Domstolens dom av den 13 februari 1969

I mål 14/68 har Kammergericht (Kartellsenat) i Berlin till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen

DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. Trabucchi och J. Mertens de Wilmars samt domarna A. M. Donner, W. Strauß, R. Monaco och P. Pescatore, generaladvokat: K. Roemer, justitiesekreterare: A. Van Houtte,

meddelar följande

dom

DOMSKAL

I – De första och tredje frågorna

II — Den andra frågan

III — Den fjärde frågan

IV — Rättegångskostnader

1. Genom beslut av den 18 juli 1968, som inkom till domstolens kansli den 25 juli 1968, har Kammergericht (Kartellsenat) i Berlin, den domstol som har behörighet att döma i mål om konkurrensbegränsande samverkan i Förbundsrepubliken Tyskland, enligt artikel 177 i Fördraget om upprättandet av EEG, ställt fyra frågor angående tolkningen av artiklarna 3 f, 5, 7 och 85 i EEG-fördraget samt av artikel 9 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962.

I –. De första och tredje frågorna

2. Den första frågan från den nationella domstolen går ut på att få fastställt om det under ett förfarande som inletts av kommissionen i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17 av den 6 februari 1962 är förenligt med fördraget att de nationella myndigheterna på samma sakförhållande tillämpar de förbud som finns i nationella bestämmelser om konkurrensbegränsande samverkan.

3. Tredje punkten i artikel 9 i förordning nr 17 gäller endast behörigheten hos medlemsstaternas myndigheter, i den mån som de har befogenhet att direkt tillämpa artiklarna 85.1 och 86 i fördraget, så länge kommissionen inte har inlett ett förfarande.

4. För övrigt bekräftas denna uppfattning genom bestämmelsen i artikel 87.2 e som ger rådet befogenhet att bestämma förhållandet mellan nationell konkurrenslagstiftning och de gemenskapsrättsliga konkurrensreglerna. Av denna bestämmelse framgår att i princip kan även nationella myndigheter som handhar konkurrensbegränsande samverkan ingripa mot situationer som kan bli föremål för ett kommissionsbeslut.

5. En annan lösning skulle vara oförenlig med fördragets mål och med karaktären hos fördragets konkurrensrättsliga regler.

6. Genom EEG-fördraget infördes en särskild rättsordning som införlivades i medlemsstaternas rättssystem och som är bindande för deras domstolar.

7. Av det som anförts ovan följer att om nationella beslut beträffande konkurrensbegränsande samverkan skulle visa sig vara oförenliga med ett beslut som antagits av kommissionen under ett förfarande som denna inlett är de nationella myndigheterna förpliktade att beakta verkningarna av detta beslut.

8. Om det under ett nationellt förfarande beträffande konkurrensbegränsande samverkan visar sig att kommissionen kan komma att avsluta en pågående prövning angående samma samverkan med ett beslut som skulle kunna vara oförenligt med verkningarna av de nationella myndigheternas beslut ankommer det på dessa myndigheter att vidta lämpliga åtgärder.

9. Följaktligen och, så länge som det inte föreskrivs något annat i en förordning som antagits med stöd av artikel 87.2 e i fördraget, kan de nationella myndigheterna ingripa mot konkurrensbegränsande samverkan med tillämpning av respektive stats nationella lag även då det pågår en prövning vid kommissionen om den rättsliga ställning som denna samverkan har i förhållande till de gemenskapsrättsliga reglerna. Denna tillämpning av nationell rätt får dock endast ske med det förbehållet att den inte får skada en fullständig och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten samt verkan av de rättsakter som antagits för att genomföra denna.

II —. Den andra frågan

10. Den andra frågan från Kammergericht går ut på att få fastställt om risken att kunna ådömas dubbla påföljder, dels av Europeiska gemenskapernas kommission, dels av den nationella myndighet som är behörig i konkurrensfrågor … är oförenlig med att en och samma sak tas upp till prövning genom två parallella förfaranden, det ena i enlighet med gemenskapsrätten och det andra i enlighet med nationell rätt.

11. Möjligheten att dubbla påföljder kan ådömas innebär inte att man måste bortse från att två parallella förfaranden med olika syften kan tas upp till prövning.

III —. Den fjärde frågan

12. Slutligen ställer den nationella domstolen frågan om det under ett förfarande mot konkurrensbegränsande samverkan som inletts av kommissionen skulle vara förenligt med artikel 7 i EEG-fördraget att de nationella myndigheterna vidtar straffåtgärder mot samma konkurrensbegränsande samverkan.

13. Genom artikel 7 i EEG-fördraget förbjuds varje medlemsstat att tillämpa sina respektive rättsregler avseende konkurrensbegränsande samverkan olika beroende på berörda parters nationalitet.

IV —. Rättegångskostnader

14. De kostnader som har förorsakats Europeiska gemenskapernas kommission och regeringarna, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.

I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört de muntliga yttrandena från parterna i målet vid den nationella domstolen och Europeiska gemenskapernas kommission hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, och särskilt artiklarna 3 f, 5, 7, 85, 87.2 e och 177 i detta, beaktat rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, och särskilt artikel 20 i denna, beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – angående de frågor som enligt beslut av den 18 juli 1968 förts vidare av Kammergericht i Berlin (Kartellsenat) – följande dom:

1) Så länge som det inte föreskrivs något annat i en förordning som antagits med stöd av artikel 87.2 e i fördraget kan de nationella myndigheterna ingripa mot konkurrensbegränsande samverkan med tillämpning av respektive stats nationella lag även då det pågår en prövning vid kommissionen om den rättsliga ställning som denna samverkan har i förhållande till de gemenskapsrättsliga reglerna. Denna tillämpning av nationell rätt får dock endast ske med det förbehållet att den inte får skada en fullständig och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten samt verkan av de rättsakter som antagits för att genomföra denna.

2) Genom artikel 7 i EEG-fördraget förbjuds medlemsstaterna att tillämpa sina respektive rättsregler avseende konkurrensbegränsande samverkan olika beroende på berörda parters nationalitet. Härmed avses inte de skillnader i behandling som följer av olikheter i medlemsstaternas lagstiftning, såvida denna lagstiftning påverkar samtliga personer som omfattas av den enligt objektiva kriterier och utan hänsyn till nationalitet.

1 Rättegångsspråk: tyska.