2002/657/EG: Kommissionens beslut av den 12 augusti 2002 om genomförande av rådets direktiv 96/23/EG avseende analysmetoder och tolkning av resultat (Text av betydelse för EES) [delgivet med nr K(2002) 3044]

Avis juridique important

2002/657/EG: Kommissionens beslut av den 12 augusti 2002 om genomförande av rådets direktiv 96/23/EG avseende analysmetoder och tolkning av resultat (Text av betydelse för EES) [delgivet med nr K(2002) 3044] Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 221 , 17/08/2002 s. 0008 - 0036

Kommissionens beslut

av den 12 augusti 2002

om genomfûÑrande av rûËdets direktiv 96/23/EG avseende analysmetoder och tolkning av resultat

[delgivet med nr K(2002) 3044]

(Text av betydelse fûÑr EES)

(2002/657/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av FûÑrdraget om upprûÊttandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rûËdets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om infûÑrande av kontrollûËtgûÊrder fûÑr vissa ûÊmnen och restsubstanser som kan finnas i levande djur och i produkter framstûÊllda dûÊrav och om upphûÊvande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/664/EEG(1), sûÊrskilt artikel 15.1 andra stycket i detta, och

av fûÑljande skûÊl:

(1) FûÑrekomsten av restsubstanser i produkter av animaliskt ursprung ûÊr ett folkhûÊlsoproblem.

(2) I kommissionens beslut 98/179/EG av den 23 februari 1998, i vilket tillûÊmpningsfûÑreskrifter avseende officiell provtagning fûÑr kontroll av vissa ûÊmnen och resthalter av dessa i levande djur och animaliska produkter(2) faststûÊlls, anges att analysen av proverna endast fûËr utfûÑras av de laboratorier som den behûÑriga nationella myndigheten har godkûÊnt fûÑr officiella kontroller av restsubstanser.

(3) Det ûÊr nûÑdvûÊndigt att sûÊkerstûÊlla kvaliteten pûË, och jûÊmfûÑrbarheten fûÑr, de analysresultat som lûÊmnas av laboratorier som ûÊr godkûÊnda fûÑr kontroll av restsubstanser. Detta bûÑr uppnûËs genom anvûÊndning av kvalitetssûÊkringssystem och sûÊrskilt genom anvûÊndning av metoder som ûÊr validerade enligt allmûÊnna fûÑrfaranden och prestationskriterier och genom sûÊkerstûÊllandet av spûËrbarheten till allmûÊnna standarder eller standarder om vilka ûÑverenskommelse trûÊffats.

(4) RûËdets direktiv 93/99/EEG av den 29 oktober 1993 om ytterligare ûËtgûÊrder fûÑr offentlig kontroll av livsmedel(3) och kommissionens beslut 98/179/EG krûÊver att officiella kontrollaboratorier ackrediteras enligt ISO 17025 (1) frûËn och med januari 2002. Enligt beslut 98/179/EG skall de godkûÊnda laboratorierna delta i ett internationellt godkûÊnt system fûÑr extern kvalitetskontroll och ackreditering. DûÊrutûÑver mûËste de godkûÊnda laboratorierna visa sin kompetens genom att regelbundet och med godkûÊnt resultat delta i lûÊmpliga kvalifikationstest som erkûÊnts eller organiserats av nationella eller gemenskapens referenslaboratorier.

(5) Ett nûÊtverk av gemenskapens referenslaboratorier, nationella referenslaboratorier och nationella kontrollaboratorier verkar enligt direktiv 96/23/EG fûÑr att ûÑka samordningen.

(6) Som ett resultat av framsteg som gjorts inom analytisk kemi efter antagandet av direktiv 96/23/EG har anvûÊndningen av rutin- och referensmetoder trûÊngts undan av ett kriteriebaserat tillvûÊgagûËngssûÊtt, i vilket prestationskriterier och fûÑrfaranden fûÑr validering av undersûÑkande metoder och konfirmeringsmetoder etableras.

(7) Det ûÊr nûÑdvûÊndigt att faststûÊlla gemensamma kriterier fûÑr tolkningen av de officiella kontrollaboratoriernas provresultat fûÑr att garantera ett harmoniserat genomfûÑrande av rûËdets direktiv 96/23/EG.

(8) Det ûÊr nûÑdvûÊndigt att gûÑra det mûÑjligt att fortlûÑpande faststûÊlla den lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs (MRPL) fûÑr de analytiska metoderna fûÑr substanser fûÑr vilka ingen tillûËten grûÊns har angivits och sûÊrskilt fûÑr de substanser vilkas anvûÊndning inte ûÊr tillûËten eller ûÊr specifikt fûÑrbjuden inom gemenskapen fûÑr att sûÊkerstûÊlla ett harmoniserat genomfûÑrande av direktiv 96/23/EG.

(9) Kommissionens beslut 90/515/EEG av den 26 september 1990 om faststûÊllande av referensmetoder fûÑr att pûËvisa rester av tungmetaller och arsenik(4), kommissionens beslut 93/256/EEG av den 14 maj 1993 om metoder fûÑr att spûËra resthalter av ûÊmnen med hormonell eller tyreostatisk verkan(5) samt kommissionens beslut 93/257/EEG av den 15 april 1993 om referensmetoder och fûÑrteckning ûÑver nationella referenslaboratorier fûÑr pûËvisande av restûÊmnen(6), senast ûÊndrat genom beslut 98/536/EG(7), har tidigare setts ûÑver mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, varvid deras rûÊckvidd och bestûÊmmelser har ansetts vara otillrûÊckliga, och bûÑr fûÑljaktligen upphûÊvas genom detta beslut.

(10) FûÑr att tillûËta att metoder fûÑr analyser av officiella prover anpassas till detta beslut, skall en ûÑvergûËngsperiod anges.

(11) De ûËtgûÊrder som fûÑreskrivs i detta beslut ûÊr fûÑrenliga med den uppfattning som StûÊndiga kommittûˋn fûÑr livsmedelskedjan och djurhûÊlsa har.

Hû„RIGENOM Fû–RESKRIVS Fû–LJANDE.

Artikel 1

û„mnesomrûËde och omfattning

I detta beslut anges tillûÊmpningsfûÑreskrifter fûÑr de analytiska metoder som skall anvûÊndas fûÑr kontroll av officiella prover som tagits enligt artikel 15.1 andra meningen i direktiv 96/23/EG och specificeras allmûÊnna kriterier fûÑr tolkningen av analytiska resultat frûËn officiella kontrollaboratorier fûÑr sûËdana prover.

Detta beslut gûÊller inte fûÑr substanser fûÑr vilka mera specifika regler har faststûÊllts i annan gemenskapslagstiftning.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut skall definitionerna i direktiv 96/23/EG och i bilagan till detta beslut tillûÊmpas.

Artikel 3

Analysmetoder

Medlemsstaterna skall se till att officiella prover som tas enligt direktiv 96/23/EG analyseras med metoder som

a) ûÊr dokumenterade i provinstruktioner, fûÑretrûÊdesvis enligt ISO 78-2 (6),

b) ûÊr fûÑrenliga med del 2 i bilagan till detta beslut,

c) har validerats enligt de fûÑrfaranden som beskrivs i del 3 i bilagan,

d) ûÊr fûÑrenliga med den relevanta lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs och som skall faststûÊllas enligt artikel 4.

Artikel 4

LûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs (MRPL)

Detta beslut skall ses ûÑver fûÑr att fortlûÑpande faststûÊlla den lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs fûÑr analytiska metoder som skall anvûÊndas fûÑr substanser fûÑr vilka ingen tillûËten grûÊns har faststûÊllts.

Artikel 5

Kvalitetskontroll

Medlemsstaterna skall sûÊkerstûÊlla kvaliteten pûË analysresultaten av prov som tagits enligt direktiv 96/23/EG, sûÊrskilt genom att ûÑvervaka provtagning och/eller kalibrering av resultat enligt kapitel 5.9 i ISO 17025 (1).

Artikel 6

Tolkning av resultaten

1. Det skall anses att analysresultatet inte uppfyller kraven om beslutsgrûÊnsen fûÑr konfirmeringsmetoden fûÑr analyten ûÑverskrids.

2. NûÊr ett tillûËtet grûÊnsvûÊrde faststûÊllts fûÑr en substans, ûÊr beslutsgrûÊnsen den koncentration ûÑver vilken man med en statistisk sûÊkerhet av 1 - öÝ kan avgûÑra att det tillûËtna grûÊnsvûÊrdet verkligen ûÑverskridits.

3. NûÊr inget tillûËtet grûÊnsvûÊrde faststûÊllts fûÑr en substans, ûÊr beslutsgrûÊnsen den lûÊgsta koncentrationsnivûË vid vilken en metod med en statistisk sûÊkerhet av 1 - öÝ kan urskilja fûÑrekomsten av en viss analyt.

4. FûÑr substanser som anges i grupp A i bilaga I till direktiv 96/23/EG fûËr öÝ-felet vara hûÑgst 1 procent. FûÑr alla andra substanser fûËr öÝ-felet vara hûÑgst 5 procent.

Artikel 7

UpphûÊvande

Besluten 90/515/EEG, 93/256/EEG och 93/257/EEG skall upphûÑra att gûÊlla.

Artikel 8

û–vergûËngsbestûÊmmelser

Metoder fûÑr analys av officiella prover av substanser som anges i grupp A i bilaga I till direktiv 96/23/EG, vilka uppfyller kriterierna i besluten 90/515/EEG, 93/256/EEG och 93/257/EEG, fûËr anvûÊndas upp till tvûË ûËr efter det att detta beslut har trûÊtt i kraft. Metoder som fûÑr nûÊrvarande gûÊller fûÑr substanser som anges i grupp B i bilaga I till direktiv 96/23/EG skall ûÑverensstûÊmma med detta beslut senast fem ûËr efter beslutets tillûÊmpningsdatum.

Artikel 9

Datum fûÑr tillûÊmpning

Detta beslut skall tillûÊmpas frûËn och med den 1 september 2002.

Artikel 10

Mottagare

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

UtfûÊrdat i Bryssel den 12 augusti 2002.

PûË kommissionens vûÊgnar

David Byrne

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 125, 23.5.1996, s. 10.

(2) EGT L 65, 5.3.1998, s. 31.

(3) EGT L 290, 24.11.1993, s. 14.

(4) EGT L 286, 18.10.1990, s. 33.

(5) EGT L 118, 14.5.1993, s. 64.

(6) EGT L 118, 14.5.1993, s. 75.

(7) EGT L 251, 11.9.1998, s. 39.

BILAGA

PRESTATIONSKRITERIER, û–VRIGA KRAV OCH Fû–RFARANDEN Fû–R ANALYTISKA METODER

1. DEFINITIONER

I detta beslut anvûÊnds fûÑljande beteckningar med de betydelser som hûÊr anges:

1.1 noggrannhet: hur nûÊra ett provresultat ûÑverensstûÊmmer med ett accepterat referensvûÊrde (2). Noggrannheten bestûÊms genom att man bestûÊmmer riktighet och precision.

1.2 alfa (öÝ)-fel: sannolikheten fûÑr att det undersûÑkta provet uppfyller kraven, trots att mûÊtningen visar det motsatta ("oriktigt positivt beslut").

1.3 analyt: den substans som skall pûËvisas, identifieras och/eller kvantifieras samt derivat som uppdagas under analysen.

1.4 beta (öý)-fel: sannolikheten fûÑr att det undersûÑkta provet faktiskt inte uppfyller kraven, trots att mûÊtresultatet visar det motsatta ("oriktigt negativt beslut").

1.5 systematiskt fel: skillnaden mellan ett fûÑrvûÊntat provresultat och ett accepterat referensvûÊrde (2).

1.6 kalibreringsstandard: ett hjûÊlpmedel fûÑr mûÊtningar, som representerar kvantiteten av den aktuella substansen pûË ett sûÊtt som knyter dess vûÊrde till en referensbas.

1.7 certifierat referensmaterial (CRM): ett material som har ett specificerat analytinnehûËll.

1.8 standardadditionskromatografi: ett fûÑrfarande dûÊr extraktet delas upp i tvûË delar fûÑre kromatografisteget eller -stegen. Den fûÑrsta delen kromatograferas i befintligt skick. Den andra delen blandas med den standardanalyt som skall mûÊtas. DûÊrefter kromatograferas ûÊven blandningen. MûÊngden tillsatt standardanalyt skall motsvara den fûÑrvûÊntade mûÊngden analyt i extraktet. Denna metod ûÊr utformad fûÑr att fûÑrbûÊttra identifieringen av en analyt vid anvûÊndning av kromatografimetoder, sûÊrskilt nûÊr ingen lûÊmplig inre standard kan anvûÊndas.

1.9 kollaborativ avprovning: analys av samma prov med samma metod fûÑr att bestûÊmma metodens prestationskarakteristika. Studien tûÊcker slumpvisa mûÊtfel och laboratoriets systematiska mûÊtfel.

1.10 konfirmeringsmetod: sûËdana metoder som anvûÊnds fûÑr att fûË fullstûÊndig eller kompletterande information som gûÑr det mûÑjligt att entydigt identifiera analyten och, om nûÑdvûÊndigt, kvantifieras pûË den givna nivûËn.

1.11 beslutsgrûÊns (CCöÝ): den grûÊns vid och ûÑver vilken man med en felsannolikhet av öÝ kan avgûÑra om ett prov inte uppfyller kraven.

1.12 detektionsfûÑrmûËga (CCöý): den minsta mûÊngd av en substans som kan upptûÊckas, identifieras och/eller kvantifieras i ett prov med en felsannolikhet om öý. FûÑr substanser som saknar faststûÊllt tillûËtet grûÊnsvûÊrde, avser detektionsfûÑrmûËgan den lûÊgsta koncentration vid vilken en metod har fûÑrmûËga att upptûÊcka faktiskt fûÑrorenade prover med en statistisk sannolikhet om 1 - öý. FûÑr substanser med faststûÊllt grûÊnsvûÊrde, betyder detta att detektionsfûÑrmûËgan ûÊr den koncentration vid vilken metoden med en statistisk sannolikhet om 1 - öý kan upptûÊcka tillûËtna koncentrationer.

1.13 spetsat provmaterial: ett prov som har anrikats med en kûÊnd mûÊngd av den analyt som skall pûËvisas.

1.14 mellanlaboratorieavprovning (jûÊmfûÑrelse): tvûË eller flera laboratoriers organisation, utfûÑrande och vûÊrdering av material frûËn en och samma provtagning i ûÑverensstûÊmmelse med fûÑrutbestûÊmda betingelser, fûÑr att faststûÊlla provmetodens prestation. Beroende pûË syftet kan studien klassificeras som en kollaborativ avprovning eller en kvalifikationsprûÑvning.

1.15 inre standard: en substans som inte finns i provet och vars fysikalisk-kemiska egenskaper i sûË hûÑg grad som mûÑjligt liknar analyten som skall identifieras. Den inre standarden tillsûÊtts varje prov och varje kalibreringsstandard.

1.16 laboratorieprov: ett prov som har fûÑrberetts fûÑr att sûÊndas till ett laboratorium och som ûÊr avsett fûÑr kontroll eller undersûÑkning.

1.17 given nivûË: den koncentration av substans eller analyt i ett prov som ûÊr signifikant fûÑr att avgûÑra dess fûÑrenlighet med lagstiftningen.

1.18 lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs (MRPL): den minsta mûÊngd av en analyt i ett prov som ûËtminstone mûËste detekteras och konfirmeras. Avsikten ûÊr att harmonisera den analytiska prestandan fûÑr substanser som saknar faststûÊllt grûÊnsvûÊrde.

1.19 prestationskarakteristika: funktionell kvalitet som kan tillskrivas en analytisk metod. Detta kan t.ex. vara specificitet, noggrannhet, riktighet, precision, repeterbarhet, reproducerbarhet, ûËtervinning, detektionsfûÑrmûËga och motstûËndsfûÑrmûËga.

1.20 prestationskriterier: behovet av prestationskarakteristika, genom vilka kan avgûÑras om den analytiska metoden ûÊr lûÊmplig fûÑr sitt ûÊndamûËl och ger tillfûÑrlitliga resultat.

1.21 tillûËten grûÊns: maximalt vûÊrde fûÑr restsubstans, hûÑgsta grûÊnsvûÊrde eller annan maximal tolerans fûÑr substanser som angivits pûË annan plats i gemenskapslagstiftningen.

1.22 precision: graden av ûÑverensstûÊmmelse mellan oberoende testresultat som erhûËllits under faststûÊllda (fûÑrutbestûÊmda) betingelser. MûËttet pûË precision uttrycks vanligen som brist pûË precision och berûÊknas som standardavvikelse av provresultatet. LûÊgre precision anges som en stûÑrre standardavvikelse (2).

1.23 kvalifikationsprûÑvning: analys av ett och samma prov fûÑr att ge laboratorier mûÑjlighet att vûÊlja sina egna metoder, fûÑrutsatt att dessa metoder anvûÊnds under rutinmûÊssiga fûÑrhûËllanden. PrûÑvningen mûËste genomfûÑras enligt ISO-guide 43-1 (3) och 43-2 (4) och kan anvûÊndas fûÑr att faststûÊlla metodernas reproducerbarhet.

1.24 kvalitativ metod: en analytisk metod som identifierar en substans pûË grundval av dess kemiska, biologiska eller fysiska egenskaper.

1.25 kvantitativ metod: en analytisk metod som faststûÊller mûÊngden eller massfraktionen fûÑr en substans, sûË att den kan uttryckas som ett numeriskt vûÊrde med lûÊmplig enhet.

1.26 bestûÊmning av kemikalieblank: en fullstûÊndig analys som utelûÊmnar provportionen eller anvûÊnder motsvarande mûÊngd lûÊmpligt lûÑsningsmedel i stûÊllet fûÑr provportionen.

1.27 ûËtervinning: den procentuella andelen av den faktiska koncentrationen av en substans som ûËtervinns under en analys. Den bestûÊms under valideringen, om det inte finns nûËgot certifierat referensmaterial.

1.28 referensmaterial: ett material hos vilket en eller flera egenskaper har bestûÊmts med en validerad metod, sûË att det kan anvûÊndas fûÑr att kalibrera utrustning eller fûÑr att kontrollera en mûÊtmetod.

1.29 repeterbarhet: precision under repeterbarhetsbetingelser (2).

1.30 repeterbarhetsbetingelser: betingelser nûÊr oberoende provresultat fûËs med samma metod pûË identiskt provmaterial i samma laboratorium och av samma person som anvûÊnder samma utrustning (2).

1.31 reproducerbarhet: precision under reproducerbarhetsbetingelser (2) (4).

1.32 reproducerbarhetsbetingelser: betingelser under vilka provresultat fûËs med samma metod pûË identiskt provmaterial i olika laboratorier med olika personer som anvûÊnder olika utrustning (2) (4).

1.33 motstûËndsfûÑrmûËga: en analytisk metods kûÊnslighet fûÑr ûÊndringar av fûÑrsûÑksbetingelserna uttryckt som en fûÑrteckning ûÑver provmaterial, analyter, lagringsfûÑrhûËllanden, miljûÑ- och/eller provberedningsfûÑrhûËllanden, under vilka metoden kan tillûÊmpas som den beskrivs eller med specificerade mindre ûÊndringar. FûÑr alla de fûÑrsûÑksbetingelser som i praktiken kan variera (t.ex. reagensernas stabilitet, provsammansûÊttning, pH, temperatur) skall alla avvikelser som kan pûËverka analysresultatet anges.

1.34 bestûÊmning av blankprov: en fullstûÊndig analys av en provportion som har tagits frûËn ett prov som inte innehûËller analyten.

1.35 screeningmetod: metoder som anvûÊnds fûÑr att pûËvisa fûÑrekomsten av en substans eller substansklass pûË den aktuella nivûËn. Dessa metoder har en hûÑg provkapacitet och anvûÊnds fûÑr att undersûÑka stora mûÊngder prover fûÑr eventuella positiva resultat. De ûÊr utformade fûÑr att undvika falskt negativa resultat.

1.36 enskild laboratoriestudie (inomlaboratorievalidering): en analytisk undersûÑkning som involverar ett enda laboratorium som anvûÊnder en metod fûÑr att analysera samma eller olika provmaterial under olika fûÑrhûËllanden och under berûÊttigat lûËnga tidsintervaller.

1.37 specificitet: en metods fûÑrmûËga att skilja mellan den analyt som skall mûÊtas och andra substanser. Denna egenskap ûÊr i huvudsak en funktion av den mûÊtteknik som anvûÊnds, men kan variera beroende pûË fûÑrenings- eller matrisklass.

1.38 standardtillsats: ett fûÑrfarande dûÊr provet delas upp i tvûË (eller flera) provportioner. En av portionerna analyseras som sûËdan och de andra provportionerna tillsûÊtts kûÊnda mûÊngder av standardanalyt fûÑre analysen. MûÊngden standardanalyt som tillsûÊtts mûËste vara mellan tvûË och fem gûËnger stûÑrre ûÊn den fûÑrvûÊntade mûÊngden analyt i provet. Denna metod ûÊr utformad fûÑr att bestûÊmma mûÊngden av en analyt i ett prov med beaktande av ûËtervinningen fûÑr analysmetoden.

1.39 standardanalyt: en analyt vars innehûËll och renhet ûÊr kûÊnda och bestyrkta och som skall anvûÊndas som en referens vid analysen.

1.40 substans: material med specifik eller klart avgrûÊnsad sammansûÊttning samt dess metaboliter.

1.41 provportion: den mûÊngd material som hûÊmtats frûËn det prov pûË vilket analysen eller observationen utfûÑrs.

1.42 prov: ett prov som har beretts av ett laboratorieprov och frûËn vilket provportionen tas.

1.43 riktighet: hur nûÊra ett provresultat ûÑverensstûÊmmer med ett genomsnittligt vûÊrde som erhûËllits frûËn ett stort antal provresultat och ett accepterat referensvûÊrde. Riktigheten uttrycks vanligen som systematisk fel (2).

1.44 enheter: de enheter som beskrivs i ISO 31 (20) och direktiv 71/354/EEG (19).

1.45 validering: konfirmation genom undersûÑkning och tillhandahûËllande av faktiska bevis att bestûÊmda krav fûÑr ett specifikt anvûÊndningsomrûËde uppfylls.

1.46 inomlaboratoriereproducerbarhet: den precision som fûËs i samma laboratorium under faststûÊllda (fûÑrutbestûÊmda) betingelser (avseende t.ex. metod, provmaterial, personer, omgivning) under berûÊttigat lûËnga tidsintervall.

2. PRESTATIONSKRITERIER Fû–R OCH û–VRIGA KRAV Pû ANALYTISKA METODER

Analytiska metoder eller kombinationer av andra metoder ûÊn de som beskrivs nedan fûËr endast anvûÊndas fûÑr screening eller konfirmation om det kan visas att de uppfyller de relevanta krav som faststûÊlls i detta beslut.

2.1 ALLMû„NNA KRAV

2.1.1 Hantering av prover

Prover skall tas, hanteras och bearbetas sûË att sannolikheten fûÑr att en eventuell analyt pûËvisas blir sûË stor som mûÑjlig. Provhanteringen skall fûÑrhindra eventuell oavsiktlig fûÑrorening eller fûÑrlust av analyt.

2.1.2 Provens prestanda

2.1.2.1 û tervinning

Under analysen av proverna, skall ûËtervinningen bestûÊmmas fûÑr varje provsats om en fast ûËtervinningskorrigeringsfaktor anvûÊnds. Om ûËtervinningsgraden ligger inom grûÊnserna, kan den fasta korrigeringsfaktorn anvûÊndas. Annars skall ûËtervinningsfaktorn som faststûÊllts fûÑr den enskilda satsen anvûÊndas, om inte den specifika ûËtervinningsfaktorn fûÑr analyten i provet anvûÊnds, varvid fûÑrfarandet fûÑr standardtillsatser (se punkt 3.5) eller en inre standard skall anvûÊndas fûÑr den kvantitativa bestûÊmningen av en analyt i ett prov.

2.1.2.2 Specificitet

En metod skall ha fûÑrmûËga att skilja mellan analyten och de andra substanserna under fûÑrsûÑksbetingelserna. En uppskattning av i vilken grad detta ûÊr mûÑjligt skall gûÑras. Strategier fûÑr att ûÑvervinna varje fûÑrutsûÊgbar interferens med substanser nûÊr den beskrivna mûÊttekniken anvûÊnds, t.ex. homologa och analoga ûÊmnen eller metaboliter av den restsubstans som undersûÑks, skall anvûÊndas. Det ûÊr av stûÑrsta betydelse att den interferens som kan orsakas av matriskomponenterna undersûÑks.

2.2 SCREENINGMETODER

Endast sûËdana analysmetoder som bevisats vara validerade pûË ett dokumenterat, spûËrbart sûÊtt och som har en frekvens av falskt negativa resultat som ûÊr < 5 (ûÂ-fel) pûË den givna nivûËn, skall anvûÊndas fûÑr screening i enlighet med direktiv 96/23/EG. Vid ett misstûÊnkt positivt resultat skall resultatet verifieras med hjûÊlp av en konfirmeringsmetod.

2.3 KONFIRMERINGSMETODER Fû–R ORGANISKA RESTSUBSTANSER OCH Fû–RORENINGAR

Konfirmeringsmetoderna fûÑr organiska restsubstanser eller fûÑroreningar skall ge information om analytens kemiska struktur. Metoder som endast grundar sig pûË kromatografisk analys utan anvûÊndning av spektrometrisk detektion ûÊr sûËledes olûÊmpliga att anvûÊndas som enda konfirmeringsmetod. Om en enskild teknik saknar tillrûÊcklig specificitet, skall den ûÑnskade specificiteten uppnûËs genom analyser som bestûËr av en lûÊmplig kombination av rening, kromatografisk separation och spektrometrisk detektion.

FûÑljande metoder eller kombinationer av metoder anses lûÊmpliga fûÑr identifiering av organiska restsubstanser eller fûÑroreningar fûÑr substansgrupper enligt tabellen nedan:

Tabell 1

LûÊmpliga konfirmeringsmetoder fûÑr organiska restsubstanser och fûÑroreningar

>Plats fûÑr tabell>

2.3.1 AllmûÊnna prestationskriterier och krav

Konfirmeringsmetoderna skall ge information om analytens kemiska struktur. Om mer ûÊn en fûÑrening ger samma reaktion, innebûÊr det att metoden inte kan skilja mellan dessa fûÑreningar. Metoder som endast grundar sig pûË kromatografisk analys utan anvûÊndning av spektrometrisk detektion ûÊr olûÊmpliga att anvûÊndas som enda konfirmeringsmetoder.

En lûÊmplig inre standard som anvûÊnds i metoden skall tillsûÊttas provportionen i bûÑrjan av extraktionsmetoden. Beroende pûË vad som finns tillgûÊngligt skall antingen stabila isotopmûÊrkta former av analyten, vilka ûÊr sûÊrskilt lûÊmpliga fûÑr masspektrometrisk detektion, eller fûÑreningar vilkas struktur liknar analytens anvûÊndas.

Om ingen lûÊmplig inre standard kan anvûÊndas, skall identifieringen av analyten verifieras med standardadditionskromatografi. I detta fall skall bara en topp erhûËllas. Toppens ûÑkade hûÑjd (eller area) skall motsvara mûÊngden tillsatt analyt. I samband med gaskromatografi (GC) eller vûÊtskekromatografi (LC) skall toppens bredd vid halva maximihûÑjden vara 90-110 % av den ursprungliga bredden och retentionstiderna skall vara identiska med en marginal pûË 5 %. Vid tunnskiktskromatografiska metoder (TLC) skall endast den flûÊck som antas tillhûÑra analyten bli kraftigare. Det fûËr inte uppstûË nûËgon ny flûÊck och utseendet fûËr inte ûÊndras.

Referensmaterial eller spetsat material som innehûËller kûÊnda mûÊngder analyt, som ligger vid eller nûÊra antingen den hûÑgsta tillûËtna grûÊnsen eller beslutsgrûÊnsen (positivt kontrollprov) samt negativt kontrollmaterial och reagensblankprov skall helst genomgûË hela analysfûÑrfarandet samtidigt som varje sats analysprover undersûÑks. Ordningen vid injicering av extrakten i analysinstrumentet ûÊr fûÑljande: reagensblankprov, negativt kontrollprov, prov(er) som skall konfirmeras, negativt kontrollprov pûË nytt och slutligen positivt kontrollprov. Alla avvikelser frûËn denna sekvens skall motiveras.

2.3.2 Ytterligare prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr kvantitativa analysmetoder

2.3.2.1 Riktigheten hos kvantitativa metoder

Vid upprepade analyser av ett certifierat referensmaterial fûËr avvikelserna fûÑr den genomsnittliga massfraktionen, som har bestûÊmts genom experiment och korrigerats fûÑr ûËtervinningen, inte ligga utanfûÑr fûÑljande riktvûÊrden:

Tabell 2

Minsta riktighet hos kvantitativa metoder

>Plats fûÑr tabell>

NûÊr det inte finns nûËgot certifierat referensmaterial tillgûÊngligt kan riktigheten hos mûÊtningarna faststûÊllas genom ûËtervinningen fûÑr tillsatser av kûÊnda mûÊngder av analyten eller analyterna till en blankmatris. Data som korrigerats med medelvûÊrdet av ûËtervinningen godkûÊnns endast om de ligger inom de grûÊnser som anges i tabell 2.

2.3.2.2 Precision fûÑr kvantitativa metoder

Variationskoefficienten (CV) mellan och inom laboratorier fûÑr upprepad analys av ett referensmaterial eller spetsat material under reproducerbarhetsbetingelser fûËr inte ûÑverskrida det vûÊrde som berûÊknats enligt Horwitz-ekvationen. Ekvationen lyder:

>HûÊnvisning till >

dûÊr C ûÊr massfraktionen uttryckt som tiopotens (t.ex. 1 mg/g = 10-3). Se tabell 3 fûÑr exempel.

Tabell 3

Exempel pûË variationskoefficienter fûÑr reproducerbarheten fûÑr kvantitativa metoder fûÑr ett antal massfraktioner av en analyt

>Plats fûÑr tabell>

Vid analyser som utfûÑrs under repeterbarhetsbetingelser bûÑr variationskoefficienten inom laboratoriet i normala fall vara mellan en halv och tvûË tredjedelar av vûÊrdena som anges ovan. Vid analyser som utfûÑrs under inomlaboratoriereproducerbarhetsbetingelser fûËr variationskoefficienten inom laboratoriet inte vara stûÑrre ûÊn variationskoefficienten fûÑr reproducerbarheten.

FûÑr substanser med ett faststûÊllt tillûËtet hûÑgsta grûÊnsvûÊrde skall metoden inom laboratoriet uppnûË en reproducerbarhet som inte ûÊr stûÑrre ûÊn motsvarande variationskoefficient fûÑr reproducerbarheten vid en koncentration pûË 0,5 gûËnger det tillûËtna grûÊnsvûÊrdet.

2.3.3 Prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr masspektrometrisk detektion

Masspektrometrimetoder ûÊr lûÊmpliga som konfirmerings- och/eller referensmetoder bara om de anvûÊnds efter en kromatografisk separation som utfûÑrs online eller offline.

2.3.3.1 Kromatografisk separation

Vid GC-MS-fûÑrfaranden skall kapillûÊrkolumner anvûÊndas vid den gaskromatografiska separationen. Vid LC-MS-fûÑrfaranden skall lûÊmpliga LC-kolumner anvûÊndas vid den kromatografiska separationen. I bûËda fallen ûÊr den minsta godkûÊnda retentionstiden fûÑr analyten som undersûÑks tvûË gûËnger den retentionstid som motsvarar hûËlrumsvolymen fûÑr kolumnen. Retentionstiden (eller den relativa retentionstiden) fûÑr analyten i provportionen skall motsvara kalibreringsstandarden inom ett bestûÊmt retentionstidsfûÑnster. RetentionstidsfûÑnstret skall stûË i rimlig proportion till det kromatografiska systemets upplûÑsningsfûÑrmûËga. Analytens relativa retentionstid, dvs. fûÑrhûËllandet mellan analytens och den inre standardens kromatografiska retentionstid, skall motsvara kalibreringslûÑsningens med en tolerans pûË ôÝ 0,5 % fûÑr gaskromatografi och ôÝ 2,5 % fûÑr vûÊtskekromatografi.

2.3.3.2 Masspektrometrisk detektion

Masspektrometrisk detektion skall utfûÑras genom anvûÊndning av MS-tekniker, sûËsom registrering av hela masspektra (fullscan) eller selektiv jonanalys (SIM) och MS-MSn-tekniker som selektiv referensanalys (SRM) eller andra lûÊmpliga MS- eller MS-MSn-tekniker i kombination med lûÊmpliga joniseringsmetoder. Vid hûÑgupplûÑsande masspektrografi (HRMS), skall upplûÑsningen normalt bli stûÑrre ûÊn 10000 fûÑr hela massomrûËdet vid 10 % "valley".

Fullscan: Om den masspektrometriska bestûÊmningen utfûÑrs genom registrering av fullscan-spektra ûÊr nûÊrvaron obligatorisk fûÑr alla uppmûÊtta diagnostiska jonen (molekyljonen, karaktûÊristiska addukter av molekyljonen, karaktûÊristiska fragmentjoner och isotopjoner), som har en relativ intensitet som ûÊr hûÑgre ûÊn 10 % i referensspektret fûÑr kalibreringsstandarden.

SIM: Om den masspektrometriska bestûÊmningen utfûÑrs med hjûÊlp av massfragmentografi, skall molekyljonen helst vara en av de valda diagnostiska jonerna (molekyljonen, karaktûÊristiska addukter av molekyljonen, karaktûÊristiska fragmentjoner och alla deras isotopjoner). De valda diagnostiska jonerna skall inte uteslutande hûÊrrûÑra frûËn samma del av molekylen. Signal-brusfûÑrhûËllandet fûÑr varje diagnostisk jon skall vara >= 3:1.

Fullscan och SIM: De relativa intensiteterna fûÑr de pûËvisade jonerna, uttryckta som procent av intensiteten av den starkaste jonen eller ûÑvergûËngen, skall stûÊmma ûÑverens med intensiteterna fûÑr kalibreringsstandarden, antingen frûËn kalibreringsstandardlûÑsningarna eller frûËn spetsade prover, vid jûÊmfûÑrbara koncentrationer, uppmûÊtta under samma betingelser. Intensiteterna skall ligga inom fûÑljande toleranser:

Tabell 4

HûÑgsta tillûËtna toleranser fûÑr relativa jonintensiteter vid anvûÊndning av olika masspektrometriska tekniker

>Plats fûÑr tabell>

Tolkning av masspektrala data: De relativa intensiteterna fûÑr de diagnostiska jonerna och/eller moder-/dotterjonparen skall identifieras genom jûÊmfûÑrelse av spektra eller genom integrering av signalerna fûÑr de enskilda massfragmenten. NûÊr bakgrundskorrigering anvûÊnds skall denna anvûÊndas pûË samma sûÊtt fûÑr hela satsen (se 2.3.1 fjûÊrde stycket) och klart anges.

Fullscan: NûÊr fullscan-spektra registreras i en enda masspektrometri, skall det finnas minst fyra joner med en relativ intensitet pûË >= 10 procent av bastoppen. Molekyljonen skall ingûË om den finns med i referensspektret med en relativ intensitet pûË >= 10 procent. Minst fyra joner skall ligga inom de hûÑgsta tillûËtna toleranserna fûÑr de relativa jonintensiteterna (tabell 5). DatorstûÑdd sûÑkning i databaser fûËr anvûÊndas. I detta fall skall jûÊmfûÑrelsen av masspektrala data i provet med kalibreringslûÑsningen ûÑverstiga en kritisk matchningsfaktor. Denna faktor skall under valideringen bestûÊmmas fûÑr varje enskild analyt pûË grundval av spektra som uppfyller de kriterier som beskrivs nedan. Variationen i spektrat som orsakas av provmatrisen och detektorns prestanda skall kontrolleras.

SIM: NûÊr massfragment mûÊts med andra ûÊn fullscan-tekniker, skall ett system med identifieringspunkter anvûÊndas fûÑr att tolka data. Vid konfirmering av ûÊmnen i grupp A i bilaga I till direktiv 96/23/EG skall minst fyra identifieringspunkter krûÊvas. Vid konfirmation av ûÊmnen i grupp B i bilaga I till direktiv 96/23/EG krûÊvs minst tre identifieringspunkter. I tabellen nedan visas antalet identifieringspunkter som kan erhûËllas vid var och en av de grundlûÊggande masspektrometriska teknikerna. FûÑr att uppfylla kraven fûÑr identifieringspunkterna som krûÊvs fûÑr konfirmation och fûÑr att berûÊkna summan av identifieringspunkterna skall emellertid

a) minst ett jonfûÑrhûËllande mûÊtas,

b) alla relevanta uppmûÊtta jonfûÑrhûËllanden uppfylla kriterierna som beskrivs ovan, och

c) hûÑgst tre enskilda tekniker kombineras fûÑr att uppnûË det minsta antalet identifieringspunkter.

Tabell 5

FûÑrhûËllandet mellan ett antal klasser av massfragment och identifieringspunkter som kan fûËs

>Plats fûÑr tabell>

AnmûÊrkningar:

(1) Varje jon fûËr bara rûÊknas en gûËng.

(2) GS-MS med elektronstûÑtjonisation betraktas som en annan teknik ûÊn GC-MS med kemisk jonisering.

(3) Olika kemiska derivat av en analyt kan bara anvûÊndas fûÑr att ûÑka antalet identifieringspunkter om derivaten anvûÊnder olika reaktionskemi.

(4) BetrûÊffande substanser i grupp A i bilaga I till direktiv 96/23/EG nûÊr fûÑljande tekniker anvûÊnds vid analysen: hûÑgpresterande vûÊtskekromatografi (HPLC) kopplat med fullscan-spektrometri med diod array-detektion (DAD); eller HPLC kopplat med fluorescensdetektion; eller HPLC kopplat till ett immunogram; eller tvûËdimensionell tunnskiktskromatografi kopplad till spektrometrisk detektion; de kan bidra med hûÑgst en identifieringspunkt under fûÑrutsûÊttning att de relevanta kriterierna fûÑr dessa tekniker ûÊr uppfyllda.

(5) û–vergûËngsprodukter omfattar bûËde dotter- och dotterdotterprodukter.

Tabell 6

Exempel pûË antalet identifieringspunkter som fûËs fûÑr ett antal tekniker och kombinationer av dessa (n = ett heltal)

>Plats fûÑr tabell>

2.3.4 Prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr kromatografi kopplad till infrarûÑd detektion

LûÊmpliga toppar: Med lûÊmpliga toppar avses absorptionstoppar i en kalibreringsstandards infrarûÑda spektrum vilka uppfyller fûÑljande krav.

2.3.4.1 InfrarûÑd detektion

Absorptionsmaximum: Absorptionsmaximum skall ligga inom vûËgtalsomrûËde 4000-500 cm-1.

Absorptionsintensiteten: Absorptionsintensiteten skall inte understiga

a) antingen en specifik molabsorbans pûË 40 i fûÑrhûËllande till toppbaslinjen, eller

b) en relativ absorbans pûË 12,5 procent av absorbansen hos toppen med den hûÑgsta intensiteten inom omrûËdet 4000-500 cm-1

om bûËda mûÊts i fûÑrhûËllande till noll-linjen, och 5 procent av absorbansen hos toppen med den hûÑgsta intensiteten inom omrûËdet 4000-500 cm-1, om bûËda mûÊts i fûÑrhûËllande till sin toppbaslinje.

AnmûÊrkning:

û„ven om lûÊmpliga toppar enligt alternativ a teoretiskt kan vara att fûÑredra, ûÊr lûÊmpliga toppar enligt alternativ b lûÊttare att bestûÊmma i praktiken.

Antalet toppar i analytens infrarûÑda spektrum, vilkas frekvenser motsvarar en lûÊmplig topp inom kalibreringsstandardens spektrum, bestûÊms med en marginal pûË ôÝ 1 cm-1.

2.3.4.2 Tolkning av infrarûÑda spektraldata

Absorption skall fûÑrekomma i alla de omrûËden inom analytens spektrum som motsvarar en lûÊmplig topp inom kalibreringsstandardens referensspektrum. Minst sex lûÊmpliga toppar krûÊvs inom kalibreringsstandardens infrarûÑda spektrum. Om det finns mindre ûÊn sex lûÊmpliga toppar (7) inom ett spektrum, kan detta inte anvûÊndas som referensspektrum. "û–verensstûÊmmelsen", dvs. den procentuella andelen lûÊmpliga toppar som pûËtrûÊffats inom analytens infrarûÑda spektrum, skall vara minst 50. Om det inte finns nûËgon exakt motsvarighet till en lûÊmplig topp, skall det relevanta omrûËdet i analytens spektrum vara fûÑrenligt med fûÑrekomsten av en lûÊmplig topp. Denna metod kan endast tillûÊmpas pûË absorptionstoppar i provets spektrum med en intensitet pûË minst tre gûËnger bruset mellan topparna.

2.3.5 Prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr bestûÊmning av en analyt genom vûÊtskekromatografi och andra detektionstekniker

2.3.5.1 Kromatografisk separation

En inre standard skall anvûÊndas om det finns lûÊmpligt material till detta. Det skall helst vara en relaterad standard med en retentionstid som ûÊr i nûÊrheten av analytens. Analyten skall eluera vid den retentionstid som ûÊr karakteristisk fûÑr motsvarande kalibreringsstandard under samma fûÑrsûÑksbetingelser. Den minsta tillûËtna retentionstiden fûÑr en analyt skall vara tvûË gûËnger den retentionstid som motsvarar hûËlrumsvolymen fûÑr kolonnen. Analytens relativa retentionstid, dvs. fûÑrhûËllandet mellan analytens och den inre standardens retentionstid, skall vara densamma som kalibreringsstandardens i lûÊmplig matris inom en marginal av ôÝ 2,5 %.

2.3.5.2 Fullscan UV/VIS-detektering

Prestationskriterierna fûÑr LC-metoder skall uppfyllas.

VûËglûÊngden fûÑr maximal absorption i analytens spektrum skall vara identisk med kalibreringsstandardens vûËglûÊngd inom en marginal som bestûÊms av detektionssystemets upplûÑsning. Vid diod array-detektion ligger den typiska marginalen inom ôÝ 2 nm. Analytens spektrum ûÑver 220 nm fûËr inte skilja sig utseendemûÊssigt frûËn kalibreringsstandardens spektrum vad gûÊller de delar av dessa spektra som har en relativ absorbans pûË >= 10 %. Detta kriterium ûÊr uppfyllt om samma maxima fûÑreligger och skillnaden mellan de bûËda spektra inte pûË nûËgon iakttagen punkt ûÑverstiger 10 % av kalibreringsstandardens absorbans. Om datorstûÑdd sûÑkning och matchning i databaser anvûÊnds, skall jûÊmfûÑrelsen av de spektrala data fûÑr provet med data fûÑr kalibreringslûÑsningen ûÑverstiga en kritisk matchningsfaktor. Denna faktor skall under valideringen bestûÊmmas fûÑr varje enskild analyt pûË grundval av spektra som uppfyller de kriterier som beskrivs ovan. Variationen i spektrat som orsakas av provmatrisen och detektorns prestanda skall kontrolleras.

2.3.5.3 Prestationskriterier fûÑr fluorimetrisk detektion

Prestationskriterierna fûÑr LC-metoder skall uppfyllas.

Metoden kan anvûÊndas fûÑr molekyler som uppvisar en naturlig fluorescens och fûÑr molekyler som fluorescerar antingen efter att de har omvandlats eller bildat derivat. Valet av exciterings- och emissionsvûËglûÊngderna i kombination med de kromatografiska betingelserna skall gûÑras sûË att fûÑrekomsten av interfererande komponenter i blankprovsextrakten minimeras.

AvstûËndet frûËn den nûÊrmaste maximitoppen pûË kromatogrammet till den markerade analyttoppen skall vara minst en full bredd vid 10 % av maximihûÑjden fûÑr analyttoppen.

2.3.5.4 Prestationskriterier fûÑr bestûÊmning av en analyt genom LC-immunogram

LC-immunogram ûÊr olûÊmplig att anvûÊndas som enda konfirmeringsmetod.

Relevanta kriterier fûÑr LC-metoder skall uppfyllas.

De pûË fûÑrhand definierade kvalitetskontrollparametrarna, t.ex. icke-specifik bindning, den relativa bindningen fûÑr kontrollproverna, blankprovets absorbansvûÊrde, skall ligga inom de grûÊnser som faststûÊlls under valideringen av undersûÑkningen.

Immunogrammet skall bestûË av minst fem fraktioner.

Varje fraktion skall vara mindre ûÊn hûÊlften av toppens bredd.

Den fraktion som innehûËller den hûÑgsta analytkoncentrationen skall vara densamma fûÑr det misstûÊnkta provet, det positiva kontrollprovet och standarden.

2.3.5.5 Kriterier fûÑr bestûÊmning av en analyt genom vûÊtskekromatografi med UV/VIS-detektion (en vûËglûÊngd)

VûÊtskekromatografi med UV/VIS-detektion (en vûËglûÊngd) ûÊr olûÊmplig att anvûÊndas som enda konfirmeringsmetod.

AvstûËndet frûËn den nûÊrmaste maximitoppen pûË kromatogrammet till den markerade analyttoppen skall vara minst en full bredd vid 10 % av maximihûÑjden fûÑr analyttoppen.

2.3.6 Prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr bestûÊmning av en analyt genom 2-D TLC, kopplad till fullscan UV-spektrometridetektion

TvûËdimensionell hûÑgpresterande tunnskiktskomatografi och standardadditionskromatografi ûÊr obligatoriska.

Analytens RF-vûÊrden skall ûÑverensstûÊmma med standardernas RF-vûÊrden inom ôÝ 5 %.

Analytens utseende skall inte kunna skiljas frûËn standardens.

BetrûÊffande flûÊckar med samma fûÊrg skall avstûËndet mellan mittpunkten fûÑr den punkt som ligger nûÊrmast och mittpunkten fûÑr analytflûÊcken vara minst lika med hûÊlften av summan av flûÊckarnas diameter.

Analytens spektrum fûËr inte skilja sig utseendemûÊssigt frûËn standardens spektrum, enligt beskrivningen av fullscan UV/VIS-detektion.

Om datorstûÑdd sûÑkning och matchning i databaser anvûÊnds skall jûÊmfûÑrelsen av de spektrala data fûÑr provet med data fûÑr kalibreringslûÑsningen ûÑverstiga en kritisk matchningsfaktor. Denna faktor skall under valideringen bestûÊmmas fûÑr varje enskild analyt pûË grundval av spektra som uppfyller de kriterier som beskrivs ovan. Variationen i spektrat som orsakas av provmatrisen och detektorns prestanda skall kontrolleras.

2.3.7 Prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr bestûÊmning av en analyt genom gaskromatografi i kombination med elektroninfûËngningsdetektion (ECD)

En inre standard skall anvûÊndas om det finns lûÊmpligt material till detta. Det skall helst vara ett relaterat ûÊmne med en retentionstid som ûÊr i nûÊrheten av analytens. Analyten skall eluera vid den retentionstid som ûÊr karakteristisk fûÑr motsvarande kalibreringsstandard under samma fûÑrsûÑksbetingelser. Den minsta tillûËtna retentionstiden fûÑr en analyt skall vara tvûË gûËnger den retentionstid som motsvarar hûËlrumsvolymen fûÑr kolonnen. Analytens relativa retentionstid, dvs. fûÑrhûËllandet mellan analytens och den inre standardens retentionstid, skall vara densamma som kalibreringsstandardens i lûÊmplig matris inom en marginal av ôÝ 0,5 %. AvstûËndet frûËn den nûÊrmaste maximitoppen pûË kromatogrammet till den markerade analyttoppen skall vara minst en full bredd vid 10 % av maximihûÑjden fûÑr analyttoppen. FûÑr ytterligare information kan standardadditionskromatografi anvûÊndas.

2.4 KONFIRMERINGSMETODER Fû–R GRUNDû„MNEN

Konfirmeringsanalyser av kemiska grundûÊmnen skall grunda sig pûË entydig identifiering och korrekt, liksom preciserad, kvantifiering genom fysikalisk-kemiska egenskaper som ûÊr unika fûÑr det aktuella grundûÊmnet (t.ex. grundûÊmnestypisk vûËglûÊngd fûÑr emitterad eller absorberad strûËlning, atomvikt) vid den givna nivûËn.

FûÑljande metoder eller kombinationer av metoder anses lûÊmpliga fûÑr identifiering av kemiska grundûÊmnen:

Tabell 7

LûÊmpliga metoder fûÑr konfirmering av kemiska grundûÊmnen

>Plats fûÑr tabell>

2.4.1 AllmûÊnna prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr konfirmeringsmetoder

Referensmaterial eller spetsat material som innehûËller kûÊnda mûÊngder analyt, som ligger vid eller nûÊra antingen den hûÑgsta tillûËtna grûÊnsen eller beslutsgrûÊnsen (positivt kontrollprov) samt negativt kontrollmaterial och reagensblankprov skall helst genomgûË hela analysfûÑrfarandet med varje sats analysprover som undersûÑks. Den rekommenderade ordningen vid injicering av extrakten i analysinstrumentet ûÊr fûÑljande: reagensblankprov, negativt kontrollprov, prov(er) som skall konfirmeras, negativt kontrollprov och slutligen positivt kontrollprov. Alla avvikelser frûËn denna sekvens skall motiveras.

I allmûÊnhet krûÊver de flesta analysmetoderna fullstûÊndig nedbrytning av den organiska matrisen fûÑr att lûÑsningar skall fûËs fûÑre bestûÊmningen av analyten. Detta kan uppnûËs med hjûÊlp av mikrovûËgsmineraliseringsmetoder, vilka minimerar risken fûÑr fûÑrlust och/eller fûÑrorening av den givna analyten. Sanerade teflonkûÊrl av god kvalitet skall anvûÊndas. Om andra vûËta eller torra nedbrytningsmetoder anvûÊnds, skall dokumenterade bevis finnas tillgûÊngliga fûÑr att utesluta eventuella fûÑrlust- eller fûÑroreningsfenomen. Som ett alternativ till nedbrytning kan under vissa fûÑrhûËllanden separationsmetoder (t.ex. extraktion) vûÊljas fûÑr att separera och/eller koncentrera analyterna frûËn matrisbestûËndsdelarna och fûÑr att ûÑverfûÑra proverna till analysutrustningen.

Vad betrûÊffar kalibreringen, oberoende om den ûÊr extern eller baseras pûË tillsatser av standardlûÑsning, ûÊr det viktigt att arbetsomrûËdet som faststûÊllts fûÑr analysmetoden inte ûÑverskrids. Vid externa kalibreringar ûÊr det obligatoriskt att kalibreringsstandarderna bereds i en lûÑsning som i sûË stor utstrûÊckning som mûÑjligt motsvarar provlûÑsningens sammansûÊttning. Bakgrundskorrigeringar skall ocksûË tillûÊmpas om detta krûÊvs med hûÊnsyn till specifika analytiska fûÑrhûËllanden.

2.4.2 Ytterligare prestationskriterier och ûÑvriga krav fûÑr kvantitativa analysmetoder

2.4.2.1 Riktigheten hos kvantitativa metoder

Vid upprepade analyser av ett certifierat referensmaterial fûÑr grundûÊmnen fûËr avvikelsen fûÑr det genomsnittliga innehûËllet, som har bestûÊmts genom experiment, frûËn det certifierade vûÊrdet inte ligga utanfûÑr grûÊnsen ôÝ 10 %. NûÊr det inte finns nûËgot certifierat referensmaterial tillgûÊngligt kan riktigheten hos mûÊtningarna faststûÊllas genom ûËtervinning av tillsatser av kûÊnda mûÊngder av grundûÊmnet till det okûÊnda provet. LûÊgg mûÊrke till att det tillsatta grundûÊmnet inte ûÊr kemiskt bundet i den verkliga matrisen, vilket ûÊr fallet fûÑr analyten, och att resultaten som fûËs med denna metod dûÊrfûÑr har mindre giltighet ûÊn i de fall dûË de fûËs genom anvûÊndning av certifierade referensmaterial. û tervinningsdata godkûÊnns endast om de ligger inom ôÝ 10 % av mûËlvûÊrdet.

2.4.2.2 Precision fûÑr kvantitativa metoder

Vid upprepad analys av ett prov som utfûÑrs under reproducerbarhetsbetingelser inom laboratoriet, fûËr variationskoefficienten (CV) inom laboratoriet fûÑr medelvûÊrdet inte ûÑverstiga fûÑljande vûÊrden:

Tabell 8

Variationskoefficienter fûÑr kvantitativa metoder fûÑr ett antal massfraktioner fûÑr ett grundûÊmne

>Plats fûÑr tabell>

2.4.3 SûÊrskilda krav fûÑr pulspolarografi

Det ûÊr av stûÑrsta vikt att organiskt material i proverna bryts ned fullstûÊndigt innan pulspolarografibestûÊmningar utfûÑrs. Inga breda utslag som beror pûË fûÑrekomst av organiskt material fûËr fûÑrekomma i voltammogrammen. HûÑjden pûË topparna kan vid pulspolarografi pûËverkas av oorganiska matrisbestûËndsdelar. DûÊrfûÑr skall kvantifieringen ske med hjûÊlp av tillsatser av standardlûÑsning. Ett typexempel pûË ett voltammogram av en provlûÑsning skall bifogas metodbeskrivningen.

2.4.4 SûÊrskilda krav fûÑr atomabsorptionsspektrometri (AAS)

Denna teknik anvûÊnds i huvudsak fûÑr ett enskilt grundûÊmne och krûÊver dûÊrfûÑr optimering av de experimentella instûÊllningarna beroende pûË vilket grundûÊmne som skall kvantifieras. NûÊr det ûÊr mûÑjligt skall resultaten kontrolleras bûËde kvalitativt och kvantitativt genom anvûÊndning av alternativa absorptionslinjer (helst skall tvûË olika linjer vûÊljas ut). Kalibreringsstandarderna skall beredas i en matrislûÑsning som i sûË stor utstrûÊckning som mûÑjligt motsvarar provlûÑsningen (t.ex. syrakoncentration eller modifierarens sammansûÊttning). FûÑr att minimera blankvûÊrden skall alla reagenser ha hûÑgsta mûÑjliga renhetsgrad. Olika typer av atomabsorptionsspektometri kan sûÊrskiljas beroende pûË vilken metod som har valts fûÑr att fûÑrûËnga och/eller atomisera provet.

2.4.4.1 SûÊrskilda krav fûÑr flam-AAS

InstrumentinstûÊllningarna skall optimeras fûÑr varje grundûÊmne. SûÊrskilt skall gassammansûÊttningen och flûÑdena kontrolleras. FûÑr att undvika interferenser som orsakas av bakgrundsabsorption skall en kontinuerlig kûÊllkompensator anvûÊndas. Vid okûÊnda matriser skall en kontroll gûÑras om korrigering fûÑr bakgrunden behûÑvs.

2.4.4.2 SûÊrskilda rekommendationer fûÑr grafitugns-AAS

FûÑroreningar i laboratoriet pûËverkar ofta noggrannheten nûÊr man arbetar med ultralûËga halter i grafitugnen. DûÊrfûÑr skall reagenser av hûÑg renhetsgrad, avjoniserat vatten och inerta plastartiklar fûÑr hanteringen av prov och standard anvûÊndas. InstrumentinstûÊllningarna skall optimeras fûÑr varje grundûÊmne. SûÊrskilt fûÑrbehandlings- och atomiseringsbetingelserna (temperatur, tid) och matrismodifieringen skall kontrolleras.

Genom att arbeta under isotermiska atomiseringsbetingelser (t.ex. transversellt uppvûÊrmd grafitugn med integrerad L'vov-plattform) (8) minskas matrisens inverkan pûË atomiseringen av analyten. Kvantifiering med hjûÊlp av en kalibreringskurva baserad pûË mûÊtningar av vattenlûÑsningar av standarder fûËr anvûÊndas i kombination med matrismodifiering och Zeeman-bakgrundskorrektion (9).

2.4.5 SûÊrskilda krav fûÑr atomabsorptionsspektrometri genom hydridgenerering

Organiska fûÑreningar som innehûËller grundûÊmnen som arsenik, vismut, germanium, bly, antimon, selen, tenn och tellur kan vara mycket stabila och krûÊva oxidativ nedbrytning fûÑr att korrekt resultat fûÑr det totala grundûÊmnesinnehûËllet skall fûËs. DûÊrfûÑr rekommenderas mikrovûËgsnedbrytning eller hûÑgtrycksfûÑraskning under starkt oxidativa betingelser. Det ûÊr mycket viktigt att omvandlingen av grundûÊmnena till motsvarande hydrider ûÊr fullstûÊndig och reproducerbar.

Bildningen av arsenikhydrid i saltsyralûÑsning med NaBH4 beror pûË arsenikens oxidationstillstûËnd (As III: snabb bildning, As V: lûÊngre bildningsperiod). FûÑr att undvika fûÑrluster av kûÊnsligheten vid bestûÊmning av As V med "flow injection"-tekniken, som beror pûË den korta reaktionstiden i systemet, skall As V reduceras till As III efter den oxidativa nedbrytningen. Kaliumjodid/citronsyra eller cystein ûÊr lûÊmpliga att anvûÊnda till detta. Blankprover, kalibreringslûÑsningar och provlûÑsningar skall behandlas pûË samma sûÊtt. Genom att arbeta med ett satssystem kan bûËda arseniktyperna bestûÊmmas utan att noggrannheten pûËverkas. PûË grund av den fûÑrsenade bildningen av As V-hydrid skall kalibreringen ske vid integreringen av topparean. InstrumentinstûÊllningarna skall optimeras. GasflûÑdet, som ûÑverfûÑr hydriden till atomiseringsmunstycket, ûÊr sûÊrskilt viktigt och skall kontrolleras.

2.4.6 SûÊrskilda krav fûÑr atomabsorptionsspektrometri genom hydridgenerering

Kall flamlûÑs AAS anvûÊnds endast fûÑr kvicksilver. PûË grund av fûÑrûËngningen och adsorptionsfûÑrluster av elementûÊrt kvicksilver skall sûÊrskild fûÑrsiktighet iakttagas under hela analysen. FûÑrorening frûËn reagenser eller omgivningen skall omsorgsfullt undvikas.

Organiska fûÑreningar som innehûËller kvicksilver krûÊver oxidativ nedbrytning fûÑr att rûÊtt resultat fûÑr den totala mûÊngden kvicksilver skall fûËs. Vid nedbrytningen skall slutna system med mikrovûËgsnedbrytning eller hûÑgtrycksfûÑraskning anvûÊndas. SûÊrskild fûÑrsiktighet krûÊvs vid rengûÑring av den utrustning som har varit i kontakt med kvicksilver.

Det ûÊr fûÑrdelaktigt att anvûÊnda "flow injection"-tekniken. Vid lûÊgre beslutsgrûÊnser rekommenderas adsorption av elementûÊrt kvicksilver pûË guld/platina-adsorbent fûÑljd av termisk nedbrytning. MûÊtningen stûÑrs om adsorbenten eller cellen kommer i kontakt med fukt och detta skall dûÊrfûÑr undvikas.

2.4.7 SûÊrskilda krav fûÑr ICP-atomemissionsspektrometri (ICP-AES)

Induktivt kopplad plasma-atomemissionsspektrometri (10) ûÊr en metod fûÑr analys av flera grundûÊmnen. Metoden medger samtidiga mûÊtningar av flera olika grundûÊmnen. Vid anvûÊndning av ICP-atomemissionsspektrometri skall en nedbrytning av proverna fûÑrst ske fûÑr att sûÑnderdela organiska matriser. Vid nedbrytningen skall slutna system med mikrovûËgsnedbrytning eller hûÑgtrycksfûÑraskning anvûÊndas. Instrumentkalibreringen och valet av grundûÊmne eller vûËglûÊngd spelar en avgûÑrande roll fûÑr resultatet av en ICP-AES-analys. Vid instrumentkalibreringen, dûË kalibreringskurvorna ûÊr linjûÊra, krûÊvs vanligtvis endast mûÊtning av kalibreringslûÑsningarna vid fyra koncentrationer, eftersom kalibreringskurvorna fûÑr ICP-atomemissionsspektrometri i allmûÊnhet ûÊr linjûÊra ûÑver fyra till sex storleksordningar fûÑr koncentrationen. Kalibreringen av ICP-AES-system bûÑr normalt utfûÑras med en standard som innehûËller flera grundûÊmnen. Standarden skall beredas i en lûÑsning som har samma syrakoncentration som provlûÑsningen. GrundûÊmneskoncentrationerna skall kontrolleras fûÑr den linjûÊra kurvan.

Valet av vûËglûÊngder fûÑr mûÊtning av analyternas emission ûÊr lûÊmpligt fûÑr koncentrationerna av de grundûÊmnen som skall bestûÊmmas. Om analytkoncentrationen hamnar utanfûÑr arbetsomrûËdet fûÑr en emissionslinje skall en annan emissionslinje vûÊljas. FûÑrst och frûÊmst skall den kûÊnsligaste emissionslinjen (utan stûÑrning) vûÊljas, dûÊrefter en mindre kûÊnslig linje. Om arbetsomrûËdet ligger vid eller nûÊra detektionsgrûÊnsen ûÊr den kûÊnsligaste linjen fûÑr respektive analyt oftast det bûÊsta valet. Spektral- och bakgrundsinterferenser orsakar stora problem vid ICP-atomemissionsspektrometri. Exempel pûË mûÑjliga interferenser ûÊr enkel bakgrundsdrift, lutande bakgrundsdrift, direkt spektral ûÑverlappning och komplex bakgrundsdrift. Var och en av dessa interferenser har sina egna orsaker och ûËtgûÊrder. Beroende pûË matriserna skall korrigering av interferensen och optimering av driftparametrarna tillûÊmpas. Vissa interferenser kan undvikas genom utspûÊdning eller anpassning av matriserna. FûÑr varje sats analysprover skall referensmaterialet och det spetsade materialet som innehûËller kûÊnda mûÊngder av analyten eller analyterna samt blankmaterial behandlas pûË samma sûÊtt som analysproverna. FûÑr att testa avdriften skall standarden kontrolleras efter exempelvis tio prover. Alla reagenser och plasmagasen skall ha hûÑgsta mûÑjliga renhetsgrad.

2.4.8 SûÊrskilda krav fûÑr ICP-masspektrometri (ICP-MS) (11)

Vid bestûÊmning av spûËrûÊmnen med genomsnittlig atomvikt, exempelvis krom, koppar och nickel, finns det risk fûÑr kraftig interferens frûËn andra isobariska och mûËngatomiga joner. Detta kan undvikas endast nûÊr tillgûÊnglig upplûÑsningsfûÑrmûËga ûÊr ûËtminstone 7000-8000. SvûËrigheter i samband med masspektrometriteknikerna omfattar instrumentdrift, matriseffekter och molekyljonsinterferens (m/z < 80). Flera inre standardiseringar i samma massomrûËde som grundûÊmnena som skall bestûÊmmas krûÊvs fûÑr att korrigera instrumentdrift och matriseffekter.

FullstûÊndig nedbrytning av organiskt material i proverna krûÊvs innan mûÊtningar med ICP-masspektrometri utfûÑrs. Liksom fûÑr atomabsorptionsspektometri skall flyktiga grundûÊmnen, exempelvis jod, ûÑverfûÑras till ett stabilt oxidationstillstûËnd efter nedbrytningen i slutna kûÊrl. Den svûËraste interferensen kommer frûËn molekyljonskombinationer av argon (plasmagas), vûÊte, kol, kvûÊve och syre (upplûÑsningssyror, fûÑroreningar i plasmagas och atmosfûÊriska gaser som kommer med flûÑdet) och provmatrisen. FûÑr att undvika interferenser krûÊvs fullstûÊndig nedbrytning, bakgrundsmûÊtningar, lûÊmpligt val av analysmûÊngder ibland fûÑrbundet med en lûÊgre fûÑrekomst (sûÊmre detektionsgrûÊns) och upplûÑsningssyror, t.ex. salpetersyra.

FûÑr de grundûÊmnen som skall bestûÊmmas skall interferenser undvikas genom ett lûÊmpligt val av specifika analysmûÊngder inklusive kontroll av isotopkvoter. Instrumentrespons med hûÊnsyn till Fano-faktorer skall kontrolleras innan varje mûÊtning med hjûÊlp av inre standarder.

3. VALIDERING

Validering skall visa att den analytiska metoden ûÊr fûÑrenlig med de kriterier som ûÊr tillûÊmpliga pûË de aktuella prestationskarakteristika.

Olika kontrollsyften krûÊver olika metodkategorier. FûÑljande tabell anger vilka prestationskarakteristika som skall bestûÊmmas fûÑr respektive metod.

Tabell 9

Klassificering av analysmetoder genom de prestationskarakteristika som skall bestûÊmmas

>Plats fûÑr tabell>

S = screeningmetoder; C = konfirmeringsmetoder; + = bestûÊmningen ûÊr obligatorisk

3.1 VALIDERINGSFû–RFARANDEN

Detta kapitel ger exempel och/eller referenser pûË fûÑrfaranden vid validering av analytiska metoder. Andra sûÊtt att visa att den analytiska metoden ûÊr fûÑrenlig med prestationskriterierna fûÑr prestationskarakteristika kan anvûÊndas, fûÑrutsatt att de ger information av samma grad och kvalitet.

Validering kan ocksûË utfûÑras genom en mellanlaboratorieavprovning som det ûÊr faststûÊllt i Codex Alimentarius, ISO eller IUPAC (12), eller enligt alternativa metoder, sûËsom enskilda laboratoriestudier eller inomlaboratorievalidering (13) (14). Denna del fokuserar pûË studier vid enskilda laboratorier (eller inomlaboratorievalidering) genom anvûÊndning av ett modulûÊrt tillvûÊgagûËngssûÊtt. Detta tillvûÊgagûËngssûÊtt bestûËr av:

1. ett antal allmûÊnna prestationskarakteristika som ûÊr oberoende av vilken valideringsmodell som anvûÊnds, och

2. mer specifika modellberoende fûÑrfaranden enligt beskrivning i tabell 10.

Tabell 10

Modelloberoende och modellberoende prestationsparametrar

>Plats fûÑr tabell>

3.1.1 Modelloberoende prestationskarakteristika

Oberoende av vilken valideringsmetod som vûÊljs, skall fûÑljande prestationskarakteristika bestûÊmmas. FûÑr att minska arbetsbûÑrdan kan ett noggrant utformat och statistiskt sunt sûÊtt anvûÊndas fûÑr att kombinera experimenten som utfûÑrs fûÑr bestûÊmningen av de olika parametrarna.

3.1.1.1 Specificitet

FûÑr analytiska metoder ûÊr det viktigt att kunna skilja mellan analyten och nûÊra relaterade substanser (isomerer, metaboliter, nedbrytningsprodukter, endogena substanser, matrisbestûËndsdelar etc.). Det krûÊvs tvûË metoder fûÑr att kontrollera om det finns interferenser.

DûÊrfûÑr skall eventuella ûÊmnen som kan interferera vûÊljas och relevanta blankprov analyseras fûÑr att pûËvisa fûÑrekomsten av eventuella interferenser och fûÑr att uppskatta deras effekt.

- VûÊlj ett antal kemiskt relaterade fûÑreningar (metaboliter, derivat etc.) eller andra ûÊmnen som sannolikt fûÑrekommer i samband med fûÑreningen i frûËga och som kan finnas i proverna.

- Analysera ett lûÊmpligt antal representativa blankprov (n >= 20) och kontrollera om det finns interferenser (signaler, toppar, jonspûËr) i omrûËdet ifrûËga dûÊr mûËlanalyten fûÑrvûÊntas eluera.

- Vidare skall representativa blankprover spetsas vid relevant koncentration med ûÊmnen som ûÊr benûÊgna att interferera med identifieringen och/eller kvantifieringen av analyten.

- UndersûÑk efter analysen huruvida

- fûÑrekomsten kan leda till falsk identifiering, eller

- identifieringen av mûËlanalyten hindras av fûÑrekomsten av en eller flera interferenser eller

- kvantifieringen mûÊrkbart pûËverkas.

3.1.1.2 Riktighet

I detta avsnitt beskrivs bestûÊmningen av riktighet (en del i begreppet noggrannhet). Riktigheten kan endast faststûÊllas med hjûÊlp av certifierat referensmaterial. Om det finns ett certifierat referensmaterial skall detta anvûÊndas. Metoden beskrivs i detalj i ISO 5725-4 (5). Nedan finns ett exempel.

- Analysera sex replikat av certifierat referensmaterial i enlighet med provinstruktionerna fûÑr metoden.

- BestûÊm koncentrationen fûÑr analyten som finns i varje replikatprov.

- BerûÊkna medelvûÊrdet, standardavvikelsen och variationskoefficienten (procent) fûÑr dessa koncentrationer.

- BerûÊkna riktigheten genom att dividera den pûËvisade medelkoncentrationen med det certifierade vûÊrdet (mûÊtt som koncentration) och multiplicera med 100 fûÑr att uttrycka resultatet i procent.

Riktighet (procent) = pûËvisad genomsnittlig koncentration korrigerad med avseende pûË ûËtervinningen x 100/certifierat vûÊrde.

Om det inte finns nûËgot certifierat referensmaterial kan ûËtervinningen bestûÊmmas enligt beskrivningen i 4.1.2.1.

3.1.1.3 TillûÊmplighet/motstûËndsfûÑrmûËga (mindre ûÊndringar)

I dessa undersûÑkningar anvûÊnds mindre, rimliga variationer som avsiktligt infûÑrts av laboratoriet och observationen av konsekvenserna.

FûÑrundersûÑkningar utfûÑrs genom val av faktorer fûÑr fûÑrbehandling av provet, rening och analys som kan pûËverka mûÊtresultaten. SûËdana faktorer kan omfatta personen som utfûÑr analysen, reagensernas kûÊlla och ûËlder, lûÑsningsmedel, standarder och provextrakt, uppvûÊrmningshastigheten, temperaturen, pH-vûÊrdet samt mûËnga andra faktorer som kan fûÑrekomma i laboratoriet. Dessa variationer skall modifieras i den omfattning som motsvarar de avvikelser som vanligen uppkommer mellan laboratorier.

- Identifiera mûÑjliga faktorer som kan pûËverka resultaten.

- Variera varje faktor nûËgot.

- GenomfûÑr ett test av motstûËndsfûÑrmûËgan genom att anvûÊnda Youden-metoden (15) (16). (Andra godkûÊnda metoder kan anvûÊndas vid detta tillfûÊlle. Youden-metoden minimerar dock tiden och arbetsinsatsen.) Youden-metoden ûÊr ett ofullstûÊndigt faktorfûÑrsûÑk. Interaktionen mellan olika faktorer kan inte pûËvisas.

- Om det konstateras att en faktor pûËverkar mûÊtresultatet signifikant, utfûÑrs ytterligare experiment fûÑr att bestûÊmma de godtagbara grûÊnserna fûÑr denna faktor.

- Faktorer som signifikant inverkar pûË resultatet skall tydligt markeras i fûÑrsûÑksplanen.

Grundtanken ûÊr inte att undersûÑka en ûÊndring ûËt gûËngen utan att infûÑra flera variationer samtidigt. Exempel: LûËt A, B, C, D, E, F, G beteckna de nominella vûÊrdena fûÑr sju olika faktorer som skulle kunna pûËverka resultaten om deras nominella vûÊrden ûÊndrades nûËgot. LûËt deras alternativa vûÊrden betecknas med de motsvarande gemena bokstûÊverna a, b, c, d, e, f och g. Detta ger resultatet 27 eller 128 olika mûÑjliga kombinationer.

Det ûÊr mûÑjligt att vûÊlja en delmûÊngd pûË ûËtta av dessa kombinationer som ûÊr balanserad med avseende pûË versaler och gemener (tabell 11). û tta bestûÊmningar skall gûÑras, i vilka en kombination av de valda faktorerna (A-G) anvûÊnds. Resultatet av dessa bestûÊmningar visas som S-Z i tabell 11 nedan.

Tabell 11

Experimentmodell fûÑr undersûÑkning av motstûËndsfûÑrmûËga (mindre ûÊndringar)

>Plats fûÑr tabell>

FûÑr berûÊkningar, se exempel pûË test av motstûËndsfûÑrmûËga i 3.3.

3.1.1.4 Stabilitet

Man har kunnat iaktta att otillrûÊcklig stabilitet hos analyten eller matrisens bestûËndsdelar under lagring eller analys av provet kan ge upphov till signifikanta avvikelser hos analysresultatet. Vidare bûÑr kalibreringsstandardens stabilitet i lûÑsningen kontrolleras. Vanligtvis ûÊr analytens stabilitet vûÊl beskriven under olika lagringsfûÑrhûËllanden. û–vervakning av lagringsfûÑrhûËllandena utgûÑr en del av det normala ackrediteringssystemet fûÑr laboratorier. Om fûÑrhûËllandena inte ûÊr kûÊnda, visar exemplen nedan hur stabiliteten kan bestûÊmmas.

Stabiliteten hos analyten i lûÑsning

- Bered nya stamlûÑsningar fûÑr analyten eller analyterna och spûÊd enligt specifikation i provinstruktionerna fûÑr att fûË tillrûÊckligt mûËnga alikvoter (t.ex. 40) av varje vald koncentration (omkring den lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs fûÑr ûÊmnen som saknar faststûÊlld funktionsgrûÊns eller omkring den tillûËtna grûÊnsen fûÑr andra ûÊmnen. Bered bûËda lûÑsningarna fûÑr den analyt som anvûÊnds fûÑr spetsning och i den slutliga analyslûÑsningen och alla andra lûÑsningar som ûÊr av intresse (t.ex. standarder av derivat).

- MûÊt analytkoncentrationen i den nyberedda lûÑsningen enligt provinstruktionerna.

- Portionera lûÊmpliga mûÊngder i passande behûËllare, mûÊrk och lagra enligt planen nedan:

Tabell 12

Plan fûÑr bestûÊmning av analytstabilitet i lûÑsning.

>Plats fûÑr tabell>

- Lagringstiden kan vûÊljas till 1, 2, 3 och 4 veckor eller lûÊngre vid behov, t.ex. tills de fûÑrsta nedbrytningsfenomenen kan observeras under identifieringen och/eller kvantifieringen. Den maximala lagringstiden och de optimala lagringsfûÑrhûËllandena skall registreras.

- BerûÊkningen av koncentrationen av analyt(er) i varje alikvot skall gûÑras genom att den nyberedda analyslûÑsningen fûËr anta vûÊrdet 100 procent vid tiden fûÑr analysen.

>HûÊnvisning till >

Ci koncentration vid aktuell tidpunkt

Cny koncentration fûÑr nyberedd lûÑsning

Stabilitet hos analyt(er) i matris

- NûÊr det ûÊr mûÑjligt skall fûÑrvûÊrvade prover anvûÊndas. Om det inte finns nûËgot fûÑrvûÊrvat material att tillgûË, skall matris som spetsats med analyten anvûÊndas.

- Om det finns fûÑrvûÊrvat material att tillgûË, skall koncentrationen i materialet bestûÊmmas medan materialet fortfarande ûÊr nytt. Ytterligare alikvoter av materialet skall tas ut efter 1, 2, 4 och 20 veckor och koncentrationerna skall bestûÊmmas. VûÊvnaden skall lagras vid minus 20 ô¯C eller lûÊgre temperatur om sûË krûÊvs.

- Om det inte finns nûËgot fûÑrvûÊrvat material att tillgûË, anvûÊnds en liten mûÊngd blankmaterial som homogeniseras. Dela upp materialet i fem alikvoter. Spetsa varje alikvot med analyten, som helst skall beredas i en liten mûÊngd vattenlûÑsning. Analysera omedelbart en alikvot. Spara resterande alikvoter vid minus 20 ô¯C eller lûÊgre temperatur och analysera dem efter 1, 2, 4 och 20 veckor.

3.1.1.5 Kalibreringskurvor

DûË kalibreringskurvor anvûÊnds fûÑr kvantifiering skall

- minst fem nivûËer (inklusive noll) anvûÊndas fûÑr att konstruera kurvan,

- kurvans arbetsomrûËde beskrivas,

- kurvans matematiska formel och anpassningsgraden fûÑr data till kurvan beskrivas,

- godtagbarhetsomrûËden fûÑr kurvans parametrar beskrivas.

NûÊr seriell kalibrering baserad pûË en standardlûÑsning behûÑvs, skall godtagbara omrûËden anges fûÑr de parametrar fûÑr kalibreringskurvan som kan variera frûËn serie till serie.

3.1.2 Konventionell valideringsmetod

BerûÊkningen av parametrarna enligt konventionella metoder krûÊver att flera enskilda experiment utfûÑrs. Varje prestationskarakteristik skall bestûÊmmas fûÑr varje stûÑrre ûÊndring (se under punkten "tillûÊmplighet/motstûËndsfûÑrmûËga" ovan). Vid metoder som anvûÊnder flera analyter kan mûËnga analyter analyseras samtidigt under fûÑrutsûÊttning att eventuella relevanta interferenser har uteslutits i fûÑrvûÊg. MûËnga prestationskarakteristika kan bestûÊmmas pûË liknande sûÊtt. DûÊrfûÑr fûÑrordas att experimenten kombineras i sûË stor utstrûÊckning som mûÑjligt (t.ex. repeterbarhet och inomlaboratoriereproducerbarhet med specificitet, analys av blankprover fûÑr att bestûÊmma detektionsgrûÊnsen och fûÑr att testa specificiteten).

3.1.2.1 û tervinning

Om det inte finns nûËgot certifierat material att tillgûË, skall ûËtervinningen bestûÊmmas experimentellt med hjûÊlp av spetsade blankmatriser, exempelvis enligt planen nedan:

- VûÊlj 18 alikvoter av ett blankmaterial och spetsa 6 alikvoter pûË vardera nivûËn som motsvarar 1, 1,5 och 2 gûËnger den lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs eller 0,5, 1 och 1,5 gûËnger den tillûËtna grûÊnsen.

- Analysera proverna och berûÊkna koncentrationen fûÑr varje prov.

- BerûÊkna ûËtervinningen fûÑr varje prov med hjûÊlp av ekvationen nedan.

- BerûÊkna den genomsnittliga ûËtervinningen och variationskoefficienten fûÑr de sex resultaten pûË varje nivûË.

- Procent ûËtervinning = 100 û— uppmûÊtt innehûËll/spetsningsmûÊngd.

Denna konventionella metod fûÑr bestûÊmningen av ûËtervinningen ûÊr en variant av metoden som beskrivs i punkt 3.5, med tillsatser av standardlûÑsningar, dûË

- provet betraktas som ett blankprov i stûÊllet fûÑr ett prov som skall analyseras,

- man anser att utbytet(1) och ûËtervinningen(2) ûÊr lika fûÑr de tvûË provportionerna,

- proverna har samma massa och provportionen extraherar samma volymer,

- mûÊngden kalibreringsstandard som tillsûÊtts den andra provportionen (med tillsats) mûÊrks xADD, (xADD = üA*VA),

- x1 ûÊr det uppmûÊtta vûÊrdet av blankprovet och x2 ûÊr det uppmûÊtta vûÊrdet av den andra provportionen (med tillsats).

- DûË fûËs att den procentuella ûËtervinningen = 100 (x2 - x1)/xADD

Om nûËgot av ovanstûËende villkor inte kommer (eller antas komma) att uppfyllas, skall hela fûÑrfarandet fûÑr bestûÊmning av ûËtervinningen med hjûÊlp av tillsatser av standardlûÑsningar utfûÑras enligt 3.5.

3.1.2.2 Repeterbarhet

- Bered en uppsûÊttning prover med identiska matriser, spetsade med analyten till koncentrationer som motsvarar 1, 1,5 och 2 gûËnger den funktionsgrûÊns som krûÊvs eller 0,5, 1 och 1,5 gûËnger den tillûËtna grûÊnsen.

- PûË varje nivûË skall analysen utfûÑras med minst sex replikat.

- Analysera proverna.

- BerûÊkna koncentrationerna som pûËvisas i varje prov.

- BerûÊkna medelvûÊrdet, standardavvikelsen och variationskoefficienten (procent) fûÑr de spetsade proverna.

- Upprepa dessa steg vid minst tvûË andra tillfûÊllen.

- BerûÊkna de totala medelkoncentrationerna och variationskoefficienten fûÑr de spetsade proverna.

3.1.2.3 Inomlaboratoriereproducerbarhet

- Bered en uppsûÊttning prover av specificerat provmaterial (identiska eller olika matriser), spetsade med analyten eller analyterna till koncentrationer som motsvarar 1, 1,5 och 2 gûËnger den lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs eller 0,5, 1 och 1,5 gûËnger den tillûËtna grûÊnsen.

- PûË varje nivûË skall analysen utfûÑras med minst sex replikat.

- Upprepa dessa steg vid minst tvûË olika tillfûÊllen med olika personer och olika miljûÑbetingelser, t.ex. olika reagenssatser, lûÑsningsmedel etc., olika rumstemperaturer, olika instrument etc. om det ûÊr mûÑjligt.

- Analysera proverna.

- BerûÊkna koncentrationerna som pûËvisas i varje prov.

- BerûÊkna medelvûÊrdet, standardavvikelsen och variationskoefficienten (procent) fûÑr de spetsade proverna.

3.1.2.4 Reproducerbarhet

NûÊr reproducerbarhet skall verifieras, bûÑr laboratorier delta i kollaborativa undersûÑkningar enligt ISO 5725-2 (5).

3.1.2.5 BeslutsgrûÊns (CCöÝ)

BeslutsgrûÊnsen skall faststûÊllas enligt kraven fûÑr identifiering eller identifiering och kvantifiering pûË det sûÊtt som anges i "Prestationskriterier fûÑr och ûÑvriga krav pûË analytiska metoder" (avsnitt 2).

NûÊr det gûÊller ûÊmnen som saknar faststûÊlld grûÊns, kan CCöÝ bestûÊmmas:

- Genom kalibreringskurvsfûÑrfarandet i enlighet med ISO 11843 (17) (hûÊr benûÊmnt "critical value of the net state variable", ung. "kritiska vûÊrdet fûÑr nettotillstûËndsvariabeln"). I detta fall skall blankmaterial anvûÊndas som spetsats vid och ûÑver den lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs i multipla steg med inbûÑrdes konstant avstûËnd. Analysera proverna. Efter identifiering plottas signalen mot den tillsatta koncentrationen. Motsvarande koncentration vid skûÊrningen med y-axeln plus 2,33 gûËnger standardavvikelsen fûÑr inomlaboratoriereproducerbarheten fûÑr skûÊrningen ûÊr lika med beslutsgrûÊnsen. Detta gûÊller endast kvantitativa undersûÑkningar (öÝ = 1 procent).

- Genom analys av minst 20 blankmaterial per matris fûÑr att berûÊkna signal-brusfûÑrhûËllandet vid det tidsfûÑnster som analyten fûÑrvûÊntas komma. Som beslutsgrûÊns kan tre gûËnger signal-brusfûÑrhûËllandet anvûÊndas. Detta gûÊller kvantitativa och kvalitativa undersûÑkningar.

NûÊr det gûÊller ûÊmnen med en faststûÊlld grûÊns, kan CCöÝ bestûÊmmas:

- Genom kalibreringskurvsfûÑrfarandet i enlighet med ISO 11843 (17) (hûÊr benûÊmnt "critical value of the net state variable", ung. "kritiska vûÊrdet fûÑr nettotillstûËndsvariabeln"). I detta fall skall blankmaterial anvûÊndas som spetsats vid och ûÑver den tillûËtna grûÊnsen i multipla steg med konstant inbûÑrdes avstûËnd. Analysera proverna. Efter identifiering plottas signalen mot den tillsatta koncentrationen. Motsvarande koncentration vid den tillûËtna grûÊnsen plus 1,64 gûËnger standardavvikelsen fûÑr inomlaboratoriereproducerbarheten ûÊr lika med beslutsgrûÊnsen (öÝ = 5 %).

- Genom att analysera minst 20 blankmaterial per matris som spetsats med analyt(er) vid beslutsgrûÊnsen. Koncentrationen vid den tillûËtna grûÊnsen plus 1,64 gûËnger motsvarande standardavvikelse motsvarar beslutsgrûÊnsen (öÝ = 5 %).

Se ûÊven artikel 5 och punkt 3.2.

3.1.2.6 DetektionsfûÑrmûËga (CCöý)

DetektionsfûÑrmûËgan skall bestûÊmmas enligt kraven fûÑr identifiering eller identifiering plus kvantifiering enligt definitionen (se del 2).

NûÊr det gûÊller ûÊmnen som saknar faststûÊlld grûÊns, kan CCöý bestûÊmmas:

- Genom kalibreringskurvsfûÑrfarandet i enlighet med ISO 11843 (17) (hûÊr benûÊmnt det minsta detekterbara vûÊrdet fûÑr nettotillstûËndsvariabeln). I detta fall skall blankmaterial anvûÊndas som spetsats vid och under den minsta funktionsgrûÊns som krûÊvs i multipla steg med inbûÑrdes konstant avstûËnd. Analysera proverna. Efter identifiering plottas signalen mot den tillsatta koncentrationen. Motsvarande koncentration vid beslutsgrûÊnsen plus 1,64 gûËnger standardavvikelsen fûÑr inomlaboratoriereproducerbarheten fûÑr det genomsnittligt uppmûÊtta innehûËllet vid beslutsgrûÊnsen ûÊr lika med detektionsfûÑrmûËgan (öý = 5 %).

- Genom analys av minst 20 blankmaterial per matris som spetsats med analyt(er) vid beslutsgrûÊnsen. Analysera proverna och identifiera analyterna. VûÊrdet fûÑr beslutsgrûÊnsen plus 1,64 gûËnger standardavvikelsen fûÑr inomlaboratoriereproducerbarheten fûÑr det uppmûÊtta innehûËllet ûÊr lika med detektionsfûÑrmûËgan (öý = 5 %).

- Om det inte finns nûËgra kvantitativa resultat tillgûÊngliga kan detektionsfûÑrmûËgan bestûÊmmas genom undersûÑkning av spetsat blankmaterial vid och ûÑver beslutsgrûÊnsen. I detta fall ûÊr koncentrationsnivûËn, dûË endast <= 5 % falskt negativa resultat kvarstûËr, lika med detektionsfûÑrmûËgan fûÑr metoden. DûÊrfûÑr skall minst 20 undersûÑkningar pûË minst en koncentrationsnivûË utfûÑras fûÑr att garantera ett tillfûÑrlitligt underlag fûÑr denna bestûÊmning.

NûÊr det gûÊller ûÊmnen som har en faststûÊlld grûÊns, kan CCûÂ bestûÊmmas:

- Genom kalibreringskurvsfûÑrfarandet i enlighet med ISO 11843 (17) (hûÊr benûÊmnt "minimum detectable value of the net state variable", ung. "det minsta detekterbara vûÊrdet fûÑr nettotillstûËndsvariabeln"). I detta fall skall blankmaterial anvûÊndas som spetsats vid och ûÑver den tillûËtna grûÊnsen i multipla steg med konstant inbûÑrdes avstûËnd. Analysera proverna och identifiera analyten eller analyterna. BerûÊkna standardavvikelsen fûÑr det genomsnittligt uppmûÊtta innehûËllet vid beslutsgrûÊnsen. Motsvarande koncentration vid vûÊrdet fûÑr beslutsgrûÊnsen plus 1,64 gûËnger standardavvikelsen fûÑr inomlaboratoriereproducerbarheten ûÊr lika med detektionsfûÑrmûËgan (ûÂ = 5 %).

- Genom att analysera minst 20 blankmaterial per matris som spetsats med analyt(er) vid beslutsgrûÊnsen. VûÊrdet fûÑr beslutsgrûÊnsen plus 1,64 gûËnger motsvarande standardavvikelse ûÊr lika med detektionsfûÑrmûËgan (ûÂ = 5 %).

Se ûÊven 3.2.

3.1.2.7 MotstûËndsfûÑrmûËga (stûÑrre ûÊndringar)

Den analytiska metoden skall testas under olika experimentella fûÑrhûËllanden, som exempelvis omfattar olika arter, olika matriser eller olika provtagningsbetingelser. De ûÊndringar som infûÑrs bûÑr vara betydande. Betydelsen av dessa ûÊndringar kan utvûÊrderas exempelvis genom anvûÊndning av Youden-metoden (15) (16). Varje prestationskarakteristik skall bestûÊmmas fûÑr alla stûÑrre ûÊndringar som har visat sig ha en signifikant effekt pûË undersûÑkningens prestanda.

3.1.3 Validering enligt alternativa modeller

Om alternativa valideringar tillûÊmpas skall den underliggande modellen och strategin med respektive fûÑrutsûÊttningar, antaganden och formler faststûÊllas i valideringsplanen eller ûËtminstone hûÊnvisningar ges till var de finns tillgûÊngliga. Nedan ges ett exempel pûË en alternativ metod. Vid tillûÊmpning av exempelvis den inomlaboratorievalideringsmodellen, bestûÊms prestationskarakteristika pûË ett sûÊtt som tillûËter validering av stûÑrre ûÊndringar inom samma valideringsfûÑrfarande. Detta krûÊver att en experimentell valideringsplan utformas.

3.1.3.1 Experimentell plan

En experimentell plan skall utformas med hûÊnsyn till antalet olika arter och olika faktorer som skall undersûÑkas. FûÑr att de viktigaste arterna och de faktorer som kan inverka pûË mûÊtresultaten skall kunna vûÊljas ut, skall dûÊrfûÑr det fûÑrsta steget i hela valideringen gûÊlla de provpopulationer som skall analyseras i laboratoriet i framtiden. DûÊrefter skall koncentrationsomrûËdet vûÊljas ut pûË ett ûÊndamûËlsenligt sûÊtt med hûÊnsyn till den givna nivûËn.

Exempel:

- Flera analyter kan undersûÑkas samtidigt med analysmetoden som valideras.

- TvûË variationer av huvudfaktorn har identifierats (A och B). Huvudfaktorerna utgûÑr grunden fûÑr vilka faktornivûËer som kombineras. Dessa huvudfaktorer kan omfatta faktorer som exempelvis arter eller matris. I detta exempel varierades huvudfaktorn pûË tvûË nivûËer, dvs. tvûË olika arter (art A och B) beaktades. I allmûÊnhet kan man variera huvudfaktorerna pûË mer ûÊn tvûË nivûËer, vilket dock endast ûÑkar antalet analyser som skall utfûÑras.

- Dessa utvalda faktorer skall varieras pûË tvûË nivûËer (angivna som antingen + eller -).

Tabell 13

Exempel pûË faktorer som anses viktiga fûÑr ett valideringsfûÑrfarande

>Plats fûÑr tabell>

Tabell 14

MûÑjlig experimentell plan fûÑr ovanstûËende exempel

>Plats fûÑr tabell>

Eftersom varje prov (varje kombination av faktornivûË) skall spetsas med fyra olika koncentrationer i nûÊrheten av den givna nivûËn och ett blankprov skall analyseras fûÑr varje nivûË, skall 5 x 16 = 80 analyser utfûÑras fûÑr hela valideringsexperimentet.

FrûËn dessa 80 mûÊtresultat kan man berûÊkna (13) (14).

û tervinning

- Repeterbarheten per koncentrationsnivûË (sir).

- Inomlaboratoriereproducerbarheten per koncentrationsnivûË (siR).

- BeslutsgrûÊns (CCöÝ).

- DetektionsfûÑrmûËga (CCöý).

- Styrkefunktion (öý-feltûÊthet mot koncentration kapitel (se punkt 3.1.3.2).

- MotstûËndsfûÑrmûËga mot stûÑrre ûÊndringar; motstûËndsfûÑrmûËga mot mindre ûÊndringar kan bestûÊmmas i enlighet med punkt 3.1.1.3.

- 16 provrelaterade kalibreringskurvor.

- 1 generell kalibreringskurva.

- Prediktionsintervall fûÑr den generella kalibreringskurvan.

- Matrisinducerade avvikelser (smat).

- KûÑrningsinducerade avvikelser (srun).

- Effekten av de individuella faktorerna pûË mûÊtresultaten.

Dessa prestationskarakteristika mûÑjliggûÑr en ûÑvergripande utvûÊrdering av prestationsnivûËn fûÑr metoden, eftersom inte bara inverkan av de individuella faktorerna undersûÑks utan ûÊven de relevanta kombinationerna av dessa faktorer. Med hjûÊlp av denna experimentutformning kan man bestûÊmma om den ena eller den andra av de valda faktorerna skall uteslutas frûËn den totala kalibreringskurvan, eftersom faktorn avviker signifikant frûËn standardavvikelserna fûÑr de andra faktorerna.

3.1.3.2 Styrkefunktion

Styrkefunktionen ger information om metodens detektionsfûÑrmûËga inom det valda koncentrationsomrûËdet. Den hûÊnfûÑr sig till risken fûÑr öý-fel nûÊr den tillûÊmpas pûË den undersûÑkta metoden. Med hjûÊlp av styrkefunktionen kan detektionsfûÑrmûËgan fûÑr respektive metodkategori (kontroll, konfirmation) eller typ av metod (kvalitativ eller kvantitativ) berûÊknas fûÑr ett bestûÊmt öý-fel (t.ex. 5 %).

Figur 1:

Styrkefunktion

>PIC FILE= "L_2002221SV.003101.TIF">

Figur 1 visar ett exempel pûË en grafisk bestûÊmning av detektionsfûÑrmûËgan (CCûŸ). FûÑr just den hûÊr metoden ûÊr den ûËterstûËende risken att ta ett felaktigt negativt beslut 5 % vid en koncentration pûË 0,50 ö¥g/kg. Vid koncentrationen 0,55 ö¥g/kg har risken fûÑr ett falskt negativt resultat minskat till 1 procent.

3.1.3.3 Reproducerbarhet

BestûÊmningen av en metods reproducerbarhet med hjûÊlp av inomlaboratorievalideringsprincipen krûÊver deltagande i en kvalifikationsprûÑvning i enlighet med ISO Guide 43-1 (3) och 43-2 (4). Laboratorierna kan sjûÊlva vûÊlja metoder, fûÑrutsatt att dessa metoder anvûÊnds under rutinfûÑrhûËllanden. Laboratoriets standardavvikelse kan anvûÊndas fûÑr att faststûÊlla metodens reproducerbarhet.

3.2 GRAFISK FRAMSTû„LLNING AV DE OLIKA ANALYTISKA GRû„NSVû„RDENA

Figur 2:

û„mnen fûÑr vilka inga tillûËtna grûÊnser har faststûÊllts

>PIC FILE= "L_2002221SV.003201.TIF">

Figur 3:

û„mnen med en faststûÊlld tillûËten grûÊns

>PIC FILE= "L_2002221SV.003301.TIF">

3.3 BERû„KNINGSEXEMPEL Fû–R TEST AV MOTSTû NDSFû–RMû GA MOT MINDRE û„NDRINGAR I ENLIGHET MED YOUDENMETODEN (16)

JûÊmfûÑrelse av medelvûÊrden (A)

>Plats fûÑr tabell>

>Plats fûÑr tabell>

Standardavvikelsen fûÑr differenserna Di(sDi):

>PIC FILE= "L_2002221SV.003401.TIF">

Om sDi som fûËs pûË detta sûÊtt ûÊr signifikant stûÑrre ûÊn standardavvikelsen fûÑr metoden som utfûÑrts under reproducerbarhetsbetingelser inom laboratoriet (se ovan), ûÊr det pûË fûÑrhand givet att alla faktorerna tillsammans pûËverkar resultatet, ûÊven om varje enskild faktor inte har nûËgon signifikant inverkan, och att metoden inte har tillrûÊcklig motstûËndsfûÑrmûËga gentemot valda modifieringar.

3.4 BERû„KNINGSEXEMPEL Fû–R INOMLABORATORIEVALIDERINGEN

Exempel och berûÊkningar fûÑr inomlaboratorievalideringsplanen i enlighet med vad som sûÊgs om validering med alternativa modeller (punkt 3.1.3) (13) (14).

3.5 BERû„KNINGSEXEMPEL Fû–R TILLSATS AV STANDARDLû–SNINGAR

Ett analysprov med innehûËllet T av analyten delas upp i tvûË provportioner, 1 och 2, med de respektive massorna m1 och m2. Till provportion 2 tillsûÊtts en volym VA av lûÑsningen med en analytkoncentration pûË üA. TvûË extrakt av provportionerna med de respektive volymerna V1 och V2 fûËs efter metodens extraktions- och reningssteg. û tervinningen fûÑr analyten antas vara rc. BûËda extrakten undersûÑks med en mûÊtmetod med kûÊnsligheten b och ger ett analyssvar pûË x1, respektive x2.

Om man antar att rc och b ûÊr lika fûÑr analyten i det ursprungliga provet och i provet med tillsats, kan innehûËllet T berûÊknas enligt fûÑljande:

>HûÊnvisning till >

Metoden gûÑr det mûÑjligt att bestûÊmma ûËtervinningen rc. DûÊrefter, utûÑver undersûÑkningen som beskrivs ovan, tillsûÊtts en kûÊnd mûÊngd üB.VB av analyten till en del av extraktet av provportion 1 (volym V3) som dûÊrefter undersûÑks. Det analytiska svaret ûÊr x3 och ûËtervinningen ûÊr:

>HûÊnvisning till >

Dessutom kan man berûÊkna kûÊnsligheten b som:

>HûÊnvisning till >

Alla tillûÊmpningsvillkor och mer detaljerade uppgifter finns beskrivna (18).

4. Fû–RKORTNINGAR SOM ANVû„NDS

AAS atomabsorptionsspektrometri

AES atomemissionsspektrometri

AOAC-I Association of Official Analytical Chemists International

B bunden fraktion (immunologiska undersûÑkningar)

CI kemisk jonisering

CRM certifierat referensmaterial

CV variationskoefficient

2 D tvûËdimensionell

DAD diod array-detektion

DPASV pulspolarografi

ECD elektroninfûËngningsdetektion

EI elektronstûÑtjonisation

GC gaskromatografi

HPLC hûÑgpresterande vûÊtskekromatografi

HPTLC hûÑgpresterande tunnskiktskromatografi

HRMS hûÑgupplûÑsande (masspektrometri)

ICP-AES ICP-atomemissionsspektrometri

ICP-MS ICP-masspektrometri

IR infrarûÑd

ISO Internationella standardiseringsorganisationen

LC vûÊtskekromatografi

LR(MS) lûËgupplûÑsande (masspektrometri)

MRPL lûÊgsta funktionsgrûÊns som krûÊvs

MS masspektrometri

m/z massa/laddningsfûÑrhûËllande

RF relativ vandring till lûÑsningsmedelsfronten (TLC)

RSDL relativa standardavvikelser fûÑr laboratoriet

SIM selektiv jonanalys

TLC tunnskiktskromatografi

UV ultraviolett ljus

VIS synligt ljus

5. REFERENSER

(1) ISO 17025: 1999 General requirement for the competence of calibration and testing laboratories

(2) ISO 3534-1: 1993 Statistical Methods for quality control - Vol. 1 vocabulary and symbols

(3) ISO Guide 43-1: 1997 Proficiency testing by interlaboratory comparisons - Part 1: Development and operation of proficiency testing schemes

(4) ISO Guide 43-2: 1997 Proficiency testing by interlaboratory comparisons - Part 2: Selection and use of proficiency testing schemes by laboratory accreditation bodies

(5) ISO 5725: 1994 Accuracy (trueness and precision) of measurement methods and results - Part 1: General principles and definitions; ISO 5725-2 Part 2: Basic method for the determination of repeatability and reproducibility of a standard measurement method; Part 4: Basic methods for the determination of the trueness of a standard measurement method

(6) ISO 78-2: 1999 Chemistry - Layouts for standards - Part 2: Methods of chemical analysis

(7) W.G de Ruig and J.M Weseman "A new approach to confirmation by infrared spectrometry" J. Chemometrics 4 (1990) 61-77.

(8) Se t.ex. May, T.W., Brumbaugh, W.G., 1982, Matrix modifier and L'vov platform for elimination of matrix interferences in the analysis of fish tissues for lead by graphite furnace atomic absorption spectrometry: Analytical Chemistry 54(7):1032-1037 (90353)

(9) Applications of Zeeman Graphite Furnace Atomic Absorption Spectrometry in the Chemical Laboratory and in Toxicology, C. Minoia, S. Caroli (Eds.), Pergamon Press (Oxford), 1992, pp. xxvi + 675

(10) Inductively Coupled Plasmas in Analytical Atomic Spectrometry, A. Montaser, D. W. Golighty (Eds.), VCH Publishers, Inc. (New York), 1992

(11) Plasma Source Mass Spectrometry Developments and Applications, G. Holland, S. D. Tanner (Eds.), The Royal Society of Chemistry, 1997, pp. 329

(12) IUPAC (1995), Protocol for the design, conduct and interpretation of method-performance studies, Pure & Applied Chem, 67, 331

(13) Jû¥licher, B., Gowik, P. und Uhlig, S. (1998) Assessment of detection methods in trace analysis by means of a statistically based in-house validation concept. Analyst, 120, 173

(14) Gowik, P., Jû¥licher, B. und Uhlig, S. (1998) Multi-residue method for non-steroidal anti-inflammatory drugs in plasma using high performance liquid chromatography-photodiode-array detection. Method description and comprehensive in-house validation. J. Chromatogr., 716, 221

(15) OAC-I Peer Verified Methods, Policies and Procedures, 1993, AOAC International, 2200 Wilson Blvd., Suite 400, Arlington, Virginia 22201-3301, USA

(16) W.J. Youden; Steiner, E.H.; "Statistical Manual of the AOAC-Association of Official Analytical Chemists", AOAC-I, Washington DC: 1975, p. 35 ff

(17) ISO 11843: 1997 Capability of detection - Part 1: Terms and definitions, Part 2: Methodology in the linear calibration case

(18) R.W. Stephany & L.A. van Ginkel: "Yield or recovery: a world of difference". Proceedings 8th Euro Food Chem, Vienna, Austria September 18-20 (1995) Federation of European Chemical Societies, Event 206. ISBN 3-900554-17X, page 2-9.

(19) Council Directive 71/354/EEC of 18 October 1971 on the approximation of the laws of the Member States relating to units of measurement Official Journal L 243, 29/10/1971, p. 29

(20) ISO 31-0: 1992 Quantities and units - Part 0: General principles

(1) Utbyte: den del av analytens massa som finns i det prov som fûÑrekommer i slutextraktet.

(2) û tervinning (hûÊr): den del av analytens massa som tillsûÊtts provet, som ingûËr i slutextraktet. I resten av dokumentet fûÑrutsûÊtts det att utbytet och ûËtervinningen ûÊr lika, varfûÑr endast termen "ûËtervinning" anvûÊnds.