Ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU och 2014/41/EU, rådets direktiv 2003/8/EG och rådets rambeslut 2002/584/RIF, 2003/577/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF, 2008/947/RIF, 2009/829/RIF och 2009/948/RIF vad gäller digitalisering av rättsligt samarbete
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 81.2 e och f och artikel 82.1 d,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
(1) I sitt meddelande av den 2 december 2020 med titeln Digitalisering av rättskipningen i Europeiska unionen - En verktygslåda med möjligheter konstaterade kommissionen att den rättsliga ramen för unionens gränsöverskridande förfaranden på privaträttens och straffrättens område behöver moderniseras i enlighet med principen om digitalt som standard, samtidigt som det säkerställs att alla nödvändiga skyddsåtgärder för att undvika social utestängning har vidtagits.
(2) Att underlätta det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna är bland de viktigaste målen för unionens område med frihet, säkerhet och rättvisa, som anges i tredje delen avdelning V i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
(3) I syfte att stärka det rättsliga samarbetet i frågor på privaträttens och straffrättens område med gränsöverskridande följder bör unionsrättsakter som föreskriver kommunikation mellan behöriga myndigheter, inbegripet unionens byråer och organ, kompletteras med villkor för hur sådan kommunikation ska ske med digitala medel på ett sätt som säkerställer skyddet av de grundläggande rättigheterna i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt dem som fastställs i avdelning VI, särskilt artikel 47 om rätten till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rättegång. De villkoren bör inte på något sätt undergräva skyddet av processuella rättigheter som är väsentliga för skyddet av dessa grundläggande rättigheter, i enlighet med unionsrätten.
(4) För att modernisera och förbättra det rättsliga samarbetet och underlätta tillgången till rättslig prövning har Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 antagits.
(5) För att säkerställa att målen för förordning (EU) 2023/2844 uppnås fullt ut och för att anpassa befintliga unionsrättsakter vad gäller frågor på privaträttens och straffrättens område till den förordningen är det nödvändigt att ändra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU och 2014/41/EU, rådets direktiv 2003/8/EG och rådets rambeslut 2002/584/RIF, 2003/577/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF, 2008/947/RIF, 2009/829/RIF och 2009/948/RIF.
(6) De ändringar som föreskrivs i detta direktiv syftar till att säkerställa att den gränsöverskridande kommunikationen mellan myndigheter sker i enlighet med de regler och principer som fastställs i förordning (EU) 2023/2844. Enligt den förordningen bör kommunikationen mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater och mellan en nationell behörig myndighet och en unionsbyrå eller ett unionsorgan enligt de rättsakter inom området för samarbete i frågor på straffrättens område som ändras genom detta direktiv i regel ske via ett decentraliserat it-system. I synnerhet bör det decentraliserade it-systemet som regel användas för det utbyte av formulär som föreskrivs genom de rättsakter inom området för rättsligt samarbete i frågor på straffrättens område som ändras genom detta direktiv och för all annan officiell kommunikation enligt de rättsakterna som måste ske skriftligen, till exempel i syfte att bevara de behöriga myndigheternas handlingar i ärenden. I fall där ett eller flera av de undantag som föreskrivs i förordning (EU) 2023/2844 gäller, dvs. när det inte är möjligt eller lämpligt att använda det decentraliserade it-systemet, bör andra kommunikationsmedel kunna användas i enlighet med den förordningen. Vid tillämpningen av rambeslut 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF, 2008/947/RIF och 2009/829/RIF samt direktiv 2014/41/EU bör myndigheterna, om det i dessa rättsakter föreskrivs att kommunikationen mellan myndigheter ska ske på valfritt sätt eller på lämpligt sätt, ha rätt att själva bestämma vilken kommunikationsmetod som ska användas.
(7) Eftersom detta direktiv innehåller ändringar av regler som redan har införlivats i medlemsstaternas nationella rättsordningar, bör det också innehålla särskilda bestämmelser om införlivandet av dessa ändringar. De införlivandebestämmelserna bör stämma överens med den tidsplan för genomförandet som föreskrivs i förordning (EU) 2023/2844.
(8) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.
(9) I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Kapitel I Ändringar av rättsakter inom området för rättsligt samarbete i frågor på privaträttens område
Artikel 1 – Ändring av direktiv 2003/8/EG
I artikel 13.4 i direktiv 2003/8/EG ska andra stycket ersättas med följande:
Den behöriga översändande myndigheten ska översända ansökan till den behöriga mottagande myndigheten i den andra medlemsstaten i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 senast 15 dagar efter det att myndigheten har mottagit en vederbörligen ifylld ansökan på något av de språk som avses i punkt 2 i den här artikeln, och kompletterande handlingar, vid behov översatta till något av dessa språk.
Kapitel II Ändringar av rättsakter inom området för rättsligt samarbete i frågor på straffrättens område
Artikel 2 – Ändringar av rambeslut 2002/584/RIF
Rambeslut 2002/584/RIF ska ändras på följande sätt:
1. Följande artikel ska införas: Artikel 8a Kommunikationsmedel 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 9.2, 10.2 och 10.3 ska officiell kommunikation enligt detta rambeslut mellan den utfärdande rättsliga myndigheten och den verkställande rättsliga myndigheten ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. Om en medlemsstat har utsett en eller flera centralmyndigheter ska första stycket även tillämpas på officiell kommunikation med centralmyndigheten eller centralmyndigheterna i en annan medlemsstat. 2. När det gäller att ge information som krävs för att den eftersökta personen ska kunna utse en försvarare i den utfärdande medlemsstaten i enlighet med artikel 10.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU och för att ansöka om rättshjälp i den utfärdande staten i enlighet med artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919, ska kommunikationen mellan den behöriga myndigheten i den utfärdande medlemsstaten och den behöriga myndigheten i den verkställande medlemsstaten ske i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) 2023/2844. 3. Genom undantag från punkt 1 får framställningar om transitering som görs enligt artikel 25.3 också sändas via säkra kommunikationskanaler för brottsbekämpning.
2. I artikel 10 ska punkt 4 utgå.
3. I artikel 18.1 ska led a ersättas med följande: a) antingen godta att den eftersökte hörs i enlighet med artikel 19 i detta rambeslut eller via videokonferens i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2023/2844.
4. Artikel 25.3 ska ersättas med följande: 3. Framställningen om transitering samt de uppgifter som avses i punkt 1 ska sändas till den myndighet som utsetts enligt punkt 2. Transiteringsmedlemsstaten ska meddela sitt beslut om framställningen om transitering.
Artikel 3 – Ändringar av rambeslut 2003/577/RIF
Rambeslut 2003/577/RIF ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 4.1 ska ersättas med följande: 1. Ett beslut om frysning enligt detta rambeslut ska, tillsammans med det intyg som avses i artikel 9, översändas av den rättsliga myndighet som fattat beslutet direkt till den behöriga rättsliga myndighet som är behörig att verkställa det.
2. I artikel 5.1 ska tredje stycket ersättas med följande: En rapport om verkställighet av beslutet om frysning ska utan dröjsmål avges till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.
3. Artikel 7.3 ska ersättas med följande: 3. Beslut om att vägra erkännande eller verkställighet ska fattas och anmälas till de behöriga rättsliga myndigheterna i den utfärdande staten utan dröjsmål.
4. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande: 2. En anmälan om att verkställigheten av beslutet om frysning har skjutits upp, med uppgift om skälet till att verkställigheten skjutits upp och, om möjligt, hur länge den förväntas bli uppskjuten, ska utan dröjsmål göras till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.
b) Punkt 3 ska ersättas med följande: 3. Så snart som skälen för uppskjutandet inte längre föreligger, ska den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten utan dröjsmål vidta de åtgärder som behövs för verkställighet av beslutet om frysning och underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta.
5. I avdelning II ska följande artikel läggas till: Artikel 12a Kommunikationsmedel Officiell kommunikation enligt detta rambeslut mellan den behöriga rättsliga myndigheten i den utfärdande staten och den behöriga rättsliga myndigheten i den verkställande staten ska ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844.
Artikel 4 – Ändringar av rambeslut 2005/214/RIF
Rambeslut 2005/214/RIF ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 4.3 ska ersättas med följande: 3. Beslutet, eller en bestyrkt avskrift av detta, ska tillsammans med intyget översändas av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Beslutet i original, eller en bestyrkt avskrift av detta, och intyget i original ska översändas till den verkställande staten, om den kräver detta. Original eller bestyrkta kopior av handlingar får översändas i elektronisk form i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. All annan officiell kommunikation ska också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna.
2. I artikel 14 ska inledningsfrasen ersättas med följande: Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten .
3. Följande artikel ska införas: Artikel 15a Kommunikationsmedel 1. Med undantag för kommunikation enligt artikel 7.3 ska officiell kommunikation enligt detta rambeslut mellan den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och den behöriga myndigheten i den verkställande staten ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. 2. Om en medlemsstat har utsett en eller flera centralmyndigheter ska punkt 1 även tillämpas på officiell kommunikation med centralmyndigheten eller centralmyndigheterna i en annan medlemsstat.
Artikel 5 – Ändringar av rambeslut 2006/783/RIF
Rambeslut 2006/783/RIF ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 4.2 ska ersättas med följande: 2. Beslutet om förverkande eller en bestyrkt avskrift av detta, ska tillsammans med intyget översändas av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Beslutet om förverkande i original, eller en bestyrkt avskrift av detta, och intyget i original ska översändas till den verkställande staten, om den kräver detta. Original eller bestyrkta kopior av handlingar får översändas i elektronisk form i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. All annan officiell kommunikation ska också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna.
2. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska ersättas med följande: 3. Vid uppskov enligt punkt 1 a ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta, och den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 14.3.
b) Punkt 4 ska ersättas med följande: 4. När det gäller de fall som anges i punkt 1 b–e ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten omgående lämna rapport till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om uppskovet av verkställigheten, inklusive skälen för uppskovet och om möjligt uppgift om hur långt uppskovet väntas bli. Så snart skälen för uppskovet inte längre föreligger, ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten omgående vidta de åtgärder som är nödvändiga för att verkställa beslutet om förverkande och underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta.
3. I artikel 14.3 ska inledningsfrasen ersättas med följande: Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i varje berörd verkställande stat .
4. Artikel 15 ska ersättas med följande: Artikel 15 Inställande av verkställighet Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska genast informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten om varje beslut eller åtgärd som innebär att beslutet inte längre är verkställbart eller av någon annan anledning ska dras tillbaka från den verkställande staten. Den verkställande staten ska inställa verkställigheten av beslutet så snart som den erhåller information från den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om ett sådant beslut eller en sådan åtgärd.
5. I artikel 17 ska inledningsfrasen ersättas med följande: Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten .
6. Följande artikel ska införas: Artikel 18a Kommunikationsmedel 1. Med undantag för kommunikation enligt artiklarna 8.4 och 12.2 ska officiell kommunikation enligt detta rambeslut mellan den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och den behöriga myndigheten i den verkställande staten ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. 2. Om en medlemsstat har utsett en eller flera centrala myndigheter ska punkt 1 även tillämpas på officiell kommunikation med den centrala myndigheten eller de centrala myndigheterna i en annan medlemsstat.
Artikel 6 – Ändringar av rambeslut 2008/909/RIF
Rambeslut 2008/909/RIF ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 5.1 ska ersättas med följande: 1. Domen, eller en bestyrkt kopia av den, ska tillsammans med intyget av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten översändas direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Originalet av domen, eller en bestyrkt kopia av den, och originalet av intyget ska på begäran av den verkställande staten översändas dit. Original eller bestyrkta kopior av handlingar får översändas i elektronisk form i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. All annan officiell skriftlig kommunikation ska också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna.
2. Artikel 16.1 ska ersättas med följande: 1. Varje medlemsstat ska, i enlighet med nationell rätt, tillåta transitering genom sitt territorium av en dömd person som överförs till den verkställande staten, förutsatt att en kopia av det intyg som avses i artikel 4 har översänts till den medlemsstaten av den utfärdande staten tillsammans med framställningen om transitering. Framställningen om transitering och intyget ska översändas i enlighet med artikel 22a. På begäran av den medlemsstat som ska tillåta transiteringen ska den utfärdande staten tillhandahålla en översättning av intyget till ett av de språk, angivet i framställningen, som den medlemsstat som mottagit framställningen om transitering godkänner.
3. I artikel 21 ska inledningsfrasen ersättas med följande: Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten .
4. Följande artikel ska införas: Artikel 22a Kommunikationsmedel 1. Med undantag för kommunikation enligt artiklarna 4.3, 9.3 och 12.3 ska officiell kommunikation enligt detta rambeslut mellan den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och den behöriga myndigheten i den verkställande staten ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. 2. Genom undantag från punkt 1 får framställningar om transitering som görs enligt artikel 16.1 också sändas via säkra kommunikationskanaler för brottsbekämpning.
Artikel 7 – Ändringar av rambeslut 2008/947/RIF
Rambeslut 2008/947/RIF ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 6 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande: 2. Domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet ska, tillsammans med det intyg som avses i punkt 1, av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten översändas direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Originalet av domen och övervakningsbeslutet, eller bestyrkta kopior av dem, liksom originalet av intyget ska på begäran översändas till den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Original eller bestyrkta kopior av handlingar får översändas i elektronisk form i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. All annan officiell kommunikation ska också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna.
b) Punkt 7 ska ersättas med följande: 7. Om en myndighet i den verkställande staten som tar emot en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut, tillsammans med det intyg som avses i punkt 1, inte är behörig att erkänna den och vidta de nödvändiga åtgärderna för övervakningen av den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden ska den på eget initiativ vidarebefordra den till den behöriga myndigheten och utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta.
2. Artikel 12.1 ska ersättas med följande: 1. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska så snart som möjligt, och senast inom 60 dagar efter mottagandet av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet, tillsammans med det intyg som avses i artikel 6.1, besluta om den ska erkänna domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet och överta ansvaret för övervakningen av de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna. Den ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om sitt beslut.
3. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande: 1. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om alla beslut i fråga om a) en ändring av den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden, b) upphävande av uppskjutandet av verkställigheten av påföljden eller upphävande av beslutet om villkorlig frigivning, c) verkställighet av fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd på grund av att en alternativ påföljd eller en övervakningsåtgärd misskötts, d) upphörande av den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden.
b) Punkt 3 ska ersättas med följande: 3. Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den verkställande staten om alla omständigheter eller förhållanden som den anser skulle kunna föranleda ett eller flera av de beslut som avses i punkt 1 a, b eller c.
4. Artikel 17.3 ska ersättas med följande: 3. För att meddela sådana förhållanden som avses i punkt 1 a och b samt punkt 2 ska standardformuläret i bilaga II användas. Meddelande om de uppgifter och omständigheter som avses i punkt 1 c ska lämnas, när så är möjligt, genom formuläret i bilaga II.
5. I artikel 18 ska inledningsfrasen ersättas med följande: Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten.
6. Följande artikel ska införas: Artikel 20a Kommunikationsmedel Med undantag för kommunikation enligt artiklarna 11.3 och 12.2 ska officiell kommunikation enligt detta rambeslut mellan den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och den behöriga myndigheten i den verkställande staten ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844.
Artikel 8 – Ändringar av rambeslut 2009/829/RIF
Rambeslut 2009/829/RIF ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 10.2 ska ersättas med följande: 2. Beslutet om övervakningsåtgärder eller en bestyrkt kopia av detta ska tillsammans med intyget av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten översändas direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten. Originalet eller en bestyrkt kopia av beslutet om övervakningsåtgärder och originalet av intyget ska översändas till den verkställande staten om den begär detta. Original eller bestyrkta kopior av handlingar får översändas i elektronisk form i enlighet med artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. All annan officiell kommunikation ska också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna.
2. I artikel 20.2 ska inledningsfrasen ersättas med följande: Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om.
3. Följande artikel ska införas: Artikel 23a Kommunikationsmedel 1. Med undantag för kommunikation enligt artiklarna 12.3 och 15.2 ska officiell kommunikation enligt detta rambeslut mellan den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och den behöriga myndigheten i den verkställande staten ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. 2. Om en medlemsstat har utsett en eller flera centrala myndigheter ska punkt 1 även tillämpas på officiell kommunikation med den centrala myndigheten eller de centrala myndigheterna i en annan medlemsstat.
Artikel 9 – Ändring av rambeslut 2009/948/RIF
Artikel 7 i rambeslut 2009/948/RIF ska ersättas med följande:
Artikel 7 Kommunikationsmedel 1. De kontaktande och kontaktade myndigheterna ska kommunicera i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. 2. Om en medlemsstat har utsett en eller flera centrala myndigheter ska punkt 1 även tillämpas på officiell kommunikation med den centrala myndigheten eller de centrala myndigheterna i en annan medlemsstat.
Artikel 10 – Ändringar av direktiv 2011/99/EU
Direktiv 2011/99/EU ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande: 1. När den behöriga myndigheten i den utfärdande staten översänder den europeiska skyddsordern till den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska den göra detta i enlighet med artikel 16a. All annan officiell kommunikation ska också ske direkt mellan dessa behöriga myndigheter.
b) Punkt 3 ska ersättas med följande: 3. Om en myndighet i den verkställande staten som tar emot en europeisk skyddsorder inte är behörig att erkänna den, ska denna myndighet på eget initiativ vidarebefordra den europeiska skyddsordern till den behöriga myndigheten och utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta.
2. Artikel 9.4 ska ersättas med följande: 4. Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten anser att den information som har översänts tillsammans med den europeiska skyddsordern i enlighet med artikel 7 är ofullständig, ska myndigheten utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och fastställa en rimlig tidsfrist inom vilken den ska lämna den information som saknas.
3. Följande artikel ska införas: Artikel 16a Kommunikationsmedel 1. Officiell kommunikation enligt detta direktiv mellan den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. 2. Om en medlemsstat har utsett en eller flera centralmyndigheter ska punkt 1 även tillämpas på officiell kommunikation med centralmyndigheten eller centralmyndigheterna i en annan medlemsstat.
Artikel 11 – Ändringar av direktiv 2014/41/EU
Direktiv 2014/41/EU ska ändras på följande sätt:
1. Följande artikel ska införas: Artikel 5a Kommunikationsmedel 1. Med undantag för kommunikation enligt artiklarna 9.6, 11.4, 12.5, 12.6 och 16.2 första stycket ska officiell kommunikation enligt detta direktiv mellan den utfärdande myndigheten och den verkställande myndigheten ske i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844. 2. Om en medlemsstat har utsett en eller flera centralmyndigheter ska punkt 1 även tillämpas på officiell kommunikation med centralmyndigheten eller centralmyndigheterna i en annan medlemsstat.
2. Artikel 7.1 ska ersättas med följande: 1. Den utfärdande myndigheten ska översända den utredningsorder som ifyllts i enlighet med artikel 5 till den verkställande myndigheten.
3. Artikel 15.2 ska ersättas med följande: 2. Så snart som skälet för uppskovet inte längre föreligger, ska den verkställande myndigheten genast vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa utredningsordern och underrätta den utfärdande myndigheten om detta […].
4. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande: 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.4 och 10.5 ska den verkställande myndigheten omedelbart och på valfritt sätt informera den utfärdande myndigheten a) om det är omöjligt för den verkställande myndigheten att fatta ett beslut om erkännande eller verkställighet på grund av att det formulär som tillhandahålls enligt bilaga A är ofullständigt eller uppenbart felaktigt, b) om den verkställande myndigheten i samband med verkställigheten av den utredningsordern utan ytterligare undersökningar anser det lämpligt att vidta utredningsåtgärder som ursprungligen inte var planerade eller som inte närmare kunde anges när utredningsordern utfärdades, så att den utfärdande myndigheten kan vidta ytterligare åtgärder i det enskilda fallet, eller c) om den verkställande myndigheten i ett enskilt fall fastställer att den inte kan iaktta de formaliteter och förfaranden som uttryckligen anges av den utfärdande myndigheten i enlighet med artikel 9. På begäran av den utfärdande myndigheten ska informationen utan dröjsmål bekräftas i enlighet med artikel 5a.
b) I punkt 3 ska inledningsfrasen ersättas med följande: Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.4 och 10.5 ska den verkställande myndigheten utan dröjsmål informera den utfärdande myndigheten .
Kapitel III Införlivande
Artikel 12 – Införlivande av artiklarna 2 och 11
Medlemsstaterna ska inom två år från ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 a i förordning (EU) 2023/2844 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att efterleva artiklarna 2 och 11 i detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den första dagen i den månad som följer på perioden på två år efter ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 a i förordning (EU) 2023/2844.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till artiklarna 2 och 11 i detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 13 – Införlivande av artiklarna 1, 6 och 10
Medlemsstaterna ska inom två år från ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 b i förordning (EU) 2023/2844 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att efterleva artiklarna 1, 6 och 10 i detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den första dagen i den månad som följer på perioden på två år efter ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 b i förordning (EU) 2023/2844.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till artiklarna 1, 6 och 10 i detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 14 – Införlivande av artiklarna 3, 4, 5 och 9
Medlemsstaterna ska inom två år från ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 c i förordning (EU) 2023/2844 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att efterleva artiklarna 3, 4, 5 och 9 i detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den första dagen i den månad som följer på perioden på två år efter ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 c i förordning (EU) 2023/2844.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till artiklarna 3, 4, 5 och 9 i detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 15 – Införlivande av artiklarna 7 och 8
Medlemsstaterna ska inom två år från ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 d i förordning (EU) 2023/2844 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att efterleva artiklarna 7 och 8 i detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den första dagen i den månad som följer på perioden på två år efter ikraftträdandet av den motsvarande genomförandeakt som avses i artikel 10.3 d i förordning (EU) 2023/2844.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till artiklarna 7 och 8 i detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 16 – Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 17
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.
1 EUT C 323, 26.8.2022, s. 77.
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 november 2023 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 december 2023.
3 Europaparlamentets och rådets förordning 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern (EUT L 338, 21.12.2011, s. 2).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 1.5.2014, s. 1).
6 Rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (EGT L 26, 31.1.2003, s. 41).
7 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1).
8 Rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial (EUT L 196, 2.8.2003, s. 45).
9 Rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, 22.3.2005, s. 16).
10 Rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (EUT L 328, 24.11.2006, s. 59).
11 Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (EUT L 327, 5.12.2008, s. 27).
12 Rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder (EUT L 337, 16.12.2008, s. 102).
13 Rådets rambeslut 2009/829/RIF av den 23 oktober 2009 om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande (EUT L 294, 11.11.2009, s. 20).
14 Rådets rambeslut 2009/948/RIF av den 30 november 2009 om förebyggande och lösning av tvister om utövande av jurisdiktion i straffrättsliga förfaranden (EUT L 328, 15.12.2009, s. 42).
15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 6.11.2013, s. 1).
18 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (EUT L 297, 4.11.2016, s. 1).
19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
23 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
24 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).
27 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete ( EUT L, 2023/2844, 27.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/reg/2023/2844/oj).