Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1235/2010 av den 15 december 2010 om ändring, när det gäller säkerhetsövervakning av humanläkemedel, av förordning (EG) nr 726/2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet, och förordning (EG) nr 1394/2007 om läkemedel för avancerad terapi (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114 och artikel 168.4 c,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Genom förordning (EG) nr 726/2004 inrättas ett unionsomfattande förfarande för godkännande för försäljning av vissa kategorier av läkemedel (det centraliserade förfarandet), fastställs regler för säkerhetsövervakning av dessa läkemedel och inrättas Europeiska läkemedelsmyndigheten (nedan kallad myndigheten).

2 Av folkhälsoskäl behövs det regler om säkerhetsövervakning för att förhindra, upptäcka och bedöma biverkningar av humanläkemedel som har släppts ut på unionsmarknaden, eftersom humanläkemedlens säkerhetsprofil inte är fullständigt känd förrän produkterna har släppts ut på marknaden.

3 Föroreningen av vatten och mark med läkemedelsrester är ett växande miljöproblem. Medlemsstaterna bör överväga att vidta åtgärder rörande övervakning och utvärdering av sådana humanläkemedels miljöpåverkan, däribland de som kan inverka på folkhälsan. Kommissionen bör på grundval bland annat av uppgifter från myndigheten, Europeiska miljöbyrån och medlemsstaterna sammanställa en rapport om problemets omfattning, tillsammans med en bedömning av om unionens lagstiftning om humanläkemedel eller annan relevant unionslagstiftning behöver ändras.

4 Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts och till följd av kommissionens bedömning av unionens system avseende säkerhetsövervakning står det klart att det måste vidtas åtgärder för att förbättra unionslagstiftning om säkerhetsövervakning av humanläkemedel.

5 Myndighetens huvuduppgifter när det gäller säkerhetsövervakning enligt förordning (EG) nr 726/2004 bör kvarstå och vidareutvecklas, särskilt i fråga om unionens databas för säkerhetsövervakning och nätverk för databehandling (Eudravigilance-databasen), samordningen av medlemsstaternas säkerhetsmeddelanden och tillhandahållandet av information om säkerhetsfrågor till allmänheten.

6 För att alla behöriga myndigheter samtidigt ska kunna ta emot och ha tillgång till, samt kunna dela, säkerhetsinformation om godkända humanläkemedel i unionen bör Eudravigilance-databasen underhållas och förstärkas som enda forum för att ta emot sådan information. Medlemsstaterna bör därför inte ålägga innehavarna av godkännanden för försäljning ytterligare rapporteringskrav. Medlemsstaterna, myndigheten och kommissionen bör kontinuerligt ha full tillgång till databasen, och innehavare av godkännande för försäljning och allmänheten bör få ta del av den i lämplig omfattning.

7 För ökad öppenhet och insyn i säkerhetsövervakningsfrågor bör en webbportal för europeiska läkemedel skapas och förvaltas av myndigheten.

8 För att säkerställa tillgången till den sakkunskap och de resurser som krävs för bedömningar av säkerhetsövervakning på unionsnivå bör det inrättas en ny vetenskaplig kommitté inom myndigheten: kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel. Kommittén bör bestå av ledamöter utsedda av medlemsstaterna som har kunskaper i läkemedelssäkerhet, t.ex. upptäckt, bedömning och minimering av och information om risker, utformning av säkerhetsstudier efter det att produkten godkänts och granskning av säkerhetsövervakning, samt av ledamöter utsedda av kommissionen, som är oberoende vetenskapliga experter, eller företrädare för sjukvårdspersonal och patienter.

9 De regler för myndighetens vetenskapliga kommittéer som fastställs i förordning (EG) nr 726/2004 bör tillämpas på kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel.

10 För att säkerställa att farhågor om humanläkemedels säkerhet hanteras på ett harmoniserat sätt inom unionen bör kommittén för humanläkemedel och den samordningsgrupp som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel utgå från rekommendationerna från kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel i alla frågor som har att göra med säkerhetsövervakning av humanläkemedel. För att säkerhetsbedömningarna ska vara konsekventa och ske kontinuerligt bör det slutliga ansvaret för att utfärda ett yttrande om risk/nyttabedömningen av humanläkemedel som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004 kvarstå hos kommittén för humanläkemedel och hos de myndigheter som är behöriga att bevilja godkännanden för försäljning.

11 Det är lämpligt att kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel utfärdar en rekommendation i samband med alla bedömningar på unionsnivå som görs efter det att en produkt har godkänts och som baseras på säkerhetsdata för humanläkemedel och den bör ansvara för att ge rekommendationer om riskhanteringssystem och övervaka effektiviteten av dessa. Sådana bedömningar på unionsnivå bör följa de förfaranden som anges i direktiv 2001/83/EG även för humanläkemedel som godkänts genom det centraliserade förfarandet.

12 I enlighet med direktiv 2001/83/EG ställer myndigheten ett sekretariat till samordningsgruppens förfogande. Med avseende på samordningsgruppens utökade mandat när det gäller säkerhetsövervakning bör det tekniska och administrativa stödet från myndighetens sekretariat till samordningsgruppen förstärkas. Myndigheten bör svara för samordningen mellan samordningsgruppen och myndighetens vetenskapliga kommittéer.

13 För att skydda folkhälsan bör myndighetens säkerhetsövervakning få tillräcklig finansiering. Det bör säkerställas att tillräcklig finansiering av säkerhetsövervakningen är möjlig genom att myndigheten bemyndigas att ta ut avgifter från innehavarna av godkännanden för försäljning. Hanteringen av dessa insamlade medel bör stå under ständig kontroll av styrelsen, för att myndighetens oberoende ska garanteras.

14 För att garantera bästa möjliga expertkunskaper och för att kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel ska fungera optimalt bör de rapportörer som gör bedömningar i samband med unionens förfaranden för säkerhetsövervakning, de periodiska säkerhetsrapporterna, säkerhetsstudierna efter det att produkten godkänts och riskhanteringssystemen avlönas genom myndigheten.

15 Myndigheten bör därför bemyndigas att ta ut avgifter som ersättning för samordningsgruppens arbete inom ramen för unionens system för säkerhetsövervakning, i enlighet med direktiv 2001/83/EG, och rapportörer i samordningsgruppen bör därefter avlönas av myndigheten.

16 Det är nödvändigt ur ett folkhälsoperspektiv att komplettera de uppgifter som varit tillgängliga vid tidpunkten för godkännandet med uppgifter om säkerheten och i vissa fall också om effekten av humanläkemedel som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004. Kommissionen bör därför bemyndigas att kräva att innehavaren av godkännandet för försäljning gör säkerhets- och effektstudier efter det att läkemedlet godkänts. Det bör vara möjligt att ställa det kravet i samband med att godkännandet för försäljning beviljas eller vid en senare tidpunkt, och det bör vara ett villkor för godkännandet för försäljning. Dessa studier kan inriktas på insamling av uppgifter som gör det möjligt att bedöma humanläkemedlens säkerhet och effekt i klinisk vardag.

17 Det är viktigt att ett förstärkt system för säkerhetsövervakning inte leder till förhastade godkännanden för försäljning. Det finns dock humanläkemedel som godkänns på villkor att de blir föremål för ytterligare övervakning. Detta omfattar alla humanläkemedel med en ny aktiv substans och biologiska läkemedel, inklusive biologiska läkemedel som liknar referensläkemedel, vilka är prioriterade för säkerhetsövervakning. Behöriga myndigheter kan också begära ytterligare övervakning för särskilda humanläkemedel som omfattas av kravet att en säkerhetsstudie ska utföras efter det att humanläkemedlet godkänts eller om det finns villkor eller begränsningar, vilka kommer att specificeras i riskhanteringsplanen, rörande säker och effektiv användning av läkemedlet. Riskhanteringsplanerna krävs normalt för nya aktiva substanser, biologiska läkemedel som liknar biologiska referensläkemedel, läkemedel för barn och humanläkemedel vilkas godkännande för försäljning har ändrats markant, t.ex. genom en ny tillverkningsprocess för ett läkemedel som framställts på bioteknisk väg. Humanläkemedel som omfattas av ytterligare övervakning bör kunna identifieras som sådana genom en svart symbol, som kommer att väljas av kommissionen på grundval av en rekommendation av kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel, och en lämplig standardförklaring på produktresumén och bipacksedeln. Myndigheten bör uppdatera en allmänt tillgänglig förteckning över sådana läkemedel.

18 Erfarenheterna har visat att det bör klargöras vilket ansvar innehavarna av godkännanden i fråga om försäljning har för säkerhetsövervakningen av godkända humanläkemedel. Innehavarna av godkännanden för försäljning bör ansvara för att fortlöpande övervaka att humanläkemedlen är säkra, informera myndigheterna om alla ändringar som kan påverka godkännandet för försäljning och se till att produktinformationen är uppdaterad. Eftersom humanläkemedel inte alltid används på de villkor som anges i godkännandet för försäljning bör ansvaret för innehavaren av godkännandet för försäljning bl.a. omfatta lämnande av all tillgänglig information, även resultaten av kliniska prövningar eller andra studier, och rapportering av sådan användning av läkemedlet som inte omfattas av de villkor som anges i godkännandet för försäljning. Det är även lämpligt att säkerställa att det tas hänsyn till all relevant information som samlats in om humanläkemedlets säkerhet i samband med att godkännandet för försäljning förnyas.

19 Vetenskaplig och medicinsk litteratur är en viktig källa till information om fallrapporter om misstänkta biverkningar. För aktiva substanser som ingår i mer än ett humanläkemedel sker för närvarande en dubbelrapportering av fallrapporter om misstänkta biverkningar i litteraturen. För att rapporteringen ska effektiviseras bör myndigheten övervaka en fastställd litteraturlista för en fastställd förteckning över de aktiva substanser som används i läkemedel för vilka det finns flera godkännanden för försäljning.

20 Eftersom alla uppgifter om misstänkta biverkningar av humanläkemedel som godkänts av medlemsstaterna skickas direkt till Eudravigilance-databasen, behövs det inte några särskilda regler för rapportering om humanläkemedel som har godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004. De regler om registrering och rapportering av misstänkta biverkningar som fastställs i direktiv 2001/83/EG bör därför tillämpas på humanläkemedel som har godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004.

21 De behöriga myndigheterna måste i högre grad dela på resurserna för bedömningen av de periodiska säkerhetsrapporterna. De bedömningsförfaranden som avses i direktiv 2001/83/EG bör därför tillämpas på enskilda bedömningar av periodiska säkerhetsrapporter för olika humanläkemedel som innehåller samma aktiva substanser eller samma kombination av aktiva substanser, t.ex. gemensamma bedömningar av humanläkemedel som godkänts både nationellt och genom det centraliserade förfarandet.

22 Man bör stärka kontrollen av humanläkemedel som godkänts genom det centraliserade förfarandet genom att föreskriva att den tillsynsmyndighet som ansvarar för säkerhetsövervakning också bör vara behörig myndighet i den medlemsstat där innehavaren av godkännandet för försäljning förvarar sin master file för systemet för säkerhetsövervakning.

23 Tillämpningen av denna förordning ska inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. För att kunna upptäcka, bedöma, förstå och förhindra biverkningar, samt att identifiera och vidta åtgärder för att minska riskerna och öka fördelarna med humanläkemedel i syfte att skydda folkhälsan bör det vara möjligt att behandla personuppgifter inom Eudravigilance-systemet utan att bryta mot unionens lagstiftning om uppgiftsskydd. Syftet att skydda folkhälsan utgör ett viktigt allmänintresse, och följaktligen kan behandlingen av personuppgifter berättigas om identifierbara hälsouppgifter behandlas endast när det är nödvändigt och endast när berörda parter gör en bedömning av nödvändigheten i varje fas av säkerhetsövervakningen.

24 Denna förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/84/EU av den 15 december 2010 om ändring, när det gäller säkerhetsövervakning av humanläkemedel, av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel breddar myndighetens uppdrag vad gäller säkerhetsövervakning, inbegripet litteraturbevakning, förbättrad användning av IT-verktyg och tillhandahållande av mer information till allmänheten. Myndigheten bör få möjlighet att finansiera denna verksamhet med hjälp av avgifter som tas ut av innehavare av godkännande för försäljning. Dessa avgifter bör inte täcka de uppdrag som utförs av nationella behöriga myndigheter, för vilka uppdrag dessa myndigheter tar ut avgifter i enlighet med direktiv 2001/83/EG.

25 Den säkerhetsövervakning som fastställs i denna förordning kräver att enhetliga villkor ställs upp för innehållet i och underhållet av säkerhetsövervakningssystemets master file, minimikraven för kvalitetssystemet avseende myndighetens säkerhetsövervakning, användningen av internationellt vedertagen terminologi, format och standarder för säkerhetsövervakning samt minimikraven för övervakning av uppgifterna i Eudravigilance-databasen för att avgöra om det finns nya risker eller om riskerna har förändrats. Formatet och innehållet vid elektronisk översändelse av misstänkta biverkningar från medlemsstater och innehavare av godkännande för försäljning, formatet och innehållet för elektroniska periodiska säkerhetsrapporter och riskhanteringsplaner samt formatet för protokoll, sammanfattningar och slutrapporter om säkerhetsstudier efter godkännandet bör även fastställas. I enlighet med artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska regler och allmänna principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter fastställas i förväg genom en förordning i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I avvaktan på att denna nya förordning antas fortsätter rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter att vara tillämpligt, med undantag för det föreskrivande förfarandet med kontroll som inte är tillämpligt.

26 Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att kunna anta bestämmelser som kompletterar artiklarna 9.4cc och 10a.1 b i förordning (EG) nr 726/2004. Kommissionen bör ges befogenhet att anta tilläggsbestämmelser i vilka det anges när det kan bli aktuellt att kräva effektstudier efter det att ett läkemedel har godkänts. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

27 Bestämmelserna om övervakning av humanläkemedel i förordning (EG) nr 726/2004 utgör särskilda bestämmelser i den mening som avses i artikel 15.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter.

28 Det bör säkerställas lämplig samordning mellan den nyligen inrättade kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel och myndighetens övriga kommittéer, särskilt kommittén för humanläkemedel, kommittén för särläkemedel och kommittén för avancerade terapier, som inrättades genom förordning (EG) nr 1394/2007.

29 Förordningarna (EG) nr 726/2004 och (EG) nr 1394/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av förordning (EG) nr 726/2004

Förordning (EG) nr 726/2004 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 5.2 ska följande mening läggas till:

2 Artikel 9.4 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

4 Följande artikel ska införas:

5 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

6 Följande artikel ska införas:

7 Artikel 16 ska ersättas med följande:

8 Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

9 Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

10 Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

11 Kapitel 3 i avdelning II ska ersättas med följande:

12 Artikel 56.1 ska ändras på följande sätt:

13 Artikel 57 ska ändras på följande sätt:

14 Följande artikel ska införas:

15 Artikel 62 ska ändras på följande sätt:

16 Artikel 64.2 ska ändras på följande sätt:

17 I artikel 66 g ska artikel 67 ersättas med artikel 68.

18 Artikel 67 ska ändras på följande sätt:

19 Artikel 82.3 ska ersättas med följande:

20 I artikel 83.6 ska andra meningen ersättas med följande:

21 Följande artiklar ska införas:

Artikel 2 – Ändringar av förordning (EG) nr 1394/2007

Artikel 20.3 i förordning (EG) nr 1394/2007 ska ersättas med följande:3. Myndighetens verkställande direktör ska ansvara för nödvändig samordning mellan kommittén för avancerade terapier och myndighetens övriga kommittéer, särskilt kommittén för humanläkemedel, kommittén för säkerhetsövervakning och riskbedömning av läkemedel, kommittén för särläkemedel, dessa kommittéers arbetsgrupper och andra vetenskapliga rådgivande grupper.

Artikel 3 – Övergångsbestämmelser

1 Kravet i artikel 104.3 b i direktiv 2001/83/EG, ändrat genom direktiv 2010/84/EU, på att innehavaren av godkännandet för försäljning ska upprätthålla och på begäran tillhandahålla en master file för systemet för säkerhetsövervakning för ett eller flera humanläkemedel, och som i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 726/2004, ändrad genom den här förordningen, gäller humanläkemedel som godkänts enligt förordning (EG) nr 726/2004, ska tillämpas på godkännanden för försäljning som beviljats före den 2 juli 2012 antingen från och med beroende på vilket som inträffar först.

a den dag då dessa godkännanden för försäljning förnyas, eller

b utgången av en treårsperiod som börjar löpa den 2 juli 2012,

2 Förfarandet i artiklarna 107m–107q i direktiv 2001/83/EG, ändrat genom direktiv 2010/84/EU, som är tillämpligt i enlighet med artikel 28b i förordning (EG) nr 726/2004, ändrad genom den här förordningen, ska endast tillämpas på studier som inletts efter den 2 juli 2012.

3 Myndighetens skyldighet enligt artikel 28c.1 andra stycket i förordning (EG) nr 726/2004 såsom ändrat i denna förordning ska tillämpas först när styrelsen har tillkännagivit att Eudravigilance-databasen är fullt funktionsduglig.

Artikel 4 – Ikraftträdande och genomförande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 2 juli 2012.

1 EUT C 306, 16.12.2009, s. 22.

2 EUT C 79, 27.3.2010, s. 50.

3 EUT C 229, 23.9.2009, s. 19.

4 Europaparlamentets ståndpunkt av den 22 september 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 29 november 2010.

5 EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.

6 EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

7 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

8 EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

9 Se sidan i detta 74 nummer av EUT.

10 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

11 EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.

12 EUT L 324, 10.12.2007, s. 121.