Domstolens dom av den 21 februari 1973
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena R. Monaco (referent) och P. Pescatore samt domarna A. M. Donner och H. Kutscher, generaladvokat: K. Roemer, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
A – Formfel i det administrativa förfarandet
B – Kommissionens behörighet
C – Artikel 86 i fördraget och missbruk av en dominerande ställning
D – Faktiska omständigheter i beslutet
Rättegångskostnader
1. Genom talan som väckts den 9 februari 1972 har sökandena yrkat att kommissionens beslut av den 9 december 1971 skall ogiltigförklaras. I beslutet har Continental Can Company (nedan kallat Continental) klandrats för att ha överträtt artikel 86 i EEG-fördraget, i synnerhet genom att med hjälp av Europemballage Corporation (nedan kallat Europemballage) förvärva ungefär 80 % av aktierna och de konvertibla obligationerna i företaget Thomassen & Drijfer Verblifa N.V. (nedan kallat TDV).
A –. Formfel i det administrativa förfarandet
2. a) Sökandena hävdar att det beslut mot vilket talan förs är felaktigt genom att Continental inte haft tillfälle att, enligt artikel 19 i rådets förordning nr 17/62 och artikel 7 i kommissionens förordning nr 99/63, yttra sig under det administrativa förfarandet.
3. Det är ostridigt att sökandena genom sitt ombud i brev av den 14 maj 1970 har uppmanat kommissionen, som tidigare tillställt Continental sina frågor beträffande förvärvet av aktier och obligationer i TDV, att framdeles sända dem till Europemballage.
4. b) Sökandena har hävdat att redogörelsen för anmärkningar av den 15 mars 1971 är otillräckligt motiverad, eftersom kommissionen endast uppger vad den gör för anmärkningar utan att ange skälen till dessa.
5. Beträffande den första invändningen föreskriver artikel 4 i förordning 99/63 att kommissionen i sina beslut endast skall ta upp anmärkningar som den som rättsakten riktar sig mot har haft tillfälle att yttra sig över.
6. Beträffande den andra invändningen så är kommissionen visserligen förpliktad att motivera sitt beslut men den behöver inte bemöta alla invändningar som framförts under det administrativa förfarandet.
7. c) Sökandena anser att ett formfel föreligger i det beslut mot vilket talan förs genom att det omtvistade förfarandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning av den 8 januari 1972 har införts under rubriken Continental Can Company, medan beslutet i den franska versionen, som är den enda gällande, har rubriken Europemballage Corporation.
8. En sådan omständighet kan inte, med hänsyn till det ekonomiska och juridiska samband som finns mellan Continental och Europemballage, påverka giltigheten av den åtgärd mot vilken talan förs.
9. d) Sökandena hävdar även att det omtvistade beslutet är felaktigt, eftersom det inte lagenligt delgivits Continental.
10. Ett beslut har i behörig ordning delgivits enligt fördraget, när det har nått adressaten och denne kan ta del av det.
11. e) Slutligen anför sökandena att kommissionen har åsidosatt artikel 3 i rådets förordning nr 1/58 om vilka språk som skall användas i Europeiska gemenskapen, genom att kommissionen har betecknat den franska versionen som gällande i stället för den tyska versionen som beslutet, mot vilken talan förs, är avfattat på.
12. Enligt artikel 3 i den förordningen skall dokument som kommissionens institutioner skickar till en person, som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion, vara avfattade på detta lands språk.
13. Invändningarna om formfel i det administrativa förfarandet skall därför lämnas utan avseende.
B –. Kommissionens behörighet
14. Sökandena hävdar att Continental, som har sitt säte utanför gemenskapen, enligt den internationella rättens allmänna principer varken lyder under kommissionen som förvaltningsmyndighet eller domstolens jurisdiktion.
15. Sökandena kan inte förneka att Europemballage, som bildades den 20 februari 1970 av Continental, är ett dotterbolag till Continental.
16. Det är ostridigt att Continental har fått Europemballage att i Nederländerna lämna TDV:s aktieägare ett uppköpserbjudande genom att förse Europemballage med det kapital som behövts för detta.
17. Invändningen om bristande behörighet skall lämnas utan avseende.
C –. Artikel 86 i fördraget och missbruk av en dominerande ställning
18. I artiklarna 1 och 2 i kommissionens beslut av den 9 december 1971 klandras Continental för att ha överträtt artikel 86 i EEG-fördraget genom att företaget med hjälp av Schmalbach-Lubeca-Werke AG i Braunschweig (nedan kallat SLW) har missbrukat den dominerande ställning som det innehade på marknaden för lätta förpackningar till kött-, charkuteri-, fisk- och skaldjurs-konserver och till metallock för glasburkar inom en väsentlig del av en gemensamma marknaden.
19. Sökandena hävdar att kommissionen genom en felaktig tolkning av artikel 86 i fördraget samt genom att överskrida sina befogenheter har försökt att, inom ramen för denna bestämmelse, införa kontroll över företagskoncentrationer.
20. I artikel 86 första stycket i fördraget föreskrivs att ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den gemensamma marknaden och förbjudet.
21. Distinktionen mellan åtgärder som avser ett företags struktur och förfaranden som påverkar marknaden är inte avgörande, eftersom varje strukturell åtgärd kan inverka på marknadsförhållandena om den ökar företagets storlek eller ekonomiska styrka.
22. För att lösa detta problem måste man samtidigt beakta andan, systematiken och ordalydelsen i artikel 86 med hänsyn till fördragets systematik och särskilda syften.
23. Artikel 86 hör till kapitlet om gemensamma regler som fastställer gemenskapens konkurrenspolitik.
24. Då det genom artikel 3 f upprättas en ordning, som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids, förutsätts med desto större rätt att konkurrensen inte får sättas ur spel.
25. I syfte att upprätthålla de principer och uppnå de mål som uttrycks i artiklarna 2 och 3 i fördraget ges i artikel 85-90 allmänna regler som är tillämpliga på företag.
26. Det är i ljuset av dessa överväganden som man skall tolka det villkor som uppställs i artikel 86 enligt en dominerande ställning måste ha missbrukats för att vara förbjuden.
27. Eftersom artikel 86 har en sådan betydelse och räckvidd, saknar frågan om det orsakssamband, som enligt sökandens mening måste finnas mellan den dominerande ställningen och missbruket, betydelse. Stärkandet av ett företags ställning kan nämligen utgöra sådant missbruk som är förbjudet enligt artikel 86 i fördraget, oavsett vilka medel som tillämpas, om missbruket har ovan angivna verkningar.
D –. Faktiska omständigheter i beslutet
28. Till stöd för sitt beslut har kommissionen hävdat att då ett företag eller en grupp företag som redan har en dominerande ställning köper en majoritets-post i ett konkurrerande företag kan detta under vissa omständigheter utgöra missbruk av denna dominerande ställning.
29. Oavsett om något fel begåtts anses det nämligen vara fråga om missbruk när ett företag har en så dominerande ställning att fördragets mål motverkas, därför att utbudsstrukturen förändras så väsentligt att konsumenternas handlingsfrihet på marknaden allvarligt äventyras. Därför måste missbruk föreligga om praktiskt taget all konkurrens slås ut.
30. Kommissionen har för att styrka sin ståndpunkt undersökt följderna av den omtvistade koncentrationen ur olika synvinklar.
31. Sökandena bestrider riktigheten i de uppgifter som kommissionen grundar sitt beslut på.
32. Såväl vid bedömningen av SLW:s dominerande ställning som av följderna av den omtvistade sammanslagningen är avgränsningen av den relevanta marknaden av väsentlig betydelse, eftersom möjligheten till konkurrens inte kan bedömas annat än i förhållande till de aktuella produkternas utmärkande egenskaper, egenskaper som gör produkterna särskilt lämpade att svara mot ett oföränderligt behov och endast i begränsad utsträckning gör dem utbytbara mot andra produkter.
33. I detta hänseende behandlas efter varandra i andra delen av beslutet i stycket 5-7 i ingressen, beaktandemeningen oräknad: en marknad för lätta förpackningar till köttkonserver, en marknad för lätta förpackningar till fisk-och skaldjurskonserver, och en marknad för metallock för konservindustrin med undantag för kronkapsyler, vilka alla tre skulle domineras av SLW och inom vilka den omtvistade koncentrationen skulle tendera att slå ut konkurrensen.
34. För övrigt finns i själva beslutet omständigheter som inger tvivel om att de tre marknaderna utgör särskilda marknader i förhållande till andra marknader för lättmetallförpackningar, omständigheter som pekar på att de är en del av en större marknad.
35. Kommissionen underlåter att närmare ange vilka egenskaper metallförpackningar för köttkonserver och fisk- och skaldjurskonserver samt metallock, med undantag för kronkapsyler, till konservindustrin skall ha för att var och en av dessa produkter skall kunna utgöra en särskild marknad, som kan domineras av den tillverkare som har den största andelen av dessa marknader. Därför innehåller beslutet en grundläggande osäkerhet som återverkar på andra omständigheter med stöd av vilka det i beslutet fastslås att någon faktisk eller potentiell konkurrens inte finns på den relevanta marknaden.
36. Då det i övrigt gäller potentiell konkurrens från stora avnämare som kan övergå till egen förpackningstillverkning hävdas, i punkt 18 av det beslut mot vilket talan förs, att en sådan konkurrens inte kan komma ifråga på grund av de betydande investeringar som är nödvändiga för egen tillverkning och på grund av det teknologiska försprång som Continentalgruppen har på området. I punkt J, 3 sista stycket anges däremot att konservfabriken Marie-Thumas på den belgiska marknaden genom sitt dotterbolag Eurocan tillverkar metall-förpackningar för eget bruk och för försäljning till andra förbrukare.
37. Av en samlad bedömning framgår att detta beslut inte på ett rättsligt övertygande sätt visat de faktiska omständigheter och överväganden som det grundar sig på.
38. I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört parternas muntliga yttranden, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om inrättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 2, 3, 85 och 86 i detta, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska gemenskapens domstol, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden – följande:
1) Kommissionens beslut av den 9 december 1971 i ett förfarande för tillämpning av artikel 86 i EEG-fördraget (IV/26811 Europemballage Corporation) ogiltigförklaras.
2) Svaranden skall ersätta rättegångskostnaderna i målet.
1 Rättegångsspråk: tyska.