Domstolens dom av den 22 mars 1961

Förenade målen 42 och 49/59

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden A. M. Donner, avdelningsordförandena Ch. L. Hammes och N. Catalano samt domarna O. Riese (referent) , L. Delvaux, J. Rueff och R. Rossi, generaladvokat: M. Lagrange, justitiesekreterare: H. J. Eversen,

meddelar följande

dom

DOMSKÄL

Mål 42/59

I — Upptagande till sakprövning av sökandens huvudyrkanden

II — Upptagande till sakprövning av sökandens tilläggsyrkanden

Mål 49/59

Upptagande till sakprövning

I — Svarandens invändningar

II — Intervenienternas invändningar

Saken

I — Passivitetstalan mot den tysta vägran att återkalla de omtvistade dispenserna

A — Är de omtvistade dispenserna rättsstridiga?

B — Kan de omtvistade rättsstridiga dispenserna återkallas?

II — Passivitetstalan mot den tysta vägran att fastställa den nya avgiftstaxan och att med alla förklaringar som behövs underrätta sökanden om den

Rättegångskostnader

I —. Upptagande till sakprövning av sökandens huvudyrkanden

a). Den aktuella skrivelsen utgör inget beslut från Höga myndigheten, vare sig till formen eller till innehållet.

b). Det verkliga syftet med den aktuella talan är att fastställa Höga myndighetens ansvar för tjänstefel.

II —. Upptagande till sakprövning av sökandens tilläggsyrkanden

I —. Svarandens invändningar

1. Vad gäller ansökan om återkallelse av dispenserna har svaranden överlämnat till domstolens bedömning om det har förekommit passivitet från Höga myndighetens sida, trots att marknadsenheten inom den två månaders frist som föreskrivs i artikel 35 tredje stycket svarat sökanden att de väckta frågorna var föremål för undersökning.

2. Vad gäller ansökan om fastställelse av en ny bidragstaxa och underrättelse till sökanden om denna med alla uppgifter som gör det möjligt för sökanden att utöva normal kontroll över upprättandet av denna taxa, har svaranden anfört att det inte föreligger någon passivitet och att någon sådan över huvud taget inte är tänkbar i detta sammanhang.

II —. Intervenienternas invändningar

1. Intervenienterna har framfört en invändning om rättegångshinder som grundar sig på att det tysta avslagsbeslutet, i den mån det hänför sig till återkallelse av dispenserna, endast har en bekräftande innebörd; sökanden kan därför inte begära att beslutet ogiltigförklaras, eftersom den i fördraget föreskrivna fristen för väckande av talan mot de innehållsmässigt identiska, tidigare besluten har löpt ut.

2. Intervenienten Hoogovens har gjort en invändning om rättegångshinder som stöder sig på att sökanden inte som grund för sin talan har åberopat maktmissbruk.

3. Intervenienterna har gjort två ytterligare invändningar om rättegångshinder.

4. Svaranden och intervenienterna har slutligen framfört en invändning om rättegångshinder som bygger på att den begärda retroaktiva återkallelsen överskrider Höga myndighetens befogenheter, eftersom ett förvaltningsbeslut om tilldelning av rättigheter endast kan återkallas inom en rimlig frist, vilken i föreliggande fall i hög grad överskridits; dessutom står principen om en avvägning av de berörda intressena i vägen för den begärda återkallelsen.

I —. Passivitetstalan mot den tysta vägran att återkalla de omtvistade dispenserna

A —. Är de omtvistade dispenserna rättsstridiga?

1. Det omtvistade skrotet som används av Hoogovens och Breda Siderurgica och som härrör från deras systerföretag befriades från utjämningsavgiften 1956-57 på grund av de berörda verkstädernas lokala integration, fastän det eventuellt kan betecknas som koncernskrot.

2. Det är sedan lämpligt att, på grundval av de principer domstolen fastställt i sin föregående dom (mål 32 och 33/58), övergå till prövningen av problemet med lagenligheten av de omtvistade dispenserna.

3. Hoogovens har gjort gällande att de omtvistade dispenserna måste bibehållas för att undvika att samma företag åläggs att betala avgift två gånger för samma kvantitet skrot, vilket domstolen i sin föregående dom förklarade vara otillåtet.

4. En prövning måste också ske av om konstaterandet att de omtvistade dispenserna är rättsstridiga inte står i strid med grundbeslutet 2/57.

5. De dispenser som beviljats intervenienterna utgör följaktligen verkliga undantag.

6. Därutöver bör det dock prövas om inte dessa överväganden kullkastas därigenom att det ifrågavarande skrotet inte heller utgör köpt skrot, varvid detta uttryck skall ges den betydelse som följer av en förnuftig tolkning av beslut 2/57.

B —. Kan de omtvistade rättsstridiga dispenserna återkallas?

II —. Passivitetstalan mot den tysta vägran att fastställa den nya avgiftstaxan och att med alla förklaringar som behövs underrätta sökanden om den

I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört parternas muntliga yttranden, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat artiklarna 4, 33, 34, 35, 40, 53 och 80 i EKSG-fördraget, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska kol- och stålgemenskapens domstol, beaktat Höga myndighetens beslut 2/57, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden – följande:

1 Sökandens talan avvisas.

2 Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna, interventionskostnaderna inräknade.

1 Höga myndighetens tysta beslut, varigenom denna myndighet vägrade att med retroaktiv verkan återkalla de dispenser som beviljats intervenienterna och att med hänsyn till återkallelsen fastställa det bidrag som skall betalas av sökanden liksom att underrätta den senare om bidraget med alla uppgifter som gör det möjligt for sökanden att utöva sin normala kontroll av beräkningen av detta bidrag, förklaras ogiltigt.

2 Ärendet återförvisas till Höga myndigheten.

3 a) Svaranden och intervenienterna skall bära sina kostnader. b) Svaranden skall bära sökandenas rättegångskostnader, med undantag för de kostnader som uppkommit genom interventionerna. c) Intervenienterna skall ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för sökanden genom deras respektive interventioner.

a) Svaranden och intervenienterna skall bära sina kostnader.

b) Svaranden skall bära sökandenas rättegångskostnader, med undantag för de kostnader som uppkommit genom interventionerna.

c) Intervenienterna skall ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för sökanden genom deras respektive interventioner.

1 Rättegångsspråk: franska.