Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/836 av den 20 maj 2021 om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 196 och artikel 322.1 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Unionens civilskyddsmekanism (civilskyddsmekanismen), som regleras genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU, förstärker samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlättar samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra unionens insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

2 Civilskyddsmekanismen, särskilt rescEU, främjar solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, även om det alltjämt är medlemsstaterna som har det primära ansvaret för förebyggande, beredskap och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor. Detta gör civilskyddsmekanismen genom att stärka unionens gemensamma insatser mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor genom inrättande av en reservkapacitet som kompletterar medlemsstaternas befintliga kapacitet när den tillgängliga kapaciteten på nationell nivå inte räcker till och därmed möjliggöra effektivare beredskap och insatser, och genom att stärka katastrofförebyggandet och katastrofberedskapen. Det krävs tillräckliga anslag för att inrätta, utplacera och driva rescEU-kapaciteten och för att kunna vidareutveckla Europeiska civilskyddspoolen och täcka merkostnader för anpassningsbidrag och drift av kapacitet som ställts till Europeiska civilskyddspoolens förfogande.

3 De mycket speciella erfarenheterna av covid-19-pandemin har visat att unionen och medlemsstaterna behöver vara bättre förberedda på att reagera på storskaliga nödsituationer som påverkar flera medlemsstater samtidigt och att det befintliga regelverket för hälso- och civilskydd bör stärkas. Covid-19-pandemin har även tydliggjort hur konsekvenserna av katastrofer för människors hälsa, miljön, samhället och ekonomin kan anta förödande proportioner. Under covid-19-pandemin kunde unionen, på grundval av de befintliga bestämmelserna i beslut nr 1313/2013/EU, snabbt anta genomförandebestämmelser för att bygga ut rescEU:s kapacitet till att omfatta lagerhållning av medicinska motåtgärder bestående av vacciner och läkemedel, och av medicinsk utrustning för intensivvård, personlig skyddsutrustning och laboratorieutrustning som syftar till beredskap för och insatser vid ett allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa. För att effektivisera beredskapsåtgärderna och katastrofinsatserna skulle i framtiden mobiliseringstiden kunna minskas ytterligare med nya bestämmelser som skärper den befintliga rättsliga ramen, inbegripet genom att kommissionen ges möjlighet att direkt och under vissa villkor upphandla den nödvändiga rescEU-kapaciteten. Det är även viktigt att rescEU-insatserna är väl samordnade med nationella civilskyddsmyndigheter.

4 Europeiska rådets medlemmar i sitt gemensamma uttalande av den 26 mars 2020 och Europaparlamentet i sin resolution av den 17 april 2020 om en samordnad EU-insats mot covid-19-pandemin och dess konsekvenser har uppmanat kommissionen att lägga fram förslag till ett mer ambitiöst och mer omfattande krishanteringssystem inom unionen.

5 Klimatförändringarna leder till att naturkatastrofernas frekvens, intensitet och komplexitet ökar i unionen och i hela världen och till att det därför behövs en hög grad av solidaritet mellan länder. Naturkatastrofer som skogsbränder kan medföra förlust av människoliv, försörjningsmöjligheter och biologisk mångfald, orsakar stora utsläpp av koldioxid och orsakar en minskning av planetens koldioxidupptagningsförmåga, vilket förvärrar klimatförändringarna ytterligare. Det är därför angeläget att förebyggandet av, beredskapen inför och insatserna vid katastrofer stärks och att civilskyddsmekanismen har tillräckligt med kapacitet, även under rescEU:s övergångsperiod, för att kunna agera när skogsbränder och andra klimatrelaterade naturkatastrofer inträffar.

6 Unionen är fortsatt angelägen om ett jämställdhetsmedvetet civilskydd, inbegripet genom hantering av särskilda former av sårbarhet, samt utbyte av bästa praxis i jämställdhetsfrågor som aktualiseras under och omedelbart efter katastrofer, inbegripet stöd som ges till offer för könsrelaterat våld.

7 På grundval av principerna om solidaritet och allmän tillgång till bra hälso- och sjukvård, samt unionens centrala roll för att påskynda framstegen i globala hälsoutmaningar, bör civilskyddsmekanismen bidra till att förbättra kapaciteten för förebyggande, beredskap och insatser även i medicinska nödsituationer.

8 Medlemsstaterna uppmuntras att, med full respekt för sina nationella strukturer, säkerställa att förstainsatsaktörer är tillräckligt utrustade och förberedda att ingripa vid katastrofer.

9 För att stärka insatssamarbetet vid katastrofer bör de administrativa förfarandena om möjligt stramas upp så att snabba insatser kan säkerställas.

10 För att ha en bättre beredskap för katastrofer som påverkar flera medlemsstater i framtiden krävs snabba åtgärder för att stärka civilskyddsmekanismen. Förstärkningen av civilskyddsmekanismen bör komplettera unionens strategier och fonder och inte vara en ersättning för integreringen av katastrofresiliens i dessa.

11 Uppgifter om förluster orsakade av katastrofer är avgörande för en robust riskbedömning, utveckling av evidensbaserade scenarier för potentiella katastrofer och genomförande av effektiva riskhanteringsåtgärder. Därför bör medlemsstaterna fortsätta att arbeta med att förbättra uppgiftsinsamlingen om katastrofförluster i linje med de åtaganden som redan gjorts i internationella avtal, såsom Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030, Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar samt Förenta Nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling.

12 För att förbättra resiliensen och planeringen i fråga om katastrofförebyggande, katastrofberedskap och katastrofinsatser bör unionen fortsätta att förespråka investeringar i gränsöverskridande förebyggande av katastrofer inom alla sektorer och i övergripande riskhanteringsmetoder som ligger till grund för förebyggande och beredskap, med beaktande av en multiriskstrategi, en ekosystembaserad strategi och de sannolika effekterna av klimatförändringar, i nära samarbete med berörda forskarsamhällen, de viktigaste ekonomiska aktörerna, regionala och lokala myndigheter och icke-statliga organisationer verksamma på fältet, utan att det påverkar unionens etablerade samordningsmekanismer och medlemsstaternas behörighet. Därför bör kommissionen samarbeta med medlemsstaterna för att fastställa och utveckla unionsmål för katastrofresiliens på civilskyddsområdet som en icke-bindande gemensam utgångspunkt till stöd för förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder i fall av katastrofer med en stor inverkan som orsakar eller kan orsaka gränsöverskridande konsekvenser för flera länder (dvs. konsekvenser för flera länder, oavsett om de delar gräns eller inte). Unionsmålen för katastrofresiliens bör beakta de omedelbara sociala konsekvenserna av katastrofer och behovet av att säkerställa att samhällsviktiga funktioner bevaras.

13 Regelbundna riskbedömningar och analyser av katastrofscenarier på nationell och i lämpliga fall subnationell nivå är avgörande för att upptäcka brister i förebyggandet och beredskapen och för att stärka resiliensen, inbegripet genom användning av unionsmedel. Sådana riskbedömningar och analyser av katastrofscenarier bör inriktas på risker som är specifika för den berörda regionen och i förekommande fall omfatta gränsöverskridande samarbete.

14 Vid utvecklingen av unionsmål för katastrofresiliens till stöd för förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder bör särskild uppmärksamhet ägnas åt katastrofers konsekvenser för sårbara grupper.

15 Regionala och lokala myndigheters roll i förebyggande och hantering av katastrofer är av stor betydelse, och när så är lämpligt ingår deras kapacitet i den verksamhet som bedrivs inom ramen för beslut nr 1313/2013/EU i syfte att minimera överlappningar och främja samverkansförmåga. Det finns därför även ett behov av kontinuerligt samarbete på lokal och regional nivå över gränserna i syfte att utveckla gemensamma varningssystem för snabba insatser innan civilskyddsmekanismen aktiveras. På samma sätt, och med beaktande av nationella strukturer, är det viktigt att erkänna behovet av att tillhandahålla tekniskt utbildningsstöd till lokalsamhällen för att när så är lämpligt stärka deras kapacitet att sätta in de allra första insatserna. Det är även viktigt att allmänheten hålls underrättad om de inledande insatserna.

16 Civilskyddsmekanismen bör fortsätta att utnyttja synergier med unionens ram för kritiska entiteters motståndskraft.

17 Som ett operativt centrum på unionsnivå som är tillgängligt 24 timmar om dygnet alla dagar i veckan och har kapacitet att följa och stödja insatser i olika typer av nödsituationer, inom och utanför unionen och i realtid, bör centrumet för samordning av katastrofberedskap (ERCC) stärkas ytterligare. Detta bör inbegripa ökad samordning mellan ERCC och medlemsstaternas nationella civilskyddsmyndigheter, samt med andra relevanta unionsorgan. Arbetet inom ERCC stöds av vetenskaplig expertis, inbegripet den som tillhandahålls av Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum.

18 Civilskyddsmekanismen bör utnyttja unionens rymdbaserade infrastruktur, såsom det europeiska jordobservationsprogrammet (Copernicus), Galileo, rymdövervakningssystemet och Govsatcom, som tillhandahåller viktiga verktyg på unionsnivå för att hantera interna och externa krissituationer. Copernicus krishanteringssystem ger stöd till ERCC i de olika faserna av en kris, från tidig varning och förebyggande till katastrofinsatser och återhämtning. Govsatcom kommer att tillhandahålla säker satellitkommunikationskapacitet som är särskilt anpassad till de statliga användarnas behov vid hantering av nödsituationer. Galileo är den första globala infrastrukturen för satellitnavigering och satellitpositionering som är särskilt utformad för civila ändamål i Europa och i hela världen och kan användas på andra områden, t.ex. krishantering, inbegripet system för tidig varning. Galileos relevanta tjänster omfattar en nödtjänst som, genom att avge signaler, sänder ut varningar om naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor i specifika områden. Eftersom Galileo kan rädda liv och underlätta samordningen av nödåtgärder bör medlemsstaterna uppmuntras att använda Galileo. Om de beslutar sig för att använda den bör medlemsstaterna, för att validera systemet, identifiera de nationella myndigheter som är behöriga att använda Galileo och underrätta kommissionen om dessa myndigheter.

19 Under covid-19-pandemin har bristen på tillräckliga transport- och logistikresurser pekats ut som ett stort hinder vad gäller medlemsstaternas möjligheter att ge eller ta emot bistånd. Därför bör transport- och logistikresurser definieras som rescEU-kapacitet. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av beslut nr 1313/2013/EU bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att definiera transport och logistikresurser som rescEU-kapacitet och för att tillåta den att hyra, leasa eller på annat sätt anlita sådan kapacitet som är nödvändig för att åtgärda brister på transport- och logistikområdet. De genomförandebefogenheterna bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. För att den operativa kapaciteten ska kunna reagera snabbt på en storskalig katastrof som orsakar eller kan orsaka gränsöverskridande konsekvenser för flera länder eller vid en händelse med låg sannolikhet men med omfattande verkningar bör unionen dessutom, i vederbörligen motiverade nödfall och i samråd med medlemsstaterna med antagande av omedelbart tillämpliga genomförandeakter enligt det skyndsamma förfarandet, ha möjlighet att förvärva, hyra, leasa eller på annat sätt anlita materiella resurser och nödvändiga stödtjänster som definierats som rescEU-kapacitet, om dessa resurser och tjänster inte kan ställas till förfogande omedelbart av medlemsstaterna. Detta skulle göra det möjligt för unionen att utan dröjsmål reagera på nödsituationer som skulle kunna ha stor inverkan på människors liv, hälsa, miljö, egendom eller kulturarv och som samtidigt påverkar flera medlemsstater. Sådana materiella resurser omfattar inte grupper och kategorier av experter och är avsedda att bistå medlemsstater i en övermäktig katastrofsituation.

20 För att dra största möjliga nytta av de hittillsvarande erfarenheterna av betrodda logistiknätverk som drivs av berörda internationella organisationer inom unionen, såsom FN:s humanitära insatsenheter, bör kommissionen beakta sådana nätverk när den förvärvar, hyr, leasar eller på annat sätt anlitar rescEU-kapacitet. Berörda unionsbyråer bör involveras och rådfrågas på lämpligt sätt i frågor rörande civilskyddsmekanismen som faller inom deras behörighetsområde. Det är särskilt viktigt att Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar när så är lämpligt rådfrågas om definitionen, förvaltningen och fördelningen av kapacitet avsedd för insatser i medicinska nödsituationer.

21 Det bör vara möjligt att för nationella ändamål använda rescEU-kapacitet som förvärvats, hyrts, leasats eller på annat sätt anlitats av medlemsstaterna, men endast när den inte används eller behövs för krishanteringsinsatser inom ramen för civilskyddsmekanismen.

22 Unionen har ett intresse av att vid behov kunna hantera nödsituationer i tredjeländer. Även om rescEU-kapacitet främst upprättas för att användas som ett säkerhetsnät inom unionen bör det vara möjligt i vederbörligen motiverade fall och med beaktande av humanitära principer sätta in rescEU-kapacitet utanför unionen. Beslutet om insättande bör fattas i enlighet med befintliga bestämmelser om beslut om insättande av rescEU-kapacitet.

23 Civilskyddsmekanismen bör säkerställa att där finns en lämplig geografisk fördelning av reserver, inbegripet avseende viktiga medicinska motåtgärder och personlig skyddsutrustning, särskilt sådana som sätts in vid katastrofer med låg sannolikhet och stora konsekvenser, i synergi med och på ett sätt som kompletterar programmet EU för hälsa inrättat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522, instrumentet för krisstöd inrättat enligt rådets förordning (EU) 2016/369, faciliteten för återhämtning och resiliens inrättad enligt Europarlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 och unionens övriga politikområden, program och fonder och som innebär att nationell lagring vid behov kan kompletteras på unionsnivå.

24 Covid-19-pandemin har visat hur viktigt det är att systematiskt sammanföra och dela relevant kunskap i alla stadier av katastrofriskhanteringscykeln. Den insikten och de hittillsvarande erfarenheterna från utvecklingen av unionens kunskapsnätverk för civilskydd ger vid handen att dess roll som hanterande enhet inom civilskyddsmekanismen bör förfinas ytterligare.

25 Det är av avgörande betydelse att skaffa de transport- och logistikresurser som krävs för att unionen ska kunna hantera alla typer av nödsituationer inom och utanför unionen. Det är absolut nödvändigt att säkerställa snabba transporter och snabbt tillhandahållande av bistånd och stöd inom unionen, men även till och från länder utanför unionen. Drabbade länder bör därför kunna begära bistånd som endast består av transport- och logistikresurser.

26 I beslut nr 1313/2013/EU fastställs en finansieringsram för civilskyddsmekanismen som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning som är avsett att täcka programutgifterna till slutet av budgetperioden 2014–2020. Den finansieringsramen bör från och med den 1 januari 2021, tillämpningsdagen för rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093, uppdateras för att återspegla de nya sifferuppgifter som anges i den förordningen.

27 I enlighet med rådets förordning (EU) 2020/2094 om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument, och inom ramarna för de resurser som anslagits i den, bör återhämtnings- och resiliensåtgärder inom ramen för civilskyddsmekanismen genomföras för att hantera de aldrig tidigare skådade effekterna av krisen som orsakats av covid-19-pandemin. Sådana åtgärder bör särskilt inbegripa åtgärder för att stärka unionens beredskap och göra det möjligt för unionen att agera snabbt och ändamålsenligt i händelse av större nödsituationer, inbegripet åtgärder såsom lagerhållning av viktiga förnödenheter och medicinsk utrustning och förvärv av den infrastruktur som krävs för snabba insatser. Sådana ytterligare resurser bör användas på ett sätt som säkerställer efterlevnad av de tidsfrister som föreskrivs i förordning (EU) 2020/2094.

28 För att ge uttryck åt vikten av att bekämpa klimatförändringarna i överensstämmelse med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och uppfylla Förenta nationernas mål för hållbar utveckling bör åtgärderna inom ramen för beslut nr 1313/2013/EU bidra till uppnåendet av ett övergripande mål om att minst 30 % av det totala beloppet i unionens budget och utgifterna inom europeiska unionens återhämtningsinstrument ska stödja klimatmålen och ambitionen att 7,5 % av budgeten ska spegla utgifterna för biologisk mångfald 2024 och 10 % 2026 och 2027, samtidigt som de befintliga överlappningarna mellan klimatmålen och målen för biologisk mångfald beaktas.

29 Med hänsyn till att utnyttjandet av rescEU-kapacitet för insatser inom ramen för civilskyddsmekanismen tillför ett betydande mervärde för unionen genom att säkerställa en ändamålsenligt och snabb reaktion för människor i nödsituationer, bör ytterligare krav på synlighet fastställas för att sprida information till unionsmedborgare och medierna och för att uppmärksamma unionen. Kommissionen bör ge de nationella myndigheterna vägledning om kommunikationen kring specifika insatser för att säkerställa att unionens roll uppmärksammas på vederbörligt sätt.

30 Med beaktande av nyvunna operativa erfarenheter, och för att ytterligare stärka civilskyddsmekanismen och i synnerhet förenkla processen för ett snabbt genomförande av rescEU, bör utvecklingskostnaderna för all rescEU-kapacitet finansieras i sin helhet ur unionsbudgeten.

31 För att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla stödet också utanför unionen bör Europeiska civilskyddspoolen förstärkas ytterligare genom att de operativa kostnaderna för den anslagna kapaciteten samfinansieras i samma nivå, oavsett om den används inom eller utanför unionen.

32 För att säkerställa flexibilitet i stödet till medlemsstaterna med transport- och logistikresurser, särskilt vid storskaliga katastrofer, bör lasttranporter, logistikmedel och tjänster inom unionen eller till unionen från tredjeländer kunna finansieras i sin helhet ur unionsbudgeten när de används som rescEU-kapacitet.

33 Civilskyddsmekanismen bör också tillhandahålla transportstöd som behövs vid miljökatastrofer genom tillämpningen av principen om att förorenaren betalar, inom ramen för de behöriga nationella myndigheternas ansvar, i enlighet med artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG.

34 För att öka flexibiliteten och uppnå ett optimalt budgetgenomförande bör denna förordning föreskriva indirekt förvaltning som en metod för budgetgenomförandet, avsedd att användas när det är motiverat på grund av den berörda åtgärdens karaktär och innehåll.

35 I enlighet med artikel 193.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (budgetförordningen) får bidrag tilldelas för redan inledda åtgärder, under förutsättning att sökanden kan visa att det var nödvändigt att inleda åtgärden innan bidragsöverenskommelsen undertecknats. Sådana kostnader som uppkom före den dag då bidragsansökan lämnades in är emellertid inte stödberättigande, utom i vederbörligen motiverade undantagsfall. För att undvika avbrott i unionsstödet som skulle kunna inverka negativt på unionens intressen bör det vara möjligt att i finansieringsbeslutet föreskriva under en begränsad period i början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, och bara i vederbörligen motiverade fall, att kostnader som uppkommit med avseende på åtgärder som stöds enligt beslut nr 1313/2013/EU som redan har inletts betraktas som stödberättigande från och med den 1 januari 2021, även om de uppkom innan bidragsansökan lämnades in.

36 För att främja förutsebarhet och långsiktig effektivitet i samband med genomförandet av beslut nr 1313/2013/EU bör kommissionen anta årliga eller fleråriga arbetsprogram som anger de planerade anslagen. Detta bör ge unionen mer flexibilitet i budgetgenomförandet och därigenom bidra till att förbättra de förebyggande åtgärderna och beredskapsåtgärderna. Dessutom bör de planerade framtida anslagen årligen läggas fram och diskuteras i den kommitté som bistår kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

37 Kommissionen rapporterar om genomförandet av civilskyddsmekanismens budget i enlighet med budgetförordningen.

38 Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på beslut nr 1313/2013/EU. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och anger särskilt förfarandet för fastställande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för att skydda unionens budget.

39 Förebyggande åtgärder och beredskapsåtgärder är nödvändiga för att stärka unionens resiliens i samband med naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor, men när katastrofer inträffar och hur omfattande de blir är naturligtvis oförutsägbart. Såsom framgår av den senaste tidens covid-19-kris kan de ekonomiska resurser som krävs för att säkerställa adekvata insatser variera avsevärt från år till år; sådana resurser bör omedelbart göras tillgängliga. En sammanjämkning av budgetprincipen om förutsebarhet och behovet av snabba reaktioner på nya behov innebär därför att det finansiella genomförandet av arbetsprogrammen behöver anpassas. Det är därför lämpligt att tillåta överföring av outnyttjade anslag som är begränsade till det följande året och som endast avser insatser, utöver den överföring av anslag som godkänts enligt artikel 12.4 i budgetförordningen.

40 I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95, (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU) 2017/1939 ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, inklusive bedrägerier, avseende krav på återbetalning av medel som förlorats, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, när så är lämpligt, avseende påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013 har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra brott som skadar unionens ekonomiska intressen enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371. I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och, när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Eppo, de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredjeparter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter. Av den anledningen bör avtal med tredjeländer och territorier och med internationella organisationer samt alla kontrakt eller avtal som ingås med tillämpning av beslut nr 1313/2013/EU innehålla bestämmelser som uttryckligen ger kommissionen, revisionsrätten, Eppo och Olaf rätten att utföra sådana revisioner, kontroller och inspektioner på platsen i enlighet med sina respektive befogenheter och som säkerställer att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

41 Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionens program inom ramen för det samarbete som inrättats enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, av vilket följer att programmen ska genomföras på grundval av ett beslut antaget inom ramen för det avtalet. Tredjeländer får också delta på grundval av andra rättsliga instrument. En särskild bestämmelse bör införas i beslut nr 1313/2013/EU som kräver att tredjeländer beviljar de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Olaf och revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

42 För att rescEU ska ha en fungerande kapacitet och civilskyddsmekanismen ändamålsenligt kunna tillgodose unionsmedborgarnas behov har under covid-19-pandemin ytterligare anslag beviljats för finansiering av civilskyddsmekanismens åtgärder. Det är viktigt att unionen får nödvändig flexibilitet för att kunna reagera effektivt på katastrofers oförutsägbara karaktär, samtidigt som en viss förutsägbarhet bibehålls i fullgörandet av de mål som fastställs i beslut nr 1313/2013/EU. Det är viktigt att uppnå nödvändig balans vid fullgörandet av dessa mål. I syfte att uppdatera procentandelarna i bilaga I utifrån prioriteringarna för civilskyddsmekanismen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

43 Beslut nr 1313/2013/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

44 För att säkerställa kontinuitet i tillhandahållandet av stöd inom det relevanta politikområdet och göra det möjligt att påbörja genomförandet från och med början av den fleråriga budgetramen 2021–2027, bör denna förordning skyndsamt träda i kraft och bör tillämpas med retroaktiv verkan från och med den 1 januari 2021.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Centrumet för samordning av katastrofberedskap

Beslut nr 1313/2013/EU ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 1 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

2 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

3 I artikel 4 ska följande punkt införas:

4 Artikel 5.1 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

6 Artiklarna 7 och 8 ska ersättas med följande:

7 I artikel 9 ska följande punkt läggas till:

8 Artikel 10 ska ersättas med följande:

9 Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

10 I artikel 12 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

11 Artikel 13 ska ersättas med följande:

12 I artikel 14.1 ska första stycket ersättas med följande:

13 I artikel 15.3 ska led b ersättas med följande:

14 I artikel 17 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

15 Artikel 18 ska ersättas med följande:

16 Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

17 Följande artikel ska införas:

18 Artikel 20a ska ersättas med följande:

19 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

20 I artikel 22 ska led b ersättas med följande:

21 Artikel 23 ska ersättas med följande:

22 Artikel 25 ska ersättas med följande:

23 Artikel 27 ska ersättas med följande:

24 Artikel 30 ska ändras på följande sätt:

25 I artikel 32.1 ska led i ersättas med följande:

26 I artikel 33 ska följande punkt läggas till:

27 I artikel 34 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

28 Bilaga I till beslut nr 1313/2013/EU ska ersättas med texten som anges i bilagan till denna förordning.

29 Titeln till bilaga Ia ska ersättas med följande:

Artikel 2 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

1 EUT C 385, 13.11.2020, s. 1.

2 EUT C 10, 11.1.2021, s. 66.

3 EUT C 440, 18.12.2020, s. 150.

4 Europaparlamentets ståndpunkt av den 27 april 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 10 maj 2021.

5 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).

6 Ännu inte offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning.

7 EUT L 282, 19.10.2016, s. 4.

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 av den 24 mars 2021 om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet (programmet EU för hälsa) för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 1).

10 Rådets förordning (EU) 2016/369 av den 15 mars 2016 om tillhandahållande av krisstöd inom unionen (EUT L 70, 16.3.2016, s. 1).

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

12 EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

13 Rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 11).

14 Rådets förordning (EU) 2020/2094 av den 14 december 2020 om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 23).

15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

18 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

19 Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

20 Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

21 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).

22 EGT L 1, 3.1.1994, s. 3.

23 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

24 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/696 av den 28 april 2021 om inrättande av unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå och om upphävande av förordningarna (EU) nr 912/2010, (EU) nr 1285/2013 och (EU) nr 377/2014 samt beslut nr 541/2014/EU (EUT L 170, 12.5.2021, s. 69).

25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

26 Rådets förordning (EU) 2020/2094 av den 14 december 2020 om inrättande av Europeiska unionens återhämtningsinstrument för att stödja återhämtningen efter covid-19-krisen (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 23).

27 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/836 av den 20 maj 2021 om ändring av beslut nr 1313/2013/EU om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 185, 26.5.2021, s. 1).

28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

BILAGA

BILAGA I

Fördelning av finansieringsramen för genomförandet av den civilskyddsmekanism som avses i artikel 19.1a och det belopp som avses i artikel 19a för perioden 2021–2027

Förebyggande: 5 % +/- 4 procentenheter

Beredskap: 85 % +/- 10 procentenheter

Insatser: 10 % +/- 9 procentenheter

Principer

Vid genomförandet av detta beslut ska unionens mål om att bidra till de övergripande klimatmålen och till ambitionen att integrera åtgärder för biologisk mångfald i unionens politik vederbörligen beaktas så långt detta låter sig göras med tanke på oförutsägbarheten och de särskilda omständigheterna kring katastrofberedskap och katastrofinsatser.