Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 samt artiklarna 55 och 95,

med beaktande kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

1 I sin resolution av den 7 februari 1994 om utvecklingen av posttjänster inom gemenskapen uttalade rådet att ett av huvudmålen för gemenskapens politik inom postsektorn är att gradvis konkurrensutsätta postsektorn under kontrollerade former, samtidigt som man långsiktigt garanterar tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

2 Ett regelverk för postsektorn inom gemenskapen infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, vilket inbegriper åtgärder för att garantera samhällsomfattande posttjänster, och fastställande av maximigränser för sådana posttjänster som medlemsstaterna får fortsätta att låta omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster med målsättningen att bevara de samhällsomfattande tjänsterna för att sedan gradvis och successivt avveckla dem. En tidtabell fastställdes också för de beslut som ska fattas för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn, med målet att skapa en inre marknad för posttjänster.

3 I artikel 16 i fördraget betonas den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för Europeiska unionens gemensamma värderingar och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Vidare anges att det är viktigt att sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.

4 Den positiva roll som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse spelar betonas i Eurobarometerundersökning 219 från oktober 2005, enligt vilken 77 % av användarna i EU anser att posttjänsterna är de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som uppskattas allra mest.

5 Posttjänsterna utgör ett viktigt instrument för kommunikation och utbyte av information och är därför av stor betydelse för målet att uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i unionen. Postnätverkens territoriella och sociala betydelse är oersättlig, eftersom de ger allmän tillgång till nödvändiga närtjänster.

6 Åtgärderna på området för posttjänster bör utformas så att gemenskapens uppgifter enligt artikel 2 i fördraget fullgörs, nämligen att främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

7 De europeiska postmarknaderna har genomgått dramatiska förändringar under de senaste åren och utvecklingen har drivits av tekniska framsteg och ökad konkurrens till följd av avreglering. Globaliseringen gör det nödvändigt att inta en proaktiv och utvecklingsvänlig hållning, så att fördelarna med dessa förändringar kan komma unionens medborgare till godo.

8 I sina slutsatser om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin upprepade Europeiska rådet vid mötet den 22 och 23 mars 2005 att det är viktigt att fullborda den inre marknaden som ett instrument för att skapa tillväxt och sysselsättning samt att effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är av stor betydelse i en effektiv och dynamisk ekonomi. Dessa slutsatser är fortfarande tillämpliga på posttjänster, som är ett viktigt instrument för kommunikation, handel samt social och territoriell sammanhållning.

9 I Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2006 om tillämpningen av postdirektivet betonades att effektiva posttjänster är mycket viktiga för det ekonomiska och sociala livet och att de spelar en viktig roll inom Lissabonstrategin. Det påpekades att reformerna hittills lett till en mycket positiv utveckling inom postsektorn, tillsammans med förbättrad kvalitet, ökad effektivitet och en mer användarinriktad service. Med tanke på att skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ibland utvecklats på mycket olika sätt i medlemsstaterna, uppmanade Europaparlamentet i denna resolution kommissionen att när den utarbetar sin prognosstudie särskilt koncentrera sig på de samhällsomfattande tjänsternas kvalitet och den framtida finansieringen av dem och att inom ramen för studien föreslå en definition, ett tillämpningsområde och lämplig finansiering för de samhällsomfattande tjänsterna.

10 I enlighet med direktiv 97/67/EG har en prognosstudie genomförts som för varje medlemsstat bedömer konsekvenserna för de samhällsomfattande tjänsterna av att den inre marknaden för posttjänster i gemenskapen genomförs fullt ut år 2009. Kommissionen har också gjort en noggrann genomgång av postsektorn inom gemenskapen, bl.a. i form av beställda studier av den ekonomiska, sociala och tekniska utvecklingen inom denna sektor. Den har även gett berörda parter goda möjligheter att yttra sig.

11 I prognosstudien sägs det att det grundläggande målet, att på lång sikt garantera samhällsomfattande tjänster som motsvarar de kvalitetsnormer medlemsstaterna definierat i enlighet med direktiv 97/67/EG, kan säkerställas i hela gemenskapen till 2009 utan att ett monopoliserat område skulle behövas.

12 Den successiva och gradvisa konkurrensutsättningen av postmarknaderna har gett tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster tillräckligt med tid att vidta nödvändiga moderniserings- och omstruktureringsåtgärder för att göra dem långsiktigt bärkraftiga med de nya marknadsvillkoren. Den har också gjort det möjligt för medlemsstaterna att anpassa sina tillsynssystem till en öppnare miljö. Medlemsstaterna kan också utnyttja införlivandeperioden, liksom den ansenliga tid som krävs för att införa effektiv konkurrens, till att vid behov ytterligare modernisera och omstrukturera tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster.

13 Prognosstudien visar att det monopoliserade området inte längre bör föredras vid finansieringen av samhällsomfattande tjänster. Denna bedömning utgår från gemenskapens och medlemsstaternas intresse av att genomföra den inre marknaden och dra nytta av dess förmåga att skapa tillväxt och sysselsättning och samtidigt garantera tillhandahållandet av effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för alla användare. Det är därför lämpligt att bekräfta slutdatumet för genomförandet av den inre marknaden för posttjänster.

14 Inom postsektorn finns ett antal förändringsfaktorer, särskilt efterfrågan och förändrade användarbehov, organisatoriska förändringar, automatisering och införande av ny teknik, ersättning med elektroniska kommunikationsmedel och konkurrensutsättning. För att klara konkurrensen, tillmötesgå nya konsumentkrav och trygga nya finansieringskällor kan tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster diversifiera sin verksamhet genom att tillhandahålla e-affärstjänster eller andra tjänster med anknytning till informationssamhället.

15 Tillhandahållare av posttjänster, inbegripet de som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, sporras till att bli mer effektiva på grund av nya utmaningar som följer av konkurrensen (t.ex. digitalisering och elektronisk kommunikation) som avviker från traditionella posttjänster, vilket i sig kommer att bidra till en avsevärd ökning av konkurrenskraften.

16 Fullständig liberalisering kommer att bidra till att postmarknaderna ökar. Den kommer också att bidra till hållbar sysselsättning och arbetskvalitet hos tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster samt gynna skapandet av nya arbetstillfällen hos andra operatörer, nya aktörer och anknuten ekonomiska sektorer. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas behörighet att reglera sysselsättningsvillkoren inom postsektorn, men denna reglering bör dock inte ge upphov till illojal konkurrens. Sociala hänsyn bör beaktas i samband med förberedelserna inför liberaliseringen av postmarknaden.

17 Enbart transport bör inte betraktas som posttjänst. Direktreklam som uteslutande består av annons-, marknadsförings- och reklammaterial och som innehåller ett identiskt budskap med undantag för adressatens namn, adress och registreringsnummer kan betraktas som brevförsändelse.

18 Ökad konkurrenskraft bör också göra det möjligt att integrera postsektorn med alternativa kommunikationsmedel och förbättra kvaliteten på de tjänster som erbjuds allt mer krävande användare.

19 Nätet av postkontor på landsbygden, bland annat i bergsområden och på öar, spelar en väsentlig roll för att integrera näringslivet i den nationella/globala ekonomin och för att bevara social sammanhållning och sysselsättning. Dessutom kan postkontor i avlägsna regioner tillhandahålla ett viktigt infrastrukturnät för allmän åtkomst till ny telekommunikationsteknik.

20 Utvecklingen på angränsande kommunikationsmarknader har fått olika effekter på gemenskapens olika regioner, på olika befolkningssegment och på användningen av posttjänster. Territoriell och social sammanhållning bör bevaras, och med beaktande av att medlemsstaterna kan anpassa vissa särskilda tjänster till lokal efterfrågan genom att utnyttja den flexibilitet som direktiv 97/67/EG erbjuder är det lämpligt att de samhällsomfattande tjänsterna och kvalitetskraven bevaras i full utsträckning i enlighet med vad som anges i direktiv 97/67/EG. Det är lämpligt att i överensstämmelse med befintlig praxis klargöra att medlemsstaterna bör tillhandahålla insamling och utdelning av post endast de vardagar i veckan som inte i nationell lagstiftning fastställs som allmänna helgdagar. Medlemsstaterna bör granska och övervaka marknadsutvecklingen för att se till att konkurrensutsättningen tillfredsställer alla användare, särskilt konsumenter och små och medelstora företag. De bör vidta lämpliga regleringsåtgärder enligt direktiv 97/67/EG för att se till att tillgången på posttjänster fortsätter att motsvara användarnas behov bland annat genom att vid behov säkerställa ett minimiutbud av tjänster på samma inlämningsställe och särskilt ett tillräckligt antal inlämningsställen för posttjänster i landsbygdsområden och avlägsna regioner.

21 De samhällsomfattande tjänsterna garanterar i princip en insamling och en utdelning vid varje fysisk eller juridisk persons bostad eller lokaler varje vardag, även i avlägsna områden eller områden med låg befolkningstäthet.

22 Tillhandahållande av posttjänster av hög kvalitet bidrar i väsentlig grad till att uppnå målet med social och territoriell sammanhållning. Särskilt den elektroniska handeln erbjuder i avlägsna områden och områden med låg befolkningstäthet nya möjligheter att delta i näringslivet, och tillhandahållandet av högklassiga posttjänster är en viktig förutsättning för detta.

23 I direktiv 97/67/EG fastställs att tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster i första hand ska ske genom att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster utses. Medlemsstaterna kan kräva att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls inom hela det nationella territoriet. Ökad konkurrens och valfrihet innebär att medlemsstaterna bör tillerkännas ytterligare flexibilitet att fastställa det effektivaste och lämpligaste sättet att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna. Samtidigt bör principerna om objektivitet, öppenhet, icke-diskriminering, proportionalitet och minsta möjliga snedvridning av marknaden följas för att säkerställa det fria utbudet av posttjänster på den inre marknaden. Medlemsstaterna får tillämpa en eller flera av följande möjligheter: att marknaden tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, att ett eller flera företag utses att tillhandahålla olika delar av samhällsomfattande tjänster eller att täcka olika delar av landet och att tjänsterna upphandlas offentligt.

24 Det är viktigt att användarna får full information om de samhällsomfattande tjänster som tillhandahålls och att företagen som tillhandahåller posttjänster får information om vilka rättigheter och skyldigheter som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster har. Medlemsstaterna bör se till att användarna även i fortsättningen är väl informerade om utformningen av och tillgången på de olika tjänster som tillhandahålls. Medlemsstaterna bör se till att all sådan information görs tillgänglig. Det är dock lämpligt, mot bakgrund av den utökade flexibilitet som medlemsstaterna tillerkänts, att se till att samhällsomfattande tjänster tillhandahålls på annat sätt än genom att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster utses, så att medlemsstaterna tillerkänns flexibilitet att bestämma hur sådan information ska göras tillgänglig för allmänheten.

25 Mot bakgrund av genomförda studier och för att tillvarata hela den potential som den inre marknaden för posttjänster har, bör det monopoliserade området och särskilda rättigheter avskaffas som ett sätt att finansiera de samhällsomfattande tjänsterna.

26 Extern finansiering av de samhällsomfattande tjänsternas extra nettokostnader kan fortfarande vara nödvändig i vissa medlemsstater. Det är därför lämpligt att uttryckligen ange de möjliga alternativen för att säkerställa finansieringen av de samhällsomfattande tjänsterna, när detta behövs och är tillräckligt motiverat, medan medlemsstaterna får välja finansieringssystem. Till alternativen hör offentliga anbudsförfaranden, inbegripet, såsom föreskrivs i direktiven om offentlig upphandling, konkurrenspräglade dialoger eller förhandlade förfaranden med eller utan offentliggörande av ett meddelande om upphandling och vidare offentlig kompensation och delade kostnader mellan tillhandahållare av tjänster och/eller användare i form av bidrag till en kompensationsfond, ifall skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster medför nettokostnader för dessa och innebär en orättvis ekonomisk belastning för tillhandahållaren av den samhällsomfattande tjänsten. Medlemsstaterna kan använda andra i gemenskapslagstiftningen godkända finansieringssätt, exempelvis att, när och om det visar sig nödvändigt, besluta att vinster som härrör från annan verksamhet som tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster bedriver, och som inte omfattas av tillämpningsområdet för de samhällsomfattande tjänsterna, helt eller delvis ska användas till att finansiera de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader, förutsatt att detta stämmer överens med fördraget. Utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet att följa bestämmelserna i fördraget om statligt stöd, inbegripet särskilda anmälningskrav i detta sammanhang, kan medlemsstaterna underrätta kommissionen om sina planer för finansieringen av de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnader, vilka bör omnämnas i den regelbundna rapport som kommissionen lägger fram för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktiv 97/67/EG.

27 Tillhandahållare av posttjänster kan åläggas att bidra till finansieringen av samhällsomfattande tjänster, om det finns en kompensationsfond. När de fastställer vilka företag som kan åläggas att bidra till kompensationsfonden, bör medlemsstaterna överväga om företagens tjänster, ur användarens synvinkel, kan betraktas som tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster, eftersom de i tillräcklig utsträckning är utbytbara mot samhällsomfattande tjänster, med beaktande av tjänsternas egenskaper, inklusive deras mervärde, den avsedda användningen och prissättningen. Dessa tjänster behöver inte nödvändigtvis ha de samhällsomfattande tjänsternas alla egenskaper, exempelvis daglig utdelning eller nationell täckning.

28 För att proportionalitetsprincipen ska kunna följas vid fastställandet av det bidrag till kostnaderna för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster i en medlemsstat som begärs av företagen bör medlemsstaten tillämpa öppna och icke-diskriminerande kriterier, såsom dessa företags andel av den samhällsomfattande tjänsteverksamheten i den medlemsstaten. Medlemsstaterna kan kräva att de tillhandahållare som är skyldiga att bidra till en kompensationsfond ska införa en lämplig uppdelad redovisning för att fonden ska kunna fungera.

29 Principerna om öppenhet, icke-diskriminering och proportionalitet, som för närvarande föreskrivs i direktiv 97/67/EG, bör även i fortsättningen tillämpas på alla finansieringssystem, och alla beslut på området bör baseras på öppna, objektiva och verifierbara kriterier. Särskilt bör de samhällsomfattande tjänsternas nettokostnad under den nationella tillsynsmyndighetens övervakning beräknas som skillnaden mellan nettokostnaden för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster när denne har skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och när han inte har denna skyldighet. Vid beräkningen bör hänsyn tas till alla andra relevanta aspekter, inklusive eventuella marknadsfördelar som en tillhandahållare av posttjänster som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan få samt rätten till rimlig vinst och stimulans till kostnadseffektivitet.

30 Om medlemsstaterna beslutar att på sina nationella territorier ställa ytterligare eller kompletterande tjänster till förfogande för allmänheten, med undantag av sådana tjänster som avser skyldigheter beträffande samhällsomfattande tjänster enligt detta direktiv såsom pensioner och utdelning av postanvisningar på landsbygden, bör dessa tjänster inte villkoras av ersättningsmekanismer som kräver bidrag från särskilda företag. När så är lämpligt får medlemsstaterna bevilja finansiering av sådana ytterligare eller kompletterande tjänster i enlighet med reglerna om statligt stöd i fördraget. Tillstånd får, utom när det gäller tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, inte villkoras av skyldigheten att tillhandahålla sådana kompletterande tjänster.

31 För de medlemsstater som anslutit sig till unionen efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen och som haft särskilda svårigheter när det gäller en smidig anpassning av deras postmarknader, på grund av att de anslöt sig sent till reformen av posttjänster, och vissa medlemsstater med liten befolkning och av begränsad geografisk storlek, där postsektorn därför uppvisar särskilda egenskaper, eller medlemsstater med särskilt besvärliga terrängförhållanden, i synnerhet medlemsstater med många öar, behöver man erbjuda möjligheten att senarelägga genomförandet av detta direktiv under en begränsad tidsperiod, för att fortsätta att låta vissa tjänster omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, under förutsättning att en anmälan görs till kommissionen. Med hänsyn till att en sådan möjlighet utgör ett undantag är det också lämpligt att, inom denna begränsade tidsperiod och för ett begränsat antal tjänster, ge de medlemsstater som helt har liberaliserat sina marknader möjlighet att inte ge ett företag med monopolställning, som verkar i en annan medlemsstat, tillstånd att verka på deras eget territorium.

32 Kommissionen bör bistå medlemsstaterna beträffande de olika aspekterna av genomförandet av detta direktiv, även när det gäller hur nettokostnaderna ska beräknas. Samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, med fortsatt utveckling av riktmärken och riktlinjer på området, bör dessutom bidra till en harmoniserad tillämpning av detta direktiv.

33 Medlemsstaterna bör tillåtas använda allmänna tillstånd och individuella licenser när detta är befogat och står i proportion till det mål som eftersträvas. Det verkar emellertid, vilket framhävs i den tredje rapporten om tillämpningen av direktiv 97/67/EG, som om det krävs ytterligare harmonisering av de villkor som kan införas för att undanröja omotiverade hinder för tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden. I detta sammanhang kan medlemsstaterna exempelvis tillåta tillhandahållare av posttjänster att välja mellan skyldigheten att tillhandahålla en tjänst eller att bidra ekonomiskt till en annan tillhandahållares kostnader för att tillhandahålla tjänsten. De bör dock inte längre ha tillåtelse att samtidigt kräva bidrag till ett fördelningssystem och införa skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller kvalitetskrav som är avsedda att tjäna samma syfte. Det är också lämpligt att klargöra att vissa av bestämmelserna om allmänna tillstånd och licensiering inte bör vara tillämpliga på dem som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

34 I en miljö där flera postföretag tillhandahåller tjänster av samhällsomfattande art, bör det krävas att alla medlemsstater bedömer om vissa delar av postens infrastruktur eller vissa av de tjänster som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster i allmänhet tillhandahåller bör göras tillgängliga för andra operatörer som tillhandahåller liknande tjänster för att främja effektiv konkurrens och/eller skydda alla användare genom att säkerställa posttjänsternas allmänna kvalitet. Om flera tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster driver regionala postnät bör medlemsstaterna också bedöma och vid behov säkerställa driftskompatibilitet mellan dem i syfte att undanröja hindren för snabb transport av postförsändelser. Eftersom dessa delars eller tjänsters rättsliga status och marknadssituation är olika i olika medlemsstater, bör det bara krävas att medlemsstaterna fattar ett informerat beslut om behovet, omfattningen och valet av regleringsinstrument, i förekommande fall även om kostnadsfördelning. Denna bestämmelse bör inte påverka medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att garantera tillgången till postnätet, på grundval av villkor som rör öppenhet och icke-diskriminering.

35 Medlemsstaterna bör se till att tillhandahållare av posttjänster, när de behandlar personuppgifter i enlighet med direktiv 97/67/EG, tillämpar gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt de som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

36 Bestämmelserna i detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser om obligatoriska bidrag till organiseringen av tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster.

37 Med hänsyn till posttjänsternas betydelse för blinda och synskadade personer, bör det bekräftas att konkurrensutsättningen inte bör hindra att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster fortsatt tillhandahåller vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer, som medlemsstaterna har infört i enlighet med gällande internationella åtaganden.

38 I en miljö med helt fri konkurrens är det viktigt, både för de samhällsomfattande tjänsternas ekonomiska jämvikt och för att begränsa snedvridningar av marknaden, att avsteg från principen om att priserna ska avspegla normala affärsmässiga villkor och kostnader bara sker för att skydda allmänintresset. Detta mål bör uppnås genom att medlemsstaterna tillåts att fortsätta använda enhetliga taxor för post med enhetspris, den tjänst som konsumenterna, inbegripet små och medelstora företag, använder mest. Medlemsstaterna kan också behålla enhetliga taxor för vissa andra postförsändelser, t.ex. tidningar och böcker, för att kunna skydda allmänintresset, bland annat tillgången till kultur, säkerställande av deltagande i ett demokratiskt samhälle (pressfrihet) eller regional och social sammanhållning.

39 De tjänster som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster erbjuder alla användare, även företag, sändare av massförsändelser och förmedlare av post från olika kunder kan omfattas av mer flexibla avgiftsbestämmelser i linje med principen om kostnadsrelatering. Avgifterna bör ta hänsyn till de kostnader som sparats in jämfört med standardtjänster som erbjuder hela utbudet av tjänster för insamling, sortering, transport och distribution av enskilda försändelser.

40 Av hänsyn till de nationella särdragen vid regleringen av de förhållanden under vilka den etablerade tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster måste bedriva sin verksamhet i en miljö med helt fri konkurrens är det lämpligt att medlemsstaterna fritt får besluta hur de bäst ska övervaka korssubventionering.

41 Inför övergången till en marknad med helt fri konkurrens, och för att förhindra att korssubventionering påverkar konkurrensen negativt, är det lämpligt att fortsätta kräva att medlemsstaterna behåller kravet på att tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska ha en uppdelad och öppen redovisning, med nödvändiga anpassningar.

42 I linje med gällande regler på andra tjänsteområden och för att stärka konsumentskyddet, bör tillämpningen av minimiprinciper när det gäller klagomålsförfaranden inte längre omfatta enbart tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster. För att effektivisera klagomålsförfarandena bör reglering av konsumenttvister utanför domstol uppmuntras, i enlighet med kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol samt kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som ska tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo. Konsumentintresset skulle också tillgodoses genom den förstärkta kompatibiliteten mellan operatörerna i och med tillgången till viss infrastruktur och vissa tjänster och genom kravet på samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och konsumentorgan.

43 I direktiv 97/67/EG anges att vissa åtgärder ska antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

44 Beslut 1999/468/EG har ändrats genom beslut 2006/512/EG, genom vilket det infördes ett föreskrivande förfarande med kontroll för antagande av åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bl.a. genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar.

45 Kommissionen bör särskilt ges behörighet att vidta åtgärder när det gäller den framtida anpassningen av kvalitetsnormer till den tekniska utvecklingen eller till marknadsutvecklingen samt till standardiserade villkor för en oberoende kontroll av utförandet som genomförs av externa organ. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av direktiv 97/67/EG, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

46 Den kommitté som ska biträda kommissionen i enlighet med direktiv 97/67/EG bör övervaka utvecklingen av tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna i medlemsstaterna.

47 De nationella tillsynsmyndigheternas roll blir sannolikt även i fortsättningen central, särskilt i de medlemsstater där övergången till konkurrens ännu inte är avslutad. I enlighet med principen om att skilja mellan myndighetsutövning och operativ verksamhet, bör medlemsstaterna garantera de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende och på så sätt säkerställa opartiskhet vid beslutsfattandet. Detta krav på oberoende påverkar inte medlemsstaternas institutionella oberoende och konstitutionella skyldigheter eller den neutralitetsprincip beträffande medlemsstaternas bestämmelser om egendomsordning som fastställs i artikel 295 i fördraget. De nationella tillsynsmyndigheterna bör erhålla de resurser i fråga om personal, sakkunskap och ekonomiska medel som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

48 Eftersom det ofta är flera olika nationella organ som har tillsynsuppgifter, bör det införas öppenhet när det gäller ansvarsfördelningen och krävas att de olika organ som svarar för sektorstillsyn, tillämpning av konkurrensregler och konsumentfrågor samarbetar för att säkerställa att de effektivt utför sina uppdrag.

49 Varje part som berörs av ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet bör ha rätt att överklaga beslutet till en instans som är oberoende av den myndigheten. Denna instans kan vara en domstol. Detta överklagandeförfarande påverkar inte fördelningen av behörighet inom nationella rättssystem eller juridiska eller fysiska personers rättigheter enligt nationell lagstiftning. För att garantera rättssäkerhet och säkerhet på marknaden bör det säkerställas, att de nationella tillsynsmyndigheternas beslut gäller tills dessa förfaranden avslutats.

50 Vid fullgörandet av sina uppgifter enligt direktiv 97/67EG bör nationella tillsynsmyndigheter vid behov samarbeta med andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter och med kommissionen. Detta skulle gynna utvecklingen av den inre marknaden för posttjänster och främja en enhetlig tillämpning i alla medlemsstater av det här direktivets bestämmelser, särskilt på områden där nationell lagstiftning som genomför gemenskapslagstiftning ger nationella tillsynsmyndigheter ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av berörda bestämmelser. Detta samarbete skulle bland annat kunna äga rum i den kommitté som ska biträda kommissionen i enlighet med detta direktiv eller i en grupp som består av europeiska tillsynsmyndigheter. Medlemsstaterna bör bestämma vilka organ som ska vara nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med detta direktiv.

51 De nationella tillsynsmyndigheterna behöver samla in uppgifter från marknadsaktörer för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Begäran om information bör stå i proportion till syftet och får inte vara orimligt betungande för företagen. Sådana uppgifter kan också behöva inhämtas av kommissionen, så att den kan fullgöra sina skyldigheter enligt gemenskapens lagstiftning. Mottagaren av uppgifterna bör säkerställa sekretessen i enlighet med gällande bestämmelser.

52 I syfte att hålla Europaparlamentet och rådet informerade om utvecklingen på den inre marknaden för posttjänster, bör kommissionen för dessa institutioner regelbundet lägga fram rapporter om tillämpningen av direktiv 97/67/EG.

53 Detta direktiv påverkar inte arbetsrätten, dvs. sådana rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor, arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med nationell lagstiftning som är i överensstämmelse med gemenskapsrätten. Detta direktiv påverkar inte heller medlemsstaternas lagstiftning om social trygghet. Vid behov kan medlemsstaterna ta upp arbetsförhållanden i sina tillståndsförfaranden i enlighet med principerna om öppenhet och proportionalitet.

54 Medlemsstaterna bör se till att det upprättas tillräckligt många insamlingsställen, som tar hänsyn till användarnas behov i landsbygdsområden och glest befolkade områden. Medlemsstaterna bör säkerställa ett tillräckligt antal insamlingsställen i dessa områden så att de samhällsomfattande tjänsterna kan garanteras.

55 För att bibehålla regleringsramen för postsektorn bör inget datum anges för när direktiv 97/67/EG upphör att gälla. De bestämmelser som inte ändras genom detta direktiv fortsätter att gälla. De tjänster som medlemsstaterna under en övergångsperiod fortfarande får låta omfattas av monopol under genomförandeperioden, är de som anges i direktiv 97/67/EG.

56 Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att genomföra en inre marknad för posttjänster i gemenskapen, säkerställa en gemensam nivå på samhällsomfattande tjänster för alla användare och fastställa harmoniserade principer för regleringen av posttjänster, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

57 Direktiv 97/67/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

58 Direktivet överensstämmer med andra gemenskapsinstrument på tjänsteområdet. Skulle en bestämmelse i detta direktiv strida mot en bestämmelse i ett annat gemenskapsinstrument, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, ska bestämmelsen i det här direktivet ha företräde och tillämpas fullt ut på postsektorn.

59 Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av fördragets regler om konkurrens och frihet att tillhandahålla tjänster. Om finansieringssystemen för de samhällsomfattande tjänsterna innebär att en medlemsstat beviljar stöd eller medel via statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, påverkar direktivet inte medlemsstaternas skyldighet att följa fördragets bestämmelser om statligt stöd.

60 I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 97/67/EG ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ersättas med följande:

2 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 4 ska ersättas med följande:

5 Punkt 2 i artikel 5 ska ersättas med följande:

6 Artikel 6 ska ersättas med följande:

7 Rubriken under kapitel 3 ska ersättas med följande:

8 Artikel 7 ska ersättas med följande:

9 Rubriken under kapitel 4 ska ersättas med följande:

10 Artikel 9 ska ersättas med följande:

11 Punkt 1 i artikel 10 ska ersättas med följande:

12 Artikel 11 ska ersättas med följande:

13 Följande artikel ska läggas till:

14 Artikel 12 ska ersättas med följande:

15 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

16 Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

17 Punkterna 1 och 2 i artikel 18 ska ersättas med följande:

18 Artikel 19 ska ersättas med följande:

19 Artikel 21 ska ersättas med följande:

20 Artikel 22 ska ersättas med följande:

21 Följande kapitel ska införas:

22 Artikel 23 ska ersättas med följande:

23 Följande artikel ska införas:

24 Artiklarna 24, 25, 26 och 27 ska utgå.

25 Följande text ska införas som bilaga I:

26 Bilagan får beteckningen bilaga II.

Artikel 2

1 Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2010. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

2 Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i deras lagar och andra författningar som avser tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 3

1 Med avvikelse från artikel 2 får följande medlemsstater skjuta upp genomförandet av detta direktiv till den 31 december 2012 för att även i fortsättningen låta vissa tjänster omfattas av monopol för tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster:

Tjeckien.

Grekland.

Cypern.

Lettland.

Litauen.

Luxemburg.

Ungern.

Malta.

Polen.

Rumänien.

Slovakien.

2 De berörda medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och bekräfta sin avsikt att använda sig av det försenade genomförande som anges i punkt 1 senast den 27 augusti 2008.

3 Medlemsstater som avskaffar sina monopoliserade områden före den 31 december 2012 får mellan den 1 januari 2011 och den 31 december 2012 vägra att bevilja postoperatörer som tillhandahåller tjänster inom tillämpningsområdet för samhällsomfattande tjänster och som åtnjuter rätt till ett monopoliserat område i en annan medlemsstat samt företag som kontrolleras av dessa operatörer det tillstånd som föreskrivs i artikel 9.2 i direktiv 97/67/EG för tjänster inom det ifrågavarande avskaffade monopoliserade området.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1 EUT C 168, 20.7.2007, s. 74.

2 EUT C 197, 24.8.2007, s. 37. Yttrandet avgivet efter ett icke-obligatoriskt samråd.

3 Europaparlamentets yttrande av den 11 juli 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 november 2007 (EUT C 307 E, 18.12.2007, s. 22) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 januari 2008.

4 EGT C 48, 16.2.1994, s. 3.

5 EGT L 15, 21.1.1998, s. 14. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

6 EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 77.

7 EGT L 176, 5.7.2002, s. 21.

8 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

9 EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.

10 EGT L 109, 19.4.2001, s. 56.

11 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

12 EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

13 EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

14 EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. Direktivet senast ändrat genom rådets direktiv 2006/97/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 107).

BILAGA I

Riktlinjer för beräkning av eventuell nettokostnad för samhällsomfattande tjänster

Del A: Definition av skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster

Skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster syftar på de skyldigheter nämnda i artikel 3 som en medlemsstat har ålagt en tillhandahållare av posttjänster och som rör tillhandahållandet av en posttjänst inom ett angivet geografiskt område tillsammans med, där så är nödvändigt, enhetliga priser inom detta geografiska område för tillhandahållandet av den tjänsten eller av vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer.

I dessa skyldigheter kan bl.a. följande ingå:

Ett antal leveransdagar som överstiger de leveransdagar som fastställs i detta direktiv.

Tillgänglighet beträffande inlämningsställena för att fullgöra skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Rimliga avgifter för de samhällsomfattande tjänsterna.

Enhetliga priser för de samhällsomfattande tjänsterna.

Tillhandahållande av vissa kostnadsfria tjänster för blinda och synskadade personer.

Del B: Beräkning av nettokostnader

De nationella tillsynsmyndigheterna ska överväga alla möjligheter att erbjuda tillhandahållare av posttjänster (utsedda eller icke) tillräckliga incitament för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster på ett kostnadseffektivt sätt.

Nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster är alla kostnader som har samband med och som är nödvändiga för tillhandahållandet av den samhällsomfattande tjänsten. Nettokostnaderna för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska beräknas som skillnaden mellan nettokostnaden för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster med skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och för samma tillhandahållare av posttjänster som inte har denna skyldighet.

Beräkningen ska ta hänsyn till alla övriga relevanta aspekter, inklusive eventuella immateriella förmåner och marknadsfördelar som tillkommer en tillhandahållare av posttjänster som utsetts till att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, rätten till rimlig vinst och incitament till kostnadseffektivitet.

Ansträngningar ska göras för en korrekt bedömning av de kostnader som en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster skulle ha valt att undvika om skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inte hade förelegat. Vid nettokostnadsräkningen bör fördelarna, inklusive immateriella värden, bedömas för den operatör som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster.

Beräkningen ska bygga på kostnader som kan hänföras till följande:

i Delar av de angivna tjänsterna som endast kan tillhandahållas med förlust eller på ekonomiska villkor som faller utanför normala kommersiella villkor. I denna kategori får ingå tjänstekomponenter såsom de tjänster som definieras i del A.

ii Vissa användare eller grupper av användare, som – med beaktande av kostnaden för att tillhandahålla den angivna tjänsten, den intäkt som uppkommer samt eventuella enhetliga priser som åläggs av medlemsstaten – endast kan betjänas med förlust eller på ekonomiska villkor som faller utanför normala kommersiella villkor.

Denna kategori inbegriper de användare eller grupper av användare som inte skulle erhålla tjänsten från en kommersiell operatör som inte var skyldig att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

Nettokostnaden för vissa delar av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ska beräknas för sig för att undvika att direkta eller indirekta förmåner och kostnader tas upp mer än en gång. Den totala nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster för en utsedd tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska beräknas som summan av nettokostnaderna för varje särskild del som ingår i skyldigheten att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna med beaktande av eventuella immateriella förmåner. Ansvaret för kontrollen av nettokostnaderna faller på den nationella tillsynsmyndigheten. Tillhandahållarna av samhällsomfattande tjänster ska samarbeta med den nationella tillsynsmyndigheten så att denna kan kontrollera nettokostnaderna.

Del C: Täckning av eventuella nettokostnader för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster

Täckning eller finansiering av eventuella nettokostnader för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kan innebära att utsedda tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster ska ersättas för de tjänster de tillhandahåller på icke-kommersiella villkor. Eftersom sådan ersättning innebär finansiella överföringar måste medlemsstaterna säkerställa att dessa görs på ett objektivt, öppet redovisat, icke-diskriminerande och proportionellt sätt. Detta innebär att överföringarna medför minsta möjliga snedvridning av konkurrensen och efterfrågan från användarna.

Ett fördelningssystem som grundar sig på den fond som anges i artikel 7.4 bör använda en metod för att samla in bidragen som är öppen och neutral och som undviker att bidrag påförs företagen både på utgifts- och intäktssidan.

Det oberoende organ som förvaltar fonden ska ansvara för att samla in bidrag från företag som bedöms vara skyldiga att bidra till nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i medlemsstaten. Detta organ ska även övervaka överföringen av summor som ska betalas till företag som är berättigade till ersättning från fonden.