Kommissionens rekommendation av den 19 december 2008 om gemensamma riktlinjer för utformningen av euromyntens nationella sidor och utgivningen av euromynt avsedda att sättas i omlopp [delgivet med nr K(2008) 8625] (Endast de engelska, finska, franska, grekiska, italienska, maltesiska, nederländska, portugisiska, spanska, slovenska, svenska och tyska texterna är giltiga) (2009/23/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 211, och

(1) Enligt artikel 106.2 i fördraget får medlemsstaterna ge ut mynt i den omfattning som godkänns av Europeiska centralbanken.

(2) Rådet har i enlighet med artikel 106.2 andra meningen i fördraget vidtagit harmoniseringsåtgärder på detta område genom rådets förordning (EG) nr 975/98 av den 3 maj 1998 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp.

(3) Enligt artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron, ska mynt i euro eller i cent som överensstämmer med valörerna och de tekniska specifikationerna ha ställning som lagliga betalningsmedel i alla deltagande medlemsstater såsom de definieras i den förordningen.

(4) Enligt en gemensam praxis mellan deltagande medlemsstater bör euromynt som ska sättas i omlopp, inberäknat minnesmynt avsedda att sättas i omlopp, sättas i omlopp till nominellt värde. Detta utesluter dock inte att en liten del av det totala värdet av utgivna mynt säljs till ett högre pris om dessa mynt tillverkas med en särskilt hög kvalitet eller presenteras i en specialförpackning.

(5) Euromynt är inte enbart i omlopp i utgivarmedlemsstaten, utan också i hela euroområdet och även utanför detta. I detta sammanhang bör utgivningsmedlemsstatens namn på ett tydligt sätt markeras på euromyntets nationella sida, så att de som använder mynten lättare kan identifiera vilken den utgivande medlemsstaten är.

(6) Euromynt har en gemensam europeiska sida och en särskiljande nationell sida. På den gemensamma europeiska sidan av myntet anges både den gemensamma valutans namn och myntets valör. Varken valutans namn eller myntets valör bör upprepas på den nationella sidan.

(7) Varje deltagande medlemsstat beslutar om utformningen av de nationella sidorna av euromynten, men utformningen bör helt och hållet omges av Europaflaggans tolv stjärnor.

(8) De deltagande medlemsstaterna bör följa gemensamma regler i fråga om ändringar av euromyntens nationella sidor. De utformningar som används för de nationella sidorna av ordinarie euromynt som ska sättas i omlopp bör i princip inte ändras, utom om den statschef som det hänvisas till på ett mynt inte längre är landets statschef.

(9) Minnesmynt är särskilda mynt avsedda att sättas i omlopp där det ordinarie nationella motivet ersätts av ett annat nationellt motiv i syfte att uppmärksamma ett specifikt ämne. Den valör som bäst lämpar sig för detta ändamål är 2-euromyntet, särskilt på grund av myntets stora diameter och dess tekniska kännetecken som ger ett adekvat skydd mot förfalskning.

(10) Utgivningar av minnesmynt avsedda att sättas i omlopp bör endast ske för att uppmärksamma ämnen av stor nationell eller europeisk betydelse, eftersom sådana mynt är avsedda att vara i omlopp i hela euroområdet. Mindre betydelsefulla ämnen bör helst uppmärksammas genom utgivning av samlarmynt i euro, som ej är avsedda att sättas i omlopp och lätt måste kunna skiljas från euromynt i omlopp. Minnesmynt som gemensamt ges ut av alla deltagande medlemsstater bör reserveras för ämnen av allra största europeiska betydelse.

(11) Begränsningen av utgivningen av minnesmynt avsedda att sättas i omlopp till ett mynt per utgivande medlemsstat och år har fungerat väl och bör finnas kvar jämsides med en kompletterande möjlighet till en gemensam utgivning av ett minnesmynt avsett att sättas i omlopp i vilken alla deltagande medlemsstater deltar. Medlemsstaterna får vidare ge ut ett eurominnesmynt avsett att sättas i omlopp om statschefsämbetet tillfälligt är vakant eller temporärt tillsatt.

(12) Det är nödvändigt att införa vissa volymbegränsningar för minnesmynt i omlopp i syfte att säkerställa att sådana mynt även i fortsättningen kommer att utgöra en liten procentandel av det totala antalet 2-euromynt i omlopp. Dessa volymbegränsningar bör samtidigt medge att ett tillräckligt antal mynt ges ut för att säkerställa att minnesmynt verkligen kan sättas i omlopp.

(13) Eftersom euromynt är i omlopp i hela euroområdet är deras nationella kännetecken en fråga av allmänt intresse. Utgivande medlemsstater bör informera varandra om nya nationella sidor i god tid före den planerade utgivningsdagen. I detta syfte bör utgivande medlemsstater lämna in sina utkast till utformningar av euromynt till kommissionen, som kommer att kontrollera att de är förenliga med rekommendationen.

(14) För att ta hänsyn till medlemsstaternas olika nationella traditioner och preferenser på detta särskilda område har de rådfrågats om de riktlinjer som anges i denna rekommendation.

(15) Gemenskapen har slutit monetära avtal med Furstendömet Monaco, Republiken San Marino och Vatikanstaten, som ger dessa stater rätt att ge ut vissa kvantiteter euromynt. De gemensamma riktlinjerna ska även gälla de mynt i omlopp som ges ut av dessa stater.

(16) En översyn av denna rekommendation bör utarbetas före utgången av 2015 för att fastställa huruvida det finns skäl att ändra riktlinjerna.

(17) Denna rekommendation bör ersätta kommissionens rekommendation av den 29 september 2003 om gemensam praxis för ändringarna i utformningarna av de nationella framsidorna av euromynt i omlopp och kommissionens rekommendation av den 3 juni 2005 om gemensamma riktlinjer för de nationella sidorna av euromynt i omlopp.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

1 EGT L 139, 11.5.1998, s. 6.

2 EGT L 139, 11.5.1998, s. 1.

3 EUT L 264, 15.10.2003, s. 38.

4 EUT L 186, 18.7.2005, s. 1.