Mål 15/70 Amedeo Chevalley mot Europeiska gemenskapernas kommission Domstolens dom av den 18 november 1970
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. M. Donner och A. Trabucchi samt domarna J. Mertens de Wilmars och P. Pescatore (referent), generaladvokat: A. Dutheillet de Lamothe, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Slag av talan
Upptagande till prövning
1. Genom talan som väckts den 13 april 1970 har sökanden, som äger jordbruksmark i Italien, med stöd av artikel 175 i EEG-fördraget yrkat att domstolen skall fastställa att svaranden åsidosatt fördraget genom att underlåta att för sökandens del fatta ett beslut som denne begärt att få.
2. Detta beslut skulle fastställa de närmare bestämmelser som sökanden skulle följa vid utformningen av arrendeavtal avseende utarrendering av jordbruksmark då det lagförslag om sättet för fastställande av arrende för jordbruksmark som den italienska senaten antagit blev lag.
3. Svaranden har begärt att domstolen med tillämpning av artikel 91 i rättegångsreglerna skall besluta om huruvida talan kan tas upp till prövning utan att därvid gå in på själva sakfrågan.
4. Med anledning av denna invändning om rättegångshinder, har sökanden begärt att domstolen i andra hand skall avgöra om talan kan tas upp till prövning med stöd av artikel 173 i fördraget på grund av att kommissionen som svar på sökandens begäran har meddelat att i detta fall kan ingen rättsakt antas vad avser sökanden.
5. Invändningen om att talan inte kan tas upp till prövning grundas i huvudsak på att det inte finns någon rättsakt som kan bli föremål för en talan enligt artikel 175.
6. Begreppet rättsakt som kan bli föremål för talan är detsamma i artiklarna 173 och 175, eftersom de båda bestämmelserna endast anvisar ett och samma rättsmedel.
7. Följaktligen förefaller det inte nödvändigt att, i fråga om ett beslut angående invändning om att talan inte kan tas upp till prövning, hänföra talan under båda de bestämmelser som sökanden åberopar.
8. Sökanden har begärt att kommissionen skall uttala sig om det förhållningssätt som sökanden bör inta vid en eventuell konflikt mellan den nationella lagstiftningen och vissa bestämmelser i gemenskapsrätten, om det lagförslag som sökanden åsyftar skulle bli tillämplig lag i Italien.
9. Under förfarandets gång har sökanden av kommissionen begärt inte endast ett enkelt yttrande utan ett påbud som skulle ha tvingande effekt, så att den åtgärd som kommissionen vägrat vidta med avseende på sökanden skulle utgöra ett beslut enligt artikel 189.
10. Den omtvistade rättsaktens karaktär beror uteslutande på dess innehåll och räckvidd.
11. En sådan rättsakt skulle inte motsvara ett beslut utan ett yttrande enligt artikel 189 sista stycket i fördraget.
12. Om svaranden vidtog den omtvistade åtgärden skulle denna för övrigt bli tvungen att på förhand undersöka om lagförslaget i fråga är förenligt med fördraget.
13. Ett sådant ställningstagande skulle inte kunna anses vara en rättsakt som kan bli föremål för en talan enligt artikel 175 tredje stycket.
14. Följaktligen kan inte en uttrycklig vägran att ta ställning, vilket begärts, bli föremål för en talan enligt artikel 173.
15. Talan skall därför avvisas.
16. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört parternas muntliga framställningar, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 173 och 175 i detta, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol, särskilt artikel 69-91 i dessa. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden – följande:
1) Sökandens talan avvisas.
2) Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.
1 Rättegångsspråk: italienska.