Kommissionens rekommendation av den 18 juli 2011 om tillgång till ett grundläggande betalkonto (Text av betydelse för EES) (2011/442/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och
(1) Det är nödvändigt att se till att konsumenterna har tillgång till betaltjänster i Europeiska unionen (nedan kallad unionen) för att de fullt ut ska kunna utnyttja den inre marknaden och för att denna ska fungera korrekt. För närvarande säkerställs inte tillgången till nödvändiga betaltjänster av betaltjänstleverantörerna och garanteras inte heller av alla medlemsstater inom unionen.
(2) De nuvarande restriktiva kriterier som betaltjänstleverantörerna tillämpar för att godkänna öppnandet av betalkonton, utöver vad som krävs i lag, kan hindra människor från att fullt ut kunna utnyttja rätten till fri rörlighet för personer inom unionen. Avsaknad av grundläggande bankkonton utestänger dessutom konsumenter från den konventionella marknaden för finansiella tjänster och hämmar därmed deras finansiella och sociala integration, vilket ofta drabbar den mest utsatta delen av befolkningen. Det försvårar också konsumenternas tillgång till nödvändiga varor och tjänster. Det är därför nödvändigt att uppställa principer för tillgången till grundläggande betalkonton. Detta är ett centralt inslag i främjandet av social integration och sammanhållning, i så måtto att konsumenter åtminstone bör kunna utnyttja vissa gemensamma grundläggande betalningstjänster.
(3) Det är viktigt att se till att principerna för tillgången till grundläggande betalkonton tillämpas enhetligt i hela unionen. För bättre effekt bör emellertid principerna tillämpas så att unionens mångskiftande bankpraxis beaktas.
(4) I denna rekommendation anges allmänna principer för tillhandahållandet av grundläggande betalkonton inom unionen
(5) Rekommendationen bör gälla tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden. På grundläggande betalkonton bör därför även de regler om överblickbarhet tillämpas som gäller villkor för och information om betalningstjänster.
(6) Bestämmelserna i denna rekommendation bör inte hindra medlemsstater eller betaltjänstleverantörer från att vidta åtgärder som är rättsligt motiverade utifrån allmän säkerhet och ordning enligt unionslagstiftningen.
(7) I varje medlemsstat bör inom unionen lagligen bosatta konsumenter ha rätt att öppna och nyttja ett grundläggande betalkonto i den medlemsstaten, på villkor att konsumenten inte redan har ett sådant betalkonto i denna. För att säkerställa största möjliga tillgång till grundläggande betalkonton bör medlemsstaterna se till att konsumenter får tillgång till ett sådant konto, utan hänsyn till ekonomiska omständigheter som arbetslöshet eller personlig konkurs. Rätten till ett grundläggande betalkonto i vilken medlemsstat som helst bör dock beviljas i överensstämmelse med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt i fråga om förfaranden som rör kundens tillbörliga aktsamhet.
(8) Vidare bör denna rekommendation inte påverka betaltjänstleverantörens skyldighet att i exceptionella fall häva ett avtal om grundläggande betalkonto i enlighet med relevant unionslagstiftning eller nationell lagstiftning, som lagstiftning om penningtvätt och finansiering av terrorism eller förebyggande och utredning av brott.
(9) När de säkerställer tillgång till grundläggande betalkonton med beaktande av specifika nationella förhållanden bör medlemsstaterna följa principerna om överblickbarhet, icke-diskriminering och proportionalitet när de utser en, flera eller alla betaltjänstleverantörer. De åtgärder som medlemsstaterna då bör vidta får inte leda till snedvridning av konkurrensen mellan betaltjänstleverantörerna och ska baseras på principerna om överblickbarhet, icke-diskriminering och proportionalitet. Samtidigt bör medlemsstaterna offentliggöra rättigheter och skyldigheter för tillhandahållarna av grundläggande betalkonton.
(10) För att säkerställa överblickbarhet och rättvis behandling och för att konsumenten ska kunna ifrågasätta betaltjänstleverantörens beslut, bör betaltjänstleverantören underrätta konsumenten om skäl och motiv om de vägrar att bevilja ett grundläggande betalkonto.
(11) I alla medlemsstater bör tillgången till ett basutbud av grundläggande betalningstjänster tryggas. Till grundläggande betalkontons tjänster bör det höra att kunna sätta in och ta ut kontanter från kontot. Konsumenten bör också kunna göra nödvändiga betalningstransaktioner som att ta emot inkomster och bidrag, betala räkningar eller skatter och köpa varor och tjänster, även med autogirering, girering och betalkort. För att säkerställa största möjliga finansiella integration bör sådana tjänster göra det möjligt att köpa varor och tjänster online, om detta är tekniskt möjligt. De bör också ge konsumenten möjlighet att online lägga upp betalningsorder genom betaltjänstleverantörens banksystem, om detta är tekniskt möjligt. Det bör dock inte vara möjligt att utföra betalningsorder, om de leder till ett negativt kontosaldo. Tillgång till kredit bör inte anses som en automatisk del eller rättighet knuten till ett grundläggande betalkonto.
(12) Om betaltjänstleverantören avgiftsbelägger konsumenten för öppnandet, nyttjandet och avslutandet av ett konto och för nyttjandet av dess tillhörande tjänster, enligt denna rekommendation, bör den sammanlagda avgiften vara rimlig för konsumenten och vara sådan att konsumenten av specifika nationella hänsyn inte hindras från att öppna ett grundläggande betalkonto och nyttja de tjänster som hör till det Om konsumenten eventuellt bryter mot något av villkoren i avtalet, bör alla ytterligare avgifter vara rimliga.
(13) För en enhetlig och effektiv tillämpning av principen om rimlig avgift bör medlemsstaterna fastställa vad en rimlig avgift är, utifrån de vägledande kriterierna i denna rekommendation som bör ses som en helhet.
(14) För att främja den finansiella integrationen krävs åtgärder för att öka konsumenternas medvetenhet om att det finns grundläggande betalkonton. Både medlemsstater och betaltjänstleverantörer bör ge konsumenterna allmän, klar och begriplig information om sådana kontons basfunktioner och villkoren för att nyttja dem samt vad konsumenten ska göra för att kunna utöva sin rätt att öppna ett grundläggande betalkonto. Konsumenten bör också informeras om att det inte är obligatoriskt att köpa tilläggstjänster för att få tillgång till ett grundläggande betalkonto.
(15) För att bestämmelserna i denna rekommendation ska kunna följas, krävs behandling av konsumenternas personuppgifter. Denna behandling regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, särskilt artiklarna 6, 7, 10, 11, 12 och 17. Syftet är att säkerställa en rättvis och laglig behandling och respekt för den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter, särskilt i fråga om allmänna krav på nödvändighet och proportionalitet och den registrerade personens rätt att få tillgång till sina uppgifter eller få felaktiga uppgifter rättade, utplånade eller blockerade. I direktivets artikel 28 föreskrivs det om oberoende myndigheter för uppgiftsskydd som ska övervaka att direktivet efterlevs.
(16) Konsumenter bör ha tillgång till effektiva klagomåls- och tvistlösningsförfaranden utanför domstol för att lösa tvister som föranleds av de principer som anges i denna rekommendation. Där så är lämpligt kan befintliga organ och system användas, exempelvis för lösning av tvister om rättigheter och skyldigheter som anges i direktiv 2007/64/EG.
(17) Tillämpningen av principerna i denna rekommendation bör förstärkas genom det nationella tillsynsorganets granskning. Behöriga myndigheter bör ha befogenhet att fullgöra sina övervakningsskyldigheter effektivt.
(18) Medlemsstaterna bör åtminstone ha tillförlitlig årsstatistik om hur många grundläggande betalkonton som har öppnats, om antalet avslag, om hur många avtal om öppnade grundläggande betalkonton som har hävts samt om avgifterna för sådana konton. I detta syfte anmodas medlemsstaterna att använda relevanta uppgiftskällor. De bör tillhandahålla kommissionen sådana uppgifter på årsbasis och för första gången senast den 1 juli 2012.
(19) Medlemsstaterna anmodas vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att denna rekommendation tillämpas senast sex månader efter offentliggörandet. På grundval av medlemsstaternas rapportering kommer kommissionen att övervaka och bedöma de åtgärder som vidtagits senast den 1 juli 2012. Med denna övervakning som grund kommer kommissionen att föreslå nödvändiga insatser, inklusive nödvändiga lagstiftningsåtgärder, för att säkerställa att rekommendationens syften uppnås.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
1 EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
2 EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
3 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.