Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Efter finanskrisen och till följd av rekommendationerna från den expertgrupp på hög nivå som leddes av Jacques de Larosière har unionen gjort betydande framsteg i arbetet för att inte bara skärpa, utan i större utsträckning harmonisera, reglerna för de finansiella marknaderna i form av ett enhetligt regelverk. Unionen har även upprättat det europeiska systemet för finansiell tillsyn – ett tvåpelarsystem med både mikrotillsyn, som samordnas av de europeiska tillsynsmyndigheterna, och makrotillsyn, genom inrättandet av Europeiska systemrisknämnden (ESRB). De tre europeiska tillsynsmyndigheterna – dvs. den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (nedan tillsammans kallade inrättandeförordningarna) – inledde sin verksamhet i januari 2011. De europeiska tillsynsmyndigheternas övergripande mål är att på ett hållbart sätt öka stabiliteten och effektiviteten i det finansiella systemet inom hela unionen samt att stärka konsument- och investerarskyddet.

2 De europeiska tillsynsmyndigheterna har på ett avgörande sätt bidragit till att harmonisera reglerna på de finansiella marknaderna i unionen genom att lämna underlag för kommissionens initiativ till förordningar och direktiv som därefter antas av Europaparlamentet och rådet. De europeiska tillsynsmyndigheterna har även överlämnat förslag till närmare tekniska regler till kommissionen som därefter har antagits som delegerade akter och genomförandeakter.

3 De europeiska tillsynsmyndigheterna har dessutom bidragit till ökad konvergens i den finansiella tillsynen och i tillsynspraxis inom unionen genom att utfärda riktlinjer som riktar sig till behöriga myndigheter eller finansiella institut eller finansmarknadsaktörer och genom att samordna översyner av tillsynspraxis.

4 Ytterligare befogenheter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna för att de ska kunna uppnå dessa mål förutsätter dessutom en lämplig styrningsstruktur, effektivt utnyttjande av resurser och tillräcklig finansiering. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna inte har tillräcklig finansiering eller inte styrs på ett effektivt sätt räcker det inte att bara utöka deras befogenheter för att de ska kunna uppnå sina mål.

5 De europeiska tillsynsmyndigheterna bör när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter agera i enlighet med den proportionalitetsprincip som fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt med riktlinjerna för bättre lagstiftning. Innehållet i och formen för de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet och åtgärder, inbegripet instrument såsom riktlinjer, rekommendationer, yttranden eller frågor och svar, bör alltid ha sin grund i och hålla sig inom ramarna för lagstiftningsakterna som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna eller vara inom deras befogenheter. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen för denna förordning och de bör agera i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna hos den finansiella verksamhet som bedrivs av de finansiella institut eller företag som berörs.

6 I sitt meddelande av den 8 juni 2017 om halvtidsutvärderingen av handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen framhöll kommissionen att en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster är avgörande för att undanröja regelarbitrage mellan medlemsstaterna när de utövar tillsyn, för att snabba på marknadsintegrationen och för att realisera de möjligheter som en inre marknad kan erbjuda finansiella enheter och investerare.

7 Det är därför särskilt angeläget att ytterligare framsteg mot konvergens i tillsynen görs så att kapitalmarknadsunionen kan fullbordas. Tio år efter det att den finansiella krisen bröt ut och ett nytt tillsynssystem inrättades står det klart att utvecklingen inom finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen i allt större utsträckning kommer att påverkas av två viktiga faktorer: hållbar finansiering och tekniska innovationer. Båda har potential att förändra finansiella tjänster och vårt system för finansiell tillsyn bör vara rustat för att hantera dem. Det är därför av mycket viktigt att det finansiella systemet bidrar fullt ut till att hantera kritiska hållbarhetsutmaningar. Detta förutsätter att de europeiska tillsynsmyndigheterna aktivt bidrar till att skapa lämplig reglerings- och tillsynsram.

8 De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha en framträdande roll i identifiering och rapportering av risker som miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsrelaterade faktorer utgör för den finansiella stabiliteten och i arbetet för att få aktiviteten på de finansiella marknaderna att i högre grad överensstämma med hållbarhetsmålen. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör utfärda riktlinjer för hur hållbarhetshänsyn i praktiken kan integreras i unionens relevanta finanslagstiftning och verka för en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser när de väl har antagits. När de tar initiativ till och samordnar unionsomfattande stresstester för att bedöma finansiella instituts motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling bör de europeiska tillsynsmyndigheterna vederbörligen beakta de risker som miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsrelaterade faktorer kan innebära för dessa institut.

9 Tekniska innovationer har fått ett allt större inflytande på den finansiella sektorn, vilket har lett till att behöriga myndigheter tagit olika initiativ för att hantera den tekniska utvecklingen. För att fortsätta främja ökad konvergens i tillsynen och utbyta bästa praxis dels mellan relevanta myndigheter, dels mellan relevanta myndigheter och finansiella institut eller finansmarknadsaktörer, bör de europeiska tillsynsmyndigheternas övervakningsfunktion och tillsynssamordning stärkas.

10 Tekniska framsteg på de finansiella marknaderna kan bidra till finansiell inkludering, ge tillgång till finansiering, stärka marknadernas integritet och effektivitet samt även minska hindren för tillträde till dessa marknader. Om det är relevant för tillämpliga materiella regler bör utbildningen av behöriga myndigheter även omfatta tekniska innovationer. Detta bör bidra till att förhindra att medlemsstaterna utvecklar olika sätt att hantera dessa frågor.

11 EBA bör, inom sitt sakkunskapsområde, övervaka faktorer som hindrar eller påverkar konsolidering av tillsynen och kan avge yttranden eller rekommendationer i syfte att identifiera lämpliga sätt att åtgärda sådana hinder eller sådan påverkan.

12 Frågor och svar är ett viktigt konvergensverktyg som främjar gemensamma metoder och gemensam praxis i tillsynen genom att ge vägledning om tillämpningen av unionsrättsakter inom de europeiska tillsynsmyndigheternas behörighetsområde.

13 Det blir allt viktigare att främja en konsekvent, systematisk och verkningsfull övervakning och bedömning av risker avseende penningtvätt och finansiering av terrorism i unionens finansiella system. Att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism är ett gemensamt ansvar som delas mellan medlemsstaterna och unionens institutioner och organ inom deras respektive mandat. De bör inrätta mekanismer för bättre samarbete, samordning och ömsesidigt bistånd där de verktyg och åtgärder som finns att tillgå enligt nuvarande regelverk och institutionella ramar utnyttjas fullt ut.

14 Med tanke på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten om finanssektorn missbrukas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och eftersom det är inom banksektorn som det är mest sannolikt att riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism får systemeffekter, och med utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts av EBA, som är en myndighet där de nationella behöriga myndigheterna i alla medlemsstater är företrädda, när det gäller att skydda banksektorn från sådant missbruk, bör EBA ha en ledande samordnings- och övervakningsroll på unionsnivå för att hindra att det finansiella systemet används för sådana syften. Det är därför nödvändigt att utöka EBA:s nuvarande befogenheter och ge myndigheten befogenhet att vidta åtgärder inom tillämpningsområdet för förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, i den mån som denna befogenhet avser förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, när det gäller finanssektorsaktörer och behöriga myndigheter som utövar tillsyn över dem, som omfattas av dessa förordningar. En centralisering av detta mandat för hela finanssektorn till EBA skulle dessutom optimera utnyttjandet av myndighetens expertis och resurser, utan att påverka de väsentliga skyldigheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849.

15 För att kunna fullgöra sina uppgifter på ett verkningsfullt sätt bör EBA fullt ut utnyttja sina befogenheter och verktyg enligt förordning (EU) nr 1093/2010 samtidigt som proportionalitetsprincipen respekteras. För detta ändamål bör EBA utarbeta standarder för reglering och tillsyn, i synnerhet genom att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder, förslag till tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer samt avge yttranden för att förebygga och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism via finanssektorn och främja en enhetlig tillämpning av dem i enlighet med det mandat som ges i de relevanta lagstiftningsakter som avses i artiklarna 1.2 och 16 i inrättandeförordningarna. De åtgärder som EBA vidtar för att främja integritet, transparens och säkerhet i det finansiella systemet och för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör inte gå utöver vad som behövs för att uppnå målen i den här förordningen och i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna, och vederbörlig hänsyn bör tas till riskernas art, omfattning och komplexitet, liksom affärspraxis, affärsmodeller, hur stora aktörerna i den finansiella sektorn är samt marknadens storlek.

16 Det är viktigt att EBA i sin nya roll samlar in all relevant information om brister avseende penningtvätt och finansiering av terrorism som upptäcks av relevanta unionsmyndigheter och nationella myndigheter, utan att det påverkar de uppgifter som myndigheterna tilldelas enligt direktiv (EU) 2015/849 och utan att det ger upphov till onödigt dubbelarbete. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725, bör EBA lagra sådan information i en central databas och främja samarbete mellan myndigheter genom att säkerställa att relevant information sprids på lämpligt sätt. EBA bör därför ha i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder avseende informationsinsamling. EBA får även, när så är lämpligt överlämna bevisning som den förfogar över och som kan leda till rättsliga förfaranden, till den berörda medlemsstatens nationella rättsliga myndigheter och, i den mån uppgifterna rör medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten enligt rådets förordning (EU) 2017/1939, till Europeiska åklagarmyndigheten, för dessa uttryckligen tilldelade uppgifter.

17 EBA bör inte samla in information om konkreta misstänkta transaktioner som finanssektorsaktörer är skyldiga att rapportera till EU:s finansunderrättelseenheter i sina medlemsstater enligt direktiv (EU) 2015/849. Svagheter bör betraktas som väsentliga om de utgör en överträdelse eller en potentiell överträdelse från en finanssektorsaktörs sida, eller utgör olämplig eller ineffektiv tillämpning från en finanssektorsaktörs sida, eller olämplig eller ineffektiv tillämpning från en finanssektorsaktörs sida av sina interna riktlinjer och förfaranden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av rättsliga bestämmelser om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. En överträdelse anses ha inträffat när en finanssektorsaktör underlåter att uppfylla kraven i någon av unionsakterna och i nationell rätt som införlivar sådana krav, enligt vad som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna, i den mån som dessa akter bidrar till att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. En potentiell överträdelse föreligger om den behöriga myndigheten har rimliga skäl att misstänka att en överträdelse har ägt rum, men i detta skede inte är i stånd att fastställa att den har ägt rum. På grund av den information som erhållits i detta skede, till exempel information från inspektioner på plats eller från externa förfaranden, är det emellertid mycket troligt att en överträdelse har ägt rum. Olämplig eller ineffektiv tillämpning av rättsliga bestämmelser inträffar när en finanssektorsaktör underlåter att genomföra kraven i dessa rättsakter på ett tillfredsställande sätt. Olämplig eller ineffektiv tillämpning av en finanssektorsaktörs interna riktlinjer och förfaranden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av dessa akter bör betraktas som en svaghet som avsevärt ökar risken för att överträdelser har ägt rum eller kan äga rum.

18 Vid bedömning av sårbarheter och risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i finanssektorn bör EBA också beakta följderna för penningtvätt och finansiering av terrorism från alla förbrott, inbegripet skattebrott i tillämpliga fall.

19 På begäran bör EBA ge bistånd till behöriga myndigheter inom ramen för utövandet av deras tillsynsuppgifter. EBA bör även noggrant samordna sitt arbete och, om så är lämpligt, utbyta information med behöriga myndigheter, bland annat Europeiska centralbanken i egenskap av tillsynsansvarigt organ, och med myndigheter som anförtrotts att utöva tillsyn över de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i direktiv (EU) 2015/849, för att säkerställa effektivitet och undvika alla former av överlappande eller inkonsekventa åtgärder för att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

20 EBA bör genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter samt riskbedömningar av lämpligheten i behöriga myndigheters strategier och resurser vad avser de viktigaste framväxande risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som identifierats i den överstatliga riskbedömningen. När EBA utför sådana inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010, bör EBA ta hänsyn såväl till relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och mellanstatliga organ med befogenhet när det gäller att förhindra och bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism som till kommissionens tvåårsrapport enligt artikel 6 i direktiv (EU) 2015/849 och till den nationella riskbedömning som den berörda medlemsstaten utarbetat enligt artikel 7 i det direktivet.

21 Vidare bör EBA även ha en ledande roll när det gäller att bidra till att underlätta samarbete mellan behöriga myndigheter i unionen och relevanta myndigheter i tredjeländer i dessa frågor i syfte att bättre kunna samordna åtgärder på unionsnivå i samband med väsentliga fall av penningtvätt och finansiering av terrorism med gränsöverskridande tredjelandsaspekter. Denna roll bör inte inverka på de normala kontakterna mellan behöriga myndigheter och myndigheterna i tredjeland.

22 För att effektivisera efterlevnadskontrollen i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism, och för att säkerställa en bättre samordning av de nationella behöriga myndigheternas åtgärder mot överträdelser av direkt tillämplig unionsrätt eller nationella införlivandeåtgärder, bör EBA ha befogenhet att analysera den insamlade informationen och, om nödvändigt, utreda påstådda väsentliga överträdelser av unionsrätten, eller underlåtenhet att tillämpa den, som kommit till EBA:s kännedom och, om det finns indikationer på väsentliga överträdelser, begära att behöriga myndigheter ska undersöka potentiella överträdelser av relevanta regler och överväga beslut om sanktioner för finanssektorsaktörer som ålägger dessa att uppfylla sina rättsliga skyldigheter. Den befogenheten bör endast användas när EBA har indikationer på väsentliga överträdelser.

23 Vid tillämpning av förfarandet för överträdelse av unionsrätten som föreskrivs i artikel 17 i inrättandeförordningarna och för att säkerställa en korrekt tillämpning av unionsrätten bör de europeiska tillsynsmyndigheterna lättare och snabbare få tillgång till uppgifter. De bör därför genom en vederbörligen motiverad begäran kunna begära uppgifter direkt från andra behöriga myndigheter när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att erhålla den information som anses nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.

24 För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs att behöriga myndigheter har samma tillvägagångssätt. De behöriga myndigheternas verksamhet är därför föremål för inbördes utvärderingar. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör även säkerställa att metoder tillämpas på samma sätt. Sådana inbördes utvärderingar bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på behöriga myndigheters förmåga att uppnå tillsynsresultat av hög kvalitet och på dessa behöriga myndigheters oberoende. De huvudsakliga resultaten av sådana inbördes utvärderingar bör offentliggöras för att uppmuntra regelefterlevnad och öka transparensen, utom om ett sådant offentliggörande skulle innebära risker för den finansiella stabiliteten.

25 Med tanke på hur viktigt det är att säkerställa att unionens tillsynsregler för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas ändamålsenligt är det av största vikt att tillsynspraxis omfattas av inbördes utvärderingar, så att en objektiv och transparent bild av denna praxis framträder. EBA bör också bedöma de behöriga myndigheternas strategier, kapacitet och resurser för att hantera framväxande risker avseende penningtvätt och finansiering av terrorism.

26 För att kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör det vara möjligt för EBA, efter att ha fattat ett beslut riktat till den behöriga myndigheten, att kunna fatta enskilda beslut riktade till finanssektorsaktörer inom ramen för förfarandet vid överträdelser av unionsrätten och förfarandet för bindande medling även när de materiella reglerna inte är direkt tillämpliga på sådana aktörer. När de materiella reglerna fastställs i direktiv bör EBA tillämpa nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som på dagen för ikraftträdandet av denna förordning uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ, bör EBA tillämpa nationell rätt i den mån dessa alternativ har utnyttjats.

27 När denna förordning bemyndigar EBA att tillämpa nationell rätt som införlivar direktiven kan denna nationella rätt tillämpas av EBA endast i den mån det är nödvändigt för att utföra de uppgifter som EBA tilldelas genom unionsrätten. EBA bör därför tillämpa alla relevanta unionsregler, och när sådana regler fastställs i direktiv bör myndigheten tillämpa den nationella rätten som införlivar dessa direktiv i den utsträckning som krävs enligt unionsrätten, i syfte att åstadkomma en enhetlig tillämpning av rätten i hela unionen samtidigt som relevant nationell rätt respekteras.

28 Om ett beslut av EBA grundar sig på eller har ett samband med befogenheterna för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och det rör finanssektorsaktörer eller behöriga myndigheter inom Eiopas eller Esmas område, bör EBA kunna fatta det beslutet i samförstånd med Eiopa eller Esma i respektive fall. Eiopa och Esma bör, när de ger sina synpunkter, i varje enskilt fall beakta hur brådskande det aktuella beslutet är och överväga att använda påskyndade beslutsförfaranden i linje med sina respektive internstyrningsregler.

29 De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör säkerställa att det är möjligt att lämna den informationen anonymt eller konfidentiellt och säkert. Den rapporterande personen bör vara skyddad mot repressalier. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör lämna återkoppling till den rapporterande personen.

30 För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs vidare att tvister mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i gränsöverskridande situationer kan lösas på ett effektivt sätt. De befintliga tvistlösningsreglerna är inte helt tillfredsställande. De bör därför anpassas så att de blir lättare att tillämpa.

31 En viktig del av de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete med konvergens i tillsynspraxis är att främja en gemensam tillsynskultur i unionen. Myndigheten får därför regelbundet fastställa upp till två prioriteringar som är av relevans för hela unionen. De behöriga myndigheterna bör beakta dessa prioriteringar när de utarbetar sina arbetsprogram. Tillsynsstyrelsen för varje europeisk tillsynsmyndighet bör diskutera de behöriga myndigheternas relevanta verksamhet som ska utföras påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta.

32 Kommittéernas för inbördes utvärdering bör möjliggöra ingående analyser baserade på de granskade myndigheternas självutvärderingar, följda av en bedömning av kommittén för inbördes utvärdering. Medlemmar av en behörig myndighet under granskning bör inte delta i utvärderingen i den mån den rör den berörda myndigheten i fråga.

33 Erfarenheterna från de europeiska tillsynsmyndigheternas praktiska arbete har visat på fördelarna med stärkt samordning inom vissa områden via tillfälliga grupper eller plattformar. Denna förordning bör utgöra rättslig grund för och stärka sådana arrangemang genom ett nytt verktyg, nämligen inrättandet av samordningsgrupper. Samordningsgrupperna bör främja enhetlighet i de behöriga myndigheternas tillsynspraxis, särskilt genom utbyte av information och erfarenheter. Det bör vara obligatoriskt för alla behöriga myndigheter att delta i dessa samordningsgrupper och de behöriga myndigheterna bör ge nödvändig information till samordningsgrupperna. Det bör övervägas att inrätta samordningsgrupper närhelst de behöriga myndigheterna upptäcker ett samordningsbehov mot bakgrund av en viss marknadsutveckling. Sådana samordningsgrupper får inrättas inom alla områden som omfattas av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna.

34 För ordnade och väl fungerande internationella finansiella marknader krävs det övervakning av beslut om tredjeländers likvärdighet som har antagits av kommissionen. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör övervaka utvecklingen inom reglering och tillsyn samt hur efterlevnaden kontrolleras i dessa tredjeländer. Den bör göra detta för att kontrollera huruvida kriterierna för dessa beslut och eventuella villkor i besluten fortfarande uppfylls. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör överlämna en konfidentiell rapport om sin övervakning till kommissionen en gång om året. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör i detta sammanhang även, när så är möjligt, upprätta administrativa arrangemang med tredjeländers behöriga myndigheter för att få information för kontrolländamål och för samordning av tillsynen. Denna skärpta tillsynsordning bör säkerställa att tredjeländers likvärdighet blir mer transparent, mer förutsägbar för de berörda tredjeländerna och mer enhetlig inom alla sektorer.

35 ESRB:s företrädare i tillsynsstyrelsen bör lägga fram ESRB:s styrelses gemensamma syn med särskild inriktning på den finansiella stabiliteten.

36 För att säkerställa att lämplig expertis ligger till grund för beslut om åtgärder avseende förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism måste en permanent intern kommitté inrättas i EBA. Den kommittén bör bestå av företrädare på hög nivå, från myndigheter och organ som ansvarar för att kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen om förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, med sakkunskaper och beslutsbefogenheter när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. I den kommittén bör även ingå företrädare på hög nivå från de europeiska tillsynsmyndigheterna med sakkunskap om olika affärsmodeller och deras respektive sektorsspecifika aspekter. Den kommittén bör granska och bereda EBA:s beslut. För att undvika dubbelarbete ska denna nya kommitté ersätta den befintliga underkommitté för bekämpning av penningtvätt som inrättats under de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté. Det bör vara möjligt för de europeiska tillsynsmyndigheterna att lämna skriftliga synpunkter på alla den interna kommitténs utkast till beslut, som EBA:s tillsynsstyrelse vederbörligen bör beakta innan den fattar sitt slutliga beslut.

37 I överensstämmelse med målet om att skapa ett mer enhetligt och fungerande tillsynssystem i unionen för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, göra en heltäckande bedömning av hur de särskilda uppgifter som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och som tilldelats EBA enligt denna förordning utförs, hur de fungerar och hur ändamålsenliga de är. I synnerhet bör bedömningen – i möjligaste mån – återspegla erfarenheter som gjorts i situationer där EBA begär att en behörig myndighet ska: utreda finanssektorsaktörers eventuella överträdelser av nationell rätt i den utsträckning denna rätt har införlivat direktiven eller utnyttjar alternativ som beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten; överväga att införa sanktioner för den berörda finanssektorsaktören för sådana överträdelser; eller överväga att anta ett individuellt beslut riktat till den finanssektorsaktören med krav på att aktören vidtar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt nationell rätt i den utsträckning som denna lagstiftning införlivar direktiven eller utnyttjar alternativ som beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten. Den bör på samma sätt återspegla sådana erfarenheter när EBA tillämpar nationell rätt i den utsträckning som denna rätt införlivar direktiven eller utnyttjar alternativ som beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten. Kommissionen bör senast den 11 januari 2022 förelägga Europaparlamentet och rådet denna bedömning som en del av den rapport som avses i artikel 65 i direktiv (EU) 2015/849 och, om lämpligt, tillsammans med lagstiftningsförslag. Fram till dess att denna bedömning har lagts fram bör de befogenheter, som tilldelas EBA i artiklarna 9b, 17.6 och 19.4 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, betraktas som en provisorisk lösning, i den mån de tillåter EBA att rikta begäranden till behöriga myndigheter om eventuella överträdelser av nationell rätt eller tillåter EBA att tillämpa nationell rätt.

38 För att konfidentialiteten i de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete ska upprätthållas bör kravet på tystnadsplikt även omfatta alla personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till den berörda europeiska tillsynsmyndighetens uppdrag.

39 Inrättande förordningarna samt de sektorsspecifika lagstiftningsakterna kräver att de europeiska tillsynsmyndigheterna försöker upprätta effektiva administrativa arrangemang, däribland informationsutbyte, med tredjeländers tillsynsmyndigheter. Behovet av effektivt samarbete och informationsutbyte bör bli ännu större när vissa av de europeiska tillsynsmyndigheterna, enligt denna ändringsförordning, får ett utökat och mer övergripande ansvar för tillsynen över tredjeländers enheter och deras verksamhet. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna i det sammanhanget behandlar personuppgifter, till exempel genom att skicka dem till länder utanför unionen, måste de uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/1725. Om det inte finns ett beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder, till exempel inom ramen för sådana administrativa överenskommelser som avses i artikel 48.3 b i förordning (EU) 2018/1725, får de europeiska tillsynsmyndigheterna utbyta personuppgifter med myndigheter i tredjeländer med stöd av det undantag för situationer där det föreligger ett sådant allmänintresse som anges i artikel 50.1 d i den förordningen och som särskilt gäller internationellt informationsutbyte mellan finansiella tillsynsmyndigheter.

40 I inrättandeförordningarna föreskrivs att de europeiska tillsynsmyndigheterna, i samarbete med ESRB, bör ta initiativ till och samordna unionsomfattande stresstester för att bedöma finansiella instituts eller finansmarknadsaktörers motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling. De bör även säkerställa att en enhetlig metod i möjligaste mån tillämpas på nationell nivå för sådana tester. Det bör när det gäller alla europeiska tillsynsmyndigheter även förtydligas att behöriga myndigheters tystnadsplikt inte bör hindra dem från att överföra resultat av stresstester till de europeiska tillsynsmyndigheterna för offentliggörande.

41 För att säkerställa en hög grad av konvergens inom tillsyn och godkännande av interna modeller i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG bör Eiopa på begäran kunna bistå de behöriga myndigheterna i beslutet om godkännande av interna modeller.

42 För att de europeiska tillsynsmyndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter avseende konsumentskydd bör de, i tillämpliga fall, ha rätt att samordna behöriga myndigheters så kallade anonyma kundbesöksundersökningar.

43 De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha tillräckligt med resurser och personal för att inom ramen för sina olika befogenheter enligt denna förordning på ett effektivt sätt kunna bidra till en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig finansiell tillsyn. Ytterligare befogenheter och arbetsuppgifter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna bör åtföljas av tillräckliga personalresurser och finansiella resurser.

44 Beroende på hur omfattningen av den direkta tillsynen utvecklar sig kan det krävas att finansiella institut och finansmarknadsaktörer som står under de europeiska tillsynsmyndigheternas direkta tillsyn måste ge ytterligare bidrag på grundval av den relevanta europeiska tillsynsmyndighetens uppskattade utgifter.

45 Bristande överensstämmelser i handelsuppgifters kvalitet, format, tillförlitlighet och kostnad inverkar negativt på transparensen, investerarskyddet och marknadens effektivitet. För att förbättra övervakning och rekonstruktion av handelsuppgifter, sådana uppgifters enhetlighet och kvalitet och deras tillgång och tillgänglighet till en rimlig kostnad i hela unionen för de berörda handelsplatserna infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU en ny rättslig ram för datarapporteringstjänster, inbegripet auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster.

46 Kvaliteten på handelsuppgifter och på behandling och tillhandahållande av sådana uppgifter, inklusive behandling och tillhandahållande över gränserna, är av yttersta vikt för att uppnå huvudmålet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014, nämligen att stärka de finansiella marknadernas transparens. Tillhandahållandet av tjänster rörande grundläggande uppgifter är således avgörande för att användare ska kunna få en överblick över handelsverksamheten på unionens finansiella marknader och för att de behöriga myndigheterna ska få korrekt och heltäckande information om relevanta transaktioner.

47 Uppgifter om handel är vidare ett allt viktigare verktyg för en effektiv efterlevnadskontroll av kraven i förordning (EU) nr 600/2014. Med hänsyn till de gränsöverskridande aspekterna på datahantering, datakvalitet och behovet av stordriftsfördelar och i syfte att undvika de negativa effekterna av potentiella skillnader på både datakvalitet och den verksamhet som utförs av leverantörer av datarapporteringstjänster är det lämpligt och motiverat att överföra auktorisations- och tillsynsbefogenheter i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster från behöriga myndigheter till Esma, utom för de som omfattas av ett undantag, och att ange dessa befogenheter i förordning (EU) nr 600/2014, vilket samtidigt möjliggör konsolidering av fördelarna av att sammanföra datarelaterad kompetens i Esma.

48 Icke-professionella investerare bör få tillräcklig information om potentiella risker när de beslutar att investera i ett finansiellt instrument. Unionens rättsliga ramar syftar till att minska risken för vilseledande försäljning där icke-professionella investerare köper finansiella produkter som inte motsvarar deras behov eller förväntningar. För detta ändamål stärks i direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 organisations- och affärsuppförandekraven, så att värdepappersföretagen agerar i sina kunders bästa intresse. Bland dessa krav ingår utökad riskinformation till kunder, bättre bedömning av rekommenderade produkters lämplighet och en skyldighet att distribuera finansiella instrument till den identifierade målmarknaden, med beaktande av faktorer som emittenters solvens. Esma bör fullt ut använda sin befogenhet att säkerställa konvergens i tillsynen och stödja de nationella myndigheterna i arbetet för att uppnå en hög nivå på investerarskyddet och en ändamålsenlig övervakning av finansiella produkters risker.

49 Det är viktigt att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv inlämning, sammanställning och analys av uppgifter och ett ändamålsenligt och effektivt offentliggörande av uppgifter för att kunna göra beräkningar för att fastställa kraven i regelverken för transparens före och efter handel samt för handelsskyldigheter, samt för att få referensuppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014. Utöver de behöriga myndigheterna bör Esma således också få befogenhet att direkt samla in uppgifter från marknadsaktörer när det gäller uppfyllandet av kraven på transparens före och efter handel, och att auktorisera och övervaka leverantörer av datarapporteringstjänster.

50 Genom att ge Esma denna befogenhet möjliggörs en central auktorisation och övervakning som innebär att man lämnar den nuvarande situationen där flera handelsplatser, systematiska internhandlare, godkända publiceringsarrangemang (APA) och tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP) måste lämna uppgifter till flera olika behöriga myndigheter och där uppgifterna först därefter lämnas till Esma. Ett centralt förvaltat system bör vara mycket fördelaktigt för marknadsaktörer när det gäller större datatransparens, investerarskydd och marknadseffektivitet.

51 Tilldelning av datainsamlings-, auktorisations- och övervakningsbefogenheter från de behöriga myndigheterna till Esma är också centralt för andra uppgifter som Esma utför enligt förordning (EU) nr 600/2014, som marknadsövervakning och Esmas befogenheter att tillfälligt ingripa.

52 För att kunna utöva sina tillsynsbefogenheter i fråga om databehandling och tillhandahållande av uppgifter på ett ändamålsenligt sätt bör Esma ha möjlighet att utföra utredningar och kontroller på plats. Esma bör kunna påföra sanktionsavgifter eller viten för att tvinga leverantörer av datarapporteringstjänster att upphöra med en överträdelse, att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts av Esma eller att underkasta sig en utredning eller kontroll på plats, och Esma bör också kunna påföra administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder när man konstaterar att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förordning (EU) nr 600/2014.

53 Finansiella produkter som använder kritiska referensvärden är tillgängliga i samtliga medlemsstater. Sådana referensvärden är därför väsentliga för de finansiella marknadernas funktion och den finansiella stabiliteten i unionen. Tillsynen över ett kritiskt referensvärde bör följaktligen bygga på en övergripande bild av de potentiella effekterna, inte enbart i den medlemsstat där administratören är belägen och de medlemsstater där dess rapportörer är belägna, utan i hela unionen. Esma bör således utöva tillsyn över vissa kritiska referensvärden på unionsnivå. För att undvika dubbelarbete bör tillsyn över administratörer av kritiska referensvärden, inklusive eventuella icke-kritiska referensvärden som de också administrerar, endast utövas av Esma.

54 Eftersom administratörer av och rapportörer till kritiska referensvärden omfattas av striktare krav än administratörer av och rapportörer till andra referensvärden bör fastställandet av referensvärden som kritiska utföras av kommissionen eller begäras av Esma och kodifieras av kommissionen. Eftersom de nationella behöriga myndigheterna har bäst tillgång till uppgifter och information om de referensvärden de utövar tillsyn över, bör de underrätta kommissionen eller Esma om de referensvärden som de anser uppfylla kriterierna för att vara kritiska

55 Förfarandet för att fastställa referensmedlemsstaten för sådana administratörer av referensvärden belägna i tredjeländer som ansöker om erkännande i unionen är besvärligt och tidskrävande för både sökande aktörer och nationella behöriga myndigheter. Sökande kan försöka påverka detta fastställande i hopp om tillsynsarbitrage. Sådana administratörer av referensvärden kan på ett strategiskt sett välja rättsliga företrädare i en medlemsstat där de bedömer att tillsynen är mindre strikt. Genom ett harmoniserat tillvägagångssätt där Esma utgör behörig myndighet för att erkänna administratörer av referensvärden från tredjeländer undviks dessa risker och även kostnaderna för att fastställa referensmedlemsstaten samt för efterföljande tillsyn. Genom Esmas roll som behörig myndighet för erkända administratörer av referensvärden från tredjeländer fastställs Esma som motparten i unionen för tillsynsorgan i tredjeländer, vilket gör det internationella samarbetet mer effektivt och ändamålsenligt.

56 Många administratörer av referensvärden, om inte majoriteten av dem, är banker eller finansiella tjänsteföretag som hanterar kundmedel. För att inte undergräva unionens kamp mot penningtvätt eller finansiering av terrorism bör en förutsättning för ingåendet av ett samarbetsavtal med en behörig myndighet inom ramen för en likvärdighetsordning vara att landet för den behöriga myndigheten inte finns med i förteckningen över jurisdiktioner med sådana strategiska brister i sina nationella ordningar för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system.

57 Nästan samtliga referensvärden hänvisar till finansiella produkter som är tillgängliga i flera medlemsstater, om inte hela unionen. För att upptäcka risker relaterade till tillhandahållandet av referensvärden som kanske inte längre är tillförlitliga eller representativa för den marknad eller ekonomiska verklighet de avser att mäta bör de behöriga myndigheterna, däribland Esma, vid behov samarbeta med och biträda varandra.

58 Det bör föreskrivas en rimlig period för inrättande av de nödvändiga arrangemangen för de delegerade akterna och genomförandeakterna, för att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna och andra berörda parter möjlighet att tillämpa de regler som anges i denna förordning.

59 Förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 600/2014, Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/1011 och (EU) 2015/847 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av förordning (EU) nr 1093/2010

Förordning (EU) nr 1093/2010 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 3 ska ersättas med följande:

4 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

6 Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

7 Följande artiklar ska införas:

8 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

9 I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.

10 Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

11 Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

12 Följande artiklar ska införas:

13 Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

14 Följande artikel ska införas:

15 I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:

16 Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

17 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

18 Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

19 I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:

20 I artikel 27.2 ska tredje stycket utgå.

21 Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

22 Följande artikel ska införas:

23 Artikel 30 ska ersättas med följande:

24 Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

25 Följande artikel ska införas:

26 Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

27 Artikel 33 ska ersättas med följande:

28 Artikel 34 ska utgå.

29 Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

30 Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

31 Artikel 39 ska ersättas med följande:

32 Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

33 Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande:

34 Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

35 Följande artikel ska införas:

36 Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

37 Artikel 45 ska ersättas med följande:

38 Följande artiklar ska införas:

39 Artikel 46 ska ersättas med följande:

40 Artikel 47 ska ändras på följande sätt:

41 Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

42 Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

43 Artikel 49a ska ersättas med följande:

44 Artikel 50 ska utgå.

45 Artikel 54 ska ändras på följande sätt:

46 Artikel 55 ska ändras på följande sätt:

47 Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande:

48 Artikel 58 ska ändras på följande sätt:

49 I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande:

50 I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:

51 Följande artikel ska införas:

52 Artikel 62.1 ska ändras på följande sätt:

53 Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande:

54 I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande:

55 Artikel 70 ska ändras på följande sätt:

56 Artikel 71 ska ersättas med följande:

57 I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande:

58 I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande:

59 Artikel 76 ska ersättas med följande:

60 Artikel 81 ska ändras på följande sätt:

Artikel 2 – Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010

Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 3 ska ersättas med följande:

4 I artikel 4.2 ska led ii ersättas med följande:

5 I artikel 7 ska följande stycke läggas till:

6 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

7 Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

8 Följande artikel ska införas:

9 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

10 I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.

11 Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

12 Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

13 Följande artiklar ska införas:

14 Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

15 Följande artikel ska införas:

16 I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:

17 Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

18 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

19 Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

20 I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:

21 Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

22 Följande artikel ska införas:

23 Artikel 30 ska ersättas med följande:

24 Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

25 Följande artikel ska införas:

26 Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

27 Artikel 33 ska ersättas med följande:

28 Artikel 34 ska utgå.

29 Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

30 Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

31 Artikel 39 ska ersättas med följande:

32 Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

33 Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande:

34 Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

35 Följande artikel ska införas:

36 Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

37 Artikel 45 ska ersättas med följande:

38 Följande artiklar ska införas:

39 Artikel 46 ska ersättas med följande:

40 Artikel 47 ska ändras på följande sätt:

41 Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

42 Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

43 Följande artikel ska införas:

44 Artikel 50 ska utgå.

45 Artikel 54 ska ändras på följande sätt:

46 Artikel 55 ska ändras på följande sätt:

47 Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande:

48 Artikel 58 ska ändras på följande sätt:

49 I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande:

50 I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:

51 Följande artikel ska införas:

52 I artikel 62 ska punkt 1 ändras på följande sätt:

53 Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande:

54 I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande:

55 Artikel 70 ska ändras på följande sätt:

56 Artikel 71 ska ersättas med följande:

57 I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande:

58 I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande:

59 Artikel 76 ska ersättas med följande:

60 Artikel 81 ska ändras på följande sätt:

Artikel 3 – Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010

Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 3 ska ersättas med följande:

4 I artikel 4.3 ska led ii ersättas med följande:

5 I artikel 7 ska följande punkt läggas till:

6 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

7 Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

8 Följande artikel ska införas:

9 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

10 I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.

11 Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

12 Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

13 Följande artiklar ska införas:

14 Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

15 Följande artikel ska införas:

16 I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:

17 Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

18 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

19 Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

20 I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:

21 I artikel 27.2 ska andra stycket utgå.

22 Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

23 Följande artikel ska införas:

24 Artikel 30 ska ersättas med följande:

25 Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

26 Följande artiklar ska införas:

27 Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

28 Artikel 33 ska ersättas med följande:

29 Artikel 34 ska utgå.

30 Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

31 Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

32 Artikel 39 ska ersättas med följande:

33 Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

34 Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande:

35 Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

36 Följande artikel ska införas:

37 Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

38 Artikel 45 ska ersättas med följande:

39 Följande artiklar ska införas:

40 Artikel 46 ska ersättas med följande:

41 Artikel 47 ska ändras på följande sätt:

42 Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

43 Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

44 Följande artikel ska införas:

45 Artikel 50 ska utgå.

46 Artikel 54 ska ändras på följande sätt:

47 Artikel 55 ska ändras på följande sätt:

48 Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande:

49 Artikel 58 ska ändras på följande sätt:

50 I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande:

51 I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:

52 Följande artikel ska införas:

53 Artikel 62.1 ska ändras på följande sätt:

54 Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande:

55 I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande:

56 Artikel 70 ska ändras på följande sätt:

57 Artikel 71 ska ersättas med följande:

58 I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande:

59 I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande:

60 Artikel 76 ska ersättas med följande:

61 Artikel 81 ska ändras på följande sätt:

Artikel 4 – Ändringar av förordning (EU) nr 600/2014

Förordning (EU) nr 600/2014 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 1.1 ska följande led läggas till:

2 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 22 ska ersättas med följande:

4 I artikel 26.1 ska tredje stycket ersättas med följande:

5 Artikel 27 ska ersättas med följande:

6 Följande avdelning ska införas:

7 Följande avdelning ska införas:

8 I artikel 40 ska punkt 6 ersättas med följande:

9 I artikel 41 ska punkt 6 ersättas med följande:

10 Artikel 50 ska ändras på följande sätt:

11 I artikel 52 ska följande punkter läggas till:

12 Följande artiklar ska införas:

Artikel 5 – Ändringar av förordning (EU) 2016/1011

Förordning (EU) 2016/1011 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 3.1.24 a ska ändras på följande sätt:

2 I artikel 4 ska följande punkt läggas till:

3 I artikel 12 ska följande punkt läggas till:

4 I artikel 14 ska följande punkt läggas till:

5 I artikel 20 ska följande punkt införas:

6 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

7 I artikel 23 ska punkterna 3 och 4 ersättas med följande:

8 I artikel 26 ska följande punkt läggas till:

9 Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

10 Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

11 I artikel 34 ska följande punkt införas:

12 Artikel 40 ska ersättas med följande:

13 Artikel 41 ska ändras på följande sätt:

14 I artikel 43.1 ska inledningen ersättas med följande:

15 Artikel 44 ska ersättas med följande:

16 I artikel 45.5 ska första stycket ersättas med följande:

17 I artikel 46 ska punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

18 I artikel 47 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

19 I avdelning VI ska följande kapitel läggas till:

20 Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

21 Artikel 53 ska ersättas med följande:

Artikel 6 – Ändringar av förordning (EU) 2015/847

Förordning (EU) 2015/847 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 15 ska punkt 1 ersättas med följande:

2 I artikel 17 ska punkt 3 ersättas med följande:

3 I artikel 22 ska punkt 2 ersättas med följande:

4 Artikel 25 ska ersättas med följande:

Artikel 7 – Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1, 2, 3 och 6 ska tillämpas från och med den 1 januari 2020. Artiklarna 4 och 5 ska tillämpas från den 1 januari 2022.

1 EUT C 255, 20.7.2018, s. 2 och EUT C 37, 30.1.2019, s. 1.

2 EUT C 227, 28.6.2018, s. 63 och EUT C 110, 22.3.2019, s. 58.

3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 december 2019.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

9 Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).

15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).

17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149).

20 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214).

21 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).

22 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).

23 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

24 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

27 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

29 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34).

30 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (EUT L 123, 19.5.2015, s. 1).

31 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).

33 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

34 Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

35 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

36 EGT L 56, 4.3.1968, p. 1.

37 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

38 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).

39 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

40 Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

41 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

42 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19).

43 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354. 23.12.2016, s. 37).

44 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

45 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

46 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

47 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).

48 EUT L 56, 4.3.1968, s. 1.

49 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

50 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).

51 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

52 Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

53 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

54 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

55 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

56 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12).

57 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

58 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

59 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

60 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305,26.11.2019, s. 17).

61 EUT L 56, 4.3.1968, s. 1.

62 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

63 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).

64 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

65 Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

66 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

67 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

68 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

69 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).

70 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

71 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

72 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

73 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

74 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).