Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1775 av den 6 oktober 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter och om upphävande av kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 (Text av betydelse för EES)
Hänvisat till av
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 antogs i syfte att undanröja hinder för den inre marknadens funktion som uppstått på grund av skillnader mellan nationella bestämmelser som reglerar handeln med sälprodukter. De åtgärderna vidtogs till följd av moraliska betänkligheter från allmänhetens sida när det gäller djurskyddsaspekterna i samband med slakt av sälar och den eventuella förekomsten på unionsmarknaden av produkter som erhållits från sälar som avlivats på ett sätt som orsakar alltför hög grad av smärta, ångest, rädsla och andra former av lidande. Dessa farhågor styrktes av belägg för att en verkligt human avlivningsmetod inte kan tillämpas konsekvent och effektivt under de specifika villkor som gäller vid säljakt och att det inte heller är möjligt att kontrollera att den efterlevs. För att uppnå det målet infördes genom förordning (EG) nr 1007/2009, som allmän regel, ett förbud mot saluförande av sälprodukter.
2 Samtidigt är säljakt en naturlig del av inuitsamhällenas och andra ursprungsbefolkningars socioekonomi, kosthållning, kultur och identitet och bidrar väsentligt till deras självhushållning och utveckling genom att tillhandahålla livsmedel och inkomster till stöd för samhällets liv och varaktiga försörjning, samt genom att bevara och sörja för en fortsättning av samhällets traditionella existens. Av dessa skäl ger säljakt som traditionellt bedrivs av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar inte upphov till samma moraliska betänkligheter från allmänhetens sida som säljakt som främst bedrivs av kommersiella skäl. Det är dessutom allmänt erkänt att inuitsamhällens och andra ursprungsbefolkningars grundläggande, ekonomiska och sociala intressen inte bör påverkas negativt, i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, som antogs den 13 september 2007, och andra relevanta internationella instrument. Därtill har tre medlemsstater (Danmark, Nederländerna och Spanien) ratificerat konventionen om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (konvention nr 169), som antogs den 27 juni 1989 av Internationella arbetsorganisationen. Av dessa skäl tillåter förordning (EG) nr 1007/2009, genom undantag, saluförande av sälprodukter som härrör från jakt som inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar traditionellt bedriver i självhushållningssyfte och som bidrar till detta syfte.
3 Mot bakgrund av syftet med förordning (EG) nr 1007/2009 bör saluförande på unionsmarknaden av sälprodukter som härrör från jakt som bedrivs av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar endast kunna ske under förutsättning att denna jakt bedrivs med vederbörlig hänsyn till djurskydd på ett sätt som i den mån det är möjligt minskar smärta, ångest, rädsla eller andra former av lidande hos de djur som jagas, med beaktande av inuitsamhällenas och andra ursprungsbefolkningars livsstil och jaktens självhushållningssyfte. Därför bör det undantag som beviljats för sälprodukter som härrör från jakt som bedrivs av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar begränsas till den jakt som bidrar till dessa samhällens och befolkningars självhushållning.
4 Genom förordning (EG) nr 1007/2009 tillåts, genom undantag, även saluförande av sälprodukter som härrör från jakt vars enda syfte är en hållbar förvaltning av marina resurser. Betydelsen av jakt som bedrivs inom ramen för hållbar förvaltning av marina resurser måste erkännas, men samtidigt kan sådan jakt i praktiken vara svår att skilja från den omfattande jakt som främst bedrivs av kommersiella skäl. Detta kan leda till omotiverad diskriminering mellan de berörda sälprodukterna. Därför bör undantaget inte längre föreskrivas. Att upphäva undantaget i samband med förvaltning av marina resurser kan dock skapa problem i de medlemsstater där slaktkroppar från laglig säljakt har använts som råvara för sälprodukter, som har saluförts tillfälligtvis och i små mängder. Kommissionen bör inkludera information som den har tillgång till om genomförandet av förordning (EG) nr 1007/2009, ändrad genom denna förordning, i de medlemsstaterna i sin utvärdering av hur förordning (EG) nr 1007/2009 fungerar och hur ändamålsenlig den är. Upphävandet av detta undantag påverkar inte medlemsstaternas rätt att fortsätta att reglera den jakt som bedrivs inom ramen för hållbar förvaltning av marina resurser.
5 I syfte att säkerställa att det undantag som beviljats för sälprodukter som härrör från jakt som bedrivs av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar inte används för sälprodukter som härrör från jakt som bedrivs främst i kommersiella syften, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att vid behov och på grundval av bevis förbjuda saluförande av sälprodukter eller begränsa den mängd som får saluföras av sälprodukter som härrör från jakten i fråga. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Det är också viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd med berörda ursprungsländer och med berörda intressenter. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
6 I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1007/2009 bör kommissionen ges genomförandebefogenheter för att närmare fastställa de administrativa arrangemangen för erkännande av organ som kan intyga att villkoren för saluförande av sälprodukter är uppfyllda och för utfärdande och kontroll av intyg, samt de administrativa bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa efterlevnaden av villkoren för import av sälprodukter för resenärers eller deras familjers personliga bruk, och för att utfärda tekniska riktlinjer. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
7 För att underlätta genomförandet av förordning (EG) nr 1007/2009 och dess undantag, bör kommissionen informera allmänheten och behöriga myndigheter, särskilt tullmyndigheter, om bestämmelserna i den förordningen och om regler enligt vilka sälprodukter som härrör från jakt som bedrivits av inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar kan saluföras.
8 Medlemsstaterna bör rapportera regelbundet om de åtgärder som de vidtar för att genomföra förordning (EG) nr 1007/2009. På grundval av dessa rapporter bör kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av förordning (EG) nr 1007/2009, inbegripet dess inverkan på den socioekonomiska utvecklingen inom inuitsamhällen och andra ursprungsbefolkningar.
9 Eftersom målet för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
10 Mot bakgrund av den utsträckning i vilken handel med sälprodukter regleras i förordning (EG) nr 1007/2009, ändrad genom denna förordning, bör kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 upphävas.
11 Förordning (EG) nr 1007/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Villkor för saluförande
Förordning (EG) nr 1007/2009 ska ändras på följande sätt:
1 I artikel 2 ska följande punkt införas:
2 Artikel 3 ska ersättas med följande:
3 Följande artikel ska införas:
4 Artikel 5 ska ersättas med följande:
5 Följande artikel ska införas:
6 Artikel 7 ska ersättas med följande:
Artikel 2
Förordning (EU) nr 737/2010 ska upphöra att gälla med verkan från och med tillämpningsdatumet för den genomförandeakt som ska antas enligt artikel 3.4 i förordning (EG) nr 1007/2009, ändrad genom denna förordning.
Artikel 3
1 Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2 Denna förordning ska tillämpas från och med den 18 oktober 2015.
1 Yttrande av den 27 maj 2015 (ännu ej offentliggjort i EUT).
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 september 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 1 oktober 2015.
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter (EUT L 286, 31.10.2009, s. 36).
4 I konvention nr 169 hänvisas bland annat till ursprungsbefolkningars rätt till självidentifikation och deras rätt att så långt det är möjligt ha kontrollen över sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
6 Kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 av den 10 augusti 2010 om genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter (EUT L 216, 17.8.2010, s. 1).
7 Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EGT L 61, 3.3.1997, s. 1).
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).