Komplettering av förordning (EU) 2016/1139 vad gäller specifikationer för landningsskyldigheten för lax i Östersjön för perioden 2021–2023
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 av den 6 juli 2016 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007, särskilt artikel 7.1 a, och
(1) Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom genomförandet av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.
(2) I enlighet med artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten för fiske efter lax i Östersjön från och med den 1 januari 2015.
(3) Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att, om inga fleråriga planer upprättats i enlighet med artikel 9 i den förordningen, anta utkastplaner med närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för en inledande period på tre år som kan förlängas med ytterligare en period på tre år. Dessa utkastplaner antas på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.
(4) Genom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1396/2014 upprättas en utkastplan för fisket efter lax, sill/strömming, skarpsill och torsk i Östersjön. Den utkastplanen innehöll ett undantag från landningsskyldigheten framför allt för lax grundat på visad hög överlevnadsgrad för denna art i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013. Förordning (EU) nr 1396/2014 upphörde att gälla den 31 december 2017. Undantaget för lax i Östersjön förnyades genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/211, som upphörde att gälla den 31 december 2020.
(5) Genom förordning (EU) 2016/1139 upprättas en flerårig plan för bestånd som fiskas i Östersjön och där fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för dessa bestånd, bland annat lax. Genom artikel 7.1 a i den förordningen ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera den förordningen genom att fastställa närmare bestämmelser om landningsskyldigheten med avseende på hög överlevnadsgrad.
(6) Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Östersjön. Den 12 maj 2020 lämnade de medlemsstaterna in en gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med rådgivande nämnden för Östersjön. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ. Den gemensamma rekommendationen uppdaterades den 8 september 2020 och den 16 mars 2021.
(7) I den ändrade gemensamma rekommendationen föreslås att undantaget från landningsskyldigheten för lax som fångas med vissa passiva redskap, vilket fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/211, bör fortsätta att gälla efter den 31 december 2020. Det ger incitament att använda mer selektiva och skonsamma redskap vid fiske efter andra arter än lax. Dessutom skulle undantaget potentiellt kunna minska bifångsterna av fåglar och däggdjur. I vissa regioner skulle det också underlätta kvotförvaltningen och göra det möjligt att skydda bestånden av vild lax genom att vild lax som fångats frisläpps och endast odlad lax behålls. Tinor/mjärdar bör dock inte längre undantas och när det gäller push up-fällor bör undantaget endast omfatta sådana som är utrustade med knutlös nätpåse för vittjning (s.k. vittjanpåse). I den gemensamma rekommendationen föreslås dessutom att undantaget bör begränsas till 8 % av de årliga fångsterna inom varje medlemsstats laxkvot för att ytterligare minska undantagets eventuella negativa effekter på beståndet. Slutligen framhölls under samrådet med expertgruppen för fiske och vattenbruk att undantaget, i enlighet med vad som anges i den gemensamma rekommendationen, bör omfatta lax som fångas inom alla fisken där de berörda passiva redskapen används.
(8) Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) har granskat de vetenskapliga underlag som lagts fram tillsammans med den gemensamma rekommendationen. STECF påminde om sin tidigare bedömning av fiskfällor och ryssjor, men också om att det behövs mer information för att bekräfta de antaganden om överlevnadsgrad som gjorts för tinor/mjärdar och bottengarn. Mot bakgrund av detta omfattar den uppdaterade gemensamma rekommendationen inte längre tinor/mjärdar. Dessutom förklarade medlemsstaterna att tidigare inlämnade data inkluderade bottengarn, även om sådana garn inte uttryckligen nämndes i den relevanta undersökningen, och att ytterligare undersökningar höll på att genomföras. Medlemsstaterna åtog sig därför att tillhandahålla mer information om överlevnadsgraden för lax som fångas med bottengarn, innan denna delegerade akt upphör att gälla. Med tanke på att STECF i sin tidigare bedömning uppgav att bottengarn fungerar ungefär som fiskfällor och ryssjor och att medlemsstaterna i den gemensamma rekommendationen åtagit sig att bedriva ytterligare forskning, bör undantaget fortsätta att gälla. När det gäller push up-fällor noterade STECF att de fällor som är utrustade med knutlös nätpåse för vittjning skulle kunna vara skonsammare än fällor utan sådan nätpåse. Resultaten visar att överlevnadsgraden för lax som fångas med push up-fällor utrustade med knutlös nätpåse för vittjning var 52 %, men att överlevnadsgraden potentiellt kan vara betydligt högre beroende på miljöförhållandena. Ytterligare forskningsprojekt pågår.
(9) De åtgärder som föreslås i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan därför ingå i denna förordning i överensstämmelse med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 7.1 a i förordning (EU) 2016/1139. Mot bakgrund av STECF:s bedömning bör dock detta undantag endast vara tillfälligt, och de berörda medlemsstaterna bör i god tid innan denna förordning upphör att gälla tillhandahålla relevanta ytterligare uppgifter och data enligt vad STECF föreslagit.
(10) Mot bakgrund av ovanstående bör denna förordning endast gälla under tre år för att säkerställa en uppdaterad bedömning av undantaget och de berörda fiskenas utveckling.
(11) Det undantag som beviljats genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/211 upphörde att gälla den 31 december 2020 och för att säkerställa rättslig kontinuitet bör därför den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2021. Av rättssäkerhetsskäl och brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Innehåll och tillämpningsområde
Denna förordning fastställer regler för och är tillämplig på landningsskyldigheten för lax som fångas i Östersjön för perioden 2021–2023.
Artikel 2 – Definitioner
I denna förordning avses med
Östersjön Ices-sektionerna IIIb, IIIc och IIId, i enlighet med artikel 4.2 b i förordning (EU) nr 1380/2013.
Artikel 3 – Undantag för arter med hög överlevnadsgrad
1. Det undantag för arter med hög överlevnadsgrad som avses i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 ska tillämpas på lax som fångas med ryssjor, bottengarn och alla andra typer av fiskfällor, utom push up-fällor utan knutlös nätpåse för vittjning.
2. Det undantag som avses i punkt 1 ska vara begränsat till högst 8 % av de totala årliga fångsterna av lax inom varje medlemsstats laxkvot.
3. Lax som fångas i enlighet med undantaget i punkt 1 ska omedelbart släppas tillbaka i havet.
Artikel 4 – Slutbestämmelser
Senast den 1 maj 2023 ska de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse lämna ytterligare vetenskapliga uppgifter till kommissionen som gör det möjligt att bedöma representativiteten för och kvaliteten på uppskattningen av överlevnadsgraden vid utkast av lax som fångats med bottengarn och med push up-fällor utrustade med knutlös nätpåse för vittjning, inbegripet uppgifter om dödligheten efter det att fisken frisläppts.
Artikel 5 – Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 EUT L 191, 15.7.2016, s. 1.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).
3 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1396/2014 av den 20 oktober 2014 om upprättande av en utkastplan i Östersjön (EUT L 370, 30.12.2014, s. 40).
4 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/211 av den 21 november 2017 om upprättande av en utkastplan för lax i Östersjön (EUT L 41, 14.2.2018, s. 1).
5 BALTFISH High Level Group Joint Recommendation on a derogation from the landing obligation in the Baltic Sea establishing a discard plan as regards salmon in the Baltic Sea (Ices Subdivisions 22–32), som överlämnades den 12 maj 2020. Uppdaterade versioner av den 8 september 2020, som översändes den 15 september 2020, och av den 16 mars 2021.
6 (https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/2694823/STECF+20-04+-+Eval+JRs+LO+and+TM+Reg.pdf/6176f9ad-0855-4985-b7de-64685862b6cb).
7 (https://stecf.jrc.ec.europa.eu/documents/43805/812327/STECF+PLEN+14-02.pdf/e29cf181-8d63-40ef-8050-6d980b12528f?version=1.4&download=true).