Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/474 av den 19 mars 2019 om ändring av förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 114 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 fastställs en tullkodex för unionen (nedan kallad kodexen) med allmänna regler och förfaranden som ska tillämpas på varor som förs in i och ut ur unionens tullområde.

2 Den italienska kommunen Campione d'Italia, som är en italiensk exklav inom Schweiz territorium, och de italienska delarna av Luganosjön bör ingå i unionens tullområde eftersom de historiska skäl som motiverar att dessa territorier står utanför, som deras isolerade läge och ekonomiska nackdelar, inte längre är tillämpliga. Dessa territorier bör därför av samma skäl omfattas av de allmänna reglerna för punktskatt samtidigt som de också framöver ska vara undantagna från det gemensamma systemet för mervärdesskatt. För att säkerställa att de ändringarna börjar tillämpas enhetligt från och med samma tidpunkt bör dessa territorier ingå i unionens tullområde från och med den 1 januari 2020.

3 Kodexen bör ändras för att göra klart att en innehavare av ett beslut om bindande klassificeringsbesked kan utnyttja detta beslut i upp till sex månader efter det att beslutet om bindande klassificeringsbesked har återkallats, om återkallandet beror på att det beslutet inte längre överensstämmer med tullagstiftningen eller att villkoren för fattande av beslutet om bindande klassificeringsbesked inte uppfylldes eller inte längre uppfylls.

4 Tillfällig lagring bör läggas till i förteckningen över tullformaliteter som omfattas av bestämmelsen i kodexen om att tullskulder som uppkommit till följd av bristande efterlevnad upphör där underlåtenheten inte hade någon avgörande inverkan på det korrekta genomförandet av det berörda förfarandet, inte utgjorde ett försök till bedrägeri och där situationen senare rättades till. När det gäller upphörandet av tullskulder i sådana fall bör tillfällig lagring inte behandlas annorlunda än ett tullförfarande. Även delegeringen av befogenhet till kommissionen att komplettera den bestämmelsen i kodexen bör ändras för att innefatta tillfällig lagring.

5 Om tullmyndigheterna är skyldiga att ogiltigförklara en summarisk införseldeklaration på grund av att de varor som omfattas av deklarationen inte har förts in i unionens tullområde, bör den summariska införseldeklarationen utan dröjsmål ogiltigförklaras 200 dagar efter det att den ingavs i stället för inom 200 dagar, eftersom det är den period under vilken varorna ska föras in i unionens tullområde.

6 För att tullmyndigheterna ska kunna göra en verklig riskanalys och lämpliga riskbaserade kontroller måste det säkerställas att de ekonomiska aktörerna före varornas ankomst lämnar uppgifter och information om icke-unionsvaror i form av en summarisk införseldeklaration. Om en summarisk införseldeklaration inte ingetts innan varorna förts in i unionens tullområde och undantag från skyldigheten att inge en deklaration inte har medgetts, bör de ekonomiska aktörerna lämna de uppgifter och den information som normalt ingår i summariska införseldeklarationer i sina tulldeklarationer eller deklarationer om tillfällig lagring. Möjligheten att inge en tulldeklaration eller deklaration om tillfällig lagring i stället för en summarisk införseldeklaration, bör i detta sammanhang endast vara tillgänglig om de tullmyndigheter för vilka varorna uppvisas tillåter detta. Om tullmyndigheterna är skyldiga att ogiltigförklara en deklaration om tillfällig lagring på grund av att de varor som omfattas av deklarationen inte har uppvisats för tullen, bör den deklarationen utan dröjsmål ogiltigförklaras efter det att 30 dagar har förflutit efter det att den ingavs i stället för inom 30 dagar, eftersom det är den period under vilken varorna ska uppvisas för tullen.

7 Fullständig befrielse från importtullar bör föreskrivas för varor som har reparerats eller ändrats under förfarandet för passiv förädling i ett land eller territorium med vilket unionen har ingått ett internationellt avtal som föreskriver en sådan befrielse, för att säkerställa att unionen fullgör sina internationella åtaganden i detta sammanhang. Eftersom omfattningen av den befrielsen är begränsad till införsel av de varor som faktiskt har reparerats eller ändrats i det berörda landet eller territoriet, bör den inte utvidgas till införseln av reparerade eller ändrade produkter som framställs av likvärdiga varor eller ersättningsvaror inom ramen för standardutbytessystemet. Befrielsen från importtullar bör därför inte tillämpas på dessa varor och produkter.

8 Om tullmyndigheterna är skyldiga att ogiltigförklara en summarisk utförseldeklaration eller anmälan om återexport på grund av att de relevanta varorna inte har förts ut ur unionens tullområde, bör deklarationen eller anmälan utan dröjsmål ogiltigförklaras efter det att 150 dagar har förflutit efter det att den ingavs i stället för inom 150 dagar, eftersom det är den period under vilken varorna ska föras ut ur unionens tullområde.

9 I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och lämpligt för att förverkliga de grundläggande målen att skapa en välfungerande tullunion och genomföra den gemensamma handelspolitiken, att lösa ett antal tekniska problem som har upptäckts under genomförandet av kodexen sedan dess ikraftträdande, att inkludera två territorier inom en medlemsstat i unionens tullområde och att anpassa kodexen till ett internationellt avtal som inte var i kraft när kodexen antogs. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

10 Förordning (EU) nr 952/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Delegering av befogenhet

Förordning (EU) nr 952/2013 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 4.1 ska tolfte strecksatsen ersättas med följande:

2 I artikel 34.9 ska första stycket ersättas med följande:

3 Artikel 124.1 h i ska ersättas med följande:

4 Artikel 126 ska ersättas med följande:

5 Artikel 129.2 ska ersättas med följande:

6 Artikel 139.5 ska ersättas med följande:

7 Artikel 146.2 ska ersättas med följande:

8 Följande artikel ska införas:

9 Artikel 272.2 ska ersättas med följande:

10 Artikel 275.2 ska ersättas med följande:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1.1 ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.

1 EUT C 367, 10.10.2018, s. 39.

2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 31 januari 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 februari 2019.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).