(EG) nr 851/2005

Ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav vad gäller ömsesidighetsmekanismen

Titel: Rådets förordning (EG) nr 851/2005 av den 2 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav vad gäller ömsesidighetsmekanismen
CELEX: 32005R0851
Datum: 2005-06-02
Källa: eur-lex.europa.eu

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 b i,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

(1) Den mekanism som föreskrivs i artikel 1.4 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 har visat sig vara olämplig för situationer där ömsesidighetsprincipen har frångåtts genom att ett tredjeland som anges i bilaga II till den förordningen, det vill säga ett tredjeland vars medborgare är undantagna från viseringskrav, upprätthåller eller inför viseringsskyldighet för medborgarna i en eller flera medlemsstater. Solidariteten med de medlemsstater som utsätts för sådana avvikelser från ömsesidighetsprincipen kräver att den gällande mekanismen anpassas, så att den blir verkningsfull.

(2) Avvikelser från ömsesidighetsprincipen är mycket allvarliga, och därför är det viktigt att de alltid anmäls av de berörda medlemsstaterna. I syfte att förmå tredjelandet att på nytt införa undantag från viseringskravet för de berörda medlemsstaternas medborgare, bör man införa en mekanism som kombinerar åtgärder på olika nivåer och med olika intensitet; åtgärderna måste kunna vidtas snabbt. Kommissionen bör därför genast vidta åtgärder i fråga om tredjelandet, rapportera till rådet samt ha möjlighet att när som helst föreslå rådet att fatta ett tillfälligt beslut om återinförande av viseringsskyldigheten för medborgare i det aktuella tredjelandet. Ett sådant tillfälligt beslut bör inte utesluta möjligheten att överföra tredjelandet till bilaga I till förordning (EG) nr 539/2001. Vidare bör den tillfälliga åtgärdens ikraftträdande och ett eventuellt förslag om överförande av tredjelandet till bilaga I vara kopplade tidsmässigt.

(3) Ett beslut av ett tredjeland att införa eller återinföra undantag från viseringsskyldighet för medborgare i en eller flera medlemsstater bör automatiskt leda till att viseringsskyldighet som tillfälligt återinförts efter beslut av rådet upphör.

(4) Den ändrade solidaritetsmekanismen syftar till att uppnå fullständig ömsesidighet avseende samtliga medlemsstater och att skapa en verkningsfull och ansvarsfull mekanism för att säkerställa detta.

(5) Förordning (EG) nr 539/2001 bör ändras i enlighet med detta.

(6) Övergångsbestämmelser bör föreskrivas för situationer där medlemsstater vid denna förordnings ikraftträdande omfattas av viseringskrav från tredjeländer som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001.

(7) När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(8) Förenade kungariket och Irland är inte bundna av förordning (EG) nr 539/2001. Förenade kungariket och Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i dessa länder.

(9) När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG och artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 1 i förordning (EG) nr 539/2001 ändras härmed på följande sätt:

1. Punkt 4 skall ersättas med följande:

2. Följande punkt skall läggas till:

Artikel 2

En medlemsstat vars medborgare den 24 juni 2005 är ålagda viseringsskyldighet av ett tredjeland som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001 skall skriftligen underrätta rådet och kommissionen senast den 24 juli 2005. Denna underrättelse skall offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

Bestämmelserna i artikel 1.4 b–f i förordning (EG) nr 539/2001 skall tillämpas.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 Yttrandet avgivet den 28 april 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT).

2 EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

3 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

4 EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

5 Rådets dok. 13054/04, tillgängligt på Internet (http://register.consilium.eu.int).

6 EUT L 368, 15.12.2004, s. 26.

7 EUT L 370, 17.12.2004, s. 78.