Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2401 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Värdepapperiseringar är en viktig beståndsdel av väl fungerande finansmarknader, eftersom de bidrar till att diversifiera kreditinstitutens och värdepappersföretagens (nedan kallade institut) finansierings- och riskdiversifieringskällor och frigör lagstadgat kapital, som sedan kan omfördelas för att stödja vidare långivning, i synnerhet finansieringen av den reala ekonomin. Värdepapperiseringar förser dessutom institut och andra marknadsaktörer med ytterligare investeringsmöjligheter, vilket möjliggör diversifiering av portföljer och underlättar finansieringsflödet till företag och privatpersoner både i medlemsstaterna och på gränsöverskridande basis i hela unionen. Dessa fördelar bör dock vägas mot potentiella kostnader och risker, inbegripet deras inverkan på den finansiella stabiliteten. Som konstaterades i det första skedet av finanskrisen med början sommaren 2007 resulterade osunda metoder på värdepapperiseringsmarknaderna i betydande hot mot det finansiella systemets integritet, nämligen genom alltför stor skuldsättningsgrad, ogenomskinliga och komplexa strukturer som gjorde prissättningen problematisk, en automatisk tillit till externa kreditvärderingar eller oförenligheter mellan investerarnas och originatorernas intresse (nedan kallade principalagentrisker).

2 På senare år har utgivningsvolymen för värdepapperiseringar inom unionen hållit sig under den nivå som rådde före krisen av ett antal skäl, inklusive den stigmatisering som allmänt förknippas med sådana transaktioner. För att undvika en återgång till de omständigheter som utlöste finanskrisen bör värdepapperiseringsmarknadernas återhämtning baseras på sund och försiktig marknadspraxis. I detta syfte fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 de grundläggande beståndsdelarna i ett övergripande ramverk för värdepapperisering, med kriterier för att identifiera enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar (nedan kallade STS-värdepapperiseringar) och ett tillsynssystem för att övervaka en korrekt tillämpning av dessa kriterier av originatorer, medverkande institut, emittenter och institutionella investerare. Den förordningen föreskriver dessutom en rad gemensamma krav avseende bibehållande av risk, due diligence och informationsskyldighet för samtliga finanstjänstesektorer.

3 I enlighet med målen med förordning (EU) 2017/2402 bör de lagstadgade kapitalkrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 för institut som är originatorer till, medverkande i eller investerar i värdepapperisering ändras, så att de tillräckligt återspeglar särdragen i STS-värdepapperiseringar, när sådana värdepapperiseringar också uppfyller de ytterligare kraven i den här förordningen, och för att åtgärda de brister som blev uppenbara under finanskrisen, nämligen automatisk tillit till externa kreditvärderingar, alltför låga riskvikter för högt värderade värdepapperiseringstrancher och, omvänt, alltför höga riskvikter för lågt värderade trancher samt otillräcklig riskkänslighet. Den 11 december 2014 offentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad BCBS) ett dokument om ändringar av ramverket för värdepapperisering (Revisions to the securitisation framework) (nedan kallad det ändrade Baselramverket), där olika ändringar av de lagstadgade kapitalkraven för värdepapperiseringar fastställs i syfte att specifikt komma till rätta med dessa brister. Den 11 juli 2016 offentliggjorde BCBS en uppdaterad standard för kapitalkraven för värdepapperiseringsexponeringar, inbegripet kapitalkrav för enkla, transparenta och jämförbara värdepapperiseringar. I och med denna standard ändras det ändrade Baselramverket. Ändringarna av förordning (EU) nr 575/2013 bör beakta bestämmelserna i det ändrade Baselramverket i dess ändrade lydelse.

4 Kapitalkrav för värdepapperiseringspositioner enligt förordning (EU) nr 575/2013 bör vara föremål för samma beräkningsmetoder för samtliga institut. Till att börja med bör ett institut, för att varje form av automatisk tillit till externa kreditvärderingar ska undanröjas, använda sina egna beräkningar av lagstadgade kapitalkrav där institutet har tillåtelse att tillämpa internklassificeringsmetoden (Internal Ratings Based Approach) (nedan kallad IRK-metoden) i förhållande till exponeringar av samma typ som värdepapperiseringens underliggande exponeringar och har möjlighet att beräkna lagstadgade kapitalkrav i förhållande till de underliggande exponeringarna som om dessa inte hade värdepapperiserats (nedan kallade KIRB), i varje enskilt fall med vissa fördefinierade värden (den interna kreditvärderingsmetoden, nedan kallad SEC-IRBA). En schablonmetod för värdepapperisering (nedan kallad SEC-SA) bör sedan vara tillgänglig för institut som inte kan använda SEC-IRBA för sina positioner i en viss värdepapperisering. SEC-SA bör grundas på en formel där kapitalkraven beräknas enligt schablonmetoden för kreditrisk i förhållande till de underliggande exponeringarna, som om dessa inte hade värdepapperiserats (nedan kallad KSA). Om de första två metoderna inte kan användas, bör instituten kunna tillämpa den externa kreditvärderingsmetoden för värdepapperisering (nedan kallad SEC-ERBA). Enligt SEC-ERBA bör värdepapperiseringstrancher åsättas kapitalkrav på grundval av deras externa kreditvärdering. Instituten bör emellertid alltid använda SEC-ERBA som reserv, när SEC-IRBA inte är tillgänglig för lågt värderade trancher och vissa medelhögt värderade trancher av STS-värdepapperiseringar som identifieras genom lämpliga parametrar. För icke-STS-värdepapperiseringar bör användningen av SEC-SA efter SEC-IRBA begränsas ytterligare. Dessutom bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att förbjuda användningen av SEC-SA, när denna inte i tillräcklig mån kan hantera de risker som värdepapperiseringen medför för institutets solvens eller den finansiella stabiliteten. Instituten bör efter att ha meddelat den behöriga myndigheten tillåtas att använda SEC-ERBA för alla sina kreditvärderade värdepapperiseringar när de inte kan använda SEC-IRBA.

5 Principalagentrisker och modellrisker är mer allmänt förekommande för värdepapperiseringar än för andra finansiella tillgångar och ger upphov till en viss grad av osäkerhet när kapitalkrav för värdepapperiseringar beräknas, även efter att samtliga tillämpliga riskfaktorer har beaktats. För att dessa risker i tillräcklig utsträckning ska beaktas bör förordning (EU) nr 575/2013 ändras så att ett riskviktsgolv på minst 15 % fastställs för samtliga värdepapperiseringspositioner. Återvärdepapperiseringar uppvisar dock en högre grad av komplexitet och risk, och följaktligen är endast vissa typer av återvärdepapperiseringar tillåtna enligt förordning (EU) 2017/2402. Dessutom bör återvärdepapperiseringspositioner vara föremål för en mer konservativ kapitalkravsberäkning samt ett riskviktsgolv på 100 %.

6 Ett institut bör inte vara skyldigt att tillämpa en högre riskvikt på en prioriterad position än den som skulle ha tillämpats om det innehade de underliggande exponeringarna direkt, vilket avspeglar fördelen med den kreditförstärkning som prioriterade positioner får från lågprioriterade trancher i värdepapperiseringsstrukturen. Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför föreskriva en genomlysningsmetod, enligt vilken en prioriterad värdepapperiseringsposition bör tilldelas en högsta riskvikt motsvarande den exponeringsvägda genomsnittliga riskvikt som är tillämplig på de underliggande exponeringarna och en sådan metod bör under vissa villkor vara tillgänglig oavsett om den relevanta positionen är kreditvärderad eller inte och vilken metod som används för den underliggande gruppen (schablonmetoden eller IRK-metoden).

7 Ett övergripande tak i form av en högsta gräns för riskvägda exponeringsbelopp är tillgängligt enligt gällande ramverk för institut som i enlighet med IRK-metoden kan beräkna kapitalkraven för de underliggande exponeringarna som om dessa exponeringar inte hade värdepapperiserats (KIRB). I den utsträckning som värdepapperiseringsprocessen minskar den risk som vidhänger de underliggande exponeringarna bör detta tak vara tillgängligt för samtliga originatorer och medverkande institut, oavsett vilken metod de använder för att beräkna de lagstadgade kapitalkraven för värdepapperiseringspositionerna.

8 Såsom påpekas av Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010, i dess rapport om kvalificerade värdepapperiseringar (Report on Qualifying Securitisations) från juli 2015 visar empiriska bevis gällande fallissemang och förluster att STS-värdepapperiseringar uppvisade bättre resultat än andra värdepapperiseringar under finanskrisen, vilket återspeglar användandet av enkla och transparenta strukturer och robusta förfaranden för STS-värdepapperiseringar, som bidrar till lägre kreditrisker, operativa risker och principalagentrisker. Det är därför lämpligt att ändra förordning (EU) nr 575/2013 i syfte att föreskriva en lämplig riskkänslig kalibrering av STS-värdepapperiseringar, förutsatt att de även uppfyller ytterligare krav i syfte att minimera risken, på det sätt som EBA rekommenderar i den rapporten, vilket särskilt omfattar ett lägre riskviktsgolv på 10 % för prioriterade positioner.

9 De lägre kapitalkraven för STS-värdepapperiseringar bör inskränkas till värdepapperiseringar där ägandet av de underliggande exponeringarna överförs till ett specialföretag för värdepapperisering (traditionella värdepapperiseringar). Institut som innehar positioner med högre prioritering i syntetiska värdepapperiseringar som stöds av en underliggande grupp lån till små och medelstora företag bör dock också tillåtas att på dessa positioner tillämpa de lägre kapitalkrav som är tillgängliga för STS-värdepapperiseringar när sådana transaktioner betraktas som högkvalitativa i enlighet med vissa strikta kriterier, även vad gäller tillåtna investerare. I synnerhet bör en sådan undergrupp av syntetiska värdepapperiseringar omfattas av en garanti eller motgaranti, antingen från den nationella regeringen eller centralbanken i en medlemsstat eller en subventionerande enhet eller från en institutionell investerare, förutsatt att den garantin eller motgaranti som tillhandahålls av den senare har fullständiga säkerheter i kontanta medel hos de institut som är originatorer. Den förmånsbehandling av kapitalkrav för STS-värdepapperiseringar som skulle vara tillgänglig för dessa transaktioner enligt förordning (EU) nr 575/2013 påverkar inte efterlevnaden av unionens regler om statligt stöd i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.

10 I syfte att harmonisera tillsynspraxis i unionen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen, med beaktande av EBA:s rapport, med avseende på ytterligare specificering av villkoren för överföring av kreditrisker till tredje part, begreppet motsvarande överföring av kreditrisk till tredje part och kraven för de behöriga myndigheternas bedömning av överföring av kreditrisk, både vad gäller traditionella och syntetiska värdepapperiseringar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

11 Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa ett adekvat skydd för investerare och konsumenter i hela unionen. Då EBA har mycket specialiserad sakkunskap, skulle det vara effektivt och lämpligt att ge myndigheten i uppgift att utarbeta och förelägga kommissionen förslag till tekniska standarder för tillsyn, i fall som inte inbegriper politiska val.

12 Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av EBA med avseende på vad som utgör en tillräckligt konservativ metod för att mäta beloppet för den outnyttjade delen av kontantförskotteringsfaciliteterna i samband med beräkningen av exponeringsvärdet av en värdepapperisering och med avseende på ytterligare specificering av villkoren för att institut ska tillåtas beräkna KIRB för en värdepapperiseringsgrupp av underliggande exponeringar som när det är fråga om förvärvade fordringar. Kommissionen bör anta förslagen till tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

13 Endast konsekvensändringar bör göras av återstoden av de lagstadgade kapitalkraven för värdepapperiseringar som föreskrivs i förordning (EU) nr 575/2013 i den utsträckning som är nödvändig för att återspegla metodernas nya rangordning samt de särskilda bestämmelserna för STS-värdepapperiseringar. Särskilt bestämmelserna om erkännande av betydande risköverföring och kraven på externa kreditvärderingar bör i stort sett fortsätta att tillämpas på samma villkor som för närvarande. Del fem i förordning (EU) nr 575/2013 bör dock utgå i sin helhet, med undantag av kravet på ytterligare riskvikter, som bör tillämpas på de institut som överträder bestämmelserna i kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402.

14 Det är lämpligt att de ändringar av förordning (EU) nr 575/2013 som föreskrivs i den här förordningen tillämpas på alla värdepapperiseringspositioner som innehas av ett institut. För att trygga rättssäkerheten och för att minska övergångskostnaderna så mycket som möjligt samt för att möjliggöra en smidig övergång till det nya ramverket bör dock instituten, till och med den 31 december 2019, fortsätta att tillämpa det tidigare ramverket – närmare bestämt de relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 som var tillämpliga före den dag då den här förordningen börjar tillämpas – på samtliga utestående värdepapperiseringspositioner som de innehar den dag då den här förordningen börjar tillämpas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändring av förordning (EU) nr 575/2013

Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 4.1 ska ändras på följande sätt:

2 I artikel 36.1 k ska led ii ersättas med följande:

3 Artikel 109 ska ersättas med följande:

4 Artikel 134.6 ska ersättas med följande:

5 I artikel 142.1 ska led 8 utgå.

6 I artikel 153 ska punkterna 7 och 8 ersättas med följande:

7 Artikel 154.6 ska ersättas med följande:

8 I artikel 197.1 ska led h ersättas med följande:

9 Del tre avdelning II kapitel 5 ska ersättas med följande:

10 Artikel 337 ska ersättas med följande:

11 Del fem utgår och alla hänvisningar till del fem ska läsas som hänvisningar till kapitel 2 i förordning (EU) 2017/2402.

12 Artikel 457 c ska ersättas med följande:

13 Artikel 462 ska ersättas med följande:

14 Följande artikel ska införas:

Artikel 2 – Övergångsbestämmelser gällande utestående värdepapperiseringspositioner

När det gäller värdepapperiseringar där värdepappren emitterats före den 1 januari 2019, ska instituten, till och med den 31 december 2019, fortsatt tillämpa bestämmelserna i del tre avdelning II kapitel 5 och artikel 337 i förordning (EU) nr 575/2013 i den version som är tillämplig den 31 december 2018.

När det gäller värdepapperiseringar som inte inbegriper emittering av värdepapper, ska vid tillämpningen av denna artikel hänvisningen till värdepapperiseringar där värdepappren emitterats läsas som värdepapperiseringar där de ursprungliga värdepapperiseringspositionerna skapades.

Artikel 3 – Ikraftträdande och tillämpningsdatum

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2019.

1 EUT C 219, 17.6.2016, s. 2.

2 EUT C 82, 3.3.2016, s. 1.

3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 oktober 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 november 2017.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

8 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).