ståltrådstillverkarna i gemenskapen framställer alla de typer som behövs för tillverkning av stållina.

(89) Två företag som framställer råvarorna i fråga var samarbetsvilliga i kommissionens undersökning. Dessa två företag sysselsatte tillsammans cirka 1 417 personer under 1997. Deras sammanlagda omsättning 1997 var 312 miljoner ecu, varav 54 miljoner ecu hänförde sig till råvarorna i fråga (motsvarande cirka 17 % av den sammanlagda omsättningen). Företagens lönsamhet 1997 var cirka 5 %.

4. Verkningar för gemenskapsindustrin

a) Gemenskapsindustrins art och struktur

(90) Gemenskapsindustrin består av små och medelstora företag belägna i nio medlemsstater (Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Italien, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike). Tillverkningen av stållinor är kapitalintensiv och det krävs omfattande forskning och utveckling för att kunna fortsätta att förbättra produktsortimentet, särskilt vad gäller de speciella stållinor som används för särskilda projekt (se nedan). Stållinor bearbetas ofta ytterligare av gemenskapstillverkarna eller dem närstående företag (genom att skäras, splitsas, genom anslutningar eller genom att omvandlas till andra artiklar såsom slingor mm.). Det är klart att negativa konsekvenser för stållineindustrin skulle ha en stor effekt på denna verksamhet.

(91) Tillverkningen i gemenskapen sysselsätter totalt cirka 2 600 personer (uppgifterna avser undersökningsperioden).

(92) Förutom standardstållinor tillverkar gemenskapsindustrin en rad särskilda stållinor på projektbasis, till exempel stållinor som används vid byggandet av hängbroar eller hängande tak. Denna projektbaserade tillverkning gäller oftast en bestämd mängd och en bestämd tid (dvs. den volym som behövs för ett projekt och den tid som projektet pågår). Det bör uppmärksammas att projektbaserad tillverkning med tiden har blivit en viktig inkomstkälla för gemenskapsindustrin. Projektbeställningar förutsätter ofta nära tekniskt samarbete med kunden (ofta krävs avancerad teknik och utrustning) och tilläggstjänster (inte bara installeringen av stållinorna utan också på sikt reparationer och underhåll), och det bör i sammanhanget uppmärksammas att gemenskapsindustrin är den främsta leverantören på gemenskapsmarknaden av stållinor för särskilda projekt.

(93) Det konstaterades att stållinor för särskilda projekt kan tillverkas med samma maskiner och samma arbetskraft som standardstållinor av motsvarande dimensioner och att tillverkningen av stållinor för särskilda projekt därför i hög grad är beroende av tillverkningen av standardstållinor, till exempel vad gäller möjligheterna att sprida tillverkningsomkostnaderna.

b) Gemenskapsindustrins överlevnadsförmåga

(94) Läget för stållineindustrin i gemenskapen har försämrats under det senaste årtiondet, främst på grund av nedläggningar i användarindustrin (till exempel gruvbranschen) och minskningar av fiskeflottornas storlek till följd av införande av kvoter. Som en följd har gemenskapsindustrin tvingats genomföra omfattande omstrukturerings- och konsolideringsåtgärder. Industrin konsoliderades och stod inför en ökande efterfrågan under den tid som undersökningen omfattade (se vidare skäl 43).

(95) Trots detta övergick gemenskapsindustrin under den undersökta perioden från att gå med vinst till att gå med förlust. Den största vinstminskningen inträffade 1995, vid en tidpunkt då importerade produkter från de berörda länderna kom in på gemenskapsmarknaden i stora mängder. Gemenskapsindustrin kunde dessutom, med hänsyn till de låga priserna på den dumpade importen, inte öka sina priser i takt med kostnadsökningarna och drabbades på så sätt såväl av importens volym som av dess låga värde.

(96) Kommissionen ansåg att gemenskapsindustrin, med hänsyn till den föregående omstruktureringen och produktivitetsökningen, skulle kunna vara strukturellt livskraftig under förutsättning att rättvisa konkurrensförhållanden kunde återupprättas på gemenskapsmarknaden.

c) Följderna av att införa eller inte införa åtgärder

(97) Priserna på stållinor på gemenskapsmarknaden förväntas stiga om antidumpningsåtgärder införs. Denna prisökning skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att åter bli lönsam och i viss utsträckning öka sin försäljningsvolym.

(98) Om åtgärder inte införs kommer sannolikt den negativa utvecklingen inom gemenskapsindustrin att fortsätta, vilket på lång sikt skulle leda till nedläggning av företag. Det konstaterades att det i gemenskapsindustrin finns ett antal tillverkningsanläggningar som är mycket nära att gå med förlust. Dessa anläggningar skulle med all sannolikhet stängas på kort sikt med omedelbara förluster av arbetstillfällen som följd. Det är särskilt sannolikt att gemenskapsindustrin kommer att förlora ytterligare marknadsandelar, och den ekonomiska situationen väntas försämras ytterligare. Som förklaras ovan skulle en fortsatt negativ utveckling inte endast påverka tillverkningen av standardstållinor utan också tillverkningen av stållinor för särskilda projekt, vilka inte exporteras i någon betydande mängd av de berörda länderna.

(99) Sammanfattningsvis förväntas antidumpningsåtgärder möjliggöra för gemenskapsindustrin att återhämta sig från den skada den lidit. Det anses därför ligga i gemenskapsindustrins intresse att antidumpningsåtgärder införs.

5. Verkningar för importörer och grossister

(100) Fyra importörer/grossister i gemenskapen som inte var exportörer närstående var samarbetsvilliga i undersökningen. De gjorde gällande att införandet av antidumpningsåtgärder i detta förfarande skulle ha skadliga verkningar för importörer/grossister i gemenskapen vilka handlade med den berörda produkten.

(101) För två av de icke närstående importörerna framgick av undersökningen att handeln med stållinor utgjorde en betydande del av deras verksamhet mätt såväl i omsättning (mellan 40 % och 80 %) som i andel av vinsten (den sammanlagda vinsten låg mellan 3 % och 18 %). Det bör dock noteras att samtliga importörer/grossister (med undantag av en) också handlade med andra produkter inbegripet fiberrep, tråd, kabel, kedja, järnvaror och anslutningar. En betydande del av verksamheten är att bearbeta stållinor (dvs. genom att skära eller splitsa dem eller genom att omvandla dem till andra artiklar såsom slingor mm.). Det konstaterades också att importörerna/grossisterna handlade med stållinor framställda i gemenskapen.

(102) Införandet av åtgärder skulle sannolikt påverka importörerna/grossisterna, men kommissionen drog slutsatsen att följderna av att införa åtgärder i detta förfarande inte skulle bli betydande, med hänsyn till den del av deras affärsverksamhet som går ut på att bearbeta stållinor, den omfattande handeln med andra produkter och det förhållande att de också handlar med gemenskapstillverkade produkter.

6. Verkningar för användarna

(103) Stållinor har en mängd användningsområden och därför berörs ett stort antal användarindustrier av detta förfarande. Kommissionen konstaterade att stållinor främst används för allmänna ändamål, fiskeri, sjöfart/skeppsfart, olje- och gasindustri, gruvdrift (brytning i schakt eller dagbrott), linbanetransport (inbegripet skidliftar och linbanor), väg- och vattenbyggnadsverksamhet (hängbroar, torn, stadgade master, täckta takstrukturer), byggnadsindustri (kranar) och hissar (uppräkningen är inte uttömmande).

(104) Kommissionens analys återspeglar det stora antal användarindustrier som berörs och de många olika tillämpningarna inom varje sektor. På grundval av tillgängliga uppgifter konstaterade kommissionen att de sammanlagda kostnaderna för användarindustrin uppgick till mellan 50 000 ecu och 18 miljoner ecu, vilket visar de betydande storleksskillnaderna mellan de berörda företagen. Vidare låg den berörda produktens andel av företagens kostnader mellan 0,01 % och som högst endast 3 %, vilket visar att stållinor inte är av stor betydelse för dessa företag.

(105) Vid undersökningen av åtgärdernas eventuella verkningar för användarna drog kommissionen slutsatsen att en ökning av användarnas kostnader för stållinor sannolikt, med tanke på att kostnaden för stållinor utgjorde en försumbar del av användarindustrins kostnader, inte skulle få några större konsekvenser för användarna. Det bör dessutom noteras att ett antal alternativa försörjningskällor för stållinor vilka inte omfattas av antidumpningsåtgärder kommer att förbli tillgängliga för de berörda användarna.

7. Slutsats rörande Gemenskapens intresse

(106) Med hänsyn till den takt i vilken importen från de berörda länderna ökade under den undersökta perioden och att exportörerna på gemenskapsmarknaden systematiskt och i betydande omfattning underskred gemenskapsindustrins priser, är det sannolikt att denna utveckling kommer att fortsätta om åtgärder inte vidtas och förvärra den skada som åsamkats de klagande gemenskapstillverkarna.

(107) Följderna av att åtgärder införs kan förväntas hjälpa gemenskapsindustrin att öka sin lönsamhet, vilket i sin tur skulle ha gynnsamma effekter för konkurrensförhållandena på gemenskapsmarknaden och innebära att risken för nedläggningar och därav följande förlust av sysselsättningstillfällen skulle minska. Kommissionen har särskilt beaktat att gemenskapsindustrin kan tvingas lägga ned ett antal produktionsanläggningar om inte de exporterande tillverkarnas illojala handelsmetoder korrigeras; användarindustrins fördel på medellång sikt av leveranser till lägre pris kan då komma att försvinna.

(108) För användarindustrierna skulle eventuella prisökningar endast få marginella konsekvenser.

(109) Kommissionen har under dessa omständigheter dragit slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte införa antidumpningsåtgärder.

H. PROVISORISKA ÅTGÄRDER

1. Nivå för undanröjande av skada

(110) Eftersom det har fastställts att den dumpade importen i fråga har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada och att det inte finns några tvingande skäl att avstå från att vidta antidumpningsåtgärder, bör eventuella antidumpningsåtgärder införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import orsakat, utan att de dumpningsmarginaler som konstaterats överskrids.

Undanröjandet av sådan skada förutsätter att industrin försätts i ett läge i vilket priserna på den importerade produkten med ursprung i de berörda länderna ökas till en icke skadevållande nivå.

Vid beräkningen av den nödvändiga prisökningen, dvs. skademarginalen, ansåg kommissionen att priserna på den dumpade importen måste jämföras med gemenskapsindustrins försäljningspriser, med tillägg av den vinst som industrin skulle kunna förväntas göra i avsaknad av skadevållande dumpning från de länder som omfattades av undersökningen.

På denna grundval jämfördes, avseende undersökningsgruppen, de genomsnittliga exportpriserna (i ledet cif gemenskapens gräns, justerade med hänsyn till erlagda tullar och hanteringskostnader) för de produkttyper som använts vid fastställandet av prisunderskridandet med de faktiska vägda genomsnittliga försäljningspriser som togs ut av de klagande gemenskapstillverkarna i stickprovet plus en vinstmarginal på 5 % för att täcka den uteblivna vinsten. Vid den preliminära fastställelsen ansågs detta vara den lägsta vinstmarginal som krävs för att denna sektor skall bli ekonomiskt livskraftig.

2. Preliminära tullar

(111) Enligt artikel 7.2 i grundförordningen skall den preliminära antidumpningstullen motsvara den fastställda dumpningsmarginalen eller det belopp som krävs för att undanröja skadan, beroende på vilket som är lägst.

För alla företag i Kina, Ungern, Indien, Polen och Ukraina var skademarginalerna i samtliga fall högre än dumpningsmarginalerna. Följaktligen baserades de preliminära tullarna för företagen i de ovannämnda länderna på de dumpningsmarginaler som fastställts.

För de mexikanska och sydafrikanska företagen var skademarginalerna lägre än dumpningsmarginalerna. De preliminära tullarna för företagen i dessa två länder sattes därför till samma nivå som skademarginalen.

3. Åtaganden

(112) De exporterande tillverkarna i Ungern och Polen har gjort prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Kommissionen anser att åtagandena från de exporterande tillverkarna kan godtas.

Godtagandet av prisåtagandena bör förenas med villkoret att en giltig åtagandefaktura i vilken tillverkaren tydligt anges och som innehåller de uppgifter som anges i bilagan skall uppvisas för medlemsstaternas tullmyndigheter. Om en sådan faktura inte uppvisas skall antidumpningstull betalas enligt tillämplig tullsats.

(113) Vid överträdelse eller återtagande av ett åtagande kan en antidumpningstull införas i enlighet med artiklarna 8.9 och 10 i grundförordningen.

(114) Vidare bör noteras att undersökningen av dumpning, skada och gemenskapens intresse kommer att fullföljas i enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen utan hinder av att åtaganden godtagits under pågående undersökning.

I. SLUTBESTÄMMELSER

(115) Av administrativa skäl bör en period fastställas inom vilken de berörda parterna kan lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda. Det bör också påpekas att alla avgöranden i denna förordning är preliminära och kan komma att omprövas vid fastställandet av slutgiltiga åtgärder som kommissionen kan komma att föreslå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En preliminär anditumpningstull skall införas på import av linor och kablar av stål, inbegripet slutet tågvirke, med undantag av linor och kablar av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar, som klassificeras enligt KN-nummer ex 7312 10 82 (Taric-nummer 7312 10 82*10), ex 7312 10 84 (Taric-nummer 7312 10 84*10), ex 7312 10 86 (Taric-nummer 7312 10 86*10), ex 7312 10 88 (Taric-nummer 7312 10 88*10) och ex 7312 10 99 (Taric-nummer 7312 10 99*10), med ursprung i Kina, Ungern, Indien, Mexiko, Polen, Sydafrika och Ukraina.

2. Följande preliminära antidumpningstullar skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, vid import av berörda produkter som tillverkas av de nedan angivna företagen:

>Plats för tabell>

3. Trots vad som sägs i punkt 1 skall den preliminära tullen inte tillämpas på import av berörda produkter som av de företag som anges i artikel 2.3 tillverkas och exporteras och faktureras direkt till ett importerande företag i gemenskapen i enlighet med artikel 2.2.

4. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

5. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av den produkt som avses i punkt 1 skall förutsätta att det ställs en säkerhet som motsvarar den preliminära tullens belopp.

Artikel 2

1. De åtaganden som gjorts av de företag som förtecknas i punkt 3 i samband med antidumpningsförfarandet rörande linor och kablar av stål, inbegripet slutet tågvirke, med undantag av linor och kablar av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7312 10 82 (Taric-nummer 7312 10 82*10), ex 7312 10 84 (Taric-nummer 7312 10 84*10), ex 7312 10 86 (Taric-nummer 7312 10 86*10), ex 7312 10 88 (Taric-nummer 7312 10 88*10) och ex 7312 10 99 (Taric-nummer 7312 10 99*10), med ursprung i Kina, Ungern, Indien, Mexiko, Polen, Sydafrika och Ukraina, skall godtas.

2. När deklarationen för övergång till fri omsättning med stöd av ett åtagande uppvisas skall tullbefrielsen gälla endast om en giltig åtagandefaktura utfärdad av något av de företag som anges i punkt 3 uppvisas för den behöriga tullmyndigheten i medlemsstaten. De viktigaste uppgifterna som skall anges i åtagandefakturan framgår av bilagan.

3. Import som åtföljs av en åtagandefaktura skall deklareras enligt följande Taric-tilläggsnummer:

>Plats för tabell>

Artikel 3

1. I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EG) nr 384/96 och utan att det skall påverka tillämpningen av artiklarna 20.2 och 20.3 i den förordningen kan berörda parter inom en månad från ikraftträdandet av denna förordning skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda muntligen av kommissionen.

2. I enlighet med artikel 21.4 i förordning (EG) nr 384/96 får de parter som givit sig till känna inom den frist som anges i tillkännagivandet om inledande av förfarandet yttra sig om tillämpningen av denna förordning inom en månad från dess ikraftträdande.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 1 i denna förordning skall vara tillämplig i sex månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 februari 1999.

På kommissionens vägnar

Leon BRITTAN

Vice ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2) EGT L 128, 30.4.1998, s. 18.

(3) EGT C 155, 20.5.1998, s. 11.

(4) EGT C 239, 30.7.1998, s. 3.

(5) Följande företag i koncernen omfattas av detta antidumpningsförfarande:

-Slaskie Zaklady Lin i Drutu "Linodrut" Spólka Akcyjna.

-Fabryka Lin i Drutów "Linodrut" Zabrze Spólka z organiczona odpowiedzialnoscia.

-Fabryka Lin i Drutów "Falind" Spólka z organiczona odpowiedzialnoscia.

-Górnoslaska Fabryka Lin i Drutu "Linodrut" Bytom Spólka organiczona odpowiedzialnoscia.

-Dolnoslaska Fabryka Lin i Drutu "Linodrut Linmet" spólka z organiczona odpowiedzialnoscia.

BILAGA

Den åtagandefaktura som avses i artikel 2.2 skall innehålla följande uppgifter:

1. Produktnummer (PRC) (enligt den berörda exporterande tillverkarens åtagande), inbegripet typ, antal kardeler, antal trådar per kardel samt KN-nummer.

2. En exakt beskrivning av varan med bland annat följande uppgifter:

- Det av företaget använda produktnumret (CPC).

- KN-nummer.

- Det Taric-tilläggsnummer enligt vilket de fakturerade varorna kan deklareras vid gemenskapens gräns (enligt förordningen).

- Kvantitet (i kilo).

- Tillämpligt minimipris.

3. Beskrivning av försäljningsvillkoren med bland annat följande uppgifter:

- Pris per kilo.

- Betalningsvillkor.

- Leveransvillkor.

- Sammanlagda rabatter och avdrag.

4. Namnet på den importör till vilken företaget direkt har utställt fakturan.

5. Namnet på den företrädare för företaget som har utställt åtagandefakturan samt följande undertecknade försäkran:

"Jag intygar härmed att försäljningen för direkt export till Europeiska gemenskapen av de varor som avses i denna faktura omfattas av och sker enligt villkoren i det åtagande som gjorts av . . . . . (företaget) och som godtagits av Europeiska kommissionen genom förordning (EG) nr 362/1999. Jag försäkrar att uppgifterna på denna faktura är fullständiga och korrekta."