Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2225 av den 30 november 2017 om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller användningen av in- och utresesystemet

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 föreskrivs villkor, kriterier och närmare bestämmelser för passage av medlemsstaternas yttre gränser.

2 Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 är att upprätta ett centraliserat system för registrering av in- och utreseuppgifter och uppgifter om nekad inresa rörande tredjelandsmedborgare som passerar unionsmedlemsstaternas yttre gränser för en kortare vistelse.

3 Vid kontroller av tredjelandsmedborgare i enlighet med förordning (EU) 2016/399, inklusive verifiering av tredjelandsmedborgares identitet, identifiering av dem, eller båda, samt verifiering av att den maximala längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium inte har överskridits, bör gränskontrolltjänstemännen använda sig av all tillgänglig information, däribland uppgifter i det in- och utresesystem som inrättats genom förordning (EU) 2017/2226 (nedan kallat in- och utresesystemet), där så krävs. Uppgifterna i in- och utresesystemet bör även användas för att verifiera att tredjelandsmedborgare som innehar visering som utfärdats för en eller två inresor inte har överskridit det högsta antalet tillåtna inresor.

4 I vissa fall behöver tredjelandsmedborgaren tillhandahålla biometriska uppgifter för in- och utresekontroller. Därför bör inresevillkoren för tredjelandsmedborgare ändras genom att det införs en skyldighet att lämna dessa biometriska uppgifter. Om en tredjelandsmedborgare vägrar att lämna biometriska uppgifter för skapandet av personakten eller för utförande av inresekontrollen bör ett beslut om nekad inresa antas.

5 För att säkerställa att in- och utresesystemet ska bli effektivt behöver in- och utresekontrollerna genomföras på ett harmoniserat sätt vid gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift.

6 Inrättandet av ett in- och utresesystem kräver anpassning av förfarandena för kontroll av personer vid passage av gränser vid vilka in- och utresesystemet har tagits i drift. Syftet med in- och utresesystemet är i synnerhet att avskaffa stämpling vid in- och utresa av resehandlingar som innehas av tredjelandsmedborgare som beviljats inresa för kortare vistelse genom att ersätta stämplingen med elektronisk registrering av in- och utresan direkt i in- och utresesystemet. Driftskompatibilitet mellan in- och utresesystemet och Informationssystemet för viseringar (VIS), inrättat genom rådets beslut 2004/512/EG, behöver också beaktas i förfarandena för in- och utresekontroller. Slutligen ger in- och utresesystemet möjlighet att använda ny teknik när resenärer passerar gränserna för kortare vistelse. Dessa anpassningar av förfaranden för in- och utresekontroll bör i de medlemsstater som tagit in- och utresesystemet i drift få verkan den dag då in- och utresesystemet tas i drift, vilket fastställs i enlighet med förordning (EU) 2017/2226.

7 Under sex månader efter det att in- och utresesystemet tagits i drift bör gränskontrolltjänstemännen beakta tredjelandsmedborgares vistelser på medlemsstaternas territorium under de sex månader som föregått in- eller utresan genom att kontrollera stämplarna i resehandlingar utöver uppgifterna om in- och utresa i in- och utresesystemet. Denna åtgärd bör göra det möjligt att utföra nödvändiga verifieringar av personer som beviljats inresa för kortare vistelse på medlemsstaternas territorium under de sex månader som föregått driftsstarten för in- och utresesystemet. Det krävs också särskilda bestämmelser om tredjelandsmedborgare som har rest in till medlemsstaternas territorium och som ännu inte hade rest ut från det när in- och utresesystemet togs i drift. I dessa fall bör även den senaste inresan registreras i in- och utresesystemet när tredjelandsmedborgaren reser ut från medlemsstaternas territorium.

8 Med hänsyn till de skiftande förhållanden som råder i medlemsstaterna och vid olika gränsövergångsställen i medlemsstaterna vad avser antalet tredjelandsmedborgare som passerar gränserna bör medlemsstaterna själva ha möjlighet att besluta om, och i vilken utsträckning, de vill använda teknik som till exempel självbetjäningssystem, elektroniska spärrar och system för automatiserad gränskontroll. När sådan teknik används bör in- och utresekontroller vid de yttre gränserna genomföras på ett harmoniserat sätt, och en lämplig säkerhetsnivå bör säkerställas.

9 Det är även nödvändigt att ange uppgifterna och rollen för gränskontrolltjänstemännen när de använder tekniken. Det bör i sammanhanget säkerställas att resultaten av automatiserade in- och utresekontroller är tillgängliga för gränskontrolltjänstemännen, så att de kan fatta lämpliga beslut. Det är också nödvändigt att övervaka resenärernas användning av självbetjäningssystem, elektroniska spärrar och system för automatiserad gränskontroll för att förebygga och förhindra bedrägligt beteende och bedräglig användning. I samband med övervakningen bör gränskontrolltjänstemännen dessutom ägna särskild uppmärksamhet åt underåriga och vara i stånd att identifiera personer som behöver skydd.

10 Medlemsstaterna bör även kunna inrätta nationella program för underlättande av gränspassage på frivillig grund för att göra det möjligt att undanta förhandskontrollerade tredjelandsmedborgare från vissa aspekter av de noggranna kontrollerna vid inresa. När sådana nationella program för underlättande av gränspassage används bör de inrättas i enlighet med en harmoniserad modell och en lämplig säkerhetsnivå bör garanteras.

11 Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG.

12 Eftersom målet för denna förordning, nämligen att ändra befintliga regler i förordning (EU) 2016/399, endast kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

13 I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning, besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

14 Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG. Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

15 Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG. Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

16 När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG.

17 När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG.

18 När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU.

19 När det gäller Cypern, Bulgarien, Rumänien och Kroatien bör bestämmelserna i förordning (EU) 2016/399 om in- och utresesystemet tillämpas endast om de villkor som anges i artikel 66.2 i förordning (EU) 2017/2226 är uppfyllda. För de medlemsstater som inte uppfyller villkoren enligt artikel 66.2 i den förordningen senast den dag då in- och utresesystemet tas i drift är det nödvändigt att fastställa särskilda övergångsbestämmelser om stämpling i väntan på att de ansluts till in- och utresesystemet. Övergångsbestämmelserna bör säkerställa att stämplingen av resehandlingar har samma verkningar som uppgifter i in- och utresesystemet.

20 De medlemsstater som inte uppfyller villkoren enligt artikel 66.2 i förordning (EU) 2017/2226 den dag då in- och utresesystemet tas i drift bör fortsätta att vid in- och utresa systematiskt stämpla resehandlingar som innehas av tredjelandsmedborgare som beviljats inresa för kortare vistelse. Dessa medlemsstater bör granska in- och utresestämplarna i den berörda tredjelandsmedborgarens resehandling för att genom att jämföra in- och utresedatum verifiera att personen inte har överskridit den maximala längden på den tillåtna vistelsen på den berörda medlemsstatens territorium. Stämpling av resehandlingar och granskning av stämplar bör fortsätta tills de berörda medlemsstaterna har anslutits till det in- och utresesystem som avses i artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/2226.

21 Förordning (EU) 2016/399 bör därför ändras i enlighet med detta.

22 Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 och avgav ett yttrande den 21 september 2016.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Tredjelandsmedborgare för vilka uppgifter ska införas i in- och utresesystemet

Förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 2 ska följande led läggas till:

2 Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

3 Följande artikel ska införas:

4 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

5 Följande artiklar ska införas:

6 Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

7 I artikel 10 ska följande punkter införas:

8 Artikel 11 ska ersättas med följande:

9 Artikel 12 ska ersättas med följande:

10 Följande artikel ska införas:

11 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

12 Artikel 20.1 a ska ersättas med följande:

13 Följande artikel ska införas:

14 Bilagorna III, IV, V och VII ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

1 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2 Denna förordning ska tillämpas från den dag in- och utresesystemet tas i drift, i enlighet med vad kommissionen fastställt i enlighet med artikel 66 i förordning (EU) 2017/2226.

3 Genom undantag från punkt 2 i den här artikeln ska denna förordning, från och med dagen för deras anslutning till in- och utresesystemet i enlighet med artikel 66.3 i förordning (EU) 2017/2226, tillämpas på de medlemsstater som avses i artikel 66.3 i den förordningen som ännu inte har tagit in- och utresesystemet i drift. I avvaktan på deras anslutning till in- och utresesystemet ska övergångsbestämmelser om stämpling av resehandlingar fastställas i artikel 42a i förordning (EU) 2016/399 och tillämpas på dessa medlemsstater.

1 EUT C 487, 28.12.2016, s. 66.

2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 oktober 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 november 2017.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem som har till syfte att registrera in- och utreseuppgifter och uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser och om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (se sidan 20 i detta nummer av EUT).

5 Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004, s. 5).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

7 Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

8 Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

9 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

10 Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

11 EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

12 Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1).

13 EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

14 Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).

15 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2226 av den 30 november 2017 om inrättande av ett in- och utresesystem som har till syfte att registrera in- och utreseuppgifter och uppgifter om nekad inresa för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas yttre gränser och om fastställande av villkoren för åtkomst till in- och utresesystemet för brottsbekämpande ändamål och om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och förordningarna (EG) nr 767/2008 och (EU) nr 1077/2011 (EUT L 327, 9.12.2017, s. 20).

17 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (EUT L 157, 27.5.2014, s. 1).

19 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 21.5.2016, s. 21).

20 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen (EUT L 405, 30.12.2006, s. 1).

21 Rådets förordning (EG) nr 693/2003 av den 14 april 2003 om införande av ett särskilt dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) och om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna och den gemensamma handboken (EUT L 99, 17.4.2003, s. 8).

22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

BILAGA

Bilagorna till förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:

1 I bilaga III ska följande delar läggas till:

2 Bilaga IV ska ändras på följande sätt:

3 Bilaga V ska ändras på följande sätt:

4 Punkt 1 i bilaga VII ska ersättas med följande: