Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/822 av den 21 april 2016 om ändring av delegerad förordning (EU) nr 153/2013 när det gäller tidshorisonter för den likvideringsperiod som ska beaktas för olika klasser av finansiella instrument (Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, särskilt artikel 41.5, och

1 I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 fastställs tekniska tillsynsstandarder för kraven på centrala motparter vad gäller tidshorisonterna för den likvideringsperiod som ska beaktas för olika klasser av finansiella instrument. Dessa tekniska tillsynsstandarder måste hållas uppdaterade med hänsyn till relevant utveckling på regleringsområdet.

2 Vid beräkningen av vilka marginalsäkerheter som krävs för att täcka en central motparts exponering mot marknadsrisk säkerställer vissa kontostrukturer med en likvideringsperiod på minst en dag beräknat på bruttobasis en tillräcklig risktäckning för centrala motparter och ett bättre skydd för kunderna, samtidigt som systemriskerna minskar. Denna minsta likvideringsperiod bör därför vara tillåten för clearing av kundpositioner i andra finansiella instrument än OTC-derivat om vissa villkor är uppfyllda.

3 Med tanke på att individuella segregerade konton ger kunderna ett ännu starkare skydd än bruttoomnibuskonton bör individuella segregerade konton främjas genom att den minsta likvideringsperioden för beräkning av marginalsäkerheter bör vara lika lång som för bruttoomnibuskonton.

4 För centrala motparter som under dagen inte fördelar transaktioner på enskilda kunder kan förkortningen av den minsta likvideringsperioden från två dagar till en dag innebära att den centrala motparten, när det gäller nya transaktioner som clearas under dagen och inte fördelas på enskilda kunder, kräver marginalsäkerheter för dessa på en dags nettobasis. Detta innebär att den centrala motparten kan exponeras för betydande förluster om prisrörelser under dagen inte leder till nya krav på intradagssäkerheter. En särskild gräns måste därför fastställas för att se till att centrala motparter kräver intradagssäkerheter och har ett tillräckligt skydd även om likvideringsperioden förkortas.

5 Den delegerade förordningen (EU) nr 153/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

6 Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har överlämnat till kommissionen efter samråd med Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska centralbankssystemet (ESCB).

7 Esma har i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat potentiella därmed sammanhängande kostnader och fördelar och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 26 i delegerad förordning (EU) nr 153/2013 ska ändras på följande sätt:

1 Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

2 Punkt 4 b ska ersättas med följande:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

2 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för krav på centrala motparter (EUT L 52, 23.2.2013, s. 41).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).