Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2395 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller övergångsarrangemang för att mildra inverkan på kapitalbasen av införandet av IFRS 9 och för hanteringen av vissa av den offentliga sektorns exponeringar uttryckta i en medlemsstats nationella valuta som stora exponeringar (Text av betydelse för EES)
Hänvisat till av
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Den 24 juli 2014 offentliggjorde International Accounting Standards Board den internationella redovisningsstandarden (IFRS) 9 Finansiella instrument (IFRS 9). Mot bakgrund av de problem som uppstod under finanskrisen vad gäller finansiell rapportering av finansiella instrument, syftar IFRS 9 till att förbättra sådan rapportering. I synnerhet svarar IFRS 9 på behovet av att övergå till en mer framåtblickande modell för redovisning av förväntade kreditförluster på finansiella tillgångar, vilket har efterfrågats av G20-gruppen. Vad avser redovisning av förväntade kreditförluster av finansiella tillgångar ersätter IFRS 9 internationell redovisningsstandard (IAS) 39.
2 Kommissionen antog IFRS 9 genom kommissionens förordning (EU) 2016/2067. I enlighet med den förordningen kommer kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan kallade institut) som använder IFRS vid upprättandet av deras redovisningar att vara tvungna att tillämpa IFRS 9 från och med datumet för påbörjandet av deras första räkenskapsår som inleds den 1 januari 2018 eller senare.
3 Tillämpningen av IFRS 9 kan leda till att avsättningar för förväntade kreditförluster plötsligt ökar betydligt och följaktligen att institutens kärnprimärkapital plötsligt minskar. Även om Baselkommittén för banktillsyn för närvarande ser över den långsiktiga regleringen av avsättningar för förväntade kreditförluster, bör övergångsarrangemang föras in i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013, för att mildra de betydande negativa effekter som redovisning av förväntade kreditförluster kan ha på kärnprimärkapital.
4 I sin resolution av den 6 oktober 2016 om IFRS 9 efterlyste Europaparlamentet en gradvis infasning som skulle mildra effekterna av den nya nedskrivningsmodellen i IFRS 9.
5 Om ett instituts ingående balansräkning från den dag då det tillämpar IFRS 9 för första gången, som ett resultat av ökade avsättningar för förväntade kreditförluster, inklusive förlustreserven för förväntade kreditförluster för återstående löptid för finansiella tillgångar som är kreditförsämrade enligt definitionen i bilaga A till IFRS 9 som anges i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (nedan kallad bilagan avseende IFRS 9), återspeglar en minskning av kärnprimärkapital jämfört med den utgående balansräkningen den föregående dagen bör institutet tillåtas att i sitt kärnprimärkapital inbegripa en del av de avsättningarna för förväntade kreditförluster för en övergångsperiod. Den övergångsperioden bör ha en maximal löptid på fem år och bör börja år 2018. Den del av avsättningarna för förväntade kreditförluster som kan inbegripas i kärnprimärkapitalet under övergångsperioden bör minska med tiden ända ner till noll för att säkerställa fullständigt genomförande av IFRS 9 dagen omedelbart efter utgången av övergångsperioden. Effekterna av avsättningarna för förväntade kreditförluster på kärnprimärkapitalet bör inte till fullo neutraliseras under övergångsperioden.
6 Instituten bör besluta om huruvida dessa övergångsarrangemang ska tillämpas och underrätta den behöriga myndigheten om detta. Ett institut bör under övergångsperioden på engångsbasis kunna dra tillbaka sitt ursprungliga beslut under förutsättning att den behöriga myndigheten ger ett förhandsmedgivande om att ett sådant beslut inte motiveras av skäl som hör samman med regelarbitrage.
7 Eftersom avsättningar för förväntade kreditförluster som gjorts efter den dagen då institutet för första gången tillämpar IFRS 9 oväntat kan öka på grund av försämrade makroekonomiska utsikter bör instituten i sådana fall beviljas ytterligare lättnader.
8 Institut som väljer att tillämpa övergångsarrangemangen bör vara skyldiga att justera beräkningen av lagstadgade poster som direkt påverkas av avsättningar för förväntade kreditförluster för att säkerställa att inte kapitalkraven för dem sänks på ett otillbörligt sätt. Exempelvis bör de specifika kreditriskjusteringar, genom vilka exponeringsvärdet minskas enligt schablonmetoden för kreditrisk, minskas med en faktor som leder till att exponeringsvärdet ökar. Detta skulle säkerställa att ett institut inte gynnas både av att dess kärnprimärkapital ökar på grund av övergångsarrangemangen och av att dess exponeringsvärde minskar.
9 Institut som väljer att tillämpa de övergångsarrangemang för IFRS 9 som föreskrivs i denna förordning bör offentliggöra sin kapitalbas, sin kapitalrelation och sin bruttosoliditetsgrad både med och utan tillämpning av de arrangemangen för att göra det möjligt för allmänheten att bedöma effekterna av dessa arrangemang.
10 Det är också lämpligt att föreskriva övergångsarrangemang för undantag från gränsen för stora exponeringar som finns för exponeringar mot vissa av den offentliga sektorns skuldsättningar i medlemsstaterna, uttryckta i en medlemsstats nationella valuta. Övergångsperioden bör ha en löptid på tre år från och med den 1 januari 2018 för denna typ av exponeringar som uppstått på eller efter den 12 december 2017, medan exponeringar av denna typ som skett innan det datumet bör fortsätta omfattas av de äldre reglerna och bör fortsatt kunna dra nytta av undantaget för stora exponeringar.
11 I syfte att möjliggöra att de övergångsarrangemang som föreskrivs i denna förordning kan tillämpas från och med den 1 januari 2018 bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
12 Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Införandet av IFRS 9
Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:
1 Följande artikel ska införas:
2 I artikel 493 ska följande punkter läggas till:
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2018.
1 Yttrande av den 8 november 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).
2 EUT C 209, 30.6.2017, s. 36.
3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 30 november 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 7 december 2017.
4 Kommissionens förordning (EU) 2016/2067 av den 22 november 2016 om ändring av förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 vad gäller den internationella finansiella rapporteringsstandarden IFRS 9 (EUT L 323, 29.11.2016, s. 1).
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
6 Ännu ej offentliggjord i EUT.
7 Kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (EUT L 320, 29.11.2008, s. 1).