Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/451 av den 16 december 2015 om fastställande av allmänna principer och kriterier för investeringsstrategin och bestämmelser för förvaltningen av den gemensamma resolutionsfonden
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010, särskilt artikel 75.4, och
1 I förordning (EU) nr 806/2014 fastställs en gemensam resolutionsfond (nedan kallad fonden) som ägs av den gemensamma resolutionsnämnden (nedan kallad nämnden).
2 De allmänna principerna och kriterierna för fondens investeringsstrategi bör fastställa de väsentliga och grundläggande delarna i den investeringsstrategi som ska antas av nämnden. Investeringsmålen bör utgöra en av dessa delar. I linje med kravet att nämnden har en säker och försiktig investeringsstrategi, bör det övergripande målet vara att skydda fondens värde och tillgodose dess likviditetsbehov. På grund av den inneboende karaktären hos investeringar, ändrade marknadsvillkor och räntor, kan även de säkraste och mest likvida tillgångarna leda till negativ avkastning. I detta avseende bör inte en förlust på portföljen innebära ett åsidosättande av investeringsmålen.
3 I förordning (EU) nr 806/2014 krävs att belopp i fonden investeras i obligationer från medlemsstaterna eller mellanstatliga organisationer, eller i mycket likvida tillgångar med hög kreditvärdighet, med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 där man definierar tillgångar av hög likviditets- och kreditkvalitet och föreskriver krav på deras sammansättning. Därför bör tillgångar som kan komma i fråga för fondens investeringar och kriterier för portföljens sammansättning definieras med hänvisning till den delegerade förordningen (EU) 2015/61. Att en investeringstillgång kan komma i fråga bör inte leda till att nämnden gör ett automatiskt investeringsbeslut. Nämnden bör i stället alltid göra en bedömning av vilka tillgångar som är godtagbara. Samverkan med den samlade investeringsportföljen bör övervägas vid fastställandet av försiktighet vid en enskild investering. Till exempel kan en tillgång med hög volatilitet och med en negativ korrelation till portföljen isolerat bedömas som alltför riskabel, men ha en positiv diversifieringseffekt för den samlade portföljen. För en sådan bedömning bör nämnden välja mellan de olika nivåerna (emittent, tillgångsklass, säkerhet) och informationskällor som gör det möjligt för den att utvärdera likviditeten, kreditvärdigheten och förenligheten med investeringsmålen.
4 Kriterier bör föreskrivas för att ytterligare specificera sektorsvis diversifiering. För att kunna tillämpas, kräver sektorsvis diversifiering en definition av sektor. Av praktiska skäl bör höga nivåer av sektorsvis klassificering användas. I rådets förordning (EG) nr 2223/96 definieras institutionella sektorer som kan användas för att diversifiera investeringar i fonden efter typ av ekonomisk enhet. Dessutom definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 en statistisk näringsgrensindelning vars högsta nivå (avdelning) är lämplig för att fastställa kriterier för diversifiering till nämnden. Mot bakgrund av fondens uppdrag bör inte bara direkta utan också indirekta riskexponeringar mot finanssektorn begränsas.
5 Kriterier bör föreskrivas för att ytterligare specificera geografisk diversifiering. För att säkerställa tillräcklig geografisk diversifiering bör nämnden använda sig av lättillgängliga kriterier, nämligen de principer som avses i artikel 77 i förordning (EU) nr 806/2014, vilket innebär beräkning av andelen bidrag från institut som är etablerade i var och en av de deltagande medlemsstaterna. Eftersom dessa andelar är baserade på de bidragande kreditinstitutens och värdepappersföretagens storlek, och anpassade till deras riskprofil, kommer de att vara positivt korrelerade till storleken på och omfattningen av motsvarande finansiella marknader. Eftersom andra överväganden kan motivera ytterligare investeringar i en viss deltagande medlemsstat, bör en buffert införas för att möjliggöra ytterligare utrymme för skönsmässig bedömning för nämnden, samtidigt som man garanterar en minimal diversifiering för ett tillräckligt antal deltagande medlemsstater. Eftersom dessa andelar inte kan beräknas för investeringar i icke-deltagande medlemsstater eller tredjeländer, bör de vara föremål för begränsningar som ska fastställas av nämnden i förhållande till de begränsningar som gäller för de deltagande medlemsstaterna, på grundval av likheterna mellan länder.
6 Kriterier bör föreskrivas för att ytterligare specificera proportionell diversifiering. Nämnden bör av försiktighetsskäl begränsa riskexponeringen gentemot en viss emission eller emittent och utnyttja olika löptider för att uppnå sina investeringsmål. När det gäller enskilda emissioner, utfärdas bankcertifikat med ett internationellt standardnummer för värdepapper (ISIN) motsvarande investerarens specifika investering (vad gäller löptid, belopp och andra egenskaper), så att investeraren äger 100 % av värdepappret även om den inte äger 100 % av hela bankcertifikatprogrammet. Detta bör beaktas när man fastställer gränsvärden för exponering gentemot en viss emission. Eftersom icke återkalleliga betalningsåtaganden kan utgöra en betydande andel av det totala bidragsbeloppet till fonden, bör nämnden också beakta de säkerheter som ställts för icke återkalleliga betalningsåtaganden när den övervakar sina samlade koncentrationsrisker.
7 Med tanke på behovet av att inrätta en försiktig och säker investeringsstrategi, bör nämnden begränsa sin användning av derivat. För att minska motpartskreditrisken bör nämnden bara använda derivat som clearas av en central motpart som är auktoriserad eller erkänd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012. Transaktioner med vissa centralbanker kan också vara förenliga med målet att minimera motpartsrisken, under förutsättning att andra risker, som t.ex. kreditrisk, kontrolleras på lämpligt sätt. Mot bakgrund av att derivat brukar emitteras av kreditinstitut och andra enheter som det hänvisas till i artikel 7.4 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61, bör det allmänna förbudet mot att investera i tillgångar som emitterats av dessa enheter och som föreskrivs i denna bestämmelse inte gälla för användningen av derivat.
8 Nämnden bör sträva efter att säkra valutarisken i en blandning av valutor från de medlemsstater som deltar i fonden på grundval av fondens finansiella kapacitet och de förväntade utbetalningar som fastställs enligt aktuella uppgifter, antaganden och stresscenarier. Omfattningen av risksäkringen, och följaktligen av den kvarstående valutaexponeringen, bör finjusteras för att begränsa fondens valutakursrisk i den utsträckning som är lämplig och förenlig med dess investeringsmål.
9 När det gäller riskhantering bör nämnden använda sig av bästa praxis och inrätta intern kapacitet och interna funktioner för att genomföra den. En adekvat riskbedömning bör ingå som en grundläggande del av den pågående processen.
10 Medan det ligger inom nämndens befogenheter att besluta om genomförandet av investeringarna, och därmed att utkontraktera delar av alla dess investeringsuppgifter, bör eventuella konflikter med det försiktiga och säkra beteende som nämnden bör upprätthålla och med dess övergripande investeringsmål undvikas, med hänsyn till allmänintresset i fondens förmåga att uppfylla sina skyldigheter vid varje tidpunkt. Därför bör nämnden bara utkontraktera investeringsuppgifter till tjänsteleverantörer som inte är vinstdrivande. Detta bör inte hindra tjänsteleverantörer och nämnden från att utkontraktera nödvändiga tjänster till andra tredje parter för verkställighet. Dessutom bör nämnden vid varje tidpunkt upprätthålla tillsynsansvar, oberoende av eventuella utkontrakteringsbeslut. Nämnden bör, vad avser god affärssed vid utkontraktering inom finanssektorn, så långt det är möjligt, ta hänsyn till befintliga riktlinjer, såsom Europeiska banktillsynskommitténs riktlinjer för utkontraktering av den 14 december 2006.
11 Till dess att nämnden har antagit sin första investeringsstrategi bör den ha rätt att ge verkan åt artikel 75.3 i förordning (EU) nr 806/2014 genom insättningar hos centralbanker. Likaledes bör den ges rätt att använda uppskattningar för att fastställa procentuella gränser för geografisk koncentration som fastställs i denna förordning innan faktiska data för att beräkna dem blir tillgängliga.
12 Med tanke på fondens unika karaktär, kan de allmänna principerna och kriterierna för dess investeringsstrategi och bestämmelserna för dess förvaltning som fastställs i denna förordning behöva ses över relativt kort tid efter det att de har trätt i kraft, så snart nämnden börjat tillämpa dem. Om inte annat följer av artikel 99 i förordning (EU) nr 806/2014, bör nämnden ett år efter inrättandet av fonden förse kommissionen med lämplig information om den praktiska tillämpningen av de nya bestämmelserna.
13 Denna förordning bör tillämpas från och med den 1 januari 2016, när fonden har inlett sin verksamhet i enlighet med förordning (EU) nr 806/2014,
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Tillämpningsområde
1 I denna förordning fastställs bestämmelser om den gemensamma resolutionsnämndens (nedan kallad nämnden) investeringar av de belopp som hålls i den gemensamma resolutionsfonden (nedan kallad fonden) som avses i artikel 75.3 i förordning (EU) nr 806/2014.
2 Denna förordning gäller inte säkerheter i form av lågrisktillgångar som inte är belastade av tredje parts inteckningar och som står till fritt förfogande samt är öronmärkta uteslutande för nämndens användning för de ändamål som anges i artikel 70.3 i förordning (EU) nr 806/2014.
Artikel 2 – Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner: 1. institutionella sektorer institutionella sektorer enligt definitionen i punkt 1.28 i bilaga A till förordning (EG) nr 2223/96. 2. sektorer av ekonomisk verksamhet avser avdelningar som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 1893/2006. 3. offentligrättsliga organ organ som lyder under offentlig rätt enligt definitionen i artikel 1.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG. 4. ECBS-centralbanker ECSB-centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1 led 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.
Artikel 3 – Investeringsmål
1 Nämnden ska föra en försiktig och säker investeringsstrategi med målet att skydda de innestående fondmedlens värde och uppfylla fondens likviditetskrav. Nämnden ska beakta både fondens finansiella kapacitet och de planerade utbetalningarna enligt fondens uppdrag som definieras i artikel 76 i förordning (EU) nr 806/2014. Nämnden ska beakta all tillgänglig information och lämpliga antaganden och stresscenarier.
2 Investeringsstrategin ska innehålla en definition av riskbenägenheten och kvantifiera den högsta tolerabla potentiella förlusten under en fastställd tidsperiod med en fastställd sannolikhet.
3 De belopp som avses i artikel 1.1 i denna förordning ska investeras alla tillsammans som en enda pool av resurser, oberoende av om fonden är uppdelad i nationella delar enligt vad som föreskrivs i artikel 77 i förordning (EU) nr 806/2014.
Artikel 4 – Tillgångar som kan godtas för investering
1 Nämnden ska fastställa vilka tillgångar som kan godtas för investering på grundval av de allmänna kraven för kreditinstituts likvida tillgångar som fastställs i artikel 7.2, 7.4, 7.5 och 7.6, och i leden a och b i artikel 7.7 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61.
2 Nämnden ska uteslutande investera de belopp som avses i artikel 1.1 i tillgångar som uppfyller de krav som fastställts i artiklarna 10.1, 11.1, led a–e i artikel 12.1 och artikel 15.1 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61.
3 De krav för kreditinstitut som fastställs i artikel 10.1 d andra meningen och i led iii i artikel 10.1 f, led iii i artikel 11.1 c, led v i artikel 11.1 v och led ii i artikel 12.1 ei den delegerade förordningen (EU) 2015/61 ska inte gälla för nämnden.
4 Nämnden ska göra en lämplig bedömning av en godtagbar tillgång innan den investerar i den, inklusive en utvärdering av dess likviditet och kreditvärdighet och dess förenlighet med de investeringsmål som anges i artikel 3. Vid fastställandet av försiktighet vid en enskild investering bör samverkan med den samlade investeringsportföljen beaktas.
5 Om eventuella tillgångar förlorar sin godtagbarhet, ska nämnden gradvis minska fondens exponering mot denna tillgång. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3, ska nämnden göra detta inom en tidsram och på ett sätt som minimerar alla effekter på marknadspriserna.
Artikel 5 – Portföljens sammansättning
1 Nämnden ska uppfylla följande krav vad gäller sammansättningen på fondens portfölj:
a Minst 60 % av portföljen ska bestå av tillgångar som uppfyller de krav som anges i artikel 10.1 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61.
b Minst 30 % av portföljen ska bestå av tillgångar som uppfyller de krav som anges i led a–e och g i artikel 10.1 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61.
c Minst 15 % av portföljen ska bestå av tillgångar som uppfyller de krav som anges i led a–e i artikel 12.1 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61.
2 Vid tillämpning av punkt 1 ska tillgångar som uppfyller kraven i artikel 15.1 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61 behandlas likvärdigt med de tillgångar som ligger bakom ett relevant företag.
Artikel 6 – Sektorsvis diversifiering
1 Investeringar av de belopp som innehas i fonden ska vara tillräckligt diversifierade mellan olika sektorer.
2 Nämnden ska begränsa exponeringarna mot enskilda institutionella sektorer och enskilda sektorer av ekonomisk verksamhet.
3 Nämnden ska beakta att korrelationen mellan sektorer av ekonomisk verksamhet kan minska den faktiska diversifiering som uppnåtts genom tillämpning av punkt 2.
4 Utöver kraven i artikel 4.1 i denna förordning ska nämnden också begränsa de indirekta exponeringar gentemot emittenterna som anges i artikel 7.4 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61.
Artikel 7 – Geografisk diversifiering
1 Investeringar av de belopp som innehas i fonden ska vara geografiskt diversifierade, med hänsyn till strukturen och sammansättningen av de eventuella utgifter för fonden som uppskattats i del II i nämndens budget i enlighet med artikel 60 i förordning (EU) nr 806/2014.
2 Exponeringar mot godtagbara tillgångar som anges i artikel 4 från emittenter som är etablerade i en viss deltagande medlemsstat ska, uttryckt som en andel av de totala exponeringarna för fonden, inte utgöra mer än 1,2 gånger dess andel av förhandsbidrag som tas upp i enlighet med artikel 70 i förordning (EU) nr 806/2014 från de institut som är auktoriserade i motsvarande medlemsstat.
3 Exponeringar mot godtagbara tillgångar som anges i artikel 4 från emittenter som är etablerade i en viss icke-deltagande medlemsstat eller i ett visst tredje land ska, uttryckt som en andel av fondens sammanlagda exponeringar, vara tillräckligt diversifierade geografiskt, med hänsyn tagen till kriterier som bl.a. ekonomins storlek, djupet och likviditeten på de finansiella marknaderna och ytterligare investeringsmöjligheter, bland annat i fråga om riskdiversifiering.
Artikel 8 – Diversifiering mellan emittenter och emissioner
1 Nämnden ska fastställa ett tak på upp till 30 % för varje enskild emission i vilken belopp som innehas i fonden får investeras. Detta tak får bara överskridas om, med tanke på arten på den investeringen, inköp av ett antal värdepapper för den investeringen leder till att fullständigt ägande av motsvarande internationella standardnummer för värdepapper (ISIN).
2 Nämnden ska fastställa ett tak på upp till 30 % för varje emittents samlade emissioner, i vilka belopp som innehas i fonden får investeras.
Artikel 9 – Ytterligare kriterier för diversifiering
1 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3, ska nämnden sträva efter att diversifiera investeringar i olika löptider.
2 När nämnden beslutar om diversifiering, ska den ta hänsyn till de faktorer som anges i artikel 3.1 i denna förordning och, i förekommande fall, likviditeten och andra egenskaper för den säkerhet som avses i artikel 70.3 i förordning (EU) nr 806/2014.
Artikel 10 – Derivat
1 Nämnden ska bara utnyttja derivat för riskhanteringsändamål, inbegripet hantering av marknadsrisk och likviditetsrisk. Nämnden får anta riktlinjer för att specificera godtagbar användning av derivat.
2 Nämnden ska bara använda derivat som clearats av
a en central motpart som auktoriserats i enlighet med artikel 14 eller 15 i förordning (EU) nr 648/2012 eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen, eller
b en centralbank som, under förutsättning att exponeringar mot den centralbanken eller dess nationella regering har tilldelats en kreditvärdering av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut (ECAI), åtminstone ligger på kreditkvalitetssteg 1 i enlighet med artikel 114.2 i förordning (EU) nr 575/2013.
3 Det krav som avses i artikel 7.4 i den delegerade förordningen (EU) 2015/61 ska inte gälla för nämndens användning av derivat i enlighet med denna artikel.
Artikel 11 – Valuta
1 Nämnden ska säkra valutarisken i euro eller i de deltagande medlemsstaternas valutor som inte har euron som valuta, för att säkerställa en begränsad kvarstående valutakursrisk för fonden.
2 I tillämpliga fall ska nämnden, för att hantera valutakursrisken mellan de olika valutor som avses i punkt 1, ta hänsyn till de faktorer som anges i artikel 3.1.
Artikel 12 – Ytterligare allmänna principer
1 För alla investeringsbeslut ska nämnden beakta möjliga återverkningar på fondens kreditvärdighet för att skydda nämndens befogenheter med avseende på både alternativ finansiering, enligt artikel 73 i förordning (EU) nr 806/2014, och tillgång till finansiella arrangemang för att få omedelbar tillgång till ytterligare finansiella medel, i enlighet med artikel 74 i den förordningen.
2 Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3, ska nämnden göra alla transaktioner relaterade till fondens investeringar på ett sätt som begränsar alla effekter på marknadspriserna, även i situationer med marknadsstress.
3 Eftersom en omedelbar investering eller avyttring av de belopp som avses i artikel 1.1 kan leda till effekter på marknaden, får nämnden tolerera vissa tillfälliga avvikelser från de allmänna principerna och kriterierna för fondens investeringsstrategi.
Artikel 13 – Översyn av strategin
Nämnden ska varje år göra en översyn av investeringsstrategin.
Artikel 14 – Förvaltning
1 Nämnden ska anta en ram för ekonomisk styrning, inklusive en fördelning av uppgifter och ansvar och nödvändigt mandat, för att säkerställa ett effektivt genomförande av investeringsstrategin.
2 Styrelsen ska anta normer för intern kontroll för att verifiera överensstämmelsen mellan genomförandet av investeringsstrategin, investeringsstrategin och bestämmelserna i denna förordning.
3 Nämndens verkställande session ska hålla plenarförsamlingen underrättad om resultatet av genomförandet av investeringsstrategin.
4 Nämnden ska anta de interna bestämmelser och förfaranden som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning.
5 Nämnden får inrätta en kommitté för en plenarsession med mandat att bistå nämnden vid tillämpningen av denna förordning.
Artikel 15 – Riskhantering
1 Nämnden ska följa principerna för sund ekonomisk förvaltning och riskhantering.
2 Nämnden ska kvantifiera alla risker med hjälp av lämpliga åtgärder för hantering och kontroll av respektive typ av risk.
3 Nämnden ska tillämpa flera riskmått för varje typ av risk, som omfattar både aktuella och framåtblickande aspekter, och använda sig av både kvantitativa och kvalitativa uppgifter för att undvika att förlita sig alltför mycket på ett enda riskmått.
4 Nämnden ska komplettera regelbunden riskmätning med stresstester och scenarioanalyser för att identifiera högriskområden och utvärdera de kombinerade effekterna av finansiella chocker.
Artikel 16 – Utkontraktering
1 Nämndens verkställande session får besluta om en fullständig eller delvis utkontraktering av vissa verksamheter som tilldelats nämnden i enlighet med artikel 75.3 i förordning (EU) nr 806/2014.
2 Nämnden får utkontraktera den verksamhet som avses i punkt 1, till endast en eller flera offentligrättsliga organ, ECBS-centralbanker, internationella institut som inrättats enligt internationell offentlig rätt eller institut som inrättats enligt unionslagstiftningen, förutsatt att de har en etablerad praxis vad gäller att förvalta liknande investeringar och utan att det påverkar tjänsteleverantörens möjlighet att utkontraktera tjänster från tredje parter.
3 Nämndens investeringsmandat till tjänsteleverantören ska tydligt fastställa åtminstone duration, löptid, godtagbara allmänna krav och krav på riktmärkning, samt inrätta en ram för regelbunden rapportering från tjänsteleverantören till nämnden.
4 Varje kontrakt mellan nämnden och en tjänsteleverantör för den verksamhet som avses i punkt 1 ska innehålla klausuler om nämndens annulleringsrätt, kedjeutlokalisering och bristande fullgörelse av tjänsteleverantören.
5 Nämndens verkställande session ska informera plenarsessionen om kommande beslut om utkontraktering.
6 Om nämnden helt eller delvis har lagt ut den verksamhet som avses i punkt 1, förblir den fullt ansvarig för fullgörandet av samtliga skyldigheter enligt förordning (EU) nr 806/2014 och denna förordning.
7 Om den beslutar att lägga ut all verksamhet som avses i punkt 1, ska nämnden hänvisa till god affärssed vid utkontraktering inom den finansiella sektorn.
8 Om nämnden helt eller delvis har lagt ut den verksamhet som avses i punkt 1, ska den vid varje tidpunkt säkerställa följande:
a Att utkontrakteringen inte leder till att nämndens ansvar delegeras.
b Att utkontrakteringen inte påverkar möjligheten att utkräva ansvar av nämnden i enlighet med artikel 45 och artikel 46.1 i förordning (EU) nr 806/2014, och inte heller dess oberoende i enlighet med artikel 47 i den förordningen.
c Att utkontrakteringen inte innebär att nämnden berövas sina nödvändiga riskhanteringssystem och riskhanteringskontroller.
d Att tjänsteleverantören inför likvärdiga arrangemang för driftskontinuitet som nämnden.
e Att nämnden bibehåller den sakkunskap och de resurser som krävs för att kunna bedöma tillhandahållna tjänsters kvalitet, tjänsteleverantörens organisatoriska kompetens och kapitaltäckning och för att effektivt kunna övervaka de utkontrakterade funktionerna och hantera de risker som utkontrakteringen är förenad med, samt löpande övervaka dessa funktioner och hantera dessa risker.
f Nämnden ska ha direkt tillgång till relevanta uppgifter om de utkontrakterade verksamheterna.
g Tjänsteleverantören ska skydda all konfidentiell information som rör nämnden.
Artikel 17 – Övergångsbestämmelser
1 Innan nämnden antar sin första investeringsstrategi, får nämnden deponera alla de belopp som avses i artikel 1.1 i centralbanker i en eller flera medlemsstater.
2 Innan de beräkningar görs som krävs för att fastställa de delar som avses i artikel 7.2 för första gången får nämnden använda sig av uppskattningar för tillämpningen av artiklarna 7.2 och 7.3.
Artikel 18 – Rapport
Nämnden ska till kommissionen överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning senast den 31 december 2016.
Artikel 19 – Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2016.
1 EUT L 225, 30.7.2014, s. 1.
2 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EUT L 11, 17.1.2015, s. 1).
3 Rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (EGT L 310, 30.11.1996, s. 1).
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114).
7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).