EU-direktiv

Rådets direktiv (EU) 2023/2226 av den 17 oktober 2023 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning

CELEX: 32023L2226
Typ: EU-direktiv
Datum: 20231017
EUT: L

Källa

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 113 och 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

1 Skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt utgör en stor utmaning för unionen och på global nivå. Utbytet av upplysningar är avgörande för att bekämpa sådana metoder.

2 Europaparlamentet har betonat den politiska betydelsen av rättvis beskattning och av att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, bland annat genom närmare administrativt samarbete och utökat utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna.

3 Den 7 december 2021 godkände rådet en Ekofinrapport till Europeiska rådet om skattefrågor med en uppmaning till kommissionen att under 2022 lägga fram ett lagstiftningsförslag med ytterligare översyner av rådets direktiv 2011/16/EU om utbyte av upplysningar om kryptotillgångar och förhandsbesked i skattefrågor för förmögna fysiska personer.

4 Den 26 januari 2021 offentliggjorde Europeiska revisionsrätten en rapport om granskning av det rättsliga regelverket och genomförandet av direktiv 2011/16/EU. I rapporten dras slutsatsen att det övergripande regelverket för direktiv 2011/16/EU är stabilt, men att vissa bestämmelser behöver stärkas för att säkerställa att den fulla potentialen i utbytet av upplysningar utnyttjas och att effektiviteten i det automatiska utbytet av upplysningar mäts. I rapporten dras dessutom slutsatsen att tillämpningsområdet för direktiv 2011/16/EU bör utvidgas till att omfatta ytterligare kategorier av tillgångar och inkomster, såsom kryptotillgångar.

5 Marknaden för kryptotillgångar har ökat i betydande och ökat sin kapitalisering väsentligt och snabbt under de senaste tio åren. En kryptotillgång är en digital representation av ett värde eller av en rättighet som kan överföras och lagras elektroniskt med hjälp av teknik för distribuerade liggare eller liknande teknik.

6 Medlemsstaterna har infört regler och vägledning, som skiljer sig från medlemsstat till medlemsstat, för att beskatta inkomster från transaktioner med kryptotillgångar. Kryptotillgångarnas decentraliserade karaktär gör det dock svårt för medlemsstaternas skatteförvaltningar att säkerställa efterlevnad av skattereglerna.

7 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 har unionens regelverk utvidgats till att omfatta frågor om kryptotillgångar som hittills inte reglerats genom unionsakter om finansiella tjänster samt tjänsteleverantörer med avseende på sådana kryptotillgångar (leverantörer av kryptotillgångstjänster). I förordning (EU) 2023/1114 anges de definitioner som används i detta direktiv. Detta direktiv tar också hänsyn till auktorisationskravet för leverantörer av kryptotillgångstjänster enligt förordning (EU) 2023/1114 för att minimera den administrativa bördan för dessa tjänsteleverantörer. Kryptotillgångarnas inneboende gränsöverskridande karaktär kräver ett starkt internationellt administrativt samarbete för att säkerställa en effektiv reglering.

8 Unionens system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism utvidgar tillämpningsområdet för ansvariga enheter som omfattas av reglerna för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism till leverantörer av kryptotillgångstjänster som regleras av förordning (EU) 2023/1114. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 utvidgas dessutom skyldigheten för tillhandahållare av betaltjänster att åtfölja överföringar av medel med uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren till leverantörer av kryptotillgångstjänster för att säkerställa spårbarheten vid överföringar av kryptotillgångar i syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

9 På internationell nivå syftar det regelverk som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för rapportering av kryptotillgångar, som anges i del I Crypto-Asset Reporting Framework and Amendments to the Common Reporting Standard som godkändes av OECD den 26 augusti 2022 (OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar), till att införa större skattetransparens avseende kryptotillgångar och rapporteringen om dem. För att öka effektiviteten i utbytet av upplysningar och minska den administrativa bördan bör unionsreglerna ta hänsyn till OECD:s regelverk. När medlemsstaterna genomför detta direktiv bör de använda kommentarerna till det modellavtal för behöriga myndigheter, som återfinns i dokumentet International Standards for Automatic Exchange of Information in Tax Matters: Crypto-Asset Reporting Framework and 2023 update to the Common Reporting Standard, utfärdade av OECD den 8 juni 2023 (kommentarer till modellavtal för behöriga myndigheter) och OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar som åskådliggörande och tolkningshjälp för att säkerställa en konsekvent tillämpning i alla medlemsstater.

10 I direktiv 2011/16/EU fastställs skyldigheter för finansiella institut att rapportera upplysningar om finansiella konton till skatteförvaltningar som sedan är skyldiga att utbyta dessa uppgifter med andra berörda medlemsstater. För merparten av kryptotillgångarna finns det dock ingen rapporteringsskyldighet enligt det direktivet, eftersom de inte består av pengar på ett inlåningskonto eller i finansiella tillgångar. Dessutom omfattas leverantörer av kryptotillgångstjänster och kryptotillgångsoperatörer i de flesta fall inte av den nuvarande definitionen av finansinstitut enligt direktiv 2011/16/EU.

11 För att hantera nya utmaningar till följd av den ökande användningen av alternativa betalningsmedel och investeringar, som medför nya risker för skatteundandragande och som ännu inte omfattas av direktiv 2011/16/EU, bör reglerna om rapportering och utbyte av upplysningar omfatta kryptotillgångar och dem som använder dessa.

12 För att säkerställa en väl fungerande inre marknad bör rapporteringen vara både effektiv, enkel och tydligt definierad. Det är svårt att upptäcka beskattningsgrundande händelser som inträffar när man investerar i kryptotillgångar. De leverantörer av kryptotillgångstjänster som är rapporteringsskyldiga är bäst lämpade att samla in och kontrollera nödvändiga upplysningar om användarna. Den administrativa bördan bör minimeras för industrin så att den kan utveckla sin fulla potential inom unionen.

13 Det automatiska utbytet av upplysningar mellan skatteförvaltningarna är avgörande för att de ska få den information de behöver för att kunna göra en korrekt bedömning av de inkomstskattebelopp som ska betalas. Rapporteringsskyldigheten bör omfatta både gränsöverskridande och inhemska transaktioner för att säkerställa att rapporteringsreglerna är ändamålsenliga, att den inre marknaden fungerar väl, att likvärdiga förutsättningar råder och att principen om icke-diskriminering respekteras.

14 Direktivet är tillämpligt på leverantörer av kryptotillgångstjänster som är auktoriserade enligt förordning (EU) 2023/1114 och regleras av den, och på kryptotillgångsoperatörer som inte är det. Båda benämns som rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster eftersom de är skyldiga att rapportera enligt detta direktiv. Den allmänna förståelsen av vad som utgör kryptotillgångar är mycket bred och omfattar även kryptotillgångar som har emitterats på ett decentraliserat sätt, samt stablecoins, inklusive e-pengartoken enligt definitionen i förordning (EU) 2023/1114 och vissa icke-fungibla token (NFT). I detta direktiv omfattar rapporteringsskyldigheten kryptotillgångar som kan användas för betalnings- eller investeringsändamål. Därför bör rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster från fall till fall överväga när det inte är möjligt att använda kryptotillgångar för betalnings- och investeringsändamål, med beaktande av de undantag som föreskrivs i förordning (EU) 2023/1114, särskilt när det gäller ett begränsat nätverk och vissa nyttotoken.

15 För att göra det möjligt för skatteförvaltningarna att analysera de upplysningar de mottar och använda dem i enlighet med nationella bestämmelser, till exempel för matchning av upplysningar och värdering av tillgångar och kapitalvinster, är det lämpligt att kräva rapportering och utbyte av upplysningar som delas upp i olika delar för varje kryptotillgång med avseende på vilken användaren av kryptotillgången har gjort transaktioner.

16 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om automatiskt utbyte av upplysningar mellan behöriga myndigheter bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att anta de praktiska arrangemang som krävs för genomförandet av det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar som rapporteras av leverantörer av kryptotillgångstjänster, inbegripet ett standardformulär för utbyte av upplysningar. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

17 Leverantörer av kryptotillgångstjänster som omfattas av förordning (EU) 2023/1114 får utöva sin verksamhet i unionen genom ett passförfarande när de har erhållit auktorisation i en medlemsstat. För detta ändamål har Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ett register över auktoriserade leverantörer av kryptotillgångstjänster. Dessutom upprätthåller Esma en förteckning över svartlistade operatörer som bedriver kryptotillgångstjänster för vilka auktorisering krävs enligt förordning (EU) 2023/1114.

18 Kryptotillgångsoperatörer som inte omfattas av förordning (EU) 2023/1114 men som är skyldiga att rapportera upplysningar om användare av kryptotillgångar med hemvist i unionen i enlighet med detta direktiv bör vara skyldiga att registrera sig i en enda medlemsstat för att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter.

19 För att främja administrativt samarbete med jurisdiktioner utanför unionen bör kryptotillgångsoperatörer som uppfyller vissa villkor tillåtas att endast rapportera upplysningar om användare av kryptotillgångar med hemvist i unionen till skatteförvaltningarna i en jurisdiktion utanför unionen, i den mån de rapporterade upplysningarna är likvärdiga med de upplysningar som anges i detta direktiv och i den mån det finns ett gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter med en sådan jurisdiktion utanför unionen. Den kvalificerade jurisdiktionen utanför unionen skulle i sin tur vidarebefordra sådana upplysningar till skatteförvaltningarna i de medlemsstater där användarna av kryptotillgångar har sin hemvist. När så är lämpligt bör denna mekanism tas i bruk för att förhindra att likvärdiga upplysningar rapporteras och lämnas mer än en gång.

20 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa om upplysningar som ska utbytas enligt ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga med de upplysningar som anges i detta direktiv. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Med tanke på att ingåendet av avtal med jurisdiktioner utanför unionen om administrativt samarbete i fråga om direkt beskattning fortfarande omfattas av medlemsstaternas behörighet kan kommissionens åtgärder också inledas på begäran av en medlemsstat. Därför är det nödvändigt att kommissionen, på begäran av en medlemsstat, har möjlighet att fastställa likvärdigheten före det planerade ingåendet av ett sådant avtal. Om utbytet av sådana upplysningar grundar sig på ett multilateralt avtal mellan behöriga myndigheter bör kommissionen fatta beslutet om likvärdighet fattas med avseende på hela det relevanta regelverk som omfattas av ett sådant avtal mellan behöriga myndigheter. Det bör dock fortfarande vara möjligt för kommissionen att vid behov fatta beslut om likvärdighet om ett bilateralt avtal mellan behöriga myndigheter.

21 I den mån den internationella standarden för rapportering och automatiskt utbyte av upplysningar om kryptotillgångar, nämligen OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar (Crypto-Asset Reporting Framework), är en minimistandard eller likvärdig standard, som fastställer minimiomfattningen av och innehållet i jurisdiktionernas genomförande därav, bör det inte krävas att kommissionen ska fastställa likvärdighet mellan detta direktiv och OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar genom en genomförandeakt, förutsatt att det finns ett gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter, mellan jurisdiktioner utanför unionen och samtliga medlemsstater.

22 Även om G20 har godkänt OECD:s regelverk för rapportering av kryptotillgångar och rekommenderat att det ska genomföras, har det ännu inte fattats något beslut om huruvida det ska betraktas som en minimistandard eller likvärdig standard. I avvaktan på det beslutet innehåller detta direktiv två olika tillvägagångssätt för att fastställa likvärdighet.

23 Detta direktiv ersätter inte några mer omfattande skyldigheter som följer av förordning (EU) 2023/1114.

24 För att främja konvergens och främja en konsekvent tillsyn av detta direktiv och förordning (EU) 2023/1114 bör de behöriga myndigheterna samarbeta med andra nationella myndigheter eller institut och utbyta relevanta upplysningar.

25 De undantag från de rapporteringsskyldigheter som föreskrivs i detta direktiv, och som är beroende av fastställandet av likvärdiga rapporterings- och utbytesmekanismer i förhållande till jurisdiktioner utanför unionen och medlemsstaterna, bör endast gälla på skatteområdet, och särskilt vid tillämpningen av detta direktiv, och bör inte ses som en grund för erkännande av likvärdighet på andra områden av unionsrätten.

26 Det är av avgörande betydelse att stärka bestämmelserna i direktiv 2011/16/EU om de upplysningar som ska rapporteras eller utbytas för att uppnå en anpassning till ny utveckling på olika marknader och därmed effektivt hantera identifierade beteenden vad avser skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Dessa bestämmelser bör återspegla den utveckling som observerats på den inre marknaden och på internationell nivå och som syftar till att uppnå effektiv rapportering och effektivt utbyte av upplysningar. Följaktligen innehåller detta direktiv bland annat de senaste ändringarna av OECD:s gemensamma rapporteringsstandard, inklusive integreringen av bestämmelser om e-pengar och centralbankernas digitala valuta, som anges i del II i Crypto-Asset Reporting Framework and Amendments to the Common Reporting Standard som godkändes av OECD den 26 augusti 2022, samt utvidgningen av tillämpningsområdet för det automatiska utbytet av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor till vissa förhandsbesked avseende fysiska personer. När medlemsstaterna genomför de senaste ändringarna av den gemensamma rapporteringsstandarden, som ingår i detta direktiv, bör de, såsom redan nämnts i skälen till rådets direktiv 2014/107/EU avseende den ursprungliga versionen av den gemensamma rapporteringsstandarden, använda kommentarerna till det modellavtal för behöriga myndigheter och den gemensamma rapporteringsstandard – som numera inbegriper de senaste ändringarna av den gemensamma rapporteringsstandarden som åskådliggörande och tolkningshjälp för att säkerställa en konsekvent tillämpning i alla medlemsstater.

27 Elektroniska pengar, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG, används ofta i unionen, och antalet transaktioner och deras sammanlagda värde ökar stadigt. Elektroniska pengar omfattas dock inte uttryckligen av direktiv 2011/16/EU. Medlemsstaterna antar olika tillvägagångssätt när det gäller elektroniska pengar. Därmed omfattas därtill anknutna produkter inte alltid av de befintliga kategorierna av inkomst och kapital i direktiv 2011/16/EU. Det bör därför införas regler i direktiv 2011/16/EU som säkerställer att rapporteringsskyldigheterna gäller för elektroniska pengar.

28 För att täppa till kryphål som möjliggör skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt bör medlemsstaterna vara skyldiga att utbyta upplysningar om inkomster som härrör från utdelningar som inte är kopplade till depåkonton. Inkomster som härrör från utdelningar som inte är kopplade till depåkonton bör därför ingå i de inkomstkategorier som omfattas av automatiskt utbyte av upplysningar.

29 Skatteregistreringsnumret är avgörande för att medlemsstaterna ska kunna matcha mottagna uppgifter med uppgifter i nationella databaser. Det ökar medlemsstaternas förmåga att identifiera de berörda skattebetalarna och korrekt bedöma därtill kopplade skatter. Det är därför viktigt att medlemsstaterna inkluderar skatteregistreringsnumret för rapporterade personer och enheter i rapporteringen och lämnandet av upplysningar i samband med utbyten som rör kategorier av inkomst och kapital som omfattas av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar, finansiella konton, förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, landsspecifika rapporter, rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang, upplysningar om säljare på digitala plattformar och kryptotillgångar.

30 För att göra skatteregistreringsnumret mer tillgängligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att kräva att det skatteregistreringsnummer för personer och enheter som utfärdats av hemvistmedlemsstaten rapporteras med avseende på inkomster från anställning, styrelsearvoden och pensioner och med avseende på förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, landsspecifika rapporter och rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Sådana åtgärder kan omfatta, men är inte begränsade till, införandet, senast vid den tidsfrist för införlivande som fastställs i detta direktiv, av krav i nationell rätt på rapportering av skatteregistreringsnummer. Efter ikraftträdandet av rådets direktiv (EU) 2022/2523, och mot bakgrund av de safe harbour-regler som fastställs i det direktivet, är det dessutom viktigt att säkerställa lämplig matchning i samband med det obligatoriska automatiska utbytet av upplysningar om landsspecifika rapporter i enlighet med direktiv 2011/16/EU. Medlemsstaterna erkänner dock också att det kan finnas sällsynta situationer där det helt enkelt inte är möjligt för den rapporteringsskyldiga enheten eller den rapporteringsskyldiga personen att samla in och rapportera skatteregistreringsnumret, inbegripet om den rapporteringsskyldiga enheten eller den rapporteringsskyldiga personen, trots att de gjort sitt bästa, inte har kunnat samla in skatteregistreringsnumret eller fall där ett skatteregistreringsnummer inte har utfärdats till skattebetalaren.

31 Varje medlemsstat bör, om det har erhållits av den behöriga myndigheten i medlemsstaten, inkludera det skatteregistreringsnummer för personer och enheter som utfärdats av hemvistmedlemsstaten vid utbyten som rör förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, landsspecifika rapporter och rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang.

32 Avsaknaden av utbyte av förhandsbesked i skattefrågor som rör fysiska personer innebär att skatteförvaltningarna i de berörda medlemsstaterna kanske inte är medvetna om dessa förhandsbesked. Det finns därför en risk att möjligheter till skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt kommer att skapas. I syfta att reducera den risken, och i syfte att minska den administrativa bördan, bör det automatiska utbytet av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor utvidgas till att omfatta sådana förhandsbesked där beloppet för den transaktion eller serie av transaktioner som avses i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor överstiger ett visst tröskelvärde.

33 Förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor som fastställer om en person har skatterättslig hemvist eller inte i den medlemsstat som utfärdar förhandsbeskedet bör också utbytas automatiskt. Av proportionalitetsskäl, och i syfte att minska den administrativa bördan, bör dock vissa vanliga former av förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor, som kan inbegripa ett fastställande av huruvida en fysisk person har skatterättslig hemvist eller inte i en medlemsstat, inte enbart på den grunden omfattas av utbyte av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor. Förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor om källskatt på inkomster från anställning, styrelsearvoden eller pensioner för personer som inte är bosatta i landet bör inte bytas ut, såvida inte beloppet för transaktionen eller serien av transaktioner i förhandsbeskedet i gränsöverskridande skattefrågor överstiger tröskelvärdet.

34 Ett antal medlemsstater förväntas införa identifieringstjänster som ett förenklat och standardiserat sätt att identifiera tjänsteleverantörer och skattebetalare. De medlemsstater som vill använda detta format för identifiering bör tillåtas att göra detta, förutsatt att det inte påverkar flödet av och kvaliteten på information från andra medlemsstater som inte använder sådana identifieringstjänster. Därför bör användningen av identifieringstjänster inte påverka förfarandena för kundkännedom eller kraven på insamling av information. Om det tillvägagångssättet avviker från OECD:s motsvarande standarder för automatiskt utbyte av upplysningar i vissa avseenden bör bestämmelserna i detta direktiv om användning av identifieringstjänster vidare inte påverka fastställandet av huruvida upplysningar som rapporteras och utbyts i enlighet med ett avtal mellan de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen är likvärdiga med eller motsvarar dem som anges i detta direktiv.

35 Det är viktigt att upplysningar som lämnas enligt direktiv 2011/16/EU av principskäl används för fastställande, administration och verkställighet i fråga om de skatter som omfattas av det direktivets materiella tillämpningsområde. Ett oklart regelverk ger dock upphov till osäkerhet gällande användningen av upplysningar. Med tanke på kopplingen mellan skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, och penningtvätt, även när det gäller kontroll av efterlevnaden är det lämpligt att klargöra att det även bör vara möjligt att använda upplysningar som utbyts mellan medlemsstaterna för fastställande, administration och verkställighet i fråga om tullar och för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

36 Med tanke på mängden och arten av de upplysningar som samlas in och utbyts på grundval av direktiv 2011/16/EU kan dessa upplysningar vara användbara på vissa andra områden. Även om användningen av dessa upplysningar på andra områden generellt bör begränsas till områden som godkänts av den medlemsstat som lämnar upplysningarna i enlighet med det här direktivet, finns det ett behov av att tillåta en bredare användning av upplysningarna i situationer med särskilda och allvarliga egenskaper och när man på unionsnivå har kommit överens om att vidta åtgärder. Sådana situationer skulle särskilt vara sådana där beslut har fattats i enlighet med artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende restriktiva åtgärder. Upplysningar som utbyts enligt direktiv 2011/16/EU kan vara mycket relevanta för att upptäcka överträdelser eller kringgående av restriktiva åtgärder. I gengäld kommer eventuella överträdelser av restriktiva åtgärder att vara relevanta för skatteändamål, eftersom undvikande av restriktiva åtgärder i de flesta fall också kommer att innebära skatteflykt avseende de berörda tillgångarna. Med tanke på de sannolika synergierna och den nära kopplingen mellan att upptäcka kringgående av restriktiva åtgärder och att upptäcka skatteflykt är det därför lämpligt att tillåta ytterligare användning av upplysningarna.

37 Det är mycket viktigt att de upplysningar som lämnas enligt direktiv 2011/16/EU används av den behöriga myndighet i varje medlemsstat som tar emot upplysningarna. Det är därför lämpligt att kräva att den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska inrätta en effektiv mekanism för att säkerställa användning av de upplysningar som förvärvats genom rapporteringen eller utbytet av upplysningar enligt direktiv 2011/16/EU. Sådan användning av upplysningar kan exempelvis omfatta frivilliga efterlevnadsprogram, meddelanden med uppmaning om rapportering av uppgifter, kampanjer för ökad medvetenhet, förhandsifyllning av skattedeklarationer, riskbedömningar, begränsade revisioner, allmänna revisioner, skattekodning, skatteberäkning, införlivande i nationella system och andra skatterelaterade åtgärder.

38 För att främja ett effektivt nyttjande av resurserna, underlätta utbytet av upplysningar och undvika att medlemsstaterna var och en för sig behöver ändra sina system för att lagra upplysningar bör en central katalog för upplysningar om kryptotillgångar upprättas som är tillgänglig för samtliga medlemsstater men bara för statistiska ändamål för kommissionen, och i vilken medlemsstaterna kan lägga upp och lagra rapporterade upplysningar i stället för att utbyta dessa upplysningar via säker överföring av e-post. Medlemsstaterna bör endast ha rätt att få tillgång till uppgifter i den centrala katalogen som rör de egna invånarna. All tillgång till och begränsningar av tillgången till den centrala katalogen bör vara i enlighet med kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta de praktiska arrangemang som krävs för att upprätta en sådan central katalog. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

39 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter att utveckla ett verktyg som möjliggör en elektronisk och automatiserad kontroll av att det Skatteregistreringsnummer som har tillhandahållits av den skattskyldige eller den rapporteringsskyldiga enheten eller den rapporteringsskyldiga personen är korrekt. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Det it-verktyg som ska tillhandahållas till medlemsstaterna är avsett att bidra till att höja matchningsgraderna för skatteförvaltningarna och generellt förbättra kvaliteten på de upplysningar som utbyts.

40 Den kortaste lagringstiden för registrerade upplysningar som erhållits genom utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2011/16/EU bör inte vara längre än nödvändigt, men under alla omständigheter inte understiga fem år. Medlemsstaterna bör inte lagra upplysningar längre än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med detta direktiv.

41 Personuppgiftsansvariga i den mening som avses i förordning (EU) 2016/679 är rapporteringsskyldiga finansiella institut, förmedlare, rapporteringsskyldiga plattformsoperatörer, rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster och behöriga myndigheter i medlemsstaterna. Om två eller fler av dessa personuppgiftsansvariga gemensamt fastställer ändamålen med och metoderna för behandling av personuppgifter ska de anses vara gemensamt personuppgiftsansvariga. Till exempel ska medlemsstaternas behöriga myndigheter anses vara gemensamt personuppgiftsansvariga för den centrala katalogen, eftersom de gemensamt har kommit överens om vilka personuppgifter som ska behandlas och hur de ska behandlas.

42 För att säkerställa korrekt tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv bör medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv om obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster, och bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. Även om det står medlemsstaterna fritt att själva välja sanktioner, bör de sanktioner som föreskrivs vara effektiva, proportionella och avskräckande.

43 För att harmonisera tidsramen mellan utvärderingen av tillämpningen av direktiv 2011/16/EU och utvärderingen vartannat år av relevansen av kännetecken i bilaga IV i det här direktivet bör tidsramen för dessa utvärderingsprocesser anpassas.

44 Med beaktande av domstolens dom av den 8 december 2022 i mål C-694/20, Orde van Vlaamse Balies m.fl., bör direktiv 2011/16/EU ändras på ett sådant sätt att dess bestämmelser inte medför att advokater som agerar som förmedlare – och när de är undantagna från rapporteringsskyldigheten på grund av yrkesmässiga privilegier som de är bundna av – är förpliktigade att underrätta varje annan förmedlare som inte är deras klient om den förmedlarens rapporteringsskyldigheter. Varje förmedlare som, är undantagen från rapporteringsskyldigheten på grund av yrkesmässiga privilegier som denne är bunden av, bör dock även fortsättningsvis vara skyldig att utan dröjsmål underrätta sin klient om den klientens rapporteringsskyldigheter.

45 Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 avgav ett yttrande den 3 april 2023.

46 Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Framför allt säkerställer detta direktiv att den rätt till skydd av personuppgifter som fastställs i artikel 8 i stadgan respekteras till fullo. I det avseendet är det viktigt att påminna om att förordningarna (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 är tillämpliga på behandling av personuppgifter enligt direktiv 2011/16/EU. Detta direktiv syftar dessutom till att säkerställa full respekt för näringsfriheten.

47 Eftersom målet med direktiv 2011/16/EU, nämligen ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna under förutsättningar som är förenliga med en väl fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den enhetlighet och ändamålsenlighet som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

48 Direktiv 2011/16/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Tillämpningsområde och villkor för obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar som rapporteras av Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster

Direktiv 2011/16/EU ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 8a ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 8ab ska ändras på följande sätt:

5 I artikel 8ac.2 första stycket ska följande led läggas till:

6 Följande artikel ska införas:

7 Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

8 I artikel 18 ska följande punkt läggas till:

9 I artikel 20 ska punkt 5 ersättas med följande:

10 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

11 I artikel 22 ska följande punkter läggas till:

12 I artikel 23 ska punkt 3 ersättas med följande:

13 Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

14 Artikel 25a ska ersättas med följande:

15 I artikel 27 ska punkt 2 utgå.

16 Följande artikel ska införas som artikel 27c:

17 Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till detta direktiv.

18 Bilaga V ska ändras i enlighet med bilaga II till detta direktiv.

19 Texten som anges i bilaga III i detta direktiv ska läggas till som bilaga VI.

Artikel 2

1 Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2025 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

2 Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna senast den 31 december 2027 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.11 i detta direktiv och artikel 1.16 i detta direktiv vad gäller artikel 27c.3 och 27c.4 i direktiv 2011/16/EU. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

3 Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna senast den 31 december 2029 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.16 i detta direktiv vad gäller artikel 27c.2 i direktiv 2011/16/EU. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

4 Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

1 Yttrande av den 13 september 2023 (ännu inte offentliggjort i EUT).

2 Yttrande av den 23 mars 2023 (EUT C 184, 25.5.2023, s. 55).

3 Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 (EUT L 150, 9.6.2023, s. 40).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113 av den 31 maj 2023 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och vissa kryptotillgångar och ändring av direktiv (EU) 2015/849 (EUT L 150, 9.6.2023, s. 1).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

7 Rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 359, 16.12.2014, s. 1).

8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för e-pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7)

9 Rådets direktiv (EU) 2022/2523 av den 15 december 2022 om säkerställande av en global minimiskattenivå för multinationella koncerner och storskaliga nationella koncerner i unionen (EUT L 328, 22.12.2022, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

11 Domstolens dom av den 8 december 2022, Orde van Vlaamse Balies m.fl., C-694/20, ECLI:EU:C:2022:963.

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

13 EUT C 199, 7.6.2023, s. 5.

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 (EUT L 150, 9.6.2023, s. 40).

15 Rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 29.12.2011, s. 8).

BILAGA I

Bilaga I till direktiv 2011/16/EU ska ändras på följande sätt:

1 Avsnitt I ska ändras på följande sätt:

2 I avsnitt VI ska punkt 2 b ersättas med följande:

3 I avsnitt VII ska följande punkt läggas till:

4 Avsnitt VIII ska ändras på följande sätt:

5 I avsnitt IX ska följande stycke läggas till:

6 Följande avsnitt XI ska läggas till:

1 Rådets direktiv (EU) 2023/2226 av den 17 oktober 2023 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning ( EUT L, 2023/2226, 24.10.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2023/2226/oj)..

BILAGA II

Bilaga V till direktiv 2011/16/EU ska ändras på följande sätt:

1 I avsnitt I punkt C ska följande punkt läggas till:

2 I avsnitt II ska punkt B.3 utgå.

3 I avsnitt III punkt B ska följande punkt läggas till:

4 I avsnitt IV punkt F.5 ska inledningen ersättas med följande:

BILAGA III

BILAGA VI

I denna bilaga fastställs rapporteringskrav, förfaranden för kundkännedom och andra regler som ska tillämpas av Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster för att göra det möjligt för medlemsstaterna att genom automatiskt utbyte lämna de upplysningar som avses i artikel 8ad.

I denna bilaga fastställs också de regler och administrativa förfaranden som medlemsstaterna ska ha infört för att säkerställa det faktiska genomförandet och efterlevnaden av de rapporteringskrav och förfaranden för kundkännedom som fastställs i däri.

AVSNITT I SKYLDIGHETER FÖR RAPPORTERINGSSKYLDIGA LEVERANTÖRER AV KRYPTOTILLGÅNGSTJÄNSTER

A En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster enligt definitionen i avsnitt IV punkt B.3 omfattas av de krav angående rapportering och kundkännedom som anges i avsnitten II respektive III i en medlemsstat om den är

B En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster omfattas av kraven angående rapportering och kundkännedom i avsnitten II respektive III i en medlemsstat med avseende på Rapporteringspliktiga transaktioner som genomförts via en filial baserad i en medlemsstat.

C En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster som är en Enhet är inte skyldig att uppfylla de krav angående rapportering och kundkännedom som anges i avsnitten II respektive III i en medlemsstat som den omfattas av enligt punkt A.2 b, c eller d om leverantören av kryptotillgångstjänster uppfyller dessa krav i en annan medlemsstat eller i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen på grund av att den har sin skatterättsliga hemvist i en sådan medlemsstat eller jurisdiktion.

D En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster som är en Enhet är inte skyldig att uppfylla de krav angående rapportering och kundkännedom som anges i avsnitten II respektive III i en medlemsstat som den omfattas av enligt punkt A.2 c eller d om leverantören av kryptotillgångstjänster uppfyller dessa krav i en annan medlemsstat eller i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen på grund av att den är en Enhet som a) har bildats eller organiserats enligt lagarna i den medlemsstaten eller jurisdiktionen och b) antingen är en juridisk person i den andra medlemsstaten eller jurisdiktionen eller är skyldig att deklarera inkomsten från Enheten till skatteförvaltningen i den andra medlemsstaten eller jurisdiktionen.

E En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster som är en Enhet är inte skyldig att uppfylla de krav angående rapportering och kundkännedom som anges i avsnitten II respektive III i en medlemsstat som den omfattas av enligt punkt A.2 d om leverantören av kryptotillgångstjänster uppfyller dessa krav i en annan medlemsstat eller i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen på grund av att den förvaltas från en sådan medlemsstat eller jurisdiktion.

F En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster som är en privatperson är inte skyldig att uppfylla de krav angående rapportering och kundkännedom som anges i avsnitten II respektive III i en medlemsstat som den omfattas av enligt punkt A.2 d om leverantören av kryptotillgångstjänster uppfyller dessa krav i en annan medlemsstat eller i en Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen på grund av att den har sin skatterättsliga hemvist i en sådan medlemsstat eller jurisdiktion.

G En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster är inte skyldig att uppfylla de krav angående rapportering och kundkännedom som anges i avsnitten II respektive III i en medlemsstat som den omfattas av enligt punkt A.2 a, b, c eller d om den har ingett en anmälan i en medlemsstat i ett format som medlemsstaten har angett där leverantören av kryptotillgångstjänster bekräftar att den uppfyller kraven enligt reglerna i en annan medlemsstat eller Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen enligt kriterier som i sak motsvarar punkt A.2 a, b, c respektive d.

H En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster är inte skyldig att uppfylla de krav angående kundkännedom och rapportering som anges i avsnitten II och III i en medlemsstat med avseende på Rapporteringspliktiga transaktioner som den genomför via en filial i en annan medlemsstat eller Kvalificerad jurisdiktion utanför unionen om dessa krav uppfylls av den filialen i en sådan annan medlemsstat eller jurisdiktion.

AVSNITT II RAPPORTERINGSKRAV

A En Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster i den mening som avses i avsnitt I punkterna A och B ska rapportera de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den omfattas av rapporteringskrav i enlighet med avsnitt I.

B För varje relevant kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod och enligt de krav som gäller för Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster i avsnitt I samt de förfaranden för kundkännedom som anges i avsnitt III, ska Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster rapportera följande upplysningar med avseende på sina Användare av kryptotillgångar som är Rapporteringsskyldiga användare eller har personer med bestämmande inflytande som är Rapporteringsskyldiga personer:

C Utan hinder av vad som anges i punkt B.1 behöver inte födelseort rapporteras om inte den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster i övrigt ska inhämta och rapportera den enligt nationell rätt.

D De upplysningar som anges i punkt B ska rapporteras årligen under det kalenderår som följer på det år för vilket upplysningarna gäller. De första upplysningarna ska rapporteras för det relevanta kalenderåret eller en annan lämplig rapporteringsperiod från och med den 1 januari 2026.

E Utan hinder av vad som anges i punkterna A och D i detta avsnitt ska en Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster i den mening som avses i avsnitt I, punkt A.2 a, b, c eller d inte vara skyldig att tillhandahålla de upplysningar som anges i punkt B i detta avsnitt med avseende på en Rapporteringsskyldig användare eller Person med bestämmande inflytande för vilka den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster genomför rapporteringen av dessa upplysningar i en jurisdiktion utanför unionen som omfattas av ett Gällande kvalificerande avtal mellan behöriga myndigheter som ingåtts med hemvistmedlemsstaten för denna Rapporteringsskyldiga användare eller Person med bestämmande inflytande.

AVSNITT III FÖRFARANDEN FÖR KUNDKÄNNEDOM

En Användare av kryptotillgångar behandlas som en Rapporteringsskyldig användare från och med det datum då Användaren identifieras som sådan enligt de förfaranden för kundkännedom som beskrivs i detta avsnitt.

A Förfaranden för kundkännedom för Individuella användare av kryptotillgångar

B Förfaranden för kundkännedom för Enheter som är användare av kryptotillgångar

C Krav avseende intygandens giltighet

D Allmänna krav avseende åtgärder för kundkännedom

AVSNITT IV DEFINITIONER

Följande begrepp ska ha den betydelse som anges nedan:

A Rapporteringspliktig kryptotillgång

B Rapporteringsskyldig leverantör av kryptotillgångstjänster

C Rapporteringspliktig transaktion

D Rapporteringsskyldig användare

E Undantagen person

F Övrigt

AVSNITT V FAKTISKT GENOMFÖRANDE

A Regler för att genomföra de krav för insamling och kontroll som fastställs i avsnitt III

B Regler enligt vilka det krävs att den Rapporteringsskyldiga leverantören av kryptotillgångstjänster för register över de åtgärder som vidtas och de upplysningar som åberopas för att genomföra rapporteringskraven och förfarandena för kundkännedom samt lämpliga åtgärder för att inhämta dessa registrerade uppgifter

C Administrativa förfaranden för att kontrollera att Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster uppfyller rapporteringskraven och förfarandena för kundkännedom

D Administrativa förfaranden för uppföljning med Rapporteringsskyldiga leverantörer av kryptotillgångstjänster om de rapporterar ofullständiga eller felaktiga uppgifter

E Administrativt förfarande för auktorisation av leverantörer av kryptotillgångstjänster

F Administrativt förfarande för en enda registrering av Kryptotillgångsoperatörer