Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/3101 av den 27 november 2024 om ändring av direktiv 2005/35/EG vad gäller föroreningar förorsakade av fartyg och om införandet av administrativa sanktioner för överträdelser (Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Unionens havspolitik syftar till att uppnå en hög säkerhets- och miljöskyddsnivå. Detta kan uppnås genom efterlevnad av internationella konventioner, koder och resolutioner, samtidigt som den frihet till sjöfart som föreskrivs i Förenta nationernas havsrättskonvention bibehålls.
2 I den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol 73/78) från Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) föreskrivs allmänna förbud mot utsläpp från fartyg till sjöss, men den reglerar även villkoren för när vissa ämnen får släppas ut i den marina miljön. Marpol 73/78 innehåller undantag för utsläpp av förorenande ämnen, som tas upp i dess bilagor, som inte ska betraktas som en överträdelse när vissa villkor är uppfyllda. Genom dessa bilagor undantas inte fall där de som är ansvariga för skadan har handlat antingen i avsikt att orsaka skada eller vårdslöst och med kännedom om att en skada troligen skulle bli följden.
3 Sedan Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG antogs har Marpol 73/78 och dess bilagor genomgått betydande ändringar, genom vilka strängare normer och förbud mot utsläpp av ämnen från fartyg i havet har införts. Dessa ändringar och de lärdomar som dragits av genomförandet av direktiv 2005/35/EG bör beaktas.
4 Det övergripande målet med detta direktiv är att införliva viktiga ändringar av Marpol 73/78 i unionsrätten, men det finns ingen allmänt tillgänglig uppdaterad och fullständig text till Marpol 73/78 och tillhörande bilagor. Detta gör det svårt för sektorn, medborgare och administrationer att få korrekt tillgång till texten till Marpol 73/78 och andra liknande IMO-konventioner.
5 Medlemsstaterna bör arbeta inom IMO för att göra de fullständiga och uppdaterade texterna till IMO-konventionerna, inbegripet Marpol 73/78 och dess bilagor, tillgängliga för allmänheten kostnadsfritt.
6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 säkerställer att avfall från fartyg avlämnas till unionshamnar där det samlas in genom adekvata mottagningsanordningar i hamn. Kontrollen av efterlevnaden av direktiv (EU) 2019/883 är, tillsammans med direktiv 2005/35/EG, ett viktigt instrument för att förhindra föroreningar förorsakade av fartyg. För att säkerställa ett effektivt, integrerat och enhetligt system för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i direktiv (EU) 2019/883 om avlämning av avfall till mottagningsanordningar i hamn bör direktiv 2005/35/EG ändras för att utvidga dess tillämpningsområde till bilagorna IV–VI till Marpol 73/78, i syfte att avskräcka fartyg från att olagligen släppa ut förorenande ämnen i havet i stället för att avlämna dem till mottagningsanordningar i hamn i enlighet med direktiv (EU) 2019/883.
7 Direktiv (EU) 2019/883 omfattar inte bilaga III till Marpol 73/78, eftersom förpackade varor inte klassificeras som avfall; därför avlämnas de vanligtvis inte till mottagningsanordningar i hamn. Det kan emellertid inte uteslutas att skadliga ämnen som transporteras i förpackad form olagligen skulle kunna kastas ut i havet. Därför bör tillämpningsområdet för direktiv 2005/35/EG utvidgas till att omfatta bilaga III till Marpol 73/78. Följaktligen bör det enligt direktiv 2005/35/EG vara förbjudet att kasta skadliga ämnen överbord, såvida inte de behöriga myndigheterna finner att det var nödvändigt för att garantera fartygets säkerhet eller rädda liv till sjöss. I detta avseende omfattar de utsläpp som avses i det här direktivet inte dumpning enligt 1972 års Londonkonvention om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall och annat material och 1996 års protokoll till den konventionen.
8 Definitionen av utsläpp i artikel 2 i Marpol 73/78 omfattar utsläpp från fartyg. I bilaga VI till Marpol 73/78 behandlas förhindrande av luftföroreningar från fartyg. Enligt bilaga VI och motsvarande IMO-riktlinjer för avgasreningssystem (resolution MEPC.340(77)) får fartyg använda avgasreningssystem som en alternativ metod för att minska utsläppen av svaveloxider (SOx). I bilaga VI till Marpol 73/78 regleras restprodukter från avgasreningssystem genom att förbjuda utsläpp av sådana till havs och kräva att de avlämnas till adekvata mottagningsanordningar i hamn. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802 införlivas internationella standarder avseende SOx i unionsrätten, medan direktiv (EU) 2019/883 säkerställer att restprodukter från avgasreningssystem avlämnas till mottagningsanordningar i hamn. Eftersom restprodukter från avgasreningssystem förorsakar förorening av den marina miljön bör de sanktioner som föreskrivs i direktiv 2005/35/EG tillämpas vid olagliga utsläpp.
9 Avloppsvatten enligt definitionen i både cirkuläret MEPC.1/Circ.899 och resolution MEPC.340(77) kan släppas ut direkt överbord om det uppfyller de kvalitetskriterier för avloppsvatten som anges i IMO:s riktlinjer för avgasreningssystem. Avloppsvatten från avgasreningssystem kan dock påverka ekosystemet även om det uppfyller kriterierna i Marpol 73/78. I detta fall får medlemsstaten införa restriktioner eller begränsningar som kan baseras på den utvärdering som gjorts med hjälp av den metod för risk- och konsekvensbedömningar som ingår i de riktlinjer som utarbetats av IMO och rekommenderas av miljöskyddskommittén (MEPC). I detta fall förorsakar avloppsvattnet förorening av den marina miljön, och de administrativa sanktioner som föreskrivs i direktiv 2005/35/EG bör tillämpas vid olagliga utsläpp, med vederbörligt beaktande av MEPC.1/Circ.883/Rev.1.
10 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 säkerställer gemensamma definitioner av miljöbrott och tillgång till effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder för allvarliga miljöbrott. Direktiv 2005/35/EG ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/123/EG, genom vilket straffrättsliga påföljder infördes för vissa överträdelser av direktiv 2005/35/EG som nu omfattas av direktiv (EU) 2024/1203. I enlighet med detta bör de bestämmelser i direktiv 2005/35/EG som lades till eller ersattes genom direktiv 2009/123/EG utgå.
11 Administrativa sanktioner som införs vid införlivandet av direktiv 2005/35/EG bör inte påverka tillämpningen av direktiv (EU) 2024/1203. Medlemsstaterna bör fastställa tillämpningsområdet för administrativt och straffrättsligt genomdrivande när det gäller brott avseende föroreningar förorsakade av fartyg i enlighet med sin nationella rätt. Det här direktivet hindrar inte att medlemsstaterna vidtar strängare åtgärder i överensstämmelse med unionsrätten och internationell rätt genom att föreskriva administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder i enlighet med sin nationella rätt. Vid tillämpningen av nationell rätt som införlivar direktiv 2005/35/EG bör medlemsstaterna säkerställa att påförandet av straffrättsliga påföljder och av administrativa sanktioner är förenligt med principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet principen ne bis in idem, med vederbörligt beaktande av principen om att förorenaren betalar, i tillämpliga fall.
12 De sanktioner som föreskrivs i direktiv 2005/35/EG bör skärpas genom att säkerställa en enhetlig tillämpning av administrativa sanktioner i hela unionen. För att förstärka den avskräckande effekten av sanktioner för brott avseende föroreningar förorsakade av fartyg bör sådana administrativa sanktioner åtminstone utgöras av sanktionsavgifter som påförs det ansvariga företaget för fartyget. I detta sammanhang avses med företaget för fartyget fartygsägaren eller varje annan organisation eller person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift, i enlighet med de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening (ISM-koden), som införlivats i unionsrätten genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006. I direktiv 2005/35/EG bör det erkännas att den registrerade ägaren skulle kunna delegera förvaltningen av fartyget till en annan enhet, som sedan i första hand bör hållas ansvarig för att den inte fullgör sina skyldigheter enligt ISM-koden för att säkerställa att miljöskador undviks eller att verksamhet ombord tilldelas kvalificerad personal. Utan att det påverkar tillämplig unionslagstiftning bör beslut om den sanktion som ska tillämpas fattas inom ramen för de nationella systemen för administrativt och straffrättsligt genomdrivande. När det gäller straffrättsliga påföljder anges medlemsstaternas skyldigheter i direktiv (EU) 2024/1203. Därför rör det här direktivet enbart administrativa sanktioner och inte straffrättsliga förfaranden mot fysiska eller juridiska personer i enlighet med nationell rätt.
13 Med tanke på att det för vissa medlemsstater inte är möjligt att uppfylla kravet på administrativa sanktioner på grund av nationell konstitutionell rätt, får medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna om administrativa sanktioner i detta direktiv på ett sätt som innebär att sanktionerna initieras av den behöriga myndigheten och sedan påförs av behöriga nationella domstolar, samtidigt som efterlevnad av kravet på effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner säkerställs. När det i detta direktiv hänvisas till administrativa sanktioner kommer de medlemsstaterna att tillämpa sanktioner i den mening som avses i deras nationella rättssystem.
14 Avvikelser och information skulle kunna framkomma vid en hamnstatskontrollinspektion som utförs enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG när den är obligatorisk eller planerad. Avvikelser skulle också kunna upptäckas när det gäller avlämning eller anmälan av fartygsgenererat avfall, i enlighet med direktiv (EU) 2019/883, eller när det gäller bristande efterlevnad av de kriterier för användning av avgasreningssystem som används som utsläppsminskningsmetoder som anges i bilaga II till direktiv (EU) 2016/802, samt information om ett potentiellt olagligt utsläpp från fartyget som erhållits genom de förfaranden som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG, inbegripet bevis eller presumtiva bevis på utsläpp av olja eller andra överträdelser av Marpol 73/78 som meddelas medlemsstaten eller incidenter eller olyckor som rapporteras av fartygets befälhavare, samt annan information från personer som är inblandade i driften av fartyget, inbegripet lotsar.
15 Avvikelser eller information som ger anledning att misstänka att ett olagligt utsläpp har ägt rum kan upptäckas vid en hamnstatskontrollinspektion. I så fall kan det hända att en ny inspektion inte är nödvändig eller ger tillräckliga resultat. Medlemsstaten skulle i stället kunna vidta andra lämpliga åtgärder, till exempel hålla kvar fartyget, inleda ett förfarande eller vidtaga korrigerande åtgärder.
16 Nationella administrativa och rättsliga myndigheter bör ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, inbegripet vid upprepade fall av föroreningar förorsakade av fartyg, när de fastställer nivån på de sanktioner som ska påföras förorenaren. Med tanke på de olika typer av förorenande ämnen som omfattas av direktiv 2005/35/EG och vikten av en enhetlig tillämpning av sanktioner i hela unionen mot bakgrund av det reglerade beteendets gränsöverskridande karaktär, bör ytterligare tillnärmning och effektivitet av sanktionsnivåerna främjas genom utbyten av kriterier för fastställandet och tillämpningen av sanktioner för utsläpp av olika förorenande ämnen. För att säkerställa en effektiv tillämpning av sanktioner och uppnå målen i det här direktivet är det mycket viktigt att underlätta utbytet av erfarenheter och bästa praxis mellan medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter. På grundval av insikterna från sådana utbyten skulle kommissionen dessutom kunna föreslå mer specifika riktlinjer, inbegripet om särskilda typer av förorenande ämnen och särskilt känsliga områden.
17 När en medlemsstat misstänker att ett fartyg som frivilligt befinner sig i dess hamn eller vid en offshore-terminal har gjort sig skyldigt till ett olagligt utsläpp bör en lämplig inspektion genomföras för att fastställa omständigheterna. För att bistå medlemsstaterna med deras skyldigheter enligt direktiv 2005/35/EG att inspektera sådana fartyg innehåller bilaga I till direktiv 2005/35/EG en vägledande förteckning över avvikelser eller information som de behöriga myndigheterna bör beakta från fall till fall när de avgör om ett fartyg bör betraktas som misstänkt.
18 De kompletterande åtgärderna för samarbete och medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter har inte varit tillräckliga för att möjliggöra en fullständig analys av huruvida förorenare påförs effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner och för att ge kommissionen tillgång till adekvata uppgifter för att övervaka genomförandet av direktiv 2005/35/EG. För att säkerställa en effektiv och konsekvent kontroll av efterlevnaden av direktiv 2005/35/EG bör utbyte av information, erfarenheter och bästa praxis underlättas genom ökat samarbete, samtidigt som det säkerställs att kommissionen får tillgång till adekvata uppgifter för att möjliggöra en korrekt övervakning av genomförandet av direktiv 2005/35/EG.
19 För att förbättra den information som krävs för ett effektivt genomförande av det här direktivet har medlemsstaterna tillgång till relevanta rapporteringsmekanismer, såsom rapportering inom ramen för regionala havskonventioner och andra regionala samarbetsarrangemang, såsom Bonnavtalet, Nordsjönätverket för utredare och åklagare och Nätverket för åklagare för miljöbrott i Östersjöområdet.
20 Den befintliga satellitbaserade tjänsten CleanSeaNet, som underrättar medlemsstaternas myndigheter om potentiella olagliga utsläpp, bör stärkas ytterligare så att den omfattar information om de ytterligare förorenande ämnen som omfattas av direktiv 2005/35/EG. Information om potentiella eller faktiska utsläpp som rapporterats av medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2005/35/EG och andra unionsdatabaser för sjösäkerhet, såsom unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten, som inrättades genom direktiv 2002/59/EG (SafeSeaNet) och den inspektionsdatabas som inrättats genom direktiv 2009/16/EG (Thetis), bör integreras och spridas i ett användarvänligt elektroniskt format till de nationella myndigheter som deltar i efterlevnadskedjan för att underlätta deras snabba insatser i samband med sådana potentiella olagliga utsläpp. Sådan information bör vidare, när den avser ett faktiskt eller potentiellt utsläpp av restprodukter från avgasreningssystem från ett fartyg, automatiskt spridas, exempelvis genom den särskilda Thetis-modul som inrättats genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/253 (Thetis-EU), i syfte att bistå medlemsstaterna med åtgärder för kontroll av tillämpningen som vidtas i enlighet med direktiv (EU) 2016/802.
21 För att säkerställa att alla medlemsstater effektivt övervakar genomförandet av detta direktiv bör varje medlemsstat säkerställa en digital analys av alla varningar med hög konfidensgrad inom 66 månader från dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande. Inom den tidsramen bör alla medlemsstater också ange huruvida de verifierar de varningar med hög konfidensgrad som CleanSeaNet skickar varje år och sträva efter att verifiera minst 25 % av dessa varningar med hög konfidensgrad. I detta sammanhang avses med verifiering alla uppföljningsåtgärder som behöriga myndigheter vidtar i samband med en varning som CleanSeaNet skickat för att fastställa om den aktuella varningen motsvarar ett olagligt utsläpp. Om en medlemsstat inte verifierar en varning bör den ange skälen till detta.
22 Varningar med hög konfidensgrad bör förstås som en hänvisning till CleanSeaNet-varningsdetektioner av klass A när de gäller potentiella utsläpp av förorenande ämnen enligt bilagorna I och II till Marpol 73/78. När det gäller förorenande ämnen enligt andra bilagor till Marpol 73/78, som för närvarande inte övervakas av CleanSeaNet, kan ett konfidensnivåsystem för närvarande inte fastställas. Kommissionen kommer med bistånd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) att utveckla halvautomatiska kontroller av satellitbilder för förorenande ämnen enligt andra bilagor till Marpol 73/78 för att fastställa möjligheten att bestämma deras konfidensnivå. Verifieringsaktiviteter skulle kunna omfatta många åtgärder som vidtas av flera behöriga myndigheter, såsom verifiering på plats, jämförelse av satellitövervakning med nationellt tillgängliga hjälpdata och hamnstatskontrollinspektioner.
23 Tillgång till denna information från behöriga myndigheter bör beviljas myndigheter i andra medlemsstater som har ett intresse av informationen inom ramen för sin roll som hamnstater för nästa anlöpshamn, kuststater som påverkas av ett potentiellt utsläpp eller fartygets flaggstater, för att underlätta ett effektivt och snabbt gränsöverskridande samarbete, minimera den administrativa bördan av efterlevnadsåtgärder och ytterst effektivt bestraffa dem som gör sig skyldiga till överträdelser av direktiv 2005/35/EG. Användningen av ny teknik, såsom drönare, och beslutsstödsteknik, såsom artificiell intelligens, bör också främjas.
24 Som en del av utvärderingen och översynen av detta direktiv bör kommissionen bedöma medlemsstaternas verifieringsfrekvens och överväga att, om så är lämpligt, föreslå högre verifieringsfrekvenser än vad som föreskrivs i detta direktiv, på grundval av den tekniska utvecklingen och medlemsstaternas särskilda omständigheter och kapacitet.
25 Det bör erkännas att förhållandena i kustmedlemsstaterna varierar avsevärt i fråga om deras geografiska läge, storleken på de vatten över vilka de utövar jurisdiktion och sjötrafikens täthet samt deras resurser och kostnadseffektiv tillgång till tillgänglig teknik och metoder för att upptäcka, verifiera och samla in bevis för olagliga utsläpp.
26 Verksamheten i arbetsgruppen för avfall från fartyg, som inrättades inom ramen för europeiska forumet för hållbar sjöfart och som samlade ett brett spektrum av experter på området föroreningar förorsakade av fartyg och hantering av avfall från fartyg, ajournerades i december 2017 på grund av att interinstitutionella förhandlingar om direktiv (EU) 2019/883 skulle inledas. Eftersom denna tillfällig arbetsgrupp gav kommissionen värdefull vägledning och sakkunskap bör en liknande expertgrupp inrättas med mandat att utbyta erfarenheter om tillämpningen av det här direktivet för att hjälpa medlemsstaterna att bygga upp sin kapacitet att upptäcka och verifiera föroreningsincidenter och säkerställa en effektiv kontroll av efterlevnaden av direktiv 2005/35/EG.
27 Emsa bör ge kommissionen nödvändigt stöd för att säkerställa genomförandet av detta direktiv.
28 Medlemsstaterna bör rapportera den information till kommissionen som behövs för att säkerställa en korrekt övervakning av genomförandet av direktiv 2005/35/EG. För att begränsa den administrativa bördan och hjälpa kommissionen att analysera de uppgifter som medlemsstaterna lämnar bör sådan information lämnas av medlemsstaterna via ett särskilt elektroniskt rapporteringsverktyg som utvecklats av kommissionen. I den mån sådan information rör sanktioner som påförts eller involverar fysiska personer bör informationen anonymiseras. För att säkerställa att information som rapporteras i enlighet med direktiv 2005/35/EG är av en typ som kan jämföras mellan medlemsstaterna och samlas in på grundval av ett harmoniserat elektroniskt format och förfarande för rapportering, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
29 För att hjälpa medlemsstaterna att utveckla sin kapacitet när det gäller de nationella administrativa och rättsliga myndigheternas effektiva kontroll av efterlevnaden av direktiv 2005/35/EG bör kommissionen, med stöd av Emsa, ge medlemsstaterna vägledning och utbildning om bland annat bästa metoder och praxis för upptäckt, verifiering och insamling av bevis samt vägledning om relevant utveckling av regelverket i Marpol 73/78 och om tillgänglig teknisk utveckling, inbegripet nya digitala verktyg, för att underlätta ändamålsenliga, kostnadseffektiva och riktade efterlevnadsåtgärder.
30 För att öka allmänhetens medvetenhet om utsläpp av föroreningar förorsakade av fartyg och för att förbättra miljöskyddet bör information från medlemsstaterna om tillämpningen av direktiv 2005/35/EG göras tillgänglig för allmänheten genom en unionsomfattande översikt och innehålla den information som förtecknas i bilaga II till direktiv 2005/35/EG. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG syftar till att garantera rätten till tillgång till miljöinformation i medlemsstaterna i linje med konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (även känd som Århuskonventionen), som unionen är part i. Kommissionen bör skydda konfidentialiteten för den information som mottas av medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2003/4/EG.
31 I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 fastställs miniminormer för rapportering av överträdelser av unionsrätten, inbegripet överträdelser av direktiv 2005/35/EG, och för skydd av personer som rapporterar sådana överträdelser. Medlemsstaterna bör särskilt se till att besättningar som omfattas av direktiv (EU) 2019/1937 och som rapporterar faktiska eller potentiella olagliga utsläpp ges skydd, stöd och bistånd, enligt vad som är lämpligt, i enlighet med vad som anges i det direktivet. Utöver de befintliga rapporteringskanaler som tillhandahålls på nationell nivå i enlighet med direktiv (EU) 2019/1937 bör kommissionen tillhandahålla en centraliserad extern rapporteringskanal online för rapportering av faktiska eller potentiella olagliga utsläpp och vidarebefordra sådana rapporter till de berörda medlemsstaterna, som därefter bör hantera dessa rapporter i enlighet med direktiv (EU) 2019/1937, inbegripet när det gäller mottagningsbevis, lämplig återkoppling och uppföljning. Unionsrätt om skydd av personuppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725, är tillämplig när personuppgifter behandlas inom ramen för det här direktivet. Kommissionen bör säkerställa skyddet av konfidentialiteten för rapporterande personers identitet, inbegripet, när så är nödvändigt, genom att begränsa utövandet av vissa dataskyddsrättigheter för berörda personer, såsom personer som enligt rapporten deltar i det potentiella olagliga utsläppet, i enlighet med artikel 25.1 c och h och artikel 25.2 i förordning (EU) 2018/1725, i den utsträckning och så länge som det är nödvändigt för att förebygga och hantera försök att hindra rapportering eller för att hindra, motverka eller fördröja uppföljning, särskilt utredningar, eller försök att ta reda på de rapporterande personernas identitet. Sådana begränsningar bör respektera andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och vara nödvändiga och proportionella åtgärder i ett demokratiskt samhälle för att skydda viktiga mål av allmänt intresse för unionen eller en medlemsstat, inbegripet skydd av den registrerade eller av andras rättigheter och friheter.
32 Diskussioner pågår inom IMO om nya miljöfrågor i samband med internationell sjöfart, som leder till havsföroreningar. Dessa diskussioner kan leda till nya bestämmelser i Marpol 73/78 som innebär att konventionen omfattar andra typer av föroreningar, såsom marint plastskräp och förlust av plastpellets. En framtida översyn bör bedöma möjligheten att ändra tillämpningsområdet för direktiv 2005/35/EG, om så är lämpligt, i syfte att säkerställa ett enhetligt, effektivt och ändamålsenligt system för efterlevnadskontroll samt påförandet av avskräckande sanktioner för detta. Vid denna översyn bör man också bedöma olika sätt att förbättra satellitövervakningen av förlorade containrar som eventuellt innehåller skadliga ämnen. Kommissionen bör också beakta samspelet mellan det här direktivet och annan relevant unionslagstiftning om havsföroreningar, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG, direktiv (EU) 2016/802 samt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2881 , inbegripet om rapportering av alltför stort undervattensbuller och om luftföroreningar, såsom sot, partiklar (PM), kväveoxid (NOx) och svaveloxid (SOx), vilket leder till skador på den biologiska mångfalden och levande resurser i marina ekosystem, samt till risker för människors hälsa och försämrad kvalitet vid användning av havsvatten och hållbar användning av marina varor och tjänster, vilket hindrar annan marin verksamhet, såsom fiske, turism och rekreation i kustområden.
33 Medlemsstater utan direkt tillträde till havet eller utan kusthamnar kan av dessa geografiska skäl inte tillämpa vissa bestämmelser i detta direktiv. För att undvika att ålägga dessa medlemsstater en oproportionell administrativ börda bör de inte vara skyldiga att införliva och genomföra vissa av bestämmelserna i detta direktiv.
34 Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den gränsöverskridande skada som kan orsakas av olagliga utsläpp som omfattas av detta direktiv och tillgången till effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner i hela unionen för sådana utsläpp, utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
35 Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och följer principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inbegripet skydd av personuppgifter, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, oskuldspresumtionen och rätten till försvar, principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff samt rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott. Detta direktiv syftar till att säkerställa att dessa rättigheter och principer iakttas fullt ut och bör genomföras i enlighet med detta.
36 Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 25 juli 2023.
37 Direktiv 2005/35/EG bör ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Ändringar av direktiv 2005/35/EG
Direktiv 2005/35/EG ska ändras på följande sätt:
1 Titeln ska ersättas med följande:
2 Artikel 1 ska ersättas med följande:
3 Artikel 2 ska ersättas med följande:
4 Artikel 4 ska ersättas med följande:
5 Artiklarna 5, 5a och 5b ska utgå.
6 Artikel 6 ska ersättas med följande:
7 Artikel 8 ska ersättas med följande:
8 Artiklarna 8a, 8b och 8c ska utgå.
9 Följande artikel ska införas:
10 Artikel 10 ska ersättas med följande:
11 Följande artiklar ska införas:
12 Artiklarna 11 och 12 ska utgå.
13 Följande artikel ska införas:
14 Artikel 13 ska ersättas med följande:
15 Artiklarna 14 och 15 ska utgå.
16 Artikel 16 ska ersättas med följande:
17 Den enda bilagan ska ersättas av texten i bilagan till detta direktiv.
Artikel 2 – Införlivande
1 Medlemsstaterna ska senast den 6 juli 2027 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
2 Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv samt om eventuella ändringar som berör dem.
Artikel 3 – Tillämpning av direktiv 2009/123/EG
När det gäller överträdelser som ska betraktas som brott enligt direktiv 2005/35/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2009/123/EG, och motsvarande sanktioner, ska de medlemsstater som inte är bundna av direktiv (EU) 2024/1203 fortsätta att vara bundna av direktiv 2005/35/EG, i dess lydelse enligt direktiv 2009/123/EG.
Artikel 4 – Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 5 – Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
1 EUT C, C/2023/872, 8.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/872/oj.
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 april 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 november 2024.
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och om införande av sanktioner, inbegripet straffrättsliga sanktioner, för föroreningsbrott (EUT L 255, 30.9.2005, s. 11).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 av den 17 april 2019 om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, om ändring av direktiv 2010/65/EU och upphävande av direktiv 2000/59/EG (EUT L 151, 7.6.2019, s. 116).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802 av den 11 maj 2016 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen (EUT L 132, 21.5.2016, s. 58).
6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 av den 11 april 2024 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om ersättande av direktiven 2008/99/EG och 2009/123/EG ( EUT L, 2024/1203, 30.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1203/oj).
7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/123/EG av den 21 oktober 2009 om ändring av direktiv 2005/35/EG om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (EUT L 280, 27.10.2009, s. 52).
8 Internationella organisationsregler för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening, antagna av Internationella sjöfartsorganisationen genom församlingens resolution A.741 (18) av den 4 november 1993, i dess ändrade lydelse.
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95 (EUT L 64, 4.3.2006, s. 1).
10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).
11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).
12 Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/253 av den 16 februari 2015 om regler om provtagningen och rapporteringen enligt rådets direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen (EUT L 41, 17.2.2015, s. 55).
13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
15 EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.
16 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).
17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
20 Europaparlamentets och rådets direktiv 2024/2881 av den 23 oktober 2024 om luftkvalitet och renare luft i Europa ( EUT L, 2024/2881, 20.11.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/2881/oj).
21 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 av den 11 april 2024 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om ersättande av direktiven 2008/99/EG och 2009/123/EG ( EUT L, 2024/1203, 30.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1203/oj).
22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).
23 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
24 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).
25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
26 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (EGT L 324, 29.11.2002, s. 1).
27 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
BILAGA
”BILAGA I
1. Avvikelser med avseende på oljedagböcker och andra relevanta dagböcker eller andra brister i samband med potentiella utsläpp som upptäckts vid inspektioner som utförts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den berörda medlemsstaten eller av en annan medlemsstat eller av en stat som undertecknat samförståndsavtalet om hamnstatskontroll i fartygets tidigare anlöpshamnar.
2. Avvikelser med avseende på avlämningen av fartygsgenererat avfall, eller anmälan av detta, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 som ägde rum antingen i den berörda medlemsstaten eller i medlemsstaten för fartygets tidigare anlöpshamnar.
3. Avvikelser med avseende på bristande efterlevnad av de kriterier för användning av avgasreningssystem som används som utsläppsminskningsmetoder som anges i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802, som hänvisar till 2009 års riktlinjer för avgasreningssystem som anges i resolution MEPC.184(59), som ersatts av 2021 års riktlinjer för avgasreningssystem som anges i resolution MEPC.340(77).
4. Information som erhållits från en annan medlemsstat om ett potentiellt olagligt utsläpp av fartyget som erhållits genom de förfaranden som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG, inbegripet bevis eller presumtiva bevis för avsiktliga utsläpp av olja eller andra överträdelser av Marpol 73/78 som en medlemsstats landcentraler har lämnat till landcentralerna i den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 16 i det direktivet, eller incidenter eller olyckor som fartygets befälhavare rapporterat till den berörda medlemsstatens landcentral i enlighet med artikel 17 i det direktivet.
5. Annan information från personer som är involverade i fartygets drift, inbegripet lotsar, som tyder på avvikelser relaterade till en potentiell överträdelse av skyldigheterna enligt detta direktiv.
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).
2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/883 av den 17 april 2019 om mottagningsanordningar i hamn för avlämning av avfall från fartyg, om ändring av direktiv 2010/65/EU och upphävande av direktiv 2000/59/EG (EUT L 151, 7.6.2019, s. 116).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/802 av den 11 maj 2016 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen (EUT L 132, 21.5.2016, s. 58).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).”
BILAGA II
1. För varje föroreningsincident som verifierats och bekräftats av en medlemsstat ska informationen i den unionsomfattande översikt som kommissionen offentliggör i enlighet med artikel 10c innehålla följande: a) Datum för incidenten. b) Identifiering av det fartyg som är inblandat i incidenten. c) Position (latitud och longitud) för föroreningsincidenten. d) Föroreningsincidentens omfattning (område och längd), i förekommande fall. e) Typ av förorening. f) Den eller de berörda medlemsstaterna. g) Beskrivning av aktiviteterna för verifiering av föroreningsincidenten. h) Datum och tidpunkt för verifieringsaktiviteterna och de tillgångar som använts för verifieringsaktiviteterna. i) Uppgifter om den administrativa sanktion som påförts.
2. För varje medlemsstat ska aggregerad information i den unionsomfattande översikt som kommissionen offentliggör i enlighet med artikel 10c omfatta följande: a) Antalet eventuella CleanSeaNet-föroreningsincidenter som upptäckts. b) Antalet eventuella CleanSeaNet-föroreningsincidenter som verifierats på plats av medlemsstaten. c) Antalet eventuella CleanSeaNet-föroreningsincidenter som verifierats på andra sätt av medlemsstaten. d) Antalet bekräftade föroreningsincidenter efter verifiering (per område: territorialvatten, exklusiva ekonomiska zoner, öppet hav). e) Antalet identifierade överträdare. f) Antalet fall där en sanktion har påförts.
3. En sammanfattning, endast i referenssyfte, av relevanta delar av Marpol 73/78, som ska uppdateras närhelst det sker ändringar av Marpol 73/78 som är relevanta för detta direktiv.