Upprättande av en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2019–2021
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG, särskilt artiklarna 15.6, 18.1 och 18.3, och
(1) Syftet med förordning (EU) nr 1380/2013 är att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.
(2) För att landningsskyldigheten ska kunna genomföras ges kommissionen genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en inledande period om högst tre år, som eventuellt kan förlängas med ytterligare en period på totalt tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.
(3) Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2438 upprättas en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2016–2018, på grundval av en gemensam rekommendation som lämnades in till kommissionen av Belgien, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket. Den förordningen upphävdes och ersattes av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2375.
(4) Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2375 upprättas en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2017–2018, såsom föreslås i en ny gemensam rekommendation som lämnades in av Belgien, Spanien, Frankrike, Irland, Nederländerna och Förenade kungariket. Den förordningen upphävdes och ersattes av kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/46.
(5) Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/46 upprättades en utkastplan för vissa demersala fisken och djuphavsfisken i nordvästliga vatten för år 2018, på grundval av en gemensam rekommendation som lämnades in av Belgien, Spanien, Irland, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket.
(6) Belgien, Spanien, Frankrike, Irland Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de nordvästliga vattnen. Efter att ha rådfrågat den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd, lämnade de medlemsstaterna den 31 maj 2018 in en ny gemensam rekommendation till kommissionen om en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2019–2021. Den gemensamma rekommendationen ändrades den 30 augusti 2018.
(7) Vetenskapliga bidrag har erhållits från berörda vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). Den 11 september 2018 hölls ett expertgruppmöte där de berörda åtgärderna diskuterades. Vid mötet närvarade representanter för 28 medlemsstater, kommissionen och Europaparlamentet som observatör. För vissa bestånd, som t.ex. rödspätta, konstaterade STECF att överlevnadsförmågan hos enskilda fiskar eventuellt inte är så stabil som hos andra arter. Kommissionen har dock övervägt den relativa effekten av ett undantag på hela beståndet, jämfört med enskilda fiskar, och vägt detta mot behovet av att fortsätta fiskeverksamheten för att möjliggöra datainsamling i syfte att kunna bemöta STECF:s kommentarer. I fall där andelen utkast innehållande död fisk är relativt liten anser kommissionen att tidsbegränsade undantag är att betrakta som en pragmatisk och varsam strategi för fiskeriförvaltning, eftersom det annars skulle vara omöjligt att samla in de data som krävs för en god och välunderbyggd utkastförvaltning inför ett fullständigt ikraftträdande av landningsskyldigheten.
(8) Delegerad förordning (EU) 2018/46 innehöll ett undantag från landningsskyldigheten grundat på överlevnadsgrad, enligt vad som avses i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013, för havskräfta som fångas med tinor, mjärdar och fällor i Ices-delområdena 6 och 7, baserat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen att undantagen är motiverade. I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en fortsatt tillämpning av undantaget. Med tanke på att omständigheterna inte har förändrats bör därför detta undantag fortsätta att tillämpas i utkastplanen för 2019–2021.
(9) I delegerad förordning (EU) 2018/46 ingick ett undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga under minsta referensstorlek för bevarande, som fångas med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-sektion 7d inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden, vilket var baserat på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad. Dessa belägg har utvärderats under tidigare år och STECF har dragit slutsatsen att beläggen varit tillräckliga. I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en fortsatt tillämpning av undantaget. STECF påpekade att det inte lämnats någon ny information om var uppväxtplatserna finns. Eftersom inga uppväxtplatser för närvarande har identifierats kan undantaget ingå i den nya utkastplanen för åren 2019–2021, men medlemsstaterna bör lämna in relevant information så snart sådana platser identifieras.
(10) I de nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på minst 100 mm och för havskräfta som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på 70–99 mm i kombination med selektiva redskapsalternativ (TRI- och TR2-fisken) i Ices-delområde 7. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad vid utkast för havskräfta i detta fiske. Underlagen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att den överlevnadsstudie som var baserad på fiske med Seltratrål gav tillräckliga data, men att de övergripande effekterna av det extensiva fiske av havskräfta som bedrivs med andra fiskeredskap förblir svåra att bedöma. STECF noterade att det utifrån antagandet om att en relativt hög selektivitet gäller för alla redskap inom detta fiske går att räkna med en relativt låg utkastnivå. Detta undantag bör därför ingå i den nya utkastplanen för åren 2019–2021.
(11) I den nya gemensam rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta som fångas i Ices-sektion 6a inom tolv sjömil från kusten med trålar med trålbord med en maskstorlek på 80–110 mm i kombination med selektiva redskapsalternativ. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad vid utkast för havskräfta i detta fiske. Underlagen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att överlevnadsstudien är robust och påvisar en relativt hög överlevnadsgrad. Detta undantag bör därför ingå i den nya utkastplanen för åren 2019–2021.
(12) För rockor som fångas med alla redskapstyper i Ices-delområdena 6 och 7 finns inte detaljerade vetenskapliga belägg vad gäller överlevnad tillgängliga för alla flottsegment och redskapsombinationer som omfattas av undantaget. Med några få undantag anses dock överlevnaden vara generellt sett stabil, men ytterligare uppgifter krävs. För att dessa data ska kunna samlas in behöver fisket fortsätta och kommissionen anser därför att undantaget bör beviljas, men att medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse bör så snart som möjligt före den 31 maj varje år lämna in följande: a) En färdplan som tagits fram i syfte att öka överlevnadsgraden och fylla de dataluckor som konstaterats av STECF, och som ska bedömas analytiskt av STECF, b) årliga rapporter om framsteg och eventuella ändringar eller justeringar i programmen som avser överlevnadsgrad.
(13) Vid en granskning av överlevnadsgraden för rockor befanns blomrockan (Leucoraja naevus) ha en mycket lägre överlevnadsförmåga än andra arter, och den omfattades också av mycket mindre solida vetenskapliga kunskaper. Att helt utesluta denna art från undantaget skulle dock hindra fisket och en fortsatt, korrekt datainsamling. Kommissionen anser därför att detta undantag endast bör beviljas för ett år och att nya studier och förbättrade mätningar av överlevnadsgraden skyndsamt bör tas fram och överlämnas till STECF för bedömning så snart som möjligt före den 31 maj 2019.
(14) I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta som fångas med grimgarn eller trålar med trålbord i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f och 7g. Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad för rödspätta i detta fiske. Underlagen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att överlevnadsstudien är robust och påvisar en relativt hög överlevnadsgrad. Detta undantag bör därför ingå i den nya utkastplanen för åren 2019–2021.
(15) I den nya gemensamma rekommendationen föreslås undantag grundade på överlevnad för rödspätta som fångas i Ices-sektionerna 7a–7k av fartyg som använder bomtrålar och som har en högsta motoreffekt på 221 kW och en största längd på 24 meter, som fiskar inom 12 sjömils avstånd och där varje drag pågår högst 1,5 timmar, och av fartyg som använder bomtrålar, som har en högsta motoreffekt på 221 kW och som använder flip-up rope eller bentisk utsläppspanel (benthic release panel). Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad för rödspätta i detta fiske. Underlagen lämnades in till STECF som drog slutsatsen att den vetenskapliga informationen är av god kvalitet. STECF påpekade dock att dessa data inte täcker alla berörda medlemsstater och att överlevnaden inom de fisken som berörs påverkas av många faktorer och varierar starkt. STECF noterade vidare att det till följd av att överlevnaden varierar inte är möjligt att på ett tillförlitligt sätt bedöma de sannolika effekterna av undantaget. Under dessa omständigheter bör undantaget begränsas till ett år, så att det blir möjligt att fortsätta att samla in data, och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en årlig översyn. Detta undantag kan därför ingå i utkastplanen till och med den 31 december 2019 och de berörda medlemsstaterna bör utföra kompletterande försök och så snart som möjligt före den 31 maj 2019 överlämna informationen till STECF för bedömning.
(16) I den nya gemensamma rekommendationen föreslås undantag grundade på överlevandsgrad för arter som fångas med burar, tinor, mjärdar och fällor i nordvästliga vatten (Ices-delområdena 5, 6 och 7). Medlemsstaterna tillhandahöll vetenskapliga underlag i syfte att påvisa hög överlevnadsgrad för arter som fångas i detta fiske. Underlagen lämnades in STECF som drog slutsatsen att överlevanden för arter som kastas tillbaka i havet från fisket med fällor och tinor sannolikt är betydande. Detta undantag kan därför ingå i den nya utkastplanen för åren 2019–2021.
(17) Delegerad förordning (EU) 2018/46 omfattade undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna har granskats av STECF som finner att den dokumentation som lämnats in av medlemsstaterna innehåller välgrundade argument för att ytterligare förbättrad selektivitet är svårt att uppnå och/eller för oproportionella kostnader i samband med hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ bedömning av kostnaderna. Med beaktande av vad som sägs ovan och av att omständigheterna inte har förändrats är det lämpligt att fortsätta att tillämpa undantagen av mindre betydelse, i enlighet med de procentsatser som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen, för
(18) I den nya gemensamma rekommendationen föreslås undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för
(19) De belägg som lades fram av medlemsstaterna för de nya undantagen av mindre betydelse för kolja, torsk, taggmakrill och makrill som fångas av fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar granskades av STECF, som drog slutsatsen att ytterligare information behövde tillhandahållas. Eftersom det är nödvändigt att fortsätta med fiskeverksamheten och datainsamlingen för att få fram denna information bör de individuella undantagen för varje art begränsas till ett år och medlemsstaterna bör vara skyldiga att lämna in relevanta data som gör det möjligt för STECF att göra en fullständig bedömning av motiveringen och för kommissionen att göra en översyn. De berörda medlemsstaterna bör utföra de kompletterande försöken och så snart som möjligt före den 31 maj 2019 överlämna informationen till STECF för bedömning. Dessa undantag bör därför tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2019.
(20) För att säkerställa tillförlitliga uppskattningar av utkastnivåerna i syfte att fastställa de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) bör medlemsstaterna, i de fall då undantaget av mindre betydelse är baserat på extrapolering av situationer med begränsade data och partiell flottinformation, säkerställa att det finns tillgång till korrekta och verifierbara data för hela den flotta som omfattas av undantaget av mindre betydelse.
(21) Enligt artikel 15.5 a i förordning (EU) nr 1380/2013 kan utkastplanerna även innehålla tekniska åtgärder för fisken och arten som omfattas av landningsskyldigheten. För att öka fiskeredskapens selektivitet och minska oönskade fångster i Keltiska havet och Irländska sjön, är det lämpligt att införa ett antal selektiva åtgärder för demersala fisken. På grundval av den information som lämnats av medlemsstaterna drog STECF slutsatsen att de föreslagna ändringarna i syfte att öka selektiviteten i nordvästliga vatten är ett av väldigt få försök från de regionala gruppernas sida att motverka problemet med oönskade fångster. De tekniska åtgärderna bör därför ingå i utkastplanen för åren 2019–2021.
(22) De åtgärder som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artiklarna 15.4, 15.5 c och 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, och kan därmed ingå i denna förordning.
(23) Mot bakgrund av artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013 har kommissionen övervägt både STECF:s bedömning och behovet av att medlemsstaterna säkerställer ett fullständigt genomförandet av landningsskyldigheten den 1 januari 2019. I flera fall kräver undantagen fortsatt fiskeverksamhet och datainsamling för att det ska vara möjligt att beakta STECF:s kommentarer. Kommissionen anser att tidsbegränsade undantag är att betrakta som en pragmatisk och varsam strategi för fiskeriförvaltning i dessa fall, eftersom det annars skulle vara omöjligt att samla in de data som krävs för en god och välunderbyggd utkastförvaltning inför ett fullständigt ikraftträdande av landningsskyldigheten.
(24) Eftersom det finns en ny gemensam rekommendation bör delegerad förordning (EU) 2018/46 upphävas.
(25) Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten till därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2019.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Genomförandet av landningsskyldigheten
I Ices-delområdena 5 (där 5a inte ingår, men där unionens vatten i 5b ingår), 6 och 7 ska den landningsskyldighet som fastställs i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 tillämpas inom demersalt fiske i enlighet med denna förordning och för perioden 2019–2021.
Artikel 2 – Definitioner
1. flamländsk panel: det sista koniska nätstycket på en bomtrål vars bakre del är direkt fäst i struten. Övre och undre nätstycken i panelen består av maskor på minst 120 mm mätt mellan knutarna, och panelens utsträckta längd är minst 3 m.
2. Seltra-panel: en selektivitetsanordning som
a) består av en övre panel med en maskstorlek på minst 270 mm (diagonalmaska) placerad i en sektion med fyra paneler och monterad med tre 90 mm maskor till en 270 mm maska, eller en övre panel med en maskstorlek på minst 140 mm (fyrkantsmaska),
b) är minst 3 meter lång,
c) är placerad högst 4 meter från bottenstroppen och
d) har samma bredd som trålens överpanel (dvs. är fäst mellan sömmarna).
3. selektivitetsanordning i form av nätrist: en selektivitetsanordning som består av en sektion med fyra paneler som infogats i en tvåpanelstrål; risten monteras snedställt i trålen och består av ett nätstycke med diagonalmaska på minst 200 mm och leder till ett fiskutsläpp i trålens överpanel.
4. CEFAS Netgrid (CEFAS-nätrist): en selektivitetsanordning i form av en nätrist som utformats av CEFAS (The Centre for Environment, Fisheries and Aquaculture Science) för fångst av havskräfta i Irländska sjön.
5. flipflap-trål: en trål försedd med en nätrist som utformats för att minska fångsten av torsk, kolja och vitling inom fisket efter havskräfta.
6. flip-up rope: en redskapsmodifikation som bidrar till att förhindra att stenar och stenblock kommer in i trålen och orsakar skador på både redskapet och fångsten.
7. bentisk utsläppspanel (Benthic release panel): en panel med stora maskor eller fyrkantsmaskor som infogats i den nedre panelen på trålen, vanligen en bomtrål, så att bottenmaterial och skräp släpps ut innan det kommer in i struten.
8. Keltiska havets skyddszon: vattnen inne i Ices-sektionerna 7f, 7g och i den del av 7j som ligger norr om latitud 50° N och öster om 11° W.
Artikel 3 – Undantag grundat på överlevnadsgrad för havskräfta
1. Det undantag grundat på hög överlevnadsgrad som anges i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 ska vara tillämpligt på
a) havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor (redskapskoder: FPO och FIX) i Ices-delområdena 6 och 7,
b) havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på minst 100 mm i Ices-delområde 7,
c) havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med bottentrålar med en maskstorlek på 70–99 mm i kombination med redskapsalternativ som är ytterst selektiva, i enlighet med föreskrifterna i artiklarna 9.2 och 10.2 i denna förordning, i Ices-delområde 7,
d) havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med trålar med trålbord, med en maskstorlek på 80–110 mm, i kombination med redskapsalternativ som är ytterst selektiva, enligt vad som anges i artiklarna 9.2 och 10.2 i denna förordning, i Ices-delområde 6a inom tolv sjömil från kusten.
2. Vid utkast av havskräfta som fångas i de fall som avses i punkt 1 ska havskräftan frisläppas hel, omedelbart och i det område där den har fångats.
Artikel 4 – Undantag grundat på överlevnadsgrad för tunga
1. Det undantag grundat på överlevnadsgrad som avses i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på fångster av tunga (Solea solea) under minsta referensstorlek för bevarande som tas i Ices-sektion 7d inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden, med trålar med trålbord (redskapskoder: OTT, OTB, TBS, TBN, TB, PTB, OT, PT, TX) med en maskstorlek i struten på 80–99 mm, av fartyg
a) med en största längd på 10 meter och en högsta motoreffekt på 221 kW och
b) som fiskar i vatten med ett djup av 30 meter eller mindre och där varje drag pågår högst 1,5 timmar.
2. Vid utkast av tunga som fångas i de fall som avses i punkt 1 ska tungan släppas omedelbart.
Artikel 5 – Undantag grundat på överlevnadsgrad för rockor
1. Det undantag grundat på överlevnadsgrad som avses i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på totala tillåtna fångstmängder för rockor (Rajiformes) som fångas med alla fiskeredskap i nordvästliga vatten (Ices-delområdena 6 och 7).
2. De medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse ska så snart som möjligt före den 31 maj varje år lägga fram ytterligare vetenskaplig information till stöd för det undantag som anges i punkt 1. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) ska utvärdera denna vetenskapliga information före den 1 augusti varje år.
3. Det undantag som anges i punkt 1 ska tillämpas på blomrocka till och med den 31 december 2019. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse ska så snart som möjligt före den 31 maj 2019 lämna in ytterligare vetenskaplig information till stöd för det undantaget. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) ska utvärdera denna vetenskapliga information före den 1 augusti 2019.
4. Vid utkast av rockor som fångas i de fall som avses i punkt 1 ska rockan frisläppas omedelbart och under vattenytan.
Artikel 6 – Undantag grundat på överlevnadsgrad för rödspätta
1. Det undantag grundat på hög överlevnadsgrad som anges i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 ska vara tillämpligt på
a) rödspätta (Pleuronectes platessa) som fångas i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f och 7g med grimgarn,
b) rödspätta (Pleuronectes platessa) som fångas i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f och 7g med trålar med trålbord,
c) rödspätta (Pleuronectes platessa) som fångas i Ices-delområdena 7a–7k av fartyg med en högsta motoreffekt på 221 kW och som använder bomtrålar (BT2) försedda med en flip-up rope eller en bentisk utsläppspanel (benthic release panel),
d) rödspätta (Pleuronectes platessa) som fångas i Ices-sektionerna 7a–7k av fartyg som använder bomtrålar och som har en högsta motoreffekt på 221 kW eller en största längd på 24 meter, vilka är konstruerade för att fiska inom 12 sjömils avstånd från kusten och där varje drag pågår högst 1,5 timmar.
2. De undantag som anges i punkterna 1 c och 1 d ska tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2019. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse ska så snart som möjligt före den 31 maj 2019 lämna in ytterligare vetenskaplig information till stöd för dessa undantag. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen ska utvärdera informationen före den 1 augusti 2019.
3. Vid utkast av rödspätta som fångas i de fall som avses i punkt 1 ska rödspättan frisläppas omedelbart och under vattenytan.
Artikel 7 – Undantag grundat på överlevandsgrad för arter som fångas med burar, tinor, mjärdar och fällor
1. I Ices-delområdena 5 (där 5a inte ingår, men där unionens vatten i 5b ingår), 6 och 7 ska det undantag grundat på överlevnad som föreskrivs i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 tillämpas på arter som fångas med burar, tinor, mjärdar och fällor.
2. Vid utkast av fisk som fångas i de fall som avses i punkt 1 ska fisken släppas omedelbart.
Artikel 8 – Undantag av mindre betydelse
1. Genom undantag från artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 får följande kvantiteter kastas överbord enligt artikel 15.5 c i den förordningen:
a) För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 6 % under 2019, och upp till 5 % under 2020 respektive 2021, av de totala årliga fångster av denna art som tas av fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 80 mm (OTB, OTT, OT, PTB, PT, SSC, SDN, SPR, SX, SV, TBN, TBS, TB, TX), pelagiska trålar (OTM, PTM) och bomtrålar (BT2) med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-sektion 7d.
b) För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 6 % under 2019, och upp till 5 % under 2020 respektive 2021, av de totala årliga fångster av denna art som tas av fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 80 mm (OTB, OTT, OT, PTB, PT, SSC, SDN, SPR, SX, SV, TBN, TBS, TB, TX), pelagiska trålar (OTM, PTM) och bomtrålar (BT2) med en maskstorlek på 80–119 mm i Ices-sektionerna 7b–c och 7e–k.
c) För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f och 7g.
d) För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % under av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–119 mm och som är försedda med en flamländsk panel, för att fånga tunga i Ices-sektionerna 7d, 7e, 7f, 7g och 7h.
e) För kolja (Melanogrammus aeglefinus) upp till högst 7 % under 2019 av de totala årliga fångster av denna art som tas av fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 80 mm i Ices-sektionerna 7b–7c och 7e–7k.
f) För torsk (Gadus morhua), 7 % under 2019 av de totala årliga fångster av denna art som tas av fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar med en maskstorlek på minst 80 mm i Ices-sektionerna 7b–7c och 7e–7k.
g) För taggmakrillar (Trachurus spp.) upp till högst 7 % under 2019 av de totala årliga fångster av denna art som tas av fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar i Ices-delområde 6 och i Ices-sektionerna 7e–7k.
h) För makrill (Scomber scombrus) upp till högst 7 % under 2019 av de totala årliga fångster av denna art som tas av fartyg som använder bottentrålar, notar/vadar och bomtrålar i Ices-delområde 6 och i Ices-sektionerna 7e–7k.
2. De undantag av mindre betydelse som anges i punkt 1 e–h ska tillämpas provisoriskt till och med den 31 december 2019. Medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse ska så snart som möjligt före den 31 maj 2019 lämna in ytterligare vetenskaplig information till stöd för undantaget. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen ska utvärdera denna vetenskapliga information före den 1 augusti 2019.
Artikel 9 – Särskilda tekniska åtgärder i Keltiska havets skyddszon
1. Från och med den 1 juli 2019 ska fiskefartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar i Keltiska havets skyddszon använda ett av följande redskapsalternativ:
a) Strut med 110 mm maska, utrustad med en panel med 120 mm fyrkantsmaska.
b) Strut av T90-typ med 100 mm maska.
c) Strut med 100 mm maska, utrustad med en panel med 160 mm fyrkantsmaska.
2. Genom undantag från punkt 1 ska fartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar och har fångster innehållande mer än 5 % havskräfta använda ett av följande redskapsalternativ:
a) Panel med 300 mm fyrkantsmaska. Fartyg med en längd överallt under tolv meter får använda en panel med 200 mm fyrkantsmaska.
c) Sorteringsgaller med 35 mm spaltavstånd enligt definitionen i bilaga XIVa till förordning (EG) nr 850/98 eller en liknande selektivitetsanordning i form av ett sorteringsgaller.
d) Strut med 100 mm maska, utrustad med en panel med 100 mm fyrkantsmaska.
3. Genom undantag från punkt 1 ska fartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar och har fångster innehållande mer än 55 % vitling eller 55 % marulk, kummel eller glasvar använda ett av följande redskapsalternativ:
a) Strut med 100 mm maska, utrustad med en panel med 100 mm fyrkantsmaska.
b) Strut och förlängningsstycke av T90-typ med 90 mm maska.
c) Strut med 80 mm maska, utrustad med en panel med 160 mm fyrkantsmaska.
d) Strut med 80 mm maska, utrustad med en 2 meter lång cylinder med 100 mm fyrkantsmaska.
4. Genom undantag från punkt 1 ska fartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar och har fångster som innehåller mindre än 10 % torskfiskar (Gadidae) i Ices-sektion 7f öster om 5° W, använda en strut med 80 mm maska, utrustad med en panel med 120 mm fyrkantsmaska.
5. Ett selektivt redskap eller en selektiv anordning som av STECF bedömts ha samma eller högre selektivitetsegenskaper för torsk, kolja och vitling får läggas till som ett alternativt redskap till de ovan nämnda redskapen.
Artikel 10 – Särskilda tekniska åtgärder i Irländska sjön
1. Från och med den 1 januari 2019 ska fiskefartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar i Ices-sektion 7a (Irländska sjön) iaktta de tekniska åtgärder som anges i punkterna 2, 3 och 4.
2. Fartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar med en maskstorlek i struten på 70 mm eller större och mindre än 100 mm och som har fångster innehållande mer än 5 % havskräfta ska använda ett av följande redskapsalternativ:
a) Panel med 300 mm fyrkantsmaska. Fartyg med en längd överallt under tolv meter får använda en panel med 200 mm fyrkantsmaska.
c) Sorteringsgaller med 35 mm spaltavstånd enligt definitionen i bilaga XIVa till förordning (EG) nr 850/98.
d) CEFAS Netgrid (CEFAS-nätrist).
3. Fartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar och har fångster innehållande mer än 10 % sammanlagd fångst av vitling, torsk eller rockor, ska använda ett av följande redskapsalternativ:
a) Strut med 120 mm maska.
b) En eliminatortrål utrustad med paneler med stora maskor på 600 mm, och en strut med 100 mm maska.
4. Fartyg som använder bottentrålar eller notar/vadar och har fångster innehållande mindre än 10 % sammanlagd fångst av vitling, torsk eller rockor, ska använda en strut med 100 mm maska, utrustad med en panel med 100 mm fyrkantsmaska. Denna bestämmelse ska inte tillämpas på fartyg som har fångster innehållande mer än 30 % havskräfta.
5. Ett selektivt redskap eller en selektiv anordning som av STECF bedömts ha samma eller högre selektivitetsegenskaper för torsk, kolja och vitling får läggas till som ett alternativt redskap till de ovan nämnda redskapen.
Artikel 11 – Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2021.
1 EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
2 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2438 av den 12 oktober 2015 om upprättande av en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten (EUT L 336, 23.12.2015, s. 29).
3 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2375 av den 12 oktober 2016 om upprättande av en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten (EUT L 352, 23.12.2016, s. 39).
4 Kommissionens deleav att fortsätta fiskeverksamheten förgerade förordning (EU) 2018/46 av den 20 oktober 2017 om upprättande av en utkastplan för vissa demersala fisken och djuphavsfisken i nordvästliga vatten för 2018 (EUT L 7, 12.1.2018, s. 13).
5 https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/2147402/STECF+PLEN+18-02.pdf
6 https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/1099561/STECF+PLEN+15-02.pdf
7 https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/1099561/STECF+PLEN+15-02.pdf
8 https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/2147402/STECF+PLEN+18-02.pdf
9 https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/1099561/STECF+PLEN+15-02.pdf
10 https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/2147402/STECF+PLEN+18-02.pdf
11 De redskapskoder som används i denna förordning hänför sig till de koder som anges i bilaga XI till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 112, 30.4.2011, s. 1). För fartyg vars längd överallt understiger 10 meter hänför sig de redskapskoder som används i denna tabell till koderna i FAO:s redskapsklassificering.
12 Paneler med fyrkantsmaska ska monteras i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EGT L 125, 27.4.1998, s. 1).
13 Rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer (EGT L 125, 27.4.1998, s. 1).