Rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller regler om fakturering

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 113,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

1 I rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt fastställs villkor och regler vad avser mervärdesskatt och fakturor för att säkerställa en väl fungerande inre marknad. I enlighet med artikel 237 i det direktivet har kommissionen lagt fram en rapport, där man mot bakgrund av den tekniska utvecklingen identifierar vissa svårigheter i fråga om elektronisk fakturering och där man även identifierar vissa andra områden där mervärdesskattereglerna borde förenklas, så att den inre marknaden kan fungera bättre.

2 Med tanke på att redovisningen måste vara tillräckligt utförlig för att medlemsstaterna ska kunna kontrollera varor som flyttas temporärt från en medlemsstat till en annan, bör det klargöras att redovisningen ska innefatta uppgifter om värderingar av varor som flyttas temporärt mellan medlemsstaterna. Vidare bör överföring av varor till en annan medlemsstat i värderingssyfte, för mervärdesskatteändamål, inte betraktas som en leverans av varor.

3 Reglerna om mervärdesskattens utkrävbarhet vid gemenskapsinterna varuleveranser och gemenskapsinterna förvärv av varor bör förtydligas för att säkerställa att de uppgifter som lämnas i sammanställningarna blir enhetliga och att informationsutbytet med hjälp av dessa sammanställningar görs så snabbt som möjligt. Vidare är det lämpligt att leveranser av varor från en medlemsstat till en annan som pågår kontinuerligt under längre tid än en kalendermånad anses äga rum vid utgången av varje kalendermånad.

4 För att hjälpa små och medelstora företag som har svårt att betala mervärdesskatt till den behöriga myndigheten innan de har fått in betalningen från sina kunder, bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillåta att mervärdesskatt redovisas enligt kontantmetoden, vilken möjliggör för leverantören och tillhandahållaren att betala mervärdesskatt till den behöriga myndigheten när denne får betalt för en leverans eller ett tillhandahållande, vilket också medför att avdragsrätten uppstår när denne betalar för en leverans eller ett tillhandahållande. Därigenom kan medlemsstaterna införa en frivillig ordning baserad på redovisning enligt kontantmetoden som inte får negativa effekter på kassaflödet när det gäller deras intäkter av mervärdesskatt.

5 För att skapa rättslig förutsebarhet för företag angående deras faktureringsskyldigheter bör det tydligt anges vilken medlemsstats faktureringsregler som ska gälla.

6 För att förbättra den inre marknadens sätt att fungera måste harmoniserade tidsfrister för att utfärda fakturor införas för vissa gränsöverskridande leveranser och tillhandahållanden.

7 Vissa krav på vilka uppgifter som ska anges på fakturor bör ändras för att möjliggöra bättre skattekontroll, införa en mer enhetlig behandling av gränsöverskridande och inhemska leveranser eller tillhandahållanden och främja elektronisk fakturering.

8 Eftersom elektronisk fakturering kan hjälpa företagen att minska sina kostnader och bli mer konkurrenskraftiga, bör de nuvarande mervärdesskattekraven i fråga om elektronisk fakturering ses över för att undanröja befintliga bördor och hinder för att utnyttja sådan fakturering. Pappersfakturor och elektroniska fakturor bör behandlas lika, och den administrativa bördan för pappersfakturering bör inte öka.

9 Likabehandling bör även tillämpas när det gäller skattemyndigheternas befogenheter. Deras kontrollbefogenheter och beskattningsbara personers rättigheter och skyldigheter bör gälla i samma utsträckning oavsett om den beskattningsbara personen väljer att utfärda pappersfakturor eller elektroniska fakturor.

10 Fakturorna måste återge verkliga leveranser eller tillhandahållanden och deras äkthet, integritet och läsbarhet bör därför säkerställas. Med hjälp av administrativa kontroller kan tillförlitliga verifieringskedjor mellan fakturor och leveranser eller tillhandahållanden upprättas, och därigenom säkerställs att alla fakturor (oavsett om det gäller pappersfakturor eller elektroniska fakturor) uppfyller dessa krav.

11 De elektroniska fakturornas äkthet och integritet kan även säkerställas med hjälp av viss befintlig teknik såsom elektroniskt datautbyte (EDI) och avancerade elektroniska signaturer. Eftersom det finns annan teknik bör det dock inte krävas av beskattningsbara personer att de använder en viss elektronisk faktureringsteknik.

12 Det bör klargöras att när en beskattningsbar person lagrar fakturor som han har utfärdat eller mottagit online bör den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas, förutom den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad, ha rätt till åtkomst till dessa fakturor för kontrolländamål.

13 Eftersom målen för direktivet i fråga om förenkling, modernisering och harmonisering av reglerna om fakturor med mervärdesskatteuppgifter inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

14 I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i unionens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

15 Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av direktiv 2006/112/EG

Direktiv 2006/112/EG ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 17.2 ska led f ersättas med följande:

2 I artikel 64 ska punkt 2 ersättas med följande:

3 I artikel 66 ska första stycket led c och andra stycket ersättas med följande:

4 Artikel 67 ska ersättas med följande:

5 Artikel 69 ska ersättas med följande:

6 I artikel 91.2 ska andra stycket ersättas med följande:

7 Följande artikel ska införas:

8 Artikel 178 ska ändras på följande sätt:

9 Artikel 181 ska ersättas med följande:

10 I artikel 197.1 ska led c ersättas med följande:

11 Artikel 217 ska ersättas med följande:

12 I avdelning XI kapitel 3 avsnitt 3 ska följande artikel införas:

13 Artikel 220 ska ersättas med följande:

14 Följande artikel ska införas:

15 Artiklarna 221, 222, 223, 224 och 225 ska ersättas med följande:

16 Artikel 226 ska ändras på följande sätt:

17 Följande artiklar ska införas:

18 Artikel 228 ska utgå.

19 Artikel 230 ska ersättas med följande:

20 Artikel 231 ska utgå.

21 Rubriken i avdelning XI kapitel 3 avsnitt 5 ska ersättas med följande:

22 Artiklarna 232 och 233 ska ersättas med följande:

23 Artikel 234 ska utgå.

24 Artiklarna 235, 236 och 237 ska ersättas med följande:

25 Artikel 238 ska ändras på följande sätt:

26 Artikel 243 ska ersättas med följande:

27 Artikel 246 ska utgå.

28 Artikel 247.2 och 247.3 ska ersättas med följande:

29 I avdelning XI kapitel 4 avsnitt 3 ska följande artikel införas:

30 Artikel 249 ska ersättas med följande:

31 I artikel 272.1 ska andra stycket ersättas med följande:

Artikel 2 – Införlivande

1 Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2012 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

2 Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3 – Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4 – Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

2 EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

3 Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).

4 Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (EUT L 264, 15.10.2003, s. 1).;

5 EUT L 13, 19.1.2000, s. 12.

6 EGT L 338, 28.12.1994, s. 98.;