Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 98/70/EG, vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG, vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar, och om upphävande av direktiv 93/12/EEG (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95, och artikel 175.1 såvitt avser artikel 1.5 och artikel 2 i detta direktiv,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

1 I Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen fastställs minimispecifikationer med avseende på hälsa och miljö för bensin och dieselbränslen som används både i vägtransport och i andra sammanhang.

2 Ett av de mål som fastställts i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, inrättat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002, består i att uppnå en sådan luftkvalitet som inte leder till betydande negativa konsekvenser eller risker för människors hälsa eller miljön. I sitt uttalande som åtföljde Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa erkände kommissionen att utsläppen av skadliga luftföroreningar måste minska för att betydande framsteg ska kunna göras mot de mål som fastställts i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, och kommissionen ställde i utsikt framför allt nya lagstiftningsförslag som ytterligare skulle minska medlemsstaternas tillåtna nationella utsläpp av de viktigaste föroreningarna, minska utsläpp som uppkommer då bensindrivna bilar tankas på bensinstationer och ta itu med svavelhalten i bränslen, inklusive marina bränslen.

3 Gemenskapen har inom ramen för Kyotoprotokollet åtagit sig att uppfylla mål för växthusgasutsläpp för perioden 2008–2012. Dessutom har gemenskapen åtagit sig att minska växthusgasutsläppen med 30 % fram till 2020 inom ramen för en övergripande överenskommelse och med 20 % unilateralt. Alla sektorer kommer att behöva bidra till dessa mål.

4 En aspekt av transportsektorns växthusgasutsläpp åtgärdas genom gemenskapens politik för koldioxid och bilar. Förbränning av transportbränsle bidrar i betydande grad till de totala växthusgasutsläppen i gemenskapen. Övervakning och minskning av växthusgasutsläppen från bränslen under hela livscykeln kan hjälpa gemenskapen att uppfylla sina mål rörande minskade växthusgasutsläpp genom att minska användningen av kolbaserat transportbränsle.

5 Gemenskapen har antagit förordningar om begränsning av förorenande utsläpp från lätta och tunga vägfordon. Bränslespecifikationen är en av de faktorer som påverkar möjligheterna att begränsa den typen av utsläpp.

6 Undantag från det högsta ångtrycket för bensin sommartid bör begränsas till de medlemsstater som har låga lufttemperaturer sommartid. Det är därför lämpligt att klargöra i vilka medlemsstater ett sådant undantag bör tillåtas. Det gäller i princip de medlemsstater där medeltemperaturen i större delen av deras territorium understiger 12 °C under minst två av de tre månaderna juni, juli och augusti.

7 I Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg fastställs utsläppsgränser för motorer som används i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för vägtransport. Dessa typer av maskiner behöver kunna få viss typ av bränsle för att motorerna ska fungera på rätt sätt.

8 Förbränning av vägtransportbränsle utgör 20 % av växthusgasutsläppen i gemenskapen. Ett sätt att minska utsläppen är att minska dem under bränslets hela livscykel. Detta kan göras på flera olika sätt. Mot bakgrund av gemenskapens ambitioner att ytterligare minska växthusgasutsläppen och det betydande bidrag som utsläppen från vägtransport utgör i det sammanhanget är det lämpligt att fastställa ett system som ställer krav på bränsleleverantörerna att rapportera växthusgasutsläppen under hela livscykeln för det bränsle som de levererar och att minska utsläppen från och med 2011. Metoderna för beräkning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från biodrivmedel bör vara identiska med de metoder för beräkning av växthusgasernas påverkan som fastställts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor.

9 Leverantörerna bör gradvis minska växthusgasutsläppen under hela livscykeln per energienhet från bränslen och energi som levererats med upp till 10 % fram till den 31 december 2020. Genom att använda biodrivmedel, alternativa bränslen och minska avfacklingen och utluftningen på produktionsställena bör de, fram till den 31 december 2020, uppnå en minskning på minst 6 % jämfört med den genomsnittliga EU-nivån för utsläpp per energienhet under hela livscykeln från fossila bränslen under 2010. Beroende på resultaten av en översyn bör det ingå en ytterligare minskning på 2 % genom användning av miljövänlig teknik för avskiljning och lagring av koldioxid samt elfordon och dessutom en ytterligare minskning på 2 % genom inköp av tillgodohavanden enligt Kyotoprotokollets mekanism för ren utveckling. Dessa ytterligare minskningar bör inte vara bindande för medlemsstaterna eller för bränsleleverantörer vid ikraftträdandet av detta direktiv. Översynen bör ta upp att de inte är bindande.

10 Biodrivmedelsproduktion bör ske på ett hållbart sätt. De biodrivmedel som används för att uppnå de mål för minskning av växthusgasutsläpp som fastställs i detta direktiv bör därför uppfylla hållbarhetskriterier. För att uppnå överensstämmelse mellan energi- och miljöpolitiken och för att undvika extrakostnader för företagen och inkonsekvenser på miljöområdet som skulle bli följden av bristande överensstämmelse är det viktigt att tillhandahålla samma hållbarhetskriterier för användning av biodrivmedel med stöd av det här direktivet som dem som används med stöd av direktiv 2009/28/EG. Av samma skäl bör dubbel rapportering undvikas i detta sammanhang. Kommissionen och de behöriga nationella myndigheterna bör dessutom koordinera sina verksamheter inom ramen för den kommitté som är särskilt ansvarig för hållbarhetsaspekter.

11 Den ökade globala efterfrågan på biodrivmedel och de stimulansåtgärder för användning av dessa produkter som föreskrivs i detta direktiv bör inte få leda till att landområden med biologisk mångfald förstörs. Dessa ändliga resurser, som i olika internationella fördrag anses vara viktiga för hela mänskligheten, bör bevaras. Konsumenter i gemenskapen skulle dessutom anse det vara moraliskt oacceptabelt om deras ökade användning av biodrivmedel kunde leda till att områden med biologisk mångfald förstörs. Det är av dessa skäl nödvändigt att fastställa hållbarhetskriterier varigenom biodrivmedel bara kan bli föremål för stimulansåtgärder om man kan garantera att de inte producerats i områden med biologisk mångfald eller, när det gäller områden som utsetts till naturskyddsområden eller till skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter, att relevanta behöriga myndigheter visar att produktionen av råvarorna inte inverkar negativt på dessa syften. De hållbarhetskriterier som valts bör betrakta skogar som biologiskt rika när det rör sig om naturskog, enligt den definition som FN:s organisation för livsmedel och jordbruk (FAO) använder i sin globala bedömning av skogsresurserna och som länder allmänt använder för att rapportera om naturskogens utbredning, eller om de omfattas av nationell naturskyddslagstiftning. Områden där uttag av icke träbaserade skogsprodukter förekommer bör ingå, förutsatt att den mänskliga inverkan är liten. Andra typer av skog enligt de definitioner som används av FAO, t.ex. modifierad naturlig skog, halvnaturlig skog, och planterad skog bör inte betraktas som naturskog. Med tanke på vissa typer av gräsmark med stor biologisk mångfald, såväl tempererade som tropiska, bland annat savanner med stor biologisk mångfald, stäpper, områden med buskvegetation och prärier, bör biodrivmedel som framställs av råvaror från sådan mark inte kunna bli föremål för stimulansåtgärder enligt detta direktiv. Kommissionen bör, i enlighet med senaste vetenskapliga rön och tillämpliga internationella normer, ta fram kriterier och geografiska avgränsningar för att fastställa vilka områden som utgör sådan gräsmark med stor biologisk mångfald.

12 Vid beräkning av hur mycket förändrad markanvändning påverkar växthusgaserna bör de ekonomiska aktörerna ha möjlighet att använda sig av faktiska värden för kollagren för referensmarkanvändningen och markanvändningen efter omställningen. De bör också kunna använda sig av standardvärden. Arbetet inom FN:s panel för klimatförändringar är den lämpliga utgångspunkten för sådana standardvärden. Detta arbete är för närvarande inte tillgängligt i en form som kan användas direkt av ekonomiska aktörer. Därför bör kommissionen utarbeta vägledning, baserad på detta arbete, som kan tjäna som grund för beräkning av kollagrens förändring i enlighet med detta direktiv, inbegripet sådana förändringar när det gäller beskogade områden med ett krontak på mellan 10 och 30 %, savanner, stäpper, buskvegetation och prärier.

13 Det är lämpligt att kommissionen utarbetar en metodik i syfte att bedöma effekterna av dikning av torvmark på växthusgasutsläppen.

14 Land bör inte ställas om för produktion av biodrivmedel om minskningen av dess kollager vid omställningen inte inom rimlig tid – mot bakgrund av behovet av att snabbt ta itu med klimatförändringen – kan kompenseras med minskade växthusgasutsläpp på grund av produktionen av biodrivmedel. Detta skulle förhindra att ekonomiska aktörer tvingas utföra onödigt betungande forskning och att man ställer om sådan mark med stora kollager som i efterhand visar sig vara olämplig för produktion av råvaror för biodrivmedel. Kartläggningar av världens kollager leder till slutsatsen att våtmarker och kontinuerligt beskogade områden med krontak som täcker mer än 30 % av ytan bör ingå i denna kategori. Beskogade områden med krontak som täcker mellan 10 och 30 % bör också ingå, om det inte kan visas att deras kollager är tillräckligt lågt för att motivera en omställning i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. Vid hänvisningen till våtmarker bör definitionen i konventionen om våtmarker av internationell betydelse, särskilt livsmiljö för våtmarksfåglar, som antogs den 2 februari 1971 i Ramsar, beaktas.

15 Stimulansåtgärderna i detta direktiv kommer att uppmuntra till ökad produktion av biodrivmedel i hela världen. I de fall biodrivmedel framställs ur råvaror som producerats inom gemenskapen, bör de också uppfylla gemenskapens miljökrav på jordbruksområdet, inklusive de krav som gäller skydd av grundvattnets och ytvattnets kvalitet, samt sociala krav. Det finns emellertid farhågor för att produktionen av biodrivmedel i vissa tredjeländer inte respekterar minimikrav på miljöområdet och det sociala området. Det är därför lämpligt att försöka få till stånd multilaterala och bilaterala avtal och frivilliga internationella och nationella system vilka omfattar centrala miljömässiga och sociala överväganden, i syfte att främja produktionen av biodrivmedel i hela världen på ett hållbart sätt. I avsaknad av sådana avtal eller system bör medlemsstaterna kräva att ekonomiska aktörer rapporterar om dessa frågor.

16 Hållbarhetskriterier kommer endast att fungera, om de leder till förändringar i marknadsaktörernas beteende. Dessa förändringar kommer bara att ske, om biodrivmedel som uppfyller dessa kriterier kan säljas till ett högre pris än sådana som inte gör det. Enligt massbalansmetoden för kontroll av efterlevnad finns det en fysisk koppling mellan produktionen av biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna och användningen av biodrivmedel i gemenskapen, varigenom man uppnår en jämvikt mellan tillgång och efterfrågan och säkerställer en prismässig fördel som är större än i system där en sådan koppling saknas. Massbalansmetoden bör därför användas för att kontrollera efterlevnad, i syfte att säkerställa att biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna kan säljas till ett högre pris. Detta bör säkerställa att systemet fungerar på ett enhetligt sätt samtidigt som man undviker att industrin belastas orimligt hårt. Andra kontrollmetoder bör dock undersökas.

17 När så är lämpligt bör kommissionen ta vederbörlig hänsyn till FN:s millenniebedömning av ekosystem, som innehåller användbara uppgifter för bevarande av åtminstone de områden som i kritiska lägen erbjuder grundläggande ekosystemtjänster, bl.a. skydd av avrinningsområden och erosionsskydd.

18 Vid beräkningen av växthusgasutsläpp bör samprodukter från produktion och användning av bränslen tas med. Substitutionsmetoden är lämplig för analys av åtgärdernas effekter, men inte i regleringssyfte avseende enskilda ekonomiska aktörer eller enskilda leveranser av transportdrivmedel. I dessa fall är i stället energifördelningsmetoden den mest lämpliga, eftersom den är lätt att tillämpa och förutsägbar på längre sikt samt minimerar kontraproduktiva stimulansåtgärder och ger resultat som generellt sett är jämförbara med resultaten av substitutionsmetoden. När kommissionen i olika rapporter analyserar åtgärdernas effekter bör även resultaten enligt substitutionsmetoden anges.

19 För att undvika en orimligt stor administrativ börda bör en förteckning över normalvärden för vanliga produktionskedjor för biodrivmedel fastställas och denna förteckning bör uppdateras och utvidgas, när nya pålitliga uppgifter finns att tillgå. Ekonomiska aktörer bör alltid vara berättigade att tillgodoräkna sig de värden avseende minskade växthusgasutsläpp för biodrivmedel som anges i förteckningen. När normalvärdet för minskade växthusgasutsläpp från en produktionskedja är lägre än det fastställda minimivärdet för minskade växthusgasutsläpp, bör producenter som önskar visa att de uppfyller minimivärdet ha skyldighet att visa att de faktiska utsläppen från produktionsprocessen är lägre än de som användes då normalvärdena räknades fram.

20 Det är lämpligt att de uppgifter som används vid beräkningen av dessa normalvärden tas från oberoende vetenskapliga expertkällor och uppdateras på lämpligt sätt efterhand som dessa källor fortsätter sitt arbete. Kommissionen bör uppmuntra dessa källor att inom ramen för uppdateringen av sitt arbete behandla utsläpp i samband med odling, effekterna av regionala och klimatbetingade förhållanden, effekterna av odling med hållbara och ekologiska produktionsmetoder och vetenskapliga bidrag från producenter både inom gemenskapen och i tredjeländer samt från det civila samhället.

21 För att undvika att odling av råvaror för biodrivmedel uppmuntras i områden där detta skulle medföra stora växthusgasutsläpp, bör användningen av normalvärden för odling begränsas till regioner där sådana effekter med säkerhet kan uteslutas. För att de administrativa bördorna inte ska bli för tunga, bör medlemsstaterna emellertid fastställa nationella eller regionala medelvärden för utsläpp från odling, inbegripet användning av gödningsmedel.

22 Efterfrågan på jordbruksråvaror i världen ökar. Denna ökande efterfrågan kommer delvis att tillgodoses genom att jordbruksarealen utökas. Att återställa allvarligt skadad eller starkt förorenad mark, som följaktligen inte kan användas för jordbruksändamål i sitt nuvarande skick, är en metod för att utöka den areal som kan användas för grödor. Eftersom efterfrågan på jordbruksråvaror kommer att öka om man främjar biodrivmedel, bör hållbarhetssystemet främja utnyttjandet av återställd skadad mark. Även om biodrivmedel framställs av råmaterial från mark som redan används som åkermark, kan den nettoökning av efterfrågan på grödor som uppstått till följd av att biodrivmedel främjats medföra en nettoökning av odlingsarealen. Detta skulle kunna påverka mark med stora kollager, vilket skulle resultera i skadliga förluster av kollager. För att minska denna risk är det lämpligt att införa kompletterande åtgärder i syfte att uppmuntra en ökad produktivitet på mark som redan används för odling av grödor, användning av skadad mark och antagande av hållbarhetskrav, jämförbara med dem som fastställs i detta direktiv med avseende på användningen av biodrivmedel i gemenskapen, i andra jurisdiktioner där biodrivmedel används. Kommissionen bör utarbeta en konkret metodik för att minimera växthusgasutsläpp som orsakas av indirekta ändringar i markanvändning. I detta syfte bör kommissionen analysera, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rön, särskilt möjligheten att inkludera en faktor för indirekta ändringar i markanvändningen vid beräkning av växthusgasutsläpp och behovet att ge incitament till hållbara biodrivmedel som minimerar effekterna av ändringar i markanvändningen och förbättrar biodrivmedlens hållbarhet med avseende på ändringar i indirekt markanvändning. Vid utarbetandet av denna metodik bör kommissionen bland annat ta upp de potentiella indirekta ändringarna i markanvändning som sker till följd av biodrivmedel som producerats av cellulosa från icke-livsmedel samt av material som innehåller både cellulosa och lignin.

23 Eftersom de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 7b–7e i direktiv 98/70/EG även har en effekt på den inre marknadens funktion, genom att de harmoniserar hållbarhetskriterierna för biodrivmedel för redovisningsmålen enligt det direktivet, och därigenom underlättar, i enlighet med artikel 7b.8 i det direktivet, handel mellan medlemsstaterna med biodrivmedel som uppfyller kraven, är de baserade på artikel 95 i fördraget.

24 Fortsatta framsteg inom fordons- och bränsletekniken kombinerat med en fortsatt önskan att se till att miljö- och hälsoskyddet är optimerat förutsätter att bränslespecifikationerna ses över regelbundet på grundval av ytterligare studier och analyser av hur tillsatser och komponenter i biodrivmedel påverkar de förorenande utsläppen. Därför bör regelbundna rapporter utarbetas om möjligheten att underlätta en minskning av kolinnehållet i transportbränsle.

25 Användning av rengörande tillsatser kan bidra till att hålla motorerna rena och därmed minska de förorenande utsläppen. För närvarande finns det inget tillfredsställande sätt att testa rengöringsegenskaperna hos bränslen. Ansvaret för att informera kunderna om fördelarna med rengörande tillsatser och hur de ska användas åligger därför leverantörerna av bränslet och fordonen. Kommissionen bör emellertid undersöka om en vidareutveckling skulle kunna leda till en bättre metod för att optimera användningen av och fördelarna hos rengörande tillsatser.

26 De närmare bestämmelserna om blandningar av etanol och bensin bör ses över på grundval av erfarenheterna från tillämpningen av direktiv 98/70/EG. Denna översyn bör särskilt avse bestämmelserna beträffande gränsvärdena för ångtryck och eventuella alternativ för att se till att etanolblandningarna inte överskrider godtagbara gränser för ångtryck.

27 Blandas bensin med etanol ökar bränslets ångtryck. Vidare bör ångtrycket för bensin hållas nere för att begränsa luftförorenande utsläpp.

28 Blandningar av etanol och bensin ger en icke-linjär förändring av ångtrycket. Det är lämpligt att tillåta ett undantag från det högsta ångtrycket för bensin sommartid för sådana blandningar, efter en lämplig bedömning av kommissionen. Ett undantag bör förutsätta att gemenskapens lagstiftning om luftkvalitet och luftföroreningar följs. Ett sådant undantag bör motsvara den faktiska ökning av ångtrycket som uppstår när en viss procent etanol blandas i bensinen.

29 För att främja användningen av bränslen med lågt kolinnehåll samtidigt som luftföroreningsmålen iakttas, bör bensinraffinaderierna när så är möjligt tillhandahålla bensin med lågt ångtryck i de volymer som behövs. Eftersom detta inte är fallet för närvarande bör gränsen för etanolblandningars ångtryck ökas, under vissa förutsättningar, så att biodrivmedelsmarknaden kan utvecklas.

30 I vissa äldre fordon gäller inte garantin om de körs på bensin med hög andel biodrivmedel. Fordon av det slaget kan färdas från en medlemsstat till en annan. Därför är det lämpligt att se till att det under en övergångstid ständigt finns sådan bensin att tillgå som lämpar sig för dessa fordon. Medlemsstaterna bör, i samråd med de berörda parterna, säkerställa en lämplig geografisk täckning som återspeglar efterfrågan på sådan bensin. Märkningen av bensin, till exempel med E5 eller E10, bör följa den relevanta standard som utarbetats av den europeiska standardiseringskommittén (CEN).

31 Det är lämpligt att anpassa bilaga IV till direktiv 98/70/EG så att det blir möjligt att släppa ut på marknaden dieselbränslen med högre andel biodrivmedel (B7) än vad som föreskrivs i standarden EN 590:2004 (B5). Denna standard bör uppdateras i konsekvens härmed och bör också fastställa gränser för tekniska parametrar som inte ingår i den bilagan, såsom oxidationsstabilitet, flampunkt, kolrester, askhalt, vattenhalt, föroreningar totalt, kopparbandskorrosion, smörjförmåga, kinematisk viskositet, grumlingspunkt, filtrerbarhet i kyla, fosforhalt, syratal, peroxider, variation av syratalet, förorening av injektorn och stabiliserande tillsatser.

32 För att underlätta effektiv marknadsföring av biodrivmedel uppmuntras CEN att fortsätta med att snabbt ta fram en standard som gör det möjligt att blanda in högre halter av biobränslekomponenter i dieselbränsle och, framför allt, att utveckla en standard för B10.

33 Av tekniska skäl behövs det en gräns för halten av fettsyrametylester (Fame) i dieselbränsle. Någon sådan gräns behövs emellertid inte för andra biobränslekomponenter, såsom rena dieselbränsleliknande kolväten som framställts från biomassa med hjälp av Fischer-Tropsch-processen, eller för vätebehandlad vegetabilisk olja.

34 Medlemsstaterna och kommissionen bör vidta lämpliga åtgärder för att underlätta utsläppandet på marknaden av gasoljor som innehåller 10 ppm svavel före den 1 januari 2011.

35 Användningen av vissa metalltillsatser, särskilt metylcyclopentadienyl-mangantrikarbonyl (MMT), kan öka risken för skador på människors hälsa och skada fordonens motorer och utrustning för utsläppskontroll. Många fordonstillverkare avråder från användning av bränsle med metalltillsatser, och användningen av sådana bränslen kan medföra att fordonens garantier blir ogiltiga. Det är därför lämpligt att, i samråd med alla berörda parter, fortlöpande se över effekterna av att MMT används i bränsle. I avvaktan på en ytterligare översyn måste det vidtas åtgärder för att begränsa svårigheten av eventuella skador som kan uppstå. Det är därför lämpligt att det fastställs en övre gräns för användningen av MMT i bränslen, utgående från den vetenskapliga kunskap som finns att tillgå i dag. Detta gränsvärde bör endast höjas om det kan påvisas att användningen av högre halter inte medför några skadeverkningar. För att undvika att konsumenterna utan att veta om det gör sina fordonsgarantier ogiltiga måste det också ställas krav på märkning av alla bränslen som innehåller metalltillsatser.

36 I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

37 De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direktiv 98/70/EG bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

38 Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta genomförandeåtgärder avseende systemet för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, anpassa de metodologiska principer och värden som krävs för att bedöma huruvida hållbarhetskriterierna har uppfyllts när det gäller biodrivmedel, fastställa kriterier och geografisk räckvidd för gräsområden med stor biologisk mångfald, se över gränsvärdet för MMT-halten i bränsle och utgående från teknikens och vetenskapens framsteg anpassa metoderna för beräkning av växthusgasutsläpp under hela livscykeln, de tillåtna analysmetoderna i samband med bränslespecifikationerna och det tillåtna undantaget för ångtryck för bensin som innehåller bioetanol. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom en anpassning av metodologiska principer och värden, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

39 I direktiv 98/70/EG finns ett antal bränslespecifikationer varav somliga har blivit inaktuella. Det innehåller även ett antal undantag som inte längre är aktuella. Av tydlighetsskäl bör dessa bestämmelser utgå.

40 Rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen behandlar vissa aspekter av bränsleanvändning på inre vattenvägar. Avgränsningen mellan det direktivet och direktiv 98/70/EG måste klargöras. I båda direktiven fastställs den högsta svavelhalten i gasoljor som används för transporter på inre vattenvägar. För tydlighetens och rättssäkerhetens skull bör de direktiven anpassas så att bara ett av dem fastställer denna svavelhalt.

41 Ny, renare motorteknik har utvecklats för fartyg som används på inre vattenvägar. Dessa motorer kan drivas bara med mycket lågsvavligt bränsle. Svavelhalten i bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar bör sänkas så fort som möjligt.

42 Direktiven 98/70/EG och 1999/32/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

43 Rådets direktiv 93/12/EEG av den 23 mars 1993 om svavelhalten i vissa flytande bränslen har genomgått omfattande förändringar under åren och innehåller inte längre några bestämmelser av betydelse. Det bör därför upphävas.

44 Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkerställa en inre marknad för bränsle för vägtransporter och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för vägtransporter och att säkerställa efterlevnad av minimigränserna för miljöskydd vid användning av detta bränsle, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändring av direktiv 98/70/EG

Direktiv 98/70/EG ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ersättas med följande:

2 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 4 ska ersättas med följande:

5 Följande artikel ska införas:

6 Följande artiklar ska införas:

7 Artikel 8.1 ska ersättas med följande:

8 Följande artikel ska införas:

9 Artikel 9 ska ersättas med följande:

10 Artikel 10.1 ska ersättas med följande:

11 Artikel 11 ska ersättas med följande:

12 Artikel 14 ska utgå.

13 Bilagorna I, II, III och IV ska ersättas med den text som återges i bilagan till det här direktivet.

Artikel 2 – Ändring av direktiv 1999/32/EG

Direktiv 1999/32/EG ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 4b ska ändras på följande sätt:

3 I artikel 6.1a ska tredje stycket ersättas med följande:

Artikel 3 – Upphävande

Direktiv 93/12/EEG ska upphöra att gälla.

Artikel 4 – Införlivande

1 Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2010. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2 Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5 – Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6 – Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1 EUT C 44, 16.2.2008, s. 53.

2 Europaparlamentets yttrande av den 17 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 6 april 2009.

3 EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.

4 EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

5 EUT L 152, 11.6.2008, s. 43.

6 EGT L 59, 27.2.1998, s. 1.

7 Se sidan 16 i detta nummer av EUT.

8 EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

9 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

10 EGT L 121, 11.5.1999, s. 13.

11 EGT L 74, 27.3.1993, s. 81.

12 KN-numren följer gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.6.1987, s. 1).

13 EGT L 164, 30.6.1994, s. 15.

14 EGT L 59, 27.2.1998, s. 1.

15 EGT L 173, 12.7.2000, s. 1.

16 EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.

17 EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.

18 EUT L 30, 31.1.2009, s. 16.

19 EUT L 154, 21.6.2003, s. 1.

20 EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.

21 EGT L 59, 27.2.1998, s. 1.

22 EGT L 164, 30.6.1994, s. 15.

BILAGA

BILAGA I

Typ: Bensin

Parameter | Enhet | Gränsvärden

Minsta | Högsta

Forskningsoktantal | 95 | —

Motoroktantal | 85 | —

Ångtryck, sommartid | kPa | — | 60,0

Destillering:

avdunstning vid 100 °C | % v/v | 46,0 | —

avdunstning vid 150 °C | % v/v | 75,0 | —

Kolväteanalys

olefiner | % v/v | — | 18,0

aromatiska föreningar | % v/v | — | 35,0

bensen | % v/v | — | 1,0

Syrehalt | % m/m | 3,7

Oxygenater

Metanol | % v/v | 3,0

Etanol (stabiliseringsmedel kan vara nödvändigt) | % v/v | 10,0

Isopropylalkohol | % v/v | — | 12,0

Tertiär-butylalkohol | % v/v | — | 15,0

Isobutylalkohol | % v/v | — | 15,0

Etrar som innehåller fem eller flera kolatomer per molekyl | % v/v | — | 22,0

Andra oxygenater | % v/v | — | 15,0

Svavelhalt | mg/kg | — | 10,0

Blyhalt | g/l | — | 0,005

1 Testmetoderna ska vara de som specificeras i EN 228:2004. Medlemsstaterna får anta de analytiska metoder som specificeras i EN 228:2004 som ersättningsstandard om det kan visas att dessa är minst lika tillförlitliga och exakta som den analysmetod de ersätter.

2 De värden som anges i specifikationen är verkliga värden. Vid fastställandet av gränsvärden har villkoren i EN ISO 4259:2006 Petroleum products – Determination and application of precision data in relation to methods of test tillämpats, och vid fastställandet av ett minimivärde har en minsta skillnad på 2R över noll beaktats (R = reproducerbarhet). Resultatet från enskilda mätningar ska tolkas på grundval av de kriterier som anges i EN ISO 4259:2006.

3 Medlemsstaterna får besluta att fortsätta att tillåta utsläppande på marknaden av vanlig blyfri bensin med ett lägsta motoroktantal (MON) på 81 och ett lägsta forskningsoktantal (RON) på 91.

4 Sommarperioden ska börja senast den 1 maj och sluta tidigast den 30 september. För medlemsstater med låga sommartemperaturer ska sommarperioden börja senast den 1 juni och sluta tidigast den 31 augusti.

5 För medlemsstater med låga sommartemperaturer som omfattas av ett undantag enligt artikel 3.4 och 3.5 ska det maximala ångtrycket vara högst 70 kPa. För medlemsstater som i enlighet med artikel 3.4 och 3.5 omfattas av ett undantag för bensin som innehåller etanol ska det maximala ångtrycket vara 60 kPa, plus undantaget för ångtryck enligt bilaga III.

6 Andra primära alkoholer och etrar med en slutlig kokpunkt som högst motsvarar den som anges i EN 228:2004.

BILAGA II

Typ: Diesel

Parameter | Enhet | Gränsvärden

Minsta | Högsta

Cetantal | 51,0 | —

Densitet vid 15 °C | kg/m | — | 845,0

Destillering:

temp. vid 95 % v/v: | °C | — | 360,0

Polycykliska aromatiska kolväten | % m/m | — | 8,0

Svavelhalt | mg/kg | — | 10,0

Fame-halt – EN 14078 | % v/v | — | 7,0

1 Testmetoderna ska vara de som specificeras i EN 590:2004. Medlemsstaterna får anta de analytiska metoder som specificeras i EN 590:2004 som ersättningsstandard om det kan visas att dessa är minst lika tillförlitliga och exakta som den analysmetod de ersätter.

2 De värden som anges i specifikationen är verkliga värden. Vid fastställandet av gränsvärden har villkoren i EN ISO 4259:2006 Petroleum products – Determination and application of precision data in relation to methods of test tillämpats, och vid fastställandet av ett minimivärde har en minsta skillnad på 2R över noll beaktats (R = reproducerbarhet). Resultatet från enskilda mätningar ska tolkas på grundval av de kriterier som anges i EN ISO 4259:2006.

3 Fame ska överensstämma med EN 14214.

BILAGA III

Bioetanolhalt (%v/v) | Undantag för ångtryck (kPa)

0 | 0

1 | 3,65

2 | 5,95

3 | 7,20

4 | 7,80

5 | 8,0

6 | 8,0

7 | 7,94

8 | 7,88

9 | 7,82

10 | 7,76

Det tillåtna undantaget för ångtryck för ett etanolinnehåll som ligger mellan de uppräknade värdena ska fastställas genom linjär interpolering mellan de värden för etanolhalt som ligger ovanför och under det mellanliggande värdet.

BILAGA IV

A. Typiska värden och normalvärden för biodrivmedel när de produceras utan några nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter till följd av förändrad markanvändning

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp | Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp

Etanol av sockerbetor | 61 % | 52 %

Etanol av vete (processbränsle inte specificerat) | 32 % | 16 %

Etanol av vete (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk) | 32 % | 16 %

Etanol av vete (naturgas som processbränsle i konventionell panna) | 45 % | 34 %

Etanol av vete (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) | 53 % | 47 %

Etanol av vete (halm som processbränsle i kraftvärmeverk) | 69 % | 69 %

Etanol av majs, producerad inom gemenskapen (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) | 56 % | 49 %

Etanol av sockerrör | 71 % | 71 %

ETBE (etyltertiärbutyleter), andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

TAEE (tert-amyletyleter), andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

Biodiesel av raps | 45 % | 38 %

Biodiesel av solros | 58 % | 51 %

Biodiesel av sojabönor | 40 % | 31 %

Biodiesel av palmolja (processen inte specificerad) | 36 % | 19 %

Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) | 62 % | 56 %

Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja | 88 % | 83 %

Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps | 51 % | 47 %

Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros | 65 % | 62 %

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen inte specificerad) | 40 % | 26 %

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) | 68 % | 65 %

Ren vegetabilisk olja av raps | 58 % | 57 %

Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad naturgas | 80 % | 73 %

Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas | 84 % | 81 %

Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas | 86 % | 82 %

B. Uppskattade typiska värden respektive normalvärden för framtida biodrivmedel som inte, eller bara i försumbar omfattning, fanns på marknaden i januari 2008, när de produceras utan några nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter till följd av förändrad markanvändning

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för minskningen av växthusgasutsläpp | Normalvärde för minskningen av växthusgasutsläpp

Etanol av vetehalm | 87 % | 85 %

Etanol av virkesavfall | 80 % | 74 %

Etanol av odlad skog | 76 % | 70 %

Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall | 95 % | 95 %

Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog | 93 % | 93 %

DME (dimetyleter) av virkesavfall | 95 % | 95 %

DME av odlad skog | 92 % | 92 %

Metanol av virkesavfall | 94 % | 94 %

Metanol av odlad skog | 91 % | 91 %

MTBE (metyltertiärbutyleter), andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används

C. Metod

Växthusgasutsläppen från produktion och användning av biodrivmedel beräknas enligt följande:

E = eec + el + ep + etd + eu – esca – eccs – eccr – eee,

där

Utsläpp från tillverkning av maskiner och utrustning ska inte räknas med.

Växthusgasutsläpp från bränslen, E, ska uttryckas som gram koldioxidekvivalenter per MJ bränsle, gCO2eq/MJ.

Med undantag från punkt 2 får värden som beräknas i form av gCO2eq/MJ anpassas för att ta hänsyn till skillnader mellan bränslen när det gäller mängden nyttigt arbete, uttryckt som km/MJ. Sådana anpassningar får bara göras om man kan visa att det finns skillnader i mängden nyttigt arbete som utförts.

De minskade växthusgasutsläppen till följd av användningen av biodrivmedel beräknas enligt följande:

UTSLÄPPSMINSKNING = (EF – EB)/EF

där

De växthusgaser som omfattas av punkt 1 är CO2, N2O och CH4. Vid beräkningen av koldioxidekvivalenter ska följande värden användas för dessa gaser:

Utsläpp från extraktion eller odling av råvaror, eec, ska omfatta utsläpp från själva extraktions- eller odlingsprocessen, från insamlingen av råvaror, från avfall och utlakning, och från produktionen av kemikalier eller produkter som används vid uttag eller odling. Avskiljning av koldioxid vid odlingen av råvaror ska inte räknas med. Certifierade minskningar av växthusgasutsläppen från fackling vid oljeproduktionsanläggningar överallt i världen ska dras av. Då man uppskattar utsläppen från odling är det tillåtet att, i stället för faktiska värden, utgå från medelvärden från geografiska områden som är mindre än de som används vid beräkningen av normalvärden.

De årliga utsläppen från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning, el, beräknas genom att de totala utsläppen fördelas jämnt över 20 år. Följande formel ska användas:

el = (CSR – CSA) × 3,664 × 1/20 × 1/P – eB,

där

Bonusen på 29 gCO2eq/MJ ska beviljas om det kan styrkas att marken

a i januari 2008 inte användes för jordbruk eller annan verksamhet, och

b faller inom någon av följande kategorier:

Bonusen på 29 gCO2eq/MJ ska vara tillämplig upp till 10 år från och med dagen för omställning av marken till jordbruk, om en regelbunden ökning av kollagret och en betydande minskning av erosionen för mark enligt led i garanteras och markföroreningen för mark enligt led ii minskas.

Kategorierna i 8 b definieras enligt följande:

a allvarligt skadad mark: mark som under en längre tid antingen har försaltats i betydande omfattning eller vars halt av organiska ämnen varit särskilt låg och som drabbats av kraftig erosion.

b kraftigt förorenad mark: mark som är olämplig för livsmedels- eller foderproduktion på grund av markförorening.

Sådan mark ska inbegripa mark som varit föremål för ett kommissionsbeslut i enlighet med artikel 7c.3 fjärde stycket.

Den vägledning som antagits i enlighet med punkt 10 i del C i bilaga V till direktiv 2009/28/EG ska tjäna som grund för beräkningen av kollager på land vid tillämpningen av det här direktivet.

Utsläpp från bearbetning, ep, ska omfatta utsläpp från själva bearbetningen, från avfall och läckage, och från produktionen av kemikalier och produkter som används vid bearbetningen.

När man ska redovisa användningen av sådan el som inte producerats i bränsleproduktionsanläggningen ska växthusgasutsläppen vid produktion och distribution av denna el antas motsvara de genomsnittliga utsläppen vid produktion och distribution av el i en angiven region. Med undantag från denna bestämmelse får producenter använda sig av ett genomsnittsvärde för en enskild anläggning för elproduktion när det gäller el som producerats av den anläggningen, förutsatt att den inte är ansluten till elnätet.

Utsläpp från transporter och distribution, etd, ska omfatta utsläpp från transport och lagring av råvaror och halvfabrikat och från lagring och distribution av färdigt material. Utsläpp från transporter och distribution som ska beaktas enligt punkt 6 ska inte omfattas av den här punkten.

Utsläpp från bränsle som används, eu, ska antas vara noll för biodrivmedel.

Minskade utsläpp genom avskiljning av koldioxid och geologisk lagring, eccs, som inte redan har redovisats i ep ska begränsas till utsläpp som undviks genom avskiljning och upptag av CO2 med direkt koppling till extraktion, transport, bearbetning och distribution av bränsle.

Minskade utsläpp genom avskiljning och ersättning av koldioxid, eccr, ska begränsas till utsläpp som undviks genom avskiljning av CO2 vars kol kommer från biomassa och som ersätter CO2 av fossilt ursprung som används i kommersiella produkter och tjänster.

Minskade utsläpp genom överskottsel vid kraftvärmeproduktion, eee, ska beaktas i förhållande till överskottsel som producerats i bränsleproduktionssystem med kraftvärme, utom då det bränsle som används för kraftvärmeproduktionen är en produkt som erhålles tillsammans med drivmedlet i samma process (samprodukt) och som inte består av skörderester från jordbruket. Vid redovisningen av denna överskottsel ska kraftvärmeenheten antas vara så stor som krävs för att precis fylla minimibehovet av värme för bränsleproduktionen. De minskade växthusgasutsläpp som är kopplade till denna överskottsel ska antas motsvara mängden växthusgas som skulle släppas ut om en lika stor mängd el producerades i ett kraftverk där samma bränsle användes som i kraftvärmeenheten.

Om en bränsleproduktionsprocess både producerar det bränsle för vilket utsläpp beräknas och en eller flera andra produkter (samprodukter), ska växthusgasutsläppen fördelas mellan bränslet (eller dess mellanprodukt) och samprodukterna i förhållande till deras energiinnehåll (fastställt som det lägre värmevärdet när det gäller produkter andra samprodukter än el).

Vid beräkningen i punkt 17 ska de utsläpp som fördelas bestå av eec + el + de fraktioner av ep, etd och eee som äger rum till och med det processteg där en samprodukt bildas. Om samprodukter redan har fått en sådan tilldelning i samband med ett tidigare processteg i livscykeln, ska i detta syfte fraktionen av de utsläpp som kopplas till det senaste processteget i produktionen av det mellanliggande bränslet användas i stället för de totala utsläppen vid beräkning av utsläpp från drivmedelsproduktionen.

Alla samprodukter, inbegripet el som inte omfattas av punkt 16, tas med i denna beräkning, utom skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal. Samprodukter med negativt energiinnehåll ska anses ha energiinnehållet noll då man gör beräkningen.

Avfall och skörderester som halm, bagass, skal, majskolvar och nötskal, liksom bearbetningsrester, inklusive råglycerin (glycerin som inte är raffinerat), ska anses ha värdet noll när det gäller växthusgasutsläppen över en livscykel, fram till dess att dessa material samlas in.

När det gäller bränslen som produceras i raffinaderier ska analysenheten för beräkningen i punkt 17 utgöras av raffinaderiet.

Vid beräkningen i punkt 4 ska den fossila motsvarigheten EF vara de senast tillgängliga faktiska genomsnittsutsläppen från den fossila delen av bensin och diesel som förbrukats i gemenskapen enligt rapporteringen i enlighet med detta direktiv. Om sådana uppgifter saknas ska värdet 83,8 gCO2eq/MJ användas.

D. Disaggregerade normalvärden för biodrivmedel

Disaggregerade normalvärden för odling: eec enligt definitionen i del C i denna bilaga

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av sockerbetor | 12 | 12

Etanol av vete | 23 | 23

Etanol av majs, producerad inom gemenskapen | 20 | 20

Etanol av sockerrör | 14 | 14

ETBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

TAEE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

Biodiesel av raps | 29 | 29

Biodiesel av solros | 18 | 18

Biodiesel av sojabönor | 19 | 19

Biodiesel av palmolja | 14 | 14

Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja | 0 | 0

Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps | 30 | 30

Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros | 18 | 18

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja | 15 | 15

Ren vegetabilisk olja av raps | 30 | 30

Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad naturgas | 0 | 0

Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas | 0 | 0

Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas | 0 | 0

Disaggregerade normalvärden för bearbetning (inbegripet överskottsel): ep – eee enligt definitionen i del C i denna bilaga

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av sockerbetor | 19 | 26

Etanol av vete (processbränsle inte specificerat) | 32 | 45

Etanol av vete (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk) | 32 | 45

Etanol av vete (naturgas som processbränsle i konventionell panna) | 21 | 30

Etanol av vete (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) | 14 | 19

Etanol av vete (halm som processbränsle i kraftvärmeverk) | 1 | 1

Etanol av majs, producerad inom gemenskapen (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) | 15 | 21

Etanol av sockerrör | 1 | 1

ETBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

TAEE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

Biodiesel av raps | 16 | 22

Biodiesel av solros | 16 | 22

Biodiesel av sojabönor | 18 | 26

Biodiesel av palmolja (processen inte specificerad) | 35 | 49

Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) | 13 | 18

Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja | 9 | 13

Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps | 10 | 13

Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros | 10 | 13

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen inte specificerad) | 30 | 42

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) | 7 | 9

Ren vegetabilisk olja från raps | 4 | 5

Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad naturgas | 14 | 20

Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas | 8 | 11

Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas | 8 | 11

Disaggregerade normalvärden för transport och distribution: etdenligt definitionen i del C i denna bilaga

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av sockerbetor | 2 | 2

Etanol av vete | 2 | 2

Etanol av majs, producerad inom gemenskapen | 2 | 2

Etanol av sockerrör | 9 | 9

ETBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

TAEE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för etanol som används

Biodiesel av raps | 1 | 1

Biodiesel av solros | 1 | 1

Biodiesel av sojabönor | 13 | 13

Biodiesel av palmolja | 5 | 5

Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja | 1 | 1

Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps | 1 | 1

Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros | 1 | 1

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja | 5 | 5

Ren vegetabilisk olja av raps | 1 | 1

Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad naturgas | 3 | 3

Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas | 5 | 5

Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas | 4 | 4

Totalt för odling, bearbetning, transport och distribution

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av sockerbetor | 33 | 40

Etanol av vete (processbränsle inte specificerat) | 57 | 70

Etanol av vete (brunkol som processbränsle i kraftvärmeverk) | 57 | 70

Etanol av vete (naturgas som processbränsle i konventionell panna) | 46 | 55

Etanol av vete (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) | 39 | 44

Etanol av vete (halm som processbränsle i kraftvärmeverk) | 26 | 26

Etanol av majs, producerad inom gemenskapen (naturgas som processbränsle i kraftvärmeverk) | 37 | 43

Etanol av sockerrör | 24 | 24

ETBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som i produktionskedja för etanol som används

TAEE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som i produktionskedja för etanol som används

Biodiesel av raps | 46 | 52

Biodiesel av solros | 35 | 41

Biodiesel av sojabönor | 50 | 58

Biodiesel av palmolja (processen inte specificerad) | 54 | 68

Biodiesel av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) | 32 | 37

Biodiesel av vegetabilisk eller animalisk avfallsolja | 10 | 14

Vätebehandlad vegetabilisk olja av raps | 41 | 44

Vätebehandlad vegetabilisk olja av solros | 29 | 32

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen inte specificerad) | 50 | 62

Vätebehandlad vegetabilisk olja av palmolja (processen i oljefabriken sker med omhändertagande av metan) | 27 | 29

Ren vegetabilisk olja av raps | 35 | 36

Biogas av organiskt kommunalt avfall, i form av komprimerad naturgas | 17 | 23

Biogas från flytande gödsel, i form av komprimerad naturgas | 13 | 16

Biogas från fast gödsel, i form av komprimerad naturgas | 12 | 15

E. Uppskattade disaggregerade normalvärden för framtida biodrivmedel som inte, eller bara i försumbar omfattning, fanns på marknaden i januari 2008

Disaggregerade värden för odling: eec enligt definitionen i del C i denna bilaga

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av vetehalm | 3 | 3

Etanol av virkesavfall | 1 | 1

Etanol av odlad skog | 6 | 6

Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall | 1 | 1

Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog | 4 | 4

DME av virkesavfall | 1 | 1

DME av odlad skog | 5 | 5

Metanol av virkesavfall | 1 | 1

Metanol av odlad skog | 5 | 5

MTBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används

Disaggregerade värden för bearbetning (inbegripet överskottsel): ep – eee enligt definitionen i del C i denna bilaga

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av vetehalm | 5 | 7

Etanol av träråvara | 12 | 17

Fischer–Tropsch-diesel av träråvara | 0 | 0

DME av träråvara | 0 | 0

Metanol av träråvara | 0 | 0

MTBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används

Disaggregerade värden för transport och distribution: etd enligt definitionen i del C i denna bilaga

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av vetehalm | 2 | 2

Etanol av virkesavfall | 4 | 4

Etanol av odlad skog | 2 | 2

Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall | 3 | 3

Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog | 2 | 2

DME av virkesavfall | 4 | 4

DME av odlad skog | 2 | 2

Metanol av virkesavfall | 4 | 4

Metanol av odlad skog | 2 | 2

MTBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används

Totalt för odling, bearbetning, transport och distribution

Produktionskedja för biodrivmedel | Typiskt värde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ) | Normalvärde för växthusgasutsläppen (gCO2eq/MJ)

Etanol av vetehalm | 11 | 13

Etanol av virkesavfall | 17 | 22

Etanol av odlad skog | 20 | 25

Fischer–Tropsch-diesel av virkesavfall | 4 | 4

Fischer–Tropsch-diesel av odlad skog | 6 | 6

DME av virkesavfall | 5 | 5

DME av odlad skog | 7 | 7

Metanol av virkesavfall | 5 | 5

Metanol av odlad skog | 7 | 7

MTBE, andel från förnybara energikällor | Lika stor som andelen i den produktionskedja för metanol som används

1 Inkluderar inte animalisk olja som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 3-material i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel.

2 EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.

4 Den kvot som erhålls när molekylvikten för CO2 (44,010 g/mol) divideras med molekylvikten för kol (12,011 g/mol) är lika med 3,664.

5 Inkluderar inte animalisk olja som produceras från animaliska biprodukter som klassificeras som kategori 3-material i enlighet med förordning (EG) nr 1774/2002.