Domstolens dom av den 1 juli 1969
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. Trabucchi och J. Mertens de Wilmars (referent), samt domarna A.M. Donner, W. Strauß och P. Pescatore, domare, generaladvokat: K. Roemer, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Begreppet avgift med motsvarande verkan
Den omtvistade avgiften
Rättegångskostnader
1. Kommissionen har enligt artikel 169 i fördraget väckt talan vid domstolen i syfte att få fastställt att Italien genom att ta ut en statistiktull på de varor som exporteras till övriga medlemsstater underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
2. Samma talan avser även att få fastställt att Italien, genom att ta ut en statistikavgift på varor som omfattas av rådets förordningar om vissa gemensamma organisationer av jordbruksmarknader och som importeras från övriga medlemsstater, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i artikel 189 i EEG-fördraget, i förening med artikel 21.1 i förordning 120/67/EEG, artikel 19.1 i förordning 121/67/EEG, artikel 13.1 i förordning 122/67/EEG, artikel 13.1 i förordning 123/67/EEG, artikel 22.1 i förordning 804/68/EEG, artikel 22.1 i förordning 805/68/EEG, artikel 23.1 i förordning 359/67/EEG och artikel 3.1 i förordning 136/66/EEG.
3. Enligt artikel 9 i EEG-fördraget skall gemenskapen grunda sig på på en tullunion som baseras på ett förbud mot tullar och alla avgifter med motsvarande verkan mellan medlemsstaterna liksom införandet av en gemensam tulltaxa i förbindelserna med tredje land.
4. Dessa artiklars placering i inledningen till den del i fördraget som avser gemenskapens grundvalar, varvid artikel 9 i själva inledningen till avdelningen om den fria rörligheten för varor och artiklarna 12, 13 och 16 i avsnittet om avvecklingen av tullar, räcker för att markera de utfärdade förbudens viktiga roll.
5. I artikel 17 preciseras att förbuden i artikel 9 skall tillämpas även om tullarna är av skattekaraktär.
6. Vid fastställandet av förbudet mot tullar skiljer man i fördraget inte mellan olika varor beroende på om dessa konkurrerar eller inte konkurrerar med importlandets varor.
7. Detta system i sin helhet liksom den allmänna och absoluta karaktären av förbudet mot alla tullar på varor som omsätts mellan medlemsstaterna innebär att tullar är förbjudna, oberoende av alla överväganden om syftet med deras införande liksom ändamålet med de intäkter som de ger.
8. Utvidgningen av förbudet mot tullar till avgifter med motsvarande verkan har till syfte att komplettera förbudet genom att göra det effektivt mot de hinder för handelsutbytet som blir resultatet av dessa tullar.
9. För att en avgift skall anses ha en verkan som motsvarar tull bör denna verkan bedömas mot bakgrund av fördragets mål i de delar, den avdelning och det kapitel som omfattar artiklarna 9, 12, 13 och 16, särskilt vad gäller den fria rörligheten för varor.
10. Av ovan angivna bestämmelser och deras förhållande till övriga bestämmelser i fördraget följer att det förbud mot nya tullar eller avgifter med motsvarande verkan som är knutet till principen om fri rörlighet för varor är en grundläggande regel som, om inte annat föreskrivs i andra bestämmelser i fördraget, inte omfattar några undantag.
11. Enligt artikel 95 och följande omfattar inte begreppet avgift med motsvarande verkan sådana skatter eller avgifter som på samma sätt inom en stat läggs på liknande eller jämförbara inhemska varor eller som åtminstone, i avsaknad av sådana varor, ingår i en allmän intern skatt eller avgift eller som har till syfte att inom de gränser som anges i fördraget ersätta sådana interna skatter eller avgifter.
12. Svaranden har i första hand hävdat att kommissionen felaktigt har delat upp statistikavgiften i två skilda begrepp genom att hänföra den ena delen till import och den andra till export, medan den omtvistade avgiftens rättsliga karaktär bör bedömas mot bakgrund av dess verkliga effekt och inte genom en uppdelning i två skilda avgifter.
13. Kommissionen däremot ser den omtvistade avgiften som två skilda avgifter med motsvarande verkan som importtull respektive exporttull som innebär skyddande och diskriminerande effekter, oavsett hur små dessa är.
14. Det är oväsentligt för definitionen enligt fördraget om den omtvistade avgiften omfattar en övergripande avgift eller två skilda avgifter som utgör en exporttull respektive en importtull.
15. Den italienska regeringen har hävdat att den omtvistade avgiften utgör en motprestation för en utförd tjänst och därför inte bör omfattas av definitionen på avgift med motsvarande verkan.
16. De berörda statistiska uppgifterna är användbara i hela näringslivet, även för de behöriga myndigheterna.
17. Av dessa överväganden framgår att den omtvistade avgiften, i den utsträckning som den läggs på export, är oförenlig med artikel 16 i fördraget.
18. Vad gäller statistikavgiften på import från övriga medlemsstater av varor som omfattas av förordningarna om den gemensamma organisationen av marknader förbjuder bestämmelserna i dessa förordningar uttagande av tullar eller avgifter med motsvarande verkan i handeln mellan medlemsstaterna.
19. Enligt artikel 189 i fördraget är dessa förordningar till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat.
20. I enlighet med artikel 69.3 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört parternas muntliga yttranden, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt dess artiklar 3, 9, 12, 13, 16, 38, 169 och 171, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mer omfattande eller motstridiga yrkanden – följande:
1) Genom att vid export till övriga medlemsstater inom gemenskapen ta ut den avgift som avses i artikel 42 i presidentdekretet nr 723 av den 26 juni 1965, har Italien underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 16 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen.
2) Genom att vid import från övriga medlemsstater ta ut den avgift som avses i artikel 42 i presidentdekretet nr 723 av den 26 juni 1965 på varor som omfattas av rådets förordningar om vissa gemensamma organisationer av jordbruksmarknader, har Italien underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt bestämmelserna i artikel 189 i EEG-fördraget, i förening med artikel 21.1 i förordning 120/67/EEG, artikel 19.1 i förordning 121/67/EEG, artikel 13.1 i förordning 122/67/EEG, artikel 13.1 i förordning 123/67/EEG, artikel 22.1 i förordning 804/68/EEG, artikel 22.1 i förordning 805/68/EEG, artikel 23.1 i förordning 359/67/EEG och artikel 3.1 i förordning 136/66/EEG.
3) Svaranden skall ersätta rättegångskostnaderna.
1 Rättegångsspråk: italienska.