Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2370 av den 23 november 2022 om ändring av förordning (EG) nr 851/2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 168.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Unionen har förbundit sig att som en prioritet skydda och förbättra människors hälsa genom att förebygga sjukdomar och bekämpa stora gränsöverskridande folksjukdomar, genom monitorering, bedömning av, information om, förbättrad beredskap mot, utfärdande av tidig varning för och bekämpning av allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa.

2 Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (centrumet) inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 som en oberoende europeisk byrå med uppdraget att identifiera, bedöma och informera om befintliga och uppkommande risker för människors hälsa som följer av smittsamma sjukdomar.

3 Den 11 mars 2020 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19-utbrottet en global pandemi. Mot bakgrund av de utmaningar som uppstod under insatserna mot pandemin blev det tydligt att unionens ram för beredskap och insatser på hälsoområdet bör förstärkas för att unionens potential och medlemsstaternas kapacitet att rikta insatser mot framtida pandemier bättre ska kunna tillvaratas.

4 I sitt beslut av den 5 februari 2021 i den strategiska undersökningen OI/3/2020/TE identifierade Europeiska ombudsmannen vissa viktiga effektivitetsbrister i centrumets insatser mot covid-19-pandemin, t.ex. när det gäller fullständiga och jämförbara data, graden av öppenhet och kommunikation till allmänheten. Dessa brister bör åtgärdas genom denna förordning.

5 Centrumets kapacitet att införa nya uppgifter kommer att bero av hur mycket ekonomiskt bistånd från unionen som är tillgängligt samt av vilka interna och externa personalresurser som är tillgängliga. För att centrumet ska kunna fullgöra de nya uppgifter som den anförtrotts till följd av covid-19-pandemin kommer centrumet att behöva tillräcklig finansiering och tillräckligt antal anställda. Projektorienterade medel, till exempel sådana som beviljas inom ramen för programmet EU för hälsa, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522, räcker inte för att tillgodose centrumets behov i framtiden.

6 Överexploateringen av vilda djur och växter och andra naturtillgångar och den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald är en fara för människors hälsa. Eftersom människors, djurs och miljöns hälsa är oupplösligt knutna till varandra är det avgörande att One health-modellen följs vid hantering av nuvarande och nya kriser.

7 I sitt gemensamma yttrande Improving pandemics preparedness and management (Förbättring av beredskap för och hantering av pandemier), rekommenderar kommissionens grupp av vetenskapliga rådgivare, europeiska gruppen för etik inom vetenskap och ny teknik, och den särskilda rådgivaren till kommissionens ordförande om åtgärderna mot covid-19 att ett permanent rådgivande EU-organ för hälsohot och hälsokriser inrättas.

8 Denna förordning bör därför utöka centrumets uppdrag och uppgifter för att förbättra dess kapacitet att tillhandahålla den nödvändiga gedigna och oberoende vetenskapliga sakkunskapen och för att stödja åtgärder som är relevanta för förebyggande av, beredskaps- och insatsplanering för och bekämpning av allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa i unionen, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2371,.

9 Covid-19-pandemin har visat att allvarliga smittsamma sjukdomar kan få allvarliga konsekvenser för patienter med icke-smittsamma sjukdomar, t.ex. förseningar av eller avbrott i behandlingen för cancerpatienter och canceröverlevare och för personer med psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvårdspersonal som vårdar patienter med icke-smittsamma sjukdomar har haft svårt att diagnostisera och vårda patienter och samtidigt skydda sig själva. Diagnosen av vissa sjukdomar har därtill fördröjts under längre tid, vilket har lett till att dessa sjukdomar har upptäckts när de befinner sig i ett framskridet stadium. Dessutom är det mycket som det återstår att få kunskap om när det gäller smittsamma sjukdomars effekter på icke-smittsamma sjukdomar, t.ex. postcovid. Covid-19-pandemin har också riktat strålkastarljuset mot psykisk och neurologisk hälsa. Personer med demens, deras vårdare och familjer har indikerat att de olika åtgärderna för social distansering och nedstängning har haft stor påverkan på deras välbefinnande, och det finns tecken på att detta har påskyndat sjukdomsförloppet. Därför måste hänsyn tas till hur ett allvarligt utbrott av en smittsam sjukdom kan inverka på förebyggande och behandling av icke-smittsamma sjukdomar och på samsjuklighet, med tanke på de betydande påfrestningar som ett sådant utbrott medför för hälso- och sjukvårdssystems kapacitet.

10 Centrumet bör få i uppdrag att tillhandahålla aktuell epidemiologisk information och analys av denna information, epidemiologisk modellering, förhandsplanering och prognostisering, och att i god tid tillhandahålla relevanta riskbedömningar och vetenskapsbaserade rekommendationer som fastställer alternativ för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar. Riskbedömningar bör genomföras under så kort tid som möjligt, samtidigt som tillräcklig insamling av nödvändig information säkerställs. Centrumets åtgärder bör vara förenliga med One health-modellen, genom att växelverkan mellan människors och djurs hälsa och miljön erkänns, eftersom många utbrott av smittsamma sjukdomar är av zoonotiskt ursprung. Centrumet bör, i nära samarbete med medlemsstater, monitorera medlemsstaters hälso- och sjukvårdssystems kapacitet att upptäcka, förebygga, rikta insatser mot och återhämta sig från utbrott av smittsamma sjukdomar, identifiera brister och tillhandahålla vetenskapsbaserade rekommendationer för att stärka hälso- och sjukvårdssystemen. Monitoreringen av medlemsstaters hälso- och sjukvårdssystems kapacitet bör baseras på överenskomna indikatorer. Centrumet bör anordna besök i medlemsstater för att ge ytterligare stöd till verksamhet avseende planering av förebyggande åtgärder, beredskap och insatser. Centrumet bör stödja genomförandet av åtgärder med anknytning till smittsamma sjukdomar som finansieras genom relevanta unionsfinansieringsprogram och unionsfinansieringsinstrument. Det bör också tillhandahålla riktlinjer för fallhantering och stöd till professionella nätverk för att förbättra riktlinjerna för behandling utifrån en grundlig bedömning av de senaste rönen. Centrumet bör stödja insatser mot epidemier och sjukdomsutbrott i medlemsstaterna och i tredjeländer, inbegripet insatser på fältet samt personalutbildning, och tillhandahålla allmänheten aktuell, objektiv, tillförlitlig och lättillgänglig information om smittsamma sjukdomar. Centrumet bör också upprätta tydliga förfaranden för samarbete med folkhälsoaktörer i tredjeländer samt med internationella organisationer med kompetens inom området folkhälsa, t.ex. WHO, för att på så sätt bidra till unionens åtagande att stärka partners beredskaps- och insatskapacitet.

11 Rekommendationer, råd, riktlinjer eller yttranden som centrumet föreskriver enligt denna förordning är till sin natur icke-bindande för dem som de riktar sig till. Centrumets rekommendationer gör det möjligt för centrumet att tillkännage sina synpunkter och föreslå en handlingslinje utan att ålägga dem som dessa rekommendationer riktar sig till några rättsliga skyldigheter.

12 Det är viktigt att centrumet har tillgång till aktuella och fullständiga data, så att det kan göra riskbedömningar i god tid och lämna relevanta rekommendationer. För att effektivt stödja centrumets arbete och säkerställa att det kan fullgöra sitt uppdrag bör medlemsstaterna därför i god tid tillhandahålla centrumet jämförbara data om övervakningen av smittsamma sjukdomar, t.ex. hiv, virushepatit B och C och tuberkulos, och om relaterade särskilda hälsofrågor såsom antimikrobiell resistens och vårdrelaterade infektioner. Medlemsstaterna bör också tillhandahålla centrumet tillgängliga vetenskapliga och tekniska data och tillgänglig vetenskaplig och teknisk information av relevans för centrumets uppdrag, anmäla allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa till centrumet samt informera om planering av förebyggande åtgärder, beredskap och insatser och om hälso- och sjukvårdssystemens kapacitet. Centrumet och medlemsstaterna bör komma överens om tidsplaner, falldefinitioner, indikatorer, standarder, protokoll och förfaranden i övervakningssyfte. Medlemsstater bör informera centrumet om eventuella förseningar när det gäller att tillhandahålla data. Medlemsstaterna bör under alla omständigheter tillhandahålla de data som krävs enligt denna förordning, förutsatt att detta inte strider mot skyddet av den nationella säkerheten.

13 Kommissionen bör i samarbete med centrumet, Europeiska miljöbyrån, Europeiska kemikaliemyndigheten och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet främja en systematisk integrering av analyser och bedömningar av risker förknippade med miljö-, klimat- och livsmedelsbetingade faktorer i den epidemiologiska övervakningen, med beaktande av svagheterna i de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och fokuseringen på utsatta befolkningsgrupper, i syfte att arbeta för en helhetssyn på förebyggande av och tidig upptäckt av smittsamma sjukdomar.

14 För att förbättra verksamhet avseende planering av förebyggande åtgärder, beredskap och insatser i unionen bör centrumets drift av särskilda nätverk och nätverksverksamheter utvidgas för att återspegla tillämpningsområdet för förordning (EU) 2022/2371,. I detta syfte bör centrumet samordna sitt arbete med, och tillhandahålla vetenskaplig och teknisk sakkunskap till, kommissionen, medlemsstater och hälsosäkerhetskommittén (HSC), som inrättats genom den förordningen, genom särskilda nätverk bestående av samordnande behöriga organ, inbegripet genom att uppmuntra till samarbete inom unionens nyligen inrättade nätverk av tjänster till stöd för användningen av ämnen av mänskligt ursprung.

15 I syfte att göra den epidemiologiska övervakningen mer verkningsfull i unionen bör centrumet få i uppdrag att fortlöpande utveckla säkra och interoperabla digitala plattformar och applikationer som stöder den epidemiologiska övervakningen på unionsnivå, möjliggör användningen av digital teknik, såsom artificiell intelligens samt datormodellering och datorsimulering, i sammanställningen och analysen av data, samt att erbjuda medlemsstater vetenskaplig och teknisk rådgivning för inrättandet av integrerade epidemiologiska övervakningssystem.

16 För att stärka unionens och medlemsstaternas kapacitet att bedöma den epidemiologiska situationen och göra korrekta riskbedömningar och insatser bör centrumet särskilt identifiera nya hälsohot, monitorera och rapportera om tendenser gällande smittsamma sjukdomar, stödja, samordna och främja evidensbaserade insatser, tillhandahålla rekommendationer för att förbättra programmen för förebyggande och kontroll av smittsamma sjukdomar vilka inrättats på unionsnivå och på nationell nivå, i nära samarbete med medlemsstater monitorera de nationella hälso- och sjukvårdssystemens kapacitet vad gäller diagnostisering, förebyggande och behandling av smittsamma sjukdomar, inbegripet på ett jämställdhetsmedvetet sätt, identifiera riskutsatta befolkningsgrupper som kräver särskilda åtgärder, analysera sambandet mellan sjukdomsincidens och sociala, miljömässiga och klimatrelaterade faktorer, och identifiera riskfaktorer när det gäller smittsamma sjukdomars spridning och allvarlighetsgrad samt forskningsbehov och forskningsprioriteringar. Centrumet bör utföra dessa uppgifter på grundval av en uppsättning gemensamma indikatorer som utvecklats i nära samarbete och samråd med medlemsstaterna. Centrumet bör arbeta med utsedda nationella kontaktpunkter för övervakning, som bildar ett nätverk som tillhandahåller strategisk rådgivning till centrumet i sådana frågor och som främjar användningen av möjliggörande sektorer, t.ex. unionens rymddata och rymdtjänster. När så är möjligt, och i syfte att minimera dubblering av resurser och insatser, bör de nationella kontaktpunkterna vara desamma som de nationella kontaktpunkterna inom ramen för det internationella hälsoreglementet (IHR).

17 Centrumet bör hjälpa till att stärka kapaciteten inom unionen att diagnostisera, upptäcka, identifiera och karakterisera smittämnen som potentiellt kan hota folkhälsan, genom att säkerställa driften av ett särskilt nätverk av EU-referenslaboratorier för folkhälsa inrättade i enlighet med förordning (EU) 2022/2371, och att detta drivs på ett integrerat sätt. Det nätverket kommer att ansvara för att främja god praxis vid och harmonisering av diagnostisering, testmetoder, utbildning i aktuella och innovativa förfaranden samt användning av tester, för att säkerställa enhetlig övervakning, anmälan och standardiserade förfaranden för rapportering av sjukdomar samt en förbättrad testnings- och övervakningskvalitet.

18 Vid ett allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa som följer av en smittsam sjukdom bör centrumet samarbeta med medlemsstater för att skydda de patienter som är i behov av behandling med ämnen av mänskligt ursprung från överföring av sådana smittsamma sjukdomar. Centrumet bör därför inrätta och driva ett nätverk av tjänster till stöd för användningen av ämnen av mänskligt ursprung.

19 I syfte att minska uppkomsten av epidemier och stärka kapaciteten att förebygga smittsamma sjukdomar i unionen bör centrumet, tillsammans med medlemsstaterna i syfte att ta hänsyn till deras erfarenheter och respektive omständigheter, utarbeta en ram för förebyggande av smittsamma sjukdomar som hanterar frågor såsom sjukdomar som kan förebyggas genom vaccin, vaccintveksamhet, medvetenhet om överföringsvägar, antimikrobiell resistens, hälsoutbildning, hälsolitteracitet, sjukdomsförebyggande och beteendeförändring.

20 Centrumet bör förbättra beredskaps- och insatskapaciteten på unionsnivå och på nationell nivå genom att tillhandahålla vetenskaplig och teknisk sakkunskap till medlemsstaterna och kommissionen. I detta sammanhang bör centrumet, i nära samarbete med medlemsstater och kommissionen, utföra olika åtgärder, inbegripet att bidra till utarbetandet av ramar för unionens planer för förebyggande åtgärder, beredskap och insatser, regelbundet se över och uppdatera dessa ramar, och tillhandahålla vetenskapsbaserade rekommendationer om kapacitet för förebyggande åtgärder mot, beredskap inför och insatser mot sjukdomsutbrott och om förstärkandet av nationella hälso- och sjukvårdssystem, inbegripet genom att tillhandahålla utbildning och dela med sig av bästa praxis. Ramarna för unionens planer för förebyggande åtgärder, beredskap och insatser bör betraktas som icke-bindande instrument. Centrumet bör bredda sin insamling och analys av data med avseende på epidemiologisk övervakning och relaterade särskilda hälsofrågor, utvecklingen av epidemiska situationer, ovanliga epidemiska företeelser eller nya sjukdomar av okänt ursprung, inbegripet i tredjeländer, data om molekylära patogener och data om hälso- och sjukvårdssystem. I detta syfte bör centrumet säkerställa lämpliga datamängder samt förfaranden för att underlätta rådfrågning och säker överföring av och tillgång, och centrumet bör arbeta för att möjliggöra datadelning i realtid, utföra vetenskapliga och tekniska utvärderingar av förebyggande åtgärder och kontrollåtgärder på unionsnivå samt arbeta med WHO, relevanta unionsbyråer och andra relevanta organ och organisationer som är verksamma inom området datainsamling.

21 Inom ramen för sitt mandat bör centrumet besvara medlemsstaternas eller kommissionens begäranden inom lämplig tid.

22 Genom förordning (EU) 2022/2371, införs bestämmelser om systemet för tidig varning och reaktion (Early Warning and Response System, EWRS) som gör det möjligt att på unionsnivå utfärda varningar avseende allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa, och som kommer att fortsätta drivas av centrumet. Med tanke på att modern teknik kan innebära ett väsentligt stöd för att bekämpa hälsorisker och för att begränsa och vända utvecklingen av epidemier, bör centrumet arbeta för att uppdatera EWRS i syfte att möjliggöra användning av AI-teknik och interoperabla och integritetsbevarande digitala verktyg, såsom mobila applikationer, med spårningsfunktioner för att identifiera personer som är i riskzonen. När centrumet utför denna uppdatering bör det mitigera riskerna, såsom dem som sammanhänger med till exempel snedvridna datamängder, felaktig systemutformning, brist på data av hög kvalitet och överdrivet beroende av automatiserat beslutsfattande, samt beakta vikten av att fastställa skyddsåtgärder för att mitigera dessa risker under AI-teknikens utformnings- och genomförandefaser.

23 Centrumet bör bygga upp lämplig kapacitet för att bistå internationella insatser, gränsöverskridande interregionala insatser och insatser på fältet, i enlighet med förordning (EU) 2022/2371,. Denna kapacitet bör göra det möjligt för centrumet att mobilisera och sätta in hjälpgrupper vid utbrott, EU:s insatsgrupp för hälsofrågor, som ska bistå vid lokala insatser vid sjukdomsutbrott och samla in fältdata. Centrumet bör därför säkerställa att det har ständig kapacitet för att utföra uppdrag i medlemsstaterna och i tredjeländer samt tillhandahålla vetenskapsbaserade rekommendationer om insatser mot hälsorisker. Grupper ur EU:s insatsgrupp för hälsofrågor bör också kunna sättas in inom ramen för unionens civilskyddsmekanism med stöd från centrumet för samordning av katastrofberedskap. En effektiv verksamhet i EU:s insatsgrupp för hälsofrågor bör bygga på djupgående landsspecifika kunskaper som kan uppnås genom bidrag från nationella experter. Centrumet bör också stödja stärkandet av beredskapskapaciteten inom ramen för IHR i tredjeländer, i syfte att hantera allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och konsekvenserna av dessa. För att stärka det operativa gränssnittet mellan centrumet och medlemsstaterna bör centrumet upprätthålla mekanismer för regelbundna utstationeringar mellan centrumet, kommissionen, medlemsstaters experter och internationella organisationer samt införa systematiska och permanenta arbetsmetoder inom centrumet, till exempel genom handläggare.

24 EU:s insatsgrupp för hälsofrågor, som ska utvecklas av centrumet för att stödja insatser vid sjukdomsutbrott som kan spridas inom eller till unionen, bör vara permanent och åtföljas av en ram för hur den ska mobiliseras. Dessutom bör den göra det lättare för unionens experter på insatser på fältet att delta i internationella insatsgrupper till stöd för och i nära samordning med unionens civilskyddsmekanism. Centrumet bör förstärka förmågan hos sin personal och hos experter från medlemsstater och EES-länder, från kandidatländer och potentiella kandidater, liksom från länder inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och partnerländer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 att på ett ändamålsenligt sätt delta i fältuppdrag och krishantering.

25 Experter och aktörer, inbegripet civilsamhällesorganisationer, bör delta i och bidra till centrumets rådgivande processer. Överensstämmelse med regler om öppenhet och intressekonflikter i förhållande till aktörers deltagande bör säkerställas.

26 Centrumet bör utöva ett nära samarbete med behöriga organ och internationella organisationer på folkhälsoområdet, särskilt WHO. Sådant samarbete bör ta hänsyn till behovet av att undvika dubbelarbete.

27 Centrumet bör på ett effektivt och öppet sätt informera allmänheten om befintliga och nya hälsorisker. Centrumets vetenskapliga undersökningar bör vara tillgängliga.

28 För att bedöma hur ändamålsenliga och effektiva de rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på centrumet är, bör regelbundna utvärderingar av centrumets verksamhet utförda av kommissionen föreskrivas.

29 Denna förordning bör inte ge centrumet några regleringsbefogenheter.

30 Centrumet bör införa ett informationssystem som kan utbyta säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter för att säkerställa att sådana uppgifter hanteras med största möjliga diskretion.

31 Personuppgifter om hälsa anses vara känsliga uppgifter enligt tillämplig unionslagstiftning om dataskydd och åtnjuter därför en högre skyddsnivå. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning som utförs av medlemsstaterna eller centrumet omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG. All personuppgiftsbehandling enligt denna förordning bör respektera dataskyddsprinciperna om laglighet, korrekthet, öppenhet, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, riktighet, lagringsminimering, integritet och konfidentialitet. När så är möjligt bör personuppgifter anonymiseras. Om anonymisering skulle medföra att det specifika ändamålet med behandlingen inte kan uppnås bör personuppgifterna om möjligt pseudonymiseras. Vid samarbete mellan hälsomyndigheter i unionen och tredjeländer, WHO eller andra internationella organisationer bör överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer alltid följa reglerna i förordning (EU) 2018/1725.

32 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning vad avser snabb mobilisering av och reaktionsförmåga för EU:s insatsgrupp för hälsofrågor, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

33 Eftersom målen för denna förordning, nämligen att utöka centrumets uppdrag och uppgifter för att förbättra centrumets kapacitet att tillhandahålla den vetenskapliga sakkunskap som krävs och att stödja åtgärder som bekämpar allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av hälsohotens gränsöverskridande natur och behovet av snabba, bättre samordnade och samstämmiga insatser mot nya framväxande hälsorisker, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

34 Förordning (EG) nr 851/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Definitioner

Förordning (EG) nr 851/2004 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 2 ska ersättas med följande:

2 Artikel 3 ska ersättas med följande:

3 Artikel 4 ska ersättas med följande:

4 Artikel 5 ska ersättas med följande:

5 Följande artikel ska införas:

6 Följande artikel ska införas:

7 Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

8 Artikel 7 ska ersättas med följande:

9 Artikel 8 ska ersättas med följande:

10 Följande artikel ska införas:

11 Följande artikel ska införas:

12 Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

13 Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

14 Följande artikel ska införas:

15 Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

16 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

17 I artikel 16.2 ska led b ersättas med följande:

18 Artikel 17 ska ersättas med följande:

19 Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

20 Artikel 19.2 ska ersättas med följande:

21 Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

22 Följande artikel ska införas:

23 Artikel 21 ska ersättas med följande:

24 Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

25 Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

26 Artikel 24 ska ersättas med följande:

27 Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

28 Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

29 Artikel 27.1 ska ersättas med följande:

30 Artikel 28 ska ersättas med följande:

31 Följande artikel ska införas:

32 Artikel 31 ska ersättas med följande:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT C 286, 16.7.2021, s. 109.

2 EUT C 300, 27.7.2021, s. 76.

3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 oktober 2022 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 24 oktober 2022.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (EUT L 142, 30.4.2004, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 av den 24 mars 2021 om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet (programmet EU för hälsa) för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2371, av den 23 november 2022 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU (se sidan 26 i detta nummer av EUT).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/947 av den 9 juni 2021 om inrättande av instrumentet för grannskapet, utvecklingssamarbete och internationellt samarbete – Europa i världen – om ändring och upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 och rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (EUT L 209, 14.6.2021, s. 1).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2371, av den 23 november 2022 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och om upphävande av beslut nr 1082/2013/EU.(EUT L 314, 6.12.2022, s. 26.)

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

14 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).

15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

16 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).

17 Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).

18 Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/522 av den 24 mars 2021 om inrättande av ett program för unionens åtgärder på hälsoområdet (programmet EU för hälsa) för perioden 2021–2027 och om upphävande av förordning (EU) nr 282/2014 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 1).

20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

21 Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

23 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).