Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1525 av den 9 september 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 515/97 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33 och 325,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 För att säkerställa att rådets förordning (EG) nr 515/97 omfattar alla tänkbara varurörelser i förhållande till unionens tullområde bör definitionerna av tullagstiftning och fraktförare klargöras med avseende på begreppen införsel och utförsel av varor.

2 I syfte att ytterligare förbättra administrativa och straffrättsliga förfaranden för hantering av oegentligheter är det nödvändigt att säkerställa att bevisning som erhållits genom ömsesidigt bistånd kan betraktas som tillåtlig vid förfaranden inför de administrativa och rättsliga myndigheterna i den begärande myndighetens medlemsstat.

3 För att öka tydligheten, enhetligheten och insynen är det nödvändigt att mer konkret fastställa vilka myndigheter som ska ha tillgång till de databaser som inrättas med stöd av förordning (EG) nr 515/97. I detta syfte bör en enhetlig hänvisning till behöriga myndigheter införas. Dessa myndigheters direkta tillgång är en viktig förutsättning för ett effektivt genomförande av det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och samarbetet mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen.

4 Uppgifter om containerrörelser gör det möjligt att identifiera bedrägerier vad gäller varor som förflyttas in i och ut ur unionens tullområde. Sådana uppgifter är till hjälp i arbetet med att förebygga, utreda och lagföra verksamhet som utgör eller förefaller utgöra överträdelser av tullagstiftningen. För att samla in och använda så fullständiga uppgifter som möjligt och samtidigt undvika eventuella negativa konsekvenser för små och medelstora företag inom speditionssektorn, är det nödvändigt att fraktförare överlämnar uppgifter om containerrörelser till medlemsstaterna, i den mån de samlar in sådana uppgifter i elektroniskt format genom sina spårningssystem eller får sådana uppgifter lagrade åt sig. Sådana uppgifter bör överföras direkt till en samlad databas som kommissionen inrättar för detta syfte.

5 För att garantera en hög konsumentskyddsnivå har unionen en skyldighet att bekämpa bedrägerier i tullärenden för att därigenom bidra till den inre marknadens mål om säkra produkter med äkta ursprungsintyg.

6 En viktig förutsättning för upptäckt av bedrägerier är identifiering och korsanalys av relevanta uppgifter om verksamheten. Därför måste en databas inrättas på unionsnivå med uppgifter om import, export och transitering av varor, inbegripet transitering av varor inom medlemsstaterna och direktexport. I detta syfte bör kommissionen systematiskt replikera uppgifter från de källor som förvaltas av kommissionen i databasen för import, export och transitering och medlemsstaterna bör ha möjlighet att tillhandahålla kommissionen uppgifter om transitering av varor inom en medlemsstat och om direktexport, beroende på tillgången till uppgifter och medlemsstatens it-infrastruktur.

7 Införandet enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av de elektroniska tullsystemen 2011, varigenom handlingar som styrker import och export inte längre bevaras av tullmyndigheter, utan av ekonomiska aktörer, har lett till förseningar i de utredningar på tullområdet som genomförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), eftersom Olaf förlitar sig på dessa myndigheter för att få hjälp att erhålla sådana handlingar. Dessutom utgör den treåriga preskriptionstiden för uppbörd av tullskuld ett ytterligare hinder för att framgångsrikt genomföra utredningar. För att påskynda utredningsarbetet på tullområdet, utöver kommissionens övriga möjligheter att inhämta information om deklarationer, bör det förfarande enligt vilket kommissionen får begära handlingar som styrker import- och exportdeklarationer från medlemsstaterna fastställas.

8 För att säkerställa konfidentialiteten och öka säkerheten hos de uppgifter som lagrats i de databaser som inrättas på grundval av den här förordningen och förordning (EG) nr 515/97, bör det föreskrivas att tillgången till dessa uppgifter begränsas till endast specifika användare och angivna syften.

9 I förordning (EG) nr 515/97 föreskrivs om uppgifternas behandling. Sådan behandling får även omfatta personuppgifter och bör ske i enlighet med unionsrätten. Behandlingen av personuppgifter bör i synnerhet göras på ett sätt som är förenligt med den förordningens syfte och i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 och särskilt med unionens krav gällande uppgifternas kvalitet, proportionalitet, ändamålsbegränsning och rätten till information, tillgång, rättelse, radering och blockering av personuppgifter, med organisatoriska och tekniska åtgärder samt internationella överföringar av personuppgifter. För att säkerställa de lagrade uppgifternas konfidentialitet bör det särskilt föreskrivas att tillgången till lagrade uppgifter begränsas endast till specifika användare.

10 Kommissionen och medlemsstaterna bör skydda konfidentiell affärsinformation och de bör säkerställa konfidentiell behandling av databasen med införda meddelanden om containerstatus och databasen för import, export och transitering.

11 För att sörja för att informationen hålls uppdaterad och för att garantera de registrerades rätt till insyn och information enligt förordning (EG) nr 45/2001 och direktiv 95/46/EG bör det vara möjligt för kommissionen att på internet offentliggöra uppdateringar av förteckningarna över de behöriga myndigheter som har angetts av medlemsstaterna och kommissionens avdelningar som är behöriga att ha tillgång till TIS.

12 Behandlingen av personuppgifter vid tillämpningen av förordning (EG) nr 515/97 och delegerade akter respektive genomförandeakter som antas i enlighet därmed, bör beakta den grundläggande rätten till respekt för privat- och familjeliv som erkänns i artikel 8 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och rätten till respekt för privat- och familjeliv och skyddet av personuppgifter som garanteras i artiklarna 7 respektive 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sådana delegerade akter och genomförandeakter bör även säkerställa att all behandling av personuppgifter sker i enlighet med direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001.

13 För att förbättra enhetligheten i övervakningen av dataskyddet bör Europeiska datatillsynsmannen samarbeta nära med den gemensamma tillsynsmyndighet som har inrättats i enlighet med rådets beslut 2009/917/RIF i syfte att samordna revisionerna av TIS.

14 De bestämmelser som reglerar lagringen av uppgifter i TIS leder ofta till oberättigade förluster av information. Detta beror på att medlemsstater inte systematiskt genomför de årliga omprövningarna på grund av den administrativa börda de medför och bristen på lämpliga resurser. Det är därför nödvändigt att förenkla förfarandet för lagring av uppgifter i TIS genom att skyldigheten att årligen ompröva uppgifterna avskaffas och genom att den maximala lagringstiden fastställs till fem år, vilken, förutsatt att en motivering lämnas, kan förlängas med en ytterligare period på två år, vilket motsvarar de perioder som fastställs för de databaser som inrättas på grundval av förordning (EG) nr 515/97. Denna period är nödvändig på grund av de långa förfarandena för behandling av oegentligheter och på grund av att dessa uppgifter behövs för gemensamma tullaktioner och utredningar.

15 För att ytterligare förbättra möjligheterna att analysera bedrägerier och underlätta utredningar bör uppgifter om pågående utredningar som lagras i registret för identifiering av tullutredningar anonymiseras när det har gått ett år sedan det sista konstaterandet och därefter bevaras i en form som gör det omöjligt att identifiera den registrerade.

16 Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbättra möjligheterna att upptäcka, utreda och förebygga tullbedrägerier i unionen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

17 Fraktförare som vid denna förordnings ikraftträdande är bundna av privata avtalsförpliktelser med avseende på tillhandahållande av uppgifter om containerrörelser bör ha rätt att omfattas av en senarelagd tillämpning av skyldigheten att rapportera meddelanden om containerstatus (Container Status Messages, nedan kallade CSM), så att de kan omförhandla sina avtal och se till att framtida avtal är förenliga med skyldigheten att lämna uppgifter till medlemsstaterna.

18 Genom förordning (EG) nr 515/97 ges kommissionen befogenhet att genomföra vissa av bestämmelserna i den förordningen. Till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de befogenheter som kommissionen ges enligt den förordningen anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

19 I syfte att komplettera vissa icke väsentliga delar av förordning (EG) nr 515/97 och i synnerhet för att precisera vilken information som ska införas i TIS, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att fastställa de åtgärder i samband med tillämpningen av jordbrukslagstiftningen som kräver att uppgifter införs i TIS. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och vid behov med företrädare för företagen. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

20 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 515/97 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på hur ofta rapporteringen av CSM ska ske, dessa uppgifters format, metoden för överföring av sådana uppgifter och de särskilda delar som ska inkluderas i TIS inom var och en av de kategorier i vilka uppgifter bör införas. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter.

21 Europeiska datatillsynsmannen har hörts och avgav ett yttrande den 11 mars 2014.

22 Förordning (EG) nr 515/97 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 515/97 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 2.1 ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 12 ska ersättas med följande:

3 Artikel 16 ska ersättas med följande:

4 Artikel 18a ska ändras på följande sätt:

5 Följande artikel ska införas:

6 Följande artiklar ska införas:

7 Artikel 21.1 ska ersättas med följande:

8 Artikel 23.4 ska ersättas med följande:

9 Artikel 25.1 ska ersättas med följande:

10 Artikel 29.1 och 29.2 ska ersättas med följande:

11 Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

12 Titeln på kapitel 4 i avdelning V ska ersättas med följande:

13 Artikel 33 ska ersättas med följande:

14 I artikel 37 ska följande punkt läggas till:

15 Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

16 Artikel 41d ska ändras på följande sätt:

17 Artikel 43 ska ersättas med följande:

18 Följande artiklar ska införas:

19 I artikel 53 ska följande stycke läggas till:

Artikel 2

1 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2 Den ska tillämpas från och med den 1 september 2016.

3 Utan hinder av punkt 2 i den här artikeln ska artikel 1.5, 1.8, 1.9, 1.17 och 1.18 tillämpas från och med den 8 oktober 2015.

1 Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 april 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 15 juni 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 september 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT).

2 Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln (EUT L 23, 26.1.2008, s. 21).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

6 Rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål (EUT L 323, 10.12.2009, s. 20).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

10 Rådets direktiv 92/84/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker (EGT L 316, 31.10.1992, s. 29).

11 Rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (EUT L 176, 5.7.2011, s. 24).

12 Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

13 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).

14 Rådets beslut 2009/917/RIF av den 30 november 2009 om användning av informationsteknik för tulländamål (EUT L 323, 10.12.2009, s. 20).

15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).