Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1620 av den 13 juli 2018 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/61 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (Text av betydelse för EES)
Hänvisat till av
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, särskilt artikel 460, och
1 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 bör ändras för att närmare anpassa den till internationella standarder och underlätta en effektivare likviditetsförvaltning för kreditinstitut.
2 För att i synnerhet beakta den verksamhet som utförs av kreditinstitut med verksamhet utanför unionen bör det beviljas undantag från alla krav på minsta emissionsstorlek för likvida tillgångar som innehas av ett dotterbolag i ett tredjeland, så att sådana tillgångar kan erkännas på gruppnivå. I annat fall skulle detta kunna skapa ett bortfall av likvida tillgångar för moderinstitutet på gruppnivå, eftersom det likviditetskrav som härrör från ett dotterbolag i ett tredjeland skulle inbegripas i likviditetskravet på gruppnivå samtidigt som de tillgångar som detta dotterbolag innehar för att uppfylla sitt likviditetskrav i detta tredjeland inte skulle få tas med vid beräkningen av likviditetskravet på gruppnivå. Dotterbolagets tillgångar i ett tredjeland bör dock bara erkännas upp till en nivå motsvarande de nettolikviditetsutflöden som i stressituationer uppkommer i samma valuta som den i vilken tillgångarna är denominerade och vilka härrör från det särskilda dotterbolaget. När det gäller andra tillgångar i tredjeland bör de bara erkännas om de uppfyller villkoren för att räknas som likvida tillgångar enligt den nationella lagstiftningen i tredjelandet i fråga.
3 Det är erkänt att centralbanker kan tillhandahålla likviditet i sin egen valuta och att deras kreditbetyg är mindre relevanta för likviditetsändamål än för solvensändamål. Till följd av detta och för att närmare anpassa reglerna i delegerad förordning (EU) 2015/61 till den internationella standarden och skapa lika konkurrensvillkor för internationellt aktiva kreditinstitut bör reserver som ett dotterbolag i tredjeland eller en filial i tredjeland till ett kreditinstitut inom EU innehar i en centralbank i tredjeland som av ett utnämnt externt kreditvärderingsinstitut inte tilldelats en kreditvärdering på kreditkvalitetssteg 1 kunna godkännas som likvida tillgångar på nivå 1 om vissa villkor är uppfyllda. Närmare bestämt bör dessa reserver kunna godkännas om kreditinstitutet får ta ut reserverna när som helst under stressperioder och uttagsvillkoren är specificerade i ett avtal mellan tredjelandets tillsynsmyndighet och den centralbank där reserverna innehas eller i tillämpliga regler i det landet. Reserverna bör dock bara kunna godkännas som tillgångar på nivå 1 om de används för att täcka sådana nettolikviditetsutflöden i stressituationer som uppkommer i samma valuta som den i vilken reserverna är denominerade.
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 bör beaktas. I den förordningen anges kriterier för att fastställa om en värdepapperisering kan betecknas som en enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (STS-värdepapperisering). Eftersom dessa kriterier säkerställer att STS-värdepapperiseringar är av hög kvalitet bör de också användas för att fastställa vilka värdepapperiseringar som kan godkännas som högkvalitativa likvida tillgångar vid beräkningen av likviditetstäckningskravet. Vid tillämpning av delegerad förordning (EU) 2015/61 bör således värdepapperiseringar kunna godkännas som tillgångar på nivå 2B om de uppfyller samtliga krav som anges i förordning (EU) 2017/2402, utöver de kriterier som redan anges i delegerad förordning (EU) 2015/61 och som är specifika för deras likviditetsdrag.
5 Genomförandet av delegerad förordning (EU) 2015/61 bör inte hindra en effektiv transmission av penningpolitiken till ekonomin. Transaktioner med ECB eller en medlemsstats centralbank kan förväntas bli förlängda under situationer som kännetecknas av svår stress. Det bör därför vara möjligt för behöriga myndigheter att bevilja ett undantag från avvecklingsmekanismen vid beräkningen av likviditetsbufferten när det rör sig om transaktioner med ECB eller en medlemsstats centralbank som täcks av en säkerhet och som involverar högkvalitativa likvida tillgångar i minst en del av respektive transaktion och förfaller inom 30 kalenderdagar. Det bör dock föreskrivas att de behöriga myndigheterna innan de beviljar ett sådant undantag måste samråda med den centralbank som är motpart i transaktionen och med ECB om den centralbanken är en centralbank i Eurosystemet. Beviljandet av undantaget bör dessutom omgärdas av lämpliga skyddsåtgärder så att potentiellt regelarbitrage eller skadliga incitament för kreditinstitut undviks. För att närmare anpassa unionens regler till den internationella standard som fastställts av Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén) bör slutligen säkerheter som mottagits i derivattransaktioner undantas från avvecklingsmekanismen.
6 Behandlingen av utflödes- och inflödessatser för återköpsavtal (repor), omvända återköpsavtal (omvända repor) och likviditetsswappar bör anpassas helt till behandlingen i den internationella standard för likviditetstäckningskvoten som fastställts av Baselkommittén. Beräkningen av likviditetsutflöden bör således kopplas direkt till satsen för förlängning av transaktionen (anpassad till nedsättningen av den säkerhet som ställts för kontantskulden, som i Baselkommitténs standard) snarare än till det likvida värdet av den bakomliggande säkerheten.
7 Med tanke på att olika tolkningar har uppstått är det viktigt att klargöra diverse bestämmelser i delegerad förordning (EU) 2015/61, i synnerhet när det gäller fullgörandet av likviditetstäckningskravet; frågan huruvida man i bufferten kan ta med tillgångar som ingår i en grupp som är tillgänglig för att anskaffa finansiering inom ramen för ej beviljade limiter och som förvaltas av centralbanken eller andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (nedan kallade fonder) eller insättningar och annan finansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem; beräkningen av ytterligare likviditetsutflöden för andra produkter och tjänster; beviljandet av förmånsbehandling för kredit- och likviditetsfaciliteter inom grupper; behandlingen av korta positioner och erkännandet av fordringar från värdepapper som förfaller inom 30 kalenderdagar.
8 Delegerad förordning (EU) 2015/61 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Insättningar och annan finansiering i kooperativa nätverk och institutionella skyddssystem
Delegerad förordning (EU) 2015/61 ska ändras på följande sätt:
1 I artikel 2.3 ska led a ersättas med följande:
2 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
3 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
4 Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
5 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
6 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
7 Artikel 11 ska ändras på följande sätt:
8 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
9 Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
10 Artikel 16 ska ersättas med följande:
11 Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
12 Artikel 21 ska ersättas med följande:
13 Artikel 22 ska ändras på följande sätt:
14 I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:
15 I artikel 25.2 ska led b ersättas med följande:
16 I slutet av artikel 26 ska följande stycke läggas till:
17 Artikel 28 ska ändras på följande sätt:
18 I artikel 29 ska punkt 2 ändras på följande sätt:
19 Artikel 30 ska ändras på följande sätt:
20 Artikel 31 ska ändras på följande sätt:
21 Följande artikel ska införas som artikel 31a:
22 Artikel 32 ska ändras på följande sätt:
23 Artikel 34.2 ska ändras på följande sätt:
24 Bilaga I ska ändras på följande sätt:
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 30 april 2020.
1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.
2 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EUT L 11, 17.1.2015, s. 1).
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 35).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1).
7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).
8 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/208 av den 31 oktober 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad avser tekniska tillsynsstandarder för ytterligare likviditetsutflöden motsvarande behov av att ställa säkerheter till följd av effekterna av ett negativt marknadsscenario på ett instituts derivattransaktioner (EUT L 33, 8.2.2017, s. 14).