Kommissionens beslut av den 2 augusti 2004 om det statliga stöd som Frankrike genomfört till förmån för France Télécom [delgivet med nr K(2004) 3061] (Endast den franska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (2005/709/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det statliga stöd som Frankrike olagligt beviljat i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget till förmån för France Télécom genom den ordning för kommunal företagsskatt som var tillämpligt på detta företag under perioden den 1 januari 1994 till den 31 december 2002 (som anges i lag nr 90-568 (artikel 18) och artikel 1654 i den franska skattelagstiftningen) är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Artikel 2

1. Frankrike skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från France Télécom återkräva det stöd som avses i artikel 1.

2. Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, under förutsättning att dessa förfaranden möjliggör en omedelbar och effektiv verkställighet av beslutet.

3. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag det stod till stödmottagarens förfogande till den dag det återbetalas.

4. Räntan skall beräknas på grundval av bestämmelserna i kapitel V i förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 avseende genomförandet av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget.

Artikel 3

Frankrike skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet. För detta ändamål skall Frankrike använda det frågeformulär som bifogats detta beslut.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

1 EUT C 57, 12.3.2003, s. 5.

2 Se punkterna 1–8 i beslutet om att inleda förfarandet, vilka skall betraktas som en integrerad del i föreliggande beslut.

3 EUT C 57, 12.3.2003, s. 5, nedan kallad beslutet om att inleda förfarandet eller inledandet.

4 Part som uttryckt önskemål om att dess identitet skall behandlas konfidentiellt.

5 Part som uttryckt önskemål om att dess identitet skall behandlas konfidentiellt.

6 Ett klagomål bifogades företagens synpunkter av den 22 januari 2003.

7 Part som uttryckt önskemål om att dess identitet skall behandlas konfidentiellt.

8 Företaget LDCOM har till kommissionen lämnat en rättelse som sändes till de franska myndigheterna den 16.6.2003.

9 Part som uttryckt önskemål om att dess identitet skall behandlas konfidentiellt.

10 Part som uttryckt önskemål om att dess identitet skall behandlas konfidentiellt.

11 Se punkterna 25–33 i beslutet om att inleda förfarandet.

12 Det var i gengäld skyldigt att sedan 1988 erlägga mervärdesskatt, se Rapporten till parlamentet om standardiseringen av lokal beskattning av France Télécom, det franska Riksskatteverket (Direction Générale des Impôts), november 2001, s. 6.

13 Även om det i artikel 18 i lag nr 90-568 föreskrevs att La Poste och FT skulle åläggas skatter och avgifter i enlighet med allmän skattelagstiftning, preciserades att tillämpningen av allmän skattelagstiftning skulle göras med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 19, 20 och 21 i lagen.

14 I artikel 19 i lag nr 90-568 anges följande: Fram till den 1 januari 1994 skall La Poste och France Télécom bara åläggas skatter och avgifter som faktiskt bärs av staten vid tidpunkten för offentliggörandet av denna lag till följd av att verksamheterna överförts till offentliga operatörer. Fram till samma datum skall France Télécoms bidrag till den civila budgeten för forskning och utveckling och till förmån för den allmänna budgeten fastställas varje år genom uppbördslagarna upp till ett årligt belopp som beräknas genom tillämpningen av ett grundbelopp, som för 1989 fastställts till 13700 miljoner francs, det konsumentprisindex som fastställts av det nationella statistikorganet (Institut national de la statistique) och ekonomiska undersökningar.

15 I den rapport som Direction Générale des Impôts lämnade till parlamentet i november 2001 om standardiseringen av beskattningen av France Telecom preciserades att en omedelbar standardisering av villkoren för beskattning av France Telecom vad gäller kommunal företagsskatten skulle, om skattesatsen behålls [dvs. oberoende av de beslut som fattas av de lokala myndigheterna], leda till en överbeskattning på nästan 198 miljoner euro för företaget, se Rapport till parlamentet om standardisering av den lokala beskattningen av France Télécom, Direction Générale des Impôts, november 2001, s. 16.

16 Genom artikel 29 i 2003 års uppbördslagar standardiserades skattesystemet helt vad gäller FT:s åläggande av kommunal företagsskatt från den 1 januari 2003. Se rapporten från Gilles Carrez för franska nationalförsamlingens utskott för finans, allmän ekonomi och plan för utkast till 2003 års uppbördslagars räkning, som cirkulerade i nationalförsamlingen den 14 oktober 2002.

17 För närmare upplysningar se kapitel III i beslutet om att inleda förfarandet.

18 Domstolen ansåg att nedsättningen av sociala avgifter i form av familjetillägg inte kunde kompenseras genom medel från de bidrag som betalas in till arbetslöshetsförsäkringen. Se domstolens dom av den 2 juli 1974, mål 173-73, Italienska republiken mot Europeiska gemenskapernas kommission, Rec. 709, skäl 34 i: Argumentet att den omtvistade nedsättningen inte är ett statligt stöd eftersom den intäktsförlust som följer av denna kompenseras med hjälp av medel från de bidrag som betalas in till arbetslöshetsförsäkringen kan inte godtas. Se också kommissionens beslut 2002/581/EG av den 11 december 2001 om den stödordning som Italien har genomfört till förmån för banker, enligt vilket En selektiv åtgärd kan rättfärdigas av den särskilda karaktären hos den verksamhet som den riktar sig mot, men inte av förekomsten av andra selektiva åtgärder (EGT L 184, 13.7.2002, s. 27, skäl 35).

19 FT betalade varje år ett fastställt belopp till förmån för den allmänna budgeten genom uppbördslagarna inom gränsen för ett årligt belopp som beräknas genom tillämpning av ett underlag, som för år 1989 fastställdes till 13700 miljoner francs, det konsumentprisindex som fastställts av statistikbyrån (Institut national de la statistique et des études économiques) (artikel 19 i lag nr 90-568).

20 Med tanke på att förfarandet bara inleddes avseende frågan om kommunal företagsskatt och inte fastighetsskatt och bolagsskatt, avser detta beslut bara kommunal företagsskatt. I alla händelser gäller att för perioden i fråga skall varje undantag från annan skatt som den franska staten beviljat FT fastställas till tidpunkten för detta beslut i enlighet med artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.3.1999, s. 1).

21 Mål 173/73 (se fotnot 18).

22 I lag nr 90-568 föreskrivs, inom ramen för samma kapitel kallat beskattning och i samma artikel, att FT inte behövde betala annan skatt än den som staten betalar och att det skulle betala denna avgift till förmån för den allmänna budgeten. Dessa två bestämmelser tillämpades under samma period.

23 Förstainstansrättens beslut av den 8 juni 1995, mål T-459/93, Siemens SA mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG. s. II-1675.

24 Förstainstansrättens beslut av den 15 juni 2000, i de förenade målen T-298/97, T-312/97, T-313/97, T-315/97, T-600/97 till 607/97, T-1/97, T-3/98 till T-6/98 och T-23/98, Alzetta Mauro m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG. s. II-2319, punkt 141 i domskälen, förstainstansrättens beslut av den 9 augusti 1994, mål C-44/93, Namur – les assurances du crédit SA mot Office national du ducroire och Belgiska staten, Rec. s. I-3829.

25 Förstainstansrättens beslut av den 30 april 2002, de förenade målen T-195/01 och T-207/01, Gibraltars regering mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG. s. II-2309, punkt 130 i domskälen.

26 I artikel 1.d i förordning (EG) nr 659/99 definieras en stödordning som varje rättsakt på grundval av vilket individuellt stöd kan beviljas företag som i rättsakten definieras på ett allmänt och abstrakt sätt, utan att några ytterligare genomförandeåtgärder krävs, samt varje rättsakt på grundval av vilket stöd, som inte är hänförbart till ett visst projekt, kan beviljas ett eller flera företag för obestämd tid och/eller med obestämt belopp.

27 Förstainstansrättens beslut av den 10 april 2003, mål T-369/00, Département du Loiret mot Europeiska gemenskapernas kommission, punkt 81 och efterföljande punkter i domskälen.

28 Såsom domstolen redan har konstaterat visar nämligen kommissionen genom en begäran om upplysningar att den har upplysningar avseende påstått otillåtet stöd, och att detta stöd i förekommande fall kan komma att bli föremål för krav på återbetalning. … Det förhållandet att en begäran om upplysningar är av enkel karaktär förtar således inte dess verkan att avbryta preskriptionen enligt artikel 15 i förordning nr 659/1999, se förstainstansrättens beslut av den 10 april 2003, mål T-369/00 (se fotnot 27), punkterna 79 och 82 i domskälen.

29 Detta påverkar inte de möjligheter de franska myndigheterna har, i enlighet med rättspraxis, att vid återbetalningen i förekommande fall dra av vissa belopp med tillämpning av sina interna regler på det villkoret att tillämpningen av dessa interna regler inte gör denna återbetalning praktiskt omöjlig och inte är diskriminerande i jämförelse med jämförbara fall som handläggs enligt intern rätt (förstainstansrättens beslut den 8 juni 1995, mål T-459/93 (se fotnot 23)).

30 EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.