Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2089 av den 27 november 2019 om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller EU-referensvärden för klimatomställning, EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Den 25 september 2015 antog FN:s generalförsamling en ny ram för global hållbar utveckling: Agenda 2030 för hållbar utveckling (Agenda 2030), vars kärna utgörs av målen för hållbar utveckling. I kommissionens meddelande av den 22 november 2016 om nästa steg för en hållbar europeisk framtid kopplas målen för hållbar utveckling till unionens politikram för att säkerställa att unionens samtliga åtgärder och politiska initiativ, såväl inom unionen som globalt, redan från början integrerar målen för hållbar utveckling. I sina slutsatser av den 20 juni 2017 bekräftade rådet unionens och dess medlemsstaters åtagande att genomföra Agenda 2030 på ett fullständigt, samstämmigt, omfattande, integrerat och effektivt sätt och i nära samarbete med sina partner och andra intressenter.

2 Parisavtalet, som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (Parisavtalet), och som godkändes av unionen den 5 oktober 2016 och trädde i kraft den 4 november 2016, avser att stärka åtgärderna mot klimatförändringar, bland annat genom att göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

3 För att uppnå målen i Parisavtalet och avsevärt minska riskerna med och konsekvenserna av klimatförändringarna är den övergripande målsättningen att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2 °C över förindustriell nivå och fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå.

4 Den 8 oktober 2018 offentliggjorde den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) en särskild rapport med titeln Global Warming of 1,5 °C (Global uppvärmning på 1,5 °C), där det varnas för att en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 °C skulle kräva snabba, långtgående och tidigare oöverträffade förändringar av samhällets alla aspekter, och att en begränsning av den globala uppvärmningen till 1,5 °C jämfört med 2 °C skulle kunna gå hand i hand med säkerställandet av ett mer hållbart och rättvist samhälle.

5 Hållbarhet och övergången till en koldioxidsnål, klimattålig och mer resurseffektiv och cirkulär ekonomi är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. Hållbar utveckling har länge stått i centrum för unionsprojektet, och fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) reflekterar dess sociala och ekologiska dimension. Det finns en begränsad tidsram för att ändra kulturen inom den finansiella sektorn i riktning mot hållbarhet för att säkerställa att den genomsnittliga temperaturökningen hålls väl under 2 °C. Det är därför mycket viktigt att nya investeringar i infrastruktur är hållbara på lång sikt.

6 I sitt meddelande av den 8 mars 2018 offentliggjorde kommissionen sin handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt som inför en ambitiös och omfattande strategi för hållbar finansiering. Ett av målen med handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå en hållbar och inkluderande tillväxt. En ökad fokusering på att begränsa konsekvenserna av klimatförändringarna är avgörande, eftersom antalet katastrofer som utlösts av oförutsägbara väderförhållanden har ökat dramatiskt.

7 I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU efterlystes en ökning av den privata sektorns finansiering av miljö- och klimatrelaterade utgifter, framför allt genom skapande av incitament och metoder som sporrar företag att mäta såväl miljökostnaderna för sin verksamhet som vinsterna av att använda miljötjänster.

8 För att uppnå målen för hållbar utveckling i unionen måste kapitalflöden slussas mot hållbara investeringar. Det är viktigt att fullt ut utnyttja den inre marknadens potential för att nå dessa mål. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att undanröja hindren för en effektiv rörlighet för kapital till hållbara investeringar på den inre marknaden och att förhindra att nya hinder uppkommer.

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 fastställer enhetliga regler för referensvärden i unionen och omfattar olika typer av referensvärden. Koldioxidsnåla investeringsstrategier blir allt vanligare och investerarna använder i allt högre grad referensvärden för koldioxidsnåla investeringar för att mäta sina investeringsportföljers resultat. Fastställandet av EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet på grundval av en metod som är kopplad till de åtaganden som fastställs i Parisavtalet om koldioxidutsläpp skulle bidra till ökad öppenhet och till att förhindra grönmålning.

10 Det finns för närvarande en rad olika index som fungerar som index för koldioxidsnåla investeringar. De används som referensvärden för investeringsportföljer och -produkter som säljs över gränserna. Kvaliteten och integriteten hos referensvärdena för koldioxidsnåla investeringar påverkar den inre marknadens effektiva funktion för en rad olika individuella och kollektiva investeringsportföljer. Många index för koldioxidsnåla investeringar som används för att mäta investeringsportföljers resultat, särskilt för separerade placeringskonton och företag för kollektiva investeringar, tillhandahålls i en viss medlemsstat men används av portfölj- och kapitalförvaltare i andra medlemsstater. Portfölj- och kapitalförvaltare säkrar dessutom ofta sina klimatexponeringsrisker med hjälp av referensvärden som konstrueras i andra medlemsstater.

11 Olika kategorier av index för koldioxidsnåla investeringar, med olika hög ambitionsgrad, har dykt upp på marknaden. Vissa referensvärden går ut på att minska koldioxidavtrycket från en standardinvesteringsportfölj, medan andra går ut på att enbart ta med tillgångar som bidrar till att uppnå klimatmålet på 2 °C enligt Parisavtalet. Trots att dessa referensvärden bygger på olika mål och strategier marknadsförs många av dem gemensamt som gröna referensvärden.

12 Om referensvärden fastställs med hjälp av olika metoder leder detta till en fragmentering av den inre marknaden, eftersom det inte blir tydligt för användarna om ett visst index för koldioxidsnåla investeringar är ett referensvärde som ligger i linje med målen i Parisavtalet eller endast ett referensvärde som syftar till att minska koldioxidavtrycket i en standardportfölj. För att förhindra att administratörer eventuellt gör illegitima utfästelser om hur klimatvänliga deras referensvärden är kommer medlemsstaterna sannolikt att anta sina egna regler för att skydda investerare från osäkerhet och tveksamhet vad gäller målen och ambitionsnivån för olika typer av index för koldioxidsnåla investeringar, och som används som referensvärden för koldioxidsnåla investeringsportföljer.

13 Utan en harmoniserad ram för att säkerställa tillförlitlighet och integritet hos de viktigaste typerna av referensvärden för koldioxidsnåla investeringar som används för enskilda eller kollektiva investeringsportföljer, är det sannolikt att olika behandling i olika medlemsstater kommer att skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad.

14 För att den inre marknaden ska fortsätta att fungera korrekt till förmån för slutinvesteraren, för att ytterligare förbättra den inre marknadens funktion, och för att säkerställa en hög nivå av konsument- och investerarskydd är det lämpligt att ändra förordning (EU) 2016/1011 genom att införa ett regelverk för att fastställa minimikrav när det gäller EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet på unionsnivå. I det avseendet är det särskilt viktigt att sådana referensvärden inte medför betydande skada för andra mål för miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-mål).

15 Införande av en klar åtskillnad mellan EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet samt framtagande av minimistandarder för vart och ett av dessa referensvärden skulle bidra till konsekvens mellan dessa referensvärden. EU-referensvärdet för anpassning till Parisavtalet bör vara i linje med målen i Parisavtalet på indexnivå.

16 För att säkerställa att märkningen EU-referensvärde för klimatomställning och EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet är tillförlitlig och lätt att känna igen för investerare i hela unionen bör endast administratörer som uppfyller kraven i denna förordning ha rätt att använda dessa märkningar när de marknadsför EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet i unionen.

17 För att uppmuntra företag att redovisa trovärdiga målsättningar för minskning av koldioxidutsläpp bör en administratör av ett EU-referensvärde för klimatomställning, som väljer eller viktar underliggande tillgångar, beakta företag som har som mål att minska sina koldioxidutsläpp för anpassning till målen i Parisavtalet. Sådana målsättningar bör vara offentliga och trovärdiga på så sätt att de bör innebära ett genuint åtagande om utfasning av fossila bränslen och bör vara tillräckligt detaljerade och tekniskt genomförbara.

18 Användare av referensvärden har inte alltid nödvändig information om i vilken utsträckning referensvärdesadministratörernas metoder beaktar ESG-faktorer. Sådan information är också ofta splittrad eller saknas helt och fungerar inte för en effektiv jämförelse över gränserna i investeringssyfte. För att göra det möjligt för marknadsaktörer att fatta välgrundade beslut bör samtliga referensvärdesadministratörer, med undantag för administratörer av referensräntor och referensvärden för utländsk valuta, vara skyldiga att i referensvärdesdeklarationen redovisa huruvida deras referensvärden eller familjer av referensvärden eftersträvar ESG-målen och huruvida referensvärdesadministratören erbjuder sådana referensvärden.

19 För att underrätta investerare om i vilken grad signifikanta referensvärden för aktier och obligationer samt EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet bidrar till att uppfylla målen i Parisavtalet bör referensvärdesadministratörer offentliggöra detaljerad information om huruvida och i vilken utsträckning en övergripande grad av anpassning till målsättningen att minska koldioxidutsläppen, eller uppnåendet av målen i Parisavtalet, säkerställs.

20 Administratörer av EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet bör även offentliggöra de metoder som de använder för att beräkna dessa referensvärden. Denna information bör redovisa hur de underliggande tillgångarna har valts ut och viktats och vilka tillgångar som har uteslutits och varför. För att bedöma hur referensvärdet bidrar till miljömålen bör referensvärdesadministratören redovisa hur de underliggande tillgångarnas koldioxidutsläpp har mätts, deras respektive värden, inklusive referensvärdets totala koldioxidavtryck, och vilken typ av data som använts samt dess källa. För att göra det möjligt för kapitalförvaltare att välja det lämpligaste referensvärdet för sin investeringsstrategi bör referensvärdesadministratörer förklara vad parametrarna i deras metoder stödjer sig på, och hur referensvärdet bidrar till miljömålen. Den information som offentliggörs bör också omfatta uppgifter om hur ofta översyn görs och enligt vilket förfarande.

21 De metoder som används för EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet bör grunda sig på vetenskapsbaserad utveckling mot minskade koldioxidutsläpp eller på en övergripande anpassning till målen i Parisavtalet.

22 För att säkerställa att man fortsätter att hålla fast vid det valda klimatmålet bör administratörer av EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet regelbundet se över sina metoder och informera användarna om de tillämpliga förfarandena för att göra en väsentlig ändring av dessa metoder. När referensvärdesadministratörer gör en väsentlig ändring bör de redovisa skälen för denna ändring och förklara hur den ändringen är förenlig med referensvärdets ursprungliga mål.

23 Referensvärdesdeklarationen för referensvärden som inte har några underliggande tillgångar som påverkar klimatförändringarna, exempelvis referensräntor och referensvärden för utländsk valuta, bör undantas från skyldigheten att redovisa huruvida och i vilken utsträckning en grad av övergripande anpassning till målsättningen för minskning av koldioxidutsläpp eller uppnåendet av målen i Parisavtalet säkerställs. För referensvärden eller familjer av referensvärden som inte eftersträvar mål för koldioxidutsläpp bör det dessutom vara tillräckligt att i referensvärdesdeklarationen tydligt ange att sådana mål inte eftersträvas.

24 I syfte att öka transparensen och säkerställa en lämplig harmoniseringsnivå bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ange minimiinnehållet i de upplysningskrav som bör gälla för administratörer av EU-referensvärden för klimatomställning och administratörer av EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet, och för att ange minimistandarder för harmonisering av metoderna för att fastställa EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet, inklusive metoden för att beräkna de underliggande tillgångarnas koldioxidutsläpp, med beaktande av metoderna för produkters miljöavtryck (PEF-metoden) och för organisationers miljöavtryck (OEF-metoden) enligt definitionerna i punkt 2 a och b i kommissionens rekommendation 2013/179/EU och arbetet inom den tekniska expertgruppen för hållbar finansiering. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga öppna och offentliga samråd under sitt förberedande arbete för var och en av de delegerade akterna, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter och får tillgång till protokollen från alla möten i kommissionens tekniska expertgrupp för hållbar finansiering.

25 Förordning (EU) 2016/1011 införde en övergångsperiod där en indexleverantör som tillhandahåller ett referensvärde den 30 juni 2016 ska ansöka om auktorisation senast den 1 januari 2020. Upphörandet av ett kritiskt referensvärde kan inverka på marknadernas integritet, den finansiella stabiliteten, konsumenterna, realekonomin och finansieringen av hushåll och företag i medlemsstaterna. Om ett kritiskt referensvärde upphör skulle det även kunna påverka giltigheten av finansiella avtal eller finansiella instrument och förorsaka störningar både för investerare och för konsumenter, med potentiellt allvarliga konsekvenser för den finansiella stabiliteten. Om dataunderlaget till kritiska referensvärden inte längre vore tillgängligt, skulle detta dessutom kunna undergräva dessa referensvärdens representativa karaktär och kunna inverka negativt på sådana referensvärdens möjlighet att återspegla den underliggande marknaden eller ekonomiska verkligheten. Den maximala perioden för den obligatoriska administrationen av kritiska referensvärden och den maximala perioden för obligatorisk rapportering till sådana referensvärden bör därför förlängas till fem år. Det pågår för närvarande en reform av kritiska referensvärden. Ett byte från ett befintligt kritiskt referensvärde till en lämplig efterföljande ränta kräver en övergångsperiod så att alla rättsliga och tekniska arrangemang som är nödvändiga för ett sådant byte kan slutföras utan störningar. Under den övergångsperioden bör det befintliga kritiska referensvärdet offentliggöras tillsammans med den efterföljande räntan. Det är därför nödvändigt att förlänga den period under vilken ett befintligt kritiskt referensvärde kan offentliggöras och användas utan att dess administratör har ansökt om auktorisation.

26 Förordning (EU) 2016/1011 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av förordning (EU) 2016/1011

Förordning (EU) 2016/1011 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 3.1 ska följande led läggas till:

2 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

3 I avdelning III ska följande kapitel införas:

4 I artikel 21.3 ska tredje stycket ersättas med följande:

5 Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

6 I artikel 27 ska följande punkter införas:

7 I artikel 42.1 ska första stycket ersättas med följande:

8 Artikel 49 ska ersättas med följande:

9 Artikel 51 ska ändras på följande sätt:

10 I artikel 54 ska följande punkter läggas till:

11 Bilagorna ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT C 62, 15.2.2019, s. 103.

2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 mars 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 november 2019.

3 Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (EUT L 354, 28.12.2013, s. 171).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).

6 Kommissionens rekommendation 2013/179/EU av den 9 april 2013 om användningen av gemensamma metoder för att mäta och kommunicera produkters och organisationers miljöprestanda utifrån ett livscykelperspektiv (EUT L 124, 4.5.2013, s. 1).

7 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

8 Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).

BILAGA

Följande bilaga ska läggas till:

BILAGA III

EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet

Metod för EU-referensvärden för klimatomställning

1 Administratören av ett EU-referensvärde för klimatomställning ska beskriva, dokumentera och offentliggöra alla metoder som används för att beräkna referensvärdet, och tillhandahålla följande information, samtidigt som konfidentialitet och skydd av icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 säkerställs:

Metod för EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet

2 Utöver vad som anges i punkt 1 a, b och c ska administratören av ett EU-referensvärde för anpassning till Parisavtalet specificera den formel eller den beräkning som används för att fastställa om utsläppen är i linje med målen i Parisavtalet, samtidigt som konfidentialitet och skydd för icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) säkerställs enligt definitionen i direktiv (EU) 2016/943.

Ändringar av metoden

3 Administratörer av EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet ska anta förfaranden för att göra ändringar av sina metoder. De ska offentliggöra dessa förfaranden och föreslagna ändringar av sina metoder och bakomliggande skäl för dessa ändringar. Förfarandena ska vara förenliga med det överordnade målet att referensvärdesberäkningarna ska följa artikel 3.1.23a och 3.1.23b. Förfarandena ska föreskriva följande:

4 Administratörer av EU-referensvärden för klimatomställning och EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet ska regelbundet granska sina metoder på åtminstone årsbasis för att se till att de ger en god bild av de fastställda målen, och de ska ha rutiner för att beakta samtliga relevanta användares synpunkter.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).