Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/410 av den 14 mars 2018 om ändring av direktiv 2003/87/EG för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, och beslut (EU) 2015/1814 (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG fastställdes ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen, vars syfte var att på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser.

2 Europeiska rådet gjorde i oktober 2014 ett åtagande om att till 2030 minska de totala utsläppen av växthusgaser i unionen med minst 40 % jämfört med 1990 års nivåer. Alla ekonomiska sektorer bör bidra till uppnåendet av dessa utsläppsminskningar och målet ska uppfyllas på det mest kostnadseffektiva sättet genom Europeiska unionens system för utsläppshandel (EU:s utsläppshandelssystem, EU ETS), med en minskning på 43 % jämfört med 2005 års nivåer till 2030. Detta bekräftades i unionens och dess medlemsstaters planerade, nationellt fastställda åtaganden om minskning av utsläppen, som lämnades till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) den 6 mars 2015.

3 Parisavtalet som antogs den 12 december 2015 under UNFCCC (nedan kallat Parisavtalet) trädde i kraft den 4 november 2016. Dess parter har enats om att hålla ökningen av den globala genomsnittstemperaturen långt under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer och att fortsätta att anstränga sig för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer. Parterna har också enats om att regelbundet utvärdera genomförandet av Parisavtalet för att bedöma de gemensamma framstegen med uppnåendet av Parisavtalets syfte och dess långsiktiga mål.

4 I linje med det åtagande som medlagstiftarna uttryckte i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG och Europaparlamentets och rådets beslut 406/2009/EG bör alla ekonomiska sektorer bidra till minskningen av växthusgasutsläppen. Unionen och dess medlemsstater har i enlighet med Parisavtalet förpliktat sig till ett utsläppsminskningsmål som omfattar hela ekonomin. Arbete med att begränsa utsläppen från den internationella sjöfarten genom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) pågår och bör uppmuntras. IMO har inlett ett förfarande för att under 2018 anta en inledande utsläppsminskningsstrategi för att minska växthusgasutsläppen från den internationella sjöfarten. Antagandet av ett ambitiöst utsläppsminskningsmål som en del av denna inledande strategi har blivit en brådskande angelägenhet och är viktigt för att säkerställa att den internationella sjöfarten bidrar med en skälig andel av de ansträngningar som krävs för att uppnå målet på långt under 2 °C, som man enats om i Parisavtalet. Kommissionen bör se över detta regelbundet och rapportera minst en gång om året till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som uppnåtts i IMO mot ett ambitiöst utsläppsminskningsmål och om kompletterande åtgärder för att säkerställa att sektorn på ett lämpligt sätt bidrar till de ansträngningar som krävs för att uppnå de mål man enats om i Parisavtalet. IMO eller unionen bör inleda arbetet från och med 2023, däribland det förberedande arbetet med antagande och genomförande med vederbörlig uppmärksamhet från alla berörda parter.

5 Europeiska rådet bekräftade i oktober 2014 i sina slutsatser att ett välfungerande, reviderat utsläppshandelssystem med ett instrument för stabilisering av marknaden kommer att vara det huvudsakliga europeiska instrumentet för att uppnå målet om en minskning med minst 40 %, med en årlig minskningsfaktor på 2,2 % från och med 2021. Europeiska rådet bekräftade även att gratis tilldelning inte kommer att löpa ut och att befintliga åtgärder kommer att fortsätta efter 2020 för att förebygga risken för koldioxidläckage till följd av klimatpolitiken, så länge inga jämförbara ansträngningar genomförs i andra större ekonomier, utan att den andel utsläppsrätter som ska auktioneras ut minskas. Den auktionerade andelen bör i direktiv 2003/87/EG uttryckas som en procentsats för att ge ökad planeringssäkerhet för investeringsbeslut, öka insynen och göra det övergripande systemet enklare och mer lättförståeligt.

6 Det är en central prioritering för unionen att inrätta en motståndskraftig energiunion för att tillhandahålla medborgarna och näringslivet säker, hållbar, konkurrenskraftig och prisvärd energi. Att uppnå detta förutsätter fortsatta ambitiösa klimatåtgärder, med EU:s utsläppshandelssystem som en hörnsten i unionens klimatpolitik, och förutsätter även framsteg med de andra aspekterna av energiunionen. Genomförande av de mål som fastställdes i unionens ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 bidrar till ett meningsfullt koldioxidpris och fortsatta kostnadseffektiva minskningar av växthusgasutsläppen.

7 I artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att unionens politik ska bygga på principen att förorenaren bör betala och på denna grund föreskrivs i direktiv 2003/87/EG en stegvis övergång mot full auktionering. Strävan att undvika koldioxidläckage rättfärdigar ett tillfälligt uppskjutande av den fulla auktioneringen och riktad gratis tilldelning av utsläppsrätter till industrin är motiverad för att hantera en verklig risk för ökning av utsläppen av växthusgaser i tredjeländer, där industrin inte omfattas av jämförbara koldioxidbegränsningar, så länge jämförbara klimatpolitiska åtgärder inte vidtas inom andra större ekonomier.

8 Auktionering av utsläppsrätter förblir den allmänna regeln, med gratis tilldelning som undantag. I kommissionens konsekvensbedömning specificeras att den andel utsläppsrätter som ska auktioneras under perioden 2013–2020 uppgår till 57 %. Den andelen bör i princip förbli 57 %. Den består av utsläppsrätter som auktioneras ut på medlemsstaternas vägnar, inklusive utsläppsrätter som reserverats för nya deltagare men som inte tilldelats, utsläppsrätter för modernisering av elproduktionen i vissa medlemsstater och utsläppsrätter som ska auktioneras ut vid en senare tidpunkt på grund av att de placerats i den reserv för marknadsstabilitet som upprättas genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814. Den andelen bör inkludera 75 miljoner utsläppsrätter som används för att stödja innovation. Om efterfrågan på gratis utsläppsrätter gör att det blir nödvändigt att tillämpa en enhetlig sektorsövergripande korrigeringsfaktor före 2030, bör den andel utsläppsrätter som ska auktioneras ut under den tioårsperiod som börjar den 1 januari 2021 minskas med upp till 3 % av det totala antalet utsläppsrätter. Av solidaritets-, tillväxts- och sammankopplingsskäl kommer 10 % av de av utsläppsrätter som ska auktioneras ut av medlemsstaterna att fördelas bland de medlemsstater vars bruttonationalprodukt (BNP) per capita till marknadspris inte översteg 90 % av genomsnittet i unionen för 2013, medan resten bör fördelas mellan samtliga medlemsstater baserat på verifierade utsläpp. Undantaget för vissa medlemsstater med en genomsnittsinkomst per capita som är mer än 20 % högre än genomsnittet i unionen i förhållande till den fördelningen under perioden 2013–2020 bör upphöra att gälla.

9 Med tanke på samspelet mellan klimatpolitiken på unionsnivå och nationell nivå, bör medlemsstaterna ha möjlighet att annullera utsläppsrätter från sin auktionsvolym vid stängning av elproduktionskapacitet på sitt territorium. För att säkerställa förutsägbarhet för verksamhetsutövare och marknadsaktörer när det gäller antalet tillgängliga utsläppsrätter bör möjligheten att annullera utsläppsrätter i sådana fall begränsas till ett antal som motsvarar den berörda anläggningens genomsnittliga verifierade utsläpp under en period på fem år före stängning.

10 För att bevara miljöfördelarna med utsläppsminskningar i unionen, då tredjeländers åtgärder inte ger jämförbara incitament för industrin att minska utsläppen, bör gratis tilldelning under en övergångsperiod fortsätta till anläggningar inom sektorer och delsektorer som löper en verklig risk för koldioxidläckage. Erfarenheterna av den praktiska tillämpningen av EU:s utsläppshandelssystem har bekräftat att olika sektorer och delsektorer i varierande grad löper risk för koldioxidläckage och att gratis tilldelning har förhindrat koldioxidläckage. Vissa sektorer och delsektorer kan anses ha en högre risk för koldioxidläckage, medan andra har möjlighet att överföra en betydande del av kostnaderna för utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp till produktpriserna utan att förlora marknadsandelar och endast bär den återstående delen av kostnaderna, så att de löper låg risk för koldioxidläckage. Kommissionen bör fastställa och särskilja de berörda sektorerna på grundval av deras handels- och utsläppsintensitet, för att bättre kunna identifiera sektorer som löper en verklig risk för koldioxidläckage.

11 De riktmärkesvärden för gratis tilldelning som är tillämpliga från 2013 och framåt bör ses över, så att oförutsedda vinster undviks, och för att återspegla den tekniska utvecklingen i de berörda sektorerna under perioden 2007–2008 och varje senare period för vilken gratis tilldelning fastställts i enlighet med artikel 11.1 i direktiv 2003/87/EG. För att återspegla den tekniska utvecklingen inom de berörda sektorerna och anpassa riktmärkesvärden till den berörda tilldelningsperioden, bör det fastställas att de riktmärkesvärden för gratis tilldelningar till anläggningar som fastställts på grundval av uppgifter från åren 2007 och 2008 ska uppdateras i linje med den konstaterade förbättringen. Av förutsägbarhetsskäl bör detta göras på grundval av en faktor som representerar bästa möjliga bedömning av framstegen i alla sektorer, vilken bör beakta tillförlitliga, objektiva och verifierade data från anläggningar, med hänsyn tagen till den genomsnittliga prestandan för de 10 % som utgör de mest effektiva anläggningarna, så att riktmärkesvärdena återspeglar den faktiska förbättringstakten. Om uppgifterna visar en årlig minskning på mindre än 0,2 % eller mer än 1,6 % av 2007–2008 års värde under den relevanta perioden, bör motsvarande riktmärkesvärde justeras med andra procenttal än den faktiska förbättringstakten, så att incitament för utsläppsminskningar bevaras och innovation belönas på lämpligt sätt. För perioden 2021–2025 bör dessa riktmärkesvärden justeras för varje år mellan 2008 och mitten av perioden 2012-2025 med antingen 0,2 % eller 1,6 %, vilket leder till en förbättring på 3 % respektive 24 % jämfört med det tillämpliga värdet under perioden 2013-2020. För perioden 2026–2030 bör dessa riktmärkesvärden justeras på samma sätt, vilket leder till en förbättring på 4 % respektive 32 % jämfört med det tillämpliga värdet under perioden 2013-2020. För att säkerställa lika villkor för produktion av aromater, vätgas och syntesgas i raffinaderier och kemiska fabriker bör riktmärkesvärdena för aromater, vätgas och syntesgas fortsätta att justeras efter raffinaderiernas riktmärken.

12 Nivån för gratis tilldelning för installationer bör anpassas bättre till de faktiska produktionsnivåerna. Därför bör tilldelningarna regelbundet justeras på ett symmetriskt sätt, så att relevanta ökningar och minskningar i produktionen beaktas. De uppgifter som används i detta sammanhang bör vara fullständiga, konsekventa och oberoende kontrollerade samt ha lika hög precision och kvalitet som de uppgifter som används för att fastställa gratis tilldelning. För att förhindra manipulation eller missbruk av systemet för anpassningar av tilldelningar och undvika onödiga administrativa bördor, med beaktande av den tidsfrist som tillämpas för anmälan av ändringar i produktionen och med tanke på behovet av att säkerställa att ändringar av tilldelningarna görs på ett ändamålsenligt, icke-diskriminerande och enhetligt sätt, bör det relevanta tröskelvärdet fastställas till 15 % och bedömas på grundval av ett glidande medeltal över två år. Kommissionen bör kunna överväga att införa ytterligare åtgärder, såsom användning av absoluta tröskelvärden när det gäller ändringar av tilldelningarna eller med avseende på den tidsfrist som tillämpas för anmälan av ändringar i produktionen.

13 Det skulle vara önskvärt att medlemsstaterna i enlighet med reglerna för statligt stöd delvis kompenserar vissa anläggningar inom sektorer eller delsektorer som har konstaterats vara utsatta för avsevärd risk för koldioxidläckage på grund av kostnader för utsläpp av växthusgaser som förs vidare till elpriserna, inbegripet bland annat den del av anläggningarnas egen elförbrukning som produceras genom förbränning av restgaser. Genom att sträva efter att använda högst 25 % av inkomsterna från auktionering av utsläppsrätter för att ersätta indirekta kostnader är det sannolikt att medlemsstaterna både underlättar uppnåendet av målen för EU:s utsläppshandelssystem och bevarar den inre marknadens och konkurrensvillkorens integritet. För att öka transparensen gällande i vilken utsträckning sådan kompensation ges bör medlemsstaterna regelbundet rapportera till allmänheten om vilka åtgärder de infört samt vilka mottagarna av kompensationen är, samtidigt som man säkerställer att vederbörlig hänsyn tas till vissa uppgifters konfidentiella karaktär samt till relaterade dataskyddsaspekter. Om en medlemsstat använder en betydande del av sina auktionsintäkter till att ersätta indirekta kostnader, är det särskilt viktigt att skälen till detta offentliggörs. Vid översynen av riktlinjerna för statligt stöd vad gäller kompensation för indirekta utsläppskostnader bör kommissionen bland annat överväga nyttan av övre gränser för den kompensation som beviljas av medlemsstaterna. Vid översynen av direktiv 2003/87/EG bör man överväga i vilken utsträckning dessa ekonomiska åtgärder har varit effektiva när det gäller att undvika avsevärda risker för koldioxidläckage på grund av indirekta kostnader och överväga möjligheten till ytterligare harmonisering av åtgärderna, inklusive en harmoniserad mekanism. Klimatfinansiering från den offentliga sektorn kommer att spela en fortsatt viktig roll efter 2020.

14 Det viktigaste incitamentet på lång sikt i direktiv 2003/87/EG för avskiljning och lagring av koldioxid (CCS), ny teknik för förnybar energi och banbrytande innovation i tekniker och processer med låga koldioxidutsläpp, inklusive miljösäker avskiljning och användning av koldioxid (CCU), är den koldioxidprissignal som direktivet skapar samt att utsläppsrätter för koldioxidutsläpp som undviks eller lagras permanent inte behöver överlämnas. För att komplettera de resurser som redan används för att påskynda demonstration av kommersiella CCS-anläggningar och innovativa tekniker för förnybar energi, bör utsläppsrätter dessutom användas för att tillhandahålla garanterade belöningar för utbyggnaden av CCS- eller CCU-anläggningar, ny teknik för förnybar energi och industriell innovation i tekniker och processer med låga koldioxidutsläpp i unionen för koldioxid som lagras eller undviks i tillräcklig omfattning, förutsatt att ett avtal om kunskapsutbyte har ingåtts.

15 År 2014 hade Grekland en BNP per capita till marknadspris som understeg 60 % av genomsnittet i unionen, men landet mottar inte stöd från moderniseringsfonden och bör därför kunna begära utsläppsrätter för att medfinansiera minskningen av koldioxidutsläppen från elförsörjningen för öar inom landets territorium. Dessa utsläppsrätter bör tas från det högsta årliga antal utsläppsrätter som avses i artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG som inte har tilldelats gratis senast den 31 december 2020 och bör auktioneras ut i enlighet med de förfaranden som är tillämpliga på moderniseringsfonden.

16 En moderniseringsfond bör inrättas med 2 % av det totala antalet utsläppsrätter, vilka bör auktioneras ut i enlighet med reglerna och förfarandena för auktioner som äger rum på den gemensamma auktionsplattformen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010. Beroende på i vilken utsträckning den andel utsläppsrätter som auktioneras ut minskas för att man inte ska behöva tillämpa en enhetlig sektorsövergripande korrigeringsfaktor, bör antalet utsläppsrätter som är tillgängligt inom moderniseringsfonden ökas med upp till 0,5 % av det totala antalet utsläppsrätter. Medlemsstater som under 2013 hade en BNP per capita på 60 % till marknadspris under genomsnittet för unionen bör vara berättigade till finansiering från moderniseringsfonden och bör fram till 2030 kunna avvika från principen om fullständig auktionering för elproduktion, genom att utnyttja alternativet med gratis tilldelning för att på ett öppet sätt främja realinvesteringar som medför en modernisering av energisektorn, samtidigt som de förhindrar snedvridning av den inre marknaden för energi. Investeringar inom ramen för moderniseringsfonden som syftar till att förbättra energieffektiviteten kan inbegripa investeringar i elektrifiering av transporter, framför allt vägtransporter. Förvaltningsreglerna för moderniseringsfonden bör skapa sammanhängande, övergripande och tydliga ramar för ett så effektivt genomförande som möjligt, med beaktande av behovet av lättillgänglighet för alla deltagare och möjligheterna att mobilisera investeringar i medlemsstaterna. Förvaltningsstrukturen bör vara förenlig med ändamålet att säkerställa en korrekt användning av medlen.

17 I syfte att effektivisera finansieringsmekanismerna och minimera den administrativa bördan i samband med genomförandet av dem, bör de berörda medlemsstaterna ha möjlighet att under en övergångsperiod använda sin andel av de 10 % omfördelade utsläppsrätterna och gratistilldelningen för att modernisera energisektorn i enlighet med moderniseringsfondens bestämmelser. För att säkerställa förutsägbarhet och insyn vad gäller de volymer utsläppsrätter som är tillgängliga antingen för auktionering eller för gratis tilldelning under en övergångsperiod och för de tillgångar som förvaltas av moderniseringsfonden, bör medlemsstaterna informera kommissionen om sin avsikt att öka sina resurser inom ramen för moderniseringsfonden före 2021.

18 Europeiska rådet bekräftade vid sitt möte i oktober 2014 att det fram till 2030 fortsatt bör vara möjligt att ge gratis tilldelning till energisektorn och att villkoren för möjligheten till gratis tilldelning för modernisering av energisektorn i vissa medlemsstater bör förbättras, inbegripet villkoren öppenhet och insyn. Investeringar till ett värde av 12,5 miljoner EUR eller mer bör väljas ut av den berörda medlemsstaten genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande på grundval av klara och tydliga regler för att säkerställa att gratis utsläppsrätter används till att främja realinvesteringar som moderniserar eller diversifierar energisektorn i linje med energiunionens mål. Investeringar till ett värde av mindre än 12,5 miljoner EUR bör också komma i fråga för finansiering genom gratis tilldelning. Den berörda medlemsstaten bör välja sådana investeringar utgående från klara och tydliga kriterier. Resultaten av urvalsförfarandet bör bli föremål för ett offentligt samråd. Allmänheten bör vederbörligen informeras i samband med urvalet och genomförandet av investeringsprojekt. Investeringarna bör kompletteras med resurser från privata juridiska personer, vilket kan omfatta separata resurser från privata juridiska personer som helt eller delvis ägs av offentliga myndigheter.

19 Finansiering inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem bör vara förenlig med målsättningarna för unionens ramverk för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och de långsiktiga mål som anges i Parisavtalet samt med unionens övriga finansieringsprogram, så att de offentliga utgifternas effektivitet säkerställs.

20 De befintliga bestämmelserna om undantag för små anläggningar från EU:s utsläppshandelssystem gör det möjligt för undantagna anläggningar att fortsätta att vara det och medlemsstaterna bör ges möjlighet att uppdatera sina förteckningar över undantagna anläggningar och för de medlemsstater som för närvarande inte utnyttjar denna möjlighet att göra detta i början av varje tilldelningsperiod. För att undvika onödiga administrativa bördor bör det också vara möjligt för medlemsstater att från EU:s utsläppshandelssystem undanta anläggningar som släpper ut mindre än 2500 ton koldioxidekvivalenter under vart och ett av de tre år som föregår början av varje tilldelningsperiod och reservenheter som är i drift mindre än 300 timmar varje år under denna period. Det bör även i fortsättningen vara möjligt att inkludera ytterligare verksamheter och gaser i systemet utan att dessa betraktas som nya deltagare. Möjligheten att inkludera ytterligare verksamheter och gaser efter 2020 bör inte påverka det totala antalet utsläppsrätter i unionen inom EU:s utsläppshandelssystem eller de mängder som härrör från dessa.

21 I enlighet med direktiv 2003/87/EG måste medlemsstaterna lämna in en rapport om genomförandet av direktivet på grundval av ett frågeformulär eller en mall som kommissionen har utarbetat i överensstämmelse med det förfarande som avses i rådets direktiv 91/692/EEG. Kommissionen har föreslagit att rapporteringskraven i direktiv 91/692/EEG upphävs. Det är därför lämpligt att ersätta hänvisningen till direktiv 91/692/EEG med en hänvisning till det förfarande som avses i direktiv 2003/87/EG.

22 Genom beslut (EU) 2015/1814 inrättas en reserv för marknadsstabilitet för EU:s utsläppshandelssystem, så att auktioneringen blir mer flexibel och systemet mer motståndskraftigt. Genom det beslutet fastställs också att utsläppsrätter som inte tilldelats nya deltagare senast 2020 eller som inte tilldelats anläggningar på grund av att verksamheten upphört eller delvis upphört ska placeras i reserven för marknadsstabilitet.

23 Ett välfungerande, reviderat utsläppshandelssystem med ett instrument för stabilisering av marknaden är centrala medel för att unionen ska kunna nå det överenskomna målet för 2030 och uppfylla de åtaganden som gjorts inom ramen för Parisavtalet. En reserv för marknadsstabilitet kommer att inrättas 2018 enligt beslut (EU) 2015/1814 och tas i bruk 2019 i syfte att åtgärda den nuvarande obalansen mellan tillgång och efterfrågan på utsläppsrätter. Med tanke på behovet av att ge en trovärdig signal för investeringar för att minska koldioxidutsläppen på ett kostnadseffektivt sätt och i syfte att stärka EU:s utsläppshandelssystem bör beslut (EU) 2015/1814 ändras genom en ökning fram till den 31 december 2023 av de procentsatser som används för att fastställa det antal utsläppsrätter som ska placeras i reserven varje år. Som en långsiktig åtgärd för att förbättra EU:s utsläppshandelssystems sätt att fungera bör dessutom, om inget annat beslutas vid den första översynen i enlighet med artikel 3 i beslut (EU) 2015/1814, från och med 2023 de utsläppsrätter som ingår i reserven utöver det totala antal utsläppsrätter som auktionerats ut under det föregående året inte längre vara giltiga. Vid regelbundet återkommande översyner av hur reserven fungerar bör man också överväga huruvida dessa ökade procentsatser ska bibehållas.

24 Direktiv 2003/87/EG bör ses över mot bakgrund av den internationella utvecklingen och de internationella insatser som görs för att uppnå Parisavtalets långsiktiga mål. Även åtgärderna för att stödja vissa energiintensiva industrier som kan vara utsatta för koldioxidläckage i enlighet med artiklarna 10a och 10b i direktiv 2003/87/EG bör ses över mot bakgrund av klimatpolitiska åtgärder i andra stora ekonomier. Vid översynen av direktiv 2003/87/EG kan man i detta sammanhang överväga huruvida det är lämpligt att ersätta, anpassa eller komplettera eventuella befintliga åtgärder för att förhindra koldioxidläckage genom koldioxidjustering vid gränserna eller alternativa åtgärder, förutsatt att dessa åtgärder är helt förenliga med Världshandelsorganisationens regler, så att importörer av produkter som tillverkas av de sektorer eller delsektorer som fastställs i enlighet med artikel 10a i direktiv 2003/87/EG tas med i EU:s utsläppshandelssystem. Kommissionen bör rapportera till Europaparlamentet och rådet inom ramen för varje global översyn som överenskommits inom ramen för Parisavtalet, särskilt vad gäller behovet av en skärpning av unionens strategier och åtgärder, däribland EU:s utsläppshandelssystem, med tanke på unionens och medlemsstaternas nödvändiga minskningar av växthusgasutsläppen. Kommissionen bör kunna lägga fram förslag till Europaparlamentet och rådet om att på lämpligt sätt ändra direktiv 2003/87/EG. Som en del av kommissionens regelbundna rapportering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 bör den också bedöma resultatet av 2018 års stödjande dialog inom ramen för UNFCCC (Talanoa-dialogen).

25 För antagande av icke-lagstiftningsakter med allmän räckvidd för att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av lagstiftningsakten bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på artiklarna 3d.3, 10.4, 10a.1, 10a.8, 10b.5, 19.3, 22, 24.3, 24a.1, 25a.1 och 28c i direktiv 2003/87/EG. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd utförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. När det gäller delegering i enlighet med artikel 10.4 i direktiv 2003/87/EG, bör de medlemsstater som inte använder den gemensamma plattformen för auktionering kunna fortsätta att inte göra det. Delegeringen bör inte heller påverka medlemsstaternas rätt att bestämma hur deras auktionsintäkter ska användas.

26 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artiklarna 10a.2 tredje till sjätte styckena, 10a.21, 10d, 14.1, 14.2, 15, 16 och 21.1 i direktiv 2003/87/EG samt bilagorna IV och V till det direktivet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

27 I syfte att minska tilldelningen av befogenheter till kommissionen till ett minimum bör de befintliga befogenheterna för antagande av akter rörande följande återkallas: hur den särskilda reserven i artikel 3f.9 i direktiv 2003/87/EG ska fungera, ytterligare specificering av antalet internationella reduktionsenheter för utbyte, tilldelning av det antal internationella reduktionsenheter som får utbytas i artikel 11a.8 i det direktivet och fastställande av ytterligare standarder för vad som får utbytas i artikel 11a.9 i det direktivet och fastställandet av ytterligare regler om dubbelräkning i artikel 11b.7 i det direktivet. Rättsakter som antagits enligt dessa bestämmelser fortsätter att gälla.

28 De akter som antagits i enlighet med direktiv 2003/87/EG rörande områden där detta direktiv ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter fortsätter att gälla tills de upphävs eller ändras. Den sista kolumnen i bilaga I till kommissionens beslut 2011/278/EU kommer att upphävas om och när kommissionen antar en genomförandeakt i syfte att fastställa reviderade riktmärkesvärden för gratis tilldelning. För att öka förutsägbarheten och förenkla de administrativa förfarandena bör kommissionens beslut 2014/746/EU fortsätta att gälla till och med utgången av 2020.

29 De delegerade akter och genomförandeakter som avses i detta direktiv, i synnerhet bestämmelser om övervakning, rapportering och verifiering och om unionsregistret, bör syfta till att i möjligaste mån förenkla bestämmelserna och minska den administrativa bördan utan att undergräva miljöintegriteten, säkerheten eller tillförlitligheten hos EU:s utsläppshandelssystem. När kommissionen utarbetar sådana akter, bör den i synnerhet bedöma hur effektiva förenklade regler för övervakning är, inklusive för reservkraftaggregat, med hänsyn tagen till antalet driftstimmar per år, och för andra små utsläppskällor, samt även bedöma möjligheterna att vidareutveckla dessa regler.

30 I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

31 Detta direktiv syftar till att bidra till målet om en hög miljöskyddsnivå i enlighet med principen om hållbar utveckling på det ekonomiskt mest effektiva sättet och samtidigt ge anläggningar tillräcklig tid att anpassa sig och särskilt drabbade personer en mer gynnsam behandling på ett proportionellt sätt och i den mån det är förenligt med målen för detta direktiv.

32 Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

33 Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av direktiv 2003/87/EG

Direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:

1 I hela direktivet ska begreppet gemenskapssystem ersättas med EU:s utsläppshandelssystem och eventuella nödvändiga grammatiska ändringar göras.

2 Denna punkt rör inte den svenska versionen.

3 I hela direktivet, utom i de fall som anges i punkt 1 i denna artikel samt i artikel 26 i direktivet, ska begreppet gemenskap ersättas med union och eventuella nödvändiga grammatiska ändringar göras.

4 I hela direktivet ska orden det föreskrivande förfarande som avses i artikel 23.2 ersättas med orden det granskningsförfarande som avses i artikel 22a.2.

5 I artiklarna 3c.2 första stycket och 10.1a ska hänvisningen till artikel 13.1 ersättas med en hänvisning till artikel 13.

6 I artikel 3g, artikel 5 första stycket d, artikel 6.2 c, artikel 10a.2 andra stycket, artikel 14.2, 14.3, 14.4, artikel 19.1 och 19.4, artikel 24.3 första stycket och artikel 29a.4 ska ordet förordning ersättas med ordet akter och eventuella nödvändiga grammatiska ändringar göras.

7 I artikel 3 ska led h ersättas med följande:

8 I artikel 3d ska punkt 3 ersättas med följande:

9 I artikel 3f ska punkt 9 utgå.

10 I artikel 6.1 ska tredje stycket utgå.

11 Artikel 8 ska ersättas med följande:

12 I artikel 9 ska andra och tredje styckena ersättas med följande:

13 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

14 Artikel 10a ska ändras på följande sätt:

15 Artiklarna 10b och 10c ska ersättas med följande:

16 Följande artikel ska införas:

17 I artikel 11.1 ska följande stycke läggas till:

18 I artikel 11a ska punkterna 8 och 9 utgå.

19 I artikel 11b ska punkt 7 utgå.

20 I artikel 12.4 ska följande meningar läggas till:

21 Artikel 13 ska ersättas med följande:

22 Artikel 14 ska ersättas med följande:

23 I artikel 15 ska tredje, fjärde och femte styckena ersättas med följande:

24 Artikel 16.12 ska ersättas med följande:

25 Artikel 19.3 ska ersättas med följande:

26 I artikel 21.1 ska ändras på följande sätt:

27 Artikel 22 ska ersättas med följande:

28 Följande artikel ska införas:

29 Artikel 23 ska ersättas med följande:

30 Artikel 24 ska ändras på följande sätt:

31 Artikel 24a ska ändras på följande sätt:

32 Artikel 25.2 ska utgå.

33 I artikel 25a.1 ska första och andra styckena ersättas med följande:

34 I artikel 27.3 ska andra stycket ersättas med följande:

35 Följande artikel ska införas:

36 Artikel 28c ska ersättas med följande:

37 Artikel 30 ska ersättas med följande:

38 I bilaga IIa till direktiv 2003/87/EG ska uppgifterna om Belgien, Italien, Luxemburg och Sverige utgå.

39 Bilaga IIb till direktiv 2003/87/EG ska ersättas med texten i bilaga I till det här direktivet.

40 Bilaga IV till direktiv 2003/87/EG ska ändras i enlighet med bilaga II till det här direktivet.

Artikel 2 – Ändring av beslut (EU) 2015/1814

Artikel 1 i beslut (EU) 2015/1814 ska ändras på följande sätt:

1 I punkt 5 första stycket ska följande mening läggas till:

2 Följande punkt ska införas:

Artikel 3 – Införlivande

1 Medlemsstaterna ska senast den 9 oktober 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

2 Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4 – Övergångsbestämmelse

När medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 3.1 första stycket i detta direktiv, ska de säkerställa att deras nationella lagstiftning som införlivar artiklarna 10 och 10a.4–10a.7, artikel 10a.8 första och andra styckena, artiklarna 10a.12–10a.18, 10c, 11a.8 och 11a.9 i direktiv 2003/87/EG samt bilagorna IIa och IIb till det direktivet i dess lydelse den 19 mars 2018, fortsätter att gälla till och med den 31 december 2020. Förteckningen i bilagan till beslut 2014/746/EU ska fortsätta att gälla till och med den 31 december 2020.

Artikel 5 – Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6 – Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1 EUT C 71, 24.2.2016, s. 57.

2 EUT C 240, 1.7.2016, s. 62.

3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 6 februari 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 27 februari 2018.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EUT L 140, 5.6.2009, s. 63).

6 Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136).

7 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1).

8 Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 302, 18.11.2010, s. 1).

9 Rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön (EGT L 377, 31.12.1991, s. 48).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

11 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

13 Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, 17.5.2011, s. 1).

14 Kommissionens beslut 2014/746/EU av den 27 oktober 2014 om fastställande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, av en förteckning över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage, för perioden 2015–2019 (EUT L 308, 29.10.2014, s. 114).

15 EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

17 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1 ).

18 Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, 17.5.2011, s. 1).

19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 14.11.2012, s. 1).

20 Kommissionens beslut 2010/670/EU av den 3 november 2010 om kriterier och åtgärder för finansiering av kommersiella demonstrationsprojekt som syftar till miljösäker avskiljning och geologisk lagring av CO2 samt demonstrationsprojekt för innovativa tekniker för förnybar energi inom ramen för det system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen som infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 290, 6.11.2010, s. 39).

21 Kommissionens beslut 2014/746/EU av den 27 oktober 2014 om fastställande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, av en förteckning över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage, för perioden 2015–2019 (EUT L 308, 29.10.2014, s. 114).

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).

23 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

24 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

BILAGA I

Bilaga IIb till direktiv 2003/87/EG ska ersättas med följande:

.

BILAGA IIb

FÖRDELNINGEN AV MEDEL FRÅN MODERNISERINGSFONDEN TILL OCH MED DEN 31 DECEMBER 2030

Andel av moderniseringsfonden

Bulgarien | 5,84 %

Tjeckien | 15,59 %

Estland | 2,78 %

Kroatien | 3,14 %

Lettland | 1,44 %

Litauen | 2,57 %

Ungern | 7,12 %

Polen | 43,41 %

Rumänien | 11,98 %

Slovakien | 6,13 %

BILAGA II

I del A i bilaga IV till direktiv 2003/87/EG ska stycket under fjärde rubriken Övervakning av utsläpp av andra växthusgaser ersättas med följande:

Standardiserade eller allmänt vedertagna metoder ska tillämpas; de ska utarbetas av kommissionen i samråd med samtliga berörda parter och antas i enlighet med artikel 14.1.