Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/123/EG av den 21 oktober 2009 om ändring av direktiv 2005/35/EG om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

1 Syftet med direktiv 2005/35/EG och detta direktiv är att åstadkomma en tillnärmning när det gäller definitionen av fartygsföroreningsbrott som begåtts av fysiska eller juridiska personer, omfattningen av ansvaret och den straffrättsliga naturen av sanktioner som fysiska personer kan ådömas för sådana brott.

2 Den 23 oktober 2007 ogiltigförklarade Europeiska gemenskapernas domstol rådets rambeslut 2005/667/RIF av den 12 juli 2005 om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bekämpande av föroreningar orsakade av fartyg, vilket kompletterade direktiv 2005/35/EG med straffrättsliga åtgärder. Detta direktiv bör fylla det rättsliga tomrum som uppstod till följd av domen.

3 Straffrättsliga sanktioner, som markerar en annan typ av ogillande från samhällets sida än administrativa sanktioner, leder till en förbättrad efterlevnad av den gällande lagstiftningen om föroreningar förorsakade av fartyg och bör vara tillräckligt stränga för att avskräcka alla potentiella förorenare från överträdelser därav.

4 En enhetlig uppsättning lagstiftningsåtgärder har redan antagits på EU-nivå för att förstärka sjösäkerheten och bidra till att förhindra fartygsföroreningar. Lagstiftningen i fråga riktar sig till flaggstater, redare, befraktare, klassificeringssällskap, hamnstater och kuststater. Det befintliga systemet med sanktioner för olagliga utsläpp av förorenande ämnen från fartyg, som kompletterar den lagstiftningen, behöver förstärkas ytterligare genom att straffrättsliga sanktioner införs.

5 Gemensamma bestämmelser om straffrättsliga sanktioner gör det möjligt att inom och mellan medlemsstaterna använda effektivare utredningsmetoder och att samarbeta effektivt.

6 Medlemsstaterna bör även tillämpa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner mot juridiska personer inom gemenskapen, eftersom fartygsföroreningsbrott ofta begås i juridiska personers intresse eller till deras förmån.

7 Tillämpligheten av direktiv 2005/35/EG bör inte vara föremål för andra undantag än de som fastställs i detta direktiv. Därför bör vissa kategorier av fysiska och juridiska personer, såsom lastägare eller klassificeringssällskap, omfattas av det direktivets tillämpningsområde.

8 Genom detta direktiv bör medlemsstaterna förpliktas att i sin nationella lagstiftning fastställa straffrättsliga sanktioner vid sådana utsläpp av förorenande ämnen som detta direktiv är tillämpligt på. Genom detta direktiv bör inga skyldigheter skapas beträffande tillämpningen av sådana sanktioner eller av något annat befintligt system för övervakning av att lagarna efterlevs i enskilda fall.

9 Enligt detta direktiv bör olagliga utsläpp av förorenande ämnen från fartyg betraktas som ett brott förutsatt att de skett uppsåtligen, av hänsynslöshet eller av grov oaktsamhet och medför försämrad vattenkvalitet. Mindre allvarliga fall av olagliga utsläpp av förorenande ämnen från fartyg som inte medför försämrad vattenkvalitet behöver inte betraktas som ett brott. Enligt detta direktiv bör sådana utsläpp betecknas som ringa fall.

10 Mot bakgrund av behovet av att upprätthålla en hög nivå i fråga om säkerhet och miljöskydd inom sjötransportsektorn samt för att säkerställa effektiviteten av principen om att förorenaren betalar för uppkomna skador på miljön, bör upprepade ringa fall, som inte vart för sig, men sammantaget medför försämrad vattenkvalitet, betraktas som brott.

11 Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av andra ansvarssystem för skador förorsakade av fartygsföroreningar enligt gemenskapslagstiftningen, nationell lagstiftning eller internationell rätt.

12 Den straffrättsliga behörigheten bör fastställas i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning och i enlighet med deras förpliktelser enligt internationell rätt.

13 Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om genomförandet av detta direktiv, så att kommissionen kan bedöma dess verkningar.

14 Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den gränsöverskridande skada som beteendet i fråga kan förorsaka och åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

15 Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

16 I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmanas medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

17 Direktiv 2005/35/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av direktiv 2005/35/EG

Direktiv 2005/35/EG ska ändras på följande sätt:

1 Titeln ska ersättas med följande:

2 Artikel 1.1 ska ersättas med följande:

3 I artikel 2 ska följande punkt läggas till:

4 Artiklarna 4 och 5 ska ersättas med följande:

5 Efter artikel 5 ska följande artiklar införas:

6 Artikel 8 ska ersättas med följande:

7 Efter artikel 8 ska följande artiklar införas:

Artikel 2 – Införlivande

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 16 november 2010. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3 – Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4 – Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1 EUT C 77, 31.3.2009, s. 69.

2 Europaparlamentets yttrande av den 5 maj 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 14 september 2009.

3 EUT L 255, 30.9.2005, s. 11.

4 Mål C-440/05, kommissionen mot rådet, REG 2007, s. I-9097.

5 EUT L 255, 30.9.2005, s. 164.

6 EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.