Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2026/463 av den 24 februari 2026 om ändring av förordning (EU) 2024/1348 vad gäller tillämpningen av begreppet säkert tredjeland
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 78.2 d,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 upprättas ett gemensamt förfarande för att bevilja och återkalla internationellt skydd i unionen. Kommissionen har sett över de olika delarna av begreppet säkert tredjeland, inbegripet kriterierna för säkerhet, ett korrekt rättsförfarande, anknytningskriteriet och bestämmelserna om ett effektivt rättsmedel. Vid den översynen konstaterade kommissionen att det fanns utrymme för att förbättra tillämpligheten av begreppet säkert tredjeland, samtidigt som rättssäkerhetsgarantierna för sökande bevaras och respekten för de grundläggande rättigheterna säkerställs.
2 Vid tillämpning av begreppet säkert tredjeland som grund för nekad prövning krävs det enligt förordning (EU) 2024/1348 att sökanden har en anknytning till tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för sökanden att resa till det tredjelandet. Dock ställs det i internationell flyktingrätt, särskilt Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning, eller i internationell människorättslagstiftning, särskilt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inga krav på att sökanden ska ha en anknytning till det säkra tredjelandet. Medlemsstaterna bör därför ha möjlighet att tillämpa begreppet säkert tredjeland även om det inte kan fastställas att sökanden har en anknytning till det berörda säkra tredjelandet enligt de villkor som föreskrivs i förordning (EU) 2024/1348, i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen.
3 Medlemsstaterna bör behålla möjligheten att tillämpa begreppet säkert tredjeland på grundval av att sökanden har en anknytning till det berörda tredjelandet på grundval av vilken det skulle vara rimligt för sökanden att resa till det tredjelandet. Medlemsstaterna bör, samtidigt som de fullt ut respekterar de faktorer som fastställs i Europeiska unionens domstols rättspraxis, kunna tillämpa begreppet säkert tredjeland på grundval av en anknytning som definieras i enlighet med nationell rätt eller praxis, i den mån detta definieras specifikt däri. Anknytningen mellan sökanden och tredjelandet skulle särskilt kunna anses vara fastställd om sökandens familjemedlemmar befinner sig i det tredjelandet, om sökanden har bosatt sig eller vistats i det tredjelandet eller om sökanden har språkliga, kulturella eller andra liknande band till det tredjelandet.
4 Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att tillämpa begreppet säkert tredjeland på sökande som transiterat genom ett tredjelands territorium innan de reser in i unionen, eftersom det är rimligt att förvänta sig att en person som söker internationellt skydd skulle ha kunnat begära effektivt skydd i ett säkert tredjeland genom vilket personen har transiterat. Tidigare transitering genom ett säkert tredjeland utgör en objektiv koppling mellan sökanden och det berörda tredjelandet. Vid tillämpningen av denna förordning skulle transitering genom ett tredjeland kunna inbegripa en situation där en sökande på väg till unionen har passerat genom eller vistats på ett tredjelands territorium, eller där sökanden har befunnit sig vid gränsen eller i ett transitområde i ett tredjeland, där den sökanden har haft möjlighet att begära effektivt skydd från myndigheterna i det berörda tredjelandet.
5 På grund av behovet av att stärka samarbetet med tredjeländer i fråga om hantering av irreguljär migration till unionen bör medlemsstaterna också ha möjlighet att tillämpa begreppet säkert tredjeland på grundval av ett avtal eller en överenskommelse, oavsett dess formella beteckning, som ingåtts av unionen eller medlemsstaterna med det berörda tredjelandet på ett sätt som främjar rättssäkerhet och öppenhet, förutsatt att det berörda avtalet eller den berörda överenskommelsen innehåller bestämmelser som kräver prövning i sak av alla begäranden om effektivt skydd som görs i det tredjelandet av sökande som omfattas av det avtalet eller den överenskommelsen. De prövningar som utförs av de behöriga myndigheterna i det tredjeland med vilket unionen eller medlemsstaterna har ingått ett avtal eller en överenskommelse, skulle, enkom i syfte att bevilja ett effektivt skydd, kunna innefatta olika typer av förfaranden för handläggning av ärenden , såsom förenklade förfaranden, gruppförfaranden eller prima facie-förfaranden.
6 I syfte att säkerställa närmare unionsomfattande samordning och öka inflytandet och samarbetet i dialoger med tredjeländer bör medlemsstaterna kunna tillämpa begreppet säkert tredjeland på sökande enligt avtal eller överenskommelser i vilka unionen, eller en eller flera av dess medlemsstater, eller en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer, å ena sidan, och ett säkert tredjeland, å andra sidan, är parter. Av effektivitetsskäl och för att undvika oförenligheter, eftersom innehållet i avtal som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning kan omfattas av unionens och medlemsstaternas delade befogenhet, bör kommissionen och medlemsstaterna ha ett nära samarbete när de ingår sådana avtal, i syfte att säkerställa enhetlighet i unionens och dess medlemsstaters internationella representation. I synnerhet bör kommissionen, utöver och utan att det påverkar det förfarande som anges i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), under förhandlingarna om ett avtal med ett tredjeland (avtal på unionsnivå) ta vederbörlig hänsyn till eventuella befintliga bilaterala eller multilaterala avtal mellan en medlemsstat och samma tredjeland och vederbörligen beakta konsekvenserna av avtalet på unionsnivå för dessa bilaterala eller multilaterala avtal och för medlemsstatens samarbete och övergripande förbindelser med det tredjelandet på migrationsområdet, inbegripet när det gäller de politiska och ekonomiska frågor som står på spel.
7 Unionen får ingå avtal eller överenskommelser med tredjeländer utan att det påverkar fördelningen av befogenheter mellan medlemsstaterna och unionen. Sådana instrument på unionsnivå kan bidra till att tillhandahålla en gemensam rättslig och förfarandemässig unionsram för samarbete om asyl och migration som säkerställer ett konsekvent genomförande av unionsrätten och unionens normer och stärker det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna vid tillämpningen av begreppet säkert tredjeland.
8 Med tanke på att ensamkommande barn befinner sig i en sårbar situation och har behov av riktat stöd bör begreppet säkert tredjeland endast tillämpas på ensamkommande barn om en anknytning med, eller transitering genom, det berörda tredjelandet kan fastställas och villkoren i artikel 59.6 i förordning (EU) 2024/1348 är uppfyllda. Medlemsstaterna bör säkerställa att barnets bästa kommer i främsta rummet i alla beslut som rör underåriga. Medlemsstaterna bör också ta vederbörlig hänsyn till principen om familjesammanhållning när de tillämpar begreppet säkert tredjeland.
9 Det är nödvändigt att öka insynen i medlemsstaternas ingående av avtal och överenskommelser med säkra tredjeländer för att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att fastställa en övergripande strategi när det gäller migrationens yttre dimension och att samordna sina insatser gentemot tredjeländer när det gäller att tillämpa begreppet säkert tredjeland. Detta skulle också göra det möjligt att kontrollera om avtal eller överenskommelser med tredjeländer uppfyller de villkor som fastställs genom förordning (EU) 2024/1348 i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen. Det bör också möjliggöra en mer enhetlig och konsekvent tillämpning av begreppet säkert tredjeland i hela unionen och på det stora hela bidra till ett välfungerande gemensamt europeiskt asylsystem. I detta syfte bör medlemsstaterna, när de ingått ett avtal eller en överenskommelse med ett tredjeland, vara skyldiga att informera kommissionen och övriga medlemsstater om det avtalet eller den överenskommelsen innan det eller den börjar tillämpas provisoriskt eller innan dess ikraftträdande, beroende på vilket som inträffar först.
10 I enlighet med de tillämpliga reglerna i fördragen bör Europaparlamentet och rådet få relevant information om unionens avtal eller överenskommelser mellan unionen och tredjeländer som rör begreppet säkert tredjeland.
11 Om en medlemsstat förhandlar om ett avtal eller en överenskommelse för tillämpningen av förordning (EU) 2024/1348 i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen med ett av unionens angränsande tredjeländer, bör de medlemsstater som har en gemensam gräns med det tredjelandet, vid en lämplig tidpunkt innan det berörda avtalet eller den berörda överenskommelsen ingås, underrättas om dessa förhandlingar, med full respekt för den princip om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), för att säkerställa att legitima intressen i samband med förvaltningen av de berörda medlemsstaternas yttre gränser och inre säkerhet skyddas i tillräcklig utsträckning. För att undvika bristande efterlevnad av unionsrätten och för att ytterligare öka insynen när det gäller avtal eller överenskommelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer bör medlemsstaterna dessutom sträva efter att hålla kommissionen och andra medlemsstater underrättade om framstegen i förhandlingarna med ett tredjeland om avtal eller överenskommelser som bemyndigats enligt den här förordningen, innan parterna har nått en slutlig överenskommelse, även i syfte att inhämta kommissionens bedömning av huruvida de planerade avtal eller överenskommelser som det förhandlas om är förenliga med unionsrätten.
12 Medlemsstaterna bör kunna vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga risken för att sökande som begreppet säkert tredjeland tillämpas på avviker, inbegripet genom att begränsa rörelsefriheten enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 eller genom att hålla den berörda sökanden i förvar i enlighet med artikel 10 i det direktivet, för att bedöma om ansökan kan tas upp till prövning.
13 I förordning (EU) 2024/1348 föreskrivs att om prövning av ansökan nekas på grundval av begreppet säkert tredjeland ska den beslutande myndigheten förse sökanden med en handling som underrättar myndigheterna i tredjelandet om att ansökan inte har prövats i sak i unionen till följd av att begreppet säkert tredjeland har tillämpats. Unionen och dess medlemsstater skulle kunna komma att ingå sådana avtal eller överenskommelser som tillåts enligt den här förordningen, vilka skulle kunna innehålla bestämmelser om förfaranden för att underrätta myndigheterna i det berörda tredjelandet om överföringen av sökande från medlemsstaternas territorium till det tredjelandet som skiljer sig från det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) 2024/1348. Om begreppet säkert tredjeland tillämpas med avseende på ett tredjeland med vilket unionen eller en medlemsstat har ingått ett sådant avtal eller en sådan överenskommelse, bör följaktligen det förfarande som fastställs i förordning (EU) 2024/1348 tillämpas utan att det påverkar något förfarande för att underrätta myndigheterna i tredjelandet som föreskrivs i de relevanta bestämmelserna i det avtalet eller den överenskommelsen.
14 För att effektivisera förfarandet bör sökanden inte automatiskt ha rätt att stanna kvar på en medlemsstats territorium för ett överklagandeförfarande avseende ett beslut om nekad prövning som fattas på grundval av begreppet säkert tredjeland. Dessutom bör den sökande inte ha automatisk rätt att stanna kvar på en medlemsstats territorium för ett överklagandeförfarande avseende ett beslut om nekad prövning som fattats på grund av att en annan medlemsstat än den där överklagandet lämnas in har beviljat sökanden internationellt skydd. Verkställigheten av motsvarande beslut om återvändande bör dock skjutas upp under den tid som den berörda sökanden kan utöva sin rätt till ett effektivt rättsmedel i en domstol i första instans och när ett sådant överklagande inges om det finns risk för att principen om non-refoulement åsidosätts.
15 Eftersom målet för denna förordning, nämligen att se över villkoren för tillämpningen av begreppet säkert tredjeland, inte kan uppnås av medlemsstaterna och endast kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
16 I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har Irland genom en skrivelse av den 22 juli 2025 meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.
17 I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.
18 Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
19 Mot bakgrund av tillämpningen av förordning (EU) 2024/1348 från och med den 12 juni 2026 och för att snarast möjligt skapa rättssäkerhet bör den här förordningen träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.
20 Förordning (EU) 2024/1348 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EU) 2024/1348 ska ändras på följande sätt:
1 Artikel 59 ska ändras på följande sätt:
2 I artikel 68.3 ska led b ersättas med följande:
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 Yttrande av den 23 oktober 2025 (ännu inte offentliggjort i EUT).
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 februari 2026 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 23 februari 2026.
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU ( EUT L, 2024/1348, 22.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1348/oj).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1346 av den 14 maj 2024 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd ( EUT L, 2024/1346, 22.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1346/oj).