Rådets förordning (EG) nr 116/2009 av den 18 december 2008 om export av kulturföremål (kodifierad version)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133,

med beaktande av kommissionens förslag, och

1 Rådets förordning (EEG) nr 3911/92 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

2 För att upprätthålla den inre marknaden behövs regler för handeln med tredjeland för att skydda kulturföremål.

3 Det tycks vara nödvändigt att vidta åtgärder särskilt för att säkerställa att export av kulturföremål underkastas enhetlig kontroll vid gemenskapens yttre gränser.

4 Ett sådant system skulle kräva att ett tillstånd utfärdat av den behöriga medlemsstaten uppvisas före export av kulturföremål som omfattas av denna förordning. Detta gör det nödvändigt med en klar definition av tillämpningsområdet för sådana åtgärder och hur dessa ska genomföras. Tillämpningen av systemet bör vara så enkel och effektiv som möjligt.

5 De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

6 Med hänsyn till den betydande erfarenhet som medlemsstaternas myndigheter har genom tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen bör den förordningen tillämpas i denna fråga.

7 Bilaga I till denna förordning syftar till att klargöra de kategorier av kulturföremål som bör ges särskilt skydd i handeln med tredjeland, men är inte avsedd att inverka på medlemsstaternas definition av nationella skatter i betydelsen enligt artikel 30 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Definitioner

Utan att det påverkar medlemsstaternas befogenheter enligt artikel 30 i fördraget ska termen kulturföremål i denna förordning avse de föremål som anges i bilaga I.

Artikel 2 – Exportlicens

1 Export av kulturföremål till länder utanför gemenskapens tullområde ska kräva uppvisande av en exportlicens.

2 Exportlicensen ska utfärdas på begäran av den berörda personen

a av en behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium kulturföremålet i fråga lagligen och definitivt befann sig den 1 januari 1993,

b eller därefter, av en behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium kulturföremålet befinner sig antingen efter lagligt och definitivt avsändande från en annan medlemsstat, eller efter import från tredjeland, eller efter återinförsel från tredjeland efter lagligt avsändande från en medlemsstat till det landet.

3 Exportlicensen ska gälla inom hela gemenskapen.

4 Utan att det påverkar bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 är direkt export från gemenskapens tullområde av nationella skatter som har konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde men som inte är kulturföremål i denna förordnings mening underkastad den exporterande medlemsstatens nationella lagstiftning.

Artikel 3 – Behöriga myndigheter

1 Medlemsstaterna ska förse kommissionen med en förteckning över de myndigheter som har befogenhet att utfärda exporttillstånd för kulturföremål.

2 Kommissionen ska offentliggöra en förteckning över myndigheterna och varje ändring i denna förteckning i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4 – Uppvisande av licensen

Exportlicensen ska uppvisas som stöd för exportanmälan i samband med tullformaliteterna vid den tullanstalt som är behörig att godta anmälan.

Artikel 5 – Begränsning av behöriga tullanstalter

1 Medlemsstaterna får begränsa antalet tullanstalter som är behöriga att handlägga ärenden om export av kulturföremål.

2 Medlemsstater som använder sig av den möjlighet som ges i punkt 1 ska meddela kommissionen vilka tullanstalter som är behöriga.

Artikel 6 – Administrativt samarbete

För tillämpningen av denna förordning ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 515/97 och särskilt bestämmelserna om sekretess för uppgifter gälla i tillämpliga delar.

Förutom det samarbete som föreskrivs i första stycket ska medlemsstaterna inom ramen för sina ömsesidiga förbindelser vidta alla nödvändiga åtgärder för att få till stånd samarbete mellan tullmyndigheterna och de behöriga myndigheter som avses i artikel 4 i direktiv 93/7/EEG.

Artikel 7 – Tillämpningsföreskrifter

Beslut om de åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning, särskilt de som gäller de formulär som ska användas (t.ex. modell och tekniska egenskaper), ska antas enligt det förfarande som avses i artikel 8.2.

Artikel 8 – Kommitté

1 Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2 När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Artikel 9 – Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder genomförs. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 10 – Rapportering

1 Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits enligt denna förordning.

2 Vart tredje år ska kommissionen framlägga en rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av denna förordning.

Artikel 11 – Upphävande

Förordning (EEG) nr 3911/92, ändrad genom de förordningar som är upptagna i bilaga II, ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 12 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EGT L 395, 31.12.1992, s. 1.

2 Se bilaga II.

3 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

4 EGT L 82, 22.3.1997, s. 1.

5 EGT L 74, 27.3.1993, s. 74.

BILAGA I

Kategorier av kulturföremål som omfattas av artikel 1

1. | Arkeologiska föremål som är äldre än 100 år och som härrör från

— utgrävningar och fynd på land eller under vatten | 9705 00 00

— arkeologiska fyndplatser | 9706 00 00

— arkeologiska samlingar

2. | Föremål som utgör en integrerad del av söndertagna konstnärliga, historiska eller religiösa minnesmärken som är äldre än 100 år | 9705 00 00 9706 00 00

3. | Tavlor och målningar, andra än de i kategori 4 eller 5, som utförts helt för hand, på vilket underlag och i vilket material som helst | 9701

4. | Akvareller, gouacher och pasteller, som utförts helt för hand på vilket underlag som helst | 9701

5. | Mosaiker andra än de som är klassificerade i kategorierna 1 och 2 som utförts helt för hand i vilket material som helst och teckningar som utförts helt för hand på vilket underlag och i vilket material som helst | 6914 9701

6. | Originalgrafik, grafiska blad, silkscreentryck och litografier med deras respektive matriser och originalaffischer | Kapitel 49 9702 00 00 8442 50 99

7. | Originalskulpturer eller originalstatyer och kopior, framställda enligt samma process som originalet och som inte tillhör kategori 1 | 9703 00 00

8. | Fotografier, film och negativ av dessa | 3704 3705 3706 4911 91 80

9. | Inkunabler och manuskript, inklusive kartor och partitur, enstaka eller i samlingar | 9702 00 00 9706 00 00 4901 10 00 4901 99 00 4904 00 00 4905 91 00 4905 99 00 4906 00 00

10. | Böcker som är äldre än 100 år, enstaka eller i samlingar | 9705 00 00 9706 00 00

11. | Tryckta kartor som är äldre än 200 år | 9706 00 00

12. | Arkiv och däri ingående delar, som är äldre än 50 år, och av vilket slag och på vilket underlag som helst | 3704 3705 3706 4901 4906 9705 00 00 9706 00 00

13. | a) Samlingar och föremål från zoologiska, botaniska, mineralogiska eller anatomiska samlingar | 9705 00 00

b) Samlingar av historiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse | 9705 00 00

14. | Transportmedel som är äldre än 75 år | 9705 00 00 Kapitel 86–89

15. | Andra antikviteter som inte ingår i kategorierna A.1A.14

a) mellan 50 och 100 år gamla

leksaker, spel | Kapitel 95

glasföremål | 7013

guld- och silversmide | 7114

möbler | Kapitel 94

optiska, fotografiska och kinematografiska apparater | Kapitel 90

musikinstrument | Kapitel 92

ur, klockor och delar av sådana | Kapitel 91

träarbeten | Kapitel 44

keramiska föremål | Kapitel 69

gobelänger | 5805 00 00

mattor | Kapitel 57

tapeter | 4814

vapen | Kapitel 93

b) äldre än 100 år | 9706 00 00

Kulturföremål i kategorierna A.1–A.15 omfattas av denna förordning bara om deras värde motsvarar eller överstiger de ekonomiska gränsvärdena under B.

Ekonomiska gränsvärden tillämpliga på vissa kategorier under A (i euro)

Värde:

Oavsett värde

15000

30000

50000

150000

Bedömningen av om villkoren för ekonomiskt gränsvärde är uppfyllda måste göras när en ansökan om exportlicens lämnas in. Det ekonomiska värdet är det som kulturföremålet har i den medlemsstat som anges i artikel 2.2.

För de medlemsstater som inte har euro som valuta ska de värden som uttrycks i euro i bilaga I omräknas och uttryckas i nationell valuta till växelkursen av den 31 december 2001 publicerad i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Detta motvärde i nationell valuta ska ses över vartannat år med början den 31 december 2001. Motvärdet ska beräknas utifrån en genomsnittlig dagskurs för dessa valutor uttryckta i euro under 24 månader bakåt räknat från den sista augusti före den 31 december då översynen utförs. Denna beräkningsmetod ska på kommissionens förslag granskas av den rådgivande kommittén för kulturföremål, i princip två år efter det att den tillämpats för första gången. Vid varje översyn ska värden uttryckta i euro och motvärden i nationell valuta regelbundet offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning under de första dagarna i november före den dag då översynen får verkan.

1 Som är äldre än 50 år och inte tillhör upphovsmannen.

2 Som det definieras av EG-domstolen i dess dom i mål 252/84 enligt följande: Samlarobjekt enligt nr 97.05 i Gemensamma tulltaxan är föremål som har de egenskaper som krävs för att ingå i en samling, dvs. föremål som är relativt sällsynta och normalt inte används för sitt ursprungliga ändamål, som omsätts särskilt utanför den normala handeln med liknande bruksföremål och som har högt värde.

BILAGA II

Rådets förordning (EEG) nr 3911/92 (EGT L 395, 31.12.1992, s. 1)

Rådets förordning (EG) nr 2469/96 (EGT L 335, 24.12.1996, s. 9)

Rådets förordning (EG) nr 974/2001 (EGT L 137, 19.5.2001, s. 10)

Rådets förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1) | Endast bilaga I.2

BILAGA III

Förordning (EEG) nr 3911/92 | Denna förordning

Artikel 1 | Artikel 1

Artikel 2.1 | Artikel 2.1

Artikel 2.2 första stycket, inledande ord | Artikel 2.2 första stycket, inledande ord

Artikel 2.2 första stycket, första strecksatsen | Artikel 2.2 första stycket a

Artikel 2.2 första stycket, andra strecksatsen | Artikel 2.2 första stycket b

Artikel 2.2 andra stycket | Artikel 2.2 andra stycket

Artikel 2.2 tredje stycket | Artikel 2.2 tredje stycket

Artikel 2.2 fjärde stycket | Artikel 2.2 fjärde stycket

Artikel 2.3 | Artikel 2.3

Artikel 2.4 | Artikel 2.4

Artikel 3–9 | Artikel 3–9

Artikel 10 första stycket | Artikel 10.1 första stycket

Artikel 10 andra stycket | Artikel 10.1 andra stycket

Artikel 10 tredje stycket | Artikel 10.2 första stycket

Artikel 10 fjärde stycket | —

Artikel 10 femte stycket | Artikel 10.2 andra stycket

— | Artikel 11

Artikel 11 | Artikel 12

Bilaga A.1, A.2 och A.3 | Bilaga I A.1, A.2 och A.3

Bilaga A.3A | Bilaga I A.4

Bilaga A.4 | Bilaga I A.5

Bilaga A.5 | Bilaga I A.6

Bilaga A.6 | Bilaga I A.7

Bilaga A.7 | Bilaga I A.8

Bilaga A.8 | Bilaga I A.9

Bilaga A.9 | Bilaga I A.10

Bilaga A.10 | Bilaga I A.11

Bilaga A.11 | Bilaga I A.12

Bilaga A.12 | Bilaga I A.13

Bilaga A.13 | Bilaga I A.14

Bilaga A.14 | Bilaga I A.15

Bilaga Del B | Bilaga I, Del B

— | Bilaga II

— | Bilaga III