Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/825 av den 30 maj 2018 om ändring av förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Gemensamma regler för skydd mot dumpad och subventionerad import från länder som inte är medlemmar i unionen finns i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/1036 och (EU) 2016/1037 (nedan tillsammans kallade förordningarna). Förordningarna antogs ursprungligen 1968 och ändrades väsentligt senast 1996 efter att Uruguayrundan avslutats, vilket skedde inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt). Eftersom flera ändringar hade gjorts av förordningarna sedan 1996 beslutade lagstiftarna att kodifiera förordningarna för tydlighetens och enkelhetens skull.

2 Förordningarna har ändrats och kodifierats, men någon grundläggande översyn av hur de har fungerat har inte gjorts. Kommissionen inledde en översyn av förordningarna i syfte att bland annat bättre tillgodose företagens behov i början av 2000-talet.

3 Till följd av den översynen bör vissa bestämmelser i förordningarna ändras för att förbättra öppenheten och förutsägbarheten, effektiva åtgärder mot tredjeländers motåtgärder bör föreskrivas, effektiviteten och genomförandet bör förbättras samt praxis vid översyner bör optimeras. Dessutom bör viss praxis som har tillämpats under de senaste åren i samband med antidumpnings- och utjämningstullsundersökningar införas i förordningarna.

4 För att förbättra öppenheten och förutsägbarheten i antidumpnings- och utjämningstullsundersökningar bör de parter som kommer att beröras av att provisoriska antidumpnings- och utjämningsåtgärder införs, särskilt importörer, underrättas om att sådana åtgärder inom kort kommer att införas. I undersökningar där det inte är lämpligt att införa provisoriska åtgärder är det dessutom önskvärt att parterna i tillräckligt god tid i förväg känner till att åtgärder inte kommer att införas. För att begränsa risken för en betydande importökning under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand bör kommissionen registrera import där det är möjligt. När registrering av import föreskrivs under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand måste det beaktas att en framtidsanalys av de risker som är förknippade med registreringen krävs samt sannolikheten för att dessa omständigheter underminerar åtgärdernas positiva effekter. Vidare bör kommissionen samla in ytterligare statistisk information på nivån för Europeiska unionens integrerade tulltaxa (Taric) för att säkerställa ett lämpligt faktaunderlag till analysen av importen. I de fall registrering inte är möjlig, och en ytterligare betydande importökning sker under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand, bör kommissionen ta upp denna ytterligare skada i skademarginalen.

5 Exportörerna eller producenterna bör ges en kort tidsfrist före införandet av provisoriska åtgärder för att kontrollera beräkningen av sina individuella dumpningsmarginaler eller storleken på de utjämningsbara subventionerna och den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin. Räknefel skulle då kunna korrigeras innan åtgärderna införs.

6 För att säkerställa att åtgärder mot motåtgärder är verkningsfulla, bör unionsproducenterna kunna stödja sig på förordningarna utan att frukta motåtgärder från tredjeländer. Enligt gällande bestämmelser kan vid särskilda omständigheter en undersökning inledas utan att något klagomål har ingetts, om det förekommer tillräcklig bevisning för förekomst av dumpning eller utjämningsbara subventioner, och för skada och orsakssamband. Sådana särskilda omständigheter bör inbegripa hot om motåtgärder från tredjeländer.

7 När en undersökning inte inleds genom ett klagomål bör kommissionen be unionsproducenterna att tillhandahålla de uppgifter som behövs för att undersökningen ska kunna fortlöpa, så att det säkerställs att tillräckliga uppgifter finns tillgängliga för att genomföra undersökningen vid hot om motåtgärder från tredjeländer.

8 Tredjeländer ingriper allt mer i handeln med råvaror i syfte att behålla råvarorna i dessa länder till förmån för inhemska användare i senare led, t.ex. genom att införa exportskatter eller tillämpa dubbla system för prissättning. Ett sådant ingripande leder till ytterligare snedvridning av handeln. Till följd av detta återspeglar inte kostnaderna för råvaror de normala marknadskrafternas spel om tillgång till och efterfrågan på en viss råvara. Som resultat av detta tillfogas unionsproducenterna inte bara skada genom dumpning, utan drabbas också av ytterligare snedvridning av handeln i förhållande till tredjeländers producenter i senare led som är involverade i sådan verksamhet. För att i tillräcklig utsträckning skydda handeln bör hänsyn tas till sådana snedvridningar när åtgärdsnivån som ska införas bestäms.

9 Kommissionen bör kontrollera förekomsten av råvarurelaterade snedvridningar på grundval av de klagomål som mottas och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) Inventory on export restrictions on industrial raw materials (Inventering av exportrestriktioner för industriella råvaror) eller en annan OECD-databas som ersätter den databasen och som identifierar råvarurelaterade snedvridningar.

10 Enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är utjämningsbara subventioner i princip förbjudna inom unionen. Utjämningsbara subventioner som beviljas av tredjeländer snedvrider därför särskilt handeln. Storleken på det statliga stöd som kommissionen tillåter har stadigt minskat över tiden. Vid fastställande av nivån på utjämningsåtgärder är det, i allmänhet, inte längre möjligt att tillämpa regeln om lägsta tull.

11 När åtgärderna inte förlängs efter en avslutad översyn eftersom de villkor som ska vara uppfyllda för fortsättning inte har konstaterats föreligga under undersökningen, bör tullar som tagits ut under undersökningen av de tulldeklarerade varorna återbetalas till importörerna.

12 Kommissionen bör när så är lämpligt inleda interimsöversyner i fall där unionens industri står inför ökade kostnader till följd av högre sociala och miljömässiga normer. Dessutom bör kommissionen inleda interimsöversyner om förhållandena i exportländerna ändras avseende sociala och miljömässiga normer. Exempelvis kan interimsöversynen leda till att godtagande av gällande åtaganden återtas om ett land som omfattas av åtgärder drar sig ur ett multilateralt miljömässigt avtal, och protokoll till dessa, som unionen är part i, eller Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner (avtalen förtecknas i bilaga Ia till förordningarna). Översynens omfattning beror på ändringens exakta karaktär. Sådana interimsöversyner kan också inledas på eget initiativ.

13 Det är möjligt för kommissionen att anta tolkningsmeddelanden med allmänna riktlinjer om tillämpningen av förordningarna för eventuella berörda parter. I enlighet med fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol är sådana meddelanden inte rättsligt bindande och ändrar inga tvingande regler i unionsrätten. På grundval av de allmänna principerna om likabehandling och berättigade förväntningar tillämpar kommissionen dessa meddelanden men den kan inte, genom att anta dem, avstå från det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har på området för den gemensamma handelspolitiken. Innan dessa meddelanden antas bör kommissionen genomföra samråd i enlighet med artikel 11.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Det är även möjligt för Europaparlamentet och rådet att framföra sina synpunkter.

14 Unionsindustrin bör inte längre definieras genom hänvisning till de tröskelvärden för inledande av förfaranden som fastställs i förordningarna.

15 Kommissionen bör se till att samtliga berörda parter får bästa tänkbara tillgång till information genom att inrätta ett informationssystem genom vilket berörda parter meddelas när ny icke-konfidentiell information läggs till i undersökningshandlingarna och göra sådan information tillgänglig för dessa parter via en webbaserad plattform.

16 I ursprungliga undersökningar där dumpningsmarginaler eller storleken på de utjämningsbara subventionerna har konstaterats vara lägre än de lägsta tröskelvärdena bör undersökningen omedelbart avslutas för de berörda exportörerna och sådana exportörer kommer inte att bli föremål för senare översyner.

17 Kommissionen bör endast godta ett åtagande om den på grundval av en framtidsanalys är övertygad om att dumpningens skadliga verkan därigenom faktiskt undanröjs.

18 När villkoren för att inleda en undersökning av kringgående föreligger, bör importen i samtliga fall bli föremål för registrering.

19 Erfarenhet av undersökningar av kringgående har visat att fastän producenter av den berörda produkten ibland inte är involverade i kringgående, har de konstaterats vara närstående en producent som omfattas av de ursprungliga åtgärderna. I sådana fall bör producenterna inte nekas befrielse endast på grund av att de är närstående en producent som omfattas av de ursprungliga åtgärderna. Därför bör villkoret att, för att kunna beviljas befrielse från registrering eller utvidgade tullar, producenterna av den berörda produkten inte bör vara närstående en producent som omfattas av de ursprungliga åtgärderna tas bort. Dessutom när kringgåendet äger rum i unionen bör det faktum att importörerna är närstående de producenter som omfattas av åtgärderna vara avgörande vid fastställandet av huruvida importören kan beviljas befrielse.

20 När antalet unionsproducenter är så stort att en stickprovsundersökning måste tillgripas, bör ett urval göras bland samtliga unionsproducenter och inte bara de producenter som inger klagomålet.

21 I händelse av råvarurelaterade snedvridningar såsom fastställs i artikel 7.2a i förordning (EU) 2016/1036, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen, bör kommissionen göra en prövning av unionens intresse enligt artikel 7.2b i den förordningen. Om kommissionen i samband med att den fastställer nivån på tullar i enlighet med artikel 7 i den förordningen beslutar att tillämpa artikel 7.2 i den förordningen bör prövningen av unionens intresse genomföras i överensstämmelse med artikel 21 i den förordningen på grundval av de åtgärder som fastställs enligt artikel 7.2.

22 Vid tillämpningen av prövningen av unionens intresse bör samtliga unionsproducenter, och inte bara de producenter som inger klagomålet, ges möjlighet att lämna synpunkter.

23 Kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet om dess genomförande av förordningarna möjliggör regelbunden övervakning i rätt tid av de handelspolitiska skyddsinstrumenten. En diskussion om den rapporten bör föras i Europaparlamentet och denna diskussion bör även omfatta de handelspolitiska skyddsinstrumentens funktion. Det bör vara möjligt för rådet att delta i en sådan diskussion.

24 Kommissionen bör utvidga tillämpningen och uppbörden av antidumpnings- och utjämningstullar till att även omfatta en medlemsstats kontinentalsockel eller den exklusiva ekonomiska zon som angetts av en medlemsstat enligt Förenta nationernas havsrättskonvention, förutsatt att den produkt som omfattas av åtgärder används på ett eller båda dessa ställen i syfte att prospektera eller utvinna icke-levande naturresurser i områden på eller under havsbotten eller för att framställa energi från vatten, strömmar och vindar, och förutsatt att den produkt som omfattas av åtgärder där förbrukas i betydande mängder. Intentionen att utvidga tillämpningen på detta sätt bör anges i tillkännagivandet om inledande av förfaranden och bör understödjas i begäran av tillräcklig bevisning. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa metoder för tillämpning och uppbörd av antidumpnings- och utjämningstullar. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

25 För att uppdatera förteckningen över fastställda råvarurelaterade snedvridningar genom att lägga till ytterligare råvarurelaterade snedvridningar i de fall OECD:s Inventory on export restrictions on industrial raw materials, eller någon annan OECD-databas som ersätter den databasen, fastställer råvarurelaterade snedvridningar utöver de som ingår i förteckningen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av förteckningen över råvarurelaterade snedvridningar som avses i artikel 7.2a i förordning (EU) 2016/1036. Vidare bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att förlänga eller förkorta perioden för utlämnande av uppgifter på förhand för att på lämpligt sätt ta itu med betydande importökningar om dessa sker under perioden för utlämnande av uppgifter på förhand. Perioden för utlämnande av uppgifter på förhand bör förkortas om en betydande importökning sker som kommissionen inte kan hantera. Om ingen betydande importökning har skett eller om kommissionen kan hantera den, bör perioden för utlämnande av uppgifter på förhand dock förlängas för att säkerställa förutsebarhet för unionsaktörer. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

26 Förordningarna (EU) 2016/1036 och (EU) 2016/1037 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Kontinentalsockel eller exklusiv ekonomisk zon

Förordning (EU) 2016/1036 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 4.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

2 Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

6 Artikel 9.3 och 9.4 ska ersättas med följande:

7 Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

8 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

9 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

10 Följande artikel ska införas:

11 Artikel 17.1 och 17.2 ska ersättas med följande:

12 Följande artikel ska införas:

13 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

14 Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

15 Följande artikel ska införas:

Artikel 2 – En medlemsstats kontinentalsockel eller exklusiva ekonomiska zon

Förordning (EU) 2016/1037 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 9.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

2 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

6 Artikel 14.5 ska ersättas med följande:

7 I artikel 15.1 ska tredje stycket ersättas med följande:

8 I artikel 18.1 ska följande stycke läggas till:

9 Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

10 Artikel 24 ska ändras på följande sätt:

11 Följande artikel ska införas:

12 Artikel 27.1 och 27.2 ska ersättas med följande:

13 Följande artikel ska införas:

14 Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

15 Följande artiklar ska införas:

Artikel 3

Bilagan till den här förordningen ska läggas till som bilaga Ia till förordningarna (EU) 2016/1036 och (EU) 2016/1037.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Den här förordningen ska tillämpas på alla undersökningar för vilka tillkännagivandet om inledande av förfarandet enligt artikel 5.9 i förordning (EU) 2016/1036 eller artikel 10.11 i förordning (EU) 2016/1037 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning efter den dag då denna förordning träder i kraft.

1 Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2014 (EUT C 443, 22.12.2017, s. 934) och rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den 16 april 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 maj 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 55).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

5 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

7 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

9 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

BILAGA

BILAGA Ia

DE ILO-KONVENTIONER SOM AVSES I DENNA FÖRORDNING

1 Konventionen angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, nr 29 (1930)

2 Konventionen angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, nr 87 (1948)

3 Konventionen angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, nr 98 (1949)

4 Konventionen angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, nr 100 (1951)

5 Konventionen angående avskaffande av tvångsarbete, nr 105 (1957)

6 Konventionen angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, nr 111 (1958)

7 Konventionen om minimiålder för tillträde till arbete, nr 138 (1973)

8 Konventionen om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, nr 182 (1999)