Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 I den slutrapport som offentliggjordes den 25 februari 2009 av en expertgrupp på hög nivå med Jacques de Larosière som ordförande på kommisionens uppdrag drogs slutsatsen att ramarna för tillsynen av den finansiella sektorn i Europeiska unionen behövde stärkas för att minska risken för och mildra effekterna av framtida finanskriser. Den rekommenderade långtgående reformer av tillsynsstrukturen. Expertgruppen fann också att det borde inrättas ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS), som skulle omfatta tre europeiska tillsynsmyndigheter – en för värdepapperssektorn, en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn och en för banksektorn, samt rekommenderade inrättande av ett europeiskt systemriskråd.

2 I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln Främja återhämtning i Europa föreslog kommissionen att förslag till lagstiftning om inrättande av ESFS skulle tas fram, och i dess meddelande av den 27 maj 2009 med titeln Den finansiella tillsynen i Europa presenterades närmare hur strukturen för sådana nya tillsynsramar skulle kunna utformas och den specifika tillsynen av kreditvärderingsinstitut framhävdes.

3 I sina slutsatser av den 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet inrättandet av ESFS, som skulle bestå av ett nätverk av nationella finansiella tillsynsmyndigheter som verkar gemensamt med tre nya europeiska tillsynsmyndigheter. Syftet med ESFS bör vara att förbättra den nationella tillsynens kvalitet och enhetlighet, att stärka kontrollen av gränsöverskridande företagsgrupper genom att skapa tillsynskollegier och att införa ett enhetligt europeiskt regelverk som ska tillämpas på alla finansmarknadsaktörer på den inre marknaden. Europeiska rådet betonade att en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet bör ha tillsynsbefogenheter över kreditvärderingsinstitut. Vidare bör kommissionen ha fortsatt befogenhet att se till att fördragen följs, särskilt avdelning VII kapitel 1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) avseende gemensamma konkurrensregler, i enlighet med tillämpningsföreskrifterna för dessa regler.

4 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 inrättades Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma).

5 Esmas behörighetsområde bör klart definieras så att finansmarknadsaktörer kan avgöra vilken myndighet som är behörig på kreditvärderingsinstitutens verksamhetsområde. Esma bör få generell behörighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 i frågor som gäller registrering och löpande tillsyn av registrerade kreditvärderingsinstitut.

6 Esma bör ges hela ansvaret för registrering och tillsyn av kreditvärderingsinstitut i unionen. I de fall där Esma delegerar specifika uppgifter till behöriga myndigheter bör det juridiska ansvaret fortsätta att ligga hos Esma. Chefer och övrig personal vid behöriga myndigheter bör involveras i beslutsprocessen inom Esma i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 och fungera som ledamöter i dess organ, såsom dess tillsynsstyrelse eller dess interna expertgrupper. Esma bör ha exklusiv behörighet att sluta samarbetsavtal om utbyte av information med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. Nationella behöriga myndigheter bör, i den mån de deltar i Esmas beslutsprocess eller när de utför arbetsuppgifter på myndighetens vägnar, omfattas av dessa samarbetsavtal.

7 Transparent information från emittenten av ett kreditvärderat finansiellt instrument till det kreditvärderingsinstitut som utsetts skulle kunna få stort mervärde för marknadens funktionssätt och skyddet av investerare. Därför bör man överväga hur man på bästa sätt kan öka transparensen av den information som ligger till grund för kreditvärderingen av alla finansiella instrument. För det första skulle konkurrensen mellan kreditvärderingsinstituten sannolikt öka om denna information lämnades till andra registrerade eller certifierade kreditvärderingsinstitut, eftersom detta rent konkret skulle kunna leda till ett ökat antal kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ. Utfärdandet av sådana kreditbetyg på eget initiativ bör främja användningen av mer än ett kreditbetyg per finansiellt instrument. Det skulle också sannolikt bidra till att undvika möjliga intressekonflikter, särskilt enligt issuer-pays-modellen, och bör höja kvaliteten på kreditbetygen. För det andra skulle ett offentliggörande av denna information till hela marknaden också kunna öka investerarnas förmåga att utveckla sina egna riskanalyser genom att grunda sin due diligence på denna ytterligare information. Ett sådant offentliggörande skulle också kunna minska beroendet av kreditbetyg som utfärdas av kreditvärderingsinstitut. För att uppnå dessa grundläggande mål bör kommissionen göra en fördjupad analys av dessa frågor och överväga en lämplig omfattning av skyldigheten att offentliggöra, med beaktande av effekterna för den lokala värdepapperiseringsmarknaden, ytterligare dialog med berörda parter, övervakning av marknads- och regleringsutvecklingen, samt erfarenheterna från andra jurisdiktioner. Kommissionen bör i ljuset av denna utvärdering lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag. Kommissionens utvärdering och förslag bör göra det möjligt att fastställa nya transparenskrav på ett sätt som bäst tillgodoser allmänintresset och som är mest förenligt med skyddet av investerarna.

8 Eftersom kreditbetyg används i hela unionen, är den traditionella skillnaden mellan den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och andra behöriga myndigheter respektive användningen av samordning av tillsynen i kollegier inte den lämpligaste strukturen för tillsyn över kreditvärderingsinstitut. I och med inrättandet av Esma är en dylik struktur inte längre nödvändig. Registreringsförfarandet bör därför rationaliseras och tidsgränserna på motsvarande sätt kortas.

9 Esma bör ansvara för registreringen av och den löpande tillsynen över kreditvärderingsinstitut, men bör inte ansvara för tillsynen av kreditbetygens användare. Behöriga myndigheter som utsetts inom ramen för den relevanta sektorslagstiftningen för tillsyn av kreditinstitut, värdepappersföretag, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), tjänstepensionsinstitut och alternativa investeringsfonder bör därför ha fortsatt ansvar för tillsynen över dessa finansinstituts och andra enheters användning av kreditbetyg, som övervakas på nationell nivå i samband med och för tillämpningen av andra direktiv om finansiella tjänster och avseende användningen av kreditbetyg i prospekt.

10 Ett effektivt verktyg behövs för att skapa harmoniserade tekniska standarder för tillsyn som underlättar den löpande tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009 och säkerställer likvärdiga förutsättningar och ett tillfredsställande skydd av investerare och konsumenter i hela unionen. Det är ändamålsenligt och lämpligt att ålägga Esma att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn, eftersom det är ett organ med mycket specialiserad sakkunskap.

11 För kreditvärderingsinstituten bör Esma för kommissionen lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn beträffande den information som ett kreditvärderingsinstitut ska tillhandahålla i registreringsansökan, vilken information som ett kreditvärderingsinstitut ska tillhandahålla i certifieringsansökan och för en bedömning av om det är systemviktigt för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna, presentationen av informationen, inklusive struktur, format, metod och rapporteringsperiod, som ett kreditvärderingsinstitut ska lämna beträffande bedömningen av om kreditvärderingsmetoderna uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1060/2009 och vilka kreditbetygsuppgifter som periodiskt ska begäras in, och i vilket format, från ett kreditvärderingsinstitut inom ramen för Esmas löpande tillsyn. Dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn bör i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010 godkännas av kommissionen för att få bindande rättsverkan. När Esma utfärdar förslag till tekniska standarder för tillsyn bör den beakta och, om det är lämpligt och nödvändigt, uppdatera de riktlinjer som redan utfärdats av Europeiska värdepapperstillsynskommittén avseende innehållet i förordning (EG) nr 1060/2009.

12 På områden som inte omfattas av tekniska standarder för tillsyn bör Esma ha befogenhet att utfärda och uppdatera icke-bindande riktlinjer i frågor med anknytning till tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009.

13 För att Esma ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt bör myndigheten ha möjlighet att genom en enkel begäran eller genom ett beslut begära in alla nödvändiga uppgifter från kreditvärderingsinstitut, personer som medverkar i kreditvärderingsverksamhet, kreditvärderade enheter och anknutna tredje parter, de tredje parter på vilka kreditvärderingsinstituten lägger ut operativa funktioner och andra personer som på ett annat, nära och väsentligt sätt har ett samband med eller är knutna till kreditvärderingsinstitut eller kreditvärderingsverksamhet. Den senare gruppen personer bör omfatta till exempel personal vid ett kreditvärderingsinstitut som inte är direkt involverad i värderingsverksamhet, men som genom sin funktion vid kreditvärderingsinstitutet kan ha tillgång till viktiga uppgifter om ett specifikt fall. Även företag som har varit tjänsteleverantörer till kreditvärderingsinstitutet kan ingå i denna kategori. De företag som använder sig av kreditbetygen bör inte ingå i denna kategori. Om Esma begär in sådana uppgifter genom en enkel begäran är den person som tillfrågas inte skyldig att tillhandahålla uppgifterna, men de uppgifter som lämnas frivilligt som svar på en begäran bör inte vara felaktiga eller vilseledande. Sådana uppgifter bör tillhandahållas utan dröjsmål.

14 För att effektivt kunna utöva sina tillsynsbefogenheter bör Esma ha möjlighet att genomföra utredningar och kontroller på plats.

15 Behöriga myndigheter bör meddela alla uppgifter som krävs enligt förordning (EG) nr 1060/2009 och bistå och samarbeta med Esma. Esma och de behöriga myndigheterna bör även ha ett nära samarbete med de sektorsmyndigheter som ansvarar för tillsynen av de företag som avses i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1060/2009. Esma bör kunna delegera särskilda tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat, exempelvis när en tillsynsuppgift kräver kunskap och kännedom om lokala förhållanden, vilket är lättare att tillgå på nationell nivå. Till de typer av uppgifter som skulle kunna delegeras hör genomförande av särskilda uppgifter i en utredning och kontroller på plats. Esma bör innan uppgifter delegeras rådfråga den berörda behöriga myndigheten om de närmare villkoren för detta delegerande av uppgifter, bland annat om omfattningen av den uppgift som ska delegeras, tidsschemat för utförande av uppgiften och översändandet av nödvändig information från och till Esma. Esma bör ersätta de behöriga myndigheterna för utförandet av en delegerad uppgift i enlighet med en förordning om avgifter som kommissionen ska anta genom en delegerad akt. Esma bör inte kunna delegera befogenhet att anta beslut om registrering.

16 Det måste säkerställas att behöriga myndigheter kan begära att Esma undersöker om villkoren uppfyllts för att återkalla ett kreditvärderingsinstituts registrering, och att begära att Esma upphäver användningen av kreditbetyg i de fall där ett kreditvärderingsinstitut anses bryta mot förordning (EG) nr 1060/2009 på ett allvarligt och varaktigt sätt. Esma bör ta ställning till sådana begäranden och vidta adekvata åtgärder.

17 Esma bör kunna besluta om att ålägga vite för att tvinga kreditvärderingsinstitut att se till att en överträdelse upphör, lämna fullständig information som Esma begärt eller underkasta sig en utredning eller kontroll på plats.

18 Esma bör även kunna ålägga kreditvärderingsinstitut böter när den konstaterar att de har gjort sig skyldiga, uppsåtligen eller av oaktsamhet, till en överträdelse av förordning (EG) nr 1060/2009. Böterna bör stå i proportion till hur allvarliga överträdelserna är. Överträdelserna bör delas upp i olika grupper för vilka specifika böter bör bestämmas. För att beräkna böterna för en viss överträdelse bör Esma utnyttja en tvåstegsmetod där man först fastställer ett basbelopp och sedan vid behov justerar detta basbelopp med vissa koefficienter. Basbeloppet bör fastställas med beaktande av det berörda kreditvärderingsinstitutets årliga omsättning och justeringarna bör göras genom att öka eller minska basbeloppet med hjälp av tillämpning av relevanta koefficienter i enlighet med denna förordning.

19 Genom denna förordning fastställs koefficienter för försvårande och förmildrande omständigheter för att ge Esma de nödvändiga verktygen för att besluta om böter som står i proportion till hur allvarlig en överträdelse är som ett kreditvärderingsinstitut begått, med beaktande av omständigheterna vid överträdelsen.

20 Esma bör innan beslut fattas om böter eller vite ge de personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

21 Medlemsstaterna bör ha fortsatt behörighet att fastställa och tillämpa regler för sanktioner för finansinstituts och andra enheters överträdelser av sin skyldighet att i rättsligt reglerade sammanhang bara använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som registrerats i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

22 Denna förordning får inte skapa ett prejudikat för de europeiska tillsynsmyndigheternas åläggande av finansiella eller andra sanktioner mot finansmarknadsaktörer eller andra företag med avseende på andra typer av verksamhet.

23 Esma bör avhålla sig från att ålägga böter eller vite i de fall där en tidigare frikännande eller fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen identiska sakförhållanden har vunnit laga kraft efter straffrättsliga förfaranden enligt nationell lagstiftning.

24 Beslut av Esma att ålägga böter och viten bör vara verkställbara och verkställigheten bör följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker. Civilprocessrättsliga regler bör inte innefatta straffrättsliga procedurregler men skulle kunna innefatta förvaltningsrättsliga procedurregler.

25 Om ett kreditvärderingsinstitut begår en överträdelse bör Esma ha befogenhet att vidta en rad tillsynsåtgärder, bland annat att begära att kreditvärderingsinstitutet upphör med överträdelsen, upphäva användningen av kreditbetyg i rättsligt reglerade sammanhang, tillfälligt förbjuda ett kreditvärderingsinstitut att utfärda kreditbetyg och som en sista utväg återkalla registreringen när kreditvärderingsinstitutet allvarligt eller upprepade gånger har överträtt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1060/2009. Tillsynsåtgärderna bör tillämpas av Esma med beaktande av överträdelsens natur och allvar och bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Innan Esma fattar beslut om tillsynsåtgärder bör den ge de personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

26 Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Följaktligen bör denna förordning tolkas och tillämpas i enlighet med de rättigheterna och principerna, inklusive de som avser tryckfrihet och yttrandefrihet i medierna, och rätten till tolkning och översättning för dem som inte talar eller förstår rättegångsspråket som en del av den allmänna rätten till en rättvis rättegång.

27 Av rättsäkerhetsskäl bör det fastställas klara övergångsregler för hur de behöriga myndigheterna ska lämna akter och arbetsdokument till Esma.

28 En registrering av ett kreditvärderingsinstitut som beviljats av en behörig myndighet bör fortsätta att gälla i hela unionen efter överföringen av tillsynsbefogenheterna från de behöriga myndigheterna till Esma.

29 Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att, med hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, närmare ange eller ändra kriterierna för om tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska bedömas likvärdiga, för att anta en förordning om avgifter och närmare bestämmelser om böter och vite och för ändring av bilagorna till förordning (EG) nr 1060/2009. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå.

30 Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att översändandet av information och relevanta handlingar till Europaparlamentet och rådet sker kontinuerligt och i god tid.

31 Europaparlamentet eller rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader när det gäller väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet bör också kunna underrätta de övriga institutionerna om sina avsikter att inte invända. Ett sådant tidigt godkännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel när det finns tidsplaner fastställda i den grundläggande akten för när kommissionen ska anta delegerade akter.

32 I förklaringen om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade akter inom området för finansiella tjänster.

33 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter gäller då personuppgifter behandlas vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009.

34 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ska tillämpas fullt ut på behandlingen av personuppgifter vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009.

35 Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skapa ett effektivt och ändamålsenligt tillsynssystem för kreditvärderingsinstitut genom att låta en enda tillsynsmyndighet utöva tillsyn av kreditvärderingsverksamheten inom unionen, vilket ger kreditvärderingsinstituten en enda kontaktpunkt och tryggar en konsekvent tillämpning av reglerna för kreditvärderingsinstitut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av att den kreditvärderingsverksamhet som ska övervakas har alleuropeisk struktur och verkan, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

36 Förordning (EG) nr 1060/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1 – Ändringar

Förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 3.1 ska följande led läggas till:

2 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 6.3 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 9 ska ersättas med följande:

6 I artikel 10 ska punkt 6 ersättas med följande:

7 I artikel 11 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

8 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

9 Artiklarna 15–21 ska ersättas med följande:

10 Följande artikel ska införas:

11 Artiklarna 23-27 ska ersättas med följande:

12 Artiklarna 28 och 29 ska utgå.

13 Artiklarna 30, 31 och 32 ska ersättas med följande:

14 Artikel 33 ska utgå.

15 Artiklarna 34 och 35 ska ersättas med följande:

16 Rubriken på kapitel I i avdelning IV Sanktioner, kommittéförfarande och rapporter ska ersättas med Sanktioner, böter, vite, kommittéförfarande, delegering och rapporter.

17 Artikel 36 första och andra styckena ska ersättas med följande:

18 Följande artiklar ska införas:

19 Artikel 37 ska ersättas med följande:

20 I artikel 38 ska punkt 2 utgå.

21 Följande artiklar ska införas:

22 Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

23 Följande artikel ska införas:

24 I artikel 40 ska tredje stycket ersättas med följande:

25 Följande artikel ska införas:

26 Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

27 Bilagorna i bilaga II till den här förordningen ska läggas till.

Artikel 2 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT C 337, 14.12.2010, s. 1.

2 EUT C 54, 19.2.2011, s. 37.

3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 december 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 april 2011.

4 EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

5 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1.

6 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

7 EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

8 EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.

9 EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.

10 EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

11 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.

12 EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

13 EGT 17, 6.10.1958, s. 385.

14 EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

15 EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

16 EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

BILAGA I

Bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ändras på följande sätt:

1 I avsnitt A ska det sista stycket i punkt 2 ersättas med följande:

2 I avsnitt B ska punkt 8 första stycket ersättas med följande:

3 I avsnitt E del II ska punkt 2 första stycket ersättas med följande:

BILAGA II

Följande bilagor ska läggas till förordning (EG) nr 1060/2009:

BILAGA III

Förteckning över överträdelser som avses i artikel 24.1 och artikel 36a.1

I. Överträdelser som gäller intressekonflikter, organisatoriska eller operativa krav

1 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 4.3 om det godkänner ett kreditbetyg som utfärdats i tredjeland utan att de villkor som anges i den punkten är uppfyllda, såvida orsaken till denna överträdelse inte ligger utanför kreditvärderingsinstitutets vetskap eller kontroll.

2 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 4.4 andra stycket om det använder ett godkännande av ett kreditbetyg som utfärdats i tredjeland i syfte att kringgå kraven i denna förordning.

3 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 1, om det underlåter att upprätta en styrelse.

4 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 första stycket, om det underlåter att säkerställa att dess affärsmässiga intressen inte äventyrar oberoendet eller noggrannheten i kreditvärderingsverksamheten.

5 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 andra stycket, om det utser en företagsledning som inte har gott anseende, besitter tillfredsställande kunnande eller erfarenheter, eller som inte kan säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av kreditvärderingsinstitutet.

6 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 tredje stycket, om det inte utser det antal oberoende ledamöter av styrelsen som krävs.

7 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 fjärde stycket, om det inrättar ett ersättningssystem för oberoende ledamöter i styrelsen som är kopplat till kreditvärderingsinstitutets affärsresultat eller som inte har en sådan konstruktion att det säkerställer att deras bedömningar är oberoende, eller fastställer ett längre förordnande än fem år för oberoende ledamöter i styrelsen eller ett förordnande som är förnybart, eller avsätter de oberoende ledamöterna i styrelsen i andra fall än på grund av tjänstefel eller otillräcklighet i tjänsten.

8 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 femte stycket, om det utser ledamöter av styrelsen som inte har tillräckligt kunnande om finansiella tjänster, eller, om kreditinstitutet utfärdar kreditbetyg för strukturerade finansiella instrument, om det inte utser minst en oberoende ledamot och en annan ledamot i styrelsen som har djupgående kunskaper och erfarenhet på företagsledningsnivå av marknaderna för strukturerade finansiella instrument.

9 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 sjätte stycket, om det underlåter att säkerställa att de oberoende ledamöterna i styrelsen utför uppgifterna för övervakning av någon av de frågor som avses i sjätte stycket i den punkten.

10 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 2 sjunde stycket, om det underlåter att säkerställa att de oberoende ledamöterna i styrelsen regelbundet lägger fram sina yttranden om de frågor som avses i sjätte stycket i den punkten för styrelsen eller på begäran gör dessa yttranden tillgängliga för Esma.

11 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 3, om det inte fastställer lämpliga riktlinjer eller rutiner som säkerställer att det uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning.

12 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 4, om det inte tillämpar sunda förfaranden för förvaltning eller redovisning eller inte har mekanismer för internkontroll eller effektiva riskbedömningsmetoder samt effektiva kontroll- eller skyddssystem för sina informationsbehandlingssystem, eller om det inte tillämpar eller upprätthåller beslutsförfaranden och organisationsstrukturer enligt vad som krävs i den punkten.

13 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 5, om det inte inför eller upprätthåller en permanent och effektiv funktion för regelefterlevnad som arbetar oberoende.

14 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 6 första stycket, om det inte säkerställer att villkoren uppfylls för att funktionen för regelefterlevnad ska kunna fullgöra sina uppgifter korrekt och på ett oberoende sätt, i enlighet med första stycket i den punkten.

15 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 7, om det underlåter att införa lämpliga och effektiva organisatoriska eller administrativa arrangemang för att förebygga, upptäcka, undanröja eller hantera och rapportera eventuella intressekonflikter enligt bilaga I avsnitt B punkt 1 eller underlåter att se till att det finns dokumentation över alla väsentliga hot mot kreditvärderingsverksamhetens oberoende, inklusive hot mot de bestämmelser om kreditvärderingsanalytiker som avses i bilaga I avsnitt C, samt över de skyddsåtgärder som tillämpats för att mildra hoten.

16 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 8, om det inte använder lämpliga system, resurser eller förfaranden för att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet i utförandet av sin kreditvärderingsverksamhet.

17 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 9, om det inte upprättar en översynsfunktion som

18 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt A punkt 10, om det underlåter att övervaka eller utvärdera lämpligheten och effektiviteten i sina system, interna kontrollmekanismer och övriga rutiner som upprättats i enlighet med denna förordning eller att vidta lämpliga åtgärder för att avhjälpa eventuella brister.

19 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 1, om det underlåter att tydligt påvisa och undanröja eller på ett tillfredsställande sätt hantera samt på framträdande plats rapportera om eventuella faktiskt förekommande eller möjliga intressekonflikter som kan påverka de analyser eller bedömningar som görs av dess kreditanalytiker och anställda samt av alla andra fysiska personer vars tjänster står till kreditvärderingsinstitutets förfogande eller under dess kontroll och som direkt medverkar i utfärdandet av kreditbetyg eller personer som godkänner kreditbetyg.

20 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 3 första stycket, om det utfärdar ett kreditbetyg under någon av de omständigheter som anges i första stycket i den punkten eller, när det gäller ett befintligt kreditbetyg, om det inte omedelbart redovisar att detta kreditbetyg eventuellt kan påverkas av dessa omständigheter.

21 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 3 andra stycket, om det inte omedelbart gör en bedömning av huruvida det finns skäl att ompröva eller dra tillbaka ett befintligt kreditbetyg.

22 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 4 första stycket, om det tillhandahåller konsult- eller rådgivningstjänster till den kreditvärderade enheten eller en anknuten tredje part i fråga om dennas företagsstruktur, juridiska struktur, tillgångar, skulder eller verksamheter.

23 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 4 första delen av det tredje stycket, om det inte säkerställer att tillhandahållandet av verksamhetsanknutna tjänster inte medför intressekonflikter med dess kreditvärderingsverksamhet.

24 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 5, om det underlåter att säkerställa att kreditvärderingsanalytiker eller personer som godkänner kreditbetyg inte ger förslag eller rekommendationer om utformningen av strukturerade finansiella instrument för vilka institutet förväntas utfärda kreditbetyg.

25 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 6, om det underlåter att utforma sina rapporterings- eller kommunikationsvägar så att de säkerställer att de personer som avses i avsnitt B punkt 1 är oberoende av kreditvärderingsinstitutets övriga verksamhet som sker på affärsmässig basis.

26 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 8 andra stycket, om det inte bevarar dokumentationen under en period på minst tre år efter det att dess registrering återkallas.

27 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.1 om det underlåter att se till att kreditvärderingsanalytiker, dess anställda eller andra fysiska personer vars tjänster ställts till förfogande för kreditvärderingsinstitutet eller som står under dess kontroll och som direkt medverkar i kreditvärderingsverksamheten har tillfredsställande kunnande och erfarenhet för de uppgifter de tilldelas.

28 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.2 om det underlåter att se till att en person som avses i artikel 7.1 inte tillåts inleda eller delta i förhandlingar om avgifter eller betalningar med någon kreditvärderad enhet, dess anknutna tredje part eller personer som direkt eller indirekt är knutna till den kreditvärderade enheten genom kontroll.

29 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 3 a, om det underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet vidtar alla rimliga åtgärder för att skydda egendom eller dokumentation i kreditvärderingsinstitutets ägo från bedrägeri, stöld eller missbruk, med beaktande av dess verksamhets art, omfattning och komplexitet och arten och omfattningen av dess kreditvärderingsverksamhet.

30 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 5, om det åsamkar en person som avses i punkt 1 i det avsnittet negativa följder när denna person rapporterar uppgifter till personen med ansvar för regelefterlevnad om att en annan person som avses i punkt 1 i det avsnittet har begått en handling som han eller hon betraktar som olaglig.

31 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 6, om det inte ser över det arbete som en kreditvärderingsanalytiker utfört med anknytning till enheten i fråga under de två åren innan han eller hon lämnade institutet, om kreditanalytikern avslutar sin anställning och börjar en tjänst på en kreditvärderad enhet vars kreditbetyg han eller hon har medverkat i bedömningen av, eller i ett finansiellt företag med vilket han eller hon har haft kontakter inom ramen för sina uppgifter på kreditvärderingsinstitutet.

32 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 1, om det underlåter att se till att en person som avses i den punkten inte köper, säljer eller inleder en annan transaktion med något finansiellt instrument som avses i den punkten.

33 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 2, om det underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte deltar i eller på annat sätt påverkar fastställandet av ett kreditbetyg i enlighet med punkt 2 i det avsnittet.

34 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 3 b, 3 c och 3 d, om det underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte utlämnar, använder eller vidarebefordrar information, i enlighet med dessa punkter.

35 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 4, om det underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte begär eller tar emot pengar, gåvor eller förmåner från någon som omfattas av kreditvärderingsinstitutets affärsverksamhet.

36 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.3, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 7, om det underlåter att se till att en person som avses i punkt 1 i det avsnittet inte tillträder någon tjänst i den centrala ledningen för en kreditvärderad enhet eller anknuten tredje part förrän sex månader har gått sedan kreditvärderingen.

37 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 första stycket led a, om det underlåter att se till att ledande kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fyra år.

38 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 första stycket led b, om det underlåter att se till att en kreditvärderingsanalytiker inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än fem år.

39 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 första stycket led c, om det underlåter att se till att en person som godkänner kreditbetyg inte deltar i kreditvärderingsverksamhet när det gäller samma kreditvärderade enhet eller dess anknutna tredje parter under längre tid än sju år.

40 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.4, jämförd med bilaga I avsnitt C punkt 8 andra stycket, om det underlåter att se till att en person som anges i leden a, b och c i första stycket i den punkten inte deltar i kreditvärderingsverksamhet som berör den kreditvärderade enheten eller de anknutna tredje parter som avses i dessa led inom två år efter det att de perioder som anges i de leden löpt ut.

41 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 7.5 om det inför system för bedömning av prestationer eller ersättningsnivåer som är beroende av de intäkter som kreditvärderingsinstitutet får från kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter.

42 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.2 om det underlåter att anta, genomföra eller tillämpa lämpliga åtgärder för att se till att de kreditbetyg det utfärdar bygger på en genomgripande analys av all den information som är tillgänglig för institutet och som är relevant för dess analys enligt dess värderingsmetoder.

43 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.3 om det underlåter att använda värderingsmetoder som är rigorösa, systematiska, konsekventa och som valideras på grundval av historiska erfarenheter, inklusive utfallstest.

44 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.4 första stycket om det vägrar att utfärda ett kreditbetyg för en enhet eller ett finansiellt instrument med hänvisning till att en del av enheten eller det finansiella instrumentet tidigare har värderats av ett annat kreditvärderingsinstitut.

45 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.4 andra stycket om det underlåter att dokumentera alla tillfällen då det under sin kreditvärderingsprocess avviker från befintliga kreditbetyg som utarbetats av ett annat kreditvärderingsinstitut i fråga om underliggande tillgångar eller strukturerade finansiella instrument och om det underlåter att ange motiven till denna avvikande bedömning.

46 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 första meningen om det inte bevakar sina kreditbetyg eller inte ser över dem eller sina värderingsmetoder fortlöpande och minst en gång om året.

47 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.5 andra meningen om det underlåter att upprätta interna rutiner för att bevaka hur kreditbetygen påverkas av ändrade makroekonomiska förhållanden eller av ändrade förhållanden på de finansiella marknaderna.

48 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 b när de metoder, modeller eller grundläggande antaganden som används för kreditvärderingsverksamhet ändras, om det inte ser över de berörda kreditbetygen i enlighet med den punkten, eller inte under tiden håller dessa kreditbetyg under observation.

49 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 c om det underlåter att ompröva ett kreditbetyg som bygger på metoder, modeller eller grundläggande antaganden som ändras om den samlade effekten av dessa ändringar påverkar kreditbetyget.

50 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 9 om det lägger ut viktiga operativa funktioner på entreprenad på så sätt att det väsentligt försämrar kvaliteten på kreditvärderingsinstitutets interna kontroll eller Esmas möjligheter att övervaka att kreditvärderingsinstitutet fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning.

51 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med bilaga I avsnitt D del I punkt 4 andra stycket, om det utfärdar ett kreditbetyg eller inte återkallar befintliga kreditbetyg i fall då det råder sådan brist på tillförlitliga uppgifter, då strukturen på ett nytt slags finansiella instrument är så komplex eller då kvaliteten på den tillgängliga informationen är så otillfredsställande att man allvarligt måste ifrågasätta om kreditvärderingsinstitutet förmår att ta fram ett trovärdigt kreditbetyg.

52 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.6 om det använder Esmas namn eller någon behörig myndighets namn på ett sätt som anger eller antyder att Esma eller en behörig myndighet stöder eller godkänner kreditvärderingsinstitutets kreditbetyg eller kreditvärderingsverksamhet.

53 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 13 om det tar ut en avgift för information som lämnas i enlighet med artiklarna 8–12.

54 När ett kreditvärderingsinstitut är en juridisk person som är etablerad inom unionen, bryter det mot artikel 14.1 om det underlåter att ansöka om den registrering som avses i artikel 2.1.

II. Överträdelser i samband med hinder för tillsynsverksamheten

1 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 7, om det inte ser till att det finns tillfredsställande dokumentation eller verifieringskedjor för dess kreditvärderingsverksamhet i enlighet med dessa bestämmelser.

2 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 8 första stycket, om det inte förvarar dokumentation och verifieringskedjor enligt punkt 7 i det avsnittet i dess lokaler under minst fem år eller om det inte gör dem tillgängliga för Esma på begäran.

3 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 9, om det inte bevarar dokumentation som anger de respektive rättigheterna och skyldigheterna enligt avtal om tillhandahållande av kreditvärderingstjänster för kreditvärderingsinstitutet eller den kreditvärderade enheten eller dess anknutna tredje parter under den tid som relationen med den enheten eller dess anknutna tredje parter varar.

4 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11.2 om det inte gör den information som krävs tillgänglig eller inte lämnar denna information i den form som krävs i enlighet med den punkten.

5 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11.3, jämförd med bilaga I avsnitt E del I punkt 2, om det inte tillhandahåller Esma en förteckning över sina verksamhetsanknutna tjänster.

6 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 14.3 andra stycket om det inte underrättar Esma om alla väsentliga ändringar av villkoren för den ursprungliga registreringen i enlighet med det stycket.

7 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23b.1 om det lämnar oriktig eller vilseledande information som svar på en enkel begäran om information enligt artikel 23b.2 eller som svar på ett beslut om begäran om information enligt artikel 23b.3.

8 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 23c.1 c om det lämnar oriktiga eller vilseledande svar på frågor som ställs enligt artikel 23c.1 c.

III. Överträdelser i samband med bestämmelserna om offentliggörande

1 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 2, om det inte offentliggör namnen på de kreditvärderade enheter eller anknutna tredje parter från vilka det erhåller mer än 5 % av sin årsinkomst.

2 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 6.2, jämförd med bilaga I avsnitt B punkt 4 andra delen av det tredje stycket, om det i den slutgiltiga kreditvärderingsrapporten inte redovisar de verksamhetsanknutna tjänster som tillhandahållits den kreditvärderade enheten eller någon anknuten tredje part.

3 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.1 om det underlåter att offentliggöra de metoder, modeller eller grundläggande antaganden som det använder i sin kreditvärderingsverksamhet såsom anges i bilaga I avsnitt E del I punkt 5.

4 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 8.6 a, när de metoder, modeller eller grundläggande antaganden som används för kreditvärderingsverksamhet ändras, om det inte omedelbart upplyser, eller om det upplyser men inte med samma kommunikationsmedel som användes för distributionen av de berörda kreditbetygen, om i vilken utsträckning kreditbetygen sannolikt påverkas.

5 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.1 om det underlåter att utan dröjsmål eller inskränkningar av offentligheten offentliggöra ett beslut om att avbryta en kreditvärdering inklusive fullständiga skäl för beslutet.

6 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med bilaga I avsnitt D del I punkt 1 eller 2, punkt 4 första stycket eller punkt 5, eller bilaga I avsnitt D del II, om det inte lämnar den information som krävs i enlighet med dessa bestämmelser när det utfärdar ett kreditbetyg.

7 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.2, jämförd med bilaga I avsnitt D del I punkt 3, om det inte underrättar den kreditvärderade enheten senast tolv timmar före offentliggörandet av kreditbetyget.

8 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.3 om det underlåter att se till att de betygskategorier som tilldelas strukturerade finansiella instrument hålls klart åtskilda genom ytterligare symboler som särskiljer dem från betygskategorier som används för andra kreditvärderade enheter, finansiella instrument eller finansiella förpliktelser.

9 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.4 om det inte informerar om sina riktlinjer eller sina förfaranden när det gäller kreditbetyg som det utfärdar på eget initiativ.

10 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 10.5 om det inte lämnar den information som krävs enligt den punkten när det utfärdar ett kreditbetyg på eget initiativ eller om det inte anger vilka kreditbetyg som utfärdas på institutets eget initiativ.

11 Ett kreditvärderingsinstitut bryter mot artikel 11.1 om det inte ger fullständig information eller omedelbart uppdaterar information om de förhållanden som anges i bilaga I avsnitt E del I.

BILAGA IV

Förteckning över koefficienter kopplade till försvårande och förmildrande faktorer vid tillämpning av artikel 36a.3

Följande koefficienter ska vara kumulativt tillämpliga på de basbelopp som avses i artikel 36a.2 och grunda sig på följande enskilda försvårande respektive förmildrande faktorer:

I. Justeringskoefficienter kopplade till försvårande faktorer

1 Om överträdelsen har begåtts upprepade gånger ska en koefficient på 1,1 tillämpas för varje gång den upprepats.

2 Om överträdelsen har begåtts i mer än sex månader ska en koefficient på 1,5 tillämpas.

3 Om överträdelsen har visat på systembrister i kreditvärderingsinstitutets organisation, särskilt i dess förfaranden, ledningssystem eller interna kontroller, ska en koefficient på 2,2 tillämpas.

4 Om överträdelsen har haft en negativ inverkan på kvaliteten på de kreditbetyg som utfärdats av det berörda kreditvärderingsinstitutet ska en koefficient på 1,5 tillämpas.

5 Om överträdelsen har begåtts uppsåtligen ska en koefficient på 2 tillämpas.

6 Om inga korrigerande åtgärder har vidtagits sedan överträdelsen konstaterades ska en koefficient på 1,7 tillämpas.

7 Om kreditvärderingsinstitutets företagsledning inte har samarbetat med Esma i samband med myndighetens utredningar ska en koefficient på 1,5 tillämpas.

II. Justeringskoefficienter kopplade till förmildrande faktorer

1 Om överträdelsen avser en överträdelse som förtecknas i bilaga III avsnitt II eller III och har begåtts i mindre än tio arbetsdagar ska en koefficient på 0,9 tillämpas.

2 Om kreditvärderingsinstitutets företagsledning kan visa att den har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelsen ska en koefficient på 0,7 tillämpas.

3 Om kreditvärderingsinstitutet skyndsamt uppmärksammat Esma på överträdelsen på ett ändamålsenligt och fullständigt sätt ska en koefficient på 0,4 tillämpas.

4 Om kreditvärderingsinstitutet har vidtagit frivilliga åtgärder för att se till att dylika överträdelser inte kan begås på nytt ska en koefficient på 0,6 tillämpas.