Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 653/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av förordning (EG) nr 1760/2000 vad gäller elektronisk identifiering av nötkreatur och märkning av nötkött

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2 och 168.4 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 1997 förstärkte rådets förordning (EG) nr 820/97 unionens bestämmelser om identifiering av och spårbarhet för nötkreatur, mot bakgrund av epidemin av bovin spongiform encefalopati (BSE) och det därav följande ökade behovet av att spåra djurens ursprung och förflyttningar med hjälp av konventionella öronmärken.

2 Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 ska varje medlemsstat upprätta ett system för identifiering och registrering av nötkreatur i enlighet med den förordningen.

3 I förordning (EG) nr 1760/2000 fastställs ett system för identifiering och registrering av nötkreatur som består av öronmärken på djurens båda öron, databaser, djurpass och individuella register på alla anläggningar.

4 Spårning av nötkött tillbaka till källan genom identifiering och registrering är en förutsättning för ursprungsmärkning genom hela livsmedelskedjan. Dessa åtgärder säkerställer konsumentskyddet och folkhälsan och främjar konsumenternas förtroende.

5 Förordning (EG) nr 1760/2000, särskilt systemen för identifiering av nötkreatur och frivillig märkning av nötkött, angavs i meddelandet från kommissionen av den 22 oktober 2009 med titeln Åtgärdsprogram för minskade administrativa bördor i Europeiska unionen – Områdesspecifika planer för minskade bördor och åtgärder under 2009 såsom informationskrav av särskild vikt med tanke på den börda de medför för företagen.

6 Användning av elektroniska identifieringssystem skulle kunna rationalisera spårbarhetsprocesserna genom automatisk och tillförlitligare avläsning och registrering i anläggningarnas register. Dessutom skulle det möjliggöra automatisk rapportering av djurförflyttningar till databasen och därigenom förbättra spårbarhetssystemets snabbhet, tillförlitlighet och noggrannhet. Det elektroniska identifieringssystemet skulle även förbättra handläggningen av vissa direktbetalningar till jordbrukarna.

7 Elektroniska identifieringssystem som bygger på radiofrekvensidentifiering har förbättrats avsevärt under de senaste tio åren. Denna teknik möjliggör en snabbare och tillförlitligare avläsning av enskilda djurs identitetskoder direkt till databehandlingssystem. Detta leder till en minskning av den tid som behövs för att spåra möjligen smittade djur eller livsmedel, vilket i sin tur leder till förbättrad tillförlitlighet hos databaser och ökad förmåga att snabbt reagera på sjukdomsutbrott samt minskade arbetskostnader, även om kostnaderna för utrustning samtidigt ökar.

8 Denna förordning är förenlig med det faktum att elektroniska identifieringssystem redan införts i unionen för andra djurarter än nötkreatur, t.ex. det obligatoriska systemet för får och getter.

9 Med tanke på de tekniska framstegen när det gäller systemen för elektronisk identifiering har flera medlemsstater beslutat att införa frivillig elektronisk identifiering av nötkreatur. Dessa initiativ kommer sannolikt att leda till att det i enskilda medlemsstater och av berörda parter utvecklas olika system. Utvecklingen av olika system skulle utgöra ett hinder för en efterföljande harmonisering av de tekniska standarderna inom unionen. Kompatibiliteten mellan medlemsstaternas identifieringssystem bör därför säkerställas, samt att de uppfyller relevanta ISO-standarder eller andra internationella tekniska standarder som antagits av erkända internationella standardiseringsorganisationer, då sådana internationella standarder åtminstone kan garantera en högre säkerhets- och prestandanivå än ISO-standarder.

10 I kommissionens rapport av den 25 januari 2005 om möjligheten att införa elektronisk identifiering för nötkreatur konstaterades att radiofrekvensidentifiering hade visat sig vara så utvecklad att den redan kunde tillämpas i praktiken. I den rapporten konstaterades också att det är mycket önskvärt att övergå till elektronisk identifiering av nötkreatur i unionen, eftersom det bl.a. skulle bidra till att minska den administrativa bördan.

11 Enligt meddelandet från kommissionen av den 10 september 2008 med titeln Handlingsplan för genomförandet av EU:s djurhälsostrategi ska kommissionen förenkla informationskraven, t.ex. register på anläggningarna och djurpass, i samband med införandet av system för elektronisk identifiering.

12 I meddelandet från kommissionen av den 19 september 2007 med titeln En ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen (2007–2013) enligt principen Det är bättre att förebygga än att behandla föreslås det att elektronisk identifiering av nötkreatur ska övervägas som en möjlig förbättring av det befintliga unionssystemet för identifiering och registrering för att förenkla informationskraven (t.ex. register på anläggningarna och djurpass), och föreslår att genomföra ett elektroniskt utbyte av pass för nötkreatur. Ett sådant utbyte skulle förutsätta att det införs elektronisk identifiering med inmatning av data i realtid. Utbytet skulle leda till väsentliga kostnads- och arbetsbesparingar för medlemsstaternas behöriga myndigheter och andra berörda parter samt minska arbetsbelastningen vid överföringen av uppgifter från djurpassen till databaser. Den här förordningen överensstämmer med det initiativet.

13 Denna förordning förväntas således bidra till att vissa centrala mål i viktiga unionsstrategier, såsom Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, uppnås genom att den ekonomiska tillväxten, sammanhållningen och konkurrenskraften ökar.

14 Vissa tredjeländer har redan infört bestämmelser som tillåter avancerad teknik för elektronisk identifiering. Unionen bör fastställa liknande bestämmelser för att underlätta handeln och öka sektorns konkurrenskraft.

15 Mot bakgrund den tekniska utvecklingen av nya typer av elektroniska identifierare är det lämpligt att vidga spektrumet av identifieringsmärken som föreskrivs i förordning (EG) nr 1760/2000 utvidgas för att göra det möjligt att använda elektroniska identifierare som officiella identifieringsmärken. Eftersom införandet av sådana bestämmelser kommer att kräva avsevärda investeringar måste medlemsstaterna få en övergångsperiod på fem år för att hinna förbereda sig. Under den övergångsperioden kommer konventionella öronmärken fortsättningsvis att vara de enda officiella identifieringsmärkena för nötkreatur.

16 Att göra elektronisk identifiering obligatorisk i hela unionen skulle kunna få negativa ekonomiska konsekvenser för vissa aktörer. Det är därför lämpligt att när elektronisk identifiering blivit en officiell identifieringsmetod, bör det vara frivilligt för djurhållare att använda elektronisk identifiering. Enligt ett sådant frivilligt system skulle elektronisk identifiering väljas av djurhållare som sannolikt skulle gynnas ekonomiskt, medan andra djurhållare bör tillåtas att fortsätta identifiera sina djur med hjälp av två konventionella öronmärken.

17 Medlemsstaterna har mycket olika djurhållningssystem, produktionsmetoder och branschorganisationer. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att göra elektronisk identifiering obligatorisk först när de bedömer det vara lämpligt med beaktande av alla dessa faktorer inbegripet konsekvenserna för småbrukare, och efter samråd med de organisationer som företräder nötköttssektorn. Vid handel med djur inom unionen bör skyldigheten att elektroniskt identifiera ett nötkreatur vila på den medlemsstat som gjort elektronisk identifiering obligatorisk på sitt territorium. Detta bör inte innebära att den medlemsstaten är skyldig att på nytt identifiera djur som redan blivit elektroniskt identifierade i avsändningsmedlemsstaten.

18 Djur och kött som förs in till unionen från tredjeländer bör omfattas av identifierings- och spårbarhetskrav som ger en lika hög skyddsnivå.

19 För levande djur som importeras till unionen från tredjeländer bör samma identifieringskrav gälla vid ankomsten som för djur som är födda i unionen.

20 De två officiella identifieringsmärken som tilldelats ett djur bör ha samma identitetskod. Under anpassningsfasen, när elektronisk identifiering börjar användas som officiellt identifieringsmärke, kan det dock inte uteslutas att uppbyggnaden av ett djurs ursprungliga identitetskod är förenad med tekniska begränsningar som förhindrar att koden överförs till en elektronisk identifierare. Detta kan inträffa om djurens nuvarande identitetskoder har sifferkombinationer som förhindrar att koden överförs till ett elektroniskt format. Därför bör särskilda undantag föreskrivas under en övergångsperiod, så att elektroniska identifierare kan användas även för dessa djur, förutsatt att det säkerställs att djuren kan spåras fullständigt och att de kan identifieras individuellt, inklusive den anläggning där de föddes.

21 Enligt förordning (EG) nr 1760/2000 ska den behöriga myndigheten utfärda ett pass för varje djur som ska identifieras i enlighet med den förordningen. Detta orsakar medlemsstaterna en betydande administrativ börda. Medlemsstaternas behöriga myndigheter är skyldiga att upprätta en databas i enlighet med artiklarna 14 och 18 i rådets direktiv 64/432/EEG. Eftersom det föreskrivits full driftsduglighet för dessa databaser efter den 31 december 1999 bör de säkerställa en tillräcklig spårbarhet vid förflyttningar av nötkreatur inom länderna. Pass bör därför endast utfärdas för djur som är avsedda för handel inom unionen. Denna förordning bör dock inte utesluta nationella bestämmelser för utfärdande av djurpass som inte är avsedda för handel inom unionen.

22 Bovex, som är ett pilotprojekt för utbyte av pass för nötkreatur mellan medlemsstaterna, inrättades av kommissionen för att underlätta utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna och samtidigt säkerställa spårbarheten för djur i samband med förflyttningar av dem inom unionen. Så snart utbytet av uppgifter mellan de nationella databaserna är fullt fungerande, bör kravet på utfärdande av djurpass i pappersform inte längre vara tillämpligt på djur som är avsedda för förflyttningar inom unionen. Detta bör bidra till att minska medlemsstaternas och de ekonomiska aktörernas administrativa börda.

23 I avdelning II avsnitt II i förordning (EG) nr 1760/2000 fastställs bestämmelser för ett system för frivillig märkning av nötkött enligt vilka vissa märkningsspecifikationer ska godkännas av den behöriga myndigheten i berörda medlemsstaten. Den administrativa börda och de kostnader som uppstår för medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna vid tillämpningen av detta system står inte i proportion till fördelarna med systemet. Eftersom ny lagstiftning trätt i kraft sedan den förordningen antogs behövs inte längre några särskilda bestämmelser för ett system för frivillig märkning och de bör därför utgå. Detta ska dock inte påverka aktörernas rätt att med hjälp av frivillig märkning upplysa konsumenterna om köttets egenskaper, och inte heller konsumenternas rätt att få information om nötkött som kan verifieras. Liksom för alla andra slag av kött bör livsmedelsinformation som går utöver obligatorisk märkning alltså följa den gällande övergripande lagstiftningen, däribland Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011.

24 För att förebygga risken för bedrägerier i samband med märkning av kött och för att skydda de europeiska konsumenterna bör den tillämpliga övervakningen och de tillämpliga sanktionerna ha en tillräckligt avskräckande verkan.

25 I enlighet med förordning (EU) nr 1169/2011 lade kommissionen fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om den obligatoriska uppgiften om ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens. Den rapporten skulle vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag för att öka insynen i hela köttkedjan och bättre informera de europeiska konsumenterna. Med tanke på den senaste tidens problem med märkning av köttprodukter och att dessa problem har påverkat livsmedelskedjans funktion förväntade sig Europaparlamentet och rådet att rapporten skulle antas snarast möjligt under andra halvåret av 2013 och den antogs slutligen den 17 december 2013.

26 Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande måste de befogenheter som har tilldelats kommissionen enligt förordning (EG) nr 1760/2000 anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

27 I syfte att säkerställa tillämpningen av de nödvändiga bestämmelserna för att identifieringen och registreringen av samt spårbarheten för nötkreatur och nötkött ska fungera smidigt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på alternativa identifieringsmärken för nötkreatur, de särskilda omständigheter då medlemsstaterna har rätt att förlänga de maximala tidsfristerna för anbringande av identifieringsmärken, data som ska utbytas mellan medlemsstaternas databaser, maximal tidsfrist för vissa rapporteringsskyldigheter, krav på identifieringsmärken, tillägg av identifieringsmärken till den förteckning som fastställs i bilaga I, bestämmelser om vilka uppgifter från databaserna som ska anges i djurpassen och i de individuella register som ska föras på alla anläggningar, identifiering och registrering av förflyttningar av nötkreatur för årstidsbundet bete, inklusive fäbodsdrift, bestämmelser om märkning av vissa produkter som bör vara likvärdiga med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1760/2000, märkningsbestämmelser avseende förenklad framställning av ursprungsmärkningen om djuret uppehållit sig en mycket kort tid i en medlemsstat eller ett tredjeland där det fötts eller slaktats samt definitioner och krav avsedda att gälla för termer eller termkategorier som får användas på etiketten till färdigförpackat och fruset nötkött och kalvkött. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar dessa delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

28 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1760/2000 i fråga om registrering av anläggningar som använder sig av alternativa identifieringsmärken, tekniska egenskaper och detaljerade förfaranden för utbyte av data mellan medlemsstaternas databaser, erkännande av att systemet för datautbyte är fullt driftsdugligt, identifieringsmärkenas format och utformning, tekniska förfaranden och standarder för genomförande av elektronisk identifiering, bestämmelser om identitetskodens uppbyggnad samt maximal storlek på och sammansättning av vissa grupper av djur, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

29 Genomförandet av denna förordning bör övervakas. Kommissionen bör därför, senast fem år efter denna förordnings ikraftträdande när det gäller bestämmelserna om frivillig märkning av nötkött och nio år när det gäller bestämmelserna om elektronisk identifiering, lägga fram två rapporter för Europaparlamentet och rådet, både om genomförandet av denna förordning och om de tekniska och ekonomiska möjligheterna att införa obligatorisk elektronisk identifiering överallt i unionen. Rapporterna bör vid behov åtföljas av lämpliga lagstiftningsförslag.

30 Förordning (EG) nr 1760/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Skyldighet att identifiera djur

Förordning (EG) nr 1760/2000 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 1.2 ska andra meningen utgå.

2 I artikel 2 ska första strecksatsen ersättas med följande:

3 I artikel 3 första stycket ska led a ersättas med följande:

4 Artikel 4 ska ersättas med följande:

5 Följande artiklar ska införas:

6 Artikel 5 ska ersättas med följande:

7 Artikel 6 ska ersättas med följande:

8 Följande artikel ska införas:

9 Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

10 Artikel 8 ska utgå.

11 Följande artikel ska införas:

12 Artikel 10 ska utgå.

13 Artikel 12 ska ersättas med följande:

14 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

15 I artikel 14 ska fjärde stycket ersättas med följande:

16 Artikel 15 ska ersättas med följande:

17 Från och med den 13 december 2014 ska

18 Artiklarna 19, 20 och 21 ska utgå.

19 Artikel 22 ska ersättas med följande:

20 Följande artiklar ska införas:

21 Artikel 23 ska ersättas med följande:

22 Följande artikel ska införas:

23 Följande bilaga ska införas:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT C 229, 31.7.2012, s. 144.

2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 6 maj 2014.

3 Rådets förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT L 117, 7.5.1997, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1).

5 Rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen (EGT 121, 29.7.1964, s. 1977/64).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 Text av betydelse för EES (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

BILAGA I

IDENTIFIERINGSMÄRKEN

A KONVENTIONELLT ÖRONMÄRKE

B ELEKTRONISK IDENTIFIERARE I FORM AV ELEKTRONISKT ÖRONMÄRKE

C ELEKTRONISK IDENTIFIERARE I FORM AV BOLUSTRANSPONDER

D ELEKTRONISK IDENTIFIERARE I FORM AV INJICERBAR TRANSPONDER