Kommissionens rekommendation av den 27 maj 2005 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation [delgivet med nr K(2005) 1540] (2005/504/EG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 211 i detta, och
(1) Enligt rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning skall kreditinstitut samt alla andra inrättningar som yrkesmässigt medverkar vid hanteringen och distributionen till allmänheten av sedlar och mynt, inklusive sådana som växlar sedlar eller mynt, t.ex. växlingskontor, åläggas skyldighet att dra in och till behöriga nationella myndigheter överlämna sådana eurosedlar och euromynt som de vet eller har tillräckliga skäl att tro är falska.
(2) Det finns ingen gemensam metod för att garantera att falska mynt upptäcks och dras in. Detta medför risker för att falska mynt och andra euromyntliknande föremål som i bedrägligt syfte eller av misstag sätts i omlopp kan användas vidare, vilket kan verka förvirrande eller vara till skada för allmänheten.
(3) När man kontrollerar äktheten hos mynt genom en automatisk sortering avvisas en mängd föremål, bland annat falska mynt och äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation mynt lämnas också in till behöriga myndigheter av företag och enskilda.
(4) Det finns inga gemensamma bestämmelser för hur de nationella myndigheterna skall hantera och ersätta äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation, vilket innebär att skillnader finns mellan länderna inom euroområdet och att snedvridningar förekommer när det gäller ersättning för sådana euromynt.
(5) För att underlätta genomförandet av artikel 6 i förordning (EG) nr 1338/2001 bör det finnas ett förfarande för att kontrollera äktheten hos euromynt och dra in falska mynt, euromyntliknande föremål och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.
(6) För att skapa lika villkor för äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation, bör riktlinjer fastställas för att hantera och ersätta eller byta ut sådana mynt.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
DEL I DEFINITIONER OCH REKOMMENDERADE METODER
Artikel 1 – Definitioner
I denna rekommendation avses med
a) äkthetskontroll av euromynt: förfarandet för att kontrollera att euromynt är äkta genom elektromekanisk eller manuell sortering. Under förfarandet avvisas falska mynt och även äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation, utländska mynt som liknar euromynt samt andra metallföremål som medaljer och jetonger som liknar euromynt.
b) euromynt som inte är lämpliga för cirkulation: äkta euromynt för cirkulation som är defekta eller vars tekniska parametrar och identifikationskännetecken har ändrats avsevärt på grund av förhållandevis lång cirkulation eller genom en olyckshändelse (dimensioner, vikt, färg, korrosion, skador på kanterna) och även avsiktligen ändrade mynt, som inte är falska. När det gäller de tekniska specifikationerna anses i detta dokument mynt som inte lämpliga för cirkulation om en av dimensionerna avviker från den som är angiven för respektive euromynt med minst 0,30 millimeter och/eller från vikten med minst 5 %.
Artikel 2 – Rekommenderade metoder
Medlemsstaterna skall genomföra eller övervaka äkthetskontrollen av euromynt som är i cirkulation inom deras territorier i enlighet med bestämmelserna i del II av denna rekommendation.
Medlemsstaterna skall anta gemensamma bestämmelser för att hantera och ersätta eller byta ut euromynt som inte är lämpliga för cirkulation i enlighet med bestämmelserna i del III av denna rekommendation.
DEL II ÄKTHETSKONTROLL AV EUROMYNT
Artikel 3 – Krav för äkthetskontroll och tester
Minst följande valörer av euromynt skall äkthetskontrolleras: 2 euro, 1 euro och 50 cent.
Äkthetskontrollen skall utföras centralt eller under mynthanteringen. Därvidlag skall medlemsstaterna stå i kontakt med berörda kreditinstitut och andra inrättningar som yrkesmässigt medverkar vid hanteringen, vad gäller genomförandet av de förfaranden för äkthetskontroll som föreskrivs i artiklarna 4–6 i denna rekommendation.
Mängden euromynt som skall äkthetskontrolleras per år i varje medlemsstat skall uppgå till minst 10 % av den totala nettovolymen av de relevanta valörerna som har utgetts av den medlemsstaten till utgången av föregående år. För att garantera att ett tillräckligt antal euromynt äkthetskontrolleras i enlighet med artiklarna 4–6 skall medlemsstaterna kontrollera ett lämpligt antal kreditinstitut och andra inrättningar som yrkesmässigt hanterar kontanter.
Artikel 4 – Kontroller av sorteringsapparater
Att sorteringsapparaterna fungerar väl skall kontrolleras genom ett detekteringstest som, i förekommande fall, föregås av ett sorteringstest enligt följande:
1. Syftet med sorteringstestet är att kontrollera att apparaten kan sortera alla valörer av euromynten. Detta är tillämpligt om nationella bestämmelser om sorteringskapaciteten saknas. Sorteringstestet kräver att minst hundra äkta euromynt av varje valör testas. Mynt i alla valörer blandas och körs genom apparaten tre gånger. Acceptanssatsen skall vara minst 98 % i varje försök. Om de äkta euromynt som används för sorteringstester och detekteringstester ligger i utkanten av de fastställda toleransgränserna för euromynt kan en lägre acceptanssats övervägas. Om ett äkta mynt avvisas av apparaten skall det testas igen. Efter tre försök i rad skall alla äkta mynt accepteras.
2. Syftet med detekteringstestet är att kontrollera att apparaten kan avvisa euromyntliknande föremål som inte överensstämmer med specifikationerna för euromynt, särskilt falska mynt. Detekteringstestet kräver prov på falska mynt i alla aktuella valörer, samt en definition som täcker material som används för att framställa euromyntliknande föremål och andra mynt än euromynt. I detta syfte skall ett antal representativa familjer användas, från de reserver som är deponerade hos de nationella centrumen för myntanalys eller hos Europeiska tekniska och vetenskapliga centrumet för analys och klassificering av förfalskade euromynt (ETSC). ETSC definierar och uppdaterar dessa familjer tillsammans med de nationella centrumen för myntanalys. Dessa falska mynt blandas med ett lämpligt antal äkta mynt, som definierats i samarbete med ETSC och körs genom apparaten tre gånger. Alla falska mynt skall avvisas vid varje försök.
3. Med iakttagande av nationella bestämmelser skall de tester som föreskrivs i den här artikeln genomföras minst en gång om året i varje sorteringsapparat där äkthetskontrollen äger rum, vid de inrättningar som har valts ut i enlighet med artikel 3.
Artikel 5 – Möjligheter att ytterligare testa sorteringsapparaterna vid ett nationellt centrum för myntanalys eller ETSC
I syfte att göra det möjligt för tillverkare av sorteringsapparater att få de upplysningar som är nödvändiga för den inledande justeringen av utrustningen kan tester genomföras vid vissa nationella centrum för myntanalys, ETSC eller, genom ett bilateralt avtal, i tillverkarens anläggning. Dessa test skall utföras enligt de metoder och på de sekretessvillkor som har fastställts i samarbete med ETSC.
Efter ett test vid ett nationellt centrum för myntanalys eller ETSC skall en sammanfattande rapport utfärdas till det berörda organet och översändas som kopia till ETSC. Rapporten skall behållas minst tre år och får användas för jämförelser.
Rapporten skall minst innehålla en identifiering av den apparat som har testats, testresultaten och en allmän bedömning, det exakta innehållet i de prov som har använts för testerna, acceptanskriterierna, datum och underskrift av bemyndigad person.
De nationella centrumen för myntanalys och ETSC skall föra ett register över resultaten för de sorteringsapparater som har testats i deras lokaler. En konsoliderad förteckning över sorteringsapparater som har klarat av de tester som avses i andra stycket i denna artikel kan konsulteras på de nationella centrumen för myntanalys eller vid ETSC, för indikationer.
Artikel 6 – Revision och rapportering
Medlemsstaterna skall övervaka kapaciteten hos de institut som har valts ut i enlighet med artikel 3 för att göra äkthetskontroller av euromynt i fråga om förekomsten av minst följande:
En skriftlig policy och organisation i sorteringscentrumet för att upptäcka falska mynt, euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och euromyntliknande föremål.
Utbildad personal som kan genomföra policyn.
Lämpliga tekniska resurser och en inledande rapport från tillverkaren som anger sorteringsapparaternas resultatnivå.
En skriftlig underhållsplan som syftar till att bibehålla sorteringsapparaternas inledande resultatnivå.
Skriftliga minimiförfaranden som fastställer de olika förfarandena för att sortera euromynt och överlämna falska mynt och misstänkta mynt till behöriga nationella myndigheter med korta tidsfrister.
Mängd äkthetskontrollerade mynt.
I samband med de test som föreskrivs i artikel 3 kan en mindre revision göras, i enlighet med nationella bestämmelser. Resultatet skall sedan rapporteras utifrån ovanstående kriterier.
Alla medlemsstater skall årligen rapportera till ETSC om äkthetskontrollverksamheten, inklusive kontroller och revisioner, samt om mängden äkthetskontrollerade euromynt och andelen av varje kategori av avvisade föremål jämfört med mängden sorterade valörer i cirkulation.
DEL III HANTERING AV EUROMYNT SOM INTE ÄR LÄMPLIGA FÖR CIRKULATION
Artikel 7 – Ersättning eller utbyte av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation
Alla medlemsstater skall erbjuda företag och enskilda som är etablerade i respektive medlemsstat eller utanför euroområdet ersättning eller, om så är lämpligt, utbyte av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation, och dessas valörer skall identifieras, oavsett utformning av den nationella sidan. Medlemsstaterna skall garantera liknande villkor för ersättning av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation för att tillåta inlämnande oberoende av från vilket land mynten drogs in, på grundval av den bedömning som föreskrivs i artikel 12.
Medlemsstaterna får besluta att vägra ersättning av äkta euromynt som är ändrade avsiktligen om detta står i motsättning till nationell praxis eller tradition (brist på respekt för kungens avbild, brist på respekt för utfärdande myndighet osv.).
Artikel 8 – Hanteringsavgifter
En hanteringsavgift skall, i princip, åläggas för ersättning eller utbyte av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Avgiften skall vara enhetlig inom euroområdet och skall uppgå till 5 % av det nominella värdet av de inlämnade mynten.
Upp till ett kilo euromynt som inte är lämpliga för cirkulation per valör får undantagas från den avgift som nämns i första stycket per år för varje inlämnande enhet.
En tilläggsavgift på 15 % av det nominella värdet i varje påse/låda får åläggas om den innehåller falska mynt eller anomalier, till exempel genom att mynten är felsorterade, att det finns mynt som inte är euromynt eller euromynt med en valör som inte kan identifieras eller om den innehåller andra anomalier, när dessa kräver en grundligare undersökning i enlighet med artikel 10.
Medlemsstaterna får bestämma om allmänna undantag från hanteringsavgifter i fall då inlämnande enheter samarbetar nära och regelbundet med myndigheterna genom att dra in euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.
Transporter och relaterade kostnader skall betalas av den inlämnande enheten.
Falska mynt som lämnas in till myndigheterna skall inte beläggas med hanteringsavgifter eller andra avgifter.
Artikel 9 – Paketering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation
Den inlämnande myndigheten skall sortera mynten efter valör i standardiserade påsar eller lådor i enlighet med de normer som gäller i den medlemsstat som begäran är ställd till. Om dessa normer inte är uppfyllda kan detta leda till att mottagaren vägrar att ta emot satsen.
Om nationella paketeringsnormer saknas skall påsarna eller lådorna innehålla följande:
500 mynt för valörerna 2 eller 1 euro.
1000 mynt för valörerna 0,50; 0,20 och 0,10 euro.
2000 mynt för valörerna 0,05; 0,02 och 0,01 euro.
Varje påse/låda skall vara tydligt märkt med inlämnande enhet, värde och vilken valör den innehåller, liksom vikt, paketeringsdatum och påsens/lådans löpnummer. Den inlämnande enheten skall lämna med en paketeringslista över inlämnade påsar/lådor.
Om det totala antalet euromynt som inte är lämpliga för cirkulation är mindre än ovanstående normer, skall dessa mynt sorteras efter valör och får lämnas in i förpackningar som inte är standardiserade.
Artikel 10 – Medlemsstaternas kontroller
1. Medlemsstaterna skall kontrollera inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation vad gäller följande:
Den mängd som anges för varje påse/låda.
Äktheten, för att garantera att det inte förekommer några falska mynt.
Utseende, för att fastställa att mynten överensstämmer med bestämmelserna i artikel 7.
2. Kontrollerna av den inlämnade mängden mynt skall ske genom att varje påse/låda vägs. En tolerans på – 2 % och + 1 % skall tillämpas på den nominella vikten för de standardiserade paketeringar som avses i artikel 9 andra stycket. En motsvarande kontroll skall göras om de nationella paketeringsnormerna avviker från normerna ovan. Dessutom skall varje påse/låda kontrolleras vad gäller synliga anomalier.
Om påsen/lådan väger för mycket måste innehållet i hela påsen/lådan behandlas.
3. Äkthetskontroller och kontroller av utseende får göras genom stickprov. Minst skall ett representativt urval av 10 % av de inlämnade mynten kontrolleras i valörerna 2 euro, 1 euro, 0,50; 0,20 och 0,10 euro.
4. Äkthetskontroller skall utföras på de stickprov som avses i tredje stycket genom följande förfaranden:
i) Om sorteringen är mekanisk eller automatisk skall apparaterna anpassas i enlighet med de förfaranden som anges i del II i denna rekommendation.
ii) I övriga fall skall kriterierna från de nationella centrumen för myntanalys tillämpas.
Om ett falskt mynt upptäcks måste hela påsens/lådans innehåll äkthetskontrolleras.
5. Kontroller av utseende skall utföras på de stickprov som nämns i tredje stycket för att fastställa om en påse/låda uppvisar anomalier, som felsorterade mynt, mynt som inte är euromynt eller euromynt vars valör inte kan identifieras. Om dessa anomalier motsvarar mer än 1 % skall hela påsen/lådan kontrolleras igen och andelen icke ersättningsbara mynt fastställas enligt en av följande metoder:
i) Alla mynt i den aktuella påsen/lådan undersöks manuellt, på det sätt som har fastställts av de behöriga nationella myndigheterna.
ii) Ett prov på 10 % från påsen/lådan, förutom den andel som föreskrivs i tredje stycket, kontrolleras utseendemässigt. Den sammanslagna andelen icke ersättningsbara mynt i de två stickproven tillämpas på hela innehållet i påsen/lådan.
Artikel 11 – Informations- och kommunikationsflöde
Medlemsstaterna skall rapportera årligen till kommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén om vilken mängd euromynt som har ersatts eller bytts ut på grund av att de inte har varit lämpliga för cirkulation. Informationen skall innehålla antalet sådana mynt och deras valörer. Dessutom skall kommissionen upprätta regelbundna rapporter till Ekonomiska och finansiella kommittén.
Medlemsstaterna skall se till att information om de tjänster som ansvarar för ersättning eller utbyte av mynt samt särskilda bestämmelser som om paketeringsnormer och avgifter, skall finnas tillgänglig på webbplatser och i relevanta publikationer.
DEL IV SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 12 – Utvärdering
Tre år efter det att denna rekommendation har offentliggjorts, skall dessa bestämmelser utvärderas mot bakgrund av erfarenheterna, bland annat vad gäller harmoniseringen av villkoren för ersättning eller utbyte av mynt som inte är lämpliga för cirkulation i enlighet med artikel 7, lämpligheten i att tillåta undantag från hanteringsavgifterna i enlighet med artikel 8, möjligheten av att inrätta en kompensationsmetod mellan medlemsstaterna för ersatta mynt som inte var lämpliga för cirkulation och om det eventuella behovet av lagstiftning.
Artikel 13 – Adressater
Denna rekommendation riktar sig till de deltagande medlemsstaterna enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 974/98.
1 EGT L 181, 4.7.2001, s. 6.
2 EGT L 139, 11.5.1998, s. 1.