Ändring av förordning (EG) nr 622/2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002 om införande av gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten, särskilt artikel 4.2, och

(1) I enlighet med förordning (EG) nr 2320/2002 är kommissionen skyldig att vidta åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder för luftfartsskydd i hela Europeiska gemenskapen. Den första rättsakt som innehöll sådana åtgärder var kommissionens förordning (EG) nr 622/2003 av den 4 april 2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd.

(2) De gemensamma grundläggande standarderna behöver preciseras.

(3) Det bör till exempel bli möjligt att under en begränsad försöksperiod kunna pröva ny teknik och nya rutiner. En sådan försöksverksamhet bör inte få påverka det generella luftfartsskyddet i negativ riktning.

(4) Förordning (EG) nr 622/2003 bör därför ändras.

(5) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för luftfartsskyddet inom den civila luftfarten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ny teknik och nya rutiner

Följande artikel skall föras in i förordning (EG) nr 622/2003 som artikel 3a:Artikel 3a Ny teknik och nya rutiner 1. Medlemsstaterna får tillåta att ny teknik eller nya rutiner som skiljer sig från det som föreskrivs i bilagan, används för säkerhetsåtgärder under förutsättning att a) syftet är att utvärdera ett nytt sätt att utföra säkerhetsåtgärden i fråga, och b) nivån på luftfartsskyddet inte påverkas i negativ riktning. 2. Senast fyra månader i förväg skall den berörda medlemsstaten skriftligen informera kommissionen och övriga medlemsstater om den nya teknik eller de nya rutiner som den har för avsikt att tillåta och samtidigt lämna en redogörelse för hur den säkerställer att den nya metoden eller de nya rutinerna uppfyller kravet i punkt 1 b. Denna notifiering skall också innehålla information om var den nya metoden eller de nya rutinerna kommer att användas och om provperiodens längd. 3. Om kommissionen ger medlemsstaten ett positivt svar, eller om inget svar erhålls inom tre månader efter det att kommissionen mottog den skriftliga informationen, får medlemsstaten tillåta användning av den nya metoden eller de nya rutinerna. Om kommissionen anser att den nya metoden eller de nya rutinerna inte ger tillräckliga garantier för att nivån på luftfartsskyddet i gemenskapen upprätthålls, skall den senast tre månader efter det att den mottog det meddelande som avses i punkt 2 informera medlemsstaten om skälen till detta. I detta fall får den nya metoden eller de nya rutinerna inte användas förrän kommissionen fått tillfredsställande garantier. 4. Provperioden för en ny metod eller för nya rutiner får vara högst 18 månader. Kommissionen får förlänga denna period med högst tolv månader, under förutsättning att medlemsstaten på ett tillfredsställande sätt motiverar sin begäran om förlängning. 5. Minst var sjätte månad under provperioden skall medlemsstatens behöriga myndighet skicka in en lägesrapport till kommissionen. Kommissionen skall informera övriga medlemsstater om rapporten. 6. En provperiod får vara högst 30 månader.

Artikel 2 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EGT L 355, 30.12.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 849/2004 (EUT L 158, 30.4.2004, s. 1).

2 EUT L 89, 5.4.2003, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 857/2005 (EUT L 143, 7.6.2005, s. 9).