Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/2822 av den 23 oktober 2024 om ändring av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 (Text av betydelse för EES)
Hänvisat till av
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 118 första stycket,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Genom rådets förordning (EG) nr 6/2002 inrättades ett system för formskydd specifikt för Europeiska gemenskapen och som sedan dess föreskriver formskydd på unionsnivå parallellt med det formskydd som finns tillgängligt på nationell nivå i medlemsstaterna i enlighet med deras nationella rätt om formskydd, harmoniserad enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG.
2 I linje med sitt meddelande av den 19 maj 2015 med titeln Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda och sitt åtagande att regelbundet se över unionens politik genomförde kommissionen en omfattande utvärdering av systemen för formskydd i unionen tillsammans med en omfattande ekonomisk och rättslig bedömning, som stöddes av en rad studier.
3 I sina slutsatser av den 10 november 2020 om politiken för immateriella rättigheter och översynen av systemet för industriella formgivningar i unionen uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag till en översyn av förordning (EG) nr 6/2002 och direktiv 98/71/EG. Översynen begärdes i syfte att modernisera systemen för skydd för industriella formgivningar i unionen och att göra formskydd mer attraktivt för enskilda formgivare och företag, särskilt små och medelstora företag.
4 Tidigare erfarenheter har visat att sedan systemet för gemenskapsformgivning inrättades har både enskilda formgivare och företag inom och utanför unionen accepterat systemet, och det har blivit ett framgångsrikt och hållbart komplement eller alternativ till formskyddet på medlemsstatsnivå.
5 I sin resolution av den 11 november 2021 om en handlingsplan för immateriella rättigheter till stöd för EU:s återhämtning och resiliens påpekade Europaparlamentet att EU:s nuvarande system för formskydd inrättades för 20 år sedan och borde ses över, och betonade behovet av att uppdatera det för att säkerställa större rättssäkerhet, och instämde därmed i rådets uppmaning att lägga fram förslag till översyn av förordning (EG) nr 6/2002 och direktiv 98/71/EG.
6 Nationella system för formskydd behövs dock fortfarande för de enskilda formgivare och företag som inte vill skydda sina formgivningar på unionsnivå eller inte kan få ett unionsövergripande skydd trots att de inte möter några hinder för att få nationellt skydd. Det bör överlåtas till varje person som söker formskydd att välja vilken typ av skydd som önskas, vare sig det är en nationell formgivningsrättighet i en eller flera medlemsstater, enbart EU-formgivning eller båda delarna.
7 Även om kommissionens utvärdering av unionens lagstiftning om formskydd bekräftade att lagstiftningen fortfarande i stort sett är ändamålsenlig tillkännagav den i sitt meddelande av den 25 november 2020, Att utnyttja EU:s innovationspotential: En handlingsplan för immateriella rättigheter till stöd för EU:s återhämtning och resiliens, att den, efter den framgångsrika reformen av EU:s varumärkeslagstiftning, skulle se över unionslagstiftningen om formskydd i syfte att förenkla systemet och göra det mera tillgängligt och ändamålsenligt, och i syfte att uppdatera regelverket mot bakgrund av utvecklingen när det gäller ny teknik på marknaden.
8 Parallellt med förbättringar och ändringar av EU:s formgivningssystem bör nationell lagstiftning och praxis på formgivningsområdet harmoniseras ytterligare och anpassas till EU:s formgivningssystem i den grad som behövs för att så långt som möjligt skapa lika villkor för registrering och skydd av formgivningar i hela unionen. Detta bör kompletteras med ytterligare insatser från Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (immaterialrättsmyndigheten), medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt för att främja ett närmande vad gäller praxis och verktyg på området för formgivning inom ramen för det samarbete som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.
9 Det är nödvändigt att anpassa de termer som används i förordning (EG) nr 6/2002 till de ändringar som införts i grundfördragen genom Lissabonfördraget. Detta innebär att gemenskapsformgivning bör ersättas med EU-formgivning. Dessutom måste de termer som används i förordning (EG) nr 6/2002/EG anpassas till dem som används i förordning (EU) 2017/1001. Detta innebär särskilt att namnet Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) bör ersättas med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet.
10 Som ett komplement till administrationen av EU:s formgivningssystem är det viktigt att immaterialrättsmyndigheten på lämpligt sätt främjar det systemet i syfte att öka medvetenheten om och förbättra förståelsen för möjligheten, värdet och fördelarna med att erhålla och använda formskydd på unionsnivå.
11 Sedan systemet för gemenskapsformgivning infördes har informationsteknikens framsteg lett till uppkomsten av nya formgivningar som inte tar sig i uttryck i fysiska produkter. Detta kräver en utvidgning av definitionen av produkter som kan omfattas av formskydd, så att definitionen tydligt omfattar produkter som tar sig uttryck i ett fysiskt föremål eller som visualiseras i en grafisk framställning eller som visar sig som det rumsliga arrangemanget av föremål som särskilt är avsedda att utgöra en inom- eller utomhusmiljö. I detta sammanhang bör det noteras att animering, däribland rörelse eller förändring av en produkts detaljer kan bidra till formgivningars utseende, särskilt när det gäller formgivningar som inte tar sig uttryck i ett fysiskt föremål.
12 För att säkerställa rättslig säkerhet är det lämpligt att klargöra att skyddet ges till rättighetshavaren, genom registrering av en EU-formgivning, för de formgivningsdetaljer som ingår i en produkt eller produktdel och som synligt visas i en ansökan om registrering av en sådan formgivning och som gjorts tillgängliga för allmänheten genom offentliggörande.
13 Förutom att synligt visas i en ansökan om registrering av en EU-formgivning behöver formgivningsdetaljer i en produkt inte vara synliga vid en viss tidpunkt eller i en särskild användningssituation för att åtnjuta formskydd. Ett undantag från den principen gäller i fråga om formskydd för beståndsdelar i en sammansatt produkt som måste förbli synliga vid normal användning av den produkten.
14 Med tanke på den ökade användningen av 3D-utskriftsteknik inom olika branscher, inbegripet med hjälp av artificiell intelligens, och de utmaningar som detta medför för innehavare av formgivningsrättigheter när det gäller att effektivt förhindra olaglig kopiering av deras skyddade formgivningar bör det föreskrivas att skapande, nedladdning, kopiering och tillgängliggörande av varje medium eller programvara som registrerar formgivningen i syfte att reproducera en produkt som gör intrång i den skyddade formgivningen utgör användning av formgivningen, vilket bör kräva rättighetshavarens tillstånd.
15 I syfte att säkerställa formskyddet och bekämpa förfalskning mer effektivt, och i linje med unionens internationella skyldigheter inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO), särskilt artikel V i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt 1947) om transiteringsfrihet och, vad gäller generiska läkemedel, Dohaförklaringen om Trips-avtalet och folkhälsa, som antogs av WTO:s ministerkonferens den 14 november 2001, bör innehavaren av en registrerad EU-formgivning ha rätt att hindra tredje man från att inom ramen för näringsverksamhet från tredjeländer föra in varor i unionen utan att dessa övergår till fri omsättning där, om dessa produkter utan rättighetshavarens tillstånd innefattar en formgivning som är identisk eller väsentligen identisk med den registrerade EU-formgivningen eller om en formgivning, som är identisk eller väsentligen identisk med den registrerade EU-formgivningen används på dessa produkter.
16 I detta syfte bör det vara tillåtet för innehavare av registrerade EU-formgivningar att förhindra att intrångsgörande produkter förs in och att sådana produkter placeras i någon typ av tullförfaranden, även när sådana produkter inte är avsedda att släppas ut på unionsmarknaden. Tullmyndigheterna bör när de utför tullkontroller tillämpa de befogenheter och förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013, inbegripet på begäran av rättighetshavarna. I synnerhet bör tullmyndigheterna utföra de relevanta kontrollerna på grundval av riskanalyskriterier.
17 För att förena behovet av att säkerställa en effektiv tillämpning av formgivningsrättigheter med behovet av att undvika att hämma det fria flödet av handel med lagliga produkter bör rätten för innehavaren av en registrerad EU-formgivning upphöra att gälla om deklaranten eller produktinnehavaren, under förfarande som inleds vid den domstol för EU-formgivningar (domstol för EU-formgivningar) som är behörig att fatta ett beslut i sak om intrång i EU-formgivningen, kan bevisa att innehavaren av den registrerade EU-formgivningen inte har rätt att förbjuda att produkterna släpps ut på marknaden i det slutliga bestämmelselandet.
18 De exklusiva rättigheter som är knutna till en registrerad EU-formgivning bör omfattas av en lämplig uppsättning begränsningar. Utöver handlingar som utförs privat och utan vinstsyfte och sådana som företas i experimentsyfte bör tillåten användning omfatta återgivning i syfte att citera eller undervisa, användning för hänvisning i samband med jämförande reklam och användning för kommentar, kritik eller parodi, förutsatt att dessa handlingar är förenliga med god affärssed och inte otillbörligt strider mot ett normalt utnyttjande av formgivningen. Tredje mans användning av en EU-formgivning för konstnärliga ändamål bör anses vara korrekt så länge den överensstämmer med god affärssed. Dessutom bör bestämmelserna om EU-formgivningar tillämpas på ett sätt som säkerställer full respekt för grundläggande rättigheter och friheter, särskilt yttrandefriheten.
19 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2823 harmoniserar medlemsstaternas lagar när det gäller användning av skyddade formgivningar för att möjliggöra reparation av en sammansatt produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende, när formgivningen används på eller ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt på vars utformning den skyddade formgivningen av beståndsdelen beror. Följaktligen bör den nuvarande övergångsklausulen om reparation i förordning (EG) nr 6/2002 bli en permanent bestämmelse. Eftersom den avsedda effekten av reparationsklausulen är att göra det omöjligt att göra registrerade och oregistrerade EU-formgivningsrättigheter gällande när formgivningen av en beståndsdel i en sammansatt produkt används för att reparera en sammansatt produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende, bör reparationsklausulen vara ett försvar mot intrång i EU-formgivningsrättigheter enligt förordning (EG) nr 6/2002. För att skapa samstämmighet med reparationsklausulen i direktiv (EU) 2024/2823 och för att säkerställa att formskyddets omfattning endast begränsas för att förhindra att innehavare av formgivningsrättigheter faktiskt beviljas produktmonopol, är det dessutom nödvändigt att uttryckligen begränsa tillämpningen av reparationsklausulen i förordning (EG) nr 6/2002 till beståndsdelar i en sammansatt produkt vars utseende den skyddade formgivningen är beroende av. Dessutom, för att säkerställa att konsumenterna inte vilseleds och att de kan fatta ett välgrundat beslut mellan konkurrerande produkter som kan användas för reparationen, bör det uttryckligen anges att reparationsklausulen inte kan åberopas av en tillverkare eller säljare av en beståndsdel som inte vederbörligen har informerat konsumenterna om det kommersiella ursprunget, och identiteten hos tillverkaren av den produkt som ska användas för reparation av den sammansatta produkten. Denna utförliga information bör tillhandahållas genom en tydlig och synlig uppgift på produkten eller, om detta inte är möjligt, på förpackningen eller i ett dokument som medföljer produkten, och bör åtminstone innehålla det varumärke under vilket produkten saluförs och tillverkarens namn.
20 I syfte att bevara effektiviteten i den liberalisering av eftermarknaden för reservdelar som eftersträvas genom denna förordning och i linje med Europeiska unionens domstols rättspraxis är tillverkaren eller säljaren av en beståndsdel i en sammansatt produkt, för att kunna dra nytta av reservklausulens undantag från formskydd, skyldig att på lämpligt sätt, särskilt genom avtal, säkerställa att nedströmsanvändare inte avser att använda beståndsdelarna i fråga för andra ändamål än reparationer för att återställa den sammansatta produktens ursprungliga utseende. Det bör dock inte krävas att tillverkaren eller säljaren av en beståndsdel i en sammansatt produkt objektivt och under alla omständigheter garanterar att de delar som de tillverkar eller säljer faktiskt används av slutanvändarna enbart i reparationssyfte för att återställa den sammansatta produktens ursprungliga utseende.
21 För att underlätta marknadsföringen av formskyddade produkter, särskilt för små och medelstora företag och enskilda formgivare, och för att öka medvetenheten om de system för registrering av formgivningar som finns på både unionsnivå och nationell nivå, bör ett allmänt accepterat meddelande bestående av symbolen finnas tillgängligt för innehavare av formgivningsrättigheter och andra med deras samtycke.
22 Med tanke på det obetydliga antalet ansökningar om registrerade EU-formgivningar som lämnas in till medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och till Benelux byrå för immateriell äganderätt, och för att anpassa systemet för ansökningar om registrerade EU-formgivningar till det system som fastställs i förordning (EU) 2017/1001, bör det endast vara möjligt att lämna in en ansökan om en registrerad EU-formgivning till immaterialrättsmyndigheten. För att underlätta tillhandahållandet av information och administrativ vägledning till sökande om förfarandet för registrering av EU-formgivningar är det lämpligt att immaterialrättsmyndigheten och medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt samarbetar med varandra i detta syfte inom den samarbetsram som fastställs i förordning (EU) 2017/1001.
23 Både den tekniska utvecklingen och erfarenheterna från tillämpningen av det nuvarande systemet med registrering av EU-formgivning har visat att vissa aspekter av förfarandet behöver förbättras. Följaktligen bör vissa åtgärder vidtas för att i tillämpliga fall uppdatera, förenkla och snabba på förfaranden samt för att vid behov öka den rättsliga säkerheten och förutsägbarheten.
24 I detta syfte är det mycket viktigt att tillhandahålla lämpliga medel för att möjliggöra en tydlig och exakt återgivning av alla formgivningar, som kan anpassas till den tekniska utvecklingen när det gäller visualisering av formgivningar och unionsindustrins behov. För att säkerställa att samma grafiska återgivning kan användas för formgivningsansökningar i en eller flera medlemsstater och för ansökningar om registrerade EU-formgivningar, bör immaterialrättsmyndigheten, medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för immateriell äganderätt vara skyldiga att samarbeta med varandra för att fastställa gemensamma standarder för de formella krav som återgivningen ska uppfylla.
25 För att öka effektiviteten är det också lämpligt att underlätta inlämning av gemensamma ansökningar om registrerade EU-formgivningar genom att göra det möjligt för sökande att kombinera formgivningar i en enda ansökan, utan att omfattas av villkoret att de produkter som formgivningarna är avsedda att ingå i eller på vilka de är avsedda att användas alla tillhör samma klass i den internationella klassificeringen för mönster (Locarnoklassificeringen) som upprättades genom Locarnoöverenskommelsen (1968). Det bör dock fastställas en övre gräns för att undvika missbruk av flerfaldiga inlämningar.
26 Av effektivitetsskäl och för att rationalisera förfarandena bör underrättelser och meddelanden endast lämnas i elektronisk form. Det är dock viktigt att immaterialrättsmyndigheten tillhandahåller lämplig teknisk vägledning och lämpligt tekniskt stöd, både online och offline, för att underlätta användningen av elektroniska medel och förebygga digitala klyftor.
27 Med tanke på den avgörande betydelse som beloppen för de avgifter som ska betalas till immaterialrättsmyndigheten har för EU-formskyddssystemets funktion och dess komplementära förhållande till de nationella formgivningssystemen, och för att anpassa den lagstiftningsstrategi som fastställs i förordning (EG) nr 6/2022 till förordning (EU) 2017/1001, är det lämpligt att fastställa dessa belopp direkt i förordning (EG) nr 6/2002 i en bilaga. Avgiftsbeloppen bör fastställas till en nivå som säkerställer både att inkomsterna från dem i princip är tillräckliga för att balansera immaterialrättsmyndighetens budget och att EU-formgivningssystemet och de nationella formgivningssystemen kan existera parallellt och komplettera varandra, bl.a. med beaktande av storleken på den marknad som täcks av EU-formgivningen och behoven hos små och medelstora företag.
28 Förordning (EG) nr 6/2002 ger kommissionen befogenhet att anta bestämmelser för genomförande av den förordningen. Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de befogenheter kommissionen ges enligt förordning (EG) nr 6/2002 anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
29 För att säkerställa en effektiv, ändamålsenlig och snabb prövning och registrering av ansökningar om EU-formgivningar hos immaterialrättsmyndigheten med hjälp av öppna, noggranna, rättvisa och skäliga förfaranden, bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera förordning (EG) nr 6/2002 genom att i detalj fastställa förfarandena för ändring av en ansökan.
30 För att säkerställa att en registrerad EU-formgivning kan ogiltigförklaras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt med hjälp av ett öppet, noggrant, rättvist och skäligt förfarande, bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera förordning (EG) nr 6/2002 genom att fastställa förfarandena för att ogiltigförklara en registrerad EU-formgivning.
31 För att göra det möjligt för överklagandenämnderna att genomföra en effektiv, ändamålsenlig och fullständig granskning av immaterialrättsmyndighetens beslut med användning av ett öppet, noggrant, rättvist och skäligt förfarande bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera förordning (EG) nr 6/2002 genom att i detalj fastställa överklagandeförfaranden, om förfaranden som rör EU-formgivningar kräver undantag från bestämmelserna i delegerade akter som antagits enligt artikel 73 i förordning (EU) 2017/1001.
32 För att säkerställa att EU:s formgivningssystem fungerar smidigt, effektivt och ändamålsenligt bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera förordning (EG) nr 6/2002 genom att fastställa krav avseende närmare uppgifter om muntliga förhandlingar och närmare bestämmelser för bevisupptagning, närmare bestämmelser för underrättelser, de kommunikationsmetoder och formulär som ska användas av parterna i förfaranden, bestämmelser för beräkning av tidsfrister och tidsfristernas längd, förfaranden för att återkalla ett beslut eller för att avföra en uppgift från registret över EU-formgivningar, närmare bestämmelser för att återuppta förfarandet och närmare uppgifter om företrädande inför immaterialrättsmyndigheten.
33 För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig organisation av överklagandenämnderna bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att komplettera förordning (EG) nr 6/2002 genom att fastställa närmare uppgifter för överklagandenämndernas organisation, i sådana fall där förfaranden som rör EU-formgivningar kräver undantag från de delegerade akter som antagits enligt artikel 168 i förordning (EU) 2017/1001.
34 Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
35 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 6/2002 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa närmare uppgifter om ansökningar, framställningar, certifikat, yrkanden, bestämmelser, underrättelser och andra dokument enligt de relevanta förfarandekrav som fastställs i förordning (EG) nr 6/2002, och fastställa maximinivåerna för de faktiskt uppkomna kostnader som är nödvändiga för förfarandena, uppgifter om offentliggöranden i tidningen om EU-formgivningar och immaterialrättsmyndighetens officiella tidning, närmare bestämmelser för informationsutbytet mellan immaterialrättsmyndigheten och de nationella myndigheterna, närmare bestämmelser för översättningar av styrkande handlingar i skriftliga förfaranden och de exakta typer av beslut som ska fattas av en enskild ledamot i annulleringsenheterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
36 På grund av den långtgående harmoniseringen av lagstiftningen om upphovsrätt i unionen är det lämpligt att anpassa principen om dubbelt skydd enligt förordning (EG) nr 6/2002 och enligt upphovsrätten genom att tillåta att formgivning som skyddas av EU:s formskydd skyddas som upphovsrättsskyddade verk, förutsatt att kraven i lagstiftningen om upphovsrätt är uppfyllda.
37 Förordning (EG) nr 6/2002 bör därför ändras i enlighet med detta och kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 bör upphävas.
38 Kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 bör ändras av kommissionen för att anpassa den till de ändringar som genom den här förordningen införs i förordning (EG) nr 6/2002 när det gäller de termer som ska användas till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande och de termer som används i förordning (EU) 2017/1001, hänvisningen till regler om avgifter som ska betalas till immaterialrättsmyndigheten, tidsfristernas längd och företrädande inför immaterialrättsmyndigheten samt införandet i förordning (EG) nr 6/2002 av ett antal bestämmelser som ursprungligen ingick i förordning (EG) nr 2245/2002. Upphävandet av den befogenhet som låg till grund för antagandet och översynen av förordning (EG) nr 2245/2002 bör inte påverka bibehållandet av den förordningen till dess att den upphävs.
39 Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av EU:s formgivningssystems självständiga karaktär som oberoende av nationella system, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
40 Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Förordning (EG) nr 6/2002 ska ändras på följande sätt:
1 Titeln ska ersättas med följande:
2 I artikel 1 ska punkt 1 ersättas med följande:
3 I samtliga artiklar ska termen gemenskapsformgivning ersättas med EU-formgivning och eventuella grammatiska ändringar göras.
4 I samtliga artiklar ska termen domstol för gemenskapsformgivningar ersättas med domstol för EU-formgivningar och eventuella grammatiska ändringar göras.
5 I artiklarna 1.3, 7.1, 11.1, 22.1, 27.1, 96.1, 98.1, 98.5, 106a.1, 106a.2, 106d.1, 106d.2 och 110a.1 ska ordet gemenskapen ersättas med unionen och eventuella nödvändiga grammatiska ändringar göras.
6 I artiklarna 25.1 a, 47.1 och 106e.1 ska hänvisningen till artikel 3 a ersättas med en hänvisning till artikel 3.1 och eventuella grammatiska ändringar göras.
7 Artikel 2 ska ersättas med följande:
8 Följande artikel ska införas:
9 Artikel 3 ska ersättas med följande:
10 Artikel 4.1 ska ersättas med följande:
11 I artikel 7.2 ska inledningsfrasen ersättas med följande:
12 Artikel 12 ska ersättas med följande:
13 Artikel 13 ska utgå.
14 Artiklarna 15 och 16 ska ersättas med följande:
15 Artikel 18 ska ersättas med följande:
16 Följande artikel ska införas efter rubriken i avsnitt 4:
17 Artiklarna 19 och 20 ska ersättas med följande:
18 Följande artikel ska införas:
19 Artikel 21 ska ersättas med följande:
20 Artikel 24.2 ska ersättas med följande:
21 Artikel 25 ska ersättas med följande:
22 Artikel 26.1 ska ersättas med följande:
23 Följande avsnitt ska införas efter artikel 26:
24 Artikel 28 ska ersättas med följande:
25 Följande artikel ska införas:
26 Artiklarna 31 och 32 ska ersättas med följande:
27 Följande artikel ska införas:
28 Artikel 33 ska ersättas med följande:
29 Följande artikel ska införas:
30 Artikel 34 ska ersättas med följande:
31 Artikel 35 ska ersättas med följande:
32 Artikel 36 ska ändras på följande sätt:
33 Följande artikel ska införas:
34 Artikel 37 ska ändras på följande sätt:
35 Följande artikel ska införas:
36 Artiklarna 38 och 39 ska ersättas med följande:
37 Artiklarna 40, 41 och 42 ska ersättas med följande:
38 Följande artikel ska införas:
39 Artikel 43 ska ersättas med följande:
40 Artikel 44 ska ersättas med följande:
41 Följande artikel ska införas:
42 Rubriken i avdelning V ska ersättas med följande:
43 Artikel 45 ska ersättas med följande:
44 Artikel 46 ska utgå.
45 Artikel 47 ska ersättas med följande:
46 Följande artikel ska införas:
47 Följande artikel ska införas:
48 Artikel 48 ska ersättas med följande:
49 Artikel 49 ska ersättas med följande:
50 Följande artikel ska införas:
51 Artikel 50 ska ersättas med följande:
52 Följande artiklar ska införas:
53 Följande artiklar ska införas:
54 Följande artikel ska införas:
55 Följande artikel ska införas:
56 Följande artikel ska införas:
57 Följande artikel ska införas:
58 Artikel 51 ska ersättas med följande:
59 Följande artikel ska införas:
60 Artikel 52 ska ändras på följande sätt:
61 Artikel 53 ska ersättas med följande:
62 Följande artikel ska införas:
63 Artikel 55 ska ersättas med följande:
64 Följande artikel ska införas:
65 Artiklarna 56–61 ska utgå.
66 Artikel 62 ska ersättas med följande:
67 Artikel 63.1 ska ersättas med följande:
68 Artikel 64 ska ersättas med följande:
69 Följande artikel ska införas:
70 Artikel 65 ska ändras på följande sätt:
71 Följande artikel ska införas:
72 Artikel 66 ska ersättas med följande:
73 Följande artikel ska införas:
74 Följande artiklar ska införas:
75 Följande artikel ska införas:
76 Följande artikel ska införas:
77 Följande artikel ska införas:
78 Följande artiklar ska införas:
79 Följande artikel ska införas:
80 Artikel 67 ska ändras på följande sätt:
81 Följande artiklar ska införas:
82 Följande artikel ska införas:
83 Artikel 68 ska ersättas med följande:
84 Artikel 69.1 och 69.2 ska ersättas med följande:
85 Artikel 70 ska ersättas med följande:
86 Följande artikel ska införas:
87 Artikel 71.2 ska ersättas med följande:
88 Artikel 72 ska ersättas med följande:
89 Följande artiklar ska införas:
90 Artikel 73 ska ersättas med följande:
91 Följande artikel ska införas:
92 Artikel 74 ska ändras på följande sätt:
93 Följande artiklar ska införas:
94 Artikel 75 ska ersättas med följande:
95 Följande artikel ska införas:
96 Artikel 76 ska utgå.
97 Artikel 77 ska ersättas med följande:
98 Artikel 78 ska ändras på följande sätt:
99 Följande artikel ska införas:
100 Artikel 79 ska ersättas med följande:
101 I artikel 80 ska punkt 5 utgå.
102 Artikel 82 ska ändras på följande sätt:
103 I artikel 84 ska följande punkter läggas till:
104 Artikel 86 ska ersättas med följande:
105 Artikel 88.2 ska ersättas med följande:
106 Artikel 89 ska ersättas med följande:
107 Artikel 90.3 ska ersättas med följande:
108 Artikel 93 ska ersättas med följande:
109 Artikel 96.2 ska ersättas med följande:
110 Artikel 97 ska ersättas med följande:
111 Artikel 98 ska ändras på följande sätt:
112 Följande artikel ska införas:
113 Artikel 99 ska ersättas med följande:
114 Artikel 100 ska ersättas med följande:
115 Artikel 101 ska utgå.
116 Artiklarna 102, 103 och 104 ska ersättas med följande:
117 I artikel 105 ska följande punkt läggas till:
118 Följande artikel ska införas:
119 Artikel 106 ska ersättas med följande:
120 Följande artikel ska införas:
121 I avdelning XI ska följande avsnitt läggas till:
122 Artikel 106d.3 ska ersättas med följande:
123 Artikel 106e ska ersättas med följande:
124 Följande artikel ska införas i avdelning XIa:
125 Artiklarna 107 och 108 ska utgå.
126 Artikel 109 ska ersättas med följande:
127 Följande artikel ska införas:
128 Artikel 110 ska utgå.
129 I artikel 110a.5 ska den andra meningen utgå.
130 Följande artikel ska införas:
132 Artikel 111.2 ska ersättas med följande:
132 Bilagan enligt bilaga I till denna förordning ska läggas till.
Artikel 2
Förordning (EG) nr 2246/2002 upphör att gälla med verkan från och med den 1 maj 2025.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till förordning (EG) nr 6/2002 och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II till den här förordningen.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 maj 2025.
Artikel 1.21, 1.22, 1.24, 1.26, 1.27, 1.28, 1.29, 1.30, 1.32 b, 1.34 b, 1.37, 1.40, 1.42, 1.45, 1.46, 1.49, 1.52, 1.54, 1.56, 1.58, 1.61, 1.63, 1.65, 1.66, 1.70, 1.72, 1.74, 1.76, 1.78, 1.80 b, 1.81, 1.85, 1.88, i den mån den rör artikel 72.3 a, e, f och m, 1.90, 1.98 b, 1.111, och 1.113 och 1.123 ska emellertid tillämpas från och med den 1 juli 2026.
1 EUT C 184, 25.5.2023, s. 39.
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 mars 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 10 oktober 2024.
3 Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 5.1.2002, s. 1).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, 28.10.1998, s. 28).
5 EUT C 205 20.5.2022, s. 26)
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 16.6.2017, s. 1).
7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).
8 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/2823 av den 23 oktober 2024 om formskydd ( EUT L, 2024/2823, 18.11.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/2823/oj).
9 Domstolens dom av den 20 december 2017, Acacia Srl mot Pneusgarda Srl, i konkurs, Audi AG (C-397/16), Acacia Srl, Rolando D’Amato mot Dr. Ing. h.c.F. Porsche AG, de förenade målen C-397/16 och C-435/16, ECLI:EU:C:2017:992.
10 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
12 Kommissionens förordning (EG) nr 2246/2002 av den 16 december 2002 om avgifter till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) vid registrering av gemenskapsformgivningar (EGT L 341, 17.12.2002, s. 54).
13 Kommissionens förordning (EG) nr 2245/2002 av den 21 oktober 2002 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning (EGT L 341, 17.12.2002, s. 28).
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 16.6.2017, s. 1).
16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).
17 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
19 EGT L 56, 4.3.1968, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1968/259(1)/oj.
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).
BILAGA I
BILAGA
De avgifter som ska betalas till immaterialrättsmyndigheten enligt denna förordning ska vara följande (i EUR):
1. Ansökningsavgift i enlighet med artikel 36.4: 350 EUR. 2. Individuell designeringsavgift för en internationell registrering i enlighet med artikel 106c: 62 EUR per formgivning. 3. Avgift för senareläggning av offentliggörandet i enlighet med artikel 36.4: 40 EUR. 4. Ytterligare ansökningsavgift för varje ytterligare formgivning som ingår i en gemensam ansökan i enlighet med artikel 37.2: 125 EUR. 5. Ytterligare avgift för senareläggning av offentliggörandet för varje ytterligare formgivning som är underkastad senareläggning av offentliggörandet i enlighet med artikel 37.2: 20 EUR. 6. Förnyelseavgift i enlighet med artikel 50d.1, 50d.3 och 50d.9: a) Första förnyelsen: 150 EUR per formgivning. b) Andra förnyelsen: 250 EUR per formgivning. c) Tredje förnyelsen: 400 EUR per formgivning. d) Fjärde förnyelsen: 700 EUR per formgivning. 7. Individuell förnyelseavgift för en internationell registrering i enlighet med artikel 106c: a) Första förnyelsen: 62 EUR per formgivning. b) Andra förnyelsen: 62 EUR per formgivning. c) Tredje förnyelsen: 62 EUR per formgivning. d) Fjärde förnyelsen: 62 EUR per formgivning. 8. Avgift för försenad betalning av förnyelseavgiften i enlighet med artikel 50d.3: 25 procent av förnyelseavgiften. 9. Avgift för ansökan om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 52.2: 320 EUR. 10. Avgift för fortsatt behandling i enlighet med artikel 67a.1: 400 EUR. 11. Avgift för återställande av försutten tid i enlighet med artikel 67.3: 200 EUR. 12. Avgift för registrering av en licens eller annan rättighet med avseende på en registrerad EU-formgivning i enlighet med artikel 32a.1 och 32a.2 (i enlighet med artikel 24.1 i förordning (EG) nr 2245/2002 före den 1 juli 2026), eller för registrering av en licens eller annan rättighet med avseende på en ansökan om en EU-formgivning, i enlighet med artiklarna 32a.1, 32a.2 och 34 (i enlighet med artikel 24.1 och 24.4 i förordning (EG) nr 2245/2002 före den 1 juli 2026): a) För beviljande av licens: 200 EUR per formgivning. b) För överlåtelse av en licens: 200 EUR per formgivning. c) För skapande av en sakrätt: 200 EUR per formgivning. d) För överlåtelse av en sakrätt: 200 EUR per formgivning. e) För exekutiva åtgärder: 200 EUR per formgivning. Om flera begäranden lämnas in på samma ansökan om registrering av en licens eller en annan rättighet eller på samma gång gäller ett maxbelopp på högst 1000 EUR. 13. Avgift för ändring av en registrerad EU-formgivning i enlighet med artikel 50e.3: 200 EUR. 14. Avgift för omprövning av återbetalningsbeslut vad gäller kostnader i ett förfarande, i enlighet med artikel 70.7 (i enlighet med artikel 79.4 i förordning (EG) nr 2245/2002 före den 1 juli 2026): 100 EUR. 15. Överklagandeavgift, i enlighet med artikel 68.1 i förordning (EU) 2017/1001, som också ska tillämpas på överklaganden enligt den här förordningen i enlighet med artikel 55.2 (i enlighet med artikel 57 i den här förordningen före den 1 juli 2026): 720 EUR.
BILAGA II
Förordning (EG) nr 2246/2002 | Förordning (EG) nr 6/2002
Artikel 1 | —
Artikel 2 | Artikel -106aa.1
Artikel 3 | Artikel -106aa.1
Artikel 4 | Artikel -106aa.2
Artikel 5 | Artikel -106ab.1
Artikel 6 | Artikel -106ab.3 och -106ab.4
Artikel 7 | Artikel -106ac
Artikel 8 | Artikel -106ad.1 och -106ad.2
Artikel 9 | Artikel -106ad.3 och -106ad.4
Bilaga | Bilaga