Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/839 av den 19 april 2023 om ändring av förordning (EU) 2018/841 vad gäller tillämpningsområdet, förenkling av reglerna för rapportering och efterlevnadskontroll och fastställande av medlemsstaternas mål för 2030 och av förordning (EU) 2018/1999 vad gäller förbättrad övervakning, rapportering, uppföljning av framsteg och översyn (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Parisavtalet, som antogs den 12 december 2015 inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) (Parisavtalet), trädde i kraft den 4 november 2016. Parterna i Parisavtalet har enats om att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå och att göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. Det åtagandet har förstärkts genom antagandet, inom ramen för UNFCCC, av klimatpakten i Glasgow den 13 november 2021, i vilken partskonferensen för UNFCCC, i sin funktion som partsmöte för Parisavtalet, konstaterar att klimatförändringarnas effekter kommer att vara mycket mindre vid en temperaturökning på 1,5 °C jämfört med 2 °C, och beslutar att göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C.

2 I sin globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster från 2019 lade den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) fram de senaste vetenskapliga rönen om den pågående utarmningen av den biologiska mångfalden i världen. Kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030) höjer unionens ambition när det gäller skydd och återställande av biologisk mångfald och välfungerande ekosystem. Skogar och friska marker är oerhört viktiga för den biologiska mångfalden, men även för rening av luft och vatten, bindning och lagring av koldioxid samt för tillhandahållandet av hållbart framställda träprodukter med lång livslängd. Skogarnas karaktär och funktion varierar kraftigt inom unionen, och vissa typer av skogar är mer sårbara för klimatförändringar på grund av direkta effekter, såsom torka, temperaturbetingad skogsdöd eller förändringar i ariditet. Avskogning och skogsförstörelse bidrar till den globala klimatkrisen, eftersom de ökar utsläppen av växthusgaser, bland annat till följd av skogsbränder, något som leder till att kolsänkor elimineras permanent, de drabbade områdenas resiliens mot klimatförändringar minskar och dess biologiska mångfald betydligt reduceras.

3 Kommissionens meddelande av den 11 december 2019 om den europeiska gröna given (den europeiska gröna given) utgör en utgångspunkt för unionens klimatneutralitetsmål senast 2050 och målet om att därefter uppnå negativa utsläpp såsom fastställts i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119. Den kombinerar en omfattande uppsättning ömsesidigt förstärkande åtgärder och initiativ som syftar till att uppnå klimatneutralitet i unionen senast 2050 och fastställer en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där den ekonomiska tillväxten är frikopplad från resursförbrukningen. Den ska också skydda, bevara och förbättra unionens naturkapital och skydda allmänhetens hälsa och välbefinnande från miljörelaterade risker och konsekvenser. Samtidigt har denna omställning jämställdhetsrelaterade aspekter och påverkar även särskilt vissa missgynnade och sårbara grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning och personer med minoritetsbakgrund i fråga om ras eller etnisk tillhörighet. Det måste därför säkerställas att övergången är rättvis och inkluderande och att ingen lämnas utanför.

4 Att ta itu med klimat- och miljörelaterade utmaningar och uppnå målen i Parisavtalet står i centrum för den europeiska gröna given. Europaparlamentet begärde i sin resolution av den 15 januari 2020 om den europeiska gröna given att den nödvändiga omställningen till ett klimatneutralt samhälle skulle vara slutförd senast 2050, och utlyste ett klimat- och miljönödläge i sin resolution av den 28 november 2019 om klimat- och miljönödläget. Behovet och värdet av den europeiska gröna given har bara ökat mot bakgrund av covid-19-pandemins mycket allvarliga effekter på unionsmedborgarnas hälsa och ekonomiska välstånd.

5 Det är viktigt att säkerställa att de åtgärder som vidtas för att uppnå målen i denna förordning eftersträvas i linje med målet att främja hållbar utveckling i enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, Parisavtalet och principen om att inte orsaka betydande skada, i relevanta fall, i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852.

6 I det uppdaterade nationellt fastställda bidrag som överlämnades till UNFCCC:s sekretariat den 17 december 2020 åtog sig unionen att senast 2030 minska sina nettoutsläpp av växthusgaser i hela ekonomin med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer.

7 Genom antagandet av förordning (EU) 2021/1119 har unionen genom lagstiftning fastställt målet att uppnå en balans mellan antropogena utsläpp från källor i hela ekonomin och upptag i sänkor av växthusgaser inom unionen senast 2050 och, där så är lämpligt, därefter uppnå negativa utsläpp. I den förordningen fastställs också ett bindande inhemskt unionsmål att minska nettoutsläppen av växthusgaser (utsläpp efter avdrag för upptag) med minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer senast 2030. Alla ekonomiska sektorer förväntas bidra till att uppnå detta mål, inbegripet sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn). I syfte att säkerställa tillräckliga ansträngningar för att minska utsläppen inom andra sektorer fram till 2030 är nettoupptagets bidrag till unionens klimatmål för 2030 begränsat till 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Inom ramen för förordning (EU) 2021/1119 bekräftade kommissionen i ett motsvarande uttalande sin avsikt att föreslå en översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841, i enlighet med ambitionen att öka nettoupptaget av koldioxid till nivåer över 300 miljoner ton koldioxidekvivalenter inom LULUCF-sektorn senast 2030.

8 För att bidra till den ökade ambitionen att minska nettoutsläppen av växthusgaser från minst 40 % till minst 55 % jämfört med 1990 års nivåer, och för att säkerställa att LULUCF-sektorn ger ett hållbart och förutsägbart långsiktigt bidrag till unionens klimatneutralitetsmål, bör bindande mål för ökning av nettoupptag av växthusgaser fastställas för varje medlemsstat inom LULUCF-sektorn under perioden 2026–2030, som ska leda till ett mål på 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter i upptag för unionen som helhet under 2030. Den metod som används för att fastställa de nationella målen för 2030 bör ta hänsyn till skillnaden mellan unionsmålet och de genomsnittliga utsläpp och upptag av växthusgaser från åren 2016, 2017 och 2018 som rapporteras av varje medlemsstat i dess inlämning för 2020 och återspegla det nuvarande begränsningsresultatet för LULUCF-sektorn samt varje medlemsstats andel av den brukade markarealen i unionen, med beaktande av medlemsstatens förmåga att förbättra sina resultat inom sektorn genom markförvaltningsmetoder eller förändringar i markanvändningen som gynnar klimatet och den biologiska mångfalden. Om medlemsstaterna överträffar sina mål skulle detta ytterligare bidra till att uppnå unionens klimatmål.

9 De bindande målen för den ökade ambitionen för nettoutsläpp och nettoupptag av växthusgaser bör fastställas för varje medlemsstat enligt en linjär utvecklingsbana. Utvecklingsbanan bör ha sin startpunkt 2022 utifrån de genomsnittliga utsläpp av växthusgaser som rapporterats av den medlemsstaten under 2021, 2022 och 2023, och avslutas 2030 med det mål som fastställts för den medlemsstaten. För att säkerställa att unionens mål för 2030 uppnås kollektivt, samtidigt som hänsyn tas till variationen från år till år när det gäller utsläpp och upptag av växthusgaser inom LULUCF-sektorn, är det lämpligt att för varje medlemsstat fastställa ett åtagande om att uppnå en summa av nettoutsläpp och nettoupptag av växthusgaser för perioden 2026–2029 (budgeten för 2026–2029) utöver det nationella målet för 2030.

10 De bokföringsregler som fastställdes i artiklarna 6, 7, 8 och 10 i förordning (EU) 2018/841 var utformade för att fastställa i vilken utsträckning begränsningsresultaten inom LULUCF-sektorn skulle kunna bidra till unionens mål att till 2030 minska nettoutsläppen av växthusgaser med 40 %, vilket inte omfattade LULUCF-sektorn. För att förenkla regelverket för denna sektor bör de nuvarande bokföringsreglerna inte vara tillämpliga efter 2025, och uppfyllandet av medlemsstaternas nationella mål bör kontrolleras på grundval av rapporterade utsläpp och upptag av växthusgaser. Därigenom skulle metodologisk överensstämmelse skapas med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 och med det nya målet att minska nettoutsläppen av växthusgaser med minst 55 %, vilket omfattar LULUCF-sektorn.

11 Den 16 juni 2022 antog rådet en rekommendation om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet, där behovet betonades av kompletterande åtgärder och av att ägna särskild uppmärksamhet åt att stödja de regioner, industrier, mikroföretag, små och medelstora företag, arbetstagare, hushåll och konsumenter som kommer att stå inför de största utmaningarna. I den rekommendationen uppmuntras medlemsstaterna att överväga en rad åtgärder på områdena sysselsättning och omställningar på arbetsmarknaden, jobbskapande och entreprenörskap, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, offentlig upphandling, beskattning och sociala trygghetssystem, grundläggande tjänster och bostäder, liksom, bland annat, i syfte att stärka jämställdhet och utbildning.

12 Med tanke på särdragen hos LULUCF-sektorn i varje medlemsstat samt det faktum att medlemsstaterna måste förbättra sina resultat om de ska uppnå sina nationella bindande mål, bör en rad flexibilitetsmöjligheter förbli tillgängliga för medlemsstaterna, inbegripet handel med överskott och utvidgning av skogsspecifik flexibilitet, samtidigt som målens miljöintegritet respekteras.

13 För att bemöta osäkerheter inom LULUCF-sektorn till följd av naturliga processer bör alternativa bestämmelser för naturliga störningar (abiotiska och biotiska), såsom bränder, utbrott av skadedjur, stormar och extrema översvämningar, finnas tillgängliga 2032 för medlemsstater som har gjort sitt yttersta för att ta hänsyn till eventuella yttranden från kommissionen som riktats till dem i samband med korrigerande åtgärder som införts genom denna ändringsförordning, under förutsättning att de har uttömt all annan flexibilitet som står till deras förfogande och infört lämpliga åtgärder för att minska markens sårbarhet för sådana störningar samt att unionens mål för 2030 för LULUCF-sektorn har uppnåtts.

14 Dessutom bör hänsyn tas till klimatförändringarnas diffusa och långsiktiga effekter, jämfört med naturliga störningar som i allt väsentligt är mer tillfälliga och geografiskt begränsade. Detta bör också göra det möjligt att ta hänsyn till förskjutningseffekter av tidigare förvaltningsåtgärder kopplade till en andel organogena jordar på brukad mark som i några medlemsstater är exceptionellt stora jämfört med unionsgenomsnittet. De outnyttjade kompensationsmängder som finns tillgängliga enligt bilaga VII under perioden 2021–2030 bör göras tillgängliga för det ändamålet, baserat på belägg som de berörda medlemsstaterna lämnar in till kommissionen på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och objektiva, mätbara och jämförbara indikatorer såsom ariditetsindex, i den mening som avses i Förenta nationernas konvention för att bekämpa ökenspridning i de länder som drabbats av allvarlig torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika, vilket definieras som förhållandet mellan genomsnittlig årlig nederbörd och genomsnittlig årlig evapotranspiration. Fördelningen mellan medlemsstaterna bör ske mot bakgrund av de belägg som läggs fram och på grundval av förhållandet mellan den mängd på 50 miljoner ton koldioxidekvivalenter som är tillgänglig och den totala mängd kompensation som dessa medlemsstater har begärt.

15 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna i förordning (EU) 2018/841 i fråga om fastställandet av de årliga utsläpp och upptag av växthusgaser för varje år under perioden 2026–2029, fastställda på grundval av en linjär utvecklingsbana som slutar vid målet för 2030 för medlemsstaterna, och för antagandet av närmare bestämmelser om metoden för belägg avseende klimatförändringarnas långsiktiga effekter som ligger utanför medlemsstaternas kontroll och avseende effekterna av en exceptionellt hög andel organogena jordar bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

16 Reglerna för styrning bör fastställas på ett sätt som främjar tidiga åtgärder för att uppnå unionens mellanliggande klimatmål för 2030 och unionens klimatneutralitetsmål för hela ekonomin, i enlighet med den utvecklingsbana för åren 2026–2029 som införs genom den här ändringsförordningen. Principerna i förordning (EU) 2018/842 bör gälla i tillämpliga delar, med en multiplikator som beräknas på följande sätt: 108 % av skillnaden mellan en medlemsstats budget för 2026–2029 och motsvarande nettoupptag som rapporterats kommer att läggas till den siffra som rapporterats för 2030 av den medlemsstaten. Dessutom bör eventuella underskott som varje medlemsstat har ackumulerat fram till 2030 beaktas när kommissionen lägger fram förslag för perioden efter 2030.

17 Unionen och dess medlemsstater är parter i Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). Offentlig granskning och tillgång till rättslig prövning är väsentliga delar av unionens demokratiska värden och verktyg för att skydda rättsstatens principer.

18 För att möjliggöra snabba och effektiva åtgärder bör, om kommissionen anser att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg avseende sitt mål för 2030 med beaktande av utvecklingsbanan, budgeten för 2026–2029 och flexibiliteten enligt denna förordning, en mekanism för korrigerande åtgärder tillämpas för att hjälpa den medlemsstaten att komma tillbaka till banan i riktning mot 2030 genom att säkerställa att ytterligare åtgärder vidtas, vilket leder till ökat nettoupptag av växthusgaser.

19 Växthusgasinventeringarna kommer att förbättras genom ökad användning av övervakningsteknik och ökad kunskap. För medlemsstater som förbättrar sina metoder för beräkning av utsläpp och upptag bör begreppet metodologisk justering införas. Följande frågor skulle till exempel kunna medföra en metodologisk justering: ändringar av rapporteringsmetoder, nya uppgifter eller korrigeringar av statistiska fel, införande av nya kolpooler eller växthusgaser, omräkning av historiska uppskattningar på grundval av nya vetenskapliga rön, i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser, införande av nya rapporteringsdelar och förbättrad övervakning av naturliga störningar. En metodologisk justering bör tillämpas på den medlemsstatens inventeringsdata om utsläpp av växthusgaser för att neutralisera den inverkan som ändringarna av metoderna har på bedömningen av det kollektiva uppnåendet av unionsmålet för 2030, i syfte att respektera miljöintegriteten.

20 I Europa används nationella skogsinventeringar för att tillhandahålla information för bedömningar av skogens ekosystemtjänster. Övervakningssystemet för skogsinventeringar skiljer sig åt från land till land, eftersom varje land har sitt eget system för skogsinventeringar med en egen metod. I EU:s nya skogsstrategi för 2030 betonades behovet av strategisk skogsplanering i alla medlemsstater på grundval av tillförlitlig övervakning och tillförlitliga uppgifter, transparent styrning och samordnat utbyte på unionsnivå. I detta syfte har kommissionen meddelat att den avser att lägga fram ett lagstiftningsförslag om inrättande av en unionsomfattande integrerad ram för skogsövervakning.

21 I syfte att ändra och komplettera icke-väsentliga delar av förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/1999 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera förordning (EU) 2018/841 i syfte att fastställa regler för registrering och korrekt utförande av åtgärder i det unionsregister som inrättats enligt artikel 40 i förordning (EU) 2018/1999 och med avseende på ändring av del 3 i bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 genom uppdatering av förteckningen över kategorier i enlighet med relevant unionslagstiftning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

22 I kommissionens meddelande av den 17 september 2020 om att höja Europas klimatambitioner för 2030 skisseras olika vägar och politiska alternativ för att nå unionens skärpta klimatmål för 2030. I meddelandet betonas att uppnåendet av klimatneutralitet betyder att unionens åtgärder kommer att behöva intensifieras avsevärt inom alla ekonomiska sektorer. Kolsänkor spelar en väsentlig roll i omställningen till klimatneutralitet i unionen, och särskilt jordbruks-, skogsbruks- och markanvändningssektorerna kan lämna ett viktigt bidrag i det sammanhanget. Om kommissionen gör en bedömning av hur förordning (EU) 2018/841 fungerar som en del av den översyn som införs genom den här ändringsförordningen och utarbetar en rapport för Europaparlamentet och rådet, bör den inkludera dels aktuella trender och framtidsprognoser för utsläpp av växthusgaser från jordbruket, dels utsläpp och upptag av växthusgaser från åkermark, betesmark och våtmarker och undersöka lagstiftningsalternativ för att säkerställa att de är förenliga med målet att uppnå långsiktiga minskningar av växthusgasutsläppen inom alla sektorer av ekonomin i enlighet med unionens klimatneutralitetsmål och de mellanliggande klimatmålen. Dessutom bör kommissionen särskilt beakta effekterna av skogens åldersstruktur, inbegripet när dessa effekter är kopplade till specifika krigstids- eller efterkrigsomständigheter, på ett vetenskapligt robust, tillförlitligt och transparent sätt och i syfte att säkerställa skogens långsiktiga resiliens och anpassningsförmåga.

23 De förväntade antropogena förändringarna när det gäller utsläpp och upptag av växthusgaser i havsmiljön och sötvattensmiljön kan få stor betydelse och förväntas variera i framtiden till följd av ändrad användning genom till exempel planerad utbyggnad av havsbaserad energi, den potentiella ökningen av vattenbruksproduktionen och de höjda naturskyddsnivåerna som behövs för att uppfylla målen i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030. För närvarande ingår dessa utsläpp och upptag inte i de standardiserade rapporteringstabellerna till UNFCCC. Efter antagandet av rapporteringsmetoden bör kommissionen kunna överväga att rapportera om framsteg, genomförbarhet av analys och effekter av att utvidga rapporteringen till havs- och sötvattensmiljöer på grundval av de senaste vetenskapliga rönen om dessa flöden vid genomförandet av den översyn som införs genom denna ändringsförordning.

24 För att uppnå målet om klimatneutralitet senast 2050 och sträva efter att uppnå negativa utsläpp därefter, är det ytterst viktigt att upptagen av växthusgaser i unionen ökar kontinuerligt, samtidigt som det säkerställs att de förblir permanenta. Tekniska lösningar, såsom bioenergi med infångning och lagring av koldioxid (BECCS) samt naturbaserade lösningar för infångning och lagring av koldioxidutsläpp kan, när så är lämpligt, vara nödvändiga. Särskilt enskilda jordbrukare, mark- och skogsägare eller skogsförvaltare behöver uppmuntras att lagra mer koldioxid i sin mark och sina skogar genom att prioritera ekosystembaserade strategier och metoder som främjar biologisk mångfald, såsom naturnära skogsbruk, avsatta arealer, återställande av skogens kollager, utökning av arealen skogsjordbruk, kolinlagring i mark och återställande av våtmark samt andra innovativa lösningar. Sådana incitament ökar begränsningen av klimatförändringarna och den allmänna utsläppsminskningen i alla sektorer i bioekonomin, inbegripet genom användning av hållbara avverkade träprodukter, med full respekt för ekologiska principer som främjar biologisk mångfald och den cirkulära ekonomin. Det bör vara möjligt att överväga att, inom ramen för den översyn som införs genom denna ändringsförordning, inrätta en process för att inkludera hållbara produkter för lagring av koldioxid i tillämpningsområdet för förordning (EU) 2018/841, så att överensstämmelse med andra unionsmål på miljöområdet och IPCC:s riktlinjer säkerställs.

25 Med tanke på hur viktigt det är att ge ekonomiskt stöd till mark- och skogsägare eller mark- och skogsförvaltare för att uppnå de mål som fastställs i denna ändringsförordning bör kommissionen, när den bedömer utkasten till uppdateringar av de senast anmälda integrerade nationella energi- och klimatplanerna enligt förordning (EU) 2018/1999, säkerställa att det ekonomiska stödet, inbegripet den relevanta andel av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter från EU:s utsläppshandelssystem enligt direktiv 2003/87/EG som används för LULUCF, inriktas på styrmedel och åtgärder som är skräddarsydda för att uppnå medlemsstaternas budgetar och mål som fastställs i denna ändringsförordning. I sin bedömning bör kommissionen ägna särskild uppmärksamhet åt främjandet av ekosystembaserade strategier och behovet av att säkerställa att ytterligare upptag av växthusgaser fortsätter, med beaktande av befintlig lagstiftning.

26 Fastställandet av unionens mål för 2030 bygger på inventeringsdata som medlemsstaterna rapporterat för åren 2016, 2017 och 2018. Det är mycket viktigt att de inlämnade inventeringsrapporterna är robusta. Därför bör de metoder som tillämpas av medlemsstaterna kontrolleras om nettoupptaget har minskat avsevärt för åren 2016, 2017 och 2018. I enlighet med principen om öppenhet och för att öka förtroendet för de framsteg som görs i rapporteringen bör resultaten av dessa verifieringar göras tillgängliga för allmänheten. På grundval av dessa verifieringar bör kommissionen, när så är lämpligt, lägga fram förslag för att säkerställa att unionen fortsätter att vara på rätt spår för att uppnå sitt mål för ett nettoupptag på 310 miljoner ton.

27 I syfte att fastställa utvecklingsbanorna för medlemsstaterna för perioden 2026–2029 bör kommissionen genomföra en omfattande granskning för att verifiera data från växthusgasinventeringen för åren 2021, 2022 och 2023. För det ändamålet bör en omfattande granskning genomföras under 2025, utöver de omfattande granskningar som kommissionen kommer att genomföra under 2027 och 2032 i enlighet med artikel 38 i förordning (EU) 2018/1999.

28 Varje medlemsstats värden för krontäckning av träd enligt bilaga II till förordning (EU) 2018/841 bör anpassas till de värden som rapporterats till UNFCCC eller till förutsebara uppdateringar av dessa värden.

29 På grund av införandet av rapporteringsbaserade mål som en följd av denna ändringsförordning behöver utsläpp och upptag av växthusgaser beräknas med en högre grad av noggrannhet. Dessutom kommer EU:s strategi för biologisk mångfald 2030, kommissionens meddelande av den 20 maj 2020 om från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem, EU:s nya skogsstrategi för 2030, EU:s markstrategi för 2030, kommissionens meddelande av den 15 december 2021 om hållbara kretslopp för kol, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 och kommissionens meddelande av den 24 februari 2021 om att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning samtliga att kräva ökad markövervakning och därigenom bidra till att naturens koldioxidupptag i hela unionen skyddas och blir mer resilient. Övervakningen och rapporteringen av utsläpp och upptag måste i tillämpliga fall uppgraderas med hjälp av avancerad teknik tillgänglig inom ramen för unionsprogram, såsom Copernicus, och digitala data som samlas in inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, med tillämpning av den dubbla omställningen till grön och digital innovation.

30 Bestämmelser för kartläggning och övervakning, både på plats och genom fjärranalys, bör införas i syfte att ge medlemsstaterna möjlighet att få geografiskt explicita uppgifter för att identifiera prioriterade områden som har potential att bidra till klimatåtgärder. Som en del av en allmän förbättring av övervakningen, rapporteringen och verifieringen bör arbetet även inriktas på att harmonisera och förfina databaser över verksamhets- och utsläppsfaktorer i syfte att förbättra växthusgasinventeringarna.

31 Eftersom målen för denna förordning, framför allt att mot bakgrund av förordning (EU) 2021/1119 justera medlemsstaternas åtaganden för LULUCF-sektorn som bidrar till att unionen kan uppnå målen i Parisavtalet och unionens mål för minskning av växthusgasutsläppen för perioden 2021–2030, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

32 Förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/1999 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Innehåll

Förordning (EU) 2018/841 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ersättas med följande:

2 Artikel 2 ska ersättas med följande:

3 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 4 ska ersättas med följande:

5 Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

6 Artikel 6.1 och 6.2 ska ersättas med följande:

7 Artikel 7.1, 7.2 och 7.3 ska ersättas med följande:

8 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

9 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

10 Artiklarna 11, 12 och 13 ska ersättas med följande:

11 Följande artiklar ska införas:

12 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

13 Artikel 15.1 ska ersättas med följande:

14 Följande artikel ska införas:

15 Artikel 17 ska ersättas med följande:

16 Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till denna ändringsförordning.

17 Bilaga II ska ändras i enlighet med bilaga II till denna ändringsförordning.

18 I bilaga III ska uppgifterna om Förenade kungariket utgå.

19 Texten i bilaga III till denna ändringsförordning ska införas som bilaga IIa.

20 I del C i bilaga IV ska uppgifterna om Förenade kungariket utgå.

21 Bilaga VI ska ändras i enlighet med bilaga IV till denna ändringsförordning.

22 I bilaga VII ska uppgifterna om Förenade kungariket utgå.

Artikel 2

Förordning (EU) 2018/1999 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 2 ska följande led läggas till:

2 I artikel 4 a.1 ska led ii ersättas med följande:

3 I artikel 9.2 ska följande led läggas till:

4 I artikel 26.6 ska följande led läggas till:

5 I artikel 37 ska följande punkt införas:

6 Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

7 Bilaga V ska ändras i enlighet med bilaga V till denna ändringsförordning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT C 152, 6.4.2022, s. 192.

2 EUT C 301, 5.8.2022, s. 221.

3 Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 mars 2023 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 mars 2023.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).

5 EUT C 270, 7.7.2021, s. 2.

6 EUT C 232, 16.6.2021, s. 28.

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).

11 Rådets rekommendation av den 16 juni 2022 om säkerställande av en rättvis omställning till klimatneutralitet (EUT C 243, 27.6.2022, s. 35).

12 EGT L 83, 19.3.1998, s. 3.

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

14 EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

15 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

16 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

18 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2022/591 av den 6 april 2022 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2030 (EUT L 114, 12.4.2022, s. 22).

19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s.1).

21 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (EUT L 126, 21.5.2009, s. 13).

BILAGA I

I bilaga I till förordning (EU) 2018/841 ska avsnitt B ersättas med följande:

B Kolpooler som avses i artikel 5.4:

1 Endast tillämpligt på beskogad mark och brukad skogsmark.

2 Endast tillämpligt på avskogad mark, brukad åkermark, brukad betesmark och brukad våtmark.

BILAGA II

Bilaga II till förordning (EU) 2018/841 ska ändras på följande sätt:

1 Uppgifterna avseende Spanien, Slovenien och Finland ska ersättas med följande:

2 Uppgifterna om Förenade kungariket ska utgå.

BILAGA III

BILAGA IIa

Unionsmålet (kolumn D), genomsnittliga data från växthusgasinventeringen för åren 2016, 2017 och 2018 (kolumn B) och medlemsstaternas nationella mål (kolumn C) enligt artikel 4.3 som ska uppnås 2030

A | B | C | D

Medlemsstat | Genomsnittliga data från växthusgasinventeringen för åren 2016, 2017 och 2018 (kt koldioxidekvivalenter), data inlämnade 2020 | Medlemsstaternas mål, 2030 (kt koldioxidekvivalenter) | Värde av nettoupptaget av växthusgaser (ton koldioxidekvivalenter) 2030, data inlämnade 2020 (kolumnerna B+C)

Belgien | -1032 | -320 | -1352

Bulgarien | -8554 | -1163 | -9718

Tjeckien | -401 | -827 | -1228

Danmark | 5779 | -441 | 5338

Tyskland | -27089 | -3751 | -30840

Estland | -2112 | -434 | -2545

Irland | 4354 | -626 | 3728

Grekland | -3219 | -1154 | -4373

Spanien | -38326 | -5309 | -43635

Frankrike | -27353 | -6693 | -34046

Kroatien | -4933 | -593 | -5527

Italien | -32599 | -3158 | -35758

Cypern | -289 | -63 | -352

Lettland | -6 | -639 | -644

Litauen | -3972 | -661 | -4633

Luxemburg | -376 | -27 | -403

Ungern | -4791 | -934 | -5724

Malta | 4 | -2 | 2

Nederländerna | 4958 | -435 | 4523

Österrike | -4771 | -879 | -5650

Polen | -34820 | -3278 | -38098

Portugal | -390 | -968 | -1358

Rumänien | -23285 | -2380 | -25665

Slovenien | 67 | -212 | -146

Slovakien | -6317 | -504 | -6821

Finland | -14865 | -2889 | -17754

Sverige | -43366 | -3955 | -47321

EU-27/Unionen | -267704 | -42296 | -310000

BILAGA IV

Bilaga VI till förordning (EU) 2018/841 ska ändras på följande sätt:

a I punkt 1 ska led c ersättas med följande:

b Punkt 3 ska ersättas med följande:

c Punkt 4 ska ersättas med följande:

d Punkt 5 ska ändras på följande sätt:

e Följande punkt ska läggas till:

BILAGA V

I bilaga V till förordning (EU) 2018/1999 ska del 3 ersättas med följande:

Del 3 Metoder för övervakning och rapportering inom LULUCF-sektorn

För övervakning och rapportering inom LULUCF-sektorn ska medlemsstaterna använda geografiskt explicita uppgifter om ändrad markanvändning i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser. Kommissionen ska förse medlemsstaterna med adekvat stöd för att säkerställa att insamlade data är konsistenta och transparenta. Medlemsstaterna uppmuntras att utforska synergier och möjligheter att konsolidera rapporteringen med andra relevanta politikområden och sträva efter växthusgasinventeringar som möjliggör interoperabilitet med relevanta elektroniska databaser och geografiska informationssystem, inbegripet

a Ett system för övervakning av markanvändningsenheter med mark med stora kollager, i den mening som avses i artikel 29.4 i direktiv (EU) 2018/2001.

b Ett system för övervakning av skyddade markanvändningsenheter, definierat som mark som omfattas av en eller flera av följande kategorier:

c Ett system för övervakning av markanvändningsenheter som är föremål för återställande, definierat som mark som omfattas av en eller flera av följande kategorier:

d Ett system för övervakning av följande markanvändningsenheter med hög risk för påverkan av klimatförändringar:

e Ett system för övervakning av markens kollager, bland annat med hjälp av årliga dataset från den statistiska ramundersökningen av markanvändning och marktäckning (Lucas).

Växthusgasinventeringen ska möjliggöra utbyte och integration av data mellan de elektroniska databaserna och de geografiska informationssystemen för att underlätta jämförbarhet och tillgänglighet för allmänheten.

För perioden 2021–2025 ska medlemsstaterna använda åtminstone Tier 1-metoder i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella växthusgasinventeringar, med undantag för en kolpool som svarar för minst 25 % av utsläppen eller upptagen i en käll- eller sänkkategori som prioriteras i en medlemsstats nationella inventeringssystem därför att dess uppskattning har en betydande inverkan på ett lands totala inventering av absoluta utsläpp och upptag av växthusgaser, på trenden för utsläpp och upptag eller på osäkerheten när det gäller utsläpp och upptag i markanvändningskategorierna, i vilket fall åtminstone Tier 2-metoder i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser ska användas.

Från och med inlämningen av växthusgasinventeringen 2028 ska medlemsstaterna tillämpa åtminstone Tier 2-metoder i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella växthusgasinventeringar. Medlemsstaterna ska så tidigt som möjligt och senast från och med inlämningen av växthusgasinventeringen 2030 tillämpa Tier 3-metoder i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella växthusgasinventeringar för alla uppskattningar av utsläpp och upptag för kolpooler som ingår i områden med markanvändningsenheter med mark med stora kollager som avses i led a, områden med markanvändningsenheter under skydd eller under återställande, som avses i leden b och c, och markanvändningsområden med hög framtida risk för påverkan av klimatförändringar som avses i led d.

Trots vad som sägs i föregående stycke ska medlemsstaterna, om det område som ingår i någon av de kategorier som förtecknas i leden a–d utgör mindre än 1 % av den areal brukad mark som rapporterats av medlemsstaten, åtminstone tillämpa Tier 2-metoder i enlighet med 2006 års IPCC-riktlinjer för nationella inventeringar av växthusgaser.

1 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7).

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (EUT L 143, 30.4.2004, s. 56).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (EUT L 288, 6.11.2007, s. 27).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).