Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/44/EG av den 6 maj 2009 om ändring av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, vad gäller sammanlänkade system och kreditfordringar (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget,

1 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG infördes en ordning där slutlig avveckling av överföringsuppdrag och nettning samt säkerheters verkställighet säkerställs i fråga om såväl inhemska som utländska deltagare i systemen för överföring av betalningar och värdepapper.

2 I utvärderingsrapporten från kommissionen av den 7 april 2006 om direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling drogs slutsatsen att direktiv 98/26/EG allmänt sett fungerar väl. I rapporten framhävdes att en del betydande förändringar kan vara förestående på området för avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper och slutsatsen var att det finns ett visst behov av att förtydliga och förenkla direktiv 98/26/EG.

3 Den huvudsakliga förändringen är emellertid det ökande antalet sammanlänkningar mellan system som då direktiv 98/26/EG utarbetades nästan uteslutande drevs på nationell och oberoende grund. Denna förändring är ett av resultaten av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument, och den europeiska uppförandekoden för clearing och avveckling. Som en anpassning till denna utveckling bör begreppet samverkande system och systemoperatörers ansvar förtydligas.

4 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG skapades en enhetlig gemenskapsrättslig ram för gränsöverskridande användning av finansiella säkerheter och därigenom avskaffades de flesta av de formella krav som tidigare gällt för avtal om finansiellt säkerhetsställande.

5 Europeiska centralbanken beslutade att införa kreditfordringar som en godtagbar typ av säkerhet för kredittransaktioner i Eurosystemet från och med den 1 januari 2007. För att maximera den ekonomiska effekten av användningen av kreditfordringar, rekommenderade Europeiska centralbanken att tillämpningsområdet för direktiv 2002/47/EG skulle utvidgas. Kommissionens utvärderingsrapport av den 20 december 2006 om direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet tog upp denna fråga och tillstyrkte Europeiska centralbankens uppfattning. Användningen av kreditfordringar kommer att öka förekomsten av tillgängliga säkerheter. Vidare harmonisering på området för avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper skulle också ytterligare bidra till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor mellan kreditinstitut i alla medlemsstater. Om användningen av kreditfordringar som säkerhet underlättas ytterligare kommer konsumenter och gäldenärer också att tjäna på detta, eftersom användningen av kreditfordringar som säkerheter i slutändan skulle kunna leda till ökad konkurrens och förbättrad tillgång till krediter.

6 I syfte att underlätta användningen av kreditfordringar är det viktigt att avskaffa eller förbjuda alla administrativa regler, som exempelvis anmälnings- och registreringskrav, som skulle göra överlåtelser av kreditfordringar ogenomförbara. För att inte äventyra säkerhetstagares ställning bör gäldenärer med rättslig verkan även kunna avstå från sina kvittningsrättigheter gentemot borgenärer. Samma motiv bör också gälla för behovet av att införa en möjlighet för gäldenären att avstå från skydd av banksekretessregler, eftersom säkerhetstagaren i annat fall kan ha otillräcklig information för att korrekt bedöma värdet av de underliggande kreditfordringarna. Dessa bestämmelser bör inte påverka Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal.

7 Medlemsstaterna har inte använt sig av möjligheten i artikel 4.3 i direktiv 2002/47/EG att inte tillåta säkerhetstagarens rätt till tillägnelse. Den bestämmelsen bör därför utgå.

8 Direktiven 98/26/EG och 2002/47/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

9 I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av direktiv 98/26/EG

Direktiv 98/26/EG ska ändras på följande sätt:

1 Skäl 8 ska utgå.

2 Följande skäl ska införas:

3 Följande skäl ska införas:

4 Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

6 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

7 Artikel 4 ska ersättas med följande:

8 I artikel 5 ska följande stycke läggas till:

9 Artikel 7 ska ersättas med följande:

10 Artikel 9 ska ersättas med följande:

11 Artikel 10 ska ersättas med följande:

Artikel 2 – Ändring av direktiv 2002/47/EG

Direktiv 2002/47/EG ska ändras på följande sätt:

1 Skäl 9 ska ersättas med följande:

2 Skäl 20 ska ersättas med följande:

3 Följande skäl ska läggas till:

4 Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

6 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

7 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

8 I artikel 5 ska följande punkt läggas till:

9 Följande artikel ska införas efter artikel 9:

Artikel 3 – Införlivande

1 Medlemsstaterna ska före den 30 december 2010 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 30 juni 2011. När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2 Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4 – Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5 – Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1 EUT C 216, 23.8.2008, s. 1.

2 Yttrande av den 3 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

3 Europaparlamentets yttrande av den 18 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 27 april 2009.

4 EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

5 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

6 EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

7 EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

8 EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

9 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

10 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

11 EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

12 EUT L 146, 10.6.2009, s. 37.

13 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

14 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

15 EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.

16 EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

17 EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

18 EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

19 EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.