Kommissionens förordning (EG) nr 722/2007 av den 25 juni 2007 om ändring av bilagorna II, V, VI, VIII, IX och XI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (Text av betydelse för EES)
Hänvisat till av
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati, särskilt artikel 23, och
1 I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) hos djur. Den är tilllämplig på produktion och avyttring av levande djur och animaliska produkter samt, i vissa specifika fall, export av dessa.
2 I artikel 5 i förordning (EG) nr 999/2001 föreskrivs det att BSE-statusen i medlemsstaterna eller tredjeländer eller regioner i dessa (nedan kallade länder eller regioner) skall bestämmas genom klassificering i en av tre kategorier. I bilaga II till förordningen fastställs det regler för att fastställa BSE-status i länderna eller regionerna. I artikel 5 i förordningen anges det att när Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE) har fastställt ett förfarande för klassificering av länder i kategorier får det beslutas om en förnyad bedömning av gemenskapskategoriseringen av länder.
3 I bilaga V till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs regler för insamling och bortskaffande av specificerat riskmaterial och i bilaga IX till förordningen fastställs regler för import till gemenskapen av levande djur, embryon, ägg och animaliska produkter.
4 På plenarmötet för Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE) i maj 2005 antogs ett nytt, förenklat förfarande för klassificering av länder utifrån deras BSE-risk som grundar sig på tre kategorier.
5 Förordning (EG) nr 999/2001 ändrades genom förordning (EG) nr 1923/2006 för att införliva det nya, förenklade klassificeringssystemet i gemenskapslagstiftningen. Till följd av denna ändring bör bilagorna II, V och IX till förordning (EG) nr 999/2001 anpassas till detta nya klassificeringssystem.
6 Eftersom det inte förelåg något beslut om klassificering av länder enligt artikel 5.2 eller 5.4 i förordning (EG) nr 999/2001 tillämpades inte artikel 9 och bilaga VI. Bilaga VI bör ändras eftersom det nya klassificeringssystemet kommer att tillämpas från och med den 1 juli 2007 och för att anpassa bilagan till de regler som gäller under de evidensbaserade övergångsbestämmelserna och till ändringarna av artiklarna.
7 I bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs villkoren för avyttring och export av levande djur, deras sperma, embryon, ägg och animaliska produkter. I kapitel C i bilagan fastställs villkoren för handel inom gemenskapen med vissa animaliska produkter. Dessa villkor bör ändras för att ta hänsyn till det nya klassificeringssystemet.
8 Punkt 5 i del D i bilaga XI till förordning (EG) nr 999/2001 innehåller bestämmelser om handel inom gemenskapen med nötkreatur som är födda eller uppfödda i Förenade kungariket före den 1 augusti 1996 och om import till gemenskapen av köttprodukter från hjortdjur. Med hänsyn till skyddet av människors och djurs hälsa bör dessa bestämmelser fortsätta att gälla även efter den 1 juli 2007.
9 Av tydlighetsskäl och för konsekvensens skull bör bestämmelserna om handel inom gemenskapen med nötkreatur som är födda eller uppfödda i Förenade kungariket före den 1 augusti 1996 fastställas i bilaga VIII, och bestämmelserna om import till gemenskapen av köttprodukter från hjortdjur bör fastställas i bilaga IX.
10 Övergångsbestämmelserna avseende specifikt riskmaterial i bilaga XI till förordning (EG) nr 999/2001 bör upphöra att gälla för enskilda länder eller regioner omedelbart efter det att ett beslut om klassificering av landet eller regionen antagits. Bilaga XI bör därför upphävas.
11 Förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.
12 De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilagorna II, V, VI, VIII, IX och XI till förordning (EG) nr 999/2001 skall ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 EGT L 147, 31.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1923/2006 (EUT L 404, 30.12.2006, s. 1).
BILAGA
Bilagorna II, V, VI, VIII, IX och XI till förordning (EG) nr 999/2001 skall ändras på följande sätt:
1 Bilaga II till förordning (EG) nr 999/2001 skall ersättas med följande:
2 Bilaga V skall ersättas med följande:
3 Bilaga VI skall ersättas med följande bilaga:
4 Bilaga VIII skall ändras på följande sätt:
5 Bilaga IX skall ändras på följande sätt:
6 Bilaga XI skall utgå.
1 EUT L 139, 30.4.2004, s. 55. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 22.
BILAGA II
FASTSTÄLLANDE AV BSE-STATUS
KAPITEL A Kriterier
BSE-statusen i medlemsstaterna eller tredjeländer eller regioner i dessa (nedan kallade länder eller regioner) skall fastställas på grundval av kriterierna i punkterna a–e.
I landet eller regionen
a genomförs en riskanalys i enlighet med bestämmelserna i kapitel B, i vilken alla potentiella faktorer för förekomst av BSE och deras historiska perspektiv i landet eller regionen kartläggs,
b har det inrättats ett system för kontinuerlig övervakning och kontroll av BSE särskilt med avseende på de risker som beskrivs i kapitel B, och systemet uppfyller minimikraven för övervakning i kapitel D,
c anordnas fortlöpande informationsprogram för veterinärer, jordbrukare och personer som har hand om transport, försäljning och slakt av nötkreatur, för att uppmuntra rapportering av alla fall som uppvisar kliniska tecken på BSE i måldelpopulationerna enligt definitionen i kapitel D i denna bilaga,
d har det införts en skyldighet att anmäla och undersöka alla nötkreatur som uppvisar kliniska tecken på BSE,
e genomförs undersökning av hjärnvävnad eller andra vävnader som samlats in i samband med det övervaknings- och kontrollsystem som avses i led b i ett godkänt laboratorium.
KAPITEL B Riskanalys
1. Riskanalysens struktur
Riskanalysen skall omfatta en bedömning av risken för introduktion och spridning av smittan.
2. Bedömning av risken för introduktion av smittan (extern utmaning)
2.1 Bedömningen av risken för introduktion skall omfatta en bedömning av sannolikheten för att BSE-smittämnet har introducerats i landet eller regionen genom produkter som kan vara smittade med BSE-smittämnet, eller att det redan förekommer i landet eller regionen. Följande riskfaktorer skall beaktas: a) Om BSE-smittämnet förekommer eller inte förekommer i landet eller regionen, och, om smittämnet förekommer, dess prevalens baserad på resultat av övervakning. b) Produktionen av kött- och benmjöl eller fettgrevar från den inhemska idisslarpopulationen. c) Kött- och benmjöl eller fettgrevar som importerats. d) Nötkreatur, får och getter som importerats. e) Foder och foderingredienser som importerats. f) Importerade produkter som härrör från idisslare som är avsedda att användas som livsmedel och som kan ha innehållit vävnad som förtecknas i punkt 1 i bilaga V och som utfodrats till nötkreatur. g) Importerade produkter som härrör från idisslare för användning in vivo hos nötkreatur.
2.2 Vid bedömningen av risken för introduktion bör hänsyn tas till särskilda utrotningsprogram, övervakning och andra epidemiologiska undersökningar (särskilt övervakning av BSE hos nötkreaturspopulationen) som är relevanta för riskfaktorerna i punkt 2.1.
3. Bedömning av risken för spridning av smittan
Bedömningen av risken för spridning skall omfatta en bedömning av sannolikheten för att nötkreatur utsätts för BSE-smittämnet med beaktande av följande:
a Återanvändning och spridning av BSE-smittämnet genom nötkreaturs konsumtion av kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare, eller av annat foder eller andra foderingredienser som kontaminerats med dessa.
b Användning av slaktkroppar (inbegripet självdöda djur), biprodukter och slaktavfall från idisslare, parametrarna i bearbetningsprocesserna samt metoderna för fodertillverkning.
c Utfodring eller inte av idisslare med kött- och benmjöl och fettgrevar som härrör från idisslare, inbegripet åtgärder för att förhindra korskontaminering av foder.
d Omfattningen av den hittillsvarande övervakningen av BSE hos nötkreaturspopulationen och resultatet av övervakningen.
KAPITEL C Definition av kategorier
I. LAND ELLER REGION MED FÖRSUMBAR BSE-RISK
Ett land eller en region
1 där det har genomförts en riskanalys enligt kapitel B för att kartlägga de historiska och existerande riskfaktorerna,
2 som har dokumenterat att det under den relevanta tidsperiod som definieras nedan vidtagits lämpliga särskilda åtgärder för att hantera varje identifierad risk,
3 som har dokumenterat att övervakning av typ B enligt kapitel D genomförs och att relevanta punktmål enligt tabell 2 i det kapitlet har uppnåtts, och
4 som befinner sig
II. LAND ELLER REGION MED KONTROLLERAD BSE-RISK
Ett land eller en region
1 där det har genomförts en riskanalys baserad på de uppgifter som fastställs i kapitel B för att kartlägga de historiska och existerande riskfaktorerna,
2 som har dokumenterat att lämpliga åtgärder vidtagits för att hantera varje identifierad risk, men där dessa åtgärder inte har vidtagits under den relevanta tidsperioden,
3 som har dokumenterat att övervakning av typ A enligt kapitel D genomförs och att relevanta punktmål enligt tabell 2 i det kapitlet har uppnåtts. Övervakning av typ B kan ersätta övervakning av typ A så snart det relevanta punktmålet har uppnåtts, och
4 som befinner sig
III. LAND ELLER REGION MED EJ FASTSTÄLLD BSE-RISK
Ett land eller en region vars BSE-status inte har fastställts, eller som inte uppfyller de villkor som krävs för att landet eller regionen skall klassificeras i en av de andra kategorierna.
KAPITEL D Minimikrav för övervakning
1. Typer av övervakning
I denna bilaga skall följande definitioner gälla:
a Övervakning av typ A
b Övervakning av typ B
2. Övervakningsstrategi
2.1 Övervakningsstrategin skall utformas så att det kan säkerställas att proverna är representativa för beståndet i landet eller regionen, och den skall även beakta demografiska faktorer såsom produktionstyp och geografiskt läge samt möjlig påverkan från kulturellt unika uppfödningsmetoder. De metoder som används och de antaganden som görs skall dokumenteras väl och dokumentationen skall arkiveras i sju år.
2.2 När övervakningsstrategin för BSE tillämpas skall ett land använda dokumenterade uppgifter eller tillförlitliga skattningar av åldersdistributionen hos den vuxna nötkreaturspopulationen och antalet nötkreatur som BSE-testats stratifierade efter ålder och delpopulation inom landet eller regionen.
3. Punktvärden och punktmål
Övervakningsprover måste uppnå punktmålen i tabell 2 beräknade utifrån punktvärdena i tabell 1. Alla kliniskt misstänkta fall skall undersökas oberoende av antal punkter som uppnåtts. Varje land skall provta minst tre av de fyra delpopulationerna. Det sammanlagda antalet punkter för prover som samlats in skall räknas ihop under sju på varandra följande år för att nå punktmålet. Det samlade antalet punkter skall med jämna mellanrum jämföras med punktmålet för ett land eller en region.
Övervakning av delpopulation
Normal slakt | Självdöda djur | Nödslakt | Klinisk misstanke
Ålder ≥ 1 år och < 2 år
0,01 | 0,2 | 0,4 | Ej tillämplig
Ålder ≥ 2 år och < 4 år (ungt vuxet djur)
0,1 | 0,2 | 0,4 | 260
Ålder ≥ 4 år och < 7 år (medelålders vuxet djur)
0,2 | 0,9 | 1,6 | 750
Ålder ≥ 7 år och < 9 år (äldre vuxet djur)
0,1 | 0,4 | 0,7 | 220
Ålder ≥ 9 år (gammalt djur)
0,0 | 0,1 | 0,2 | 45
Punktmål för länder eller regioner
Populationsstorlek för vuxna nötkreatur (24 månader och äldre) | Övervakning av typ A | Övervakning av typ B
≥ 1000000 | 300000 | 150000
800000 – 1000000 | 240000 | 120000
600000 – 800000 | 180000 | 90000
400000 – 600000 | 120000 | 60000
200000 – 400000 | 60000 | 30000
100000 – 200000 | 30000 | 15000
50000 – 100000 | 15000 | 7500
25000 – 50000 | 7500 | 3750
4. Särskild målinriktning
Inom var och en av de ovannämnda delpopulationerna i ett land eller en region kan ett land rikta övervakning på nötkreatur som identifierats som importerade från länder eller regioner där BSE påvisats och nötkreatur som konsumerat potentiellt kontaminerat foder från länder eller regioner där BSE påvisats.
5. Övervakningsmodell för BSE
Ett land kan välja att använda den kompletta BSurvE-modellen eller en alternativ metod som grundar sig på BSurvE-modellen för att uppskatta förekomsten/prevalensen av BSE i landet.
6. Övervakning för att upprätthålla tillförlitligheten
Övervakningen kan reduceras till typ B så snart det relevanta punktmålet uppnåtts och för att landet eller regionen även i fortsättningen skall få behålla status som ett land med kontrollerad eller försumbar BSE-risk (under förutsättning att alla andra indikatorer förblir positiva). För att den löpande årliga övervakningen skall fortsätta att uppfylla kraven i detta kapitel måste den även i fortsättningen omfatta minst tre av de fyra föreskrivna delpopulationerna. Därutöver skall samtliga nötkreatur som är kliniskt misstänkta för att vara smittade med BSE undersökas oberoende av antal punkter som uppnåtts. Omfattningen på den årliga övervakningen i ett land eller en region får efter det att det erforderliga punktmålet har uppnåtts inte vara mindre än det antal som krävs för en sjundedel av landets sammanlagda mål för övervakning av typ B.
1 Hypotetisk prevalens används för att bestämma storleken på en testundersökning uttryckt i punktmål. Om den faktiska prevalensen är högre än den givna hypotetiska prevalensen är sannolikheten hög för att undersökningen påvisar sjukdom.
2 Nötkreatur som är äldre än 36 månader vid normal slakt.
3 Nötkreatur som är äldre än 30 månader och har hittats döda eller avlivats på jordbruksföretaget, under transport eller på ett slakteri (självdöda djur).
4 Nötkreatur som är äldre än 30 månader och inte kan röra på sig, ligger ned, inte kan resa sig eller gå utan hjälp. Nötkreatur som är äldre än 30 månader och som skickas till nödslakt eller med onormala anmärkningar vid besiktning före slakt (nödslakt).
5 Nötkreatur som är äldre än 30 månader och uppvisar beteendeförändringar eller kliniska tecken som tyder på BSE (klinisk misstanke).
BILAGA V
SPECIFICERAT RISKMATERIAL
1. Definition av specificerat riskmaterial
Följande vävnader skall betecknas som specificerat riskmaterial om de härrör från djur med ursprung i en medlemsstat eller ett tredjeland eller en av deras regioner med kontrollerad eller ej fastställd BSE-risk.
a När det gäller nötkreatur:
b När det gäller får och getter:
2. Undantag för medlemsstater
Genom undantag från punkt 1 skall vävnader som förtecknas i punkt 1 med ursprung i en medlemsstat med försumbar BSE-risk fortsätta att betecknas som specificerat riskmaterial.
3. Märkning och bortskaffande
Specificerat riskmaterial skall färgas in eller, i tillämpliga fall, märkas på annat sätt omedelbart vid avlägsnandet och bortskaffas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1774/2002, särskilt artikel 4.2.
4. Avlägsnande av specificerat riskmaterial
4.1 Specificerat riskmaterial skall avlägsnas a) i slakterier eller, i förekommande fall, på andra platser för slakt, b) i styckningsanläggningar när det är fråga om ryggraden från nötkreatur, c) i förekommande fall på sådana hanteringsställen som avses i artikel 10 i förordning (EG) nr 1774/2002 eller av användare och i uppsamlingscentraler som godkänts och registrerats enligt artikel 23.2 c iv, vi och vii i förordning (EG) nr 1774/2002.
4.2 Genom undantag från punkt 4.1 får alternativa test för avlägsnande av specificerat riskmaterial tillåtas på följande villkor: a) Testen skall utföras i slakterier på alla djur som specificerat riskmaterial skall avlägsnas från. b) Inga produkter från nötkreatur, får eller getter som är avsedda att användas som livsmedel eller foder får lämna slakteriet innan den behöriga myndigheten har mottagit och godkänt testresultaten för alla djur som slaktats och kan vara smittade om BSE har bekräftats i någon av dem. c) Om ett alternativt test ger ett positivt resultat, skall allt material från nötkreatur, får och getter som kan ha smittats i slakteriet destrueras i enlighet med punkt 3, såvida inte alla delar av kroppen, inklusive det smittade djurets hud, kan identifieras och hållas avskilda.
4.3 Genom undantag från punkt 4.1 får medlemsstaterna besluta att tillåta a) avlägsnande av ryggmärg från får och getter i styckningsanläggningar som särskilt godkänts för detta ändamål, b) avlägsnande av ryggraden från slaktkroppar av nötkreatur eller delar av slaktkroppar i slakteributiker som särskilt godkänts, kontrollerats och registrerats för detta ändamål, c) uttagning av kött från nötkreaturs huvud i styckningsanläggningar som särskilt godkänts för detta ändamål enligt bestämmelserna i punkt 9.
4.4 Reglerna för avlägsnande av specificerat riskmaterial i detta kapitel skall inte gälla för kategori 1-material enligt definitionen i förordning (EG) nr 1774/2002 som används under den behöriga myndighetens överinseende för utfodring av utrotningshotade eller skyddade arter av asätande fåglar.
5. Åtgärder som rör maskinurbenat kött
Utan hinder av de individuella beslut som avses i artikel 5.2 och genom undantag från artikel 9.3 skall det vara förbjudet för medlemsstaterna att använda ben eller styckningsdelar med ben från nötkreatur, får och getter för produktion av maskinurbenat kött.
6. Åtgärder som rör laceration av vävnader
Utan hinder av de individuella beslut som avses i artikel 5.2 och genom undantag från artikel 8.3 skall användning av laceration av vävnad från det centrala nervsystemet med hjälp av ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen efter bedövning på nötkreatur, får och getter vars kött är avsett att användas som livsmedel eller foder förbjudas i alla medlemsstater till dess att alla medlemsstater har klassificerats som länder med försumbar BSE-risk
7. Uttagning av tungor från nötkreatur
Tungor från nötkreatur i alla åldrar som är avsedda att användas som livsmedel och foder skall tas ut i slakteriet med ett tvärsnitt rostralt om processus lingualis i basihyoideum.
8. Uttagning av kött från huvudet från nötkreatur
8.1 Kött från huvudet från nötkreatur som är äldre än tolv månader skall tas ut i slakterier i enlighet med ett kontrollsystem som erkänts av den behöriga myndigheten, för att säkerställa att eventuell kontaminering av kött från huvud med vävnad från det centrala nervsystemet förhindras. Systemet skall åtminstone omfatta följande bestämmelser: a) Uttagningen skall ske på en plats som utsetts för detta och är fysiskt åtskild från de andra delarna av slaktbandet. b) Om huvudena avlägsnas från bandtransportören eller krokar innan köttet från huvudet tagits ut, skall skotthålet i pannan och foramen magnum förseglas med en ogenomtränglig och hållbar förslutning. Om det tas prov av hjärnstammen för BSE-laboratorietest, skall foramen magnum förseglas omedelbart efter provtagningen. c) Kött från huvud skall inte tas ut från huvud vars ögon skadats eller förlorats strax före eller efter slakt, eller som skadats på ett annat sätt som kan leda till kontaminering av huvudet med vävnad från det centrala nervsystemet. d) Kött från huvud skall inte tas ut från huvud som inte har förseglats på korrekt sätt enligt led b. e) Utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna hygienbestämmelserna skall det finnas särskilda arbetsinstruktioner för att förhindra att kött från huvud kontamineras vid uttagningen, särskilt när den försegling som avses i led b förlorats eller ögonen skadats vid uttagningen. f) En provtagningsplan med lämpliga laboratorietest för att påvisa vävnad från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt.
8.2 Genom undantag från kraven i punkt 8.1 kan medlemsstaterna besluta att i slakterierna ha ett alternativt kontrollsystem för uttagning av kött från nötkreaturs huvud, vilket leder till en motsvarande minskning av kontaminering av kött från huvud med vävnad från det centrala nervsystemet. En provtagningsplan med lämpliga laboratorietest för att påvisa vävnad från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt. Medlemsstater som utnyttjar detta undantag skall informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa om sina kontrollsystem och resultaten av provtagningen.
8.3 Om uttagning sker utan att nötkreaturs huvud avlägsnas från bandtransportören eller krokarna skall punkterna 8.1 och 8.2 inte gälla.
9. Uttagning av kött från huvudet av nötkreatur i godkända styckningsanläggningar
Genom undantag från punkt 8 får medlemsstaterna besluta att tillåta uttagning av kött från nötkreaturs huvud i styckningsanläggningar som särskilt godkänts för detta ändamål och om följande villkor uppfylls:
a Huvuden som är avsedda för transport till styckningsanläggningen skall hängas upp på en ställning vid lagring och vid transport från slakteriet till styckningsanläggningen.
b Skotthålet i pannan och foramen magnum skall förseglas på korrekt sätt med en ogenomtränglig och hållbar förslutning innan huvudena förflyttas från bandtransportören eller krokarna till ställningarna. Om hjärnstammen provtas för BSE-laboratorietest skall foramen magnum förseglas omedelbart efter provtagningen.
c Huvuden som inte har förseglats på korrekt sätt enligt led b, där ögonen skadats eller förlorats omedelbart före eller efter slakt eller som skadats på ett annat sätt som skulle kunna leda till kontaminering av köttet från huvud med vävnad från det centrala nervsystemet, skall uteslutas från transport till de särskilt godkända styckningsanläggningarna.
d En provtagningsplan för slakteriet med lämpligt laboratorietest för att upptäcka vävnader från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt.
e Uttagningen av kött från huvud skall ske enligt ett kontrollsystem som erkänts av den behöriga myndigheten, för att säkerställa att eventuell kontaminering av kött från huvud förhindras. Systemet skall åtminstone omfatta följande:
f En provtagningsplan för styckningsanläggningen med lämpliga laboratorietest för att påvisa vävnad från det centrala nervsystemet skall genomföras för att kontrollera att åtgärderna för att minska kontaminering utförs korrekt.
10. Regler för handel och export
10.1 Medlemsstaterna får endast tillåta sändning av huvuden eller icke-uppslaktade slaktkroppar som innehåller specificerat riskmaterial till en annan medlemsstat efter det att den andra medlemsstaten gått med på att ta emot materialet och godkänt villkoren för sändning och transport.
10.2 Genom undantag från punkt 10.1 får hela slaktkroppar, halva slaktkroppar eller halva slaktkroppar som styckats i högst tre grossistdelar och kvartsparter av slaktkroppar som inte innehåller något annat specificerat riskmaterial än ryggrad, inklusive dorsalrotsganglier, sändas från en medlemsstat till en annan medlemsstat utan den sistnämndas förhandsgodkännande.
10.3 Det skall vara förbjudet att exportera huvuden och färskt kött från nötkreatur, får eller getter som innehåller specificerat riskmaterial utanför gemenskapen.
11. Kontroller
11.1 Medlemsstaterna skall genomföra täta officiella kontroller för att försäkra sig om att denna bilaga tillämpas på ett korrekt sätt samt se till att åtgärder vidtas för att undvika kontaminering, särskilt i slakterier, styckningsanläggningar eller andra platser där specificerat riskmaterial avlägsnas, såsom slakteributiker eller anläggningar som avses i punkt 4.1 c.
11.2 Medlemsstaterna skall i synnerhet inrätta ett system för att försäkra sig om och kontrollera att specificerat riskmaterial hanteras och bortskaffas enligt förordning (EG) nr 999/2001 och förordning (EG) nr 1774/2002.
11.3 Ett kontrollsystem för avlägsnandet av ryggraden i enlighet med punkt 1 a skall inrättas. Systemet skall åtminstone omfatta följande åtgärder: a) Om ryggraden inte behöver avlägsnas, skall slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur som har ryggraden kvar identifieras genom en klart synlig blå rand på den märkning som avses i förordning (EG) nr 1760/2000. b) Särskild uppgift om antalet slaktkroppar eller grossistdelar av slaktkroppar av nötkreatur från vilka det krävs att ryggraden avlägsnas och om antalet från vilka avlägsnande av ryggraden inte krävs, skall läggas till i handelsdokumentet för sändningar av kött. I tillämpliga fall skall denna särskilda uppgift läggas till i det dokument som avses i artikel 2.1 i kommissionens förordning (EG) nr 136/2004 vid import. c) Slakteributiker skall bevara de handelsdokument som avses i b under åtminstone ett år.
1 EUT L 21, 28.1.2004, s. 11.