Inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 a och artikel 66,
med beaktande av kommissionens förslag,
efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och
(1) Rådet antog den 26 oktober 2004 förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (nedan kallad byrån).
(2) Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 64.2 i fördraget får, enligt artiklarna 7 och 8 i förordning (EG) nr 2007/2004, en medlemsstat som ställs inför situationer som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd vid dess yttre gränser vända sig till byrån för bistånd i form av samordning när andra medlemsstater är berörda.
(3) En effektiv förvaltning av de yttre gränserna genom kontroller och övervakning bidrar till att bekämpa olaglig invandring och människohandel och förhindra hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, allmänna ordning, folkhälsa och internationella förbindelser. Gränsbevakning är inte bara av intresse för den medlemsstat vid vars yttre gräns kontrollen utförs utan för alla medlemsstater som har avskaffat kontroller vid de inre gränserna.
(4) Ansvaret för kontrollen vid de yttre gränserna vilar på medlemsstaterna. Med tanke på de besvärliga situationer som medlemsstaterna ibland tvingas hantera vid sina yttre gränser, särskilt när ett stort antal tredjelandsmedborgare kommer till olika punkter vid dessa gränser och på olaglig väg försöker ta sig in på medlemsstaternas territorium, kan det vara nödvändigt att bistå medlemsstaterna genom att tillhandahålla lämpliga och tillräckliga resurser, särskilt personalresurser.
(5) De nuvarande möjligheterna att ge effektivt praktiskt stöd för kontroll av personer vid de yttre gränserna och övervakning av de yttre gränserna på europeisk nivå anses inte vara tillräckliga, särskilt när medlemsstaterna står inför ett stort antal tredjelandsmedborgare som på olaglig väg försöker ta sig in på medlemsstaternas territorium.
(6) En medlemsstat bör därför ha möjlighet att begära utplacering på sitt territorium, i byråns regi, av särskilda snabba gränsinsatsenheter, bestående av specialutbildade experter från andra medlemsstater, för att tillfälligt bistå medlemsstatens egna gränsbevakningstjänstemän. Utplaceringen av de snabba gränsinsatsenheterna kommer att bidra till att öka solidariteten och det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna.
(7) Utplaceringen av de snabba gränsinsatsenheterna för att ge stöd under en begränsad tid bör genomföras under exceptionella och brådskande situationer som exempelvis uppstår om en medlemsstat utsätts för massiv tillströmning av tredjelandsmedborgare som försöker ta sig in på dess territorium på olaglig väg, där en omedelbar reaktion krävs och en utplacering av en snabb gränsinsatsenhet skulle bidra till att göra reaktionen verkningsfull. De snabba gränsinsatsenheterna är inte avsedda att ge bistånd på lång sikt.
(8) De snabba gränsinsatsenheterna kommer att vara beroende av de uppgifter, den tillgänglighet samt den utplaceringsfrekvens som planeras. För att se till att dessa enheter fungerar effektivt bör medlemsstaterna ställa till förfogande ett lämpligt antal gränsbevakningstjänstemän (snabbreserven), som med avseende på specialisering och storlek motsvarar medlemsstaternas egen organisation för gränsbevakning. Medlemsstaterna bör därför inrätta nationella reserver av experter för att bidra till att öka förordningens effektivitet. Medlemsstaternas olika storlek och den tekniska specialiseringen inom deras gränsbevakningsorganisationer bör beaktas av byrån.
(9) Bästa praxis från flera medlemsstater visar att det i betydande grad bidrar till en effektiv planering och ledning av insatserna om man före utplaceringen har kännedom om de tillgängliga gränsbevakningstjänstemännens profiler (yrkeskunnande och kvalifikationer). Byrån bör därför fastställa profilerna för och besluta om antalet gränsbevakningstjänstemän som skall ställas till förfogande för de snabba gränsinsatsenheterna.
(10) En mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter, som ger både byrån och medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet och garanterar att insatserna genomförs med en hög grad av effektivitet, bör inrättas.
(11) Byrån bör bland annat samordna sammansättningen, utbildningen och utplaceringen av de snabba gränsinsatsenheterna. Det är därför nödvändigt att införa nya bestämmelser i förordning (EG) nr 2007/2004 beträffande byråns roll när det gäller dessa enheter.
(12) Om en medlemsstat utsätts för massiv tillströmning av tredjelandsmedborgare som försöker ta sig in på dess territorium på olaglig väg, eller befinner sig i någon annan exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter, kan den avstå från att ställa sina nationella gränsbevakningstjänstemän till förfogande för utplacering.
(13) För att medlemmarna i de snabba gränsinsatsenheterna skall kunna samarbeta effektivt med de nationella gränsbevakningstjänstemännen bör de kunna utföra uppgifter som gäller personkontroll vid och övervakning av de yttre gränserna under den tid de är utplacerade i den medlemsstat som begärt bistånd.
(14) På motsvarande sätt bör effektiviteten i de gemensamma insatser som samordnas av byrån ytterligare förbättras genom att gästande tjänstemän från andra medlemsstater temporärt ges möjlighet att utföra uppgifter som gäller personkontroll vid och övervakning av de yttre gränserna.
(15) Det är därför också nödvändigt att införa nya bestämmelser i förordning (EG) nr 2007/2004 om uppgifter och befogenheter för gästande tjänstemän som i byråns regi placeras ut i en medlemsstat på dennas begäran.
(16) Denna förordning bidrar till en korrekt tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). Medlemmar i de snabba gränsinsatsenheterna och gästande tjänstemän bör därför, när de utför in- och utresekontroller och övervakning, inte diskriminera personer på grund av kön, ras eller etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Alla åtgärder som de vidtar när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter bör stå i proportion till de syften som eftersträvas genom sådana åtgärder.
(17) Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den bör tillämpas i enlighet med medlemsstaternas förpliktelser i fråga om internationellt skydd och principen om non-refoulement.
(18) Denna förordning bör tillämpas med full respekt för de skyldigheter som följer av den internationella havsrätten, särskilt i fråga om sjöräddning.
(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter är tillämplig i samband med att medlemsstaterna behandlar personuppgifter i enlighet med denna förordning.
(20) Vad beträffar Island och Norge utgör denna förordning en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om de senares associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, närmare bestämt av bestämmelserna på det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG rörande vissa tillämpningsföreskrifter för det ovan nämnda avtalet.
(21) Vad beträffar Schweiz utgör denna förordning en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, närmare bestämt av bestämmelserna på det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG och 2004/860/EG.
(22) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i rådets beslut om antagande av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna. Eftersom denna förordning utgör en utbyggnad av Schengenregelverket på grundval av bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, bör Danmark i enlighet med artikel 5 i det ovan nämnda protokollet inom en tid av sex månader efter antagandet av denna förordning besluta huruvida landet skall införliva den i sin nationella lagstiftning.
(23) Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket. Av denna anledning deltar Förenade kungariket inte i beslutet om antagande av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna.
(24) Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar, i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket. Av denna anledning deltar Irland inte i beslutet om antagande av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna.
(25) Bestämmelserna i artikel 6.8 och 6.9 i denna förordning utgör, i den utsträckning de hänför sig till tillträde till Schengens informationssystem, bestämmelser som grundas på Schengenregelverket eller på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt och i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Syfte
1. Genom denna förordning inrättas en mekanism för att i form av snabba gränsinsatsenheter (nedan kallade enheter) snabbt tillhandahålla operativt bistånd under begränsad tid till en biståndssökande medlemsstat i situationer där den utsätts för allvarligt och exceptionellt tryck, särskilt om ett stort antal tredjelandsmedborgare kommer till punkter vid den yttre gränsen och på olaglig väg försöker ta sig in på medlemsstatens territorium. I denna förordning fastställs även vilka uppgifter som enheternas medlemmar skall utföra och vilka befogenheter de skall utöva i samband med insatser i en annan medlemsstat än den de kommer ifrån.
2. Genom denna förordning ändras förordning (EG) nr 2007/2004 till följd av inrättandet av den mekanism som avses i punkt 1 och i syfte att fastställa de uppgifter som skall utföras av medlemsstaternas gränsbevakningstjänstemän och de befogenheter de skall utöva när de deltar i gemensamma insatser och pilotprojekt i en annan medlemsstat.
3. Nödvändigt tekniskt bistånd skall ges till en biståndssökande medlemsstat i enlighet med artiklarna 7 och 8 i förordning (EG) nr 2007/2004.
Artikel 2 – Tillämpningsområde
Denna förordning skall inte påverka rättigheterna för flyktingar och personer som ansöker om internationellt skydd, särskilt när det gäller principen om non-refoulement.
KAPITEL 1 SNABBA GRÄNSINSATSENHETER
Artikel 3 – Definitioner
I denna förordning avses med
1. byrån: Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser.
2. medlemmar i enheterna: gränsbevakningstjänstemän från andra medlemsstater än värdmedlemsstaten, vilka tjänstgör i de snabba gränsinsatsenheterna,
3. biståndssökande medlemsstat: en medlemsstat vars ansvariga myndigheter begär att byrån skall placera ut snabba gränsinsatsenheter på dess territorium,
4. värdmedlemsstat: en medlemsstat på vars territorium en snabb gränsinsatsenhet placeras ut,
5. hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken en medlem i enheten är gränsbevakningstjänsteman.
Artikel 4 – Sammansättning och utplacering av snabba gränsinsatsenheter
1. Enheternas sammansättning skall fastställas av byrån i enlighet med artikel 8b i förordning (EG) nr 2007/2004 ändrad genom den här förordningen. Deras utplacering skall regleras genom artikel 8d i den förordningen.
2. På förslag av byråns verkställande direktör skall byråns styrelse med tre fjärdedels majoritet besluta om profilerna för och det totala antalet gränsbevakningstjänstemän som skall ställas till enheternas förfogande (snabbreserven). Samma förfarande skall tillämpas i fråga om alla efterföljande ändringar av profilerna och det totala antalet gränsbevakningstjänstemän i snabbreserven. Medlemsstaterna skall bidra till snabbreserven genom en nationell expertreserv som bygger på de olika fastställda profilerna genom att utse gränsbevakningstjänstemän som motsvarar de profiler som krävs.
3. Medlemsstaterna skall ställa gränsbevakningstjänstemännen till förfogande för utplacering på begäran av byrån, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. Hemmedlemsstatens självbestämmanderätt avseende valet av personal och utplaceringens längd skall inte påverkas.
4. Byrån skall i enlighet med artikel 8h i förordning (EG) nr 2007/2004 bära kostnaderna för de verksamheter som avses i punkt 1.
Artikel 5 – Instruktioner för de snabba gränsinsatsenheterna
1. Under den tid som enheterna är utplacerade skall värdmedlemsstaten utfärda instruktioner till dessa i enlighet med den operativa plan som avses i artikel 8e i förordning (EG) nr 2007/2004.
2. Byrån får via sin samordnande tjänsteman enligt artikel 8g i förordning (EG) nr 2007/2004 meddela värdmedlemsstaten sina synpunkter på dessa instruktioner. Om den gör detta skall värdmedlemsstaten beakta dessa synpunkter.
3. I enlighet med artikel 8g i förordning (EG) nr 2007/2004 skall värdmedlemsstaten ge byråns samordnare allt erforderligt stöd, bland annat obegränsat tillträde till enheterna under hela den tid som dessa är utplacerade.
Artikel 6 – Uppgifter och befogenheter för medlemmar i enheterna
1. Medlemmar i enheterna skall ha kapacitet att utföra alla uppgifter och utöva alla befogenheter för in- och utresekontroller eller gränsbevakning som är i överensstämmelse med förordning (EG) nr 562/2006 och som är nödvändiga för att uppnå syftena med den förordningen. Detaljerna för varje utplacering skall närmare anges i den operativa planen för utplaceringen i fråga i enlighet med artikel 8e i förordning (EG) nr 2007/2004.
2. Medlemmar i enheterna skall, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, fullt ut respektera människans värdighet. Alla åtgärder som vidtas vid utförandet av uppgifterna och utövandet av befogenheterna skall stå i proportion till de syften som eftersträvas genom sådana åtgärder. När medlemmar i enheterna utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter skall de inte diskriminera personer på grund av kön, ras eller etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
3. Medlemmar i enheterna får endast utföra uppgifter och utöva befogenheter enligt instruktioner från och, i allmänhet, i närvaro av gränsbevakningstjänstemän från värdmedlemsstaten.
4. Medlemmar i enheterna skall bära sina egna uniformer när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter. För att de skall kunna identifieras som deltagare i en insats som utförs av enheterna skall de bära en blå armbindel med Europeiska unionens och byråns insignier på sina uniformer. För att medlemmar i enheterna skall kunna identifiera sig för värdmedlemsstatens nationella myndigheter och dess medborgare skall de alltid ha ett ackrediteringsdokument enligt artikel 8 med sig, som de skall visa upp på begäran.
5. Medlemmar i enheterna får, när de utför sina uppgifter, bära sådana tjänstevapen, sådan ammunition och sådan utrustning som är tillåten enligt hemmedlemsstatens nationella lagstiftning. Värdmedlemsstaten får dock förbjuda bärande av vissa typer av tjänstevapen, ammunition och utrustning, under förutsättning att medlemsstatens lagstiftning fastställer samma förbud för medlemsstatens egna gränsbevakningstjänstemän. Värdmedlemsstaten skall innan enheterna utplaceras informera byrån om vilka tjänstevapen och vilken ammunition och utrustning som är tillåten och villkoren för deras användning. Byrån skall göra denna information tillgänglig för alla medlemsstater som deltar i utplaceringen.
6. Medlemmar i enheterna skall när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter ha rätt att använda våld, inklusive tjänstevapen, ammunition och övrig utrustning om hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten går med på detta, i närvaro av värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän och i enlighet med värdmedlemsstatens nationella lagstiftning.
7. Genom undantag från punkt 6 får tjänstevapen, ammunition och övrig utrustning användas i nödvärn och när det är befogat för att skydda medlemmar i enheten eller andra personer i enlighet med värdmedlemsstatens nationella lagstiftning.
8. Vid tillämpning av denna förordning får värdmedlemsstaten tillåta medlemmar i enheterna att göra sökningar i de nationella och europeiska databaser som är nödvändiga för in- och utresekontroll och gränsbevakning. Medlemmar i enheterna skall endast söka uppgifter som krävs för utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina befogenheter. Medlemsstaterna skall före utplaceringen av enheterna informera byrån om vilka nationella och europeiska databaser som får användas. Byrån skall göra denna information tillgänglig för alla medlemsstater som deltar i utplaceringen.
9. Sökning enligt punkt 8 skall utföras i enlighet med gemenskapslagstiftningen och värdmedlemsstatens nationella lagstiftning på dataskyddsområdet.
10. Beslut om nekad inresa enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 562/2006 får endast fattas av gränsbevakningstjänstemän i värdmedlemsstaten.
Artikel 7 – Status, rättigheter och skyldigheter för medlemmar i enheterna
1. Medlemmar i enheterna skall förbli nationella gränsbevakningstjänstemän i sina hemmedlemsstater och avlönas av dessa.
2. Gränsbevakningstjänstemän som ställs till förfogande för snabbreserven enligt artikel 4 skall delta i avancerad utbildning som är relevant för deras uppgifter och befogenheter, liksom i de regelbundna övningar som byrån anordnar i enlighet med artikel 8c i förordning (EG) nr 2007/2004.
3. Gränsbevakningstjänstemän skall under den tid som de deltar i utbildning och övningar som anordnas av byrån och under den tid som de är utplacerade erhålla dagtraktamente, inklusive boendekostnader, enligt artikel 8h i förordning (EG) nr 2007/2004.
Artikel 8 – Ackrediteringsdokument
1. Byrån skall i samarbete med värdmedlemsstaten utfärda ett dokument på värdmedlemsstatens officiella språk och ett annat officiellt språk vid Europeiska unionens institutioner till medlemmar i enheterna så att de kan identifieras och som bevis på innehavarens rätt att utföra de uppgifter och utöva de befogenheter som avses i artikel 6.1. Dokumentet skall innehålla följande uppgifter om enhetsmedlemmen:
a) Namn och nationalitet.
b) Tjänstegrad.
c) Ett nytaget digitalt fotografi.
2. Dokumentet skall återlämnas till byrån vid slutet av enhetens utplacering.
Artikel 9 – Tillämplig lagstiftning
1. När medlemmar i enheterna utför de uppgifter och utövar de befogenheter som avses i artikel 6.1 skall de följa gemenskapslagstiftningen och värdmedlemsstatens nationella lagstiftning.
2. När medlemmar i enheterna utför de uppgifter och utövar de befogenheter som avses i artikel 6.1 skall de fortfarande omfattas av de disciplinåtgärder som är tillämpliga i deras hemmedlemsstat.
3. Särskilda regler för bärande av tjänstevapen, ammunition och utrustning samt användning av våld anges i artikel 6.5, 6.6 och 6.7.
4. Särskilda regler för civilrättsligt och straffrättsligt ansvar anges i artiklarna 10 respektive 11.
Artikel 10 – Civilrättsligt ansvar
1. När medlemmar i enheterna tjänstgör i en värdmedlemsstat skall den värdmedlemsstaten i enlighet med sin nationella lagstiftning ansvara för sådan skada som orsakas av dem under tjänsteutövningen.
2. Om sådan skada orsakats av grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse får värdmedlemsstaten begära att hemmedlemsstaten skall ersätta de belopp som värdmedlemsstaten har betalat ut för att gottgöra offren eller de personer som på offrens vägnar har rätt till ersättning.
3. Utan att det påverkar utövandet av dess rättigheter gentemot tredje part skall varje medlemsstat avstå från att från värdmedlemsstaten eller någon annan medlemsstat begära gottgörelse för sådan skada som den vållats, om skadan inte orsakades av grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse.
4. Varje tvist mellan medlemsstater som rör tillämpningen av punkterna 2 och 3 och som inte kan regleras genom förhandlingar mellan dem skall hänskjutas till Europeiska gemenskapernas domstol i enlighet med artikel 239 i fördraget.
5. Utan att det påverkar utövandet av byråns rättigheter gentemot tredje part skall kostnader för skador på byråns utrustning under utplaceringen betalas av byrån, om skadan inte orsakades av grov vårdslöshet eller avsiktlig försummelse.
Artikel 11 – Straffrättsligt ansvar
Under utplaceringen av enheterna skall medlemmar i enheterna behandlas på samma sätt som värdmedlemsstatens tjänstemän när det gäller straffbara gärningar som eventuellt begås mot dem eller av dem.
KAPITEL II ÄNDRINGAR AV FÖRORDNING (EG) Nr 2007/2004
Artikel 12 – Ändringar
Förordning (EG) nr 2007/2004 skall ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.4 skall utgå.
2. Följande artikel skall införas:
3. I artikel 2.1 skall följande punkt läggas till:
4. Artikel 8.3 skall ersättas med följande:
5. Följande artiklar skall införas:
6. Artikel 10 skall ersättas med följande:
KAPITEL III SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 13 – Utvärdering
Kommissionen skall utvärdera tillämpningen av denna förordning ett år efter dess ikraftträdande och för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport och, vid behov, förslag om ändringar av denna förordning.
Artikel 14 – Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 Europaparlamentets yttrande av den 26 april 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 12 juni 2007.
2 EUT L 349, 25.11.2004, s. 1.
3 EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.
4 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
5 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.
6 EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.
7 Rådets beslut 2004/849/EG av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 368, 15.12.2004, s. 26).
8 Rådets beslut 2004/860/EG av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 370, 17.12.2004, s. 78).
9 EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.
10 EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.
11 EUT L 199, 31.7.2007, s. 30.
12 EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.
BILAGA
Europaparlamentet, rådet och kommissionen betonar att i situationer när det råder allvarligt och exceptionellt tryck vid de yttre gränserna som kräver en insats av en snabb gränsinsatsenhet och när de ekonomiska medlen i budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) inte tillåter en sådan insats, bör alla möjligheter att garantera finansiering undersökas. Kommissionen skall undersöka om en omfördelning av medlen kan göras. Om ett beslut av den budgetansvariga myndigheten blir nödvändigt, kommer kommissionen att inleda ett förfarande i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen, dvs. artiklarna 23 och 24, i syfte att se till att budgetmyndighetens två grenar får tillräckligt med tid för att fatta ett beslut om hur tilläggsfinansiering kan ges till Frontex, så att byrån kan sända ut en snabb gränsinsatsenhet. Budgetmyndigheten åtar sig att agera så snabbt som möjligt med hänsyn tagen till hur brådskande situationen är.