Domstolens dom av den 18 februari 1971
I mål 40/70 har Tribunale civile e penale i Milano till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. M. Donner och A. Trabucchi samt domarna R. Monaco, J. Mertens de Wilmars, P. Pescatore och H. Kutscher (referent), generaladvokat: A. Dutheillet de Lamothe, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Rättegångskostnader
1. Genom beslut av den 12 juni 1970, som inkom till domstolen den 31 juli 1970, har Tribunale civile e penale i Milano, enligt artikel 177 i EEG-fördraget ställt två frågor beträffande tolkningen av artiklarna 85 och 86 i nämnda fördrag.
2. Av de handlingar som ingetts framgår att det avtal som den nationella domstolen hänvisar till är ett avtal från 1937 enligt vilket ett amerikanskt företag, som innehar varumärket för en medicinsk skönhetskräm som företaget producerar, har sålt, överlåtit och överfört … alla rättigheter, anspråk och intressen beträffande detta varumärke till ett italienskt bolag som alltsedan dess på den italienska marknaden producerat och fört ut en kräm med samma märke vilket är inregistrerat enligt den italienska lagstiftningen.
3. Den fråga som ställts gäller alltså, om gemenskapsrätten, under förutsättning att varumärkesinnehavarens rätt att hindra import från andra medlemsländer erkänns i nationell lag, påverkar omfattningen av denna rätt.
4. I artikel 85 och följande i fördraget sägs inget om förhållandet mellan gemenskapens konkurrensregler och medlemsstaternas lagstiftning om industriella och kommersiella rättigheter, och i synnerhet inte om varumärkesrätten.
5. Bland bestämmelserna om fri rörlighet för varor tillåts enligt artikel 36 förbud och restriktioner av import som är berättigade med hänsyn till skyddet för industriell och kommersiell äganderätt, men med det uttryckliga förbehållet att de inte får utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna.
6. För övrigt uttrycks liknande överväganden i artikel 3 i kommissionens förordning nr 67/67/EEG enligt vilken undantaget i artikel 1.1 i denna förordning inte gäller om särskilt om avtalsparterna utnyttjar rättigheter som åtnjuter industriellt rättsskydd för att hindra återförsäljare eller konsumenter från att från andra delar av den gemensamma marknaden få tillgång till sådana varor som omfattas av avtalet och som är märkta och i övrigt marknadsförda på ett riktigt sätt eller från att sälja dem inom det avtalade området.
7. Utövandet av rätten till varumärke kan i särskilt hög grad bidra till marknadsuppdelning och därigenom hämma den fria rörligheten för varor mellan stater vilken är väsentlig för den gemensamma marknaden.
8. Begäran om tolkning inriktar sig först och främst på under vilka omständigheter utövandet av rätten till varumärke kan utgöra en överträdelse av förbudet i artikel 85.1.
9. Enligt denna bestämmelse är följande oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet: alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att snedvrida konkurrensen.
10. De situationer som avses kan särskilt följa av konkurrensbegränsande samverkan mellan varumärkesinnehavare eller deras rättsinnehavare som gör det möjligt att hindra import från andra medlemsstater.
11. Artikel 85 är därför tillämplig när importen av varor med ursprung i olika medlemsstater men med samma varumärke hindras under åberopande av varumärkesrätten, om varumärkesinnehavarna har förvärvat detta varumärke eller rätten att använda det genom avtal med varandra eller med tredje man.
12. Om konkurrensbegränsande samverkan har kommit till stånd innan fördraget trädde i kraft, är det nödvändigt och tillräckligt att samverkan har rättsverkningar som sträcker sig efter denna tidpunkt.
13. För att konkurrensbegränsande samverkan skall kunna omfattas av artikel 85.1 måste den märkbart påverka handeln mellan medlemsstater och begränsa konkurrensen inom den gemensamma marknaden.
14. Begäran om tolkningen avser slutligen att få veta under vilka omständigheter utövandet av en rätt till varumärke är oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet enligt artikel 86 i fördraget.
15. Av lydelsen i denna bestämmelse framgår att det förhållande som förbjuds i bestämmelsen förutsätter att tre kriterier uppfylls: en dominerande ställning, missbruk av denna och möjligheten att handeln mellan medlemsstater kan påverkas av denna.
16. Man bör först fastställa att varumärkesinnehavaren inte har en dominerande ställning enligt artikel 86 enbart på grund av att han kan förbjuda tredje man att föra ut varor med samma märke inom en medlemsstats område.
17. Då det gäller missbruk av en dominerande ställning bör man notera att ett högt pris inte nödvändigtvis är ett tillräckligt kriterium. Det kan dock utgöra ett avgörande indicium, om det är mycket högt och inte är motiverat ur saklig synpunkt.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört de muntliga yttrandena från parterna i målet vid den nationella domstolen och Europeiska gemenskapernas kommission, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 36, 85, 86 och 177 i detta beaktat protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – angående de frågor som genom ett beslut av den 12 juni 1970 förts vidare av domstolen i Milano – följande dom:
1 a) Artikel 85 i fördraget är tillämplig när importen av varor med ursprung i olika medlemsstater men med samma varumärke hindras under åberopande av varumärkesrätten, om varumärkesinnehavarna har förvärvat detta varumärke eller rätten att använda det genom avtal med varandra eller med tredje man. b) Om ovan åsyftade avtal har tillkommit innan fördraget trädde i kraft, är det nödvändigt och tillräckligt att de har rättsverkningar som sträcker sig efter detta datum.
a) Artikel 85 i fördraget är tillämplig när importen av varor med ursprung i olika medlemsstater men med samma varumärke hindras under åberopande av varumärkesrätten, om varumärkesinnehavarna har förvärvat detta varumärke eller rätten att använda det genom avtal med varandra eller med tredje man.
b) Om ovan åsyftade avtal har tillkommit innan fördraget trädde i kraft, är det nödvändigt och tillräckligt att de har rättsverkningar som sträcker sig efter detta datum.
2 a) Innehavaren av ett varumärke har inte en dominerande ställning enligt artikel 86 i fördraget enbart därför att han kan förbjuda tredje man att fora ut varor med samma märke inom en medlemstats territorium. Det krävs dessutom att innehavaren kan hindra en effektiv konkurrens på en betydande del av den relevanta marknaden. b) Även om ett högt pris på en produkt inte nödvändigtvis är tillräckligt som kriterium på missbruk av en dominerande ställning enligt nämnda artikel, kan det dock vara ett avgörande indicium, om det är mycket högt och inte är motiverat på saklig grund.
a) Innehavaren av ett varumärke har inte en dominerande ställning enligt artikel 86 i fördraget enbart därför att han kan förbjuda tredje man att fora ut varor med samma märke inom en medlemstats territorium. Det krävs dessutom att innehavaren kan hindra en effektiv konkurrens på en betydande del av den relevanta marknaden.
b) Även om ett högt pris på en produkt inte nödvändigtvis är tillräckligt som kriterium på missbruk av en dominerande ställning enligt nämnda artikel, kan det dock vara ett avgörande indicium, om det är mycket högt och inte är motiverat på saklig grund.
1 Rättegängsspräk: italienska.