Domstolens dom av den 6 april 1962

I mål 13/61 har appellationsdomstolen i Haag, andra avdelningen, gett in en begäran om förhandsavgörande. Begäran grundar sig på domstolens dom av den 20 juni 1961 (101 R/60) i målet mellan

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden A. M. Donner, avdelningsordförandena O. Riese och J. Rueff samt domarna L. Delvaux och Ch. L. Hammes, generaladvokat: M. Lagrange, justitiesekreterare: A. Van Houtte,

meddelar följande

dom

DOMSKAL

A — Domstolens behörighet

B — Saken

C — Rättegångskostnader

A —. Domstolens behörighet

B —. Saken

C —. Rättegångskostnader

I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört de muntliga yttrandena från Europeiska gemenskapens kommission och parterna i målet, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat artiklarna 85, 87, 88, 89 och 177 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – angående den begäran om förhandsavgörande i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget som genom skrivelse av den 10 juli 1961 förts vidare av appellationsdomstolen i Haag – följande dom:

1 Fram till ikraftträdandet av den förordning som avses i artikel 87 i förening med artikel 85.3 i fördraget, skall fördragets artikel 85.2 bara gälla för de avtal och beslut för vilka myndigheterna i medlemsstaterna med stöd av artikel 88 i fördraget uttryckligen beslutat att de skall omfattas av bestämmelserna i artikel 85.1 och att dessa bestämmelser inte kan förklaras icke tillämpliga enligt artikel 85.3, eller om vilka kommissionen genom beslut med stöd av artikel 89.2 konstaterat att de strider mot artikel 85.

2 De avtal och beslut som omfattas av förbudet i artikel 85.1, och som redan fanns när den första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 trädde i kraft, får om de anmälts i rätt tid i enlighet med artikel 5 i denna förordning bara anses ogiltiga om kommissionen beslutar att de varken kan komma i fråga för en förklaring enligt artikel 85.3 eller för tillämpning av artikel 7.1 i förordningen, eller om myndigheterna i medlemsstaterna beslutar att själva utöva den befogenhet de har enligt artikel 88 i fördraget i förening med artikel 9 i nämnda förordning.

3 De avtal och beslut som omfattas av förbudet i artikel 85.1 som inte anmälts i rätt tid i enlighet med artikel 5.1 i den första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 eftersom de redan fanns när denna förordning trädde i kraft, och som inte omfattas av artikel 5.2, blir ogiltiga i och med ikraftträdandet av denna förordning.

4 Återstående del av begäran kan inte bli föremål för förhandsavgörande.

5 Appellationsdomstolen i Haag skall besluta om rättegångskostnaderna i detta mål.

1 Rättegångsspråk: nederländska.